Month: april 2024

Här kommer en redogörelse med bildstöd, för torsdagkväll-till söndagen. Det bjuds på boksläpp, dop, griskultingar och planteringsinspiration till farstubron. Håll till godo!

Sjönk ner i badkaret på kvällen. Genomfrusen och trött efter att ha fotat recept hela dagen och sedan gått en långpromenad. Åt upp rekvisitan med god aptit.

Slängde en blick på pulsklockan – inte konstigt jag var trött nittontusen steg senare. Och för er som spyr av träningsinlägg vill jag bara triggervarna för nästa bild. För den föreställer nämligen

MER TRÄNINGSHETS! Eller i själva verket bara mig själv efter träningen. Jag och syrran (som också styrketränar) brukar ta bilder på våra muskler och skicka till varandra. Här var det inte vattenmelonhuvudet utan lårmuskeln jag särskilt ville uppmärksamma henne på. Hur låren blivit större och starkare och fått en utbuktning bak som inte synts tidigare.

Efter 60 minuter styrka och 30 minuters rodd satt jag i en solstol och skrev resten av eftermiddagen. Extremt tråkigt aprilväder utanför, men jag fick mycket gjort dessa timmar. Levererade bland annat ett het nytt kapitel till min förläggare. Och när arbetsdagen var slut hämtade jag gammor som var i stan och som skulle följa med hem till oss.

Hon hade med sig de hembakta bullar som barnen älskar och kondis-dammsugare som var fantastiskt goda. Uffe och gammor spelade Finns i sjön och någon fuskade storartat.

På lördagen vankades det städning. Usch så det såg ut efter en lång vecka.

Men bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Går faktiskt alltid snabbare än man tror att bli färdig. När vi städat klart svidade vi om och drog in till stan.

För detta festliga. Erica har skrivit barnboken Ganska hund och Frida (som bland annat illustrerat min banner här på bloggen) har illustrerat den.

På Bokcafé Pilgatan hölls släppet. Erica läste högt och de berättade tillsammans om processen.

Ulf var väldigt peppad på boken och högläsningen.

Och lagom peppad på Morran

Finns mycket kul att kika på på Pilgatan.

Och släkten är representerad!

Brudar i blått sa tacohej

Sedan åkte hela familjen hem till farsan. Han hade gjort en försenad födelsedagsmiddag för mig. Cowboygryta, sallad och en underbar tårta till efterrätt. Pappa jobbade på kondis när han var ung så han gjorde klassikern de brukade göra då. Med choklad och mandarinklyftor. Sjukt retrogott.

Mölade grillchips gjorde jag också. Och barnen stack ut och lekte i några av alla parker som finns på mitt barndomskvarter.

–Mamma det är så mysigt hemma hos morfar! Det är så mysigt med ett modernt hus! Det är så mysigt att bo i stan med alla hus runtomkring. Det är så mysigt med en enplansvilla!

Sa Folke exaltera när han kom in. Jahapp. Men när jag var liten sörjde jag att jag inte bodde i ett vackert gammalt tvåvåningshus på landet istället för i ett modern enplansvilla i stan. Tyckte övervåningar var höjden av romantik och därför skapade jag det här livet för mina barn. Otack är världens lön!

Eller så är det karma? För när jag bläddrade i fotoalbum hos pappa hittade jag denna bild på mig och Anna i matchande kläder som mamma sytt. Så mycket kärlek, omsorg och stolthet nedlagd i dessa plagg. Men det enda jag minns är att jag avskydde dem. Stackars mamma…

Stilinspo till dagens teens som romantiserar nittiotalet: Tygskor med nedrullade strumpor, shorts och cykelbyxor. Stor t-shirt, midjeväska och scrunchie i håret. Varsågod för inspirationsboost.

Som vanligt när vi åker från morfar är barnen fullastade med diverse presenter och fynd.

Plupp går på landskamp. En bilderbok av Inga Borg.

Söndagen inleddes med en långpromenad med Essa och Elina. Här förstår ni nu vidden av vår vår-brist i Västerbotten. Hur ska vi kunna göra en Valborgsbrasa? Var ska vi ens hitta ris? Hör jag ett enda meddelande till om gräsbrandsrisk i södra Sverige så osäkrar jag min revolver.

Uffe hade kompis på besök och alla syskon lekte och härjade ihop. Han vet inte hur lycklig han är som har brorsor som faktiskt vill leka med honom.

Till lunch svängde jag ihop dumplings

Och efteråt gick vi och hälsade på griskultingarna hos grannarna.

Hade med oss lite äpplen och pumpa till suggorna.

Vi kunde klappa de små kultingarna som var nyfikna och helt orädda. Gulligaste jag skådat.

Gräsligaste jag någonsin skådat? Uffe i denna outfit. Det är något väldigt cool snubbe anno 1992 över detta. Loafers utan strumpor och en puffig jacka med axelvaddar (egentligen bara kragen som vikt sig )samt den opraktiska utstyrseln för aktiviteten. Samt att nonchalant käka äpple och mata gris på samma gång.

Traskade hem igen och möttes av vår förtjusande farstubro.

Med ett gripande arrangemang som får besökare att stanna upp och betänka livets förgänglighet.

Snart solade det dock upp och jag rollade armhålorna och sminkade mig för att gå på gudstjänst.

Finklädda pojkar i bänkraderna

Och barndomsbästisen Elina inom synhåll.

Det var Stina och Elinas brorsdotter och min vän och assistent Charlottes dotter som skulle döpa sig. Det är alltså en och samma person: Deborah. Troendedop är väldigt vackert.

Bassängen i kyrkan öppnades upp och alla samlades kring dopgraven. Tårarna sprutade och hurraropen skallade för att fira detta märkvärdiga och vackra.

Så tät och liksom dallrande stämning i kyrkan igår kväll. Mina ögon bara vattnades. Efter dop blev det nattvard.

Och efter nattvard firades det med gräddtårta av alla de sorter.

Mysigt att tränga ihop sig och sitta och surra

Så många av mina favoritpersoner var ju där…

för att fira

Och efteråt fick den nydöpta presenter och uppvaktning. Örhängen med duvor och ett Jerusalemkors skickades runt till beskådan.

