Månad: juli 2025

Vi har fått så galet många nya betalande prenumeranter av Wollin & Clara denna sommar. För det är vi evigt tacksamma. Idag släpps det sista sommaravsnittet av vår podd och det handlar om hemligheter! Att ha dem, försöka hålla dem och vad det gör med en människa när den tvingas vara hemlighetsfull.

Vad är skillnaden på våra mäns hemligheter och våra egna? 

Hur vet du att du lever i ett abusive relationship? 
Malin är på sitt mest korkade humör och vet inte ens vad en hemlighet är och lite senare går hon på fest och kramar privatlivet ur en känd mediaman och ångrar sig bara femtio procent. 

Att berätta för mycket och må dåligt, att få höra för mycket och må dåligt och att aldrig lära sig skillnaden. 
Och så en hemlighet om porr som inte kändes pinsam när vi spelade in. 

Men nu.

Bli prenumerant och lyssna här

Flora är bra på listor så jag snodde en av henne. Som handlar uteslutande om bloggande!

Varför började du blogga?

För att alla unga tjejer hade en blogg 2006 och jag tyckte att forumet skulle passa mig. Skrev flitigt dagbok och var sjukligt intresserad av mode. Såklart jag skulle driva en modeblogg?!

Vilka bloggplattformar har du varit på? 

Webblogg, Västerbottens Folkblad, Västerbottenskuriren, min egen plattform, Amelia, sedan egen plattform igen. Trots många värvningsförsök från de stora medieföretagen har jag blivit min egna plattform trogen. För mig är det bara roligt att blogga om jag får äga och ha makt över alla delar och slipper få mitt flöde förpestat av bannerreklam.

Vad tyckte dina föräldrar om att du bloggade som ung?

Tror inte mina föräldrar förstod så mycket vad jag höll på med i början. Men jag minns att pappa blev stolt när han började förstå. Tyvärr dog ju min mamma innan min karriär på något sätt tog fart. Men hon var nog ganska orolig av det lilla hon hann se. Skulle känna samma sak om mina barn blev stora på nätet. Tufft klimat.

Ibland återberättar jag vidriga kommentarer jag får, för mina barn och då sitter de med klentrogna ögon och lyssnar. Kanske är det fel men jag tänker att de då lär sig någonting om hur tuff deras mamma är, haha. Jag visar dem att trots att det finns folk som avskyr en, behöver det inte betyda någonting för ens lycka och välmående på det stora hela. Och det kan också vara bra att känna till att även vuxna mobbas och kränker.

Vad känner du när du läser gamla inlägg?

Skamsköljningar. Blandat med stolthet över enstaka välfunna formuleringar och hejdlös skaparglädje.

Hur länge har bloggen varit ett jobb?

Sedan 2008. Jag fick ett jobb på VF som familjeredaktör och flyttade då också bloggen dit. Är otroligt tacksam för de första åren där som gjorde att jag kunde satsa på mitt bloggande och utveckla det.

Hur talar du om din blogg med folk som inte känner till den?

Jag undviker att tala om den eller om mitt jobb överhuvud taget. Jag tycker att det är pinsamt. Sist jag skulle vaccineras var jag nervös och sköterskan småpratade för att lugna mig. Hon frågade om mitt jobb och för att slippa berätta om bloggen sa jag att jag var journalist. Men det var tydligen alldeles för intressant och ledde till en massa jobbiga följdfrågor. Nästa gång ska jag säga att jag jobbar med it-support mot medelstora företag.

När du gör en piffig frukost, gör du den för bloggen eller för din egen skull? 

Absolut för min egen skull. Jag LEVER liksom för att göra saker vackra och det är ju därför jag passar så bra som bloggare. Höll ju på med den här skiten långt innan jag började dokumentera den. Samtidigt får ju skönheten en extra betydelse av att jag kan fota den, vilket gör att jag kanske anstränger mig lite mer? Och det ser jag som en förmån. Tänk att jag får ha så mycket vackert i mitt liv!

Blir du någonsin stressad av att du behöver dokumentera något?

Nej. Jag är så van vid att veta vad som kommer att vara värt att dokumentera och ej – så ganska ofta lämnar jag kameran hemma och släpper helt tanken på den. Förut hade jag med den jämt, men utan att få mer användbart material för den sakens skull. Och långtifrån allt jag skriver om är ju något som behöver dokumenteras. Det är lika gärna ett recept eller en tanke jag har om något som pågår i samhället.

Hur mycket tid lägger du på din blogg varje dag?

I snitt skulle jag säga att jag lägger närmare fyra timmar per dag, sju dagar i veckan. Men har aldrig vågat räkna samman det ordentligt. Sannolikt är det mer. Bloggen slukar i alla fall enormt med tid. Ett sådant där långt ”vad jag gjort sedan sist-inlägg” kan absolut ta en hel arbetsdag att redigera, lägga upp och skriva ihop.

Vilka program använder du för att kunna blogga?

WordPress att blogga i, Photoshop och Adobe bridge för att redigera och organisera bilder. Sedan har min sajt en massa extra plugins och program som min it-tekniker sköter och jag själv knappt vet namnet på.

