Kategori: Claras högtider & fest

Ris i bastun. När jag var liten tyckte jag det var helt obegripligt att vuxna frivilligt slog riskvastar mot huden. Som om inte bastuvärmen var tillräckligt plågsam! Som vuxen har jag fått lära mig att det är tvärtom. Kvistar som valts med omsorg, blötts och sen värmts mjuka ger en skön svalkande känsla. Doften är dessutom oslagbar!

Riset har en spretig historia med både hedniska och religiösa rötter. Under katolsk tid användes fastlagsris, kristna kunde piska sig som en förberedelse inför fastaveckorna och vad jag förstår var kombinationen med värmande bastu inte obligatorisk. Gustav Vasa tyckte inte om den här traditionen och förbjöd den. Men bland folket levde riset kvar och på Norrbottens museum kan man läsa hur det sen utvecklades.

Under 1600-talet var det påskskräckan som gällde! På långfredagen skulle husbonden ”ge barn och tjänstefolk en risbastu för att påminna om Jesu lidande”. De fick alltså stryk. Risningen på långfredagen blev så småningom mer och mer lekfull. Den som vaknade först i en familj på långfredagen kunde till exempel risa de som fortfarande sov. Nordiska muséet berättar om hur männiksor låtsaspiskade varann.

Först på 1700-talet blev vårens ris en prydnad istället. Risen smyckades nu med färgglada band och blommor av papper och kunde till och med användas som kärleksgåva! Färgade fjädrar i påskriset blev poppis först under 1930-talet.

Men vad tusan har påskris med bastu att göra? Okej, ordet risbastu betyder egentligen stryk. Men traditionen att bada bastu har också funnits mycket länge och här kommer riset in från ett annat håll. Vikingarna verkar ha snappat upp idén med bastubad från sina resor runt om i världen. De gjorde sen sin egen tolkning av bastubad här i Norden med träbastu och ris.

Under 1500- och 1600-talet förbjöd svenska myndigheter bastubad som man tyckte var oanständigt och dessutom kopplades bastandet ihop med syfilis. I olika delar av Sverige struntade dock folk i förbudet, bland annat här i norr. Själv tänker jag att det måste varit en nödvändighet att basta här då snö och is låg kvar över vattnen mycket längre än i södra Sverige. Kan man inte bada i sjön får man bada i ånga! Och riset det hade en renande funktion.

Svenska bastuakademin förklarar att en lövruska var dåtidens tvål. Lövens basiska ämnen löste upp fett och smuts. Då som nu måste det ha varit en ren njutning att ta en vårbastu efter en lång vinter i tjocka kläder.

Kvistarna i bastuns ris ska enligt gammal tradition komma från björk och om riset används på rätt sätt lindrar det hettan mot huden. Det verkar vara en hel vetenskap det här med ruskor, konstens alla regler kan du läsa om här. Själv är jag inte så noga utan använder ett ris med kvistar från vårtbjörk som jag blötlägger i god tid och sen värmer upp ovanför elden i bastun. En uppvärmd kvast är mjuk och inte alls plågsam. Tvärtom ger kvistarna svalkande virvlar över kroppen. Och doften! Jösses amalia – vad gott det luktar! Också utan att löven hunnit slå ut!

Under hednisk tid ska det ha funnits en tro på att den som rörde i kvistar från ett träd kunde överföra trädets kraft till sig själv. Så långt är jag inte beredd att gå men nog doftar jag björk så det förslår efter att ha gjort min egen variant av renande risbastu. Den har inte ett dugg med stryk att göra utan är bara en rejäl omgång vårkänsla.

Källor: Norrbottens museum, Svenska bastuakademin, Nordiska muséet och ne.se.

Kalla det novent eller vad ni vill. Men efter Allhelgona börjar övergången från höst till vinter och så småningom jul. Jag tycker att det är så lustfyllt att ta denna urtrista månad och göra någonting vackert. Vinterpynta och dekorera på sätt som inte är juliga – men som liksom är upptakten till julen! Så här gör jag.

Jag sätter på Underbaraclaras underbara vinter och gör ett kakbak. En pumpasockerkaka eller saffransskorpor att doppa i te.

Kashmirte, Rabarbergrädd eller Lugna Stunder i kopp. Något värmande, kryddigt och varmt är viktigt.

Jag hänger upp mina fågelmatare och fyller på dem. För att locka till sig fåglar behöver man börja i tid på säsongen!

Jag dekorerar hemmet med apelsin, gran, och tranbär. Här har jag lagt allt i en glasskål och pluttat i ett värmeljus som får flyta runt.

Jag värmer äppelmust och toppar med vispgrädde, krossade pepparkakor och doftar över kanel som avslutning.

Och fyller lampolja i mina fotogenlampor.

En blomstergrupp med några lökar och svampar blir en söt dekoration.

I sovrummet bäddar jag enbart med flanellakan och hänger upp ljusslingor som får glittra i mörkret.

Inreder en liten varm vrå att söka skydd i under kalla dagar. Med fårskinn, fotpall och ljus. Eller ännu bättre – precis vid vedspisen.

Så att man kan sitta och läsa och värma sig.

Jag tar fram alla mina ullkoftor och mina korta tweed- och ullkjolar. Knästrumpor i ull som får sticka fram under stövelskaften.

Gran, tall och enris är vinterns snittblommor.

Fint i en vas på bordet.

Hänger upp mörka draperier och sätter nya ljus i alla stakar.

Gör en dekoration av något slag. Kanske en girland av utstansade apelsinskal med nejlikor, på tråd.

