Month: juni 2010

Vad jag hatar när jobb tar så mycket energi att jag inte orkar träffa vänner. Att så många mail ska skrivas att  jag glömmer att svara på mina bästa vänners sms. Att så många viktiga jobbbeslut ska fattas att jag inte förmår fatta ett enkelt beslut om att ses och fika. Jag är sämst i världshistorien på att hålla kontakten även utan dessa distraktioner. Och ju tröttare och deppigare jag blir desto mer drar jag mig undan. Det är en ond cirkel. För ju sämre man mår desto mer behöver man ju sina vänner! Ibland tror jag att den kunskapen behöver bankas in med våld för att fastna i mig.

Jag ska banne mig göra detta till en socialare sommar. Kliva ur den onda cirkeln. Det får blir ett midsommarlöfte från mig. Ni som läser får hålla mig ansvarig om det inte infrias.

Jag gjorde ju ytterligare ett bra tekannafynd på en loppis häromdagen. Lycka. Den ska stå på vedspisen och puttra i vinter. Jag har letat på loppisar och antikaffärer efter en sån här. Men där har den ibland varit så dyr som över 500 kronor. Det funkar inte för en snåljåp  som mig. Då är den ju inget fynd. Den här fick jag betala strax över 50-lappen för så då hade jag ju inget att gnälla på.

Ojoj här går det undan. Pappa och syster var här igår och hjälpte oss. De är lika raska som jag är (en släktsjuka) så de både kaklade i köket och sydde gardiner. Vi hann också gräva och anlägga en rabatt som efter en tur till plantskolan fylldes med pioner, nätnävor och riddarsporrar. (Och jag hoppas snart även fingerborgsblommor.) Dessutom planterade vi humle kring pergolan jag monterade i förrgår. Det är bara försommar men jag har redan planterat elva träd på tomten. Man kan aldrig få för många! Nästa inköp blir äppelträd och körsbärsträd. Måste bara tänka ut en plats för dem först.

I morse steg jag upp för att snickra ihop ännu en pallkrage och efter lunch har jag tänkt plantera. Bondbönor (som vill växa i varm jord) och vintermorötter som jag ska lagra i källaren.

Som sagt. Ibland går det undan och fy vad skönt det är då!

Jag har gjort ett till helt osannolikt fynd. En tekanna från servisen Koka Blå som kostar skjortan på alla antikaffärer. Jag fick min, i princip i mint condition, för 70 kronor. Den är så vacker att den får stå i köksfönstret och pryda sin plats istället för gömd i ett skåp. He ska va glesbygd’n för att sådana fynd ska göras!

Men allt som är nytt är fint

Stolen från loppis, köket från färgburken, klänningen från Rules by Mary. Och myggbetten på bena. De kommer från myggorna och är sprillans nya.

Det går fort fram i köket nu. Imorgon ska vi kakla ovanför diskbänken. Pappa ska komma och lära mig hur man gör så att jag kan göra det själv sedan. Bra sås reder sig själv. Så småningom alltså.

Här ser ni en skymt av köksskåpen som alltså fick behålla sin lindblomsgröna färg som är ganska typisk för 50-talet.  Bänkskivan är en nyproduktion av klassikern Virrvarr av Sigvard Bernadotte.

När det gäller färgsättning har jag haft filosofin; så lite vitt som möjligt. Jag vill ha det ljust men inte vitt. Det känns inte särskilt tidstypiskt nämligen. Istället har jag valt ljusa färger som gifter sig fint med varandra.  Bilderna är lite missvisande för i verkligheten är golvet träfärgat och fernissat. Det ger värme till hela köket.   Boaseringen har fått en gråblå högblank färg och tapeterna är rutiga. De matchar fint till bänkskivan. Dörrarnas speglar fick vara vita men runtomkring målade jag högblankt lindblomsgrönt. Köksinredningen ger köket en genuin  trettiotal-femtiotalskänsla. Man kan tro att den alltid suttit i huset. Jag är toknöjd! Fler bilder kommer så fort det blivit lite mer färdigt.

Det händer så mycket spännande (jobbmässigt) i mitt liv just nu.  Jag önskar att jag kunde berätta allt. Men jag håller på det lite. Till hösten får ni se i alla fall! Under tiden ska jag ha en lång skön ledighet. Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. I skriande behov av semester. När jag kom hem efter några dagars ledighet förra veckan hade jag 150 mail som väntade. Ni som mailat men inte får svar – jag är ledsen men jag hinner helt enkelt inte. Det känns som att jag ska gå i tusen bitar av alla som drar i mig. Det är ju förstås inte någons fel – det bara blir så när det kör ihop sig för mycket. Dock har ni som mailat i prenumerationsärenden fått hjälp! Jag har vidarefodrat meddelandena.