Hur många inlägg har du planerade för framtiden?

Jag har kanske 4-5 ideer för framtiden. Men jag vet sällan vad jag ska blogga om samma dag som jag skriver. Och jag tidsinställer nästan aldrig inlägg. Gillar att skriva och direkt publicera för det ger maximalt med endorfiner. Det är också därför jag inte publicerar på bestämda klockslag varje dag. Men sedan samlar jag ju hela tiden material för nästa stora bildinlägg om min vardag. Så det arbetet pågår parallellt.

Vad är viktigt för dig när du skriver ett inlägg?

Att vara ärlig. Skulle aldrig skriva att jag mår bra om jag inte mår bra. Om jag inte har lust att berätta hur jag egentligen mår skriver jag inte om det alls utan delar istället ett recept eller en outfitbild. För mig är det oerhört viktigt att alla mina vänner och min familj känner igen mig på bloggen. Samtidigt som bloggen bara är en tårtbit av mig själv. Jag sparar hela tårtan till mina närmsta.

Att korrläsa är också viktigt. Men jag missar en del, trots flera vändor.

Känner du någonsin att du vill sluta?

Nja. I perioder när jag mår dåligt är det oerhört påfrestande att skriva om mitt liv och sedan bli ifrågasatt. Även om det är små ifrågasättanden så är det som att någon hela tiden är och rycker ett hårstrå från ens huvud. Det gör bara lite ont så man står ju ut – men det går typ inte att ignorera? Inte när man mår dåligt i alla fall. När jag var utmattad och sedan deprimerad var det svårt att ta emot läsarkommentarer. Eller som nyförlöst förstagångsmamma. Att skilja sig och ha ett kommentarsfält är väl inte heller något jag rekommenderar. Men själva skrivandet och skapandet tröttnar jag aldrig på.

Vad är det sämsta med att blogga?

Att man är rädd att verka tjatig med sina vänner. Är osäker på vilka som läst vad på bloggen så måste ofta brasklappa innan jag berättar något för att jag tänker att de kanske redan hört det. Det kan också vara jobbigt att märka att folk har läst bloggen och anpassar sitt beteende i verkligheten efter vad jag skrivit. Typ ursäktar sig om de bjuder mig på något jag skrivit att jag inte gillar. Det får jag nästan panik av! Inget är värre än att vara en krånglig människa som folk ska ta hänsyn till eller oroa sig för att umgås med. Så jag vill bara säga det en gång för alla: Jag är världens trevligaste gäst. Jag är alltid snäll, tacksam att bli inbjuden, uppmuntrande mot den som är värd och bra på att ge uppriktiga komplimanger. Ingen behöver någonsin känna sig rädd för mig för jag är varm och rar. Det är i alla fall vad mina vänner säger.

Något inlägg i modern tid som fått stor respons?

Här är de inlägg som fick mest kommentarer förra året. Några av de mest kommenterade under 2025 är Romaner som ingjuter mod, Frigående eller stillasittande ungar, En självhatande virrpanna, Insikter om mat och viktnedgång, Nej, maten är absolut inte för dyr i Sverige. Samt inlägget om att jag inför en betalvägg.

Hur förhåller du dig till Instagram i relation till bloggen? Har du Tiktok och/eller snapchat?

Har varken Tiktok eller Snapchat. Instagram är en viktig inkomstkälla och jag gillar stories. Får mycket bra feedback och kommentarer från läsare där. Men om jag skulle lista mina kanaler efter hur viktiga de är för mig så kommer bloggen etta, tvåa och trea. Därefter kommer podden. Och först därefter kommer instagram. Som jag framförallt använder för att hitta material och spaningar till podden.

Vad handlade ditt allra första blogginlägg om?

En basker. Inlägget ligger här och heter kort och gott ”Åh!”. Inlägg nummer två heter däremot ”En unken armhåla” och det satte väl tonen för hur många av mina inlägg fortfarande låter. Först lite rantande om hur få personer som passar i färgen beige. Sedan lite om vikten av personlig hygien. Mästrande och raljant. Haha.

Vad är det konstigaste du har fått i ett bud? 

Kommer inte på. Får nästan aldrig bud. Helt otroligt med tanke på hur stor publik jag har? VAD GÖR NI PÅ PR-BYRÅERNA EGENTLIGEN?!

Hur många blogginlägg har du skrivit totalt?

9526 inlägg på nitton år. Antal kommentarer på den tiden är 334 714 stycken. Så ungefär 50 bloggkommentarer om dagen. Förlåt och även förklaringen till att jag inte hinner svara på alla.

Jag vaknar av ett mjukt rasslande från pyssellådan utanför sovrumsdörren. Det är Uffe som stigit upp. Han sitter och knåpar ihop presenter till sin storebror, en dag efter hans födelsedag. Klistrar, ritar och pärlar på någonting stort. Det är sand på lakanen som skaver mot mina ben men jag orkar inte borsta bort den. En rest från ett sent nattbad. Klockan visar 10.20 och alla andra barn sover fortfarande. Själv har jag sovit bättre sista veckan än jag gjort på månader. I maj och juni snittade jag 4-5 timmars nattsömn, men nu kommer jag till ro om natten igen.