Jag tänder ljus om mornarna.

Det ger ju en mjuk start på dagen.

Pelargonerna ställs på vintevila i källaren och istället placerar jag vita julstjärnor i fönstren

En girland av torkade apelsinskal och lummer lindad kring draperistången.

Och tunna kransar på högskåpen. Av granimitation som inte barrar.

Jag klipper enris i stora buketter på gården och ställer i den typen av rejäla karaffer som egentligen hör till en tvättservis.

Jag tar varma bad för att få upp temperaturen i kroppen. Anänder gärna något badskum med varma, kryddiga dofter.

Och bakar med saffran och andra juliga kryddor. Fast inte lussekatter och de där riktigt juliga bakverken – utan kanske snarare en saffranskrans av sockerkakssmet.

När jullängtan är stor tycker jag att det är härligt att sätta igång och förbereda lite julmat.

Många favoriter tåls ju att lagas om och om igen innan jul. Som mina suveräna julköttbullar. Receptet finns i min bok Underbara Vinter. De går också att frysa in redan nu för att ha redo att tina till julbordet.

Grönt och rött får komma in också. På verandan byter jag ut till dovare tyger så att det känns välkomnande och varmt.

Och i köket dekorerar jag med porslin i samma färger. Pepparkaksformar hänger framme som dekoration.

Jag gör en simmer pot som får stå på vedspisen när den ändå eldas varm. Med kanelstång, pomerans, ingefära, kardemumma och stjärnanis i lite vatten. Då doftar hela köket jul!

SÅ kan man göra novent, i väntan på att få börja dekorera ”på riktigt” inför julen!

Hej och hå, så blev det påskafton. Vi åt en sen frukost i pyjamas. Anna pysslade med pojkarna medan jag hjälpte Juni med en skoluppgift. Nämligen att skriva klart en spännande berättelse om en seriemördare. Vi hade väldigt kul när vi spånade på sätt att höja spänningen i storyn.

Sedan gick vi ut för att dra ihop kvistar och skräp att elda.

Hade ullunderställ och mina favoritbyxor från Fristad. Det var en hiskeligt kall påskafton, med omväxlande sol och molnigt.

Skönt att kroppsarbeta för att hålla värmen. Anna skottade fram våren.

Efter lunchen var det äggjakt. Jag hade skrivit ledtrådar och gömt på olika ställen och så fick barnen samarbeta och utföra olika utmaningar för att så småningom hitta till äggredet.

Som att hoppa på ett ben runt ett hus, och söka där det finns ljus (nästa ledtråd låg i lampan).

Och Gå baklänges till stången, sjungandes nationalsången.

Där ledtråden var gömd vid flaggstången.

Till slut hittade de till platsen för hönans rede. Och där fick de leta äggen!

Det tog en bra tag att hitta dem i den mörka vedboden. Men till slut fick Folke syn på korgen under taket!

Med alla äggen i.

De gick in och vittjade fångsten.

Och medan de smaskade i sig sitt godis halvslumrade jag och Anna i soffan.

Barnen hade ju byggt på kojan med sina kompisar hela förmiddagen, så nu kröp de ihop och hade lite skärm och vilade.

Påskmiddagen blev sen, närmare åtta på kvällen.

Vi höll det ganska enkelt. En god Västerbottenpaj, gravad lax, deviled eggs, Mjällombröd med Västerbottenost och flera sorters färdiga sillar. Samt prinskorvar till barnen som inte gillar fisk.

Till dessert åt vi påskbakelser i form av kladdkakemuffins. Vi satt uppe till halv elva och åt och min moster berättade minnen från när hon var liten och hennes farmor och farfar bodde i det här huset.

Sedan gick jag i säng och vaknade nästa morgon av stöket nerifrån köket. Att pojkarna smög upp, för att i mosters regi förbereda min födelsedag.

Jag fyller nämligen 39 idag! Och min syster hade dekorerat köket så fint. Man kunde tro att det var ett kalas för Barbie.

Mina systerdöttrar hade hjälpt henne baka en chokladtårta, precis som jag önskat mig. De kom upp hela högen och sjöng för mig i sängen och jag fick blåsa ut ljusen och önska mig något hemligt.

Det var så härligt ordnat.

Älskar tårtfrukost, saft och starkt kaffe.

Mina systerdöttrar hade också gjort en makalös paketinslagning åt mig.

Och alla försåg sig rikligt av tårtan.

Kan inte tänka mig något bättre än att fira födelsedag i stugan och att min syrra är med och styr upp det så att det blir sådär extra kärleksfullt.

Efter frukosten drog vi på oss blåställ och Anna hissade flaggan.

Och jag satte igång att elda massor av ris och skräp på gården.

Samt fjolårsgräs. Tyvärr var det aningens för fuktigt i gräset, så det brann inte så bra. Det hade verkligen varit toppen att få elda gräs ordentligt, för det har ingen gjort sedan morfar levde.

Ungarna och deras kompisar byggde vidare på kojan. Den har blivit så fin. Fyra våningar!

Och ett påbörjat utegym.

De tog dit en fikakorg och grillade korv till lunch.

Och det var så varmt i solen att de satt i linne och var utan skor. Och i en högtalare dånade allt från ABBA till AC/DC.

Essa hängde runt ungskocken. Hon är ju så lycklig när hon har en stor flock ungar att hålla rätt på. Idag var de omkring tio stycken som arbetade med kojbygget.

Blir så glad av att höra deras skratt och skrik eka över nejden och se hur roligt de har ihop och hur de samarbetar och är kreativa.

Anna plockade småkvist

Och förberedde fler bål.

