Kategori: Claras vardag

I måndags bytte jag till sommardäck på bilen. Älskar att bo på landet där man bara svänger in på verkstaden i samhället utan bokad tid. Där däcksnubben påminner en om att han lagade ens punka i höstas – fast man själv helt glömt bort det. Och innan man ens hunnit sätta sig ner och öppna jobbdatorn säger de

-Nu är din bil klar!

Jag skrev poddmanus till två avsnitt och på lunchen gick jag en skogspromenad. Det var så skönt ute att jag kunde gå i bara linnet. Satt en lång stund i mitt älgtorn och spanade.

På hemvägen stannade jag och doftade på traven med gamla järnvägsslipers. Giftiga av kreosot. Men doften älskar jag för den påminner mig om att vara liten hos farmor. När jag och Anna gick balansgång längs den övervuxna järnvägsrälsen, varma sommarkvällar.

Åt lunch på verandan, tunnbröd med lite majonnäs och gravlax som blev över från i påskas. Och tre ägg. Det var så ljuvligt skönt ute och jag hann till och med få lite färg.

På tisdagen inledde jag med att träna i stan. Har gjort drygt femtio pass hittills det här året och det är någon form av rekord. En rekordlång period med extremt få träningsuppehåll.

Skrev ett inlägg med roliga betraktelser från mitt gym. Sånt jag snappat upp genom att titta på de tuffa tjejerna som bygger. Själv har jag varit helt clueless.

På kvällen samlades vi i byns replokal för att öva inför Valborgsfirandet. Byaföreningen ordnar Valborgsfirande och kultursektionen av byaföreningen (där jag ingår) är ansvariga för underhållningen. Det var så oväntat kul och mysigt att spela ihop.

Jakob sov hos farmor i stan för han skulle upp tidigt nästa morgon och göra mätningar. Skönt att jag har så ansvarsfulla pojkar, för när jag kom hem sent hade Folke lagt Uffe för natten.

På onsdagen hade jag massor med administrativt jobb att försöka beta av. Och sedan rigga nere vid sjön inför Valborgsfirandet. Hänga upp tipspromenaden längs byn och repetera låtarna en sista gång.

Därefter hem och göra iordning matlag hos oss. Jag dukade med en vacker handtryckt indisk duk jag köpte i London förra våren. Och hackade en stor fruktsallad till dessert.

Det blir trängre och trängre vid bordet i takt med att barnen går från småglin till tonåringar.

Energin för matlagning var begränsad så vi hade fixat hämtpizza. Barnen luktade och gissade smaker.

Man kan konstatera att alla var extremt hungriga

Så högljutt och bubbligt vid bordet att man knappt hörde vad man tänkte. Älskar hela den är högen något så vansinnigt mycket!

Efter maten drog vi ner till sjön. Det hade snöat och varit iskallt på morgonen. Men lagom till brasan mojnade det och solen kom fram.

Jag hade bestämt mig för att INTE frysa. Så jag tog vinterjackan.

Eftersom jag skulle sjunga ville jag inte bli darrig och kall.

En helt fantastisk vacker aprilkväll

När jag tror att nästan hela byn var nere och firade.

Brasan var enorm. Toppig och full med granris!

Sport att se hur nära man vågar gå.

Inte så nära den här gången, för det var så rasande varmt och vilt.

Vi sjöng Vårvindar friska i stämmor, Valborg av Håkan Hellström och Sol, vind och vatten och förstås Längtan till landet. Med klarinetten som svävade iväg över sjön i vårkvällen.

Det här är det första firandet sedan innan pandemin. Den skapade nämligen ett uppehåll på flera år. Men nu är vi på’t igen. En viktig och kär tradition att få träffas efter den långa vintern. Vissa har man knappt sett till sedan i somras på badplatsen. Så instängd är vintertiden.

Vi gick igenom tipsrundan och gav bort fina priser

Och alla barn fick godis medan brasan raskt brann ner.

Det kastades macka och blöttes ner tygskor. En lika viktig vårtradition som själva brasan! Ingen Valborg utan blöta strumpor, kalla rumpor och vasst i halsen.

Bertil med en av sina extrafarsor. Albin. Så lika på tusen sätt.

Och Stina tog en selfie på oss i det guldiga kvällsskenet. Jag snodde den från hennes instagram.

Sedan drog vi hem igen.

Matlagsbarnen bänkade sig framför ett engagerande tevespel

Medan vi vuxna bänkade oss runt matbordet. I karmstol, gungstol och kökssoffa. Sedan åt vi dessert.

Fruktsallad, glass och därefter flaggpunsch inpå småtimmarna.

Och det var det Valborgsfirandet, det! Vaknade i ett soligt sovrum denna första maj. Nu ska jag skynda mig ut på skogspromenad med Essa. För efter lunch ska vi in till stan och demonstrera på denna arbetarrörelsens högtidsdag.

Här kommer ett knippe bilder från veckan som gick. En kortvecka där jag mest satt och skrev på mitt nästa bokmanus och inte hade tid att göra så mycket roligt. Men håll till godo med det som bjuds.

Första arbetsdagen efter påsken jobbade jag i stan. Rotade runt för att hitta något lämpligt att ha på mig och valet föll på mina stövlar från Sezane, ett par bruna tights från Snagtights (tack alla som tipsade mig om dem) en loppad kjol från Monki, en Selllpyfyndad omlottkofta från & Other Stories samt min secondhandfyndade, rutiga kavaj.

När jag varit länge i stugan känner jag mig som en oformlig, ful blobb. Men så fort jag återvänder till människorbyn och tar på mig smink, bh och fixar håret – då känns allt som vanligt igen.

Gick förbi optikern och fixade Folkes trasiga glasögon (IGEN) och nya linser till Bertil. Det är verkligen otroligt dyrt att ha barn med synfel. Särskilt om de gillar våldsamma, vilda lekar. (Tack Vänsterpartiet som införde glasögonbidrag till alla svenska barnfamiljer! Förstår att många familjer med dålig ekonomi måste haft otroligt svårt att köpa glasögon till sina barn innan det fanns.) Sedan tränade jag och skjutsade hem Bertil från stan.

På onsdagskvällen gick jag en långpromenad med Elina i lurarna. Första skogspromenaden sedan i höstas. SOM jag längtat efter att kunna gå mina skogsrundor igen. Vill spy på vår tråkiga, tradiga grusväg som jag vandrat upp och ner sedan i november.