Och sedan åkte vi hem och tog kväll efter en lång, trevlig och händelserik helg!

Tittar bara in med en dagens outfit, innan jag ska lägga mig för kvällen. Kanaliserade Nicki Grant och körde lite polyamorösa mormon-looken från Big Love.

Var på dop ikväll – troendedop – och det är ju alltid lite extra roligt. Är nygråten, rörd, sprudlande, trött och glad på samma gång! Hade en loppad klänning på mig, ett par boots jag ärvt av Anna och en gammal hatt från H&M.

Och mina gamla favoritörhängen ifrån Zara som jag aldrig tröttnar på.

Den här helgen gick i en grisblink (imorgon kommer ett långt inlägg om allt jag gjort) och om några dagar reser jag bort igen. Ner till min syster i Borås som ska installeras (?) eller vad sjutton det nu heter när man är doktor, med i årshögtiden och ska få sin hatt och allt. Jag har den mest fantastiska blåsa som jag sparat till just den kvällen och ser fram emot att få bära den.

Sedan drar jag, pappa och Anna på hans sjuttioårsresa som han fick för väääldigt många år sedan men som inte blivit av förrän nu. Och därefter sammanstrålar jag med Malin Wollin för några dagars skrivresa innan jag vänder hem igen. Tio dagar borta blir det. Och jag som precis kommit hem från London och börjat få ordning på vardagen igen. Apropå förra blogginlägget…

Men det ska bli SÅ roligt att resa och fast jag precis åkt 500 mil tåg känns det inte jobbigt att åka tåg över halva Sverige igen. Fast efter den här trippen ska jag inte resa mer i vår. Då vill jag sitta i min trädgård och lukta på blommorna. Håller tummarna för att den sista snön ska smälta medan jag är bortrest och att det kanske till och med ska hinna blir lite grönt på gräsmattan. Det vankas i alla fall 22 grader i Boråstrakten till veckan och det känns fint att kunna lägga strumpbyxorna på hyllan och plocka fram skor med öppen tå…

Godnatt!

Förr om åren när Jakob var den i familjen som tränade hade jag ofta svårt att förstå mig på honom. Som när han beklagade sig över att vara sjuk och missa träningen. Då stod jag som ett frågetecken. Var det inte skönt att ha en helt legitim ursäkt till att slippa träna? Jag kunde verkligen inte se det på något annat sätt.

Nu för tiden är jag likadan som Jakob – men inte bara med träningen utan med de flesta av mina rutiner. Jag går runt och är irriterad när jag kommer ifrån dem. Som under hela mars och april när jag varit bortrest massor. Hur härligt det än är så stör det mig att gå ifrån mina rutiner. Varje resa tappar jag träningsfokus, maten blir kajko och sömnen likaså. Jag hinner inte med jobbet som jag ska och hamnar efter med allt som behöver hanteras hemma för att inte gröta ihop. Tvätten, städningen, ordningen.

Så var det även innan jag började träna, äta bättre och fick ordning på mitt liv. Skillnaden var bara att på den tiden var också vardagen ett kaos – så skiftet märktes inte så tydligt.

Jag försöker påminna mig om att det måste vara måtta med allt. Jag lever inte för att träna – jag tränar för att leva! Jag lever inte för att äta bra – jag äter bra för att leva. Alltså måste livet få rymma perioder när man tappar rutinerna och bara är i stunden och tar emot den.

Samtidigt finns det ju något väldigt fint med att ha rutiner och en vardag som man älskar. Livet består ju mestadels av vardag. Helgonet och kyrkofadern Benedikt av Nursias mest kända citat är ”bevara ordningen så ska ordningen bevara dig”. Det låter kanske dödligt trist, men det ligger mycket sanning i det.

Om du bevarar din ordning. Din bön, din träning, dina goda vanor, dina rutiner och din praktik. Så kommer detta bevara och bära dig genom perioder när livet är svårt och utmanande. Vi kan inte lita på motivationen för den varierar från timme till timme. Och framförallt sviker motivationen så fort det blir riktigt jobbigt. Därför behövs någonting mer beständigt i våra liv.

Bevara ordningen så kommer ordningen bevara dig. Vilken ordning trivs du med och vill bevara?

Att grönt är fint till rött hår – det kände jag till. Men jag hade ingen aning om att blått var så snyggt till kopparfärgat. Det blev jag dock varse i London när jag på vinst och förlust testade denna blå vintageklänning. Omedelbar hit!

Hade på mig den idag när jag var på släppfest för en bok som Erica skrivit.

Bar en pärlbroderad sammetsväska till, som jag fått av Anna.

Och knähöga mockastövlar.

Kände mig fin och vårig trots att det snöade för fullt när jag for hemifrån.

Uffe följde med mig på bokfesten och sedan åkte hela familjen hem till pappa som ville bjuda på födelsedagsmiddag en vecka efter jag fyllt år. Väldigt trevligt! Men mer om det en annan dag för nu ska jag skynda mig i säng innan klockan slår midnatt. Det behövs efter vad som känns som världens längsta lördag!

Fick önskemål från läsaren Sandra om att skriva ett inlägg om bra hacks för hemmet och vardagen – likt det jag skrev om potatismos igår. För dig som inte läst så skrev jag att om man vill göra potatismos men inte orkar skala kan man koka hela potatisar och sedan köra dem i en potatispress. Då stannar skalet i pressen och man får ut potatisen. Vill man kan man sedan röra ihop det till ett mos. Eller så serverar man potatisen pressad.

Och jag instämmer i Sandras önskning! Precis som henne älskar jag smarta vardagstips och som barn skrev jag upp allt jag läste och lärde mig ur mormors Hemmets och Allers. Så nu tycker jag att vi gnuggar våra geniknölar och tillsammans kommer med våra bästa hacks!

Jenny tipsar vidare om att det också funkar bra att pressa vitlök med skalet på, vitlöken kommer ut och skalet stannar kvar i pressen. Så skönt när det är många små klyftor.

Malin skriver: Vi gör alltid potatismos med skalet kvar. Rör ihop allt med elvisp och det blir bara små spår av skalet och det stör inte. Men det beror klart på vilken sort man köper, vi kör alltid fast potatis i lösvikt (även när vi gör mos) eftersom king Edward ska vara så dålig för miljön, men inte potatis i säck som ofta har betydligt tjockare skal.

