Efter några krassliga dagar med låg energi ser jag fram emot helgen! Tog mig samman idag och dammsög, möblerade om lite på nedervåningen och städade badrummet grundligt. Nu går det äntligen att existera igen. Farmor kommer strax hit på middag och hon ska sova över. Imorgon kommer Albin över och vi ska så grönsaker och plantera ut tomaterna i växthuset. Dessutom ska Albin hjälpa mig stängsla åt fåren. På söndag firar vi Valborg med matlaget och på dagen tänkte jag försöka rusta vår i trädgården. Ser förfärligt ut kring huset just nu och jag vill få bort allt bröt och få fram allt fint! Längtar efter att placera ut mina fina utemöbler igen. På måndag tänker jag kanske demonstrera med barnen i stan. Och sedan är den långhelgen till ända.
Känns som en perfekt mix av saker att göra. Hoppas helgen blir fin för dig också. Vad planerar du att göra?
I måndags hade vi matlag. Jag drog på mig min gamla röda klänning som hängt längst inne i garderoben i något år. Sedan drog vi till Stina och Emil.
Folke ville absolut vara med på bilden.
Det vankades spagetti och köttfärsås och det var precis vad jag var som allra mest sugen på just då.
Stina rörde i grytorna
Ulrika berättade om sitt kommande ridläger.
Och jag rev ost i drivor.
Medan biker-nissen ville spela fiol.
Våra kära ungar
Så fin att vara tillbaka i vardagen igen och ha matlag efter påsklov och resa.
På tisdagen åkte jag in till stan som jag brukar. Åt det jag brukar och satt och arbetade där jag brukar. Lämnade nytt kapitel till boken. Sedan kom Erica förbi och vi bollade lite manus och texter med varandra. Efteråt drog jag och tränade med min PT Ida. 50 minuter styrkepass.
Efter träningen åkte jag hem till pappa och blev bjuden på middag. Raggmunkar och fläsk. Och så fick jag mina födelsedagspresenter.
Vi pratade om läsning och bytte böcker. Det är ju pappa som till stor del odlat mitt läsintresse genom åren. Jag fick låna en gammal bok om Petrus Laestadius som jag ser fram emot att läsa. Så mysigt att sitta i farsans kök och surra bort någon timme. Men kolla snödrivorna! Börjar misströsta om att det ska kunna bli vår och grönt någon gång.
När jag kom hem från jobbet var jag så trött och frusen (det regnade snöblandat från alla håll och kanter) att jag klädde av mig och gick rakt in i badrummet och spolade upp ett skumbad. Ja, jag vet. Living on the edge med telefonen i badkaret. Men det har gått bra hittills i alla fall!
Efter badet när jag ändå inte riktigt fått upp värmen gjorde jag en rejäl brasa i vedspisen och sedan tog jag en tidig kväll.
Och idag är det lika vidrigt väder men jag ligger ändå bara hemma och skriver. Från sängen.
Första kvällen på Sandhamn hade Malin lämning av två krönikor. Så medan hon skrev gick jag ut för att utforska ön.
Ohemult vackert! Jag studsade och sprang och slängde mig i mossan. Så mysigt med allt grönt mot öga och mot kropp.
Middag åt vi på Sandhamn Seglarhotell där vi bodde.
Usch. Kriminellt snygg!
På torsdagen väckte Malin mig med sång eftersom jag fyllde år. Kände mig helt mosig och mörbultad. Men volymen i håret måste man beundra.
Sedan jag plattat ner det en aning smet jag till gymmet och tränade lite. Helt mosig och mörbultad kände jag mig i kroppen innan jag satte igång.
Men betydligt piggare till frukosten som följde därpå.
På förmiddagarna har vi mest suttit i restaurangen och skrivit.
För att sedan äta lunch på någon klippa.
Spana på fina hus. Och sedan arbeta vidare i sängen.
Eller Malin låg i sängen och jag kämpade mest på balkongen trots att det var oergonimiskt och omöjligt att se skärmen.
Vi har gått kvällspromenader
Och varit snygga
Efter bästa förmåga
Men snyggast har ändå naturen varit. Från varje jäkla vinkel!
Men nu är jag hemma igen. Det är nollgradigt och ska falla massa snö närmsta dagarna. Vill bara snabbspola förbi den här fulperioden och hoppa rakt in i den fina igen! Håller tummarna för vårvärme.
Jag tror att jag fick lite färg på benen igår. Vi åt lunch på klipporna i solen och nu har benen gått från A4-papper till den sortens gulnade papper som finns inuti gamla böcker. Dvs torra, dammiga och patinerade.
Det ska tydligen snöa hemma på måndag så jag är angelägen om att få all vår jag bara kan. Måste ha kraft att stå ut de två veckor som dröjer tills våren (förhoppningsvis) kommit till Västerbotten.
