Kategori: Claras vardag

Hej från ett tåg någonstans mellan Stockholm och Herrljunga. Igår kväll tog jag nattåget söderut och det var väldigt fint att vakna och se Uppsalaslätten swisha förbi utanför fönstret. Eter ett föredömligt kort stopp i Stockholm bytte jag och åkte vidare.

Men sakta i backarna. Innan jag berättar något mer måste jag ju redogöra för igår när det var Valborg.

Vi var hemma hos Albin.

Mycket roligt att titta på här!

Alla sladdade in direkt efter jobbet

Och sjönk ner och pustade ut.

Jag var nyfärgad i håret.

-Du ser ut som en vindruva. Ta det som en komplimang, sa Folke.

Hellre vindruva än pomelo, tänkte jag för mig själv.

De bistra minerna är bara Bertil som förhör Folke på ett religionsprov. Sånt som man naturligtvis ägnar sig åt när det är fest!

Jakob gjorde fördrinkar. Alkoholfri aperol spritz till mig och Stina och aperol sour till resten.

Nu följer en serie bilder på när vi dricker på utrikiska.

-Skål och cheers

–Proust!

-¡Salud!

–Cin cin, hälsar megababen.

Albin hade lagat meze precis hela dagen så nu följer ytterligare en serie snarlika bilder på ätliga ting.

Gott

Gotti gottgott

Blomkålen var gottigottast

Jag lassade för ordentligt.

Och Stubbe höll uppsikt.

Hög stämning rådde kring bordet

Det skålades och skrålades

Stina roastade Emils godissmak och sedan måste alla vuxna göra ett personlighetstest baserat på Carl Jungs teorier. Behovet var trängande.

– Om jag ska svara ärligt på de här frågorna verkar jag inte vidare skön, protesterade jag.

Efter desserten sa vi åt scouterna att gå ut och tända majbrasan och så skulle vi komma sedan. Det kan låta som ett väl stort projekt för barn men…

Detta var årets majbrasa. Som det kan bli när allt ris ligger kvar under snön.

Det hindrade oss inte från att tankfullt betrakta lågorna och begrunda det egendomliga och omskakande år som passerat.

Kvällen var pastellfärgad och klar efter den första varma dagen i Västerbotten.

Ett fågelstreck drog in över byn och slog sig ner i den lilla sjön mellan kullarna. Vi ropade välkomna mot skyn.

Och sjöng precis som vanligt stämsång kring majbrasan (eldfat låter inte lika romantiskt).

Som vanligt mindes ingen riktigt texterna, hittade stämmorna eller den tonart som passade alla. Men det var fint i alla fall. Och som brukligt ramlade tre barn i en lerpöl, en skrapade upp knäet mot asfalten, någon svedde pannluggen i lågorna och barnkinderna var kalla som frysta kycklingbröst. Underbara traditioner!

När vi kom in dukade vi fram snacks och mys. Och sedan sa jag hej då och drog till tågstationen.

Nattåget var mer än två timmar sent och det var en evig tur – för då hann jag ju fira Valborg ordentligt. En liten påse av det hårt roastade godiset fick följa med på tåget och jag somnade så småningom med röda magasin i munnen och Testosteron av Selma Brodrej i ansiktet.

En på det hela taget finfin Valborgskväll.

Här kommer en redogörelse med bildstöd, för torsdagkväll-till söndagen. Det bjuds på boksläpp, dop, griskultingar och planteringsinspiration till farstubron. Håll till godo!

Sjönk ner i badkaret på kvällen. Genomfrusen och trött efter att ha fotat recept hela dagen och sedan gått en långpromenad. Åt upp rekvisitan med god aptit.

Slängde en blick på pulsklockan – inte konstigt jag var trött nittontusen steg senare. Och för er som spyr av träningsinlägg vill jag bara triggervarna för nästa bild. För den föreställer nämligen

MER TRÄNINGSHETS! Eller i själva verket bara mig själv efter träningen. Jag och syrran (som också styrketränar) brukar ta bilder på våra muskler och skicka till varandra. Här var det inte vattenmelonhuvudet utan lårmuskeln jag särskilt ville uppmärksamma henne på. Hur låren blivit större och starkare och fått en utbuktning bak som inte synts tidigare.

Efter 60 minuter styrka och 30 minuters rodd satt jag i en solstol och skrev resten av eftermiddagen. Extremt tråkigt aprilväder utanför, men jag fick mycket gjort dessa timmar. Levererade bland annat ett het nytt kapitel till min förläggare. Och när arbetsdagen var slut hämtade jag gammor som var i stan och som skulle följa med hem till oss.

Hon hade med sig de hembakta bullar som barnen älskar och kondis-dammsugare som var fantastiskt goda. Uffe och gammor spelade Finns i sjön och någon fuskade storartat.

På lördagen vankades det städning. Usch så det såg ut efter en lång vecka.

Men bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Går faktiskt alltid snabbare än man tror att bli färdig. När vi städat klart svidade vi om och drog in till stan.

För detta festliga. Erica har skrivit barnboken Ganska hund och Frida (som bland annat illustrerat min banner här på bloggen) har illustrerat den.

På Bokcafé Pilgatan hölls släppet. Erica läste högt och de berättade tillsammans om processen.

Ulf var väldigt peppad på boken och högläsningen.

Och lagom peppad på Morran

Finns mycket kul att kika på på Pilgatan.

Och släkten är representerad!

Brudar i blått sa tacohej

Sedan åkte hela familjen hem till farsan. Han hade gjort en försenad födelsedagsmiddag för mig. Cowboygryta, sallad och en underbar tårta till efterrätt. Pappa jobbade på kondis när han var ung så han gjorde klassikern de brukade göra då. Med choklad och mandarinklyftor. Sjukt retrogott.

Mölade grillchips gjorde jag också. Och barnen stack ut och lekte i några av alla parker som finns på mitt barndomskvarter.

–Mamma det är så mysigt hemma hos morfar! Det är så mysigt med ett modernt hus! Det är så mysigt att bo i stan med alla hus runtomkring. Det är så mysigt med en enplansvilla!

Sa Folke exaltera när han kom in. Jahapp. Men när jag var liten sörjde jag att jag inte bodde i ett vackert gammalt tvåvåningshus på landet istället för i ett modern enplansvilla i stan. Tyckte övervåningar var höjden av romantik och därför skapade jag det här livet för mina barn. Otack är världens lön!

Eller så är det karma? För när jag bläddrade i fotoalbum hos pappa hittade jag denna bild på mig och Anna i matchande kläder som mamma sytt. Så mycket kärlek, omsorg och stolthet nedlagd i dessa plagg. Men det enda jag minns är att jag avskydde dem. Stackars mamma…

Stilinspo till dagens teens som romantiserar nittiotalet: Tygskor med nedrullade strumpor, shorts och cykelbyxor. Stor t-shirt, midjeväska och scrunchie i håret. Varsågod för inspirationsboost.

Som vanligt när vi åker från morfar är barnen fullastade med diverse presenter och fynd.