Inser att jag glömt att ta min astmamedicin senaste dagarna. Den starkare medicin jag fått utskriven efter att jag hostat sedan Kristi Himmelsfärd. Förkylningen kom tillbaka när jag var i Borås och hostan blev värre igen. Men en fungerande nattsömn och bättre medicin verkar äntligen ha lugnat lungorna. Tänker att när jag är hemma från stugan om en vecka ska jag träna igen. Vill lyfta skrot och gå på långpromenad med Stina, Elina och Erica. Vi har mycket att prata ikapp. Snart finns det mogna blåbär och kantareller också, så då ska jag ut och plocka.

Idag ska vi ha städdag här i stugan. Alla får hjälpas åt. Jag ser fram emot att vädra sängkläder och dammsuga sand. Sedan väntas det regn och då vill jag ligga i soffan med min knappt påbörjade korsordstidning. Suga på pennskaftet och munhuggas med syrran som handarbetar bredvid mig.

Hoppas du får en fin lördag, var du än är!

Claras tårar: hon håller in och håller tillbaka. 

Att inte kunna sluta gråta och att inte kunna hålla reda på vad tårarna handlar om. 

”Jag hukar mig framåt och tar mig för bröstet”

En av oss gråter när kändisar dör, det är ju inte klokt. 

Vi pratar om att sörja livet som inte blev. 

En omöjligt uppgift står mellan Malin och en av hennes livsdrömmar. 

Malin har också hittat mingeltipset för de som vågar och som funkar vare gång. 

Sorgen är en vägledning och svaret på den viktigaste frågan. 

Stora sorger, små sorger och ett par mittemellan. 
Detta är avsnittet om sorg. 

Wollin & Claras sommarpodden är vårt tack till alla er som är betalande prenumeranter! Och för dig som inte ännu är prenumerant kostar det 39 kronor i månaden. Ingen uppsägningstid! Så när semestern är slut och du lyssnat ikapp – ja då är det bara att avsluta om du vill det.

På vattenytan syns bara en försiktig krusning. Vi har rott över vår lilla sjö, stannat och burit SUP:arna över den smala strandremsa som avskiljer storsjön, och sedan fortsatt vidare på den. Pojkarna paddlar i förväg mellan små öar och uppstickande stenblock. Jag ser deras ryggtavlor försvinna allt längre bort från mig. Brunbrända, med bredare axlar än för bara några veckor sedan. Vackra stolta hållningar, okuvade av livet. Och så det sommarblekta håret som skimrar som ljus sand.

De har en helt egen jargong och helt egna skämt. Och de växlar mellan hårda ord och vänligt ret. Ibland vet jag inte vilket som är vilket. Men jag lägger min paddel på brädan och bara lyssnar på dem. Tänker att jag är rik.

Att blogga är själva motorn i allt jag gör – och av alla mina jobb är det bloggen jag prioriterar högst och verkligen älskar att ägna mig åt. Jag är så stolt över den plattform jag har byggt upp. Och glad över att jag här kan skriva utan påverkan från algoritmer, redaktörer, producenter eller andra yttre begränsningar. Allt sånt som finns på alla plattformar och i andra jobbsammanhang. Jag har bloggat i nitton år och haft Sveriges största privata blogg i fem år. Jag har under den här tiden sett bloggen växa och bli ett helt community. Världens finaste läsare har jag ju i er! Och jag föreställer mig att jag kommer att driva den här bloggen livet ut. Tänk att kunna blogga om nya kärlekar, barnbarn och sminktips för rynkiga ögonlock?!

Bloggen har under åren gått från att generera noll kronor, till att generera stora intäkter, till att generera allt mindre i konkurrens med TikTok och Youtube. Trots att min blogg är större än någonsin! Annonsörerna idag vill helt enkelt synas på en typ av plattformar där jag inte är intresserad av att befinna mig. Bloggen är det jag lägger allra mest tid på och den kostar också mycket att hosta, med den enorma trafik jag har och alla bilder och all teknisk support som krävs. Samtidigt genererar den inte så mycket pengar längre. Och så kan jag ju inte ha det! Jag har så många tankar och drömmar om hur jag vill utveckla bloggen, men det är i längden ohållbart att lägga så mycket tid på något utan att få betalt.

För podden Wollin & Clara har vi infört en betalvägg, med fantastiskt resultat. Från att harva på med annonsörer som tar tid, kraft och energi – till att ha en stadig inkomst och kunna fokusera på själva hantverket. Allt det har lett fram till ett beslut om att införa betalvägg även på bloggen. Clara Premium väljer jag att kalla den. Jag publicerar ju ungefär tio inlägg i veckan på bloggen och framöver kommer jag att fortsätta med det. Men cirka 7 av 10 inlägg kommer att ligga bakom betalvägg. Det betyder att det fortfarande kommer att gå att läsa bloggen om man inte är prenumerant – men att jag samtidigt får en intäkt som gör att jag kan fortsätta publicera ambitiöst för de som verkligen vill läsa. Jag har också längtat efter ett att göra bloggen till ett mer intimt forum där jag vågar skriva mer om mitt liv. Men det känns svårt att göra på denna enorma plattform som är öppen för alla. Jag har med beundran sett hur bloggaren Sara Bäckmo har en liknande prenumerationsmodell på sin blogg – och hur hon gjort det med framgång under flera års tid.