Så tacksam för det enormt fina väder vi haft dessa dagar. Dessutom ganska vindstilla och skönt. Skrivandet har däremot gått upp och ner. Jag har absolut fått mycket gjort men i vanlig ordning tror jag alltid att jag ska hinna mycket mer än jag faktiskt gör. Känner lite stress när jag tänker på allt som är kvar att skriva.
Malins stressnivå
Idag ska jag kämpa på med texterna så att jag har något att skicka till Erica imorgon. Behöver bli bättre på att bolla snabbare till min redaktör. Så att jag inte kör fast i onödan och lägger massa tid på att sitta och värka.
Hejhopp här kommer en binge bilder från Sandhamn. För alla som har oturen att inte vara här just nu. Och för att få saker är gulligare än en skärgårdsö.
Jag gillar ju inte folk så jag tycker det är underbart att vara här under lågsäsong. Bara en enda stekare i sikte.
Stekare, på tvärtomspråket
Vi har promenerat runt
Utsett de finaste fasaderna
Och jag har samlat bilder på inspirerande staket och grindar.
Finns i överflöd. Och kolla så fint med ett riktigt gammalt tegeltak!
Ofult gult
Gullig skylt och rara pelargoner bakom spetsgardiner.
Pampig entre
Och den sötast tänkbara mataffären.
Hus för korta i rocken.
Färgsättning för djärva
Så fint med alla vinlande små gränder och staket. Jag är helt nipprig av känslan att vara i våren. Bland krokos, knoppande körsbärsträd och torrt fjolårsgräs att lägga sig raklång i och titta på molnen.
Vattnet inpå knuten, fisknät på tork och små ljugarbänkar i solen.
Brutna tak är en personlig favorit. Och kolla vilken vacker gatlykta!
Jag kan inte nog betona vikten av en fasadflagga, för att ett hus ska bli ett hem. Tur att jag äntligen ordnade en egen förra året!
En matta av krokus efter en vinter av djupsnö. Stannar och klappar och plockar och doftar på alla vårtecken.
Här kan man sitta och lyssna på sjörapporten. Hallands väderö, Fiskebankarna, Pålgrunden och Bjuröklubb.
Flakmopeder förresten. Vilket bra påfund!
Kinderna har blivit röda och håret har blivit gult i solen.
Ögat och pekfingret har blivit trött av att dokumentera alla trevligheter.
Vill ha den här blå flakmoppen med mig hem och hämta och lämna Ulf med på förskolan. Varför görs aldrig moderna motorfordon så här färgglada och snygga?
Drömveranda. Men Malin påminde mig om att jag har en egen hemma.
Och när vi kom tillbaka till hotellet igen hade vi fått bubbel och jordgubbar till rummet eftersom jag fyllt år. Malin skrek rakt ut.
Efter att ha suttit och skrivit nästan hela dagen promenerade vi rakt över ön till Trouville strand.
Bleke och overkligt vackert
Det kröp i kroppen efter att ha suttit som en ostkrok och skrivit i flera timmar. Jag var väldigt sugen på att bada.
Som Grekland fast svinkallt.
Bar min nya bikini från &Other Stories
Och vågade mig bara i till hälften. Typiskt dumt för då får man enbart smärtan men inte endorfinerna.
Sedan rev Malin sönder benet på en sten och det slutade visst aldrig blöda, så till slut gick vi tillbaka igen. Uppiggade, nedkylda och redo att ta en ledig kväll.
I måndags morse hoppade jag på tåget hemma i byn och reste åtta och en halv timme söderut. Nämligen mot Stockholm! Älskar att åka dagtåg, sitta och skriva och lyssna på musik och tänka många långa tankar till sitt slut.
Fram kom jag så småningom och gick direkt till hotellet. Kastade av mig mina kläder och jobbade undan i två timmar.
Innan jag svidade om och drog ut på stan.
Eller rättare sagt direkt till Beyond retro för att leta roliga saker. Hittade roliga saker. Men ingenting värt att lägga mina surt förvärvade slantar på.
Hittade också plagg som mina kompisar hade varit snygga i. Den här hade varit fin på Emil till exempel!
Sedan gick jag hem till hotellet igen och åt en sallad och somnade ovaggad. Vilket var tur för nästa morgon var jag uppe med tuppen igen.
Och begav mig till Vita bergens malmgård.
Jag hade nämligen ordnat en frukost tillsammans med Arla EKO för att inspirera och lära ut mer om vikten av att välja ekologiskt i butikshyllan. Tyvärr har konsumtionen av ekologiskt minskat senaste åren vilket slår hårt mot ekobönderna. Vi har ju själva drivit ekologiskt jordbruk i nästan ett decennium så jag förstår verkligen utmaningarna.