Jeanette tipsar: Ett bra kökstips är att skiva champinjoner i äggdelaren. Går så himla fort och blir perfekta jämna skivor. De får inte vara för sega när man gör det dock.

Och nu på rak arm kommer jag på en annan bra sak gällande potatis. Jag köper alltid ekologisk, tvättad potatis och så äter jag med skalet på! Funkar både på kokt, ugnsbakad och stekt potatis och har konkurrerat ut pastan i vår familj.

När hängaren gått sönder till frottéhandduken och jag inte hunnit sy fast den igen så blöter jag översta delen av handduken och trycker sedan fast handduken kring hängaren. När handduken torkat så sitter den fast lika bra som om den hängde på en hängare. Funkar dock bäst på krokar som inte är för mjuka och runda.

En låda i kylen där alla frukostingredienser finns gör det enkelt för barnen att själv ta fram och själv göra fika. I vår frukostlåda finns bland annat ost, smör, kaviar, osthyvel, smörkniv, majonäs och ev skinka eller annat pålägg.

Varje gång jag kokat ägg häller jag bort det kokheta vattnet över disktrasan och disksvampen. Alltid dödar det några bakterier!

När mina kläder blir elektriska och jag inte har något annat att ta till så sprayar jag hårspray mellan strumpbyxa och kjol eller på insidan blusen. Hjälper riktigt bra!

Plagg i vävda material som känns trånga brukar jag ta på mig när jag är hemma, spraya blöta med en blomspruta och sedan gå omkring i tills de torkar. Inte det skönaste man kan göra – men de kan töja sig upp till en storlek med denna metod!

För att inte min foundation ska fastna på och missfärga blusar vid ringningen brukar jag spraya insidan av dem med lite hårspray. Då är det som att tyget får en hinna på sig som gör att foundation inte suger åt sig lika lätt.

Det var vad jag kom på precis här i stunden. Fyll gärna på med dina hacks i kommentarsfältet.

Energifrågan kan onekligen kännas en aning komplicerad. Vad ska man välja? Vad får det kosta? Och vad betyder egentligen timpris, spotpris, nätavgifter och elområden…Så många begrepp som man kanske inte har full koll på eller känner till. Så därför tänkte jag och min trogna samarbetspartner Bixia (elbolaget som erbjuder 100% förnyelsebar, närproducerad el) att vi skulle kunna göra en el-skola tillsammans. Där ni som läser kan ställa frågor som på olika sätt rör elektricitet. Ingen fråga är dum! Passa på att ta reda på det du alltid undrat över. På min instagram har läsare redan fått ställa sina frågor och med hjälp av Fredrik som är expert på Bixia besvarar jag nu några av dessa.

Har du fler funderingar? Tveka inte att ställa dem här i kommentarsfältet, så kommer det så småningom en del två på el-skolan.

Varför kostar el olika mycket i olika delar av landet?
Majoriteten av Sveriges elproduktion sker i norra Sverige, men här är inte efterfrågan särskilt hög. I södra Sverige är efterfrågan däremot hög – medan elproduktionen är låg. Och när elen ska transporteras från norra till södra Sverige så uppstår en hel del utmaningar. I Sverige har vi därför delat in landet i fyra elområden. Luleå SE1, Sundsvall SE2, Stockholm SE3 och Malmö SE4. Syftet med dessa elområden är att göra det mer lönsamt att producera el där det bor många människor och samtidigt minska transporterna av el. För konsumenterna kan det innebära att priset ibland är högre för boende i södra Sverige, jämfört med oss som bor i norr. Rollerna kan också vara ombytta – men tanken är att elområdena på lång sikt ska jämna ut prisskillnaderna. Vill du läsa mer om elområden och elmarknaden så kan du göra det här.

Jag ska flytta till lägenhet. Behöver jag bry mig om vilket elbolag jag har när jag hyr ? Kan jag påverka det?
En del hyresvärdar ordnar med elavtal, men i andra fall går det att välja elhandelsbolag. Och då skulle jag välja ett elbolag som sätter hållbarheten främst. Som producerar förnyelsebar el och arbetar för att öka andelen sådan el i Sverige. I en lägenhet är elförbrukningen sällan särskilt stor, vilket gör att du ofta rekommenderas ett rörligt elavtal, något som de flesta elhandelsbolag erbjuder. Vill du lära dig mer om elförbrukning i lägenhet så kan du göra det här.

Vad är egentligen billigast? Att betala el per timme eller att betala ett snittpris per dygn?
Det beror helt på dina förutsättningar. Vilken boendeform du har och hur mycket el du förbrukar. Men i grova drag kan man säga så här:

Bor du i lägenhet? Då rekommenderas i princip alltid ett rörligt elavtal eftersom du ofta har en relativt låg elförbrukning och det ofta är svårt att styra det som förbrukar mest el – till exempel uppvärmningen. När du har ett rörligt elavtal följer ditt pris marknadsutvecklingen, vilket går att likna med rörlig ränta på banken. Du betalar samma pris per kilowattimme och påverkas inte av när på dygnet du förbrukar elen.

Bor du i villa eller radhus? Då finns det fler alternativ. Är du insatt i utvecklingen på elmarknaden, beredd att följa elpriset timme för timme och kan styra när du förbrukar din el? Då kan ett timprisavtal passa bra. Timprisavtal betyder att priset på elen skiftar under dygnet. Och om du lyckas anpassa din förbrukning så att uppvärmning, elbilsladdning, disk och tvättmaskin körs när elen är som billigast – ja då kan du spara pengar. Men det ställer betydligt högre krav på att du är en aktiv och medveten elkonsument. Här kan du lära dig mer om skillnaden mellan rörligt elpris och timprisavtal.