Hade det varit snubbar som drev de stora bloggarna hade allesammans haft betalväggar och betallösningar. Män är nämligen bra på att ta betalt – och bra på att lägga pengar på sånt som de gillar att konsumera. Men som kvinna är det svårt att våga ta betalt och kanske särskilt av sina läsare. Men nu kommer jag att göra det. Det är hög tid efter nitton år!

49 kronor i månaden kommer Clara Premium att kosta. Det är ingen uppsägningstid utan du kan sluta och börja som du vill. Utöver full tillgång till alla nya blogginlägg får du via din prenumeration också rabatt på mina nya böcker, samt rabatt och förtur i min webbshop. Och givetvis första tjing på alla nyheter och releaser. Allt som kommer lanseras kan jag inte berätta om just nu – men jag planerar många roliga saker det närmsta året. Det är alltså inte bara mitt privatliv som står inför en stor förändring – utan även mitt yrkesliv! Jag hoppas att du ska vilja hänga med på resan.

Här blir du prenumerant (Du hittar även länk i menyn).

I söndags packade jag bilen, kopplade på släpet fyllt med möbler, stoppade in ungarna i baksätet och hunden i skuffen. Och rullade mot sommarens tre veckor långa stugvistelse.

Trettiofem mil i bil med laddpaus i Arvidsjaur.

Och hundrastning. Hade gruvat mig så mycket för att ladda med släpet ifall jag skulle behöva backa med det efteråt (hemska tanke) men allt gick bra. Smidigaste resan någonsin.

Hela vägen lyssnade på vi musik och skrålade ikapp i bilen, jag och barnen. När vi når den här vyn är det inte långt kvar och då är jag alltid så lycklig. Snart i mitt tjöffe där inget ont kan nå mig!

Vår snälla grannpojk hade klippt större delen av gräsmattan åt oss, så att det gick att köra upp och packa ur ordentligt.

Och efter att vi ätit middag så gick jag ut för att arbeta på gården. Stugskjorta och keps mot myggen.

Barnen drog iväg med sina stugkompisar så att jag inte såg röken av dem. Så skönt för mig att få röra på mig efter en lång bilfärd!

Efter gräsklippning blev det kvällsbad. Obligatoriskt här i stugan på somrarna! Traskade med Uffe ner till badplatsen, två minuter bort.

Inte en krusning.

Men det skulle den här sexåringen med hett humör snart ändra på!

Jag brukar gå dit i morfars gamla morgonrock och bada naken. Sedan skrida hem långsamt som en lucia, för att inte råka få upp värmen i kroppen igen.

Morgonen därpå var det också dags för bad. Man vaknar helt kladdig av nattens värme. Måste bara ut, ut, ut!

Så härligt att börja dagen på detta vis.

Essa är förstås alltid med och simmar. Stackarn har det inte lätt i den här värmeböljan. Och mentalt är det en prövning att valla flocken i vattnet. Hon skäller förtvivlat när barnen dyker och försvinner.

Efteråt satt jag och torkade lite på en sten

Innan vi gick hem och åt frukost.

Barnen är i ett Magic-skov där de bara vill spela hela tiden. Uffe vill också lära sig, men får höra att han är för liten.

Jag plockar alltid en trädgårdsbukett med sånt som blommar och tar med till stugan. Smärtsamt att åka ifrån min fina trädgård sommartid. Men det är också smärtsamt att inte få uppleva stugan dessa veckor. FOMOn är real!

Om mornarna kliver jag direkt ur sängen, in i detta nattlinne och går och badar. Och drar sedan på mig det igen efter badet. Många dagar har jag stannat i det fram till lunch. Då är det semesterkänsla.

Jag hänger tvätt i träden, huller om buller, i väntan på att få ordning på min torkvinda. Så jobbigt att få ner jordspettet ordentligt.

De är ett gäng på sju pojkar som hänger här under sommaren. Som ett enda härligt kollo med kompisar! De bygger på sin koja, spelar rollspel, mekar med moppar och badar i timmar. Värsta fina grabbarna.

Bertil fick i uppdrag att peta ner ett getingbo från förrådstaket. Skyddade sig ordentligt och klarade ingreppet utan angrepp.

En dag sminkade jag mig och åkte in till Jokkmokk för att handla. Inte för att man måste sminka sig, men för att jag efter några dagar får abstinens efter mascara och nytvättat hår. Men ansträngningen håller bara i sig max någon dag. Sedan är det tillbaka till bh-löst och sminkfritt.

Medan pojkarna dragit runt har jag suttit i min baden-baden och löst korsord, läst och ring till diverse kompisar.

Dieten har bestått av torkat renkött, tärnad gruyère och blodapelsindricka. Skönt i värmen.

Med temperaturer upp emot trettio grader har det varit svårt att orka göra någonting alls om dagarna. Men där mellan sju och nio på kvällen finns ett fönster för att passa på. Att arbeta med jordspett, trimma kring husen, torka tvätt och göra undan lite annat hushållsarbete.

