När mamma vilar

Jag hade en väldigt arbetsam mamma som alltid gick an och donade med något. När hon blev sjuk förändrades det. Dels var hon hemma när jag kom efter skolan. Det var tänt i huset och kanske fanns det fika färdigt. Ibland låg hon i sängen och läste och det var det mysigaste. Att få krypa ner bredvid henne, dra en filt över benen. Bläddra i Sköna Hem och småprata om dagen som varit. Det var otroligt värdefulla stunder. Ja, jag tror att det var bra för hela familjen att min mamma sänkte tempot.

Det tänker jag på själv nu med tre barn – att min vila är värdefull för familjen. Först var jag utmattad och några år senare gravid. Sedan kom Ulf och sammantaget har det blivit ganska många timmar i viloläge sedan dess. Och visst – i perioder har vi nog alla varit trött på frasen mamma vilar. Men nu när det är lite mer jämnvikt mellan arbete och vila så tycker jag att vilan är viktigare än någonsin.

Jag är noga med att värna stunderna av vila. Att få dricka mitt kaffe i stillhet. Att ligga och bläddra i en tidning i lugn och ro. Och barnen vet att de gärna får vara med mig då – men bara om de är lugna. Jag vill visa mina barn att man både får och kan ta det lugnt. Och att mammor också är människor som blir ledsna och trötta när de sover för lite. Som tappar tålamodet om de aldrig får vila.

Nu när Bertil inte längre går på fritids alla dagar utan cyklar hem själv från skolan. Då händer det att han kommer precis när Ulf sover middag och jag tar en liten vilopaus i sängen. Då kryper han ner hos mig och så pratar vi om vad som hänt under dagen. Alldagliga samtal. Men med hårpill och kramar och jag som har tid att lyssna klart. Och han som får del av mitt lugn.

Finns det en bättre känsla som barn än när mamma och pappa är lugna och trygga och har tid att lyssna? Föräldrarnas lugn är nog den största gåvan man kan få som liten. För när mamma och pappa är arga, stressade och bråkar är det nästan omöjligt att känna lugn – man är ju så emotionellt beroende av dem.

Lugn och vila och närvaro. Det vill jag ge mina barn i överflöd. Därför är det så tydligt för mig att jag aldrig mer kan arbeta heltid. Det GÅR bara inte. Jag tänker inte göra karriär ifall jag inte har tid att dofta barnen i håret en vanlig onsdagsgeftermiddag. Det är inte värt det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

78 kommentarer på “När mamma vilar”

  1. Klokt. Och viktigt. Och för dem som inte kan eller vill ligga ner och mysa med barnen kan det ju räcka med att LÄGGA BORT MOBILEN. Alla samtal, mail, sms och webbsidor kan vänta. Ibland vill ju barnen bara prata i en minut, låt dem då få den minutens uppmärksamhet. Det gör sådan otrolig skillnad att titta upp, se på den som pratar och verkligen lyssna. Även om man tycker själv att man kan skriva, läsa, lyssna samtidigt.
    Det började jag tänka på när jag läst ditt inlägg.

    1. Ja, det tänkte jag också på, och är arg på mig själv över att jag så ofta sitter med min mobil. Även om jag tycker att jag klarar flera saker samtidigt så är det faktiskt dålig stil att inte titta på den som pratar….

  2. Vilken fin text, tänkvärd. Tycker din blogg har varit extra bra senaste månaderna!

    Jag tycker själv att deltid är lagomtid men känner också dåligt samvete över det. ”Tänk på pensionen”, ”det där är en kvinnofälla” osv. Men när jag jobbat heltid får jag dåligt samvete för jag vill vara mer med barnen.

    1. Jag som hade en mamma och flera andra släktingar som gått bort tidigt känner att det är ju inte ens säkert att jag lever till pensionen. Jag måste få må bra nu, inte slita ihjäl mig och bli utmattad för att (kanske) få det bra sedan. Som en av mina kusiner sa; “jamen lever jag så länge och blir pensionen liten så är jag i alla fall redan van att vara sparsam”.
      Men visst är det jobbigt att på något vis inte räknas för att man arbetar deltid; att få gliringar av kollegor och andra när man går hem för dagen….

