I ungefär fem år har den här bloggen varit Sveriges största privata blogg, och senaste åren har avståndet ökat på listan. Jag vet inte hur det kommer sig, men förr var det mycket jämnare i toppen.
Sveriges näst största bloggare är den skickliga Sara Bäckmo som skriver om trädgård och odling. Men av förklarliga skäl är det bara halvårsvis hon har sådan stor trafik. Hur hon byggt sin plattform, kurerar sitt innehåll, tagit makt över sitt material och sina intäkter har inspirerat mig massor. Och det finns så himla få att inspireras av på just det planet. Nästan alla andra stora bloggare ligger ju på tidningsplattformar – så även om innehållet kan vara inspirerande så är formen och affärsmodellen inte det. För den ser exakt likadan ut som den gjorde för tio år sedan när min egen blogg låg hos Amelia. Det är fullt med reklam, man får betalt för visningarna och ens gamla bloggmaterial bara försvinner ner i en lång scroll för att aldrig återaktiveras igen.
Det är speciellt att ha varit tidig i en bransch och tillsammans med ett gäng duktiga kvinnor baxat den framåt. För att sedan se bloggare efter bloggare troppa av och försvinna från formatet. Jag saknar verkligen tiden när det kryllade av bloggare på toppen och konkurrensen var mördande. Det var så spännande när jag låg på plats fjorton och försökte hitta sätt att växa. Inte genom skandaler eller drama – utan bara genom att skruva på mitt innehåll och försöka bli bättre på hantverket.
Jag önskar att det fanns tjugo influencers till som byggde egna bloggplattformar, innoverade formatet och som jag kunde ta rygg på. Konkurrens är väldigt inspirerande. Och hade det varit snubbar som drivit de stora bloggarna tror jag att vi hade fått se ett ökat fokus på att utveckla själva plattformarna och tekniken. Inte bara innehållet i inläggen.
I januari gjorde jag en stor läsarundersökning som över femtusen bloggläsare svarade på. Jag har lovat att sammanställa informationen jag fick, så att ni som svarat också får läsa. Det var en otroligt värdefull undersökning med många intressanta kommentarer. Men det var också omtumlande att bli utvärderad på jobbet – av femtusen människor! Kände faktiskt att jag tappade bort mig själv medan jag läste. Nu har det dock landat i mig, så jag ska fixa det utlovade inlägget.
Jag somnade vid midnatt och 03.30 ringde klockan på måndagen. Klev rakt i kläderna och rakt ut i bilen och satte mig att köra de närmare sextio milen ner till Falun. Först var det mörkt och ensamt på vägarna. Sedan steg solen och det blev ljust och ensamt på vägarna. Jag skrålade högt till min favoritmusik och kände mig så fri!
Så läskigt att köra över vedabron. Känner för broar som andra känner för hissar.
Men så härligt med öppet, blått vatten!
Stannade i Härnösand och laddade första gången. Andra gången utanför Hudiksvall. Där gick jag en liten promenad och gjorde morgongympa i fågelkvittret.
Mosig och trött! Men jag börjar få ordning på de här signeringsresorna nu. På laddstopp nummer två lägger jag håret i papiljotter och på laddstopp nummer tre – på Sibylla i Hofors – plockar jag ut dem, äter lunch och sminkar mig innan jag kör de sista milen till Falun.
Tycker mycket om att besöka det stora boklagret på Förlagssystem. Så här är det när man jobbar med folk på mindre orter: Alla är extremt trevliga och det är hög servicegrad. Ingen har råd med något sjabbel. Det vet jag som själv får många tjänster utförda av företag på mindre orter. Väljer alltid det i första hand om det går!
Johnjohn på förlaget mötte upp mig och hade börjat förbereda. Smällde nästan av när jag för första gången fick se boken. Så mycket finare än jag kunnat föreställa mig. Lotta har gjort en ”tapet” på insidan av pärmarna, som har samma mönster som duken på omslagsbilden. Som i sin tur egentligen är ett gammalt förkläde. Gillar detaljen med kaveln också!
Det var ett gäng pallar som skulle signeras och vi satte igång med en rasande fart.