Tidningen som skulle komma ut till midsommar blir uppskjuten till september, på grund av tidsbrist. Så ni som väntar på att få beställa får sjå er lite.  Tack i alla fall för att ni är så rara och hör av er. Vad era mail än handlar om. Ni är kalas och alla tiders!

Jag avslutar med en bild på två fina loppisfynd. En plåtburk som jag köpte för en femma samt en grädd(?)kanna som kostade trettio kronor.

Jag är lite lur på att hårfärg inte är så nyttigt. Så jag tänkte färga mitt hår till min vanliga färg för att det sedan ska få vara den kulören utan att jag måste bättra på och färga om hela tiden. Så det gjorde jag! Lite mörkare än min naturliga (rått)färg blev det. Men det ljusnar nog i solen och blir förhoppningsvis naturligt och fint.

Jag har slitit som ett djur i trädgården idag. Varit på plantskolan och köpt sex syrener, himmelsblå och korallrosa samt femton häggmispelplantor för att förlänga häcken på gården. Det var ett himla sjå att få ner dem i (o)gräsmattan. Syrenerna hann  jag inte ens börja med för häggmispeln tog sån tid. Men fint blir det. Speciellt om sisådär fem år när hela kalaset hunnit växa på sig lite. I trädgården är det de lååånga perspektiven som gäller. Och det är frustrerande för mig som alltid vill ha allt nu! Men det är en bra övning antar jag och bara att vara i trädgården och arbeta gör mig lycklig och lugn. Jag förstår varför trädgårdsarbete andevänds som terapiform för deppade.

Det regnar här hemma så jag tittar på bilder jag tagit tidigare. Från soliga sommarkvällar. Åh! Det finns så mycket i världen som är vackert. Gamla krocketklubbor. Blommor arrangerade i en zinkbalja. Knastrande grus. Gröna gräsplättar. Enkla saker. Men vackra saker.

Missförstå mig inte. Jag är inte rojalist. Men jag blir ilsk när jag hör så många knota om den överdrivet stora bevakningen av Viktoria och Daniels bröllop. Kära nån! Fotbolls-VM håller på en hel månad och för närvarande spelas tre matcher tre gånger om dagen. Med försnack och eftersnack. I två kanaler. Addera alla OS, Alpina Världscupen, Fotbolls-EM, Hockey-VM, skidskyttetävlingar, Vasaloppet – ja all bevakning kring sportevenemang. När skitnödiga killar i kostym snackar om “vattenbärare” och ritar i datorn för att visa vilken spelare som borde stått var för att göra mål. Grånade gubbar som diskuterar en sträckt vadmuskel på så fruktansvärt stort allvar att man undrar om det är frågan om ett tredje världskrig. Och detta gör dom på allra bästa sändningstid. Året om.Varje år.

Så jag kan inte alls förstå varför tung bevakning av ett kungabröllop – som endast sker var 35e år – kan väcka så ont blod.  Men kanske är det så att kärlek bröllop och flärd räknas som traditionellt kvinnliga intressen. Tramsiga intressen. Så oseriöst! Till skillnad från den (intellektuella?)  hockeyn och fotbollen, som är traditionellt manliga intressen med hög status. Ingen man med makt skäms för erkänna att han intresserar sig för fotbolls-VM. Nej det är bara naturligt –  trots att det är ett världsmästerskap som Sverige inte ens kvalificerat sig till.

Det är en dingdingvärld.

Förra sommaren dränerade vi runt huset. Det var en tråkig renovering. Ingenting blev finare utan bara fulare. Fast så småningom bättre.

I sommar ska vi

Renovera köket klart (de är snart färdigt ju – wiie!)

Måla om huset

Anlägga mer trädgård plus gräsmatta

Klyva och trava all vinterved

Dra upp vattenelement till sovrummet

Laga skorstenen och sätta in en vedspis i köket

Samt kanske kanske börja bygga på ett badrum.

Kära nån vad det där lät mycket. Men roligt ska det bli för däremellan ska vi vara lediga och spela spel och bada och äta glass och ligga i hammocken. Skönt.

Min älskade dator har kraschat – därav den dåliga uppdateringen senaste dagarna. Så nu sitter jag i stan hos pappa och försöker jobba. Alltid lika spännande  att se vad ni skrivit under frånvaron.

Har just fått tillbaka ett normalt liv efter anorexi och bulimi. fan vad du är osäker som tänker sådär. skaffa dig lite självförtroende ang. kroppen för fan! sänk dig inte till den nivån.

 /Sofia

 Visst, tankar kan man ha, både fina och moraliskt förkastliga. Men, man måste inte skriva dem på en vacker skylt och låtsas att det är kul.

/ Mia

Nå vad svarar jag på dessa åsikter. Ingenting särskilt, för Matilda förtydligar det så bra:

Ett självironiskt skämt som egentligen inte gör narr av vare sig tjocka eller smala utan själva KROPPSFIXERINGEN – hur kan det vara så upprörande? Jag kan förstå att det är ett känsligt ämne för personer med ätstörningar, men det är ju inte riktat mot någon annan utan just avslappnat självironiskt. Är det inte bättre att skratta åt sig själv om man kommer på sig med att tänka någonting så fjantigt än att få ångest över vilken usel människa man är?