Men jag klagar inte! Jag njuter av värmen och att få vara i stugan när det är så soligt och fint.

Idag kom pappa hit på besök och imorgon anländer hela Annas familj, så då blir det rejält livat i huset. Längtar efter det!

Är det något jag inte ångrat här i livet så är det att jag gifte mig ung och skaffade barn tidigt. Jag har inte ångrat det en minut, eftersom jag alltid tänkt att man måste göra det man helst vill först. Och jag ville allra helst starta en familj.

Jag har älskat Jakob sedan jag var nitton år gammal och det kommer jag fortsätta att göra i evigheters evigheter. Men inte längre som partner. Vi har nämligen bestämt oss för att skiljas. Och även om det aldrig någonsin är lätt i dessa situationer, så har det varit ett gemensamt beslut och någonting som vi bestämt och planerat under en längre tid.

Odramatiskt. Om än sorgligt.

Som ni förstår kommer jag inte blogga om det mer eller svara på några kommentarer, av respekt för min familj.

Veckans sommaravsnitt av Wollin & Clara handlar om hemmet. Om att kanske vara den som ska flytta. Om att Hemnet ger mig existensiell ångest och är en kyrkogård över brustna drömmar. Om varför det är pinsamt att ha en tydlig stil och visa upp vad man gillar. Varför Malin inte tycker att hon kan kombinera så att det blir snyggt och varför jag inte blir ledsen över när någon tycker att jag bor fult. Det handlar om öppna planlösningars helvete och motviljan mot influencers som ständigt säljer och byter till nytt. Och så min ultimata lista på hur man tar ett trist prefab-hus och förvandlar till ett ombonat hem.

Och nu paus för skryt och repostande av några av alla kommentarer vi fått på sommaravsnitten:

Sommarpodden är vårt tack till alla er som är betalande prenumeranter! Och för dig som inte ännu är prenumerant kostar det 39 kronor i månaden. Ingen uppsägningstid! Så när semestern är slut och du lyssnat ikapp – ja då är det bara att avsluta om du vill det. Men det kommer du inte vilja, vågar jag lova.

Nästa veckas avsnitt handlar förresten om Hemligheter med stort H. Smaskigt!

Vaknar av en svettig hand som famlar efter mitt bröst och river mig med naglarna. Även i sömnen letar han gullisen. Det lilla utstående födelsemärke han pillade på medan han ammade – och som han fortfarande söker efter, oftast omedvetet. Det är säkert trettio grader varmt under plåttaket, för snedtaket stänger liksom in all luft. Nätterna är så ljusa här uppe att sovrummet trots persienner och gardiner aldrig går att få ens dunkelt. Jag ger upp sömnförsöken och stiger upp.

Jag sover naken och trär bara på mig en tunn blå bomullsklänning innan jag går ner i köket. Fyller och sätter på vattenkokaren. Letar efter kaffet. Visst blev det väl kvar lite vid Kristi Himmels? Hittar i en kopparburk och måttar upp i pressokannan. Medan vattnet kokar öppnar jag dörren mot gården och släpper ut Essa så att hon får pinka. Hämtar en rutig bomullsduk att lägga på trädgårdsbordet och följer efter henne ut. Det är fullkomligt tyst på byn och bara fågelsången hörs i den tidiga morgonen.

Stoppar en impuls att ringa Anna och berätta hur mysigt vi har det i stugan. Hon är i Bohuslän med kompisar och de sover säkert fortfarande. Sätter mig istället i en av de gräsliga Baden-Badenstolarna, med gulgröna dynor. Sörplar försiktigt på dagens första kopp kaffe och tittar på den spegelblanka sjön. Det känns nästan overkligt att jag är här nu. Tre veckor i stugan ligger framför mig. Har längtat ända sedan förra sommaren när vi gjorde precis samma sak. Det var den bästa stugvistelsen jag upplevt. Som ett tre veckor långt kollo med våra familjer och släktingar som avlöste med besök. Och tänk att det ska vara fint och varmt i minst en vecka nu! Kan man ens få ha det så här bra?

Här kommer ett axplock av senaste dagarnas aktiviteter.

Farmor hälsade på och sov över. Vi drack kaffe på bron.

Jag försökte komma ikapp med ogräsrensningen och Uffe hjälpte till med hjulhackan i nästan två minuter.

Jag traskade hem till min utvecklare och it-tekniker Josef. För att arbeta vidare med en stor bloggförändring som ska ske om ett tag. Lyxen när de man arbetar närmast bor en bit bort på samma grusväg.

Gullisen med gluggen försökte klättra in genom köksfönstret. Som tur var kunde jag stoppa honom. Synd om han skulle få en brödrost i plytet.

Lagade den här goda libanesiska kycklingen till middag en dag. Stor succé! Ska göra igen och ha redo i kylen för alla lunchsallader.

En dag bestämde Ulrika och jag oss för att göra en utflykt med barnen!

Målet var att gå broarna runt vid Vindelforsen.

Alla ska med!

Klas var chic i blommiga byxor, skjorta och magakeps på skallen!

Tänk att den här naturen finns

För oss att njuta av. Lika vackert på hösten som på vintern.