Bara lite snö fläckvis nu i skogen. Gick två varv för att vi hade mycket att prata om efter att inte ha hörts på hela påsklovet.

På fredagen var jag hemskt trött när jag vaknade.

Men efter en svettig timme med att lyfta skrot var skruttigheten som bortblåst. Sedan fick jag enormt mycket gjort på boken.

Skrev från spat, som var nästan tomt på människor.

På lördag morgon tog jag itu med min arbetshelg. Efter att vi hade städat inne fortsatte jag ute. Så här har det sett ut vid vår entré.

Ljung som dött flera gånger om. Gammal mossa, tallris och julpynt. Så fint det var i höstas när det var nyplanterat. För att inte tala om i vintras när det var översnöat. Nu var det mer förruttnelse och död.

Mustig och motbjudande äppelkompott!

Skidor på svaj.

Bjällerklang och barr-begravning

Ljuslyktan som tinat fram och fallit omkull så tragiskt.

Julgran omkommen i februaristorm.

Vackert är det inte.

Men desto mer belönande att ta itu med. Jag tömde krukor, kärrade granris, räfsade och sopade. Och tänkte på hur härligt det är att få arbeta med kroppen och vara utomhus i fågelsången och ljuset.

Sedan tog jag kväll och gick en långpromenad med Stina, medan Jakob och barnen såg Metropolis som jag redan sett hur många gånger som helst.

Uffe ville sova inne hos oss på natten, och det fick jag ångra. För trots att jag hade sagt

-Du får sova här, men väck mig INTE på morgonen!

Så vaknade jag av att han spelade munspel rakt i mitt öra.

-Jag hoppas verkligen att du inte ligger här och spelar munspel? För du lovade ju att inte väcka mig! fräste jag.

Nåja. Han lovade förvisso att inte säga »vakna« till mig på morgonen. Men han hade faktiskt aldrig lovat att han inte skulle spela munspel.

På söndagsmorgonen kom farmor och Bertil som sovit i stan flera nätter. Jag hade verkligen längtat efter att inte sett honom sedan i tisdags. Efter frukost satte vi igång att räfsa och alla var engagerade. Uffe hittade en krokus till mig och plockade fullt med tussilago. Vi städade verkligen fram våren tillsammans och det blev så fint. Efteråt skimrade hela gräsmattan i grönt.

Sedan gjorde jag iordning vårplanteringen på farstubron. Höll det billigt och enkelt med penséer som klarar minusgrader på nätterna. Det är ordentligt kallt här fortfarande.

Det ser lite tanigt ut just nu – men ge det två veckor så kommer det att prunka!

Det var så skönt att vara ute i trädgården, prata med grannar man knappt pratat med på hela vintern och heja på folk som var på sin runt-byn-promenad. Slänga käft om högt och lågt och känna vilken trevlig liten by jag bor i. Det fick mig också att tänka på den stora forskningsstudien ”What do happy people do”.

Till lunchmiddag gjorde jag tolv portioner småplättar med senaste Della Herstory i öronen.

Slantade några varmkorvar och stekte på dem.

Och så åt vi där ute i röran, med trasmattor och en gasolkamin som ska bäras till garaget igen, efter vintern.

Söndagen avslutade jag och Bertil med ett tungt pass i gymmet. Veckans tredje. Älskar att träna med honom och att vi får lite ensamtid. När jag kom tillbaka igen gick jag en promenad med syrran, som ville komma ut en sväng.

Och det var den veckan i bilder det!

Ser så mycket fram emot veckan som kommer. Valborgsfirande med matlaget, 1a maj-demonstration och att vara ledig fyra dagar i rad. Då ska jag ta fram alla utemöbler, hängmattan och taket till hammocken.

Här ska bakas matbröd! Men innan jag sätter igång – fram med mobilen, öppna Nextory och välj en bok att lyssna på.

Just nu lyssnar jag på Vägen till Klockrike av Harry Martinsson, inläst av Reine Brynolfsson. Det var min kompis Johan som entusiastiskt rekommenderade den för mig. Är hittills inte besviken!

Även om jag älskar att läsa fysiska böcker, känna doften från pappret och pärmens struktur under handen. Så adderar ljudböcker någonting ytterligare. Fler sinnen. Själv lyssnar jag helst när jag kör bil, bakar, stryker eller gör andra monotona men stillsamma sysslor. Tänk vilken lyx att få litteratur rakt in i örat medan man gör något med händerna?! Som att baka matbröd.

Dessutom kan man ju lyssna ihop med andra. Till exempel när vi åkte tur och retur till Borås ett sommarlov och hade 24 timmar i bil att fördriva. Då lyssnade vi tillsammans igenom hela Narniaserien, och det är ett sådant där kollektivt minne vi ofta refererar till. Berättelsen har i efterhand vävts samman med soliga sommarvägar, gula fält och frihet.

Eller när jag och pojkarna en vår körde hem från stugan och lyssnade på Tomas Bolme som läste Tordyveln Flyger i skymningen, med sådan inlevelse att håret knollrar sig i nacken. Den ljusa vårkvällens vemod blev ett med berättelsen.

Ljudböcker och pappersböcker behöver aldrig ställas mot varandra. Det är två olika, fantastiska sätt att ta till sig av litteratur på. Och de berikar livet ur flera olika aspekter.

Medan jag bakade i köket satt Folke på den varma verandan. Precis hemkommen från skolan, med ett äpple uppskuret. Lyssnande på Det långa loppet i serien Dagbok för alla mina fans av Jeff Kinney.

Jag hörde någon kunnig person förklara varför just högläsning och ljudböcker är så bra för vårt språk. Och det är för att det är den enda gången då vi hör grammatiskt korrekt svenska. Vi pratar inte grammatiskt korrekt – utan använder oss av talspråk, slang och förkortningar. Och är vi duktiga och snabba läsare, så läser vi inte heller grammatiskt korrekt. Vi hoppar över småord, skummar och snabbläser. Det är förstås helt i sin ordning! Men när någon läser ut orden, artikulerar dem och läser upp ett korrekt språk – då får vi en fantastisk språkkänsla. Det är därför det är så viktigt att barn får lyssna på litteratur. Högläsning så väl som ljudböcker. Hos oss räknas aldrig ljudböckerna in i skärmtid och våra barn får lyssna varje kväll innan de somnar.

