Month: juli 2024

En dag bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vi bor ju precis vid en liten sjö – men bakom berget vid vårt hus finns en betydligt större sjö med flera öar. Där finns inga stugor eller hus utan bara mil efter mil av skog. Och där har vi ytterligare en båt, men den båten har vi inte använt på säkert tjugo års tid. Nu hade vi lovat barnen äventyrlig dag på sjön, när vi skulle gå iland på en ö där det finns en gammal grav. Och visst blev det en spännande utflykt…

Krånglet började direkt från start med att jag fick klippa upp låset till båthuset med en bultsax, eftersom nyckeln var försvunnen. Sedan fick jag plugga båten med en tillsnickrad propp och ro runt ett tag för att kontrollera att den verkligen höll för trafik. Det är ett gammalt as till eka som är hemskt tung att ro. Särskilt med åror tillverkade av plank.

Det var en het och tryckande dag och jag tittade oroligt på himlen. Det blir väl inte åska? Men nej, väderapparna visade ingen åska utan uppehållsväder.

Alla rymdes inte i båten, så några av oss åkte SUP. Men mitt ute på sjön börjar det torna upp åskmoln. Och plötsligt smäller det till i skyn och barnen skrek rakt ut!

-NU VÄNDER VI OCH ÅKER HEM?!!

Men närmaste fastland var ju ön, så det var bara att ta i och ro för kung och fosterland.

Men med de urusla årorna och den tunga båten kom vi nästan inte framåt alls. Och när jag rodde som allra värst lyckades jag plötsligt också slita sönder fästet till åran! Gaaah!

-Det är som en otäck film, mumlade Uffe med uppspärrade ögon.

Som tur var tog vi oss till slut i land på Trindholmen och drog upp både båt och SUP. Ön är en riktig liten plutt, blott tjugometer rakt över.

Vi hade med oss lite ved men sedan fick vi bryta torra kvistar och ta näver från träden. Bertil satte genast igång med att göra upp eld.

Och eftersom vi såg regnovädret vid horisonten och hörde åskan mullra närmare började Bertil också att bygga ett vindskydd, släpade stora grenar och la i en klyka. Skönt att ha sällskap en väl förberedd scout med både kniv och nyspliad yxa i packningen!

Flytvästarna hängdes upp som skydd och vi skar björkris att täcka allting med.

Det var så mysrysigt! Som början på en Fem-bok. Fem går iland. Fem öppnar en grav. Fem och ö-äventyret.

Jag hade bakat kolakakor till fika, kokat kaffe och gjort saft.

Så det fanns lite att höja humöret med.

Inte för att det behövdes för mig eller Anna. Ska man ha ett äventyr ska det väl också vara lite äventyrligt?

Snart drog åskan in med besked

Och vi kurade ihop oss på mossen och hukade under åskknallar och ösregn.

Medan vi grubblade på hur länge vi skulle behöva sitta på den lilla ön och vänta ut ovädret. Ända till kvällen? Hela natten? Det kan mycket väl hända att jag spelade upp farorna, bara för att krydda äventyrskänslan!

Essa blev så trött av allt spännande att hon kröp ihop hos Juni i vindskyddet och somnade

Det blev en fasligt mysig utflykt och efter några timmar av att lyssna på åskknallar och bli blöta av regnet lättade ovädret och vi vågade oss på hemfärden. Men inte förrän barnen tömt fikapåsarna och provlegat den tomma graven ordentligt.

Med den bortdragande åskan dovt mullrade i fjärran, paddlade vi tillbaka till fastlandet.

-När vi kommer hem ska jag att lägga mig i sängen och aldrig, aldrig, aldrig någonsin igen följa med er på någon utflykt i resten av mitt liv, någonsin. Sa den yngste i barnaskaran.

Men jag föreslog att storbarnen nästa år ska göra en egen utflykt hit med sina vänner. Bygga ett rejält vindskydd och sova över en natt. Det vore väl ett riktigt spännande äventyr!? Tänk om ön är hemsökt? Eller om det ligger en hemlig skatt i den gamla graven? Det är ju som starten på en underbar historia av Enid Blyton!

-Det ser så idylliskt ut när ni är i stugan. Bråkar ni aldrig?