Plupp går på landskamp. En bilderbok av Inga Borg.

Söndagen inleddes med en långpromenad med Essa och Elina. Här förstår ni nu vidden av vår vår-brist i Västerbotten. Hur ska vi kunna göra en Valborgsbrasa? Var ska vi ens hitta ris? Hör jag ett enda meddelande till om gräsbrandsrisk i södra Sverige så osäkrar jag min revolver.

Uffe hade kompis på besök och alla syskon lekte och härjade ihop. Han vet inte hur lycklig han är som har brorsor som faktiskt vill leka med honom.

Till lunch svängde jag ihop dumplings

Och efteråt gick vi och hälsade på griskultingarna hos grannarna.

Hade med oss lite äpplen och pumpa till suggorna.

Vi kunde klappa de små kultingarna som var nyfikna och helt orädda. Gulligaste jag skådat.

Gräsligaste jag någonsin skådat? Uffe i denna outfit. Det är något väldigt cool snubbe anno 1992 över detta. Loafers utan strumpor och en puffig jacka med axelvaddar (egentligen bara kragen som vikt sig )samt den opraktiska utstyrseln för aktiviteten. Samt att nonchalant käka äpple och mata gris på samma gång.

Traskade hem igen och möttes av vår förtjusande farstubro.

Med ett gripande arrangemang som får besökare att stanna upp och betänka livets förgänglighet.

Snart solade det dock upp och jag rollade armhålorna och sminkade mig för att gå på gudstjänst.

Finklädda pojkar i bänkraderna

Och barndomsbästisen Elina inom synhåll.

Det var Stina och Elinas brorsdotter och min vän och assistent Charlottes dotter som skulle döpa sig. Det är alltså en och samma person: Deborah. Troendedop är väldigt vackert.

Bassängen i kyrkan öppnades upp och alla samlades kring dopgraven. Tårarna sprutade och hurraropen skallade för att fira detta märkvärdiga och vackra.

Så tät och liksom dallrande stämning i kyrkan igår kväll. Mina ögon bara vattnades. Efter dop blev det nattvard.

Och efter nattvard firades det med gräddtårta av alla de sorter.

Mysigt att tränga ihop sig och sitta och surra

Så många av mina favoritpersoner var ju där…

för att fira

Och efteråt fick den nydöpta presenter och uppvaktning. Örhängen med duvor och ett Jerusalemkors skickades runt till beskådan.

Och sedan åkte vi hem och tog kväll efter en lång, trevlig och händelserik helg!

Förr om åren när Jakob var den i familjen som tränade hade jag ofta svårt att förstå mig på honom. Som när han beklagade sig över att vara sjuk och missa träningen. Då stod jag som ett frågetecken. Var det inte skönt att ha en helt legitim ursäkt till att slippa träna? Jag kunde verkligen inte se det på något annat sätt.

Nu för tiden är jag likadan som Jakob – men inte bara med träningen utan med de flesta av mina rutiner. Jag går runt och är irriterad när jag kommer ifrån dem. Som under hela mars och april när jag varit bortrest massor. Hur härligt det än är så stör det mig att gå ifrån mina rutiner. Varje resa tappar jag träningsfokus, maten blir kajko och sömnen likaså. Jag hinner inte med jobbet som jag ska och hamnar efter med allt som behöver hanteras hemma för att inte gröta ihop. Tvätten, städningen, ordningen.

Så var det även innan jag började träna, äta bättre och fick ordning på mitt liv. Skillnaden var bara att på den tiden var också vardagen ett kaos – så skiftet märktes inte så tydligt.

Jag försöker påminna mig om att det måste vara måtta med allt. Jag lever inte för att träna – jag tränar för att leva! Jag lever inte för att äta bra – jag äter bra för att leva. Alltså måste livet få rymma perioder när man tappar rutinerna och bara är i stunden och tar emot den.

Samtidigt finns det ju något väldigt fint med att ha rutiner och en vardag som man älskar. Livet består ju mestadels av vardag. Helgonet och kyrkofadern Benedikt av Nursias mest kända citat är ”bevara ordningen så ska ordningen bevara dig”. Det låter kanske dödligt trist, men det ligger mycket sanning i det.

Om du bevarar din ordning. Din bön, din träning, dina goda vanor, dina rutiner och din praktik. Så kommer detta bevara och bära dig genom perioder när livet är svårt och utmanande. Vi kan inte lita på motivationen för den varierar från timme till timme. Och framförallt sviker motivationen så fort det blir riktigt jobbigt. Därför behövs någonting mer beständigt i våra liv.

Bevara ordningen så kommer ordningen bevara dig. Vilken ordning trivs du med och vill bevara?

Jag kom hem i torsdags kväll efter två dagar på tåg. När man har barn spelar det ingen roll. Långa kärleksfulla kramar i hallen och sedan ”Mamma kan du hjälpa mig med läxan” ”Mamma kan du läsa för oss ikväll” ”Mamma min scoutskjorta behöver tvättas”. Kära små besvär som förhindrar att jag stannar upp och tänker efter.

Hade träning inbokad på fredag morgon och höll i mina planer. Först styrkepass med min PT Ida och sedan ett eget konditionspass. Skrev ett övermodigt sms till Susanne om att jag inte aaaalls kände av någon trötthet efter resan och att den bara gav mig energi.

Självgod selfie från någon som svettats på bra, skrivit på sin bok, duschat och nu är klar. Två timmar senare började jag snyfta okontrollerat. Oklart varför? Var inte ledsen men liksom upprörd av hela omställningen efter resan. Hud tunn som silkespapper. Så mycket för det övermodet. Somnade tidigt på fredagen och sov i tio timmar och då blev det lite bättre.

Vaknade på lördagen av hela familjen som kom och sjöng, med blommor, paket och tårta. Drottningtårta. Så vansinnigt gott. Av Jakob fick jag nya springskor. Det önskar jag mig varje vår och får varje år. Nya löpskor som Jakob gjort all research på så jag slipper.

Från Anna kom ett paket inslaget i en stor scarf.

Det innehöll roliga örhängen, två underbara blusar och en kjol (som inte syns på bilden). Efter tårtfrukosten var det bara att ta itu med vardagens realiteter.

Veckostädning.

Och uppackning av resväskor, tvätt av åtta maskiner, vika rentvätt och sortera ut barnens vinterkläder.

Hela födelsedagen gick i städandets tecken…

Men sedan dukade jag upp plockbricka till middag.

Vi åt på verandan som var varm och skön.

Kände mig så glad och firad.

Och efter maten stack barnen ut och lekte. Det märks att det är vår. De springer mest ute om kvällarna och har dessutom fått ta fram sina cyklar.

På söndagen fortsatte jag med tvätt och städning. Uffe hade gjort sig fin för han skulle på kalas på bygdegården. Peppad pojk’!

Farmor kom ut och hälsade på och hon och pojkarna spelade spel på verandan.

Ubongo brukar vara en favorit.

Jag tog med mig Essa och gick på en långpromenad.