Vilken är den enskilda insats som mest kan sänka mina elkostnader? Var hittar jag uträkningar för detta?
Detta kan skilja sig från olika hushåll – men rent generellt är det så att det som förbrukar mest el också kostar mest. Så genom att sänka förbrukningen där den är som störst så kommer du få effekt. En del elhandelsbolag erbjuder data på vad i ditt hem som förbrukar mest el, medan andra bara ger en indikation. Men några saker som generellt sett drar mycket el är: Uppvärmning och varmvatten. I en villa utan fjärrvärme kan sänkt temperatur hemma till exempel ha en stor effekt på elräkningen! Bland hushållsmaskiner är det kyl, frys och diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, golvvärme och handdukstork som drar mest energi. Även hemelektronik i standby-läge är en energislukare. Här kan du lära dig mer om hemmets vanligaste eltjuvar.

Hur många år tar det att tjäna in kostnaden för solceller?
Det är svårt att ge ett generellt svar på detta då det beror på många olika faktorer. Som kostnaden för solcellerna, tillgängliga subventioner, storleken på anläggningen och elpriserna. Samt förstås hur soligt läge man har och var man bor! Men generellt kan man säga att det tar det mellan 5 och 15 år att tjäna in kostnaden för installationen av solceller. De senaste årens höga elpriser har dock gjort att återbetalningstiden minskat. En bra webbsida för att få översikt och svar på frågor om solceller är Energimyndighetens webbplats.

Jag har ett anvisningsavtal. Vad är det egentligen ?
När man själv inte har valt en specifik elhandlare så blir man automatiskt tilldelad ett avtal via det företaget som äger elnätet i det område man bor. Detta är för att man inte ska stå utan el när man till exempel flyttar in i en ny bostad. Detta avtal kallas oftast för ett ”tillsvidareavtal” eller ett ”anvisningsavtal”. Priserna för dessa avtal kan vara högre jämfört med andra elavtal så därför är det viktigt att man själv gör ett aktivt val av elavtal som passar ens behov. Elhandelsbolaget är skyldiga att meddela dig om du har ett anvisningsavtal, men är du osäker på vilket avtal du har kan du dubbelkolla på din senaste faktura. Här kan du lära dig mer om anvisningsavtal.

Jag bad ju om era mest barnvänliga fiskrecept och nu har jag börjat beta av dem. I helgen gjorde jag lax i ugn med snabbsås, efter ett tips av läsaren Johanna.

Jag använde inget recept utan gick på känsla. En stor, fryst laxsida lades i en ugnsform. Sedan strösslade jag ut en ask körsbärstomater, en kruka dill och saltade och pepprade lätt.

Därefter toppade jag med en tetra av Keldas Skärgårdssoppa och lite riven ost som fanns kvar efter fredagstacosen.

Körde in i ugnen på 225 grader och lät gå tills fisken var klar. Tog kanske 35 minuter eftersom jag varit så dum att jag inte tinat fisken innan. Jaja. Under tiden kokade jag en kastrull med potatis. Susanne har lärt mig att om man vill göra potatismos men inte orkar skala kan man koka hela potatisar och sedan köra dem i en potatispress. Då stannar skalet i pressen och man får ut potatisen. Vill man kan man sedan röra ihop det till ett mos. Eller så serverar man potatisen pressad.

Det senare alternativet valde jag och gjorde dessutom en enkel grönsallad till. Det blev supergott! Krämigt, smakrikt med en mild fisksmak. Tyckte alla i familjen utom fiskfobikern som helst inte äter fisk över huvud taget och vars åsikt därför diskvalificeras. Tror detta kan bli precis lika gott med vit fisk. Nästa gång ska jag byta laxen till Alaskan pollock som är bättre för klimatet än odlad lax. Återkommer i frågan!

“Har precis lyssnat på ert senaste poddavsnitt och skrattade så jag grät, helt fruktansvärt och fruktansvärt roligt. Mycket igenkänning. “

Så skrev bloggläsaren Kristin om dagens avsnitt av Wollin & Clara. Det gjorde mig glad. Vill du höra vad som fick Kristin att skratta så gör du det här. Vi pratar djurtrauman, kokainmissbruk, lärdomar från min Englandsresa och ganska mycket om Anna Kinberg Batras äktenskap.

Förresten – vet ju att vi har många Gift vid första ögonkastet-tittare i vår lyssnarskara. Malin bloggar roligt om avsnitten här.

Tack för all pepp i förra inlägget – det känns lite bättre idag. Oftast tycker jag att det hjälper mycket bara att sätta ord på känslorna för att sedan kunna ta ett omtag. När man erkänner högt är det lättare att förstå sig själv och vad som behövs göras.

Satt och skrev i stan igår hela dagen och när det blev dags för träningen var jag så sömnig. Kom lite tidigt, lutade mig tillbaka i den parkerade bilen och slumrade i tio minuter. Sådär som man drömmer om att få göra när klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och huvudet är tungt. Sedan gick jag in, deklarerade för min PT att jag var jättejättejättetrött idag och inte hade någon aning om hur någonting skulle gå för mig och att allting kändes jobbigt.

-Det är helt okej. Det viktigaste är att dyka upp. Det kan i alla fall inte bli sämre av träningen. Peppade hon mig. Och jag satte igång. Och konstigt nog svarade kroppen fast jag inte tränat detta pass på flera veckor. Höjde till och med vikterna vid vissa övningar. Nu tar jag 24 kilo i enarms hanterodd och stoltheten vet inga gränser. Minns väldigt väl när jag lyckades ta 16 kilo första gången och hur märkvärdig jag kände mig då. Men progression pågår. Och det viktiga är att fortsätta. Fortsätta ro genom trista, tunga perioder. Precis som med skrivandet är det med träningen. Framgången på området handlar inte om att vara bäst från början utan om att fortsätta dyka upp och göra jobbet.

Idag ska jag skriva på nästa bokkapitel och varva det med att fota lite olika recept till ett annat jobb. Det blir nog en fin dag! Trots att det snöar här i Västerbotten och är grått som i en dammråtta.

Jag handlade inte så mycket i London, men när jag shoppar när jag reser så blir det textilier, små dockor eller figuriner. Förebilden är min faster Inger som fyllt sitt hem med resefynd från alla världens hörn. En väggbonad från Azerbadjan, ett egendomligt blåsinstrument från mellanöstern, ett gammalt krackelerat fat från Portugal. Hennes hem är så eklektiskt, spännande och hemtrevligt.

Jag samlar ju på små figurer från världens alla hörn. Har mina antika japanska trädockor, mina pakistanska porslinsfåglar och nu mina brittiska tennsoldater från omkring 1850.