    2. Jag känner igen det där. Jag har inga barn, men jobbar deltid ändå. Orkar med mig själv och det jag längtar efter på ett helt annat sätt än vid heltidsjobb. Någon sa vid tillfälle apropå sitt deltidsjobb och därmed ledig fredag att “jag har pension varje fredag”. Även om det inte ger betalt varken nu eller sedan så blir det ändå en investering (om än inte ekonomisk) i en själv under en längre tid. Något som kan ge väl som mycket, om inte mer. Allt kan inte mätas i pengar.

  3. Men OJ! Det är ju precis det här mitt inlägg handlar om idag, som min blogg, (tillsammans med författandet), ofta handlar om. Utmattning, mamma i viloläge. Hur enormt otillräcklig man ofta känner sig då. Så TACK för att du skrev detta!! Det var PRECIS, exakt vad jag behövde läsa idag. Kram från en mamma som just ska krypa till sängs fast dagen knappt har börjat…

  4. Just detta har jag tänkt mycket på på sistone. Vi har ett barn med diagnos, jag är sjukpensionär och min man har utvecklat allvarlig sjukdom där stress garanterat bidragit till sjukdomen. Vi har tillgång till en mängd olika sorters stöd från samhället, men det främsta vi behöver är att min man skulle kunna vara ledig mer. Han har varit sjukskriven en liten tid men det var fruktansvärt svårt att få igenom och sedan är ju allt fokus på att man ska tillbaka till arbete. Att vara ledig för att få ihop livspusslet och för att förebygga sjukdom är bara något man kan göra på eget bevåg med stor ekonomisk förlust, och när det handlar om att skydda sin hälsa är det farligt att gå ner i arbetstid för om man senare blir sjukskriven har man sabbat sin SGI ordentligt. Det är så hemskt att vår samhällsmodell tvingar föräldrar att jobba ihjäl. En sjukskrivning handlar om individen och aldrig familjen som helhet. Har man ett barn som verkligen, verkligen behöver en mer närvarande och välmående förälder finns inte mycket samhället kan göra. Finns så mycket som erbjuds – förutom att föräldern ska kunna vara ledig mer.

    1. Det låter verkligen kämpigt. Och håller med i frustrationen över att det som du säger finns så mycket som erbjuds – förutom att föräldern ska kunna vara ledig mer.

  5. Så klokt. Tack för att du sätter ord på något som är så grundläggande och viktigt men alldeles för lätt att glömma bort!

  6. Jag blir alltid så berörd när du skriver om din mamma. Det låter som du även tagit med den en del fint från tiden när hon var sjuk. Och så insiktsfullt av dig att vila med barnen.

    Tänk vad fint livet vore om båda föräldrarna hade tid att vila med barnen. Jag vill ju tro att världen skulle blivit annorlunda med två vilande föräldrar hemma.

    Kram
    Från en som inte jobbar heltid utan jobbar med vilan också.

  7. Deltid är en underbar kvinnofälla. Jag gick ner från 30 till 24 timmar i veckan i januari. Mina kollegor tyckte nog att det var rätt kul att jag skulle gå ner ännu mera (!), men de har inga barn, pendlar inte och har inte ett fantastiskt hus och trädgård att njuta av. Jag jobbade också 50 timmar i veckan när jag började i mediabranchen. Det var kul att äta middag på jobbet med de andra, men nu, nej tack! Timlönen betyder så mycket mer än månadslönen och ja, jag har mindre pengar 10.000 mindre i månaden, det märks och det är inte bra för min pension. Men det är rätt nu och här. Min dotter är 2,5 år och jag vill vara både på jobbet och med henne och inte stressa.

  8. Tack för ett klokt och viktigt inlägg! Du levererar en sådan viktig och nyanserad blogg, varje dag! All cred till dig 👏🏻💛

    1. Håller verkligen med! Jag läser inte bloggen varje dag, snarare varannan vecka eller en gång i månaden. Men allt som skrivs har sådan kvalité att det är värt att scrolla tillbaka flera veckors inlägg för att inte missa något.

      1. Tusen tusen tack. Det gör mig oerhört stolt ☺️ Ska fortsätta försöka leverera högt! Kram

  9. Fint inlägg, och klok insikt. Att vara rädd om sig själv, och i förlängningen också dem runt omkring är värt mer än det mesta. Då tror jag att man orkar det man behöver orka av resten.