Längs grusvägen. BARMARK! Jag fullkomligt flyger fram när jag slipper gå och spänna skinkorna och vara rädd för att ramla.

Invigde givetvis de nya gympaskorna och de kändes snabba och bra. På riktigt så grät jag en lyckotår av att få ha gympaskor istället för powerboots. Hejdå med er till i november.

Jag kom hem och lagade ett laxrecept jag fått tips på av en bloggläsare.

Blev supergott. Vi åt på verandan och sedan tog jag ytterligare en promenad, den här gången med Erica i telefon. När jag kröp i säng på kvällen visade min stegmätare 21 000 steg. Ett vårtecken så säkert som något.

Susar hem genom Sverige och för varje kilometer blir det allt mindre vårlikt. Det är nästan skönt! Våren är så vemodig, vacker och hjärtknipande att jag har svårt att veta var jag ska ta vägen. Och på våren kopplas jag samman med mitt ursprung på ett särskilt sätt. Längtar hem till farmor. Besöka gravarna, dricka kaffe ur de gamla kopparna. Bläddra i korgen med fotografier från förr och känna den svala, lena ledstången under handen. Och så vill jag till mormors hus och elda gräs och ställa fram utemöblerna. Sitta på mossen efter gammelvägen och lyssna på bäckens porlande och se myrorna streta längs stigen. Jag vill vända båten, putsa fönster och lägga en ljus, nystruken duk på köksbordet. Och jag vill tänka länge på alla generationer innan mig som genomlevt stränga vintrar under svåra umbäranden. Ja, jag tror att det är deras lättnad som ekar genom generationerna och som ropar till mig

-Var tacksam och lycklig medan du finns till!

Hej på er. Här kommer motsatsernas lista. Vad är…

Överreklamerat?

Pasta. Så överreklamerad mat. Blir trött i ögonen av blotta åsynen. Ganska gott, ja. Men det är potatis också.

Underreklamerat?

Att ligga med fötterna högt. Lägg ut filt eller yogamatta på golvet och hasa med rumpan mot väggen och lägg upp benen längs väggen så att fotsulorna strävar mot taket. Kära nån, vad tillfredsställande.

Äckligt?

Ägg med allt för hårt kokt gula. Det ska vara lite krämigt i mitten, annars kan det lika gärna vara.

Gott?

Att dippa banan i osötat jordnötssmör med crunch. Bra mellis också!

Otäckt?

Personer med hotande åskmolnsenergi. Som kommer in i ett rum och genast sänker takhöjden. Jag var hos Trinny London och blev sminkad av en tjej med den energin. Man kände att hon styrde stället genom att bara hänga som ett stort mörkt moln i luften. Jag blev helt rädd och vågade inte ens säga emot när hon sa direkta felaktigheter. Blev sju år gammal, trots att åskmolnskvinnan säkert var tio år yngre än mig.

Tryggt?

Att höra en svensk röst när man är utomlands. Ännu tryggare är om den har typ Boden- eller Kalixdialekt. Då känner man att man direkt kan anförtro dem med sitt liv om det skulle knipa. När jag och Jakob var unga och besökte Andamanerna mitt ute i bengaliska viken (verkligen vid världens ände) var vi sjuka och bedrövliga, längtade hem och hade löss. Men en dag stötte vi på ett svenskt par (de första svenskarna på den sex veckor långa resan) som vi åt middag med. Han var stöddig, ganska dryg och den blåaste moderat jag någonsin träffat. Natoälskare och hela faderullan. Vi skulle haft noll gemensamt i Sverige. Men där och då var det ren glädje. Någon som känner till Fredrik Lindström, kommunalval och högerregeln!

Roligt?

Att tillsammans med barnen kolla på filmer från när Folke var liten. Han var en sån fruktansvärt söt och ilsken bålgeting med nästäppa och talfel. Vi tjuter av kärlek och söthet när vi ser på Folke tre år gammal.

Tråkigt?

Saturday Night Live-klipp som jag hela tiden får upp i mitt flöde. Sketcher som känns som något man gjorde på teaterlektionerna i högstadiet.

Varmt?

Att sjunka ner i ett hett bad en kylslagen aprildag

Kallt?

Att stiga upp efter en timme i ett bad och sedan huttra resten av kvällen.

Avtändande?

Folk som klagar över att de är stressade men aldrig någonsin gör något för att förbättra sin livssituation. När man vet att de har råd att tacka nej till jobb, att de har råd med nannys och städhjälp men sedan ändå lägger upp arton stories över hetsen de befinner sig i. Där kan man snacka om motsatsen till influenser. Man blir inte inspirerad av något – bara avtänd.

Attraktivt?

Män med självdistans. Det är så fruktansvärt få män som kan driva med sig själva. Om de bara visste hur attraktivt det är att tagga ner med sin manliga stolthet och istället visa lite lugn. Ställa frågor till andra, lyssna på svaren, inte själv veta bäst jämt och inte vara lättkränkt. Tror många singelkillar skulle få sig en flickvän om de övade sig på detta.

Kort?

Njutningen av att gå på toa när man är riktigt, riktigt nödig.

Långt?

Inget är längre än hemresan. När allt roligt är slut och man bara vill hem, duscha och slänga packningen i tvätten. Men nu rullar vi snart in på Stockholms centralstation och sedan är det bara sex timmars tåg till Umeå och en sjunde timme för att ta mig hem till byn. Nästgårds, typ.

Igår begav vi oss till Camden Market. Susanne har spanat in alla virala bakverk, glassar och fikabröd runtom i staden och vi har betat av dem en efter en. Hittills har ingen levt upp till hypen. Men här på marknaden hittade vi slutligen något som gjorde det.

Nämligen den goda varma chokladen från chin chin, med marshmallowsfluff som de brände av precis innan servering. Sött, mäktigt och en aning bittert. En perfekt kombination! Godaste chokladen jag prövat i hela mitt liv.

Amy Winehouses ande svävar över Camden.

Vi kom tidigt på förmiddagen, precis när allting öppnat. Men generellt sett känns det ganska lugnt i London nu. Märks att det är lågkonjuktur och relativt få turister.

Jag och Susanne hade en hel del saker att bocka av på schemat.

Och det växlade mellan pisskalla vindar och strålande sol.

Frukosten hade vi köpt på superhyllade Chestnut Bakery, vid Covent Garden. Vi testade några olika sorters bakverk med salta pålägg. Svamp, ägg, riven ost och ricotta.

Jag drack en latte med strawberry and cream.

Gott!

Men kallt!

Mycket fint och kul att fästa ögonen på.

Som karamellfärgade husfasader!

Susanne var ärtig värre.

Och när vi gått runt i flera timmar och checkat av saker på listan – ja då begav vi oss till ett möte vi hade inbokat. Och sedan åt vi en sen middag med utsikt över hela staden.

Och det var den sista dagen i London, det. Nu sitter jag på tåget i höjd med Münster och inatt åker vi hem till Sverige. Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart får vi nog anledning att åka hit igen. Men då får vi fila på tågrutten och se om vi kan korta ner tiden en aning.