Och på eftermiddagen kom våra egna grannkompisar förbi. Vi ställde fram solstolar och gott att dricka och så matade vi elden ända tills klockan blev närmare halv åtta. Och jag skrattade så att jag fick ont i kinderna, för vi pratade så mycket dumt.

Ungarna som varit ute i tio timmar och lekt var vrålhungriga vid det här laget. Så då fick vi gå in och fixa middag. Vi hade inte diskat sedan kvällen innan och hela köket såg ut som ett bombnedslag. Jag fick ta itu med att handdiska allt, innan vi kunde börja äta. Det tog en timma innan disken var klar.

Så det blev en hemskt sen middag denna påskdag.

Sedan stack kusingänget iväg till sina kompisar igen för att se på Beckfilm, medan jag och Anna diskade och plockade och pustade lite i soffan. Och förberedde oss mentalt inför morgondagens hemfärd.

Vilket påsklov vi har haft här i stugan! Det får fem stjärnor av fem möjliga. Det har varit fullt av aktivitet men också distraktion från vardagen. Märkte när jag kom iväg hur mycket jag har varit i mitt huvud och mitt arbete den här vintern – och det är inte riktigt sunt. Så att komma iväg, kroppsarbeta, vara med barnen och umgås med helt normala, trevliga människor som på inget sätt påminner om mitt jobb. DET har varit semester, det. Och när ena sonen för tredje dagen i rad suckar ”Mamma det är så härligt att leva”. Då vet jag att han känner likadant.

Nu har vi påskpyntat i stugan. Det mesta är sånt som fanns i mormors gömmor, men jag har köpt till lite smått och gott på loppis under våren. För att kunna göra lite mer påsk.

Hittade bland annat plastpåskliljor för femton kronor på loppis. Bra att ha.

Och hos Anettes Byggnadsvård antik och loppis i Nordmaling hittade jag denna gräsliga och underbara påskkärring från femtiotalet. Barnen är livrädda för hennes ansikte och läskiga händer.

I skrivbordsfönstret står en ullig gul vippa, och en gammal påskparad av kycklingar.

På loppis hittade jag också fina kräppblommor på tråd. Som Anna hängde upp i köksfönstret, eftersom det är lite tomt på färg.

Den gula påskduken är mormors gamla.

Och det som redan står på hyllorna är så påskigt och fint.

Näverhäxorna i riset har mormor tillverkat och den rara kärringen i form av ett påskägg är jättegammal. Men grytvantarna med tupp-motiv har jag köpt på Kareta loppis i Timrå. Den är otrolig!

Liksom den rödvita tuppen i trä på spisen. Betalade 40 kronor på Kareta.

Rara näverhäxor

Och gula siluetter av trä.

Den fina gamla pappersbonaden som vi tejpat direkt på murstocken köpte jag hos Anettes för en tjuga.

Det går bra att ha ris här, för vi eldar bara i den vänstra vedspisen under sommarhalvåret. Och den blir inte varm utan värmer elementen i huset.

Ett ris med plastägg och kitchiga fjädrar står också på matsalsbordet i en vas. Och av resterande gamla fjädrar från gömmorna ska vi klä björken ute på gården.

Imorgon ska vi börja laga mat till påskbuffén, för då ansluter min moster och min kusin och sedan kommer pappa, min faster Inger och Ulf och hälsar på. Så då blir det huset fullt!

Det var så underbart att öppna dörren till sommarstugan och kliva in. Men sedan pang gick det upp för oss att vi ju haft hantverkare under vintern. Som jobbat med vår jordkällare och gått upp och ner i den. Och borrat nya rör i väggarna och fixat med vattenberedare och sånt där. Så hela nedervåningen var liksom täckt av finkornigt renoveringsdamm och jord. Den lilla detaljen hade vi på något sätt undvikit att tänka på när vi föreställde oss hur det skulle bli att komma fram. Dessutom hade vi det kämpigt med att lista ut hur vi skulle få igång vårt nya värmesystem och vatten i källaren. Så det var några svettiga timmar med vår hjälpsamme rörmokare som support. Snart insåg vi också att toaletten frusit sönder under vintern…suck.

Men efter någon timme kom barnens stugkompisar och alla ungar drog ut och lekte. Vi har ju vår stuga i värdens minsta by med en bofast familj och resten små sommarstugor. Och vi är avlägset släkt med allihop! Barnen har jättefina kompisar här som de längtar efter hela året när de inte får ses.

När det blev lugnt inne bestämde vi oss för att hur trötta vi än var, maxa denna första dag i stugan, städa ur allt och reclaima den. Så det gjorde vi. På med städmusik, träningstights och sedan dammtorka, dammsuga och våttorka varje fläck av nedervåningen. Och när det var klart var vi så i gasen att vi bestämde oss för att genast börja påskpynta.

Anna hängde upp en dekoration med blommor i köksfönstret.

Uffe fick stryka påskdukar och vi dekorerade varje vrå med pynt.

Storbarnen kom in och började spela rollspel, så att övervåningen skallrade av skratt. Och när vi städat och pyntat färdigt tog vi på oss nattlinne och morgonrock och gjorde kväll.

Uffe fick popcorn och se på film. Essa gjorde honom sällskap

Vi fikade kvällsfika allesammans och enades om att detta är det underbaraste som finns. Att komma till stugan och ha allt härligt framför sig!

Vi la oss tidigt, i utkylda sängar. En minut efter att pojkarna släckt i sin kammare gick jag in för att fråga om de behövde extra filtar? Men då snarkade de redan ljudligt.