Av Johan som är agronom fick vi lära oss massor om ekologisk odling, biologisk mångfald och jordbruk som förbättrar jordkvalitén istället för att utarma den.
Så roligt att göra en sådan här sak igen efter alla isolerade pandemiår!
Efter frukosten drog jag och Malin iväg på en lunch med våra vänner på Podme, för att planera det spännande poddåret. Vi ligger ju numera exklusivt hos dem och kommer jobba mer fokuserat med podden framöver.
Bland annat plåtade vi en rolig grej!
Och därefter åkte vi hem till Malins legendariska faster Birgitta (ni som följt Malin har garanterat hört talas om henne). Där satt vi uppe och skvallrade till sent på kvällen och hade SÅ mysigt!
Morgonen därpå hade Birgitta gjort frukost och dukat fint och det kändes lite som att vara tonåring igen. När man sov över skavfötters i en bäddsoffa hos en kompis och fick frukosten serverad av deras snälla mamma.
Efter att vi ätit, blaskat av oss och sminkat på oss igen packade vi ihop oss och drog till Söder. Malin hade två krönikor att skriva och ett möte med sin förläggare.
Jag skulle träffa Lotta som formger min bok!
Hemskt fint trapphus!
För att inte tala om kontoret. Blev så lycklig av alla färger och mönster.
Och av att veta och Lotta och jag talar samma formspråk.
Vi kikade på skisser för en grej.
Och jag kikade på allt fint hon hade på sitt kontor. Jag fick också känna på några utskrifter från boken och stryka på olika papperskvalitéer till omslaget. Tror vi börjar landa i utseendet nu.
Sedan mötte jag upp min älskade gymnasiekompis Sanna för en lunch. Men det var så trevligt så det glömde jag helt bort att fota. Var bara så glad över att vara i en stad, träffa underbara människor, få njuta vårvärmen och koppla bort vardagslivet ett tag.
När vi sågs igen jag och Malin hoppade vi på båten ut till Sandhamn. Och här är vi nu. Men mer om det en annan dag.
Idag fyller jag 37 år! Väcktes av Malin som sjön för mig från sängen bredvid. Jag hade glömt bort att det är min födelsedag idag och gömde mig under täcket.
Dock känns det som att hela tillvaron är en present just nu. Vi befinner oss på Sandhamn. Skrivarresan. Solen skiner, havet ligger öppet och blått, jag har tränat, ätit en stor hotellfrukost och strax ska vi sätta igång att arbeta med våra böcker. Så ljuvligt att få skriva ostört och förhoppningsvis hinna långt. Men förlåt på förhand om det blir lite dåligt med uppdateringar här under tiden. Ska försöka få färdigt så mycket jag bara kan på boken dessa dagar!
Bilden tog jag efter ett lyckat möte med min bokformgivare igår! Lotta Kühlhorn skapar magi med mitt material. Sammanfattar känslan för dagen.
Nu är jag på väg! Sitter på tåget i ostyrigt morgonrufs och rasslar fram genom Sverige. Först mot Stockholm några dagar – och sedan ut till Sandhamn för en skrivarresa med Malin. I april för fem år sedan gjorde vi en liknande resa, då till Grekland. Jag höll på med Hjälp jag är utmattad och jag tror att Malin skrev på Farmor dör.
Nu åker vi igen med varsin bok i datorn. Jag planerar att bada kallt, bada varmt, sitta i sängen och skriva, sitta på balkongen och skriva, sitta i en solstol och skriva. Och gå mysiga promenader runt Sandhamn när rastlösheten blir för stor. Samtidigt som jag och Malin ska prata ikapp allt vi missat sedan vi sist sågs IRL – vilket var hela FEM år sedan! Kommer vara så hes när veckan är slut.
Det är alltid lite svårt att åka hemifrån när det börjar bli vår – men jag åker ju åt rätt håll. Mot våren!
Det ringde i telefonen i eftermiddags, när jag låg på verandan och läste. Jag svarade och hörde en glad och uppspelt röst på andra sidan.
-Hej mamma det är Hokka, vill ni komma till Ada och äta? Vi har handlat och gjort hamburgare och grillen är klar nu och det är jättegott och maten är klar nu, om ni vill ha alltså, och vi har marshmallows också mamma om ni kommer nu, visst kommer ni?
Såklart vi kommer efter en sån peppad invit!
Barnen hade alltså cyklat och handlat till en hamburgermiddag.
Släpat fram utemöbler ur vedboden och (fått hjälp med) att starta grillen.
Eldfat på framtinad gräsmatta
Och premiärstuds på studsmatta.
Bara att slå sig ner och njuta. Fy fabian vad fint det är med storbarn!