Att nå ut med en podd är inte helt enkelt. Inte ens när man har en stor blogg är det givet att det konverterar några poddlyssnare alls. Det är nämligen inte alls samma personer som lyssnar på podd som läser blogg. Därför blir jag så glad när folk som hittat vår podd och tipsar vidare om den! Tipsen måste u komma från en poddlyssnare och inte från influencern själv. Jag vet ju precis hur det är – jag behöver höra flera gånger från flera olika personer att en podd är bra, för att jag ska bemöda mig om att lyssna. Sedan kan det ta flera avsnitt till innan jag är fast. Lång inkörssträcka med andra ord. Jag och Erica gjorde En underbar pod i fyra år och stundtals kändes det som att INGEN lyssnade. Men sedan när vi la ner fick vi otroligt många (och får fortfarande) kommentarer från lyssnare som saknar podden.

Här är några särdeles fina omdömen om podden från veckan som gick!

I dagens avsnitt pratar jag vidare om Dr Phils visdomsord: get real about beeing fat. Och hur jag applicerat det på helt andra områden i mitt liv som jag måste get reel about. Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

Dags för Portobello Market!

Jag bar en loppad omlottkjol jag har på långlån från min syster och en omlottblus i linne med många år på nacken. Det var äppelblom och nitton grader ljuvlighet i luften.

Gick runt i timmar och var överväldigad av allt fint!

Smycken, väskor och pryttlar i tusental.

Köpte till slut fyra saker och blev väldigt nöjd. Visar när jag kommer hem!

Efter att vi uträttat diverse ärenden och avklarat möten så gick jag och Susanne en promenad genom Kensington Park.

Jag tog av mig barfota för att få känna gräset mellan tårna. Nästan ett halvår sedan sist.

En rakt igenom underbar dag!

På kvällen bytte vi till glittriga kläder och drog till Nightjar, Carnaby och lyssnade på jazz och drack drinkar. Susannes favoritställe. Så sjukt GOTT och trevligt! Kom hem fnittriga och trötta

Nästa morgon tog vi kaffet med oss och gick till Borough market.

Älskar matmarknader.

Men jag vet någon som älskar dem ännu mer.

Vi bunkrade lite specialingredienser, kryddor och sånt som är besvärligt att få tag i hemma.

Avundsjuk på den långa odlingssäsongen.

Helt otroligt faktiskt.

Bar en gammal favoritklänning

Och Susanne förevigade mig.

Så småningom mötte vi upp Susannes kompis Dawn för en brunch på Mallow. En vegansk restaurang med otroligt mysig vibe!

Susanne tog någon toasthistoria med kimchi – det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Själv tog jag pannkakor som mättade som en trerättersmiddag.

Härligt att hedra mitt nyårslöfte om att lära känna många nya människor. Susanne utvidgar mitt kontaktnät!

Efter maten gick vi till kyrkan

Och sedan broarna runt

Varmt och härligt. Lyckades till och med bränna mig lite i solen, även om det mest ser mulet ut på bild. Ajaj.

Jag tog också en långsam tur genom Tate modern och jag en performance skapad av Yoko Ono där två dansare rev papper och mulade barnen runtomkring med pappersskräpet. Innan de allesammans under lugnare förhållanden sedan vek origiami istället. Såg kul ut!

På kvällen gick vi till den kände tevekockens krog och det var en upplevelse jag inte unnar någon. Som en järnvägssylta ungefär. Men dyr som fina gatan.

Tur jag kände mig fin i alla fall.

Hörs imorgon!

Så steg vi upp före skam och tog tåget från Amsterdam till Bryssel.

Kaffe och croissant till frukost.

Alla tågstationer här är så fina!

Resglädje!

Efter byte i Bryssel och sprint för att hinna med vårt sista tåg rullade vi in på St. Pancras vid tolv på dagen och styrde därefter kosan till vårt hotell.

The Zetter. Ett boutiqhotell med miljövänlig inriktning som passade perfekt för vår resa!

Direkt man öppnar dörren är det som att komma in i en annan värld.

En förtrollad Alice i Underlandet-plats där allting är knasigt, konstigt och vackert på samma gång.

Drabbades av sådan inspirationschock! Istället för mönstrade tapeter hade enfärgad tapet målats för hand. På väggarna tränges tavlor, lampor, uppstoppade djur, kandelabrar och annat fint.

I frukostmatsalen stod en kängru med boxningshandskar

Och i baren stod fina gamla glas och flaskor.

Londons stök och oväsen stängdes ute

Kan inte minnas sist jag upplevde något så roligt och inspirerande i inredningsväg!

Sköna fåtöljer, tunga gardiner, äkta mattor och massor av konst.

Här ser man att en inredare har haft riktigt, riktigt roligt!

Vårt sovrum gick inte av för hackor det heller! Vi duschade, svepte om oss med fluffiga morgonrockar och kokade oss varsin kopp te att inmundiga i sängen tillsammans med hotellets chokladpraliner. En perfekt vila efter dagar på luffen.

Till kvällen svidade vi om, gick ner i baren och testade deras olika drinkar och smårätter.

Susanne dokumenterade i detalj. Hon tjabbar med och lär känna alla kockar och bartenders!

Vi kände oss trötta och dimmiga efter våra dagar på resa. Men efter ett tag kom Susannes kompis Ed dit och då fick vi ny energi!

Eftersom Ed är musikskribenten som träffat alla världsstjärnor fick vi höra ett pärlband av fantastiska anekdoter. Och när vi snackat så länge att vi stängt stället somnade vi gott och sov utan väckarklocka.

Vi var segstartade morgonen därpå. Ville inte lämna sängen, men det gick till slut. Åt en stadig frukost…

…medan vi planerade dagens jobb.

Mycket som ska ske under vår vistelse här så det gäller att planera

Men vad vi hittade på under resten av den dagen, det bloggar jag mer om imorgon!

Hejhej från radiotystnaden! Jag hade inte förinställt några inlägg till den här resan eftersom jag tänkte att jag skulle kunna blogga på kvällarna. Det visade sig dock att min ork på kvällarna enbart sträcker sig till att borsta tänderna. Men idag fick jag en lucka på dagen, så då passade jag på att ladda över och redigera bilder från resans första etapp. Håll till godo!

Resan började hemifrån byn klockan 05.45 på onsdagsmorgonen. Jag tog elbilen till tåget och tillsammans med Susanne åkte vi första etappen till Sundsvall. Susanne hade sålt in ett receptjobb som behövde fotas på tåg så medan hon bullade upp hängde jag i en hattylla och dokumenterade. Sedan mumsade vi i oss allt gott.

I Sundsvall bytte vi till nytt tåg. Kort stopp på en timme när vi njöt lite solsken.

Någon sken starkare än solen! Väl framme i Stockholm hade vi två timmars paus innan vi hoppade på nattåget till Hamburg.

Vi hade bokat en egen kupé och den var stor som en skolåda ungefär. När vi försökte stuva in vårt enorma bagage var det under sådana fnitterkonvulsioner att det nästan inte gick att genomföra. (Återkommer med en recension i ett senare inlägg – och med lite mer handfasta tågtips).