De bästa signeringspennorna som torkar på en sekund och inte kladdar. Glider lätt så att man inte blir allt för trött i handen.
Sätter min signatur i alla. Men försöker då och då stanna upp och skriva en liten hälsning i vissa böcker. Tänker att det gör mottagaren glad!
Efter att vi signerat hade jag en kort stund över så då skyndade jag mig ut på en promenad, för att få röra på kroppen efter den konstiga dagen.
Hann slinka in på en underbar antikaffär
Där jag köpte två saker jag ska ha på en kommande fotografering. Sedan handlade jag sushi och godis och la mig i hotellsängen och reste mig inte upp på hela kvällen.
Dagens uppmaning: Lägg dig till rätta på soffan med en filt över benen och blunda. Fundera på en önskning du har.Om du fick önska något som bara var till dig och för din egen glädje och ditt välmående. Vad skulle det vara då?
Nu ska vi kika på veckan som gick. Äntligen är det säsong för fullmatade bildinlägg, eftersom att det både är ljust och jag faktisktockså gör någonting.
I ett svagt ögonblick lovade jag Uffe att få ta cykeln till förskolan. På sin födelsedag vaknade han lycklig och redo att hoja iväg. Men att cykla på genomblöt grusväg är som att cykla i vatten på en strand. Man suger fast och kommer ingenstans. Men han var glad i alla fall.
Sedan kämpade jag mig hem igen, skrev två poddmanus, betalde räkningar, gjorde administration och spelade in podd med Malin.
Vi hade middag på verandan-premiär och moster och kusinerna ringde och sjöng för Uffe.
-Varför har jag bara en moster men ingen morbror?
-För att jag inte har någon bror.
-Men om moster Anna befinner sig som kille?
-Hur menar du nu?
-Ja, så där som du sa att Elon Musks barn gör, som befinner sig som tjej.
Jag får ofta påminna mig om att även små grytor har öron. Uffe har lyssnat på när jag berättat för storpojkarna om Elon Musks barn som om identifierar sig som eller ”befinner” sig som tjej.
Sedan tog jag på mig gympaskorna och så promenerade vi ner till sjön. Essa behövde få springa och pojkarna behövde få cykla.
Isen går vilken dag som helst!
Och barnen var lyckliga över framtinade rutschkanor och gungställningar.
På tisdagen jobbade jag från café, gjorde diverse ärenden och for runt som en pingpongboll. Kavaj som ytterplagg, eftersom termometern visade tolv grader. Alltid flott när det skiftet sker.
Stack och tränade sedan. Har sådana valkar i händerna nu, men på instagram avrådde nästan alla mig från handskar.
Har fått nya program av min PT Ida och det var otroligt tungt och roligt. Förut tränade vi två gånger i veckan, men nu ska vi ses en gång var fjärde månad. Då ska jag få två nya program varje gång och väga mig på Tanita-vågen så att jag ser hur muskeltillväxten fortlöper. Det blir perfekt, för jag kommer ju vilja imponera på Ida och träna hårt mellan att vi ses.
På onsdagen gjorde jag några olika intervjuer och administration. På kvällen gick jag en promenad med Stina. Kunde dock knappt gå av all träningsvärk. Men ändå var det skönt, för sist vi gick här vid samma tid såg det typ ut så här.
På torsdagen gjorde jag två jobbiga saker. Körde bilen i en biltvätt (får klaustrofobi och stresspåslag) samt besiktigade den. Har aldrig gjort de förut, för det brukar Jakob vanligtvis göra. Visade sig att det var det lättaste någonsin. Trodde att man skulle behöva bidra på något sätt, eller bli utsatt för ett jobbigt bilförhör. Men jag satt bara och drack kaffe och bläddrade i Sköna hem. En erfarenhet rikare.
På eftermiddagen hämtade jag Uffe tidigt från förskolan och så påskpyntade vi tillsammans, jag och småpojkarna.
Roligt att ta fram och återupptäcka alla prydnader.
och leka med alla kycklingar och hönor.
Fint blev det. Men sedan sov jag som en kratta på natten, eftersom det var storm och halva gården blåste bort. Fick rapporter från stugan också, där en björk vid husknuten vält omkull.