  10. Håller med dig. Mitt jobb är viktigt för mig, men det har sen jag fick barn för 14 år sen, varit omöjligt för mig att jobba heltid. Min kraft har helt enkelt inte räckt till för det. Tyvärr krävde min arbetsgivare mer än så, och jag fick sluta och startade eget för 6 år sen. Så nu jobbar jag nog ganska mycket ändå, men är mer flexibel.
    Väntar bara på den dag jag hör en pappa säga att han inte hinner eller orkar jobba heltid. Den dan kanske vi har kommit nånstans med jämställdheten.

  11. Om en nu kan säga något positivt som Corona har medfört är det ändå just detta. Det innebär en lättnad för många föräldrar som nu arbetar mindre och därmed är mindre stressade, får mer tid till vila och mer tid till sina barn. Jag menar inte att jag önskar någon arbetslöshet och jag vet att många hjältar arbetar mer än tidigare just nu, men jag har för egen del svårt att se hur jag ska kunna gå tillbaka till min tidigare rätt stressiga vardag. Har åtminstone en förhoppning att vi med yrken där det är möjlighet kommer att arbeta mer hemifrån och med det frigöra mer tid för barn och återhämtning i framtiden.

  12. Otroligt tänkvärt att reflektera över. Och den här tiden just nu är kanske ett uppvaknande för många? Känner själv att alla resor nog tagit mer på krafterna tidigare än vad jag insett. De är på ett sätt nödvändiga när man bor utomlands, men kanske också en anledning till att dra ner på jobbtempot för att ha utrymme att just umgås både hemma och hemma i Sverige.

  13. Jag behövde verkligen höra det där. Känner mig som världens tråkigaste mamma när jag inte orkar. Tillåter mig inte att vila när min 3-åring bara vill busa. Men börjar nästan gråta av längt när jag läser det du skriver. Så vill Jag också ha det. Ska spara dina ord i tanken.

  14. Älskar detta tänk. Kämpar dock med vår extremt aktiva 3-åring, han har inte kunnat vara i stillhet eller slappna av någonsin, inte heller som bebis. Om vi försöker ha stillhet så river han huset. Så vi föräldrar har svårt att få vår välbehövliga vila (sonen sover dessutom väldigt få timmar per dygn). Men kanske när han blir äldre. Ditt inlägg ger lite hopp om hur det kanske kan bli. 🙂

    1. Håller med dig! Vårt 3e barn är hyperaktivt. Vi har fått tänka om en hel del. Åh vad jag saknade de lugna stunderna som vi haft med de äldre. Nu blir det mer planering för att få till dem och de blir inte ”naturliga”. Vi har provat oss fram och efter skolan så är det fysisk aktivitet ridning (fungerar mycket bra), skidor, dans, klättring, fotboll i ca en timme. Sen kan det bli lite lugnare i knopp och kropp. En liten lässtund kan då fungera.

  15. Så sant och tänkvärt! ❤ Har tonårsbarn – är ibland lätt å glömma i vardagens stress att även de behöver tid, lugn och “snus” i håret. Tar det till mig!

  16. Skulle gärna vara lyxhustru. Många har inte tid med sina barn. Jobbar inte heller heltid.

  17. Jag känner samma. Åtminstone vill jag inte jobba heltid medan vår snart femåring är liten och ff uppskattar mitt och pappans sällskap. När vår då 1,5 – åring fick leukemi (färdigblandad sedan 6 mån tillbaka) , blev det så tydligt vad som är viktigt i livet. Utan varandra är vi ingenting. Att ge vår son av vår tid är det mest kärleksfulla vi kan göra. Sedan vet jag att alla inte har möjligheten att jobba deltid, men jag vet också att man kan leva på lite pengar och ändå vara lycklig.

  18. Men åååh så fint och bra skrivet! Behövde få läsa det och få bekräftat mina egna funderingar. Är gravid i v30 med trean och är hemma och vilar idag, sovit hela fm, sov igår kväll också. Tänkte på det när jag lämnade barnen på skolan imorse (9 och 10,5 år) att jag nog inte vill eller kan jobba heltid framöver, jobbar 80% nu. Det är alldeles nog, och nu med snart en liten till är nog det också för mycket. Det finns så mycket annat jag ska räcka till för, som jag VILL räcka till för. Och att vila tillsammans med barnen, det är ju så värdefullt, att ge sig och dom den tiden. Och som du säger, visa att det är ok och att mammor också är människor med känslor. ❤️

  19. Tack för det här fina och mäktiga inlägget. (Det kom dessutom precis i rätt tid för att hjälpa mig att ta ett viktigt beslut som jag egentligen vetat om varit rätt redan innan).