Morgonen därpå steg jag upp och gräddade mina nattjästa frallor (så bra recept) som jag förberett kvällen innan. Jag var så glad att jag kunde gråta, åt att ha senaste arbetsveckorna bakom mig och stugvistelsen framför mig.

Uffe och Anna spelade plockepinn till frukost och Juni sydde påskpynt för fullt.

Essa sitter som vanligt mitt i smeten.

Hon är som Jim från The office, med plågade blickar i kameran.

Efter frukost dukade vi upp hela matsalsbordet med målarfärger, tyg, lera och annat pyssel.

Viktigt att det finns något att sysselsätta händerna med. Folke gjorde äggkoppar.

Och påsktavlor av äggkartonger. En höna.

Och ett påskmonster.

Sedan stack ungarna ut för att med sina kompisar bygga vidare på kojan bakom vårt hus. Och jag och Anna tog itu med att städa tvättstugan grundligt. Jag rensade avlopp och skurade under tvättmaskinen och Anna skruvade upp hyllor och sorterade handdukar. Så härligt när det var klart!

Då gick vi också ut. Beundrade vedboden som vi målade i somras. Förbannade den enda vägg som färgen inte räckte till. Den ska jag måla när jag kommer tillbaka i maj!

Uppe på gården har barnen en koja. De har tagit ner en massa träd med yxa och såg och bygger den nu i flera våningar. Allesammans hjälps åt.

Som en bonus blir vi av med en dunge av sälg som stört utsikten.

Finns inget skönare som förälder än när ungarna är ute och rör på sig i friska luften.

När vi druckit saft och kaffe på backen, snörade jag och Anna på oss längdskidorna och åkte över sjön med Essa och Uffe.

Ååå här står en mamma och njuter i solskenet. Inte ett bekymmer i världen. Frid och fröjd.

Men om man bara beskär livet lite annorlunda framträder sexåring med plötsligt anfall av utmattningsdepression.

Så vi avbröt, åkte hem och la pussel istället. För att försöka bryta detta närmast vegetativa tillstånd.

Men han ville bevara pusslets integritet.

På kvällen stack storbarnen iväg och spelade rollspel med sina kompisar, medan Anna och jag var hemma med småglinen. När de somnat för kvällen satt vi uppe och drack te och åt dumle från vår hemliga godisgömma (i en burk med tvättmedel i tvättstugan).

Jag visste att barnen hade avslutat kvällen med att se på en Beckfilm. Så jag gissade att de skulle vara lite rädda när de traskade hem i mörkret längst oupplysta grusvägar. Och eftersom jag i själ och hjärta är en sadist smög jag mig ut på den kolsvarta gården och gömde mig. Och när de kom gående tätt tillsammans hoppade jag fram med ett vrål och flög på dem. De blev så rädda att de inte ens förmådde skrika av skräck. Skrek var det bara jag som gjorde – av skratt!

Vad mer har vi gjort då? Jo, en skoterutflykt. Kusinerna, deras kompisar och papporna till sagda kompisar tog med hela unghögen på en utflykt till en tjärn en bra bit in i skogen. Där det finns tusenbröder till tusen. Jag packade ner falukorv i slantar och en tigerkaka jag svängt ihop, samt saft till ungarna.

Sedan brände de iväg för att pimpla, grilla och ha roligt!

Fick bildrapporter i mobilen, medan jag satt och arbetade vid datorn och Anna satt och jobbade för sig.

Så fint med kusiner, stugkompisar och skoterpulkor så att alla får hänga med!

Vi har det så oförskämt bra här. Imorgon ska vi åka slalom men idag ska Uffe få ta fram sin cykel och och hoja längs de framtinade grusvägarna.

Igår hämtade jag Uffe tidigare på förskolan och så pyntade han, jag och Folke inför påsken. Medan julpyntet består av nio stora plastbackar, fyller påsklådan en enda. Men påsken är ju så mycket en högtid för blommor – och sånt kan man inte spara år från år.

Om det inte är påskliljor i plast förstås. Som dessa jag tillverkat av ljusmanschetter från loppis. Jag klippte sönder dem och trädde upp på gröna piprensare.

Köpte en bukett gerbera i olika färger också. Så rar!

En loppad påskplansch kom upp i köket

En annan över hyllan vid köksbänken.

Bytte till gult porslin här och tog fram den lilla kycklingparaden och blommorna av papper som jag tillverkade förra påsken.

Några rara påskkort står lutade mot panelen i köket. Och en kruka med narcisser som doftar gott.

Vid dörröppningen hänger påskkärringen och den lilla kycklingparaden står fint på hyllan.

Grönt, gult och blått är bra påskfärger. Ett stänk av rött går också bra – men inte så mycket att det blir juligt.

En ägghållare på köksbordet ihop med lite orangea ranunkler är fint.

I ett litet sillkrus står den söta murgröneviolen.

Och en röd primula gör pelargonen sällskap.

Det är mest köket och matrummet som pyntas. Även tallrikshyllan fick nytt gult porslin från skåpen.

Och en plansch med påskmotiv under.

Stina loppisfyndade den här ägghönan till mig förra året. En stor favorit! Den står på hedersplatsen.

En samling kuddar i påskiga färger.

Pelargonerna har verkligen fått fart!

Och några gula begonior lyser som solar i fönstret.

För första gången har jag en kornettblomma som trivs. Och de loppade tupparna står runtom den.

Lila är också det en härlig påskfärg. I själva verket fastans färg.