Att resa med en kock är lyxigt! Ingen torftig matsäck här inte. Susanne hade med sig en linneservett som vi bredde ut över min resväska så att det blev ett litet bord. Finglas i packningen och sedan lite sushi från Centralen.

Så oerhört mysig att skaka fram genom kvällen i ett landskap som blev allt grönare. Samtidigt som vi hann prata sådär länge som vi sällan annars hinner med. Vi somnade som små grisar vid tio på kvällen. Och när vi vaknade nästa morgon vid sextiden så var vi i Hamburg.

Där hade vi några timmars paus för frukost innan vi behövde hoppa på nästa tåg. Vi testade klassiska tyska bakverk. Den här med vallmofrön och glasyr var toppen! Och så pratade vi med diverse folk. Man lär känna så många spännande typer på tåg. Vi hamnar i samspråk med folk hela tiden och det utbyts tips och diskuteras resrutter.

Det trevligaste tåget under hela resan var det mellan Hamburg och Duisburg. Restaurangvagnen var stor och rymlig med bordsservering. Vi var dock väldigt groggy efter två tidiga mornar på raken.

Bra med starkt kaffe för att piggna till.

Jag har aldrig varit i Tyskland förut men genom att passera det med tåg fick jag ändå en härlig känsla för naturen och husen. Rapsen blommade för fullt och de klassiska halvtimrade husen susade förbi utanför rutan.

Väl framme i Duisburg missade vi vårt tågbyte mot Amsterdam, då tåget vi åkte med var försenat. Som tur var gick det ett annat tåg två timmar senare som vi kunde boka om oss till. Vi ägnade väntan åt att jobba från ett café. Helt okej. Det tråkiga var bara att vi då fick färre timmar i Amsterdam.

Vi anlände vid fyratiden, tog en taxi till vårt hotell och lämnade bagaget.

Hotell är dyrt i Amsterdam men Susanne hade hittat Conscious Hotel, som är ett hotell med ekologisk inriktning. Byggt i en gammal gasfabrik och faktiskt ganska prisvärt.

En mängd lånecyklar utanför entrén.

Otrooooligt trevligt och vackert hotell! Stora luftiga rum med minimalistisk inredning. Enorma fönster ut mot parken och ekologisk medvetenhet i varje detalj. Alltifrån handtvålen till kaffet till materialvalen i möblerna. Hela hotellet och all personal kändes så vänlig och genuin.

Efter att duschat oss rena och bytt kläder drog vi ut på stan! Våren är långt framskriden i Amsterdam.

Vackra blomsterarrangemang fanns det gott om.

Jag kände mig nipprig av gröngräset och tusenskönorna.

Och över att ha fått DUSCHA!!!!!

En glad typ!

Körsbärsträden blommade…

…och vi strosade runt och njöt av allt fint

Amsterdam är så rackarns mysig! Viben är en perfekt kombination av småstad och storstad!

Mycket fanns att stanna och fota och beundra och fundera över. Vi besökte bland annat huset där Anne Frank höll sig gömd, något jag drömt om att få se ända sedan jag var fjorton år gammal och läste boken.

En tjej på hotellet hade tipsat oss om restaurangen Café de Walvis och den var supermysig och bra. Full med locals och enkel men god mat. Vi tog en suddig bild när vi traskade hem i mörkret

Till vårt fina hotell.

Jag somnade innan huvudet nuddat kudden. Peppad på äventyret som skulle komma nästa morgon!

Sällan har jag blivit så hedrad av en intervjuförfrågan som när tidningen Skriva hörde av sig till mig! För er som inte känner till den så handlar den om skrivande i alla former. Eller som tidningen själv beskriver det: här delar Sveriges främsta författare och skrivlärare med sig av sina råd och erfarenheter.

Så roligt och utmanande att få frågor om mitt skrivande och inte bara om de vanliga sakerna jag får frågor om för att jag har en stor blogg.

Hur tänker jag för att behålla tonaliteten i alla kanaler? Hur skiljer sig skrivandet åt, baserat på plattform?

Och hur går skrivprocessen till…

Skriva har gett mig SÅ mycket matnyttigt genom åren. Om du vill läsa artikeln så ligger den bakom läslås, men det finns möjlighet att registrera dig som digital prenumerant och få första månaden gratis.

Hejhej från två soliga typer. Nu är vi på väg på vår tiodagars tågluff. Åkte imorse från regnigt och slaskigt Umeå och byter ikväll till nattåget mot Hamburg. Imorgon är vi i Amsterdam och på fredag reser vi vidare till London. Känner mig så pirrig och äventyrlig av hela tågupplevelsen! På ett sätt som jag bara gjorde när jag var tonåring och reste. På ett sätt jag inte hade känt om jag tagit flyget. Det är liksom ett riktigt äventyr med en luff. Ser SÅÅÅÅ mycket fram emot att åka söderut och möta våren, äta god mat och titta på människor av alla sorter med alla stilar och bli inspirerad.

Ni får hänga med såklart. Hörs snart!

Vi för gästbok i vår stuga. Den dag man åker hem skriver man en liten text om vad man har gjort, hur vädret varit, om bäråret var bra eller påsken solig. Vilka som hälsade på och hur härligt man har haft det. Mina texter blir längre och längre för varje gång och högläsning ur boken är en mysig tradition vi ägnar oss åt vid avfärdsfrukosten. Alla vill höra och minnas!

Den gräsliga gästboken med snidade träpärmar fanns i stugan redan på sjuttiotalet, när mormor och morfar bara hade huset som sommarstuga och inte bodde där permanent. De första sidorna bär alltså hälsningar från gäster som kom för femtio år sedan. Den sista hälsningen är från 1983, när min syster föddes och var där för första gången och morfar började renovera huset för att de skulle kunna bo där jämt. Sedan glömdes boken bort och vi hittade igen den först vid 2013. Då hade huset återigen blivit sommarstuga och vi började om med skrivandet. Och nu är hela boken utskriven! En sådan skatt och tidsdokument.

Som tur var fann jag en fin gammal gästbok med guldskrift på loppis, för att kunna fortsätta vår trevliga tradition med stil. Men precis när vi skulle ta den i bruk under påsken, så hittade min kusin ytterligare en gammal halvskriven gästbok i en hylla. Med de tidigaste hälsningarna från 1952! Så nu plitar vi på i den istället. Fyller på boken om generationerna.

-Tänk när jag sitter här med mina barnbarn och de läser om vad jag brukade göra på somrarna? sa Bertil när vi åt vår sista stugfrukost.

Ja, tänk det. Tänk.

Glömde helt bort att skriva om vad jag läste i februari. Så nu får ni februari och mars månads läsning i ett och samma inlägg.