Så fina och så tunga i handen. Trevligt att tänka att någon för ungefär 170 år sedan har suttit och målat tenndockorna och nu står de hemma på hyllan i mitt matrum. Pojkarna är förtrollade!

Hittade också en butik som sålde ekologiska indiska produkter. Kunde inte låta bli det här fantastiska broderade kuddfodralet.

Och det här! Indisk och svensk folklore i ett, på något magiskt sätt!

Köpte också den fina blocktryckta bordsduken. Den ligger på verandan nu men tror den skulle vara väldigt vacker i trädgården i sommar. Jag var nog påverkad av vårt hotells magiska inredning när jag köpte det här – för nu vill jag förvandla hela mitt hem efter deras modell! Ska klura på hur…behöver till att börja med hitta en uppstoppad katt i klänning. Och en kängru till mina gamla boxningshandskar.

Ja, och så köpte jag ju lite engelskt godis till barnen. Men det kanske inte är så intressant att se?

Jag kom hem i torsdags kväll efter två dagar på tåg. När man har barn spelar det ingen roll. Långa kärleksfulla kramar i hallen och sedan “Mamma kan du hjälpa mig med läxan” “Mamma kan du läsa för oss ikväll” “Mamma min scoutskjorta behöver tvättas“. Kära små besvär som förhindrar att jag stannar upp och tänker efter.

Hade träning inbokad på fredag morgon och höll i mina planer. Först styrkepass med min PT Ida och sedan ett eget konditionspass. Skrev ett övermodigt sms till Susanne om att jag inte aaaalls kände av någon trötthet efter resan och att den bara gav mig energi.

Självgod selfie från någon som svettats på bra, skrivit på sin bok, duschat och nu är klar. Två timmar senare började jag snyfta okontrollerat. Oklart varför? Var inte ledsen men liksom upprörd av hela omställningen efter resan. Hud tunn som silkespapper. Så mycket för det övermodet. Somnade tidigt på fredagen och sov i tio timmar och då blev det lite bättre.

Vaknade på lördagen av hela familjen som kom och sjöng, med blommor, paket och tårta. Drottningtårta. Så vansinnigt gott. Av Jakob fick jag nya springskor. Det önskar jag mig varje vår och får varje år. Nya löpskor som Jakob gjort all research på så jag slipper.

Från Anna kom ett paket inslaget i en stor scarf.

Det innehöll roliga örhängen, två underbara blusar och en kjol (som inte syns på bilden). Efter tårtfrukosten var det bara att ta itu med vardagens realiteter.

Veckostädning.

Och uppackning av resväskor, tvätt av åtta maskiner, vika rentvätt och sortera ut barnens vinterkläder.

Hela födelsedagen gick i städandets tecken…

Men sedan dukade jag upp plockbricka till middag.

Vi åt på verandan som var varm och skön.

Kände mig så glad och firad.

Och efter maten stack barnen ut och lekte. Det märks att det är vår. De springer mest ute om kvällarna och har dessutom fått ta fram sina cyklar.

På söndagen fortsatte jag med tvätt och städning. Uffe hade gjort sig fin för han skulle på kalas på bygdegården. Peppad pojk’!

Farmor kom ut och hälsade på och hon och pojkarna spelade spel på verandan.

Ubongo brukar vara en favorit.

Jag tog med mig Essa och gick på en långpromenad.

Längs grusvägen. BARMARK! Jag fullkomligt flyger fram när jag slipper gå och spänna skinkorna och vara rädd för att ramla.

Invigde givetvis de nya gympaskorna och de kändes snabba och bra. På riktigt så grät jag en lyckotår av att få ha gympaskor istället för powerboots. Hejdå med er till i november.

Jag kom hem och lagade ett laxrecept jag fått tips på av en bloggläsare.

Blev supergott. Vi åt på verandan och sedan tog jag ytterligare en promenad, den här gången med Erica i telefon. När jag kröp i säng på kvällen visade min stegmätare 21 000 steg. Ett vårtecken så säkert som något.

2021 kom WHO med nya rekommendationer för rörelse och stillasittande, baserat på den senaste samlade forskningen och evidensen. Riktlinjer som också Folkhälsomyndigheten förespråkar. 2021 var jag ett år in i min hälsoresa och tyckte mig vara på god väg. Då läste Jakob råden högt för mig och jag minns att jag typ blev både kränkt och förbannad (på honom stackarn!). För det han berättade var ju helt orimligt. VEM hade ens möjlighet att leva upp till dessa råd?!

Känner du till dem?

WHOs rekommendationer för vuxna

18–64 år

Regelbunden fysisk aktivitet

Alla vuxna bör vara fysiskt aktiva under veckan, både vardagar och helger.

Minska stillasittande

Vuxna bör begränsa den tid som de tillbringar med att sitta stilla. Långa perioder av stillasittande bör brytas av och ersättas med någon form av fysisk aktivitet.

Pulshöjande fysisk aktivitet i minst 150 – 300 minuter per vecka

Vuxna bör varje vecka vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig och hög intensitet. Fysisk aktivitet på måttlig intensitet ger en ökad puls och andning, medan hög intensitet ger en markant ökning av puls och andning.

Mer fysisk aktivitet

Ytterligare hälsoeffekter kan uppnås med ökad mängd fysisk aktivitet. Per vecka gäller det alltså än 300 minuter på måttlig intensitet, eller mer än 150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig- och högintensiv aktivitet i veckan.

Ökad mängd fysisk aktivitet på måttlig och hög intensitet minskar även de negativa hälsoeffekterna av långvarigt stillasittande.

Muskelstärkande fysisk aktivitet minst två dagar i veckan

Vuxna bör också ägna sig åt muskelstärkande aktiviteter på måttlig eller hög intensitet under minst två dagar i veckan. Aktiviteterna bör involvera kroppens alla större muskelgrupper.

