Det märks en stor oro just nu kring krig, konflikter och krisberedskap. Helt begripligt med tanke på läget i världen. Men det handlar förstås inte bara om att vara förberedd på krig och naturkatastrofer – utan också på vanligt väder. Se bara hur det blev under nyårshelgen när köld och snö slog till mot stora delar av Sverige och många människor råkade illa ut.
Så dåligt förberedda som vi är i dag var inte tidigare generationer. Det satt i ryggmärgen att se om sitt hus och sin hälsa och ta ansvar för sin säkerhet. Och det är något vi alla behöver bli bättre på. Genom att hjälpa oss själva så hjälper vi samhället i stort.
Här kommer några inlägg jag skrivit på temat.
Rädd eller beredd – Ett inlägg om hur man mentalt kan förbereda sig inför krig eller katastrof, med hjälp av vänner och familj i närområdet. Bara genom att prata lite och planera kan man sänka orosnivån och samtidigt göra sin samhälleliga plikt.
Jag är en prepper – Ett inlägg om hur vi byggt upp ett Lill-Konsum i källaren och vad vi har hemma.
Ett inlägg med anledning av MSBs beredskapsvecka, som är till för att få svenskarna att vara bättre beredda! Med handfasta råd och ett intressant kommentarsfält.
Så kör du säkert i vinter – Ett inlägg om hur du planerar och genomför en säker och trygg bilresa i vinterväder.
Så snöröjer du säkert och skyddar både hus och hälsa.
Och så kanske viktigast av allt. Ett inlägg om att hålla huvudet kallt och göra sin mormor stolt i tider av kris och katastrof. INTE förvandlas till en yr höna.
Och här hos Röda korset kan du läsa mer om vad din krislåda i hemmet bör innehålla
46 svar
Med en familj som tältar årligen, så har vi en del av det vi behöver, men mycket också som saknas, bl.a. radio med batteri. När jag läste det här slog det mig, vi har inte pratat om sådant här med barnen (5 och 8 år), vet inte hur man skall ta upp beredskap för katastrofsituationer utan att stressa upp dem? Äldsta oroar sig redan för krig ibland. Tror inte ens de vet var brandsläckaren är och hur den fungerar? Om ett par år är äldsta så stor att man kan visa var man stänger av vattnet i huset om det blir en läcka, men vet faktiskt inte hur jag ska prata om sånt här med barnen. Vad allt borde man ta upp, och på vilket sätt. 8-åringen är ju redan ensam hemma ibland, så det kräver ju att man kan reda sig ensam om något händer.
Clara, kan du skriva här eller i eget inlägg, hur tar du med barnen i det här? Går ni årligen igenom var brandsläckare finns, vilket fönster på övervåningen som är närmast brandstege, osv?
Min pappa hade alltid brandövning med oss barn, började i tidig ålder. Då handlade det inte om att använda brandsläckare eller sådant, utan om att säkert ta sig till en uppsamlingsplats och stanna där oavsett tills mamma eller pappa kom. Ju äldre man blev så introducerades brandsläckare och hur man kan rädda andra. Vet inte riktigt varför han gjorde detta, men på nått sätt hade han snappat upp att det va viktigt. Å tur va väll det. För en natt när jag va 12 år så bankar det på ytterdörren, grannen som nattarbetar hade upptäckt att hela hustaket stod i lågor. Pappa vrålade brand och vi barn visste exakt vad vi skulle göra, lugnt tog vi oss till samlingsplatsen och väntade. Ingen av oss barn va rädda, gömde sig, irrade omkring, osv. Jag minns att de kändes precis som att ha övning.
Det här är något jag naturligt fört in även i min familj. Vi har oxå brandövning och pratar om vad man ska göra och inte göra utifrån barnets ålder.
Viktigt att kunna reda sig själv i kris, men glöm inte att anledningen till att MSB och gänget skrämmer upp oss är pga att Sverige har monterat ned mycket av sin samhälleliga krisberedskap. Det minsta vi kan kräva är att det samhälle vi betalar skatt till också ska ge något tillbaka till oss. Man kan inte lägga allt på individen.
Jag tänker att en del av krisberedskapen även är att satsa på bra utbildning åt befolkningen, ett bra sjukvårdssystem så att grundasjukdomar hålls skötta m.m., att vi har fungerande vatten- el- vägnät osv.