  20. Åh, vad jag behövde höra detta idag. Just detta! I vår familj är det jag som jämt behöver vila, återhämtning, tystnad och lugn och kanske en stund i fred. Min man har ofta inte de kraven. Och jag känner mig så skyldig, även om det alltid går att få till utan gnat eller tjat. Även om hela familjen ställer upp på det så svider det i hjärtat ibland att pappan har mer ork med barnen till lek medan “mamma är bäst på att mysa”. Att tänka att myset är minst lika viktigt och värdefullt är något jag behöver jobba med. Vill också leva ett liv där jag det finns tid över. Just nu gör jag inte det…

    1. Tack för din kommentar. Tror vi är många som kan känna igen oss. Hoppas du snart får den där tiden över <3 kram

  21. Fin beskrivning av det viktigaste ❤ har även jag haft svårt att göra, då, när livet kretsade kring jobbet. Men nu, när livet mer handlar om att vara i stunden, nu går det bra. Och jag uppskattar så mkt stundena när hon kommer hem från skolan, bubblande av intryck. Synd att det krävdes en rejäl depression och utmattning, för att få mig att sakta in.

  22. Jag kom att tänka på lugn- och rostunderna när jag var liten. När mamma satt kvar efter maten med sin tekopp och tidningen. Eller när hon låg i badet och vi fick krypa ner i det skållheta vattnet även om vi oftast hoppade ur efter bara någon minut. Så viktiga stunder. Tid för samtal och tystnad.

  23. Det händer ofta att jag liksom vaknar upp av dina texter. Vaknar upp och på riktigt tänker efter vad som är viktigt. Sänka kraven. Vara närvarande. Tack för en inspirerande text!

  24. Så otroligt viktiga och värdefulla ord! Betyder så mycket att just jag fick läsa dom idag dessutom. Då jag idag efter samtal med läkare blivit sjukskriven på heltid i minst 2 månader för vila pga en långdragen utmattningsdepression. Har sagt nej till heltidssjukskrivning förut då jag vill jobba, då jag jobbar ute med växter, det jag älskar. Men det räcker inte längre. Det är bara stress, bråk och arga föräldrar hemma och min största ångest är att det påverkar barnen. Så TACK för din input just denna dagen. Nu ska denna mamman vila på allvar! ❤️ Och lyssna på podden såklart! Den bästa! 🌹

    1. Kära du! Hoppas dina två månader hemma ska få hjälpa till att hitta tillbaka till glädjen och orken <3

  25. När mitt första barn kom var jag 35 och hade funderat länge och väl på föräldraskap och försökt komma till en punkt där jag kände att jag klarade det. Nu är han snart 16 och lillasyster 11 och är det något jag praktiserar så är det luuuugn. Både inombords och med vad som händer runtom. Jag har blivit arg på dem så få gånger att jag numera bara behöver hota med att bli arg så skärper de sig, för en arg mamma är en person de inte vill ha att göra med, och inte jag heller. Man får så mycket ut av att vara lugn. Mer lugn i livet! 👍

  26. Tänkvärda ord och tankar. Det är så viktigt med tid för barnen.
    Men ofta är det kvinnan i förhållandet som jobbar deltid när barnen växter upp och mannen som fortsätter att jobba heltid. En mamma sätter väl alltid barnen och deras tid främst, men gäller det även papporna? Var finns deras dåliga samvete och mammahjärtan?
    Vid en separation är det ofta mannen som sedan kan bo kvar i huset och har den mest stabila ekonomin och gå vidare med en god ekonomi. Har även mött många kvinnor med låg pension som alltid jobbat deltid när barnen var små. De kanske inte klagar men önskar att de tänkt mer klarsynt kring fördelningen av arbetet i familjen. Att städa och passa barn en eftermiddag kan vara minst lika arbetsamt som att lägga den tiden på en arbetsplats. TID med barnen är det viktigaste men även ett jämställt tänk kring vem som ska gå ner i tid och därmed hamna i ekonomiskt underläge.

  27. Apropå mammor, vila och cancer, har du läst boken Så mycket kärlek kan inte dö? Det handlar om en flicka och en mamma som har cancer. Jag läste den för min son när han var åtta år och så en gång till när han var nio år. Vi båda blev helt tagna. Skratt och tårar och en massa funderingar att prata igenom.