Vad jag läste

Martha – Doris Lessing

Martha är första delen i serien Våldets barn av Doris Lessing. 2007 fick hon Nobelpriset i litteratur och den här serien är av många ansedd som hennes absoluta mästerverk. Första boken, som är delvis självbiografisk, utspelar sig i Engelska Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe, där Martha växer upp på en enslig farm under 20-talet. Marta revolterar mot sina föräldrar och tar en plats som sekreterare i närmsta stad. Samtidigt som hon deltar i det rastlösa nöjeslivet, åren innan andra världskriget bryter ut.

Man gillar inte Marta – hon är en osympatisk och stundtals obegriplig huvudkaraktär. Men man gillar den väv Lessing spinner runt henne. Människorna och naturen. Kolonisatörerna och de kolonialiserade. Den vidsträckta välden, den varma jorden och skyfallen som förvandlar vägarna till röd lervälling.

Jag ska läsa klart hela serien så småningom, men kände efter första boken ett stort behov av paus. Lessings språk är intensivt och boken tängde sig på mig så att jag till slut fick svårt att andas. Men samtidigt är boken också mysig (!) Efter mina resor till Kenya, Malawi, Zambia och Etiopien har jag fått ett stort intresse för hela kontinenten och att läsa skildringar från den, för att lära mig mer.

Vid ett tillfälle när jag besökte Zambia åt jag middag med några Afrikander (ättlingar till Nederländska boer) och blev chockad över deras oförblommerade rasism mot sitt eget land. Hur de pratade om sina anställda, misstrodde alla för tjyvaktighet och liksom såg ner på landet de bor i. Och i Martha förekommer boer som beter sig på precis samma sätt – men hundra år tidigare! Jag förstår såklart att alla inte är så här idag, men ändå knöts min egen erfarenhet ihop med det jag läste på ett väldigt intressant och lite otäckt sätt. Och det kanske låter märkligt i sammanhanget, men jag får en sådan akut längtan att resa tillbaka till Zambia och gärna också uppleva Zimbabwe. Någon gång kanske!

Tre trappor upp med hiss – Maria Gripe

Jag har påbörjat projektet att läsa om alla mina gamla Maria Gripe-favoriter. Och jag började med Tre trappor upp med hiss som är första delen i den underbara serien om Lotten.

Från baksidan: Året är 1937 och det är en viktig dag för Lotten och hennes mamma. Mamma ska nämligen söka plats i stan, hos en fin familj som bor i en stor våning med hiss. Men hon oroar sig för att huset kanske är för fint för henne och Lotten, och att de inte kommer att trivas. Lotten får börja på en ny skola i stan och i familjen finns både den förtrollande frun Olga och den nästan jämngamla flickan Marion. Men hon anses vara besvärlig och Lottens mamma vill inte att flickorna umgås. Trots det söker Marion upp Lotten och visar henne sin hemlighet. Lotten anar att det finns fler hemligheter i familjen, det är i alla fall något som inte stämmer. När någon sätter in en annons i tidningen riskerar allt att avslöjas.

Som vanligt fascineras jag av Gripes förmåga att med enkelhet och tydlighet skriva fram så mycket värme, djup och känslor. I sina böcker romantiserar hon livet på ett unikt och eget sätt – som är särskilt fantastiskt när man är en romantiskt lagd elvaåring. Boken håller också för en omläsning när man är trettiosju år gammal, men bland annat bilden av Olga (som jag själv dyrkade som barn) blir starkt förändrad av en vuxens blick.

Eget rum – Maria Gripe

Del två i serien om Lotten. Från baksidan: Det är jullov och Lotten bor kvar i den stora våning där hennes mamma arbetar. Och hon umgås fortfarande – i smyg – med herrskapets dotter, Marion. I lägenheten finns också Olga, den underbara och gåtfulla frun som ingen annan än Lotten förstår. Lotten tänker att Olga, till skillnad från henne själv och mamma, antagligen har många hemligheter som hon behöver dölja.

Känner så stor tacksamhet över att dessa böcker kom till mig i min mest intensiva bokslukarålder. Så välskriven, vacker och god litteratur!

Hunger av Kristina Andersson

Jag tyckte mycket om näringsfysiologen Kristina Anderssons bok Ät Smart (bloggade om den här) och i nya boken Hunger tar hon ett helhetsgrepp om vår hunger och hur den kan ställa till det för oss i en värld med oändlig tillgång till föda.

Från baksidan: I Hunger djupdyker den folkkära näringsfysiologen Kristina Andersson i vetenskapen kring aptitregleringen. Hon undersöker varför det inte bara är att bestämma sig för att avstå eller att låta bli att äta för mycket drivet att äta är mycket mer komplext än så /…/ På ett inspirerande sätt lär Kristina oss att skilja hunger från sug, sömnbrist, stress, lockelse och gamla invanda beteenden. Hon hjälper oss att förbättra relationen till vårt ätande, förbättra våra matvanor och därmed få en sundare vikt som är hållbar i längden. Det här kommer att göra oss friskare och förbättra våra chanser till att leva ett friskare, längre och lyckligare liv.

Kristina förklarar pedagogiskt och enkelt och jag får med mig många bra insikter och tankar till min vardag. Lärorik och uppmuntrande läsning för alla som vill bli mer kunniga på området mat, ätande och hälsa.

Vad jag lyssnade på

The woman in me – Britney Spears

På sportlovet gick jag många långa promenader och till slut var alla poddar utlyssnade. Då rotade jag fram denna svenska inläsning av höstens storsäljare The Woman in me. Tyvärr fanns inte inläsningen på engelska i min ljudboksapp – och det försämrade verkligen upplevelsen. För boken är full av konstiga obegripliga översättningsmissar, svengelska uttryck och ett språk pepprat med så många klyschor är det är svårt att stå ut.

Visst blir man arg på Justin Timberlake, Kevin Federline och pappan som utnyttjat och parasiterat på Britney genom åren. När man hör berättelsen är det tydligt att hon faktiskt varit ett offer för män hela sitt liv. Men boken innehåller samtidigt så många dramaturgiska motsägelser, upprepningar och abrupta hopp att jag har svårt att känna någonting alls inför den. Jag upplever också att spökskrivaren gör Britney en otjänst genom att i efterhand försöka tillskriva henne någon slags feministisk agens som hon faktiskt inte besitter. En sorglig bok om ett sorgligt människoöde som ändå lämnar en med känslan Jahapp?!

Northanger Abbey – Jane Austen

Northanger Abbey är Jane Austens första roman, som dock inte gavs ut förrän efter hennes död. Och Austens ungdom känns genom sidorna, för det här den muntraste och roligaste romanen av alla hennes verk! Som vanligt driver Austen med societeten, men här också med dåtidens faiblesse för skräckromantik.

Hjältinnan Catherine Morland blir medbjuden av familjen Tilney att tillbringa en tid på deras gods, det gamla klostret Northanger Abbey. Och romantisk och överspänd som hon är hinner hon göra sig alla möjliga föreställningar om vilka rysligheter som kan vänta i ett gammalt kloster. Som vanligt uppstår ljuv romantik, humor och tusen förvecklingar. Och har man läst någon skräckromantisk bok (rekommenderar klassikern Udolphos mysterier av Ann Radcliffs ) så blir boken desto roligare och dråpligare.