Men kolla in snöhögarna som är kvar här. Till veckan ska det dock bli varmt och soligt så då hoppas vi att mycket smälter bort.
Alla ville njuta av solen
Och maten
Albin försökte fånga fina motiv med sin gamla kamera.
Medan jag fångade ungar som klättrade i träd
Gungade
Och hade sandaler på fötterna…
…när de lekte Knutgubbe.
En tiptop söndagsmiddag och avslutning på ett långt och härlig påsklov!
Den här måste vara den första riktiga vårdagen. Storvägen som löper längs byn och som jag ser på avstånd från vårt köksfönster, liknar mest en myrstig. Precis alla verkar vara ute och traska. Och alla ungar har dragit fram cyklarna och hojar runt i hög hastighet, yra av frihet.
Jakob och Emil har tagit upp en stor vak för att bada i. Storpojkarna försvann ner mot byn för att leta leksugna kompisar. Och jag har tagit Ulf till sitt första barnkalas, finklädd efter eget huvud. Röda jeans, blårutig skjorta, en för liten skinnjacka med en sjörövarrock utanpå. Och som avslutning en festlig luva med stjärnor i orange och blått. Med en lång strut längst ut som Ulf stoppade in i bröstfickan på skinnpajen. Han bar paketet med stort allvar och ropade plötsligt
-Ta det fort mamma! Annars kommer jag öppna!
Ja, så stor var spänningen trots att han ju visste precis vad som låg där i. En förpackning såpbubblor och en sammetslen rosa kanin.
Jag har matat fåren, vikt in tvätt, och tagit fram och skrubbat mina tygskor rena med bikarbonat, galltvål och tandkräm. Men nu ligger jag på verandan och hör hur en kalastrött Ulf fridfullt vattnar krukorna. Min första blombukett för året har jag också fått. Två små tussilago som vågat sig fram invid husväggen. Omilt uppryckta av en barnhand och med så korta stjälkar att de knappt når upp ur äggkopps-vasen. Det är lycka, det!
Jag tror att guldåldern för influencers är över. Det är egentligen inte lågkonjukturens fel – men den skyndar på en utveckling jag skönjt under en längre tid.
Förr fanns det, för en duktig influencer, annonsörer att välja och vraka mellan. Men nu väljer och vrakar annonsörerna mellan influencers istället. På Youtube, TikTok, i poddvärlden, på FB, på Instagram och i bloggvärlden. Och medan det förut fanns några få stora konton och många små, finns det idag faktiskt väldigt många ganska stora konton. Till exempel har antalet inredningskonton på instagram med omkring 100 000 följare ökat explosionsartat. Något jag noterar eftersom det främst är sådana konton jag själv följer. Samtidigt vittnar många influencers om att det är svårare att få annonsörer, ju större de blir. Eftersom få annonsörer idag vill spendera 60 000 kronor på en enda influencer utan hellre väljer ut 10 mikroinfluencers som för 6000 kr var producerar nästan lika proffsigt innehåll som den stora. Och som kunden sedan får rättigheterna till och kan sprida i sina kanaler.
När jag började sälja annonser på min blogg 2011 var andra influencers inte konkurrenter. När bloggläsandet ökade generellt var det också bra för mig. Man skickade runt trafiken mellan varandra genom att länka, tipsa och reposta. Men idag är man konkurrenter. Konkurrenter om läsarnas uppmärksamhet. För det finns bara en begränsad mängd tid och uppmärksamhet och antalet kreatörer och appar som tävlar om den tiden blir bara fler och fler.
När jag började blogga för sjutton år sedan var vackra bilder en bristvara på internet. Jag blev euforisk när jag någon gång hittade mode- eller inredningsinspiration. Och det var särskilt svårt att hitta fina bilder på andras hem eftersom bra kameror var sällsynt och folk som lärt sig hantera dem var ännu mer ovanligt. Idag har alla en bra kamera i mobilen. Och genom att iaktta hur andra gör kan man snabbt lära sig komposition och redigering. Idag finns ju Pinterest och hela Instagram är en enda orgie i fint. Vad ska man då konkurrera med som influencer? Det måste till något mer!
Jag tror att guldåldern för influencers är över. Men jag tror inte att guldåldern för influencer marketing är förbi. Med det menar jag att enskilda influencers inte längre kommer kunna skära guld med täljkniv på samma sätt. Medan annonsörer fortfarande kommer vilja annonsera. Men nu sprids intäkterna ut på fler olika influencers. Samtidigt som det också krävs mer för att vara en stor influencer idag. Man ska kunna filma, klippa, formulera sig i skrift, ta fina bilder, styla och ljussätta. Och man ska framförallt ha tid att lägga på detta – samtidigt som man har ett så pass vackert/intressant/spännande liv att det är värt att dokumentera. Att vara en stor influencer som en bisyssla kommer snart inte vara möjligt.