  28. Underbart att läsa/höra. Mina sex första levnadsår blev jag “tvingad” till vila efter lunchen varje dag. Inget krav på att sova men jag/vi vilade. Låg på golvet/soffan/sängen – under bordet mm vilade tysta i ca 20-30 minuter. Inget konstigt , märkvärdigt eller annorlunda , det var “bara så” . Tack fantastiska mamma Svea för den uppväxten. Det är en styrka för mig att kunna “koppla bort” koppla av & så mycket piggare jag blev efter vilan. Kropp & knopp behöver återhämtning 🙂 hälsningar från en 57 årig kvinna i södra Norrland

    1. Men gud vad fint det låter <3 Inser att detta verkligen träffade mig, då jag varje dag behöver vila, ligga kvar lite i sängen mm. Har haft lite ångest över detta och tänkt att en vuxen kanske ska va en sån där som "fixar hela tiden, massa projekt, är igång hela tiden." Och sån är inte jag!! Men jag är väldigt närvarande, lugn och lyssnande 🙂 Kanske inte är så fel ändå <3

  29. Åh jag blev helt tårögd när jag läste om din och Bertils stund. Är det något jag saknar från min barndom är vuxna som både hade tid och orkade lyssna klart. Det försöker jag ge mina barn och jag blev så rörd av att läsa om din vila och att barnen får vara med. <3

  30. Åh tack för detta inlägg! Kommentarer som “mamma ska bara vila lite”, “mamma sover inte, jag bara blundar”, “mamma behöver bara ligga här en liten, liten stund” ger mig sååå dåligt samvete! Jag känner mig usel! Inför mina barn, mitt hem, min man. Till o med nu när jag är gravid med fjärde barnet känner jag mig som en skurk så fort jag ger efter det allra minsta för min trötthet. I alla dessa känslor av skuld ger dina ord mig tröst. Som en klapp på ryggen som säger “det är okej”.

  31. Tack för en heeelt underbar blogg! Du är så klok & inspirerande! Jag älskar den blandning av inlägg du delar med dig av – vardagliga husmorsknep, samhällsviktiga ämnen, familj & barn, glädje, humor, sorg och din tro. Wow! Tack!

  32. Tack Clara, den tankeväckaren behövde jag. Jag vilar ALDRIG. Jag stressar på som en vilde hela dagarna. Mycket pga att det är mitt sätt att hantera min dagliga ångest. Att göra saker hela tiden. Annars duger jag inte. Tragiskt, men min verklighet.

    Men det där du skriver om mamma som vilar. Det känner jag igen så mycket från mig egna uppväxt, mamma var sjukskriven ofta och låg mycket till sängs. Och just det där att komma hem efter skolan och man visste att det alltid fanns en vilande mamma där, som hade tid att lyssna. Guld värt! Å, detta vill jag ju ge mina fem små flickor också…

  33. En av väldigt få positiva saker med hemma-arbete pga covid-19 är att jag utan att gå ner i arbetstid får minst 1 timme extra med min son pga jag inte längre har någon pendling. Vi hinner läsa och mysa på morgonen i lugn o ro, och när jobbet slutar och pappan hämtar så är jag hemma när de kommer hem så vi kan gå ut o gunga eller cykla innan det är dags för mat <3 det njuter jag av. I framtiden är planen ej heltidsarbete, men som vikarie och nyflyttad blev det inte så nu.

  34. Tack för fint inlägg <3 Du har verkligen förmåga att sätta ord på precis det jag själv behöver höra ibland 🙂

    Jag tänker mycket kring detta också. Min grundtanke handlar om att jag tänker att det är bra att ge ens barn olika bilder av hur en människa är. Man kan ha både energi och vara trött. Och jag vill liksom visa att det är okej att ta ansvar för sina känslor och behov. Tänker att jag vill vara bra på att kommunicera mina egna behov till mitt barn och visa hur man själv tar ansvar för sina behov. T.ex: Nu är jag väldigt trött så nu behöver jag ligga och vila en liten stund. Jag tänker mig att man kan lära barn på det sättet att det är okej för dem att göra samma, t.ex kunna säga till en vän att man inte vill leka, inte orkar mm. Att det är okej att ta ansvar för sina egna känslor och kommunicera sina behov.