På fredagen var jag i stan och jobbade. Soligt och fint, men typiskt aprilväder.
För när vi kom hem slog det plötsligt om och blev mulet och kom snö.
Och Dahlia och Folke som legat på höbalarna och solat fick bråttom att leka för att få upp värmen.
Förrädiska april.
Innan jag gjorde fredagsmiddag hällde jag upp en skål med dragéägg (Fazers är godast) och låg och läste ur Månstenen en stund.
Maten blev enklast möjliga, Folke hade nämligen önskat mackmiddag.
Jag hade köpt baguetter och olika sorters pålägg.
Skar upp och så fick alla komponera sina egna smörgåsar.
Föredömligt enkelt och gott.
Vi hade sån bra fredagskänsla och såg Croodarna hela familjen.
Vilken dag som helst är gården snöfri och i rabatterna har påskliljorna kommit upp och är på väg att slå ut.
Men på kvällen när jag pinkade Essa, då lyste norrskenet upp himlen. Sista chanserna nu, innan tiden med ljusa nätter kommer.
Den mysiga lördagsmorgonen har jag redan bloggat om.
Vi åt frukost och såsade på till klockan tio. Då satte vi igång att städa, för att vara klara till farmor och Felicia kom vid halv ett. Uffe ville hellre göra trolldrycker än att städa så först fick han dona med det. Allt äckligt han kunde komma på ner i samma skål. Och sedan skulle alla smaka.
-Smaka du mamma!
-Ska inte du smaka själv då?
-Nej jag kommer ju att spy.
Och jag offrade mig och smakade och det kändes ungefär som det gör i munnen när man redan har spytt.
Sen kom gästerna, lagom till att vi blivit klara.
Macklunch med resterna från gårdagen fast nu på danskt rågbröd.
Essa såg lidande ut.
Folke lärde farmor att vika hoppade pappersgrodor.
Efter lunch åkte Bertil tåg in till stan för att gå på bio med sina klasskompisar. Och jag lät mig övertalas till att montera studsmattan. Det var inte alls svårt eller krångligt. Mina minnesbilder är ju från när jag monterade den som nyinköpt. Men nu var det ju bara nätet och mattan som skulle på och då var det inga problem. Felicia och Folke hjälpte till och sedan studsade killarna i timmar.
Så skönt att upptäcka att studsmattan liksom bilbesiktningen inte alls var någon big deal, som jag hade inbillat mig.
Efter att jag vilat och sett på Love on the spectrum (senaste säsongen är suverän) satte jag igång med middagen.
De skulle bli dumplings
Med asiatisk gurksallad.
Det älskar alla i familjen och jag med.
Kittelfajt i soffan för hungriga typer
Så fräscht!
Särskilt för att vara halvfabrikat och snabbmat.
När gästerna åkt hem på kvällen spelade Jakob och Folke tevespel medan jag och Uffe kröp ner i sängen och såg på film tills vi somnade.
Söndagen inleddes med datorjobb från sängen, jag fotade också ett samarbete som jag inte kommer hinna fota till veckan. Och så gick jag en långpromenad med Elina och Essa.
När jag kom hem spelade killarna Othello på verandan. A minute to learn, a lifetime to master.
Medan Uffe och hans kompis cyklade fram och tillbaka på byavägen.
Våren kom så plötsligt. Vi har inte ens hunnit få undan sparkarna som trängs på parkeringen med cyklarna.
Så här bedrövligt ser det ut på vår farstubro.
Ska ta tag i det när jag hinner, det vill säga tidigast efter påsklovet.
Mmmmm komposterade trädgårdsäpplen. En vacker installation.
Till middag gjorde jag egg fried rice med wokgrönsaker och cashewnötter. Alla i familjen gillade. Jag var otrooooligt seg efteråt, men pojkarna drog med mig på veckans tredje styrketräningspass. Den här gången i byn.
Så roligt att träna ihop och att jag kan lära dem bra teknik. Hade jag inte tagit tag i min hälsa för fem år sedan hade vi inte kunnat göra det här nu. Då hade jag fått se dem dra iväg och göra allt aktivt med Jakob istället.