Slänger in ett bonustips om att också lyssna på poesi på Nextory. Som Tomas Tranströmers Klangen säger att friheten finns, med tillhörande pianostycken. Den brukade min svensklärare Anitha spela för oss på gymnasiet. Under två år läste jag kursen litterär gestaltning, där vi bara fokuserade på att skriva. Och Anitha började ofta morgonlektionerna med att tända ljus, bjuda på te och digestivekex och så fick vi lyssna på en dikt av Tranströmer som själv läste och spelade ett klassiskt stycke. Vilket fantastiskt vackert sätt att introducera poesi för skoltrötta tonåringar!

Prenumerera på Nextory. Om du testar för första gången får du 20 timmars lyssning och läsning under femtio dagar. Nextory har ju också massor av e-böcker om du föredrar det. Och en hel del tidningar. Gå in på www.nextory.se/clara50 och blir prenumerant!

Ligger denna lördagsmorgon i vårt stökiga sovrum med klädhögar upp till taket. Här har inte städats ordentligt på flera veckor minst. Källaren är full med ouppackad påsklovspackning och vardagsrummet med halvt nedplockat påskpynt. I trädgården ligger två välta utegranar med belysningen kvar i, julgranskulor och en omkullslagen lykta. Ruttnande juläpplen i en hög och död ljung i drivor. Det ser helt enkelt förfärligt ut. Men jag ser fram emot att ta tag i det! Jag har en arbetshelg framför mig och det behövs efter en stillasittande vecka när jag mest skrivit på bok och samarbeten.

Så här ska jag börja:

Jag ska dricka en kopp kaffe och en proteinshake, iklädd morgonrock. Sedan ska jag ta på mig mina träningstights, borsta tänderna och sätta upp håret i en tight tofs. Sätta på bra musik eller en podd och ta sängkläderna ur sängen och hänga täcken och kuddar på vädring i fönsterkarmen. Hänga upp alla kläder på sin rätta plats, dammtorka hela sovrummet och plocka ihop allt som är rörigt.

Och när jag kommit så långt, då har jag fått eld i baken. Då kommer resten av städningen rinna på av sig själv. Precis som en höjdhoppare visualiserar sitt hopp innan hon kör – så visualiserar jag starten på jobbiga projekt. Så att jag har en plan för hur jag ska komma igång. För hur jag sedan ska fortsätta brukar aldrig vara några problem.

Om du också ska städa idag så kan du trösta dig med att vi i alla fall parallellarbetar. Och att det oavsett hur långt vi hinner kommer det att bli bättre efteråt än det var innan. Heja oss!

Hej och hå, så blev det påskafton. Vi åt en sen frukost i pyjamas. Anna pysslade med pojkarna medan jag hjälpte Juni med en skoluppgift. Nämligen att skriva klart en spännande berättelse om en seriemördare. Vi hade väldigt kul när vi spånade på sätt att höja spänningen i storyn.

Sedan gick vi ut för att dra ihop kvistar och skräp att elda.

Hade ullunderställ och mina favoritbyxor från Fristad. Det var en hiskeligt kall påskafton, med omväxlande sol och molnigt.

Skönt att kroppsarbeta för att hålla värmen. Anna skottade fram våren.

Efter lunchen var det äggjakt. Jag hade skrivit ledtrådar och gömt på olika ställen och så fick barnen samarbeta och utföra olika utmaningar för att så småningom hitta till äggredet.

Som att hoppa på ett ben runt ett hus, och söka där det finns ljus (nästa ledtråd låg i lampan).

Och Gå baklänges till stången, sjungandes nationalsången.

Där ledtråden var gömd vid flaggstången.

Till slut hittade de till platsen för hönans rede. Och där fick de leta äggen!

Det tog en bra tag att hitta dem i den mörka vedboden. Men till slut fick Folke syn på korgen under taket!

Med alla äggen i.

De gick in och vittjade fångsten.

Och medan de smaskade i sig sitt godis halvslumrade jag och Anna i soffan.

Barnen hade ju byggt på kojan med sina kompisar hela förmiddagen, så nu kröp de ihop och hade lite skärm och vilade.

Påskmiddagen blev sen, närmare åtta på kvällen.

Vi höll det ganska enkelt. En god Västerbottenpaj, gravad lax, deviled eggs, Mjällombröd med Västerbottenost och flera sorters färdiga sillar. Samt prinskorvar till barnen som inte gillar fisk.

Till dessert åt vi påskbakelser i form av kladdkakemuffins. Vi satt uppe till halv elva och åt och min moster berättade minnen från när hon var liten och hennes farmor och farfar bodde i det här huset.

Sedan gick jag i säng och vaknade nästa morgon av stöket nerifrån köket. Att pojkarna smög upp, för att i mosters regi förbereda min födelsedag.

Jag fyller nämligen 39 idag! Och min syster hade dekorerat köket så fint. Man kunde tro att det var ett kalas för Barbie.

Mina systerdöttrar hade hjälpt henne baka en chokladtårta, precis som jag önskat mig. De kom upp hela högen och sjöng för mig i sängen och jag fick blåsa ut ljusen och önska mig något hemligt.

Det var så härligt ordnat.

Älskar tårtfrukost, saft och starkt kaffe.

Mina systerdöttrar hade också gjort en makalös paketinslagning åt mig.

Och alla försåg sig rikligt av tårtan.

Kan inte tänka mig något bättre än att fira födelsedag i stugan och att min syrra är med och styr upp det så att det blir sådär extra kärleksfullt.

Efter frukosten drog vi på oss blåställ och Anna hissade flaggan.

Och jag satte igång att elda massor av ris och skräp på gården.

Samt fjolårsgräs. Tyvärr var det aningens för fuktigt i gräset, så det brann inte så bra. Det hade verkligen varit toppen att få elda gräs ordentligt, för det har ingen gjort sedan morfar levde.

Ungarna och deras kompisar byggde vidare på kojan. Den har blivit så fin. Fyra våningar!

Och ett påbörjat utegym.

De tog dit en fikakorg och grillade korv till lunch.

Och det var så varmt i solen att de satt i linne och var utan skor. Och i en högtalare dånade allt från ABBA till AC/DC.

Essa hängde runt ungskocken. Hon är ju så lycklig när hon har en stor flock ungar att hålla rätt på. Idag var de omkring tio stycken som arbetade med kojbygget.

Blir så glad av att höra deras skratt och skrik eka över nejden och se hur roligt de har ihop och hur de samarbetar och är kreativa.

Anna plockade småkvist

Och förberedde fler bål.