Slutligen klädde vi ett körsbärsris på väg att gå i blom. Gröna, rosa och vita fjädrar. Återanvänder samma varje år. Och gamla handmålade påskägg från när vi var små.

Så fint i art noveau-vasen.

Skönt att vi hunnit pynta litegrann, så att vi får njuta av det. Påsklovet spenderar vi ju i stugan så det gäller att passa på nu. Givetvis kommer jag också att pynta i stugan – men då får jag ju inte njuta alla fina dekorationer som finns här.

På mitt konto @underbaraboning samlar jag instagrams finaste hem och boningar. Idag ska jag påskpynta med pojkarna och inför det vill jag få lite påskinspiration. Så jag samlade några av de vår-pirrigaste bilderna från flödet, som får mig att vilja sätta igång. Följ dessa fina konton, vettja!

@starrensanna fält av påskliljor gör mig helt matt. Sån skönhet! Hemma satsar jag på blommorna i krukor runtom i kök och matrum.

En söt påsbonad hos – @grotgarden! Ska leta reda på mina egna och sätta upp alla jag äger.

Så fint med ett rustikt höganäskruk med enkelt påskris som hos @aktahem.se

En stor kakburk kan blir en fin kruka som hos @gronkullagard 

Hos @mariasinredning är det ljuset som lockar mig. Den tunna videkransen i fönstret, de överblommade pappriga påskliljorna och den tunna ljusblå himlen som lovar vår. Här skulle jag vilja sitta och spana och dricka kaffe.

Blommande träd och pullor på påskpromenad hos @majarebeckalarsson. man får ju lust att ha en sådan här hönsvagn i sin egen trädgård.

Ljuset i @alexandrafogelstrom kök! Ljust det här skarpa vårljuset som nästan känns overkligt efter allt mörker. Fint också med n enkel tulpanbukett med vide och de vackra rutiga och randiga kuddarna.

En kaskad av gula blommor hos @kariannetellefsen – så fint!

Härligt påskplock och pigga vårfärger hos @helenastorp

I söndags hade vi kalas för Ulf som fyllde fem. Vårt underbara lilla yrväder! Jag tänker ibland på när Ulf var som vildast och gjorde en massa hyss och jag delade med mig av dem på bloggen. Då hände det att folk muttrade om dålig uppfostran och att vi kommer få problem med den ungen när han blir större…

Jag är glad att jag då var en trygg trebarnsmamma, som inte oroades av idiotiska kommentarer. För det visade sig att hans företagsamhet i livet bara är en tillgång. Han åker skidor som om han aldrig har gjort annat, på badhuset simmar han två meter ner till botten och hämtar upp saker. Han bygget svåra legosatser utan hjälp och pysslar de mest fantastiska, detaljerade pärlplattor.

Den tidigt utvecklade motoriken som gjorde att han pillade in airpods i borrhål, klättrade upp på brandstegar och superlimmade Jakobs börs, är samma motorik som gjort att han kunnat klä på sig själv utan hjälp i flera års tid. Han är lugn och trygg och snäll! Det var aldrig hårdare tag som behövdes – det var bara ett ovanligt företagsamt och kreativt barn som behövde växa ikapp sig själv. Det säger jag inte som mammaskryt (okejdå, kanske lite) utan mest som tröst för den som just nu har ett yrväder hemma som folk skakar på huvudet åt.

Kalashögen!

Hela familjens lilla maskot

Ständigt med skidmedaljen på magen! Ville inleda kalaset med att öppna paketen, så då fick han förstås det!

Han är himla förtjust i pysselböcker av alla slag.

Och hade också önskat sig en radiostyrd robot. Så det fixade Jakob!

Jag matchade prickigt med prickigt.

Och eftersom jag haft så mycket jobb senaste tiden blev det köpesfika. Prinsesstårta och punschrullar. Men också resterna från vår påsklive dagen innan. Susannes blodapelsinkaka gjorde succé!

Vi fikade och hurrade och lekte.

Och nu har jag inga småbarn längre. För en femåring är väl inget småbarn? Snyft och puh på samma gång. Saknar redan småbarnstiden, men tänker också med stooor lättnad på att jag har den bakom mig.

Nu på lördag sänder vi live från mitt kök mellan 14-15.30 på min instagram och på Susannes youtube. Vi påskdekorerar, bakar och så ska Susanne lära oss lite smarta proffstips. Häng med vettja!

Jag tänkte visa lite enkelt pyssel

Och kanske blir det något med blommor

Passa på och ställ frågor under sändningen (eller redan nu om du har några) – lyxigt att ha en kock att fråga om råd kring matlagning, recept och tekniker. Vi försöker svara på allt vi bara hinner

Hoppas vi syns!

Åh vilken underbart härlig vårvinterhelg. Solen sken från blå himmel och hela familjen har donat på med en massa olika bestyr. Bertil har varit på scouthajk och sovit ute i skogen, Jakob har hälsat på sin bästa vän med småkillarna i släptåg och jag har sett både SVJ och Sing med barnen. Och däremellan gjort påskfint! Nästa lördag sänder ju Susanne och jag live från mitt kök mellan 14-15.30 och dagen därpå är det Ulfs födelsedagskalas. Och helgen efter är ju själva påsken och då är vi inte hemma. Så ska vi hinna njuta något gäller det att pynta NU!

Satte ris i den höga jugendvasen.

Och Folke hjälpte mig att fylla riset med fjädrar.

Dahlia hjälpte också till att göra fint. Precis som när vi julpyntade för fyra månader sedan. Vad snabbt vintern har gått, så här i backspegeln.

Ulf gömde kycklingar i hela huset och Folke gjorde något slags påskbord i matrummet.