Efter träningen är humöret alltid på topp. Vi stack hem och fikade och sedan duschade jag och svidade om. Och så drog jag ner på byn igen, till mötet med Kulturutskottet. Byns byaförening har ju en kultursektion där jag är med – och vi skulle planera Valborg.
Och det gjorde vi i lokaler så fruktansvärt fula att de är underbara. Borde K-märkas för det här är ju en utrotningshotad stil. Förevigade det härliga medan vi styrde upp aktiviteterna till byns Valborgsfirande. En trevlig timme. Men sedan skyndade jag mig hem för att göra mig iordning för resan till Falun. Ställde väckarklockan på 03.30.
Jag inte är hon som alltid slutar träna. Jag är hon som alltid börja träna! Så brukar jag säga till mig själv när jag för fjortonde gången får ett träningsuppehåll, eller tappar rutinen med lördagsstädningar eller hamnar på efterkälken med att betala räkningar. Jag är inte hon som slutar och fastnar. Jag är hon som alltid börjar om.
Ny dag, ny nåd.
Dagens uppmaning: Gör ett omtag där du har fastnat.
Vaknar av mig själv vid halv nio och inom några minuter har jag skrivit med syrran, Malin, med Elina och med Erica. Har varit nere och hämtat mig en kopp kaffe och nu ligger jag och svarar på deras mess och skickar skärmdumpar och skämt. Känner mig rik som har så fina, roliga och kärleksfulla vänner. Som erbjuder nya synvinklar på livet och alla dess utmaningar. Det gör mig klokare! Vad vore livet utan vänninor?
Har sovit så dåligt hela veckan. Det har varit stormar, restless legs och mörkrädda barn i farten. Essa har legat med grusig päls vid fotändan och hela sovrummet känns dammigt och äckligt. Efter frukost har vi städlördag och jag ska ge sovrummet lite extra kärlek. I ett svagt ögonblick lovade jag barnen att försöka få upp studsmattan, så om jag orkar ska det också ske. Och de kommer att få hjälpa till. Sedan kommer farmor och Felicia på besök.
Men innan jag gör någonting av allt det, ska jag ligga kvar här och dricka mitt kaffe och njuta lördagens mjukstart.
När dikesrenarna tinar, har jag alltid en påse med mig på promenaden. Jag plockar upp och tar rätt på allt skräp jag ser häromkring. Sånt som smält fram under snön.
Det blir inte så mycket här på landet, där få personer rör sig. Men det känns viktigt ändå. För jag vill inte gå och se skräpet hela sommaren igenom. Tillsammans håller vi Sverige – och skapelsen – ren!
Dagens uppmaning: Ta med en soppåse ut på promenaden och plocka upp allt skräp du ser.
Att be för någon jag inte tycker om, eller att försöka tänka försonande tankar om någon som sårat mig. Det är en både plågsam och njutbar övning. Plågsam för att det rent fysiskt bär emot. Njutbar för att det finns något befriande i att släppa taget om min egen ilska och sorg. Även om jag bara förmår att släppa en liten bit.
Dagens uppmaning: be för en ovän. Eller säg någonting snällt om någon du är arg på.
Det är så härligt att äta och laga påskmat. Alla fräscha råvaror och ingredienser som börjar vara i säsong. Okej inte i Sverige ännu, men längre ner i Europa.
Något av det enklaste och godaste är ägghalvor med fyllning. Eller deviled eggs.
Jag börjar med att hårdkoka ägg och sedan plutta ut gulorna i en skål. Till det här receptet så kokar jag tolv ägg (en hel karta) och gör själva grundsmeten till fyllningen först. Och sedan smaksätter jag den på olika sätt.
Med en gaffel mosar jag de tolv gulorna och tillsätter 1/2 dl majonnäs, 1 dl lätt creme fraiche och salt. Ena halvan kryddar jag sedan med paprikapulver, chilipeppar, en snutt curry och eventuellt lite mer salt.
Sedan fyller jag äggen med smeten och toppar dem med lite hårdstekt bacon, strimlat till strössel.
Den andra äggsmeten smaksätter jag med örtsalt och en snutt citronsaft. Sedan dekorerar jag äggen med dill, rödlök, citron och lite rom.