I lågkonjuktur med vikande annonsintäkter har jag själv börjat fundera på alternativa affärsmodeller. Jag har aldrig velat ligga bakom betalvägg för min stora drivkraft är ju att nå ut till så många som möjligt. Och många av mina läsare är också positiva till reklam. -Jag står hellre ut med reklam än att behöva betala för att läsa, är en vanlig kommentar. Men om det inte finns intäkter via reklam? Om influencern inte längre kan finansiera sitt arbete med reklam. Vem ska finansiera det då?
Jag har arbetat med det här så pass länge att jag har trogna, stora annonsörer som fortsätter vilja samarbeta. Men inte heller jag är förskonad från lågkonjukturen, som spås hålla på till slutet av 2025. Så jag använder den här tiden till att bygga fler intäktsben. Till att skriva på min bok, jobba med produktutveckling, söka andra former av samarbeten. Men också till att fundera på vad jag egentligen ska ha den här platsen till. Och hur jag ska kunna driva den vidare i ytterligare sjutton år.
Jag fick ett DM från en följare i Göteborg som besökt Västerbotten under lovet och var i chock över ljuset här uppe. Ja, för nu har det ju vänt. Mellan Malmö och Umeå skiljer sig dagen med 46 minuter. Men mellan Stockholm och Kiruna är det hela 86 minuter. Och samtidigt ligger snön kvar här uppe och reflekterar ljuset så att det blir lite som att vara i ett solarium. Jag njuter av det – men jag vet att många lider. Kontrasten mot det mörker vi precis upplevt är för stor. Kroppen hinner inte med.
Idag reser jag och barnen hem från vårt härliga påsklov. Jakob har redan varit hemma och jobbat några dagar. Jag ska packa upp, tvätta, pyssla om mina krukväxter, jobba undan lite och sedan börja packa igen – för nästa vecka åker jag på skrivresa med Malin. Eller först ska jag vara i Stockholm på jobb i tre dagar. Men sedan åker vi till Sandhams seglarhotell och skriver på våra respektive böcker. Ser fram emot det, men känner också lite stress över att jag har så mycket jag måste skriva klart under tiden jag är där. Sånt som jag skjutit upp och tänkt att jag får lösa under skrivarveckan. Och nu är den här. Slut på uppskjutandet och dags för leverans! GULP!
I mars hade jag ett sällan skådat läs-il. Räknade ut att jag läste över 2 300 sidor. Jag plöjde nämligen två tegelstenar och en halvtjockis. Och det var läsnjutning på hög nivå!
Vad jag läste i mars
Svartstick av Sara Paborn
Bokförlaget Albert Bonnier undrade om jag ville läsa den här nyutkomna boken för att (om jag gillade den) göra ett samarbete och tipsa om den på min instagram. Och det ville jag och det gjorde jag! Jag har aldrig läst något av Paborn tidigare men upptäckte att hon skriver väldigt härligt. Lättsamt utan att vara lättviktigt – och med en sinnrikt konstruerad intrig. Svartsticksyftar på den speciella broderiteknik där man enbart använder sig av svart silkesgarn. Och hantverket går som en svart tråd genom den här boken som utspelar sig under femtiotal, sjuttiotal och nutid, där tre kvinnoöden vävs samman. Nu har jag lånat hem hennes bok Tistelhonung för att förkovra mig ytterligare!
Berättelsen om Signe av Kerstin Thorvall
Boken består egentligen av tre olika romaner i en jättevolym. När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förvtivlat. Jag slukade hela den här volymen i högstadiet, efter ett impulsköp på en loppis. Och nu fick jag lust att läsa om den på nytt.
Bokserien är delvis självbiografisk och börjar med att den blyga småskollärarinnan och skogshuggardottern Hilma möter sitt öde i den charmige, skönsjungande läroverksadjunkten Sigfrid. På bröllopsnatten våldtar han henne brutalt och det visar sig att Sigfrid är sinnessjuk. Något som hans fina familj är väl medvetna om men valt att hålla hemligt. Han lider av en sjukdom belagd med äktenskapsförbud, men istället för att slå upp äktenskapet finner sig den fromma Hilma i sitt öde. Samtidigt som de får dottern Signe slår en livslång oro klorna i Hilma. Har fadersarvet – själva sjukdomen – gått vidare till dottern?
Vi får följa Kerstins alter ego Signe under uppväxten och vuxenlivet. Under hennes äktenskap, otrohetsaffärer, karriären som modetecknerska och så småningom omstridd författare. Med det sköra psyket som en efterhängsen skugga. Det är stundtals mörkt och ofta frustrerande. Men det är också riktigt bralitteratur.