Och det spelades fyrhändigt.

Så glad att jag gjorde iordning verandan förra helgen för nu är det underbart här! Tjugotvå grader varmt. Drack lemonad och läste andra delen av Maria Gripes serie som börjar med Tre trappor upp med hiss. Har ju precis satt igång projektet att läsa om mina favoriter av Maria Gripe. Den här boken håller även i vuxen ålder – man ser helt andra saker, bara.

Som jag längtat efter att verandan skulle bli varm och tillgänglig igen.

I köket har diverse påskpynt fått komma fram. Papperbonader, kycklingar och påskkärringar.

Blir så glad av alla karamellfärger!

Och kolla vilken vacker gammal vintagemobil av flirtkulor och piprens-kycklingar . Fann den på loppis och tänker att idén med hur man kan forma kycklingar är lätt att kopiera och göra i fler varianter!

De påskiga kantbanden har satts upp och så tillverkade jag några söta påskliljor av gamla ljusmanchetter av plast som jag istället trädde piprensare igenom. Fann dem billigt på loppis i höstas.

Så gulliga, glada färger överallt! Tänker på Lotta på Bråkmakargatans fina påsk-kök.

Några rara påskkort som dekoration

Och fler fina kantband.

Skyltade om på hyllan ovanför diskbänken där det tidigare varit blåvitt porslin. Nu kom allt cremegult fram.

Och lite fler påskliljor. Den här gången äkta.

Hela nedervåningen känns så solgul och varm och kommer så förbli till oktober ungefär.

Det maffiga och stökiga påskriset som når mig över huvudet fick hedersplatsen på skänken i matrummet.

Och bort med allt vinrött porslin som stått i tallrikshyllan – fram med gult istället!

Grönt, gult, rött och enstaka blåa toner – det är min färgskala det!

Hittar Ulfs små gömda kycklingar lite varstans här hemma just nu.

När jag pyntat, vilat och gått en långpromenad med Elina i telefonen kom jag hem och lagade middag och njöt av att ha hela familjen samlad igen. Känns så tomt när Bertil inte är hemma. Hur ska det gå i höst när han börjar skolan i stan och kanske sover hos farmor och morfar vissa nätter? Nej. det är för hemskt för att tänka på!

Men efter en sådan här panghelg känns det helt okej med måndag och jobb imorgon. Ska faktiskt pyssla på arbetstid och roligare dag är ju svår att tänka sig.

I lördags, på Tjugondag knut, dansades julen ut. Tänk att det som tar sån tid att hänga upp och ordna fram går så snabbt att plocka bort? Hips vips är allt bara tillbaka i lådorna som om inget hade hänt.

Börjar alltid med att samla ihop allt pynt från alla rum, och ställa på köksbordet.

Sedan plockade jag upp julkartongerna från källaren. Har åtta lådor som dessa fulla med pynt. De är kategoriserade efter vilken ordning de kommer fram i – jag pyntar ju lite mer för varje vecka mellan november och julafton.

Jag torkade av allt julpynt och satte tillbaka i respektive låda. Då har jag koll på sakerna till kommande år.

Sorgligast var förstås granen. Sorgligast och jobbigast för den var verkligen stendöd. Lejde barnen att dammsuga upp med industridammsugaren och det blev i alla fall poppis.

Tog först ner toppspiran. Sedan hängde jag av julkulor och alla kristyrer. Sedan barnens namnpepparkakor som de fick kalasa på. Sedan garntomtar och halmdekorationer. Sedan flaggspel, glitter och sist änglahår. Därefter plockade jag ner ljusslingan och rullade ihop i sin kartong.

Det är en ganska fin stund där med pyntet. Att sortera ihop, damma av och tänka tillbaka på julen och allt vi upplevt. Tacka för det som gick – och det vi fick. Och fundera på var vi befinner oss nästa år.

Alla mörka draperier och gardiner och julstjärnor får dock hänga kvar januari ut. Det känns för kalt och kallt utan dem. Och det blir roligare att göra iordning när ljuset börjar återvända en smula.

Veckan startade med att Folke fick testa de ökända snacks-citronerna. Ingen vidare favorit. Men han var nöjd ändå, för han hade på sig sin nya mössa och mankini som han skapat helt själv.

Det var matlag men inte hos oss. Uffe hade med sig sin nya monchichi och delade generöst med sig till Stubbe. Han var dock inte imponerad.

I köksfönstret växer våra marssådder. Känns overkligt att vi någonsin ska kunna plantera ut dem. Så mycket snö som det fortfarande är.

Albin hade kirrat krubbet

Men innan vi fick äta skulle matlaget högtidligt förevigas med Albins gamla kamera.

Middagen bestod av kött och potatis. Gräddsås och svamp. Rejält skare va.

Bertil hissade Klas

Och sedan fick han aldrig sluta hissa honom i luften.

Men jag gullade med Ylvis istället.

På skärtorsdagen var Ulf utklädd till påskkärring på förskolan. Trumpen och med de sötaste bullkinderna. När han kom hem frågade jag om någon annan på förskolan varit påskkärring?

-Ja. Men Ninni bara låtsades vara påskkärring! Och Oskar var en katt. Och Pelle var Skellefteå.

Väldigt irriterande när någon bara låtsas vara påskkärring. För att inte tala om Skellefteå! (Obs obs fingerade barnnamn)

Och så på långfredagen reste vi till Jakobs mormor för att fira påsk.

På påskaftonen var det kolbulle-festival nere på gamla skolan. Vi traskade dit men lillen tog cykeln. Jag var överlycklig över att asfalten smält fram.