Barnen älskar baconäggen medan jag föredrar dem med rom!
Små smörrebröd är också gott. Jag skär danskt rågbröd i bitar. Brukar köpa från Hagabröd i Umeå.
Sedan blandar jag färskost, pepparrot och salt.
Och grundar alla mackor med ett generöst lager.
Sedan på med ett salladsblad.
Hälften av mackorna får rökt lax, andra hälften får rostbiff.
Till mackorna med rostbiff skär jag några tunna stavar saltgurka och lägger ovanpå. Sedan rör jag ihop lätt creme fraiche med dijonsenap och en snutt honung och salt. Lägger en generös klick av såsen på mackan och river över lite lagrad ost. Det blev Västerbottenost som redan fanns hemma. Slutligen pepprar jag, strör över lite fint strimlad mild chili och toppar med persilja.
På de andra rågbröden lägger jag salladsblad, lite rökt lax, rädisor, citron och dill.
Så god mat på påskbuffén.
Mackorna kan man göra i mycket mindre format – som små buffébitar. Som fullstora mackor passar de bättre som en egen lunch.
1a Moseboken. Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott.
Vare sig man tror på Gud eller ej kan nog många känna att det är ett slags mirakel varje år när våren återvänder och naturen tinar fram. Grönska, fröbärande örter och träd som bär frukt. Det är verkligen gott!
Dagens uppmaning: Gå ut i naturen och leta vårtecken.
Jag har varit så fruktansvärt trött sedan jag kom hem från skrivresan. Det känns som att jag helst bara skulle vilja ligga raklång under täcket hela dagarna och slumra. Men det är mycket jobb fram till påsk och nästa vecka åker jag till Falun och signerar alla förbeställda exemplar av Claras kakbok. Sedan blir det föreläsning i Övik på torsdagen på Flying Solo. En konferens för kvinnor som är egenföretagare. Kom gärna och lyssna. Jonna Jinton kommer också vara där och prata. (Med koden CLARA100 får du förresten hundra kronors rabatt i kassan=.
Men efter det, då åker vi till stugan för första gången sedan i september och min syster och hennes barn ska också med. Det längtar jag så mycket efter att jag blir helt nipprig. Fira påsk i stugan, åka skidor och sola i en snödriva!
Igår hade vi middagspremiär på punschverandan och det var nästan kvalmigt varmt. Efter maten behövde Essa rastas så småpojkarna fick hänga med på cykel.
-Vi klarade det! ropade vi lyckligt och nästan förvånat till varandra. Vi klarade oss igenom den mörka tiden. Och nu väntar ett drygt halvår av ljus, bara vägar och värme.
Sist jag skrattade så att jag bröt ihop, inte kunde andas och inte heller kunde sluta – det var sista morgonen på skrivresan. Malin hade precis berättat om en metoo-händelse på skolbussen i tonåren. Och hon gjorde det så oväntat och dråpligt att jag först inte uppfattade vad hon sa. Och sedan – istället för att beklaga henne – frustade jag ut frukosten över hela bordet. Och det gick inte att sluta skratta, fast det var fel. Kanske just för att det var så fel.
Och eftersom Malin är Malin tyckte hon att det var kul att jag hade en sån opassande reaktion och skyndade sig att föreviga mitt okänsliga sammanbrott. Förlåt! Och tack för skrattet. Hostade i en timme efteråt.
-Jag inte bara kommer, jag ska ju ordna ditt kalasvet du väl!
Samtidigt kände jag ett styng av dåligt samvete. Tänk att han trodde att jag skulle resa bort och missa hans födelsedag? Men så här är det att vara mamma. Ju mer man är med sina barn (jag är med dem jämt och är aldrig bort och missar ingenting) desto mer ska man vara med dem. Det finns inget bortre gräns. Och ju mer frånvarande man är desto mer kan de undvara en. Det är därför alla pappor som bara reser och jobbar kommer undan med det. Barnen har inget behov av dem till slut. De söker sin trygghet någon annanstans. Jag vill förstås absolut inte vara en sådan förälder. Fy fan. Men det vore ju lite praktiskt de gånger man faktiskt måste vara ifrån dem.