2021 kändes detta alltså som ett hån mot mig personligen. Jag kämpade så hårt men var ändå inte i närheten av att leva upp till rekommendationerna. Men tre år senare så är det här ungefär hur jag tränar i min vardag. Två styrkepass i veckan av kroppens alla större muskelgrupper. Pulshöjande aktiviteter på måttlig eller hög intensitet i mellan 150 – 300 minuter i veckan. Ibland mer fokus på raska promenader, ibland på cykling, löpning eller längdskidor. Inga konstigheter och faktiskt inte jättesvårt att klara av när jag väl är inne i rutinen. På min pulsklocka ser jag att jag når upp till målet nästan varje vecka.

Jag får ibland höra här på bloggen att jag överdriver med träningen, att det är osunt och att jag hetsar och håller på. Då tänker jag på att jag ändå bara är en glad motionär. Jag tränar inte på någon särskilt hög nivå. Jag är liksom ingen superfit träningsinfluencer eller elitidrottare som optimerar sin hälsa i varje beståndsdel. Och ÄNDÅ betraktas det jag gör av vissa som både provocerande och osunt. Det tycker jag visar på hur långt avståndet är mellan hur vi lever idag – och hur vi borde leva för hälsans skull. Och när jag påtalar det här med WHOs rekommendationer så märker jag att det är ny och främmande information för många. Man känner helt enkelt inte till det och blir lika förnärmad som jag blev en gång i tiden.

Min önskan med att skriva om träningen är alltså inte att malla mig utan att ingjuta lite hopp i alla som står inför samma utmaning som jag själv gjorde för fyra år sedan. När jag började styrketräna och inte kunde göra utfallssteg utan att använda en käpp som stöd – och blev helt slut av att göra knäböj med enbart kroppen som vikt. Det går att förändra och det är aldrig för sent att börja!

På Folkhälsomyndigheten kan du också läsa råden om rörelse och motion för barn och unga, gravida och äldre över 65.

Susar hem genom Sverige och för varje kilometer blir det allt mindre vårlikt. Det är nästan skönt! Våren är så vemodig, vacker och hjärtknipande att jag har svårt att veta var jag ska ta vägen. Och på våren kopplas jag samman med mitt ursprung på ett särskilt sätt. Längtar hem till farmor. Besöka gravarna, dricka kaffe ur de gamla kopparna. Bläddra i korgen med fotografier från förr och känna den svala, lena ledstången under handen. Och så vill jag till mormors hus och elda gräs och ställa fram utemöblerna. Sitta på mossen efter gammelvägen och lyssna på bäckens porlande och se myrorna streta längs stigen. Jag vill vända båten, putsa fönster och lägga en ljus, nystruken duk på köksbordet. Och jag vill tänka länge på alla generationer innan mig som genomlevt stränga vintrar under svåra umbäranden. Ja, jag tror att det är deras lättnad som ekar genom generationerna och som ropar till mig

-Var tacksam och lycklig medan du finns till!

Hej på er. Här kommer motsatsernas lista. Vad är…

Överreklamerat?

Pasta. Så överreklamerad mat. Blir trött i ögonen av blotta åsynen. Ganska gott, ja. Men det är potatis också.

Underreklamerat?

Att ligga med fötterna högt. Lägg ut filt eller yogamatta på golvet och hasa med rumpan mot väggen och lägg upp benen längs väggen så att fotsulorna strävar mot taket. Kära nån, vad tillfredsställande.

Äckligt?

Ägg med allt för hårt kokt gula. Det ska vara lite krämigt i mitten, annars kan det lika gärna vara.

Gott?

Att dippa banan i osötat jordnötssmör med crunch. Bra mellis också!

Otäckt?

Personer med hotande åskmolnsenergi. Som kommer in i ett rum och genast sänker takhöjden. Jag var hos Trinny London och blev sminkad av en tjej med den energin. Man kände att hon styrde stället genom att bara hänga som ett stort mörkt moln i luften. Jag blev helt rädd och vågade inte ens säga emot när hon sa direkta felaktigheter. Blev sju år gammal, trots att åskmolnskvinnan säkert var tio år yngre än mig.

Tryggt?

Att höra en svensk röst när man är utomlands. Ännu tryggare är om den har typ Boden- eller Kalixdialekt. Då känner man att man direkt kan anförtro dem med sitt liv om det skulle knipa. När jag och Jakob var unga och besökte Andamanerna mitt ute i bengaliska viken (verkligen vid världens ände) var vi sjuka och bedrövliga, längtade hem och hade löss. Men en dag stötte vi på ett svenskt par (de första svenskarna på den sex veckor långa resan) som vi åt middag med. Han var stöddig, ganska dryg och den blåaste moderat jag någonsin träffat. Natoälskare och hela faderullan. Vi skulle haft noll gemensamt i Sverige. Men där och då var det ren glädje. Någon som känner till Fredrik Lindström, kommunalval och högerregeln!

Roligt?

Att tillsammans med barnen kolla på filmer från när Folke var liten. Han var en sån fruktansvärt söt och ilsken bålgeting med nästäppa och talfel. Vi tjuter av kärlek och söthet när vi ser på Folke tre år gammal.

Tråkigt?

Saturday Night Live-klipp som jag hela tiden får upp i mitt flöde. Sketcher som känns som något man gjorde på teaterlektionerna i högstadiet.

Varmt?

Att sjunka ner i ett hett bad en kylslagen aprildag

Kallt?

Att stiga upp efter en timme i ett bad och sedan huttra resten av kvällen.

Avtändande?

Folk som klagar över att de är stressade men aldrig någonsin gör något för att förbättra sin livssituation. När man vet att de har råd att tacka nej till jobb, att de har råd med nannys och städhjälp men sedan ändå lägger upp arton stories över hetsen de befinner sig i. Där kan man snacka om motsatsen till influenser. Man blir inte inspirerad av något – bara avtänd.

Attraktivt?

Män med självdistans. Det är så fruktansvärt få män som kan driva med sig själva. Om de bara visste hur attraktivt det är att tagga ner med sin manliga stolthet och istället visa lite lugn. Ställa frågor till andra, lyssna på svaren, inte själv veta bäst jämt och inte vara lättkränkt. Tror många singelkillar skulle få sig en flickvän om de övade sig på detta.

Kort?

Njutningen av att gå på toa när man är riktigt, riktigt nödig.

Långt?