Och på eftermiddagen kom våra egna grannkompisar förbi. Vi ställde fram solstolar och gott att dricka och så matade vi elden ända tills klockan blev närmare halv åtta. Och jag skrattade så att jag fick ont i kinderna, för vi pratade så mycket dumt.

Ungarna som varit ute i tio timmar och lekt var vrålhungriga vid det här laget. Så då fick vi gå in och fixa middag. Vi hade inte diskat sedan kvällen innan och hela köket såg ut som ett bombnedslag. Jag fick ta itu med att handdiska allt, innan vi kunde börja äta. Det tog en timma innan disken var klar.

Så det blev en hemskt sen middag denna påskdag.

Sedan stack kusingänget iväg till sina kompisar igen för att se på Beckfilm, medan jag och Anna diskade och plockade och pustade lite i soffan. Och förberedde oss mentalt inför morgondagens hemfärd.

Vilket påsklov vi har haft här i stugan! Det får fem stjärnor av fem möjliga. Det har varit fullt av aktivitet men också distraktion från vardagen. Märkte när jag kom iväg hur mycket jag har varit i mitt huvud och mitt arbete den här vintern – och det är inte riktigt sunt. Så att komma iväg, kroppsarbeta, vara med barnen och umgås med helt normala, trevliga människor som på inget sätt påminner om mitt jobb. DET har varit semester, det. Och när ena sonen för tredje dagen i rad suckar ”Mamma det är så härligt att leva”. Då vet jag att han känner likadant.

På skärtorsdagens morgon åkte jag och Anna in till samhället för att handla. Först åkte vi till skroten och fyndade på deras loppis. Barnskor, glasburkar till köket, en fin tekanna och badmintonracket till barnen. Vi blev så glada när det visade sig att det var öppen! Otroligt sympatiskt när det finns en swishbutik på återvinningen så att saker kan säljas istället för att slängas.

Sedan handlade vi påskmat i proppfulla butiker. På Konsum bjöd de på kaffe och jag och min syster var så lyckliga när vi körde hem igen. En egen utflykt, med skrotletande, ljummet gratiskaffe och godis-sockerbitar i käften. Livet kan väl inte bli bättre?! Tur att vi är lättroade.

När vi kom hem satte vi barnen i arbete med att plocka överallt. Och så städade vi nedervåningen eftersom vi skulle få besök.

Alltid skönt att ha storstädat huset åtminstone en gång medan vi är här. Liksom ta omtag på alltihop i halvlek.

Sedan avslutade vi städningen med att påskpynta i trädgården. Flickorna och Anna satte fjädrar i busken.

Så fint med ett rejält utepynt.

Vi sågade också ner björken som gått av i en storm.

Och sedan satte vi oss och njöt. Sexton grader, vindstilla och sol.

Vi suckade över vår lycka medan vi väntade på att moster Mia och kusin Jonas skulle komma körande från Umeå.

Direkt de kom fick de varsitt glas kall öl och en plats i en solstol. Medan jag gick in och fixade mat.

Och vi åt i finrummet för en gångs skull.

Och stapeln med vantar på tork växte sig högre och högre.

När det blev kväll ville barnen måla ägg. De fick först picka sönder dem och blåsa ut. Uffe var duktig och lyckades helt själv. Andra fick hjärnblödning av ansträngningen.

Sedan skulle alla måla och göra dem fina. Konstnärliga kriser uppstod. Det smälldes i dörrar.

Men inte för moster Mia.

Jag bakade två rulltårtor av äggen, för att ha till dessert dagen därpå.

Det här är så mycket min barndom! Då var det fullt ös i köket hos mormor Rut. Mamma, moster och mormor lagade mat, permanentade hår eller fållade gardiner. Jag och Anna satt och pysslade vid köksbordet och munhöggs med moster, mormor och kusinerna. Och i vardagsrummet såg gubbarna på teve så det dånade. Starka lampan i taket tänd och total känsla av trygghet, febril aktivitet och hemtrevnad.

Morgonen därpå åt vi långfrukost medan Anna sydde om axelbanden på en klänning jag köpt. Och jag själv sprättade loss smocken på en klänning jag gillar, men där smockens sitter för högt upp. Papiljotter i håret för frisyren.

Och så hjälpte jag min gulliga moster att nåla fast en brosch som Uffe sytt till henne på förskolan. En sol av gul filt. Även starkt lik en Davidsstjärna.

Sedan vid lunch kom farsan och min faster Inger och hennes man Ulf åkande från Boden. Uffe kröp genast nära!

Och Juni som älskar party blandade drinkar till oss alla. Otroligt gott och enkelt! Sprite, apelsinjuice, fryst ananas och citron. Plus massa is och frostade kanter.

Så kul med ett redigt påskpartaj.

Och barn som gillar att dona.

Tog på mig min klänning med bortsprättad smock och bestämde mig för att snarast sprätta smocken också från ärmarna. Tror den kommer att vinna på det!

Sedan åt vi chips med gräddfil, rödlök, rom och dill.

Och pratade i munnen på varandra.

Min faster Inger fick sitt exemplar av Claras Kakbok. Så roligt att se dem bläddra och läsa och känna igen plåtburkar och tyger från min farmor Beda. Sedan la min faster en beställning på tjugo böcker att ge till alla i släkten. Vilket superfan!

Barnen stack ut och lekte i sin koja och jag började med middagen.

Vi dukade med det fina gamla kalasporslinet med snart hundra år på nacken.

Anna och Lykke gjorde otroligt goda sallader.

Och jag gjorde min enkla paradrätt – lax i ugn med Västerbottenstäcke och pressad potatis.

Kände mig lycklig som fick samla släkten och barnen och höra huset bubbla av glada röster. Och att vi fick skämma bort allihopa! Vi sjön Hej tomtegubbar i brist på påskiga snappsvisor. Borde man sjunga gullefjun istället? Men det är liksom inget kläm i den visan.

Till efterrätt gjorde vi påskbakelser av rulltårtorna jag gjort kvällen innan.

Så otroligt gott och läckert! Rulltårtor fyllda med hallon och vispgrädde. Toppade med lättvispad grädde och persikohalvor på burk.