    Hälsningar från en som själv behövt öva upp just detta i vuxen ålder 🙂

  35. Tack för dina ord! Så fint och tänkvärt skrivet.
    Jag har tre barn, har nyligen opererat bort en bröstcancertumör och är i början av en lång period av cellgifter. Dina ord gav ett helt nytt perspektiv på den situation jag befinner mig i just nu.
    Jag har varit så rädd och orolig för hur barnen ska påverkas av min sjukdom. Det är så mycket jag pga cellgifterna inte orkar. I perioder måste jag vila och ligga i sängen, ibland nästan hela dagar, och kan omöjligt vara den mamma jag och barnen är van vid.
    Jag har känt att de ”förlorat” sin mamma under denna tid men så är det ju inte.
    Jag är ju bara en vilande mamma men som finns där för prat och mys i sängen under en filt och mycket sagoläsning och den mamman är precis lika viktig som hon som följer med till lekplatsen, bakar och hjälper till att bygga koja i vardagsrummet.

    Tack igen för att du fick mig att förstå detta.

  36. Sparade det här inlägget, för mig själv att läsa igen och igen och igen. För att påminna mig själv att mamman behöver vila ❤️

  37. Min make och jag är sk frivilligt barnlösa men har ändå valt att “skala ner” och komma i fas med varandra, livet och allt annat. Min man har jobbat deltid i flera år (80-90%) och sen 1 januari är även jag ledig en dag i veckan. Sån lyx! Jag hoppas på att få kunna göra detta lång tid framöver men det beror lite på min arbetsgivare, de har inte skyldighet att låta mig jobba deltid då jag egentligen har en heltidstjänst och inte kan “skylla på” barn eller studier då man ju har rätt till olika typer av ledigheter (föräldra-/tjänst-dito).

    Pensionen? Visst det är en faktor men jag kan inte orka bry mig om den nu. Ingen vet hur ens framtid ser ut, bara nutiden så jag fokuserar på att ta tillvara på den helt enkelt.

  38. Fint skrivet om vikten av vila och återhämtning. Det låter så fint att kunna ligga och bläddra i en tidning i sängen och barnen vilar bredvid, eller pratar om sin dag.

    Blir däremot lite mörkrädd över bristen på analys i inlägget, och i många av svaren. Den här bloggen är som att resa tillbaka i tiden. Det kan vara charmigt. Det är drömmen om det ”enklare” livet på landet, kossor, traditionell kvinnoroll och ”friska rosor på kinderna”. Det verkar ju uppenbarligen vara hela kollektiv av hipsters som lajvar 1950-tal ute i skogarna.

    I mig väcker det dock (uppenbarligen) en stor frustration. I nutid – 2020 – försöker många (jag är en av dem) arbeta HÅRT för att kvinnor ska få samma möjligheter på arbetsmarknaden, lika lön för lika jobb, att män ska ta mer ansvar för hem+barn+relationer, att pappor ska få lika mycket tid med sina barn och möjlighet att skapa lika djupa och nära relationer till sina barn som mammor och tvärtom osv. Och det du skriver om och de ideal du framhåller går ju ofta helt emot detta. Det är i majoriteten av svenska hushåll så att det är just kvinnor som går ned i tid efter att de fått barn. Plus att kvinnor tar större delen av föräldraledigheten. OCH tar majoriteten av ansvar för barn och hem. Det finns mängder av studier som bekräftar detta och som pekar på vilka negativa konsekvenser det ger för kvinnor i ett livsperspektiv. Vid eventuell skilsmässa har kvinnan sämre ekonomiska förutsättningar (vilket, som för damerna som bildade familj på 50-talet, gör att kvinnor tvingas stanna kvar i skadliga förhållanden för att de helt enkelt inte har råd till annat). Det påverkar på samhällsnivå kvinnors löner negativt, och kvinnors möjligheter att ta sig till höga positioner i samhället. Osv osv. Det är i mina ögon ett ganska dassigt ideal att framhålla. Och att sälja det med nån form av ”god moder”-ideal där detta är eftersträvansvärt för att ”det är det bästa för barnen”. Ganska smalt och fördomsfullt på en stor plattform. Det finns (som jag tänker att du också vet) många som arbetar heltid och ändå har möjlighet att vara med sina barn och skapa fantastiska relationer och upplevelser med dem. Särskilt goda förutsättningar OM de har en partner som just tar minst hälften av föräldraledigheten, delar ansvar för relation, hem, presenter till släktingar, festplaneringar, köp av nya barnkläder och går ned i arbetstid under småbarnsåren. Bara för att ta några exempel.