-Äntligen en promenad där man slipper spänna skinkorna!

Finaste påskdekorationen jag sett. Ska definitivt göra en sådan här festlig pinne nästa år med fjädrar och ballonger i ett enda stök. Placera ute på gården och bli glad!

Vi ställde oss i kö för kolbullar. Gillar ni det?

Jag ÄLSKAR!

Med lingonsylt ska de ätas såklart. Och helst ett glas kall mjölk.

Passerade några fina hus

Solen sken, vädret var milt och snällt och vi gick en tipspromenad och svarade på påskiga frågor.

När vi kom hem målade vi påskägg till påskbuffen.

Och sedan åt vi allt gott som Gammor, Felicia och Johanna lagat!

Här spelas det mycket spel och jag har precis lärt mig Ticket to ride. Svinkul! Ska köpa hem till oss också.

På påskdagen var det så milt och ljuvligt att man kunde sitta ute på altanen och äta frukost. Utan ytterkläder.

Så småningom blev vi sugna på att bada. Så vi traskade ner till sjön.

Jakob och hans lillebror hade tagit upp en rejäl vak.

Med stege och allt. Jag bestämde mig direkt för att INTE bada.

Utan bara basta.

Men alla andra badade och badade. Både barnen…

och åttiofemåriga Gammor.

Och Jakob han har kallbadat 110 dagar i rad den här vintern och hållit sig frisk under alla barnens sjukor.

Han är stenhård. Satt i tio minuter och rörde inte en min.

Till slut ville jag inte vara den enda som inte badade utan doppade mig faktiskt två gånger i rad. Riktigt härligt! Synd bara att man ska bli så hes av att kallbada. Av allt skrikande alltså.

Efter att vi badat klart och bastat och haft det skönt så traskade vi hem igen. Jag somnade sedan gott i solen på verandan. Och det var allt från denna påskvecka!

Så blev det då påsk till slut. Trots att jag inte hunnit laga någon påskmat. Trots att jag aldrig hann skriva något om min fasta. Trots att jag knappt hunnit blogga om påsken alls i år. Bokskrivandet slukar all kreativ energi och hjärnan känns som en urvriden disktrasa.

Men jag har påskliljor, hemresta släktingar och en påse full med låneböcker att läsa på ledigheten. Jag planerar att åka längdskidor, sitta i en snödriva och sola och har precis lärt mig spela Othello. Kan man begära mer av en påskledighet?

Jo, just det. Jag köpt en påse påskgodis till mig själv också. En påse som bryter godisfastan som jag ägnat mig åt i fyrtio dagar. En påse dragéägg som är det enda jag kunnat tänka på i åtminstone två veckor. Som jag ska njuta när jag äntligen får äta den. Andaktsfullt ska det ske eller förresten. Inte andaktsfullt alls. Tänker proppa käften full och frossa.

Idag är det långfredag och inte rätt dag att önska Glad Påsk. Så det gör jag istället imorgon

På lördagen hade vi fyraårskalas för Uffe. Tänk att det var fyra år sedan jag sist var gravid!? Sedan jag låg i värkarbete i ett badkar på förlossningen och lyssnade på Spanarna för att skingra ångesten. Tänk att jag inte längre har ett småbarn utan en kompetent liten unge som refererar till sina storebrorsor som ”mina pojkar!.

-Var inte så arg på mina pojkar! fräser han när vi säger åt storbarnen att raska på på morgonen

–Är det duuu som är fröken åt mina pooojkar?! gastar han åt fritidsfröken när hon går förbi förskolegården.

-Var är pojkarna nu då? frågar han direkt han kommer innanför dörren efter förskolan.

Hur som helst. Nu var det kalas för lilleman. Han hade bestämt fika och ville ha prinsesstårta, punschrullar och hållglass. Alltså glass som man håller i. Inte i skål. Jag hade på mig samma klänning som jag hade på barnvälsignelsen och som jag haft tusen gånger sedan dess. Bra pris per användning!

Det var ett väldigt paketberg från alla släktingarna. Ulf hade önskat sig en vrålande Kinky-Kong i present (alltså en Kingkong som kan vråla om man trycker på magen på den. Men jag rättar aldrig en rolig felsägning) och stod och fingrade på paketen och försökte lista ut om det kunde finnas en sådan någonstans.

Saft och citrontårta

Soligt som en sommardag inomhus.

Vi fikade och hade trevligt

Och sedan skulle det sjungas för födelsedagsbarnet vilket förstås var väldigt prövande för nerverna.

Och därefter skulle ljusen blåsas. Det kräver sina lungor.

Ulfs min sammanfattar faktiskt också på pricken min känsla inför den här våren. Och tanken på att jag måste hinna färdigt med min nya bok innan midsommar.

Så mysigt att ha stort kalas för Ulf. Det är bara andra gången vi har en sådan baluns för honom för de första två åren var det ju pandemi.

Bertil och Folke fick ett Othellospel från farmor och vi har redan hunnit spela det flera gånger. Vi spelade typ aldrig spel hemma när jag var liten men jag spelar med mina barn hela tiden. Tycker att det är så mysigt.

Uffe testade sin nya playdoh

Men i present fick han också en nerfgun av gammor. Och ett bowlingset av morfar. De leksakerna gick att kombinera på ett underbart vis. Vi ställde upp käglorna på köksön och sedan blev det turnering.

Prickskytte på käglorna. Alla deltog.

Farmor, morfar, kusin Jonas och farbror Jens…

Gammor var oväntat stadig på handen och sköt ner fler käglor under vilt jubel.