Igår hade vi i alla fall sexårskalas för Uffe.
Jag hade pyntat och gjort fint kvällen innan. Jobbigt när det är familjens mest morgonpigga person som ska uppvaktas. Han låg klarvaken i sängen och väntade medan resten av familjen gnuggade grus ur ögonen. Men han gjorde i alla fall inte som Folke när han var liten, som alltid kom ner i trappen och frågade om vi inte skulle komma och sjunga för honom i sängen snart?
Vi kom till slut med tårta och sjöng.
Han fick blåsa ut sex ljus och önska.
Och så några små morgonpaket.
Han hade önskat sig en ”schantårta”. Så det överlät jag med varm hand åt Frödinge.
Spindelmannentidning, kinetisk sand och en liten legogubbe att bygga ihop. Otåliga storebrorsor som fick sitta på händerna för att inte lägga sig i och bygga åt honom. Födelsedagsflaggan placerad framför födelsedagsbarnet.
Sedan hade vi släktkalas. Vi har knappt haft några barnkalas i vår familj, för vi har en sådan stor släkt att när det kalaset väl är avklarat räcker inte energin till för att göra kalas för barnens kompisar också. Men än så länge har ingen av dem klagat.
Jag dukade med blått porslin från Rörstrand och Gefle.
Och klippte små buketter av ranunkel.
Hade på mig min lila angorakofta och en blommig kjol jag loppat. Blev så glad när jag upptäckte att kjolens lila matchade med tröjan på detta fina sätt. Ballerinaskor från Lacoste som jag köpte second hand förra sommaren.
Skjortorna på, sedan kom gästerna!
Och det blev ett stort presentberg.
Som skulle öppnas innan fikat. Gästerna hade i själva verket knappt kommit in genom dörren.
Folke hade jobbat med sin present i slöjden hela vintern. En buss som man kan dra i ett snöre.
Uffe fick en skattkista och tre stora diamanter, snorkel och cyklop, två legosatser, ett pussel, en skjorta och några tröjor, såpbubblor, förstoringsglas, en stark magnet och lite annat smått och gott.
Här kontrollerar Folke diamanterna. 100 % äkta glas.
Kontroll av farmors ögon. 100 % utan glas.
Det var inte bara jag som fotade. Också Felicia hade kameran i högsta hugg.
Hade inte hunnit baka för kalaset men som tur var fanns det fikabröd i frysen. Kanelbullar från Bertils födelsedag, hallonkakor och kokosflarn jag provbakat till min nya kokbok (de fick fem plus i betyg av gästerna). Samt köpta dammsugare, som är ett måste.
Istället för tårta hade Uffe önskat sig en bil av glass. Jag gjorde mitt bästa och lyckades åstadkomma en timmerbil med chokladsås. Själva glass-stommen gjorde jag av vanilj och jordgubbsglass från sådana där halvliters pappkartonger. Ballerinanhjul och massa strössel. Den gjorde succé!
Sedan skulle det fikas
Och fikas ännu mer.
Tills jag var absolut proppmätt.
När gästerna åkt efter några timmar så pusslade jag med Uffe. Och efter en pizzamiddag drog jag på gymmet med storpojkarna. Jag var så fruktansvärt trött innan – och så otroligt pigg efteråt. Glad över att vi haft en lyckad kalasdag!
Dagens uppmaning: Småprata med de du möter idag. Vinka tack till bilen som stannar och säg något vänligt till den som håller upp dörren. Eller hjälp någon med barnvagnen på bussen.
Söndag och fastevila. Idag tipsar jag om Anders Widmark Trios skiva Psalmer. Så vackra versioner av klassiska psalmer. Inte minst I denna ljuva sommartid. Den kan man lyssna på året runt och bli rörd så att man grinar.
På söndagsmorgonen lämnade vi Helsingborg för att spendera resten av veckan på slottet Maryhill utanför Landskrona. Jag har varit här en gång förut, närmare bestämt 2017 då jag och min syster gjorde ett resereportage från Landskrona. Då hette det fortfarande Örenäs slott. Minns att jag tyckte att det var fantastiskt vackert – men att det var synd att ingen kunde renovera det till sin forna glans. Gissa min glädje när jag insåg att det är precis vad som gjorts nu!