    Om alla skulle börja göra som du gör så tänker jag att vi ju går BAKLÄNGES i all den utveckling som gjorts och kämpats fram av kvinnorörelser under lång tid. Jag vänder mig emot idealet att vi kvinnor ställer oss bakom spisen i en piffig klänning, spenderar vår tid åt att lägga papiljotter i håret, såpa golven, leta loppisfynd och omsorgsfullt välja ut avancerade recept för hemmafruar i kokböcker från förr, lägger allt vårt fokus på att fixa och grejja i hemmet, tar majoriteten av ansvar för att fixa vackra ”bjudningar” och delikata maträtter, spenderar majoriteten av tiden med våra barn medan mannen är ute och jobbar/reser (alt hugger ved eller bygger ett förråd).

    Ok, du är ju en influencer så du tjänar ju cash på allt ovanstående. Men för majoriteten av icke-influencers-kvinnor (och, enligt mig, samhället i stort och våra döttrars – OCH söners – framtida liv och förutsättningar) är det ju ett rent skadligt ideal.

    Förstår att detta inte kommer läsas av någon men behöver iaf lyfta ett annat perspektiv efter att ha läst det här inlägget, och alla kommentarer. Nån form av motvikt till det ideal som presenteras här.

    1. Jag hade gärna haft en ärlig diskussion om problematiken kring kvinnors lägre löner, dåliga pension och höga grad av utmattning. Men eftersom du istället valde att raljera kring “kollektiv av hipsters som lajvar 1950-tal ute i skogarna” och dessutom hävda att jag förespråkar “dassiga ideal” så känner jag att min lust att diskutera dessa viktiga frågor är obefintlig.

      I tio års tid har jag mött den här typen av kritik från debattörer som utger sig för att vara feminister men som i sin iver att dra en lans för den moderna kvinnorollen samtidigt gör ner alla tidigare generationer av kvinnor som varit med och byggt det här landet. Kvinnor som brytt sig om att laga vettig mat. Som tagit ansvar för sina barn. Som såpat golv och skött alla sociala relationer.

      Som tur är har jag redan svarat på den här kritiken fler gånger än jag kan räkna, så jag behöver inte göra det igen. Men läs gärna några av dessa texter om du vill veta hur jag resonerar i frågor som rör arbetstid, kvinnligt kodade kunskaper, utmattning och vem som egentligen borde hämta tidigt på förskolan 🙂

      https://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/sanningen-ar-ju-att-vi-vill-ha-kvinnan-sadan-utmattad/
      https://underbaraclaras.se/2018/05/17/en-sjukdom-for-prestationsprinsessor/
      https://underbaraclaras.se/2018/10/26/man-maste-leva-noggrant/
      https://underbaraclaras.se/2018/12/15/en-annan-riktning/
      https://underbaraclaras.se/2014/11/27/det-duger-inte-att-jobba-heltid-och-aldrig-hamta-pa-dagis/
      https://underbaraclaras.se/2010/09/08/at-helvete-med-alltihop/
      https://underbaraclaras.se/2011/03/25/rasande-stolt/

  39. Så klokt! Det där behövde jag läsa! Själv älskade jag att sjunka ner på pappas arm när han som i övrigt ständigt slet och jobbade trots allt dagligen skulle ”rasta”. Inte sa vi mycket. Men det var det där trygga lugnet. Stillheten. Lite fågelkvitter utanför. Han slumrandes med munnen på vid gavel och en arm över ögonen.
    Precis det vill jag kunna ge mina barn.
    Jag upplever att den här tiden vi är i just nu får oss att stanna upp och just ta de där stunderna. Vi ska ingenstans idag. Bara vara hemma. Då har vi tid att ”rasta”. Lösa korsord, sticka lite, pilla naveln.
    Vi borde nog lära oss något av hur vi lever just nu i Corona-tider. Inget ont som inte för nåt gott med sig.
    En paus i ekorrhjulet. Tid. Att lukta i barnhår och pilla sin navel.

  40. Själv får jag tre veckors semester som livegen sjuksköterska i landstingets tjänst..! Tycker extremt synd lm mig själv 😪

  41. Jag behöver bli bättre på att vila i vardagen. Detta inlägg var verkligen tänkvärt för mig och gjorde så tydligt hur det ju faktiskt är. Såklart att man som mamma ibland behöver vila utan att det ska vara något konstigt eller otillräckligt med det och att man kan bjuda in barnen att vara med i vilan om dom vill. Har inte tänkt på detta så tydligt innan. Tack!