Tror du att det någonsin har fungerat så att individen sitter på rumpan och väntar in ”samhället” från första timmen? Den krisberedskap vi talar om handlar om en vecka i första hand – en viktig vecka då myndigheter, kommuner, regioner, räddningstjänst och div organisationer ägnar sig åt att driftsätta för en bister tid. Individens ansvar handlar om solidaritet.
Men med tanke på hur nedmonterad krisberedskapen är och hur obefintliga lager det finns (detta har det ju talats mycket om sedan pandemin, jämför med Finland till exempel) – vågar du lita på att allt fungerar efter den där första veckan? Det gör inte jag. Detta är nog tveeggat, vilket ju också debatterats mycket. Att man sen ska ha krisberedskap som individ säger jag inte emot.
Förstår, tror jag, hur du menar, men tänker exakt tvärt om! Vi får ju hur mycket som helst tillbaka hela tiden, och skulle också få det om det blir kris eller krig, bara inte exakt genast. Så att vi som individer ska kunna ta hand om oss själva under en begränsad period är väl det minsta samhället kan begära? Samhället är ju för övrigt vi, ingen annan liksom, vem tror du ska ordna med beredskapslager, transporter och annat i tillfälle av kris om inte vanliga människor. Dessa vanliga människor har ju, tack och lov, andra uppgifter som de utför tills något annat krävs, så att de redan första timmen eller dygnet ska ha en fungerande helhet på plats känns orimligt! Klart att vi ska kunna rå oss själva och tillsammans under de första dagarna, precis som Clara skriver.
Tack för ett jättebra, viktigt och informativt inlägg!
Ett tips till: en prepper borde hålla sig så frisk som det går. Det innebär även att inte få covid på löpande band (postcovid innebär också nedsatt immunförsvar, autoimmunsjukdomar, organskador, hjärnskador osv.). I min familj använder vi FFP2 munskydd, sätter på luftrenare, sprayar med nässpray, sköljer mycket, undviker situationer där virushalten kan bli hög och har inte haft covid (och knappt nåt annat heller) än så länge enligt många tester.
Den här tjejen från TikTok förklarar det så bra (gick inte att länka direkt), kolla på hennes video vettja:
https://nitter.net/drseanmullen/status/1745635997558153369#m
Ha all nödvändig medicin hemma i reserv förresten!
Det är ju bra att hålla sig frisk oavsett om man är en prepper eller inte o covid på löpande band har jag aldrig hört att någon haft. Jobbar i hemtjänsten o där är vi rätt utsatta för både det ena o det andra, men covid är inte det mest förekommande. Inte ens under pandemin.
Undrar lite vad det är du testar dig för. 🤔
Enligt Världshälsoorganisationen är pandemin INTE över. Det här är en mycket bra sammanfattning av vad deras taleskvinna Dr. Maria van Kerkhove sade angående detta senast (med intervjun hon gav).
https://nitter.net/implausibleblog/status/1746120177941438577#m
Det gäller att testa rätt också, i svalget och näsan (när vi skulle möta svärfar på ålderdomshemmet kittlade de på riktigt lite framme i näsan bara, det räcker absolut inte). Dessutom kan det ta flera dar innan testerna slår an nuförtiden. Sista varianten utlöser ibland främst diarré. Vissa testar sin avföring.
Det finns tonvis forskning om covid nu – en ganska stor del av dem som utvecklade svår postcovid hade milda förlopp. Jämförelserna med HIV och hepatit är välgrundade – där är det inte akutförloppet som är problemet. „Mild“ covid som skadar immunförsvaret, bla. dendritiska celler och sen influensa eller RSV på det: barn som måste till sjukhus (hände i Umeå 2022 förresten).
Finns många som haft covid flera gånger 2023. Men ärligt, vill du VETA mer eller bara snacka ner mina varningar?
Jag vill gärna veta vad du testar dig för. Blir du som anhörig testad vid besök på särskilt boende? Vi har inga restriktioner kvar i min kommun, ingen testas ju längre för covid om man inte köper självtest eller hamnar på sjukhus. Vi ska gå till jobbet om vi känner oss friska o inte har feber.
Det är kanske (sorgligt nog) en klassfråga i Sverige. I svenska sociala medier läser jag ändå ganska ofta att folk har testat sig. Varje gång nån skriver: „Är sjuk (inte covid).“ har ju den personen använt minst ett sjävtest. Upplever också att folk med symptom testar innan de träffar äldre släktingar.