Jag rekommenderar egentligen främst att läsa boken. Men vill man lyssna på den så är inläsningen Juliet Stevenson suverän. Jane Austen ska ju helst höras på engelska.

Stolthet och fördom – Jane Austen

Den här boken behöver knappast en närmare presentation. En klassiker i sammanhanget och definitivt Austens mästerverk. Även här rekommenderar jag egentligen att läsa den – för att lyssna på den (om man sett BBCs filmatisering) är ganska irriterande. Bytte inläsare säkert tio gånger innan jag hittade Rosalyn Landor, som kunde göra karaktärerna rättvisa. Att lyssna på Austen på perfekt brittiskt uttal är bästa sortens öronmassage.

Nu har jag och barnen kommit hem efter ett underbart påsklov i stugan. Vi åkte dit förra fredagen, strax efter sju på morgonen stack vi med fullpackad bil. Och igår kväll kom vi tillbaka hem. Helt mätta på intryck och roligheter!

Brukar köpa med mig en bukett tulpaner eller andra blommor för att göra det lite inbott och trevligt på direkten. På sommaren brukar jag istället plocka en maffig bukett från min egen trädgård och ta med hit. I stugan finns ju inga rabatter att plocka ur. Bara rara små ängsblommor.

Det sista vi gjorde när vi var här i julas och plockade bort pyntet var att sätta fram påskgrejerna istället.

Mormor hade inte så många påskdekorationer – men vi tog fram det som fanns. Några tuppar i trä, fjädrar, små plastägg och häxor i björknäver.

En gul duk och ett par påskägg. Ska komma ihåg att leta påskgrejer på loppis resten av året och samla ihop för att ta med hit. Hade till exempel varit fint med några påskiga bonader i köket.

Påskaftonen inleddes med påskäggsjakt. Jag brukar göra kluriga ledtrådar och rebusar som också kräver att barnen ska hoppa runt mellan rummen på ett ben, krypa eller göra andra fysiska utmaningar. I år fanns dock inte orken så jag nöjde mig med att gömma äggen och sedan ge dem varsin klurig ledtråd.

Bord, duka dig! – till Bertil vars ägg låg gömt i en soppterrin i ett skåp med porslin

Renlighet är en dygd! till Folke vars ägg låg dolt i tvättmaskinens trumma.

Dags att gå ut! – till Uffe vars ägg var nedtryckt i skaftet på en gummistövel inne i garderoben i hallen.

De fick leta ett bra tag för att hitta äggen. Själv fick jag också ett godisägg – helt utan att leta. Jag hade valt ut mina favoriter med omsorg för att fira att fastan var slut.

Påskaftonen var vi alla lite trötta och sega så morgonen inleddes med att vi la pussel. Bland annat mitt eget julpussel Vinterstad! Barnen svor åt mig för att det var alldeles för svårt. Förutom vår familj var också min moster och kusin där och firade med oss. De pusslade på duktigt allesammans.

Peppad påskkille!

Sedan vi fick barn har vi förlagt julmiddag och påskmiddag till någon slags tidig buffé vid typ tvåtiden. Då slipper man laga både lunch och middag den dagen. Och så hinner inte barnen bli så otåliga.

Det blev en oerhört enkel påskbuffe det här året. Köpte färdig sill, delikatessköttbullar, prinskorvar och lax. En enkel lammstek i ugnen, en god sallad, en dressing och några pyntade ägghalvor blev det enda jag gjorde själv.

Man får hålla det lite enkelt i stugan. Enkelt och gott! Köpte för övrigt Abbas Brantevikssill och den var bland det godaste jag ätit i sillväg. Ska genast springa och köpa fler burkar.

Det var nog närmare tio år sedan vi firade påsk här sist och det kändes så mysigt att återigen plocka fram mormors gula påskduk, duka i finrummet och ställa fram kristallglasen. Jag drack ohemula mängder påskmust eftersom jag inte tyckte att jag hann dricka nog med julmust innan det försvann ur butik. Sockerfri Apoterkarnes är toppen!

Vädret under påskhelgen lämnade en hel del att önska. Snö i mängder och jämngrå himmel. Men barnen hade roligt. De har ju så bra kompisar här så de drog ut och fortsatte på snögrottan som de påbörat under jullovet. Bland annat innehåller grottan ett tre meter djupt hål rakt ner. Barnen sågade ut några mindre träd, bröt slanor och snickrade och flätade sedan ihop ett galler som kunde läggas som ett lock ovanpå hålet. Och vips blev det en fängelsehåla som jag inte vågade mig ner i.

Det har åkts skidor också. Här får ni en känsla för snödjupet. När man står på snön så är man 1,5 meter upp i luften och skulle kunna använda det högt sittande fönstret som entre!

Jakob tog barnen på diverse turer runtom i skogarna. Så skönt att bara åka rätt ut.

På kvällarna har vi spelat Chicago och barnen har jobbat med sina rollspelsäventyr och ritat. Här i stugan har de ingen skärm. En välbehövlig avvänjning.

Och jag har läst massor och löst korsord på löpande band – något jag bara gör i stugan.

På påskdagen fyllde Ulf fem. Han väckte oss tidigt och sjasade ner oss i köket för att göra fika och förbereda hans överraskning. Han la sig sedan till rätta i vår säng och sov räv medan Essa fick ligga i hans.

Jag hade sparat några små presenter från kalaset till själva födelsedagen. Mäkta populärt!

Med barn är det för övrigt bara bra om några paket anländer en tid efter själva födelsedagen. Då minskar känslan av antiklimax. Ha alltså aldrig dåligt samvete över en sent skickad present!

I stugan går dagarna sin gilla gång. Förutom att vara ute och härja med sina kompisar, tolka bakom skoter, gräva snögrottor, skida och spela rollspel så kan man läsa ett tjog med Bamsetidningar…

måla, lägga pussel och lyssna på ljudbok.

När påskhelgen passerat slog vädret om och det blev fint!

Jag åkte på mina dagliga skidturer – ensam eller med barnen. Med Essa kämpandes bakom i djupsnön.

Paradis för en hund!

Klockan tolv på dagen i början av april

Klockan tolv på dagen i början av januari. Samma vy. Men som ni ser är detta helt olika årstider!

Försökte inte ens ta oss in i vedboden för där var snön upp till armhålorna på oss.

Ännu ett exempel på olika årstider. För er som inte greppat konceptet, alltså.

Men nu ska jag ge mig. Lovar.

En särdeles härlig dag slog vi följe med våra kompisar och drog över sjön. De på skoter och jag på skidor. Till en ljuvlig solgrop med lä! Där vi satt på renfällar och grillade och snicksnackade i flera timmar.

Barnen blev prickiga av fräknar och jag blev solbränd. En alltigenom perfekt vårvinterdag.

Samt en tuffing i en tuffing.