Borta med Vinden av Margret Mitchell
Bokenbelönades med Pulizerpriset när den kom ut 1937. Jag har läst den tre gånger men de senaste två har det skett med viss bävan. För efter första gången grät jag förtvivlat en hel natt och tappade både livslust och aptit i en vecka efteråt (ja, jag var fjorton år och hemskt överspänd).
Över tusen sidor lång skildrar Borta med vinden det amerikanska inbördeskrigets fasor genom (anti)hjältinnan Scarlett O’Hara. Men också en av litteraturens mest storslagna kärlekshistorier.
Mitt gamla exemplar är skriven i dubbla kolumner, för att spara utrymme. Krångligt men mysigt.
Som tonåring tyckte jag att kärlekshistorien med Rhett Butler var själva behållningen. Men som vuxen är det snarare Scarlett som fängslar mig. Hon påminner om karaktären Rebecca i Fåfängans marknad. Självisk, barnslig, ärelysten. En hjältinna som beter sig okvinnligt, osympatiskt och går över lik för att ta sig fram i världen.
Och precis som att Rebecka i Fåfängans marknad har en kontrahent i den väna Amelia, har Scarlett en motpol i den mildhjärtade Melanie. Goda, fromma kvinnor som statuerar exempel på hur en riktig kvinnaska vara och känna. Men som samtidigt illustrerar hur hjälplös en sådan kvinna är utan en mans beskydd. Rebecka och Scarlett har helt enkelt inte råd att vara goda, fromma kvinnor. Mitchell gestaltar genom Scarlett både kvinnans utsatta position – men också vad som händer när hon slutar bry sig om sitt rykte. Och jag tänker numera på detta som en närmast feministisk bok.
Borta med vinden är storslagen, episk och omskakande. Och när livet känns övermäktigt kanaliserar jag min inre Scarlett och försöker uppbåda lite av hennes mod.
Men det måste också sägas att Borta med vinden är chockerande rasistisk. Boken skildrar ju inbördeskriget ur sydstaternas perspektiv och därmed också deras syn på slavar och slaveriet. Men om man läser boken med den förförståelsen får man också en ledtråd till hur Amerika kunnat utvecklats till vad det är idag.
Det är ju så kul med AI-konst. Kul och skrämmande på samma gång. Jag testade att uppmana AI-roboten DALL-E att tolka denna mening
“Clara Lidström and her three sons having dinner in an old yellow kitchen”
på några olika konstnärers manér. Vill du se hur det blev?
Carl Larsson. Ja till stolarna – nej till de vita väggarna. Full pott för att jag sitter med händerna i ansiktet. Har jämt händerna i ansiktet.
Salvador Dali. Direkt otäckt trots chic blus.
Vincent Van Gogh fångar soligheten och Folke i sin blå favoritskjorta. Jag vet inte om det är solhattar eller kastrullock på väggarna – men det ger i alla fall mig en massa inredningsinspiration.
Rembrandt Harmenszoon van Rijn. Gestaltar i våra ansikten känslan efter en vaknatt med magsjuka.
Paul Cezanné vet precis hur svårt det är att rymmas med en uppslagen Västerbottenskuriren på frukostbordet.
Andy Warhol. Intressanta färgval. Tar gärna klänningen rakt av, men möss-frisyrerna kan jag vara utan.
Auguste Renoir. Direkt ja! Motiveringar är överflödiga.
Amedeo Modigliani skildrar stunden när jag påminner barnen om att de måste läsa sina läxor efter maten.
Anders Zorn. Här har nyansen i vår gula bröstpanel fångats helt perfekt om än våra ansikten lämnar en del övrigt att önska.
Men om jag får välja tror jag ändå att jag låter avbilda oss i Zorns manér. Och jag har ju redan en bildförlaga till ett mer klassiskt Zornskt motiv. Om det skulle bli aktuellt.
Veckan startade med att Folke fick testa de ökända snacks-citronerna. Ingen vidare favorit. Men han var nöjd ändå, för han hade på sig sin nya mössa och mankini som han skapat helt själv.
Det var matlag men inte hos oss. Uffe hade med sig sin nya monchichi och delade generöst med sig till Stubbe. Han var dock inte imponerad.
I köksfönstret växer våra marssådder. Känns overkligt att vi någonsin ska kunna plantera ut dem. Så mycket snö som det fortfarande är.
Albin hade kirrat krubbet
Men innan vi fick äta skulle matlaget högtidligt förevigas med Albins gamla kamera.
Middagen bestod av kött och potatis. Gräddsås och svamp. Rejält skare va.
Bertil hissade Klas
Och sedan fick han aldrig sluta hissa honom i luften.
Men jag gullade med Ylvis istället.
På skärtorsdagen var Ulf utklädd till påskkärring på förskolan. Trumpen och med de sötaste bullkinderna. När han kom hem frågade jag om någon annan på förskolan varit påskkärring?