Puh, vilket kalas det blev! Nu är det jag som fyller år här näst. Närmare bestämt om arton dagar. Men då är jag på skrivarresa med Malin och en bättre födelsedagspresent till mig själv kan jag inte tänka mig.

Idag sände vi påskliven från mitt kök. Det var så roligt! Lite kaosigt och härligt och så många som tittade in och kommenterade och hejade på.

Så glad varje gång jag får anledning att arbeta med Susanne.

Hon gjorde en underbar skagenpaj till huvudrätt och dessa citron och vaniljkrämsfyllda bakelser till dessert. Med smarta genvägar som gör att man kan bekvämimpa i köket utan att spränga sparbössan.

Själv gjorde jag bland annat dessa rara små påskägg!

Och hela sändningen kan ni se på Susannes youtube eller på min instagram (rekommenderar nog IG-filmen främst för på youtube hade vi lite problem med bildvinkeln).

Nu på söndag klockan 15.00 sänder jag och Susanne en påsklive från mitt kök! Att fira in påsken ihop har ju blivit något av en tradition och i år är inget undantag. Fast den här gången gör vi det på tu man hand, i all enkelhet. Sändningen kan du se på IG eller på Susannes youtube (Susannes skafferi).

Jag visar ett par enkla påskpynt och Susanne lär ut några härliga recept som hjälper dig att bekväm-impa på påskbordet. Utan att spränga spargrisen!

Hoppas du vill hänga med!

Jag blev förvirrad när Bertil förra året pratade om ”Jesuskonferensen”. Det tog ett tag för mig att förstå att han i själva verket menade julkrubban. Det finns många rara felhörningar i kyrkliga sammanhang och de kommer fram extra mycket kring jul och högtider. När Folke var fyra ville han så gärna åka med i luciatåget och var så besviken när det aldrig dök upp på förskolan utan man fick gå själv. Han som klätt ut sig till tärning och allt!

Här är några av alla gulliga felhörningar och missuppfattningar som strömmade in när jag bloggade om det sist:

Min lillebror och jag trodde att det hette agentstjärnan. Vi såg någon agentfilm på 60-talet.

I våras frågade en fyraåring mig “när ska vi äta den där Kristins himmelsfärs?”

Min son ville som fyraåring gärna vara ”Staffan Stallegren” i luciatåget.

Jag trodde texten i När juldagsmorgon glimmar lydde och ”Gud i natten stimmar”, istället för ”Gud i nattens timmar”. Detta pga min farbror som brukade huta åt oss kusiner med orden ”stimma inte!”

För något år sedan julbakade vi på förskolan där jag jobbar. Jag säger lussebullar och min kollega säger lussekatter. Det naturliga blev att barnen sa “kattbullar” och det är så väldigt rart!

– Kan man heta Kvist i efternamn?
– Ja, man kan heta Gren, Bergqvist osv…
– För Jesus heter ju det.
– Jesus?
– Ja, Jesus Kvist.

Min sexåring hade precis en liten teater här hemma om Jesus födelse och död.. ”Jag vill inte bli korsad på färset! ”

“Vad heter den där Jesuskvist i förnamn egentligen? sa en älskling i min familj

De sjöng ” det porlar i min själ” i kyrkan och jag tyckte att det passade bra att sjunga på pottan eftersom jag trodde att de sjöng ”det porlar i min stjärt”

Jag trodde psalmen gick ”Här ligger jorden” när jag var liten. Som en platsbeskrivning.

Min lillasyster sjöng högt och tydligt “få lysa in med hopp och strid, i varje hem och hus” på ett luciaframträdande för sisådär 20 år sedan. Det retar vi henne för fortfarande, givetvis.

Min son undrade:

–Vem är getost?

-Hur menar du? Det är en slags ost?

-Nej nej, getost på korset menar jag!

 När min mamma var liten undrade hon vem hon var och varför man sjöng om “Hosianna Davidson”

När vi sjöng psalmen Måne och sol med texten ”Jesus, Guds son levde och dog” undrade min dotter ”Vem är gutt?!

“Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån op! Han kommer, han med färjan…”

På min dotters första söndagsskola frågades någon: ”Vet ni vem Lukas var?” Min tös räckte upp handen och sa med stolt röst ”Emils häst!”

En gång fick min kompis lillasyster följa med henne till Kyrkans barntimmar, som det hette på sjuttiotalet.Där blev hon lite upprörd över att kyrkofröken påstod att Jesus som var starkast i världen.Hon visste ju själv att det var Pippi Långstrump. Efter visst dividerande konstaterade lillasystern att “-Då får väl du tro på Jesus, så tror jag på Pippi Långstrump.”

Min systerson trodde att hans pappa hade känt Jesus eller åtminstone träffat honom. Pappa var ju så gammal…

”Trygga räkan” istället för ”tryggare kan ingen vara”. Funderade aldrig över varför, accepterade det helt enkelt.

Jag trodde visan gick ”lusse lelle, lusse lelle älvan äter före jul” istället för ”elva nätter före jul”… kommer ihåg att jag undrade varför älvan bara åt då

 “Mamma, när ska vi göra såna där fikon med ananas?” Hon menade att vi skulle sticka nejlikor i apelsiner till jul…

”Sov du lilla video-ugn!”

“Det är sant… Santa Klas har sagt det!”

Jag ville äta ”Smygande Petrus” till lunch. Alltså Flygande Jakob.

Min svägerskas son sjöng inte ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” utan ”Staffan var en stalledräng, med katt och mus och hjärna”