Efter ett tag drog barnen ut, så att vi fick lite samtalsro. Då satt vi kvar i timmar och drack kaffe och som vanligt när vi träffas med pappas släkt så blir det debatt. Det började i Trumps tullar och fortsatte till nackdelar och fördelar med Maos Kina. För att ta en lång svängom med Sverigedemokraterna och slutligen politikernas nedmontering av studieförbunden och den obefintliga miljöpolitiken. Det blev väldigt hetsigt och högljutt och det tycktes olika saker. Men till slut utbrast min drastiska, snart nittioåriga faster som varit engagerad för de svagaste hela sitt liv. ”Ja, det finns många man bara borde skjuta!” och sedan gjorde hon pistolskott med händerna runtom i rummet. Och det var precis de förlösande, oväntade orden som behövdes för att orka skratta åt allt elände.

När vi kramat dem hejdå och de kört tillbaka till Boden gick jag och Anna ut i trädgården och drog ihop kvistar och grenar till vår stora påskbrasa som vi ska tända på påskafton.

Och resten av kvällen låg jag i soffan som en grönsak och pratade med min moster och kusin, medan barnen spelade magic och rollspel och min syster gick på fest hos grannarna i byn.

Tack till alla er som på olika sätt deltagit i min fyrtio dagar långa fastekalender. Det har varit så fint och meningsfullt. Både att skriva den och att försöka genomföra uppmaningarna i min egen vardag. Små handlingar som sprider gott i närmiljön- eller på andra sidan jorden. Och förhoppningsvis också hos en själv.

Tack till er som lämnat kommentarer och berättat vad ni gjort eller tänkt under den här perioden. Idag är det påskafton och all anledning att fira! Önskar dig en glad och välsignad påsk.

Dagens uppmaning: Gläd dig och fira! Livet, våren, uppståndelsen och kärleken.

Morgonsol i köket i stugan. Nu när vi har luftvärmepump installerad är det skönt att komma ner. Varmt i huset, utan att man först måste elda i flera timmar.

Ett parti Finns i sjön med en fuskare av rang.

Spelandet är ständigt närvarande. Efter frukost kom en kompis förbi och fick lära sig Chicago. Men han slapp som tur var lära sig Brinnande Chicago som Ulf spelar. Det är ett kortspel med allehanda ”installationer” som läggs ut. Där kungen och drottningen gifter sig och reglerna när som helst ändras och justeras efter godtycke. Det enda man kan vara riktigt säker på är att huset alltid vinner. Och Uffe är alltid huset.

Jag svängde ihop bröd till lunchen då vi skulle grilla korv. Anna knäppte en bild.

Vid husknuten står skidutrustning samt hinkar, på hinkar fulla med handdukar som använts för att torka upp kring den trasiga toaletten. Mmmm….doften av pissråta! Tyvärr gick också tvättstugekranen sönder, så tvättmaskinen har inte gått att använda.

Men inte kan man deppa för det när solen skiner och träddungen tinat fram så att man kan hänga upp hängmattan.

Och ställa ut solstolarna

Jag gjorde en rejäl brasa och så grillade vi fläsk och korv till lunch.

Och satt och njöt i solen

Särskilt Essa som fick alla brända korvbitar att kalasa på.

Visst blir man less på alla oss influencers som skryter med våra ouppnåeliga lyxliv?

Som denna lunchdukning som jag inser kommer att ge er grava mindrevärdeskomplex.

Kusinlek i hängmatta.

När de gått in fick jag ligga där själv och lyssna på fågelkvitter.

Ständigt blöta handskar på tork vid vedspisen.

Och blöta skor på vedlåren

Det är som att jag går i barndom när jag är här. Det enda jag vill laga är maten vi åt när jag var liten. Som fläskpannkaka med sylt och grädde.

Efter maten korkade jag och Anna upp en flaska champagne som jag fått från förlaget, för att fira mina bokframgångar. Det skulle bli en champagnegalopp!

Men det blev galoppstopp, då jag blev så yrslig att jag fick ligga på sängen och vila huvudet.

Jag tål så lite i alkoholväg och det är (bland annat) därför jag sällan dricker någonting. Den informationen har dock mina barn tolkat och fört vidare så här:

-Vår mamma har fått sluta dricka alkohol för hon blir alldeles för full.

Och det är förvisso sant men också oerhört genant, eftersom det låter påskina att jag är en tillnyktrad alkoholist. När jag i själva verket är en nykterist som då och så försöker mig på att dricka ett glas champagne. Och när jag ”blir alldeles för full” har jag alltså druckit ett glas champagne och sedan behövt gå från bordet och lägga mig raklång tills allt slutar snurra.

Men Anna var väldigt glad för champagnen i alla fall. Och det är kul att känna kärleken från sitt förlag.

Dagen därpå kom vår rörmockare med en ny toalett och kran till tvättstugan. Så då kunde vi både uträtta behov och tvätta handdukar till tusen. Aldrig varit gladare över en fungerande toalett!

Vi tvättade fyra maskiner med badlakan och handdukar och det var närmast terapeutiskt.

Sedan tog Anna med sig barnen och drog till Gavmofjäll för att åka slalom. Det ligger ju i närheten av vår by.

Otroligt snösäkert nu när gavmoliten är på plats igen. De stack dit med kompisarna från byn och åkte en hel dag i sockersnö.

Miniatyrvärlden från julkalendern.

De hade så roligt i skidbacken medan jag och Uffe var hemma och tog igen oss. Pusslade, bakade och gick en långpromenad med Essa.

Till middag gjorde jag en klassisk spenatsoppa med ägghalvor.

Komplett med sjuttiotalsdukning.

Ett av mina tydligaste dagisminnen är en tallrik grön spenatsoppa med ägghalvor i. Hatad det!

Efter att ungarna varit iväg och åkt skoter på kvällen gräddade jag våfflor för glatta livet.

Vid läggdags ville barnen att jag skulle berätta spökhistorier. Det är nämligen min specialitet att skrämma skiten ur ungar. Så efter att alla borstat tänderna och gjort sig iordning kröp de ner i min säng och det blev nästan för ruskigt när jag frammanade de mest rysliga saker ur fantasin.

Sedan blev det skärtorsdag. Men det bloggar jag om imorgon!

Långfredag. Den stora sorgens dag. Jesus dödsdag. En dag att tillåta sig att sörja, även om man inte är troende.

Dagens uppmaning: tänd ljus idag och skänk en tanke till de som lider i världen. Och till de som du har förlorat.

Skärtorsdag har inget med skärande knivar att göra, som jag trodde när jag var liten. Skär har istället betydelsen ”ren” eftersom Jesus tvättade lärjungarnas fötter rena denna dag.