Jag bor dock själv i Tyskland och här fick bla. skolbarn testa på morgonen. Vi testar ofta för att kunna stoppa eventuell smitta i hushållet (och utanför) och för att i så fall vidta försiktighetsåtgärder: träningspaus i flera veckor, inga operationer, äta olika tillskott för att försöka undvika postcovid, testa hjärtat efter infektion, vara uppmärksam för autoimmuna problem. Testar vi för socialt umgänge så testar vi tre dagar i rad OCH ber folk vara försiktiga dagarna innan. Vi träffar inte heller folk som precis haft symptom av nåt slag. Men munskyddet är ju klart den viktigare åtgärden. Luftrenare minskar också smittorisken ganska väl. Skulle göra stor skillnad i skolorna.
Det låter jobbigt och det är det också – men inte så jobbigt som nån form av postcovid. Det börjar dock kännas konstigt att vi är så pass friska och alla andra är sjuka hela tiden. Innan pandemin var vi sjuka väldigt ofta.
PS: vi som är aktiva för att upplysa om att #CovidIsntOver önskar ju innerligt att vi hade fel och att vi kunde ignorera sjukdomen. Men det ser tyvärr ut att vara önsketänkande.
Litet är bättre än inget. Börja med en påse havregryn, knäckebröd, mjukost på tub etc, alltså inte gripas av panik och förblindas av vad man inte kan – utan se vad man faktiskt kan/ klarar på skral budget! Studenter behöver litet torrförråd, kris eller inte, eftersom de ofta vistas långt hemifrån. Bli sjuk ensam i studentrum ingen rolig historia. Preppa på efter förmåga bara!
Mycket bra.
Hörde en grupp av mina studenter tala om detta senast igår och fick mig en tankeställare. Vad de sade var att de har inte råd att skaffa krislådor, etc och funderade kring hur de skulle göra, skaffa tillsammans men någon av dem påpekade att de skulle ändå behöva köpa för ganska mycket pengar för att det skulle räcka till de sex som satt där. Studenter är ju ingalunda de enda med små medel i dessa tider. Det finns en hel del människor som lever på marginalerna och har inte råd att vara förberedda, bygga upp ett ”LillKonsum” osv hur gärna de än skulle vilja. Folk som dessutom inte har ett socialt nätverk som självklart ställer upp. De flest av studenterna befinner sig dessutom många mil från sina familjer och bor enkelt och smått utan plats för beredskapslager sas. Jag har funderat en del kring detta sedan jag ”tjyvlyssnade” på mina studenter i går. Det går väl an för de styrande att uppmana folket att vara förberedda men hur skall detta genomföras för alla dem som med nöd och näppe får mat på bordet varje dag och inte ha ett öre över till något extra alls. Någon som har några kloka tips?
Jag tror att många blir lite överväldigade och glömmer perspektiven lite. 1) Det är inte akut läge i morgon. 2) Det finns redan saker som är användbara i hemmet – börja med att se på saker med nya ögon! 3) Man behöver inte ha mat för att klara sig evinnerligen. MSB talar ju i första hand om en vecka som individens eget ansvar innan samhället rullar igång enligt nya förutsättningar. 4) Köp lite torrvaror i taget och lägg i förråd! Det måste inte vara dyr nödmat, torrvaror och billig tonfisk och ägg räcker långt.
Det känns som att det lätt blir en fråga om allt eller inget och ett problem som man snabbt och enkelt ska konsumera sig ur, när det istället handlar om kontinuitet. Man behöver ju inte klicka hem ”dyra allt du behöver-lådan” och sen vara klar, utan det handlar om att ha extra hela tiden, och att t.ex. köpa två påsar havregryn istället för en under en vecka bör nästintill alla kunna prioritera ekonomiskt. Sen cirkuleras dessa så att man alltid har en extra, den nyaste man köpt, hemma och oöppnad. Eller över tid kanske man tom har två oöppnade, ifall havregryn är något man använder mycket av och det t.ex. råkar vara på kampanj. Sakta men säkert bygger man så sin beredskap, så gjorde jag också som student. Vissa veckor var det svårare än andra, men genom att prioritera hade jag alltid ett realtivt stort lager av tetror och torrvaror hemma.
Ja, lurigt det där. Smart av dem ändå att samarbeta kring det! Min första tanke är ju att det inte behöver vara ”allt eller inget”. Bättre med en extra krossad tomat-tetra, en varm filt och två pastapaket än inget alls. Och en del saker som står i MSB:s broschyr är ju gratis att göra, t.ex. att skriva ner en lista med viktiga telefonnummer eller bestämma en återsamlingsplats med nära och kära om man inte kan nå varandra via telefon/internet. Bättre att börja med de grejerna så har man i alla fall det gjort, istället för att helt slå ifrån sig och tänka att det där har jag ändå inte råd med.