-Ja. Men Ninni bara låtsades vara påskkärring! Och Oskar var en katt. Och Pelle var Skellefteå.
Väldigt irriterande när någon bara låtsas vara påskkärring. För att inte tala om Skellefteå! (Obs obs fingerade barnnamn)
Och så på långfredagen reste vi till Jakobs mormor för att fira påsk.
På påskaftonen var det kolbulle-festival nere på gamla skolan. Vi traskade dit men lillen tog cykeln. Jag var överlycklig över att asfalten smält fram.
-Äntligen en promenad där man slipper spänna skinkorna!
Finaste påskdekorationen jag sett. Ska definitivt göra en sådan här festlig pinne nästa år med fjädrar och ballonger i ett enda stök. Placera ute på gården och bli glad!
Vi ställde oss i kö för kolbullar. Gillar ni det?
Jag ÄLSKAR!
Med lingonsylt ska de ätas såklart. Och helst ett glas kall mjölk.
Passerade några fina hus
Solen sken, vädret var milt och snällt och vi gick en tipspromenad och svarade på påskiga frågor.
När vi kom hem målade vi påskägg till påskbuffen.
Och sedan åt vi allt gott som Gammor, Felicia och Johanna lagat!
Här spelas det mycket spel och jag har precis lärt mig Ticket to ride. Svinkul! Ska köpa hem till oss också.
På påskdagen var det så milt och ljuvligt att man kunde sitta ute på altanen och äta frukost. Utan ytterkläder.
Så småningom blev vi sugna på att bada. Så vi traskade ner till sjön.
Jakob och hans lillebror hade tagit upp en rejäl vak.
Med stege och allt. Jag bestämde mig direkt för att INTE bada.
Utan bara basta.
Men alla andra badade och badade. Både barnen…
och åttiofemåriga Gammor.
Och Jakob han har kallbadat 110 dagar i rad den här vintern och hållit sig frisk under alla barnens sjukor.
Han är stenhård. Satt i tio minuter och rörde inte en min.
Till slut ville jag inte vara den enda som inte badade utan doppade mig faktiskt två gånger i rad. Riktigt härligt! Synd bara att man ska bli så hes av att kallbada. Av allt skrikande alltså.
Efter att vi badat klart och bastat och haft det skönt så traskade vi hem igen. Jag somnade sedan gott i solen på verandan. Och det var allt från denna påskvecka!
Revisor. Allting som har med bokföring att göra är en mardröm för mig. Siffror som dansar framför ögonen, obegriplig ekonomiska termer och den otäcka förlamande rädslan att göra fel och få med skatteverket att göra. Att ha en egen skicklig revisor som hjälper mig med all bokföring gör mig lycklig varje dag.
Sjuksköterska. Mamma var den BÄSTA sjuksköterskan. En sån som man drömmer om att möta i vården. Varm, trygg, otroligt kunnig och skicklig, en bra lyssnare och en allmänt förtroendeingivande människa. Men redan som barn reagerade jag på hur tungt det verkade vara att bli inringd när som helst och att jobba med obotligt sjuka patienter. Samt att ha noll flex och aldrig vara säker på att man kan gå på sina egna barns skolavslutningar, kvartsamtal eller tandläkarbesök.
IT-tekniker. Hatar teknik som krånglar. Så att dessutom vara ansvarig för andras krånglande teknik vore tortyr. Föredrar att vara den som får hjälp av en duktig IT-tekniker istället.
3 jobb jag kan tänka mig
Långtradarchaufför. Vet ni hur sköna säten det är i en lastbil eller? Som att sväva på ett moln! Skulle gärna köra Sverige runt och lyssna på poddar och långprata med mina vänner i telefon.
Kantor.Så mäktigt att spela orgel i en vacker gammal kyrka och få vara med och förgylla bröllop och göra det sista avskedet värdigt och vackert.
Rekvisitör. Att bygga miljöer är ju det roligaste som finns och jag avundas verkligen rekvisitörerna på SVT som får arrangera blommor, styla studion och typ bygga ett troll i papier-maché till något program på Barnkanalen.
3 saker jag inte äter
Stuvade makaroner
Ostron
En allt för blodig köttbit
3 saker jag gärna äter
Köttsoppa med klimp
Färsk mango med limesaft och salt på
Palt
3 saker som jag aldrig gjort
Besökt Svenskt Tenn
Snusat
Varit i Tyskland om man inte räknar med en mellanlandning
Så roligt att tittningen på Susannes och min Påsk-live bara fortsätter ticka på! Nu är det över 52 000 som har sett den. GULP! Ifall du missat så ligger den alltså på min instagram och på Susannes youtube. Filmad i lite olika utsnitt och vinklar. Det var ju första gången vi gjorde allt själv och roddade tekniken så det blev lite hejsan hoppsan. Yogaklossar agerade stativ för datorn till exempel.