Att få sina fötter tvättade av någon annans milda händer är en otrolig upplevelse. Riktigt hur speciellt det är förstod jag inte förrän någon gjorde det på mig. Det hände på en semester i Thailand när jag var 21 år gammal. Mamma hade nyligen dött och jag och Jakob reste dit, för att få paus i sorgen.

Jag kände mig stel av sorg de där veckorna. En dag tog jag en massage på ett enkelt hotell vid stranden. Kvinnan som skulle massera började med att tvätta mina fötter i en balja. Det kändes hemskt att hon skulle behöva ta i mina smutsiga, sandiga fötter med sina händer. Som att jag förnedrade henne. Och hade jag vetat att hon skulle göra det så hade jag absolut tvättat av dem själv först. Men i den obekväma situationen fanns det någonting som också var så läkande och kärleksfullt. Att någon tog denna fula, misshandlade kroppsdel och tvättade den med omsorg.

Fottvättning är fortfarande en helig rit inom många kyrkor. I den koptiska kyrkan tvättar prästen hela församlingens fötter. I Lukasevangeliet beskrivs det hur en synderska tvättar Jesus fötter med sina tårar och sedan torkar dem med sitt hår. Fötter är orena och när någon förbarma sig över dem är det ett kärlekstecken.

Dagens uppmaning: Visa förbarmande, kärlek och medkänsla mot någonting som annars försummas och blir förbisett.

Onsdagen i stilla veckan brukar också kallas för dymmelonsdag. Namnet kommer efter de kläppar av trä – dymlar – man satte i kyrkklockorna på 1500-talet för att dämpa klangen och göra dem dovare. Och under medeltiden var kyrkklockorna faktiskt helt tysta dessa sista dagar i stilla veckan.

Dagens uppmaning: Iaktta stillhet och lugn denna onsdag

Det var så underbart att öppna dörren till sommarstugan och kliva in. Men sedan pang gick det upp för oss att vi ju haft hantverkare under vintern. Som jobbat med vår jordkällare och gått upp och ner i den. Och borrat nya rör i väggarna och fixat med vattenberedare och sånt där. Så hela nedervåningen var liksom täckt av finkornigt renoveringsdamm och jord. Den lilla detaljen hade vi på något sätt undvikit att tänka på när vi föreställde oss hur det skulle bli att komma fram. Dessutom hade vi det kämpigt med att lista ut hur vi skulle få igång vårt nya värmesystem och vatten i källaren. Så det var några svettiga timmar med vår hjälpsamme rörmokare som support. Snart insåg vi också att toaletten frusit sönder under vintern…suck.

Men efter någon timme kom barnens stugkompisar och alla ungar drog ut och lekte. Vi har ju vår stuga i värdens minsta by med en bofast familj och resten små sommarstugor. Och vi är avlägset släkt med allihop! Barnen har jättefina kompisar här som de längtar efter hela året när de inte får ses.

När det blev lugnt inne bestämde vi oss för att hur trötta vi än var, maxa denna första dag i stugan, städa ur allt och reclaima den. Så det gjorde vi. På med städmusik, träningstights och sedan dammtorka, dammsuga och våttorka varje fläck av nedervåningen. Och när det var klart var vi så i gasen att vi bestämde oss för att genast börja påskpynta.

Anna hängde upp en dekoration med blommor i köksfönstret.

Uffe fick stryka påskdukar och vi dekorerade varje vrå med pynt.

Storbarnen kom in och började spela rollspel, så att övervåningen skallrade av skratt. Och när vi städat och pyntat färdigt tog vi på oss nattlinne och morgonrock och gjorde kväll.

Uffe fick popcorn och se på film. Essa gjorde honom sällskap

Vi fikade kvällsfika allesammans och enades om att detta är det underbaraste som finns. Att komma till stugan och ha allt härligt framför sig!

Vi la oss tidigt, i utkylda sängar. En minut efter att pojkarna släckt i sin kammare gick jag in för att fråga om de behövde extra filtar? Men då snarkade de redan ljudligt.

Morgonen därpå steg jag upp och gräddade mina nattjästa frallor (så bra recept) som jag förberett kvällen innan. Jag var så glad att jag kunde gråta, åt att ha senaste arbetsveckorna bakom mig och stugvistelsen framför mig.

Uffe och Anna spelade plockepinn till frukost och Juni sydde påskpynt för fullt.

Essa sitter som vanligt mitt i smeten.

Hon är som Jim från The office, med plågade blickar i kameran.

Efter frukost dukade vi upp hela matsalsbordet med målarfärger, tyg, lera och annat pyssel.

Viktigt att det finns något att sysselsätta händerna med. Folke gjorde äggkoppar.

Och påsktavlor av äggkartonger. En höna.

Och ett påskmonster.

Sedan stack ungarna ut för att med sina kompisar bygga vidare på kojan bakom vårt hus. Och jag och Anna tog itu med att städa tvättstugan grundligt. Jag rensade avlopp och skurade under tvättmaskinen och Anna skruvade upp hyllor och sorterade handdukar. Så härligt när det var klart!

Då gick vi också ut. Beundrade vedboden som vi målade i somras. Förbannade den enda vägg som färgen inte räckte till. Den ska jag måla när jag kommer tillbaka i maj!

Uppe på gården har barnen en koja. De har tagit ner en massa träd med yxa och såg och bygger den nu i flera våningar. Allesammans hjälps åt.

Som en bonus blir vi av med en dunge av sälg som stört utsikten.

Finns inget skönare som förälder än när ungarna är ute och rör på sig i friska luften.

När vi druckit saft och kaffe på backen, snörade jag och Anna på oss längdskidorna och åkte över sjön med Essa och Uffe.

Ååå här står en mamma och njuter i solskenet. Inte ett bekymmer i världen. Frid och fröjd.

Men om man bara beskär livet lite annorlunda framträder sexåring med plötsligt anfall av utmattningsdepression.

Så vi avbröt, åkte hem och la pussel istället. För att försöka bryta detta närmast vegetativa tillstånd.

Men han ville bevara pusslets integritet.

På kvällen stack storbarnen iväg och spelade rollspel med sina kompisar, medan Anna och jag var hemma med småglinen. När de somnat för kvällen satt vi uppe och drack te och åt dumle från vår hemliga godisgömma (i en burk med tvättmedel i tvättstugan).