Sista dagen tog jag en ordentlig genomkörare av köket. Försöker fokusera på att städa ett rum åt gången när vi är här. Sådär grundligt alltså – som man sällan annars hinner med när man bara städar ur för att åka hem. Nu hivade jag ut alla möbler och mattor, dammtorkade överallt och tog bort spindelnät i taket. Sedan såpskurade jag golvet med rivig skurborste och bytte vatten tills färgen gick från smutsbrun till klar och ren. Och tänkte på att Rut skulle vara väldigt stolt och nöjd med mig.

För att fira bedriften gräddade jag och Uffe våfflor. Vi missade ju att uppmärksamma våffeldagen detta år.

-Mamma du låter oss jämt missa alla viktiga högtider! Du gav oss inga våfflor på våffeldagen och du glömde bort att vi skulle rocka sockorna i skolan…

Klagade ett anonymiserat barn på sin arma moder. Otack är världens lön för den pyssliga och omtänksamma mamman som precis gömt påskägg och dekorerat hela huset med fjädrar och ägg. Tänk på barnen i Afrika osv..

Våfflorna blev i alla fall uppskattade.

Färdig våffelmix, köpt hallonsylt och grädde ur en plastbytta. Man måste inte krångla till det.

Allt som allt har vi haft underbara dagar i stugan. Vilsamma, roliga, sportiga. Jag tycker att det känns extra skönt att barnen inte haft någon skärm utan istället lekt ute i timmar varje dag. Bra med sol och frisk luft efter en lång, mörk vinter inomhus. Ja, rena hälsokuren faktiskt!

Jag själv har haft mina stunder när det bubblat till i bröstet av tacksamhet och glädje över att få vara här. Över hur roligt och mysigt och fint det är. Och att till och med få uppleva flera stunder av lyckopirr – det är ju mer än man egentligen kan begära eller förvänta sig av ett vanligt påsklov!

Jag minns i tonåren hur vi nästan tvångsmässigt skulle ge varandra förtroenden för att snabba på vänskapsblivandet. Alltid med tanken att detta kunde bli en bästis och en tvillingsjäl. Jag klämde fram det jag hade men sedan stod jag kanske där med mina förtroende blottade och ingen riktig vänskap uppstod ändå.

Jag känner mer och mer värdet av att ha olika slags relationer. Den nära relationen som jag har med Elina eller min syster behöver jag inte ha med någon annan. Jag tror faktiskt inte ens att jag skulle orka med det! Men jag har andra relationer och de är också värdefulla.

Den höst jag blev utmattad och hamnade i en livskris kände jag ett enormt behov av att åka till min farmors hus, träffa min faster, farbror och pappa. Luta mig mot tidigare generationer. Tänka på alla umbäranden de klarat sig igenom och att jag var en länk i samma kedja. Det var relationer jag tagit för givna under flera år, men som jag plötsligt insåg var väldigt viktiga.

Och när det stormar och kommer påhopp från folk som verkligen inte tycker om mig och som tävlar i att vara elaka – då är den största lindringen att bara stänga datorn och gå ut i verkligheten. Till alla människor som känner mig på riktigt och som gillar mig precis som jag är.

När jag går igenom jobbiga perioder och fastnar i mig själv så kan också de ganska ytliga relationerna vara hjälp i vardagen. Att stanna och prata med en trevlig granne eller barnens fröken. Att fika med en jobbarkompis, träffa mina kusiner eller ringa min moster. Att återse mina tjejkompisar från gymnasiet som jag vet älskar mig och vill mig väl. Vi pratar måhända inte alltid om det ondaste – men bara att de finns där gör mig trygg.

Jag mår bra av det vänskapliga nät jag spinner runtomkring mig. Matlaget, grannkompisar, släktingar, kollegor. Människor som får mig att känna mig som en del av fastlandet istället för en ö. Det har tagit ganska lång tid att komma till den insikten – för under många år har jag hållit mig på min kant. Tänkt att jag klarar mig bäst själv. Löser mina egna problem och sätter en ära i att inte behöva någon annan.

Men det är inte längre sant. Jag vill inte vara en person som klarar sig själv, är ensam och stark.

Mitt nyårslöfte för 2024 var att bli mer social. Hittills har jag övat flitigt! Genom att tacka ja till sociala saker och själv bjuda in andra. Samt stanna upp och prata lite mer med de jag möter. Jag behöver ingen ny bästis eller tvillingsjäl. Men fler varma relationer till andra människor, det mår jag bra av. Och inte minst mår jag bra av att själv få vara den personen för någon annan.

Jag tror alltid när jag åker till stugan, att jag ska åka hem tidigare. Jag har olika tänkbara datum i huvudet och föreställer mig att jag åker det första. Men så fort jag är här vill jag skjuta på hemresan. Känner ingen brådska att åka någonstans och får heller inget stöd av barnen som bara vill stanna längre och längre. Ursprungligen hade jag tänkt skicka hem barnen och stanna ytterligare en vecka efter påsklovet och arbetat på min nya bok. Men nu blir det London istället. Ett annat år däremot – då ska jag vara kvar här själv. I takt med att barnen blir äldre och det är mindre arbetsamt för Jakob att vara hemma själv med dem, kommer jag tillbringa mer tid i stugan. Det är ett löfte till mig själv!

Att ha en släktstuga eller gård är en fantastisk gåva. Det är en plats där man kan ses och vara tillsammans på neutral mark – på ett sätt man inte är annars. Att både farmor och mormors hus har funnits kvar så att man kunnat sammanstråla med fastrar, mostrar, farbröder och kusiner och umgås några dagar – det har förstärkt relationerna. På ett sätt som inte sker när man bara äter middag hos varandra ibland.

Idag – liksom igår – strålar solen från klarblå himmel. Det var arton minus inatt men det blir närmare noll framåt dagen. Vi ska ta en utflykt på skoter och skidor och inhösta allt solsken vi kan komma åt. Tänk att det är sommartid nu? Kvällarna har återvänt! Den tanken gör mig så glad att jag blir tårögd. Ser fram emot alla sena, ljusa vårpromenader. Och ser ni förresten att vinterbannern ersatts av vårbannern här på bloggen? Klart vårtecken!

Hej på er från påskdimman! Vi är uppe i stugan och här ligger snön ännu tjockare än hemma. Och eftersom det vankas sol resten av veckan så jag planerar att grilla i snödriva, åka skidor på sjön och ha det allmänt härligt!

Som alltid när vi är här blir jag så lugn, trött och loj. Börjar varje morgon med några timmar i morgonrock och tofflor då jag spelar Memory, Kalaha och ritar med barnen. Läser Hemmets veckotidning och löser korsord. Vi kokar kaffe, eldar i vedspisen och jag tar åtminstone två tupplurar om dagen.

Min moster och kusin är också här och firar påsk med oss och det har varit så trevligt! Men idag åker Jakob hem eftersom han inte har någon påskledighet utöver de röda dagarna. Själv stannar jag flera dagar till, tack och lov!

Internetuppkopplingen är lite av en katastrof här – så det blir glest med bilder närmsta tiden. Men förhoppningsvis en hel del andra inlägg.