Inget är längre än hemresan. När allt roligt är slut och man bara vill hem, duscha och slänga packningen i tvätten. Men nu rullar vi snart in på Stockholms centralstation och sedan är det bara sex timmars tåg till Umeå och en sjunde timme för att ta mig hem till byn. Nästgårds, typ.

Igår begav vi oss till Camden Market. Susanne har spanat in alla virala bakverk, glassar och fikabröd runtom i staden och vi har betat av dem en efter en. Hittills har ingen levt upp till hypen. Men här på marknaden hittade vi slutligen något som gjorde det.

Nämligen den goda varma chokladen från chin chin, med marshmallowsfluff som de brände av precis innan servering. Sött, mäktigt och en aning bittert. En perfekt kombination! Godaste chokladen jag prövat i hela mitt liv.

Amy Winehouses ande svävar över Camden.

Vi kom tidigt på förmiddagen, precis när allting öppnat. Men generellt sett känns det ganska lugnt i London nu. Märks att det är lågkonjuktur och relativt få turister.

Jag och Susanne hade en hel del saker att bocka av på schemat.

Och det växlade mellan pisskalla vindar och strålande sol.

Frukosten hade vi köpt på superhyllade Chestnut Bakery, vid Covent Garden. Vi testade några olika sorters bakverk med salta pålägg. Svamp, ägg, riven ost och ricotta.

Jag drack en latte med strawberry and cream.

Gott!

Men kallt!

Mycket fint och kul att fästa ögonen på.

Som karamellfärgade husfasader!

Susanne var ärtig värre.

Och när vi gått runt i flera timmar och checkat av saker på listan – ja då begav vi oss till ett möte vi hade inbokat. Och sedan åt vi en sen middag med utsikt över hela staden.

Och det var den sista dagen i London, det. Nu sitter jag på tåget i höjd med Münster och inatt åker vi hem till Sverige. Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart får vi nog anledning att åka hit igen. Men då får vi fila på tågrutten och se om vi kan korta ner tiden en aning.

Att nå ut med en podd är inte helt enkelt. Inte ens när man har en stor blogg är det givet att det konverterar några poddlyssnare alls. Det är nämligen inte alls samma personer som lyssnar på podd som läser blogg. Därför blir jag så glad när folk som hittat vår podd och tipsar vidare om den! Tipsen måste u komma från en poddlyssnare och inte från influencern själv. Jag vet ju precis hur det är – jag behöver höra flera gånger från flera olika personer att en podd är bra, för att jag ska bemöda mig om att lyssna. Sedan kan det ta flera avsnitt till innan jag är fast. Lång inkörssträcka med andra ord. Jag och Erica gjorde En underbar pod i fyra år och stundtals kändes det som att INGEN lyssnade. Men sedan när vi la ner fick vi otroligt många (och får fortfarande) kommentarer från lyssnare som saknar podden.

Här är några särdeles fina omdömen om podden från veckan som gick!

I dagens avsnitt pratar jag vidare om Dr Phils visdomsord: get real about beeing fat. Och hur jag applicerat det på helt andra områden i mitt liv som jag måste get reel about. Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

Dags för Portobello Market!

Jag bar en loppad omlottkjol jag har på långlån från min syster och en omlottblus i linne med många år på nacken. Det var äppelblom och nitton grader ljuvlighet i luften.

Gick runt i timmar och var överväldigad av allt fint!

Smycken, väskor och pryttlar i tusental.

Köpte till slut fyra saker och blev väldigt nöjd. Visar när jag kommer hem!

Efter att vi uträttat diverse ärenden och avklarat möten så gick jag och Susanne en promenad genom Kensington Park.

Jag tog av mig barfota för att få känna gräset mellan tårna. Nästan ett halvår sedan sist.

En rakt igenom underbar dag!

På kvällen bytte vi till glittriga kläder och drog till Nightjar, Carnaby och lyssnade på jazz och drack drinkar. Susannes favoritställe. Så sjukt GOTT och trevligt! Kom hem fnittriga och trötta

Nästa morgon tog vi kaffet med oss och gick till Borough market.

Älskar matmarknader.

Men jag vet någon som älskar dem ännu mer.

Vi bunkrade lite specialingredienser, kryddor och sånt som är besvärligt att få tag i hemma.

Avundsjuk på den långa odlingssäsongen.

Helt otroligt faktiskt.

Bar en gammal favoritklänning

Och Susanne förevigade mig.

Så småningom mötte vi upp Susannes kompis Dawn för en brunch på Mallow. En vegansk restaurang med otroligt mysig vibe!

Susanne tog någon toasthistoria med kimchi – det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Själv tog jag pannkakor som mättade som en trerättersmiddag.

Härligt att hedra mitt nyårslöfte om att lära känna många nya människor. Susanne utvidgar mitt kontaktnät!

Efter maten gick vi till kyrkan

Och sedan broarna runt

Varmt och härligt. Lyckades till och med bränna mig lite i solen, även om det mest ser mulet ut på bild. Ajaj.

Jag tog också en långsam tur genom Tate modern och jag en performance skapad av Yoko Ono där två dansare rev papper och mulade barnen runtomkring med pappersskräpet. Innan de allesammans under lugnare förhållanden sedan vek origiami istället. Såg kul ut!

På kvällen gick vi till den kände tevekockens krog och det var en upplevelse jag inte unnar någon. Som en järnvägssylta ungefär. Men dyr som fina gatan.

Tur jag kände mig fin i alla fall.

Hörs imorgon!

Så steg vi upp före skam och tog tåget från Amsterdam till Bryssel.

Kaffe och croissant till frukost.

Alla tågstationer här är så fina!

Resglädje!

Efter byte i Bryssel och sprint för att hinna med vårt sista tåg rullade vi in på St. Pancras vid tolv på dagen och styrde därefter kosan till vårt hotell.

The Zetter. Ett boutiqhotell med miljövänlig inriktning som passade perfekt för vår resa!

Direkt man öppnar dörren är det som att komma in i en annan värld.

En förtrollad Alice i Underlandet-plats där allting är knasigt, konstigt och vackert på samma gång.

Drabbades av sådan inspirationschock! Istället för mönstrade tapeter hade enfärgad tapet målats för hand. På väggarna tränges tavlor, lampor, uppstoppade djur, kandelabrar och annat fint.