Jag visste att barnen hade avslutat kvällen med att se på en Beckfilm. Så jag gissade att de skulle vara lite rädda när de traskade hem i mörkret längst oupplysta grusvägar. Och eftersom jag i själ och hjärta är en sadist smög jag mig ut på den kolsvarta gården och gömde mig. Och när de kom gående tätt tillsammans hoppade jag fram med ett vrål och flög på dem. De blev så rädda att de inte ens förmådde skrika av skräck. Skrek var det bara jag som gjorde – av skratt!

Vad mer har vi gjort då? Jo, en skoterutflykt. Kusinerna, deras kompisar och papporna till sagda kompisar tog med hela unghögen på en utflykt till en tjärn en bra bit in i skogen. Där det finns tusenbröder till tusen. Jag packade ner falukorv i slantar och en tigerkaka jag svängt ihop, samt saft till ungarna.

Sedan brände de iväg för att pimpla, grilla och ha roligt!

Fick bildrapporter i mobilen, medan jag satt och arbetade vid datorn och Anna satt och jobbade för sig.

Så fint med kusiner, stugkompisar och skoterpulkor så att alla får hänga med!

Vi har det så oförskämt bra här. Imorgon ska vi åka slalom men idag ska Uffe få ta fram sin cykel och och hoja längs de framtinade grusvägarna.

Dagens uppmaning: ge bort ett påskägg i en tidig påskpresent, till någon som inte förväntar sig det av dig.

Hej från stugan! Är så lycklig över att jag äntligen är här. Eftersom vi har fått bredband under vintern kommer jag kunna blogga och visa bilder från vardagen. Hel otroligt ju! Men vi backar först till i torsdags.

Steg upp tidigt och körde till Övik, men gjorde en avstickare i Nordmaling.

Stannade till på Anettes byggnadsvård och antik i Nordmaling, för att leverera ett gäng signerade exemplar av Claras Kakbok som Anette ska sälja. Gick en lov i butiken och beundrade allt fint.

Såg hundra saker jag ville ha, men nöjde mig med några småsaker till påsk. Ska snart förbi där igen, när jag har mindre bråttom. De har i alla fall öppet i påsk för er som vill göra en rolig utflykt.

Sedan brände jag till konferensen Flying Solo som ordnades i Övik av Företagarna W och Linda Hörnfeldt. Inriktningen var mot kvinnor som driver företag! Jag pratade om hur man kan jobba med att bli bekväm att sälja. Vilket ärligt talat är något av det värsta jag vet.

2016 startade Linda föreningen Influencers of Sweden där jag och Sara Rönne satt i styrelsen. Det var tider det! Tyvärr var det få stora, etablerade influencers som var intresserade av att vara med och utveckla yrket och branschen i någon slags organiserad form. Men kul hade alla som var med. Och själv lärde jag mig massor.

Pratade gjorde också underbara Jonna Jinton. Det var så länge sedan jag träffade henne sist! Blir så inspirerad av att hon går sin egen väg till 100 procent och inte kompromissar. Annika Wickihalder sjöng som en ängel och visade sig också vara en ängel. Och så hade jag roligt snack med Rebecka Reis som jobbar med postural yoga och Lina Nordin Hemming som är ett geni på AI.

Hem kom jag halv två på natten. Snittade nog fyra timmars sömn per natt hela förra veckan, men det har jag redan skrivit om en gång i ett blogginlägg.

Jag fick så snälla och omtänksamma kommentarer till inlägget. Och sedan kom några som var så här: Välkommen till verkligheten Clara, det är inte synd om dig, sådär har alla det, skyll dig själv som skaffat tre barn, din man kan väl avlasta…

Hahaha. Vilka systrar i kampen, va! Hoppas att de vet bättre än att skriva sådär till sina väninnor i alla fall.

Efter kroppkakelunch hos pappa hämtade jag mina älskade systerdöttrar. Sedan brände vi hem lagom tills Folke slutade skolan och så överraskade vi honom i klassrummet.

-Ååå varför har alla i min klass sina kusiner på skolan? Jag har inga kusiner som går på skolan och det är sååå orättvist…

Så har det låtit mer än en gång. Men nu hade han plötsligt sina kusiner på skolan, om än bara för en stund! De fick gå runt och kolla överallt och svimmade nästan av den gulliga lilla matsalen, de pyttiga korridorerna och de rara små klassrummen. Det konstaterade snabbt att de vill flytta från Borås och gå här istället.

Den stolta gången hos kusiner som tar sig an världen.

Sedan överraskade vi Uffe på förskolegården och han fick visa runt inne på sin avdelning och berätta om allt pyssel han har gjort.

När vi kom hem ville Lykke genast borsta Essa. Inte mig emot. Hon är hans hundskötare när hon hälsar på. Går promenader, kammar pälsen och smörjer tassarna med salva.

Det var soligt och varmt så jag tog fram fredagsfika. Julen varar än till påska vet ni ju, så vi åt upp de sista lussekatterna.

Så lyckliga ungar som fick umgås första gången sedan jullovet.

Påskblommorna påskade sig och snart kom Anna och Bertil åkande från stan.

Till middag fixade jag hamburgare

Enligt samtligas önskemål.

Och sedan spelade jag till stor munterhet upp för alla, hur det såg ut när jag kom hem från konferensen natten innan. Jag hade varit kissnödig i en evighet men försökt hålla mig för att slippa stanna vid vägen. Men när jag till slut svängde in vid garaget så kände jag att nä jag kommer inte hinna till toaletten.

Så i mörkret och regnet tråcklade jag av mig mina kläder och spanx och hukade vid garaget och hann precis släppa några droppar, när en bil körde förbi och stannade till. Jag fick rusa in med strumpbyxorna vid fötterna och kjolen uppdragen i armhålorna och kasta mig på toaletten. Det mest befriande kisseri jag upplevt i mitt liv. När jag väl fick kissa alltså. Gapskrattade i min ensamhet åt hur ovärdigt och dumt och kul det var. På en och samma gång.

Vi tog en tidig kväll för min syster och hennes barn var lika slutkörda som mig.

Morgonen därpå slängde vi ihop vår packning och körde de 35 milen upp till stugan. Blir alltid så lycklig när vi passerar Arvidsjaur och de branta stigningarna börjar. Då vet man att man är på väg mot rätt sida Sverige.

Så småningom kom vi fram helt trötta, utpumpade och lyckliga. Men då började ett nytt elände. Mer om det i kommande blogginlägg…

Att drömma och längta till framtiden är en av mina favoritaktiviteter. Att tänka på allt som ska komma är lika roligt som när det faktiskt sedan sker.

