Jag älskar att höra berättelser om hur man firade jul förr. Mysrysningarna går längs ryggraden och jag får alltid en sådan känsla av samhörighet med tidigare generationer. Och det som slår mig är också att julen alltid inneburit mycket möda och arbete. Det är inte konstigt eller onormalt eller nödvändigtvis fel och det kan vara bra att komma ihåg. Julen är ju ändå vår allra största högtid – kanske får man acceptera att julfirandet kräver viss ansträngning? Det gäller bara att försöka hitta en lagom nivå, där ansträngningen till och med kan vara härlig. I år tror jag att jag har hittat rätt. Men många andra år har det blivit tokigt.
4 svar
Jag tror att jag hittat rätt i år. Mycket mer lugn och mer julkänsla i kroppen.
Missa inte Vivi Täckholms inlägg https://sverigesradio.se/artikel/2442996 . Vivi Laurent-Täckholm, född Laurent 7 januari 1898 i Danderyds församling, död 3 maj 1978, var en svensk botaniker, barnboksförfattare och tecknare, verksam i Egypten. Hennes inlägg som gjordes när hon var 79 år är otroligt bra.
så svår balans att hitta rätt i ansträngningarna tycker jag! (kring julen, och annars). försöker tänka att ge allt mer tid än vad jag tror ska behövas som en riktlinje. hade möjlighet att ta en ledig dag innan vi reser för julfirande i år (som vi nästan alltid gör). att hinna städa huset och packa i lugn och ro medan barnen är i skolan. en lyx förstås men oerhört skönt istället för att packa ned allt på kvällen och natten efter jobbet innan det är dags att åka morgonfärjan.
Wow, vilken skatt du hittat! Detta hade jag missat, helt fantastiskt!