Det där en jätteviktig aspekt att ta upp.
Tack för ett mycket bra och inspirerande inlägg! Jag och sambon som bor rätt smått i större stad är nu motiverade att förbereda oss.
Dock blev jag igårkväll lite illa tillmods när jag såg min sambos långa inköpslista. Speciellt eftersom jag generellt annars försöker att shoppa så lite som möjligt. Så mycket prylar vi nu borde införskaffa och ha liggandes ”om ifall att”.
Vi som inbitna stadsmänniskor är ju ärligt talat helt eländigt förberedda – har pinsamt nog inte ens egna friluftskläder! Så listan är lång: stormkök, ryggsäck, multiverktyg ullunderställ, friluftskläder, yllefiltar, batteriradio etc. Det är ju saker vi aldrig använder i vår livsstil annars – så många resurser (både ekonomiskt och miljömässigt) på ett lager. Men jag antar att verkligheten är att man bara måste prioritera detta nu.
Vedspis har vi faktiskt möjlighet för att lägga in, men har tidigare valt bort pga dåligt för miljön och luftförorening, när det finns betydligt mer miljövänliga värmekällor. Men nu undrar jag om vi ska tänka om här 🤔
Väldigt glad för att du tar upp ämnet Clara! Hur tänker ni andra? ☺️
Tänker samma som Linnea B här under, det behöver ju inte vara nyinköp! Och inte ens *friluftskläder* ju, vad det nu är? För ifall du ska röra dig i stadsmiljö behöver de inte vara mera funktion än vanligt, för jag tolkar det som funktionskläder. ”Vanliga” och varma kläder av varierande mått och i blandade färger funkar finfint för att hålla sig varm. En annan sak är att man, som beskrivs på många ställen, kan gå ihop med grannar. Alla behöver ju inte ett eget stormkök, multiverktyg osv, kanske kan ni dela med två eller tre andra familjer/par? En av förutsättningarna att klara sig är ju trots allt att samarbeta och ifall man tränger ihop sig på mindre yta, istället för att alla sitter i sin egen lägenhet, så behövs också mindre uppvärmning. Fint ändå att vara förberedd och att ni börjat tänka på det!
Att det blir för mycket, övermäktigt. Jag bor ensam i mindre lägenhet i storstad. Tajt ekonomi pga nyligen uppsagd (och inte rik tidigare heller). Ensamstående. Syskon på andra orter. Ingen bil. Relation till grannar som det väl ofta är i storstad: obefintlig. Folk är sig själv närmast, hälsar knappt. Kartläggning visade skyddsrummen räcker till en bråkdel av alla boende i området. Tänker ibland: Vad har man för chans här, även om man har vatten och andra nödvändigheter för en vecka? Och när man väl börjar nysta i vad man borde ha i lager så tar det aldrig slut, det är ju så mycket. Friluftskläder och rejäl ryggsäck, det har jag aldrig tänkt på? Det är såklart mycket bra. Som en massa annat.
Det bästa vore att fly till storfamiljens sommarstuga på landet i krisläge, enkel standard men långt mindre sårbart med öppen spis, utedass, källare, regnvattentunnor och plats att preppa men då behövs en bil.
Tänker också på alla som är i liknade eller betydligt sämre sits, ekonomiskt, hälsomässigt, åldersmässigt eller av andra skäl.
Men det är ju ingen ursäkt, jag borde förstås ta tag i allt.
Jag förstår förstås också att lite är bättre än inget och jag är en person som alltid känt mig tryggast med att ha lite på lager av allt. Men jag tänker ofta på hur oerhört sårbart stadslivet är, och på skillnaden mot att bo i hus/utanför stan, inte minst eftersom jag har delad tillgång till sommarstuga. Allt som folk ibland suckar över som väl primitivt där är guld värt i kristider.
