
Glimmers är ett uttryck för de där små, vardagliga ögonblicken som skänker glädje och frid. Den direkta motpolen till triggers de vill säga. Och jag vill beskriva glimmers som de där små lyckoilen som rusar igenom en ibland och försvinner bort nästan innan man hinner fånga dem. Mitt liv är fyllt av glimmers dessa dagar:
Att blir väckt av svala kyssar, varje dag innan han går till jobbet. Han doftar nyduschat och parfym mot min varma hud.
När jag kommer hem efter ett kvällsmöte i byn och han sitter och lär storpojkarna ett nytt brädspel och har samtidigt ställt iordning så att Uffe kan måla Warhammer bredvid.
Att somna på hans axel med hans hjärtljud mot min tinning.
När jag kommer hem sent och ska lägga lillen. Lite orolig över hur bråkigt det kan tänkas bli, när han är så övertrött. Men han redan fått sitt kvällsfika, blivit borstad på och krupit i säng för natten.
Att ligga tätt ihop, dricka kaffe i sängen och lösa Dagens 4 i DN på helgmornarna.
Att sätta mig vid dukat bord med sex killar. Äta maten han lagat åt oss, som är så god! Sitta och utbyta hemliga, roade ögonkast över pojkarnas samtal, ret och diskussioner.
När Uffe rusat hem från fritids, stormar in genom verandan utan att hinna säga hej till mig och istället ropar ”Har Marcus kommit hem ännu?!”
När han säger ”Du behöver aldrig oroa dig för det där igen, älskling. Jag kommer hjälpa dig”. Och så gör han det!

