Tills nästa gång ska vi tänka ut det bättre. Men rekvisitan var fin i alla fall!
Blir så glad över att få en anledning att slita fram allt mitt pynt och porslin som jag har i olika gömmor.
Och vi kommer tillbaka med fler livesändningar från mitt kök – var så säker!
Igår skrev jag bok från morgon till kväll – men idag ska jag faktiskt jobba med matfoto till en annan grej. ÄLSKAR att fota mat. Särskilt när jag kan fokusera enbart på det och inte behöver ha tusen andra roller samtidigt. Har på mig sköna kläder som tillåter högt tempo och ska lyssna på pod medan jag arbetar. Fotoförhållandena är perfekta och kamerabatteriet laddat
Jag tänker att lillebror har det bra som är så älskad av sina storasyskon. Syskon som vrålar ut
-Du är så söööööt och kramar honom tills han ser ut som ett hoptryckt russin i ansiktet. Som bygger höga jengatorn åt honom och plockar loss tröga legoskallar från gubbar och häller upp vatten och hjälper på toaletten.
Men sedan tänker jag att storasyskonen nog ändå har det bäst. Som har någon som dyrkar dem. Som vill sitta tätt bredvid dem varje dag och äta frukost och som känner att storebrorsorna är superhjältar som kan precis allt. Idoler, förebilder, övermänniskor.
Eller allra bäst har väl jag det ändå. Som får ha tre gossar och glädjen att iaktta samspelet emellan dem.
Annat som jag iakttagits i veckan är den här söta väggbonaden hos Stina och Emil. Vi hade matlag där i tisdags. I dagsljus.
Känns så ovant och som Stina konstaterade – också lite jobbigt. För att alla dammråttor syns så tydligt den här årstiden. Inte för att vi bryr oss nämnvärt om sånt men ändå.
Kolla vilken söt outfit Stina hade!
Ulf inleder varje matlag med att gå rakt fram till fruktskålen och stjäla något gott. Skrutten hittas oftast gömd någonstans när kvällen är slut. Bakom en kudde, på ett element, i en vrå.
Fram med duplon till barnen. Ylvis hade gjort sig fin i baddräkt, som man ju gör.
Gillar kökslösningen i detta en gång så fula sjuttiotalskök. Men de har tagit bort listerna från luckorna och spacklat dem släta och målat. Satt fast andra knoppar och bytt bort det orangebruna kaklet. Sedan blev det så här fint!
Middagen bestod av gudomligt gott indiskt.
Den här jobbveckan har jag haft lite mindre bokarbete och istället försökt få färdigt samarbeten och andra jobb innan påsklovet. Har varit i stan nästan varje dag och en av dagarna hade jag mina ribcagejeans och en loppad topp på mig.
Jag har gått många sena promenader och verkligen njutit kvällsljuset som följt på sommartiden.
I fredags fyllde Uffe fyra år. Han sov som en gris när vi kom och sjöng för honom på morgonen. Ända sedan julafton har han frågat om sin födelsedag. Ibland flera gånger om dagen, men nu var den äntligen här!
Hade dukat fint och blåst ballonger och slagit in paket.
Så här lycklig blir man när man får en monchichi i födelsedagspresent! Den fick såklart följa med till förskolan.
Hem kom han sedan med en krona som fröknarna gjort och med marängsviss fulla magen. Betydligt lyckligare än han ser ut just här.
Det var varmt och soligt så vi åt fredagsmiddag på verandan
Jakob hade lagat någon slags mexikansk gryta med starka korvar, bönor och ägg.
Som vi åt i tortilliabröd. Gott!
Det härjades med ballonger
På alla de sätt
Och sedan hade vi fredagsmys framför Häxorna. Ruggigt värre!
Barnen har förresten helt tappat intresset för Bäst i test den här säsongen. Sämst hittills eller hur? Kommer definitivt inte orka titta när det går i fyran och är tusen reklampauser. Så det är väl lika bra om intresset falnar redan nu.
Det var delar av min vecka i bilder, det. Hörs imorgon!
Sista dagen i mars. Nedervåningen är nystädad och doften av linoljesåpa hänger i luften. Lägger mig på verandan med min tegelsten till bok. Lite Portello Zero i ett glas och Estrellas chips med parmesan & havssalt i en kaffekopp. Ett litet mellanrum i tiden efter att storbarnen försvunnit upp på sitt rum men innan Jakob kommit hem med Ulf.
Imorgon blir det fyraårskalas, paketöppning och tårtfika. Men just nu är det bara jag och min bok och värmen genom det tunna verandaglaset.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