I frukostmatsalen stod en kängru med boxningshandskar

Och i baren stod fina gamla glas och flaskor.

Londons stök och oväsen stängdes ute

Kan inte minnas sist jag upplevde något så roligt och inspirerande i inredningsväg!

Sköna fåtöljer, tunga gardiner, äkta mattor och massor av konst.

Här ser man att en inredare har haft riktigt, riktigt roligt!

Vårt sovrum gick inte av för hackor det heller! Vi duschade, svepte om oss med fluffiga morgonrockar och kokade oss varsin kopp te att inmundiga i sängen tillsammans med hotellets chokladpraliner. En perfekt vila efter dagar på luffen.

Till kvällen svidade vi om, gick ner i baren och testade deras olika drinkar och smårätter.

Susanne dokumenterade i detalj. Hon tjabbar med och lär känna alla kockar och bartenders!

Vi kände oss trötta och dimmiga efter våra dagar på resa. Men efter ett tag kom Susannes kompis Ed dit och då fick vi ny energi!

Eftersom Ed är musikskribenten som träffat alla världsstjärnor fick vi höra ett pärlband av fantastiska anekdoter. Och när vi snackat så länge att vi stängt stället somnade vi gott och sov utan väckarklocka.

Vi var segstartade morgonen därpå. Ville inte lämna sängen, men det gick till slut. Åt en stadig frukost…

…medan vi planerade dagens jobb.

Mycket som ska ske under vår vistelse här så det gäller att planera

Men vad vi hittade på under resten av den dagen, det bloggar jag mer om imorgon!

Hejhej från radiotystnaden! Jag hade inte förinställt några inlägg till den här resan eftersom jag tänkte att jag skulle kunna blogga på kvällarna. Det visade sig dock att min ork på kvällarna enbart sträcker sig till att borsta tänderna. Men idag fick jag en lucka på dagen, så då passade jag på att ladda över och redigera bilder från resans första etapp. Håll till godo!

Resan började hemifrån byn klockan 05.45 på onsdagsmorgonen. Jag tog elbilen till tåget och tillsammans med Susanne åkte vi första etappen till Sundsvall. Susanne hade sålt in ett receptjobb som behövde fotas på tåg så medan hon bullade upp hängde jag i en hattylla och dokumenterade. Sedan mumsade vi i oss allt gott.

I Sundsvall bytte vi till nytt tåg. Kort stopp på en timme när vi njöt lite solsken.

Någon sken starkare än solen! Väl framme i Stockholm hade vi två timmars paus innan vi hoppade på nattåget till Hamburg.

Vi hade bokat en egen kupé och den var stor som en skolåda ungefär. När vi försökte stuva in vårt enorma bagage var det under sådana fnitterkonvulsioner att det nästan inte gick att genomföra. (Återkommer med en recension i ett senare inlägg – och med lite mer handfasta tågtips).

Att resa med en kock är lyxigt! Ingen torftig matsäck här inte. Susanne hade med sig en linneservett som vi bredde ut över min resväska så att det blev ett litet bord. Finglas i packningen och sedan lite sushi från Centralen.

Så oerhört mysig att skaka fram genom kvällen i ett landskap som blev allt grönare. Samtidigt som vi hann prata sådär länge som vi sällan annars hinner med. Vi somnade som små grisar vid tio på kvällen. Och när vi vaknade nästa morgon vid sextiden så var vi i Hamburg.

Där hade vi några timmars paus för frukost innan vi behövde hoppa på nästa tåg. Vi testade klassiska tyska bakverk. Den här med vallmofrön och glasyr var toppen! Och så pratade vi med diverse folk. Man lär känna så många spännande typer på tåg. Vi hamnar i samspråk med folk hela tiden och det utbyts tips och diskuteras resrutter.

Det trevligaste tåget under hela resan var det mellan Hamburg och Duisburg. Restaurangvagnen var stor och rymlig med bordsservering. Vi var dock väldigt groggy efter två tidiga mornar på raken.

Bra med starkt kaffe för att piggna till.

Jag har aldrig varit i Tyskland förut men genom att passera det med tåg fick jag ändå en härlig känsla för naturen och husen. Rapsen blommade för fullt och de klassiska halvtimrade husen susade förbi utanför rutan.

Väl framme i Duisburg missade vi vårt tågbyte mot Amsterdam, då tåget vi åkte med var försenat. Som tur var gick det ett annat tåg två timmar senare som vi kunde boka om oss till. Vi ägnade väntan åt att jobba från ett café. Helt okej. Det tråkiga var bara att vi då fick färre timmar i Amsterdam.

Vi anlände vid fyratiden, tog en taxi till vårt hotell och lämnade bagaget.

Hotell är dyrt i Amsterdam men Susanne hade hittat Conscious Hotel, som är ett hotell med ekologisk inriktning. Byggt i en gammal gasfabrik och faktiskt ganska prisvärt.

En mängd lånecyklar utanför entrén.

Otrooooligt trevligt och vackert hotell! Stora luftiga rum med minimalistisk inredning. Enorma fönster ut mot parken och ekologisk medvetenhet i varje detalj. Alltifrån handtvålen till kaffet till materialvalen i möblerna. Hela hotellet och all personal kändes så vänlig och genuin.

Efter att duschat oss rena och bytt kläder drog vi ut på stan! Våren är långt framskriden i Amsterdam.

Vackra blomsterarrangemang fanns det gott om.

Jag kände mig nipprig av gröngräset och tusenskönorna.

Och över att ha fått DUSCHA!!!!!

En glad typ!

Körsbärsträden blommade…

…och vi strosade runt och njöt av allt fint

Amsterdam är så rackarns mysig! Viben är en perfekt kombination av småstad och storstad!

Mycket fanns att stanna och fota och beundra och fundera över. Vi besökte bland annat huset där Anne Frank höll sig gömd, något jag drömt om att få se ända sedan jag var fjorton år gammal och läste boken.

En tjej på hotellet hade tipsat oss om restaurangen Café de Walvis och den var supermysig och bra. Full med locals och enkel men god mat. Vi tog en suddig bild när vi traskade hem i mörkret

Till vårt fina hotell.

Jag somnade innan huvudet nuddat kudden. Peppad på äventyret som skulle komma nästa morgon!