En till tanke: du kanske kan bli en sådan person för någon, så kan den bli det för dig. Någon kollega du gillar eller bekant? Man kanske bara ska börja i det lilla: bjuda in till fika, bjuda grannarna på fika (som någon skrev ovan) kanske inte bara de i din BRF om de nu verkar lite sura av sig, utan några fler? Jag bjöd in till vinterfika i mitten av december. Det var snöblandat regn och glöggen kallnade men några kom ut i alla fall (mestadels pensionärerna) och det var fint och glädjande. Jag hade köpt allt fika (ej bakat själv) och fått det betalat av min BRF. Även någon som heter Mathilda gjorde det en gång och fick stort gensvar: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/folj-med-pa-forsta-grannfikan-hos-26-ariga-mathilda-pa-hisingen
Vilket fint initiativ! I min gamla förening var jag med och ordnade en del sånt. Där hjälptes många av oss åt i det lilla och pratade mycket om vikten av det. Kris eller inte så är det ju oerhört praktiskt att kunna be folk som bor dörr i dörr om hjälp om det är nåt. Eller bara hålla lite koll på varandra och växla några ord då och då. Får jobba på det där med krisnätverk!
Du kanske kan komma överens med någon familjemedlem som också har tillgång till stugan att om lris uppstår så hämtar de upp dig påvägen dit? En liten evakueringsplan helt enkelt. (Eller någon vän som har bil,så kan ni båda ta er till stugan?) Sen har jag kommit på en sak man kan odla i lgh och till och med på vintern: groddar! Alfalfa eller ärtgroddar t ex. 🙂 Men värme (vanligt töcke ger också värme, ytterkläder på inne, värmeljus, lyktljus, ev fotogenlampa), kommunikation (batteriradio+batterier), vatten (dunk svalt och mörkt eller några petflaskor i frysen) och mat som går att äta kall + någon att samarbeta med tror jag är det viktigaste.
Vad gulliga alla är som peppar när jag är låg och missmodig! Torrvaror/konserver, vatten, ljus osv går såklart att reda ut, särskilt om det handlar det om en kortare period. Sånt har jag hemma sen förut. Men bättre radio plus en del annat behövs!
Samarbetet får jag jobba på, har ingen naturlig ”närmaste person” här som kan rycka ut (eller har erbjudit sig att göra det). Men jag är ju inte heller ensam om att vara ensam direkt!
Förtvivla icke! Det är som du säger att man är sårbar i staden – men grannar som man ännu inte känner kan bli goda sådana om man försöker ta tag i det! Tror du inte att många grannar tänker som du nu, att det är nedslående att tänka på allt som behövs och bra det vore med någon typ av samverkan? Det behöver inte vara så stort på en gång! Känner du någon lite mer än övriga grannar? Finns det en grannkommitté, hyresgästförening etc? Det går också bra att sätta upp ett anslag i porten om att ses på gården när det våras och prata lite om beredskap. MSB har jättebra material att beställa och läsa in sig på i förväg om man vill, även med inriktning på stadsbor och hur man kan fundera för en veckas kris. Kanske inte så många nappar – men helt säkert någon eller några! Det kan räcka för att man ska känna att man är igång med något konstruktivt.
Courage!
Tack för pepp och kloka och bra idéer! Grannarna i huset jag bor i har jag inte mycket hopp om. Det har blivit infekterat och uppstått konflikter vid små problem och viljan att se bortom sin egen vinning och samarbeta har varit obefintlig. Bor i brf med en styrelse som kör sitt eget race. Men det går såklart att hitta andra vägar och strategier. Tycker bara mest det känns dystert detta!
Du! Om du bor i brf är det ju snart dags för årsmöte – skriv en motion på ämnet. Då måste den tas upp till behandling även om styrelsen är njugg. Blir nog svårt att med hedern i behåll helt avfärda frågan… och då är i alla fall frågan uppe och kanske något litet i rullning:)
Varma kläder finns i mängder secondhand – klimatsmart och billigt. Är det kris så är det kanske ok att se ut som man är på addition till Sällskapsresan i fjällen 2. 🙂
https://www.dn.se/sverige/sa-svek-den-goda-banken-sina-kunder/
Heja oss alla!
Min senaste upptäckt är tåvärmare som jag tejpade på strumporna när jag åkte slalom under den senaste köldknäppen. Tips att skaffa och ha i bilen och hemma!
Finns på sportaffärer och typ Granngården.
Håller också med om att pandemin var en väckarklocka i detta!
Clara!
Tack för alla viktiga länkar om vad vi idag bör ta del av i dagsläget. Mycket matnyttig information som du påminner oss om 🙏😇
Å men, vilket bra inlägg Clara!! Jag postade preciiis ett liknande blogginlägg hos mig, direkt innan jag läste ditt inlägg. Fint. Nu kör vi, starka framåt! <3
/Emmeli, @dromgardsliv
Och glömde säga. Vi har en underbar stor gasspis som vi lagar all mat. Vill aldrig byta bort den!