Vi bodde i nybyggda delen Sugarclub (sugar för att slottet byggdes av en sockerbaron vid förra sekelskiftet) och här i den nybyggda delen finns det flera pooler att njuta av.
Vi checkade in i vårt rum med havsutsikt. Det var så vansinnigt fint!
-RÖR INGENTING FÖRRÄN JAG HUNNIT FOTOGRAFERA!
hojtade jag till Malin när vi kom in genom dörren. Vis av erfarenhet vet jag att det bara är städat i fem minuter när vi bor tillsammans. Resten av tiden är det ett inferno av kläder, plattänger, skor, laddsladdar och handväskor.
Gosig säng med badtofflor och morgonrock. Det var nämligen uniformen här!
Glad att ha en kompis som gillar att ligga i blöt, lika mycket som jag gör.
Solen sjönk och temperaturen med den.
Usch så fint!
Njöt verkligen synen av grönt gräs och öppet hav. Som ögonmassage för en vintertrött.
Vi hade bestämt oss för att äta alla middagar på hotellet, för att maxa vår skrivtid och slippa lägga den på transporter. Så varje kväll när vi skrivit klart tog vi på oss snygg-kläderna och struttade iväg. Jag i mina guldklackar från Sezane, Jumperfabrikenklänning och syrrans egentillverkade örhängen.
Tog en drink för att glädja Malin. Det var någon alkoholfri, god historia.
Sånt man gör utan skam, när man blivit gammal och halvblind och glömmer läsglasögonen. (Mina falkögon hanterade dock menyn perfekt!)
Jag åt supergod panisse och grillad bläckfisk. Och sedan vinglade vi trötta mot den sköna hotellsängen.
Malin har varit krasslig så varje morgon innan hon vaknat har jag gått till gymmet och tränat i fyrtiofem minuter. Bra att börja dan med rörelse när man sedan bara ska sitta och skriva.
Sedan har jag gått en liten promenad.
Så otroligt fräsch och god frukostbuffé.
Tycker att alla hotell ska se ut så här. Vackert, feminint, brokigt, färgglatt och hemtrevligt.
Vrålhungrig efter träningen!
Sedan inledde vi vårt skrivpass från solsängarna, med hörlurar i öronen. Det är så bra för moralen att parallellarbeta. Man kan inte mygla och snika undan när den andra hamrar duktigt på sitt tangentbord.
Viloplatserna är många, överallt sprakar brasor och trevlig personal serverar te och isvatten.
Sedan när skrivandet började gå trögt tog vi in en lätt lunch. Charkbricka och cruditéer på is.
Sedan på’t igen! Malin arbetar med sin nya bok och jag med nästa Hemmets almanacka.
Det var sån mysig stämning på hotellet, med biljardbord, darttavlor, schackspel och olika brädspel överallt. Och folk som faktiskt spelade och umgicks med varann!
Halva nöjet med kvällarna är att få svida om till något fint till middagen.
En dag åt vi middag på själva slottsrestaurangen.
Tjusig bardisk och brunett.
När vi äter stämmer vi först av hur det känns med skrivandet. Om det går framåt eller i cirklar?
Några läsare förundrades över att vi delar rum när vi är iväg. Men det hade ju varit himla trist att säga godnatt efter middagen och inte få ligga och skvallra i mörkret, låna varandras smink och springa runt i trosor tillsammans medan man väntar på att nagellacket ska torka. Jag träffar ju bara Malin en gång per år så då gäller det ju att maxa.
Så mycket fint att fota och minnas.
Inte minst alla vackra belysningslösningar.
Malin åt något med kronärtskocka och jag åt pärlhöna. Gott!
Sedan förevigade jag Malin när hon strosade ner för en trapp. Också det en viktig syssla.
Sedan tillbaka till rummet, av med allt oskönt, på med morgonrock och bort med smink. Sedan Love is blind och skrika av fasa och förtjusning. Karin och Nicklas alltså. Mmmm… nästa avsnitt av podden kommer vara vårt stora Love is blind-avsnitt. Med alla hot takes som fattas i debatten.