/ Matilda

Hittade jag på en skylt ovanför Malins skafferi. Jag tyckte att den var rolig i sin knasighet. För den fick mig att inse att jag faktiskt tänkt så där på riktigt. Hur fult det än låter att erkänna det…

Nej hu vale vad less jag är på att renovera köket nu. Jag vill mycket hellre:

Koka rababersaft

Snickra en till pallkrage att plantera i

Ligga i hängmattan och doppa Mariekex i mjölk

 Köra till plantskolan och införskaffa perenner

Pilla bort navelludd

Vila mig.

Men inget av det här finns det minsta ork till. Så jag försöker att orka ro iland köksprojktet så att det blir färdigt någon gång. Då kommer nog orken tillbaka. Just nu återstår bara att spackla och måla alla taklister. Måla ett sista varv på boaseringen. Spika fast listerna. Slipa och måla städskåpet, ta bort golvpappen och lacka hela golvet tre gånger.

Därefter återstår att införskaffa vedspis, renovera skorsten, koppla ihop skiten. Kakla bakom diskbänken och montera bänkskivan som ännu inte kommit. Bygga ett fläktskåp samt ringa elektrikern för att ordna belysning till köket. SEDAN – åh sedan – börjar det roliga. Sy gardiner, skruva upp stringhyllor, packa in i köksskåpen. Det känns som flera månader tills dess.

Ett yrke jag skulle trivas med är visual merchandising. Att skylta och styla i butiker. Kan knappt tänka mig något roligare. När jag jobbade i klädbutik var skyltfönstrena höjdpunkten. Att styla ihop så att det blev aptitligt. Så att plaggen syntes på ett nytt sätt. Skapa världar, bygga karaktärer. Åh vad kul det är! Problemet är att jag inte skulle kunna stå för det jobbet fullt ut. För poängen med bra skyltning är ju att öka försäljningen. Och att dagligen bara jobba med att öka konsumtionen känns helt fel för mig. Omoraliskt ur miljösynpunkt. Tyvärr. För himla kul är det.

Så jag skyltar och stylar här hemma istället. Nästan varje dag. Flyttar runt blommor och tavlor. Gör nya stilleben. Möblerar, byter kuddar mattor och gardiner. Planterar om i nya krukor och hänger upp kläder på väggen för att introducera en ny färgskala…ja hela tiden händer det något nytt. Poängen är inte att det måste bli bättre. Bara nytt och annorlunda och framförallt ge utlopp för all kreativitet som bubblar i huvud och händer.

När vi renoverar längtar jag ihjäl mig efter att bli färdig med de stora dragen. Så att jag kan börja pilla i detaljer. Börja skylta och styla och dona och experimentera igen. Sånt som är roligt på riktigt. Leka visual merchendiser.

Jag älskar färg. Både på inredning och kläder. Och det mest fantastiska är när man kombinerar färg med färg (och inte med svart och vitt som är vanligast) För det är då det blir magi!

Hemma i min farmors gamla hus fullkomligt exploderar bostaden i färger, att vara där är som en vitamininjektion, ungefär.  När vi renoverar hemma hos oss står farmors hus förebild. Det var mindre ängsligt förr. Tro’t eller ej. Inga Simon och Tomas kom hem och utsåg ens hem till landets fulaste. Och inredningstidningar fanns inte. Då fick man inreda efter eget huvud istället för andras.

En idé från senaste numret av min tidning är att sy ett draperi av kökshanddukar. Det är himla somrigt och fint i ett gammalt hus eller en stuga. Bara att nåla ihop ett gäng och sy fast dem med raksöm.

 En annan idé är att göra ett nytt överdrag till en lampskärm. Jag draperade bara handduken över en befintlig skärm och fäste ihop det med ett fint snöre. Tog ca fyra sekunder.

Antal älgar jag sett denna vecka: 13

Antal gånger vår bil gått sönder de senaste dagarna: 2

Antal timmar jag lagt på att tapetsera: 11

Antal gånger jag skrikit och svurit över ovanstående syssla: ca 57 ggr.

Antal frukter jag ätit idag för att jag inte orkar laga mat: 5

Antal skåpluckor jag lackerat de senaste sju dagarna: 14

Antal glassar jag klämt under helgen: 3

Min favoritklänning för tillfället är den här blommiga saken som är lågt skuren i ryggen och har ett stort “hål” nere

vid svanken. Det är fint att visa rygg tycker jag.

Om ni undrar vad jag gör på bilden så kan jag meddela att jag försöker övertyga farbror Melker om nödvändigheten i att stå pall för det mesta.