Jag har tänkt mycket på den här påskveckan i stugan med min syster och alla barn. Har visualiserat och längtat till den ända sedan förra våren då den blev inställd.

Nu när den är här njuter jag samtidigt av att längta och drömma om nya saker. Jag gör en bucketlist för våren liksom.

Dagens uppmaning: gör en längtans-lista för våren.

Idag inleds stilla veckan eller passionsveckan. Det är den sista veckan i fastan och den börjar med palmsöndagen. Det var den dag då Jesus red in i Jerusalem på en åsna och möttes som en kung. Människor viftade med palmblad, sjöng och jublade. Men det var också inledningen på Jesus sista vecka. På skärtorsdagen blev han förråd av sin vän och lärjunge och på långfredagen blev han korsfäst. Och vare sig man tror på Gud eller ej är ju Jesus sista dagar en oerhört gripande berättelse.

Eftersom fastan bryts på söndagar kommer ingen uppmaning idag. Istället en dikt av författaren och poeten Ylva Eggehorn. En vän skickade den till mig, när jag genomgick en tung period. Den har gett mig mycket tröst.

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton,
du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång

Plantera om en blomma, putsa ett söderfönster rent, räfsa gräsmattan eller ställ ut en kruka påskliljor eller krokus, för de första yrvakna pollinerarna att mätta sig med.

Dagens uppmaning: välkomna våren

Känner mig hudlös och skör efter en intensiv vecka (eller egentligen två) där jag inte hunnit stanna upp, vila och bara vara. Falun T&R på måndag och tisdag. Sedan fullproppad onsdag. Sedan upp i ottan på torsdag, köra till Övik och vara med en hel dag på en rolig konferens. Kom hem halv två inatt efter att laddningen krånglat och jag fått stannar 4 (!) gånger på hemvägen och försökt ladda på olika ställen och det dessutom var snöblandat regn på kall vägbana och tung trafik efter E4an. Fick typ ett hysteriskt anfall till slut. Steg sedan upp 06.30 imorse för att skjutsa Bertil till skolan och få iväg hela familjen. Känner den där sortens trötthet som trycker bakom ögonen och ligger som en klump i halsen. När som helst kan jag börja gråta. Har räknat ut att jag innan denna vecka är slut kommer att ha kört 200 mil i bil.

Ända sedan skrivresan har alla dragit i mig och skickat vänliga påminnelser om allt jag inte gjort och behöver leverera. ”Det här vore det bra att prioritera just nu”. Men det har inte gått att prioritera. Allt är lika viktigt och brådskande. Det har varit tre olika läkar och tandläkartider för barnen, trasiga glasögon som kräver optiker, mitt nya körkort som skickats tillbaka efter att jag missat att hämta ut det i tid. Ett barn som tappat bort sin mobiltelefon, bokmanus jag behöver få iväg, bredband som behöver införskaffa till stugan, mailtrådar jag inte lyckats svara på. Kvitton som ska till revisorn. Utkast till sponsrade inlägg som ligger hopade i datorn. Paket som behöver hämtas ut. Det är min nya leasingbil som snart ska levereras men då måste jag först lämna in min nuvarande på kontroll och när har jag tid att avsätta en halv dag till det? Det är grej efter grej efter grej sådär som livet blir när allt hopar sig. Jag avskyr den här livsadministrationen som krävs för att existera!

Men. Snart ska jag hämta mina systerdöttrar hos min farsa och åka till skolan med dem och överraska Folke och Uffe. De tror nämligen att kusinerna ska komma först ikväll. Imorgon ska jag och Anna och alla våra ungar dra till stugan för en veckas påsklov. Och då ska jag vila, njuta och sova gott. Så det är inte alls synd om mig, jag måste bara orka lite till.

Och trots all stress har jag ändå lyckats genomföra två styrkepass den här veckan. Det har nog räddat mitt förstånd! Det ena skedde imorse. Jag har ju nya pass som jag tränar och det kräver tankeverksamhet. Otroligt jobbigt att också känna sig så orutinerad i övningarna, efter att ha kört mitt förra pass så länge och kunnat det som ett rinnande vatten.

Har börjat filma mig själv när jag tränar för att kunna kolla tekniken i efterhand. Spola tillbaka och se var det finns obalans och var jag kan ta ut rörelsen djupare. Allt man är intresserad av är roligt, men det går ju åt andra hållet också. Allt man sätter sig in i och visar intresse för blir roligare. Med träning handlar det för mig om det senare. Att försöka visa intresse och lära mig mer, så att träningen ska bli kul.

Nej nu hinner jag inte blogga mer. Nu ska jag korra några kapitel av Hemmets almanacka som min förläggare skickat i retur. Sedan leverera utkast på ett samarbete och försöka göra en packlista medan hjärnan fortfarande är hyfsat pigg. Och så har pappa lovat att bjuda mig på kroppkakor till lunch. Ska bara försöka låta bli att börja grina av pur trötthet innan dess…

Ordspråksboken 16:24 Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk.

Dagens uppmaning: hör av dig med uppmuntran. Till en kollega, granne, vän, förälder eller lärare. Skriv eller säg något snällt du tänkt om dem och som du vill att de ska få veta.

Romarbrevet: 13.19 Om du älskar din granne lika mycket som du älskar dig själv, kommer du inte att vilja skada eller lura honom eller döda honom eller stjäla från honom. Och du kommer inte heller att leva i otrohet med hans fru, eller vara avundsjuk på det han äger, eller göra något annat som de tio budorden säger är orätt. Alla tio kan sammanfattas i detta enda: att älska sin medmänniska som sig själv.

Att skada, döda eller stjäla från sin granne är nog ingenting som är aktuellt för någon av oss. Men när gjorde du senast något riktigt gott för din granne? Ett sätt att förbereda sig på klimatkris, krig och oroligheter är att odla de nära nätverken. Få kontakt med de som bor precis bredvid – i händelse av att det framöver inträffar någonting där ni verkligen behöver varandra.

På landet är det enkelt och ganska naturligt. När strömmen går kommer grannarna till oss och hämtar vatten, eftersom vi har egen brunn. När affären är stängd och jag saknar jäst till ett bullbak – då knackar jag på hos någon granne och ber om att få låna. Och i maj samlas familjer från hela byn och städar badplatsen tillsammans. Gemensam ansträngning som odlar gemenskap.

Dagens uppmaning: gör något vänligt och hjälpsamt mot en granne.