Tack för ditt kloka och sansade inlägg. Vi resonerar precis som du. Vi bor på landet och byggde om en gammal sommarstuga till ett åretrunthus. Vi har vedspis i köket och vedkamin på övervåningen. Vi borrade för nytt vatten när vi flyttade ut för 12 år sedan. Men pumpen på gården fungerar fint och har gott rent vatten. Vi rev aldrig utedasset så det fungerar om vi behöver.
Vi har solceller på taket som värmer en tank till element och golvvärme. Går strömmen fungerar inte den men vi tänker som er, ett dieselaggregat vore perfekt att skaffa.
Händer det värsta så får våra barn och barnbarn som bor i stan bo här. Just nu håller jag på med att skaffa att eget Lill-Konsum som ni har 🙂
Vi har blivit kallade för värsta preppers men det är jag gärna. Hellre beredd än rädd som man säger.
Tack för att du skriver om detta! Det är lätt att bli handlingsförlamad och inte veta vad man ska göra.. Jag har märkt att oro och rädsla kan skingras, om än bara litegrann, när man gör något för att förbereda sig på en ev. kris. Inte bara tänka utan också handla. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva krig i detta land.
Perfekt inlägg, vältajmat, mitt-i-prick, när svår oro för krig spridit sig i hönsgården. Yra höns, både tuppar och hönor, kacklar och gal. Du har nämnt allt viktigt vi behöver tänka på, Clara. Hoppas på det bästa, men rusta för det värsta. Ingen strutsmentalitet här inte.
Jag började förbereda mig när corona kom. Nu när jag gick igenom vad jag har hemma inser jag att jag har långsamt köpt på mig och fixat för en bra redskap. Men jag har även räknat in en äldre granne som skulle fara väldigt illa om något allvarligt hände. Vi har kommit överens om att om strömmen går så att värmen försvinner så kommer grannen in till mig, som har vedspis, tills dennes barn kommer och tar över ansvaret. Därför har jag lite extra vatten och möjlighet att rena vatten till dricksvatten. Och grannen har lite extra konserver som de tar med sig om det skulle hända något.
Det är ingen stor insats från min sida, men ger oss båda en känsla av trygghet. Och grannens barn uppskattar även detta. (Jag passade på att prata med dem när jag sprang på dem, så de vet att de hittar sin förälder i mitt hus om något händer.)
Vilken omtänksam och vänlig handling från dig. Du inspirerar mig att tänka på samma sätt.
Tack! Det behövs så lite för att hjälpa varandra och ge den viktiga tryggheten i en sådan situation. Vi är flera på min gata som hjälper denna granne med snöskottning och köra fram tunnan för tömning (går man knackigt med rullator så är sådana saker inte lätt att fixa själv), så det var ett naturligt steg att komma fram till detta. Hoppas du hittar något litet sätt att göra detsamma för någon annan.
Lisa, vad fint! Blir så glad och varm i hjärtat över att läsa om sån omtanke för en medmänniska.
Vad fint, Lisa! Jag tror verkligen på att involvera grannar, vänner, familj och andra man har runt sig som en del i beredskapen. Prata med dem om ens egen och deras beredskap och hur man kan hjälpa varandra. + bygga goda relationer med t ex grannar redan innan ev kris!
Blir det långvarigt strömavbrott här när det är kallt gör vi på liknande sätt, nämligen tar oss till mina föräldrars hus som har kamin med ugn. Inte vedspis men nästan! Vi har byggt upp rätt bra beredskap tror jag: vatten, konserver, stormkök, ljus, stormlykta, batterier osv. Några saker fattas. En sak jag tror få tänker på är flergångsmensskydd t ex tygbindor, menstrosor och menskopp!
Samtidigt tänker jag att det blir konstigt att försöka shoppa sig ur oron. Viktigt att inventera vad man redan har och att även få in den sociala och praktiska nivån på det hela: hur vi kan hjälpa varandra och hur man använder det där stormköket. Hellre beredd än rädd! Ja!
OCH: Efter snökaoskön i Skåne har jag preppat bilen med vatten, nötter, godis, lyktljus, tändstickor, två små leksaker, tjock bok, serietidning och ritblock. Kvar att fixa: filtar.
jag lade till en tidning med korsord /suduko, samt en kortlek. Men, ja även jag gick igenom bilen noga…..