Tänk inte på

Hur långt det är till forsen under.

Vi gick sagostigen.

Viktigt med rätt attiraljer. Solhatt, prästkrageörhängen och röda ballerinaskor som matchar duken i picknickkorgen.

Kvinna som tänker på allt. Och då menar jag verkligen allt.

Solkräm, skoskav, selfies, AKTA VATTNET, gud vad svettigt det är, gud så vackert det är, någon kommer få ett öga utpetat med den där pinnen, solen är verkligen stark, SLUTA FÄKTAS MED PINNEN, de börjar nog bli hungriga, Gazpacho till middag idag, stängde jag av gasen? Herregud Gazaremsan också! Visst smorde jag öronen med solkräm?

Vi satte oss ner vid vattnet och dukade upp medhavd matsäck.

Allt på bordet är allas!

Jag hade stekt hundratjugo småplättar på morgonen.

Så det fanns att ta av.

Sedan ville barnen öva på att inte ramla i forsen.

Det lyckades de med på ett utmärkt sätt.

Hitta kyrkspiran!

Den fina gamla kvarnen som är så läskig att gå in i. Känns som att man ska sugas med i vattenflödet.

Efter fikat traskade vi vidare.

Matade getter med sly…

klappade hästar…

och kände missunnsamhet mot ägarna till fina hus.

Uffe hjälpte mig att bära.

Och sedan skulle vi passera den andra bron, och det är ÄNNU värre.

Övergav tyvärr mina stora barn och småsprang i förväg med Ylva och Uffe i varsin hand, på grund av ångest. Jag tittade rakt ner, Uffe tittade rakt upp och Ylva tittade på sina skor för att vi skulle våga oss över.

Avskyr höga broar. Varje gång jag kör söderut över Höga Kustenbron så susar det i öronen och det enda jag kan tänka är på vad som skulle hända om jag – för att jag är sjuk i huvudet – fick impulsen att styra över räcket och inte hinner stoppa mig själv. Och för mitt inre ser jag bilen segla över kanten, volta och försvinna ner i det forsande vattnet…

Klart man hellre blir kvar i norrland, med den sortens tvångstankar.

Varsågod för ren ångest i idyllen.

När vi var över och i trygghet tog vi ett bad.

Man måste hinna bada i älv, sjö, tjärn och hav varje år. Annars är det väl ingen mening med någonting?

Ulrika var en badnymf i sin rutiga bikini i vintagestuk.

Vi avslutade med att gå in i den gamla kvarnen och kolla på konsten och jag tog en riktigt konstig bild.

Sedan åkte jag hem och gjorde biffar med fetaost och oliver och en sån sinnessjukt god sky som man gärna kan sörpla med sugrör.

Jag minns när Bertil var liten och kom hem från skolan och berättade att de fått ”tjurharvar” till lunch. Det tog ett tag innan vi förstod att det var ”oxjärpar” han menade. Vi kallar numera alla sorters färsbiffar för tjurharvar i vår familj.

På torsdagen steg jag upp tidigt, åkte in till stan och gjorde ett lashlift på Nefertiti. Så skönt att göra det så att man slipper mascara på sommaren.

Sedan gjorde jag diverser ärenden och inköp till stugan. Hade klätt mig alldeles för varmt för det var definitivt INTE cowboyboots-väder.

Därefter åkte jag hem till min allra äldsta vän – sedan fem års ålder – Åsa. Dit kom också Ida och Maria som jag känt sedan lågstadiet. Vi fyra hängde ihop hela skoltiden och nu hade vi stämt träff med alla våra fotoalbum. Och efter att vi fikat och pratat ikapp om livet tittade vi på gamla bilder och jag skrattade tills jag fick ansträngningsastma. Men jag blev också så oerhört rörd! Att jag fick växa upp med dessa tjejer. Så varmt, tryggt och snällt. Det enda vi gjorde på helgerna i tonåren var att se på skräckfilmer, sova över hos Ida, dansa till Gloria Gaynor och ta bilder på varandra när vi försökte vara snygga och puta med obefintliga bröst.

Mitt smeknamn var absolut Clarisbananis. Borde jag döpa om bloggen?

Tolv år med kort hår.

Var så glad och upplyft efter att jag träffat dem och fått kramas och minnas och bli rörd. Gamla vänner är ALLT!

Så därför hade jag stämt träff med ytterligare en gammal vän på kvällen. Min bästis Elina! Vi firade in hennes semester.

Och i vanlig ordning gav hon mig samtalsterapi. Hon är ju legitimerad psykolog så det faller sig naturligt. Varannan gång är det dock jag som är terapeuten åt henne och då är det lite mer kvacksalveri från min sida. Men jag tror att hon uppskattar det med?

Feet-cam!

Hade min spetsklänning och matchade den med ett besvärat ansiktsuttryck – för trots tjugo år som bloggare är det pinsamt när folk ser att jag smilar upp mig för en bild.

Till dessert åt vi en himmelsk, baskisk ostkaka med spritiga bär.

Janne Långben!

Kvällen avslutades med att vi tog en promenad till Kyrkstugan, i mina gamla hoods.