Nya mornar, nya träningspass. Det var jobbigt att baxa sig upp ur den sköna sängen. Men sedan var jag nöjd med mig själv resten av dagen.
Frukost med mycket protein och frukt. Den där juicen var fantastiskt. Synd att jag redan glömt vad som var i. Broccoli kanske? Och jalapenjo.
Knäppte några bilder efter att restaurangen tömts på frukostgäster.
Jag tycker om hotellfrukostar men jag tycker inte om att sitta tätt inpå andra människor. Känner social fobi på mornarna. Då är det perfekt med en sådan här restaurang med omslutande fåtöljer, enorma växter och inomhusträd, öppna spisar och draperier. Så man får sitta lite ifred tills man har vaknat och blivit sig själv.
Viktigt att byta skrivmiljö då och då så att man får ny energi. En dag skrev vi på slottets ovanvåning.
Där kunde man sitta ostört.
Jag är ju besatt av dagliga promenader, efter alla år med hund. Drog med mig afghanen ut.
Blev riktigt badsugen
Bleke i bukten och en ensam SUPare som passade på i den stillsamma eftermiddagen.
Förblånat tjusiga solnedgångar.
Motiv till en väggplansch i ett tonårstum 1991.
Och tog vi inte promenader som paus så tog vi ett dopp i någon pool.
Det finns ju ett par stycken att välja på.
Vi åt middag vid åttatiden varje kväll och en dag fick jag låna Malins klänning från Diana Orving. Jag brukar ju aldrig ha svart annars, men den här är helt otrolig. Känner mig som en filmstjärna från fyrtiotalet. Har nu dammsugit internet utan att hitta en egen sådan här. OM du äger en och vill sälja, hör av dig till mig.
Borde tävla i korridors-struttning.
Malin tog en bild och skickade till min syrra. Jag hade lampfransränder i pannan men perfekt läppfärg.
Så kul att sitta och äta och prata länge och kolla på uppklädda människor. Har trampat runt hemma i månader så det var energigivande att få hoppa ur ullunderstället, glo på folk och vara i en ny miljö.
Här kommer lite ögongodis apropå precis ingenting.
Och lite till.
Och ännu mer!
Blir lycklig av blommiga, stoppade möbler och enorma blombuketter.
Vi passade på att fota nya bilder på oss tillsammans, samt en bild till ett tidningsreportage.
Jag föredrar att fota mig själv framför att fotas av en annan fotograf. För att en bra sås reder sig själv.
Det är trevlig att vara på en plats där man känner sig lika hemma i morgonrock och flipflops som i klackskor.
Hur har det då gått med skrivandet för oss? Jo, jag tror att Malin fick ihop omkring sextiotusen tecken eller så. Själv har jag nu 90 procent färdigt råmanus till nästa bok. Och viktigast av allt är att jag fått en överblick på manus, så att jag klarar av att duttjobba vidare med manuset i vardagen. Vi konstaterar alltid att den här typen av skrivro inte går att åstadkomma hemma. För där tränger sig annat jobb mellan – och inte minst familjens behov.
Sista dagen satt vi och skrev fram till klockan två. Sedan hoppade vi in i Malins bil och så skjutsade hon mig till tåget i Malmö.
Hade sittåg till Stockholm och sedan nattåget mot norr.
De sista avsnitten av Love is blind släpptes när vi redan skilts åt. Men så fort Malin var hemma i Kalmar och jag installerat mig på nattåget ringde vi facetime och kollade tillsammans. Ser så mycket fram emot återföreningsprogrammet som jag gissar kommer om några dagar.
Återförenas med Malin, det gör jag inte förrän nästa vår däremot. Så sorgligt! Men under tiden får ni höra oss i podden. Då ska jag berätta allt om hur det är att resa med en neurotisk och halvgalen människa som inte är jag själv.
Att ta hand om sina ägodelar är en motståndshandling mot konsumtionssamhället. Det är också ett sätt att tycka mer om sina saker. Att visa någonting kärlek och omsorg känns bra i magen och framöver blir man mer rädd om prylarna.
Dagens uppmaning: Laga någonting som är trasigt. Sy i en knapp, fäst en sömn, limma en kopp som spruckit.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