Och sedan körde jag hem till mina nya hoods medan jag pratade i telefon med en annan vän.

Och det var senaste dagarna i bilder det!

-Det var kul att vara ung och lovande. Nu är jag bara gammal och gör vad jag lovat

I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi prestationsångest. Vad händer när man får sommarprata vid 24? Varför förstod jag inte att ta tillvara på mina chanser och hur sumpade jag det där tevejobbet? Hur gör Malin när hon kört fast och inte tror att hon kan någonting? Och varifrån kommer egentligen all energi? Jag är avundsjuk på My Feldt och Ebba von Sydow och hatar när folk frågar mig ”Hur hiiiinner du så mycket egentligen?”.

Sommarsemestern kan vara en chans för ett omtag och att ta ut en ny riktning i arbetet. Vilan och distansen som uppstår kan ge en ett välbehövligt perspektiv. Men det kan också vara en period där man fullständigt tappar självförtroendet och tron på att man kan klara av att jobba överhuvudtaget. Borde jag inte bara byta karriär?

Avsnittet finns inne i värmen hos Under Produktion. Sommarpodden är vårt tack till alla er som är betalande prenumeranter! Nu är det ju en bra tid att bli prenumerant och lyssna ikapp alla betalväggsavsnitt under sommaren. Dessutom finns såklart förra årets sommaravsnitt tillgängliga. I dem avhandlade vi de sju dödssynderna, en efter en! Lyssnarsuccé.

39 kronor i månaden. Ingen uppsägningstid! Så när semestern är slut och du lyssnat ikapp – ja då är det bara att avsluta.

Satt och letade en grej i mitt bildarkiv och kom att tänka på alla bilder som bara försvinner. Som ingen tittar på eller minns historien kring. Så jag samlade ihop ett gäng på måfå och sammanställde dem. Helt utan röd tråd.

Bild från den sämsta tiden i mitt liv, hösten 2015. Gästade Nyhetsmorgon men hade sån överjävlig ångest. Tvärtemot vad man kan tro var det inte relaterat till luggen.

Bild från när storbarnen var små och vi hade vår gårdsbutik på Marstorp där vi sålde grönsaker på helgerna. Gulligaste maskotarna!

Jag brukade sitta finklädd utanför och prata med kunder och bjuda på nybakat och kaffe. Var väl också en slags maskot när man tänker närmare efter.

Vårt hus innan renoveringen. Vi körde på Morran & Tobias-estetiken.

Från inspelningen av De Obekväma, en dokumentärserie som gick på UR. I det här klippet hjälpte jag Ulrika att mocka skit ur hönshuset.

I dokumentären pratade jag om hur jag hatade arbetslinjen och Anders Borgs politik och drömde om sex timmars arbetsdag. Samtidigt som jag var och nosade på den där väggen och själv höll på att bli utmattad. Skulle gärna se om den här dokumentären. Hela produktionen var otroligt mysig och fotot var filmiskt.

När Bertil var liten och hade stort rött hår

Och vi tumlade runt i sänghalmen.

Vi vann absolut tävlingen om den chicaste barnvagnen. Blommigt foder, röd sammet och enormt bra gung. Klår vilken märkesvagn som helst till både form och funktion.

Minns hur mäktigt det var när jag såg på Morgonpassets blogg att Miss Li och Hanna Hellquist satt och läste MIN blogg.

Sedan hälsade Hanna på mig och spelade in ett avsnitt av sin SVT serie Jakten på ett perfekt liv. Hennes teori var nämligen att jag hade det perfekta jobbet. Och det tyckte jag också, så jag sa välkommen hit!

Att ha Hanna på besök är precis lika oförutsägbart och läskigt som man kan tro. Hon öppnade dörren till det enda rummet jag stängt och sagt ”där får ni inte filma” och inspekterade med noggrannhet kaoset. Allt fångades på film. Charmig, gränslös och underbar människa.

En synnerligen välvuxen squash förevigad med treåring som storleksreferens.

Sekunden efter att Melker bitit mig. En sylvass valptand i näsan. Fins inget vassare. Man kan slipa diamanter med valptänder.

Vanlig syn hemma hos oss förr. Jakob tränade jämt yoga med Bertil och Folke.

Elsa, syrran och jag på Bokmässan 2013. Vi hade alla släppt böcker om vintage. Elsa om inredning och jag och Anna om hur man kan pimpa och sy om gamla kläder. Och så hade vi ett gemensamt samtal på stora scenen som jag vill minnas att Jenny Strömstedt modererade. Färggladare och gulligare publik än vår gemensamma gick nog inte att uppbåda vid den tiden.

Albin, Ulrika, Jakob och jag plus alla våra barn arbetade på åkern tillsammans. Det var några riktigt fina år när vi byggde en ny skön värld, hjälptes åt och drog åt samma håll.

Go’kväll-inspelning. Vi posade och larvade oss och jag hade en grön klänning i siden som jag inte längre kommer i tyvärr. Det är det enda jag tänker på när jag ser gamla bilder: Kommer jag i den där klänningen fortfarande? Svaret är nästan alltid nej.

Smiskade Roy med en slickepott, eftersom jag stod på höjden av min professionalitet och verkligen vinnlade mig om att göra ett gott intryck.

Under några år när Bertil var liten åkte vi till Teneriffa varje november. Jakobs mormor och morfar hade lägenhet där och flera gånger åkte jag och Bertil med dem – men utan Jakob. Det var otroligt mysigt att hänga med hans släkt. Minns den här resan eftersom alla höll på att kommentera på bloggen hur tjock jag blivit. Fy fan för vissa läsare alltså. Inte konstigt att man blivit förstörd i huvudet.

Carro sminkade mig i mitt gamla gröna kök, inför en plåtning för Family Living. Jag jobbar fortfarande med Carro när jag har möjlighet. Lärde känna henne när jag började på SVT 2011!

Berra och jag är hemma och leker i köket. Jag var en sådan flicka när han var liten. Vi lekte, dansade, sjöng och var barnsliga ihop.

Mitt kontor. När jag inte städat på ett tag. Tur att jag blivit lite bättre på ordning de senaste tio åren

Hemma hos Erica och firar premiären av Husmorsskolan i P1 tror jag. Lyssnarsuccé som fullkomligt retade gallfeber på kulturjournalister och sjuttiotalsfeminister. Tur att jag var i bebisbubblan och inte noterade vad som pågick. Erica fick ta smällarna, den stackaren. Och berättade först många år efteråt om all skit som kastats på oss.

Meeen…det var ju tack vare det programmet som jag fick sommarprata i P1. Så man ska inte vara rädd för att reta upp folk!

Go’kväll med Jonathan Johansson. Ser ut som att jag är kär i honom. Men den som inte varit kär i Jonathan Johansson kastar första stenen!

Efter mitt Sommarprat i P1 ville de att jag skulle göra Sommarpratarna i SVT. Då samlades några sommarpratare från senaste säsongen och åt middag och pratade. Lite som om Stjärnorna på slottet skulle gifta sig med Renes Brygga. Jag hade prickig klänning och var väldigt nervös. Höll även på att missa flyget på grund av min tidsoptimist. Så jag körde 140 km i timmen hela vägen in till stan den morgonen.

Mitt starkaste minne av inspelningen? Att Margareta Strömstedt verkligen SÅG mig och sa så många uppmuntrande ord om mitt skrivande. Samt när Brolle sjöng Elvis för mig och tittade mig djupt i ögonen. Åh herregud.

Blev framröstad till Sveriges chicaste av tidningen Chics läsare och flögs ner för en plåtning. Jag hade läckande amningsbröst och ironiskt nog inte alls tillräckligt många chica kläder till plåtningen. Men jag blev stylad och bortskämd till tusen av värsta fina teamet.

Hårddisken med alla bilder från bröllopsresan har tyvärr gått om intet. Men några hade jag hunnit publicera på bloggen. Vart bröllopsresan gick? Först några dagar i skogen utanför Arvidsjaur, i ett torp utan rinnande vatten. Sedan några dagar i Glommersträsk i farmors hus. Vi spelade Monopol tills vi nästan tog ut skilsmässa.

Jag är glad att jag kunnat kombinera karriären med småbarnsåren. Men ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på hur jag slitit. Här hade jag med mig Bertil till en radiosändning, eftersom det inte fanns någon som kunde vara barnvakt. Nyfödd, spända amningsbröst och med en trött glans i ögonen.

Fick ta emot Norrmejerier-stipendiet på torget i Umeå. Men också den här bilden gör mig ledsen. Hade i vanlig ordning inte frågat om någon vän eller familj ville komma. Tänkte inte att någon skulle vilja det – eller att det kanske skulle kännas roligt för mig om jag vann. Så på prisutdelningen hade alla andra nominerade familj, släkt och vänner på plats som hejade och hurrade. Jag hade ingen. Bara en pinsamt stor check att kånka runt på på stan efteråt. Pengarna och äran satt fint däremot.

Barnkalas hos min vän Elina. Jag lånade en liten Maja att öva föräldraskap på. Jakob lånade min t-shirt med trycket Jesus is my homeboy, som var på modet då.

Första kompisen i gänget fick barn och jag höll lilla Isabelle i min famn. Nu är hon väl en sjutton år sisådär? Men jag är ännu samma nyponros till flicka förstås.

Inget är snyggare än en blå kjorta när man blivit lite brun. Letade mina vita jeansshorts för att ha till, men insåg att jag nog skänkte dem förra året i någon slags panik över hur omöjligt det är att bära shorts snyggt.

Men nu ångrar jag mig kanske. Jaja, det blev min rosa jeanskjol istället.

Billiga herrskjortor av fin kvalité köps med fördel på second hand. Jag siktar på storlek XXL och uppåt för att få tillräckligt med volym för att bylsa till den ordentligt. Funkar fint att sova i också, som nattskjorta. Snyggt med en bh som skymtar under dessutom.

Det här var gårdagens outfit, när jag väl tagit mig ur morgonrocken. Idag väntar utflykt med barnen, Ulrika och hennes ungar! Sedan börjar jag så smått räkna ner tills vi åker till stugan för sommaren. Det är massor att packa och göra iordning tills dess.