Jodå, visst bråkar vi! Både syskonbråk och kusinbråk och dessutom snäser jag och min syster åt varandra mellan varven när vi är trötta. Men det är väl inget som utesluter en idyll? Tvärtom är det helt normalt när man umgås mycket, och ett tecken på att man är riktigt nära. Och att våra barn är så avslappnade att de vågar bli arga på sina kusiner istället för att vara artiga – det tycker jag är ett gott tecken! Och nu ska jag berätta lite mer om vad vi pysslat med senaste dagarna.

Efter fiske följer rök och vi har flyttat ner tunnan från skogen och gjort en ny rökplats på gården.

Allt som allt fick vi hundra firrar på två dagars fiske. Det delar jag, pappa och syrran på.

Rökningen sker i två omgångar. Allt ryms inte på en gång.

Massor av enris i tunnan och fisken som får ligga i flera timmar och rökas på låg värme.

Pappa var eldvakt, satt i en solstol och hade det härligt. Här kan du förresten läsa mer om hur man röker fisk!

Hälften rökt och hälften på vänt.

Aborrar är så röda och vackra.

Rödlätt vacker gammelgädda

När näten får hänga ute försvinner lite av fisklukten.

Kvällsgrillning i trädgården sker regebundet. På diverse skeva solstolar från 1960-talet och framåt. Så skönt att Clemens murat upp den gamla bänken på nytt och lagat morfars eldstad.

Mjukkaka, falukorv, senap och ketchup. Ev rimmat grillat fläsk istället för korv. Öl till andra – men cider till mig. Som ni ser är kopparna märkta med frystejp så att man håller reda på sin egen och det blir mindre disk.

Glad och hungrig!

Klentrogen mamma som lyssnar på femåringen som pratar och pratar om något hon omöjligt kan förstå eller hört talas om förut. Nämligen skönrosgarnet. Skönrosgarnet? Det tog en lång stund innan jag förstod att det ord som avsågs egentligen var könsorganet. Men är inte skön-ros-garnet ett mycket bättre namn? Tycker det får heta så från och med nu!

Efter korven blev det kirchstångs-golf. Den enda sortens golf jag kan fördra. Uppblåsta avfallspåsar som skjuts iväg medelst kirschstång. Mycket muntert som synes!

En eftermiddag åkte jag och Anna på en egen SUP-utflykt. Det var vindstilla och soligt och i matsäcken hade vi gömt lite chips, after eight och vin som vi fått av vår moster som tyckte vi skulle ha en mysig egenstund.

Vin dekanterat i en petflaska – obeskrivligt sunkigt! Men fina små glas hade vi med i alla fall. Vi stannade vid en ensam, tom stugbrygga och tog en fikapaus och suckade över hur härligt livet kan vara! Sedan badade vi nakna innan vi fortsatte.

Så fint med lite egentid med syrran – på mosters uppmaning!

En kväll var Uffe övertygad om att han skulle sova i tält. Kusinerna hade hjälpts åt att pynta och göra fint och ordna en cykelparkering för hans hoj, en skön säng, en krok för skinnjackan och en egen flaggstång.

Jag läste godnattsaga i form av en gammal Acke-tidning. Riktig smörja. Hade glömt hur hemskt det var med Betty och Veronica och all sexism.

-Nej! Den här är för dålig! Står inte ut att läsa en rad till!

Uffe beordrade Essa att sova i tältet med honom. Hon var tveksam till upplägget.

-Ska jag verkligen behöva sova ensam här ute med han som är lägst i rang?

Hon gick med på det en liten stund. Men snart stack nosen ut. Och sedan huvudet. Och snart slank hon ur tältet och in genom ytterdörren och Uffe följde efter. För utan Essa gick det ju absoluuut inte att sova ute och med henne i tältet skulle han absoluuut ha blivit kvar där hela natten. Vi nickade och instämde.

Morgonen därpå var det Folkes riktiga födelsedag. Traditionsenliga chokladbollstårtan

Jag hade pyntat och bakat lite kvällen innan.

Kusiner i skjorta. Det är tro det eller ej inte en tvingande dresscode.

Folke fick några paket vi sparat undan sedan kalaset. En polisbil från Lego City och snacksoliver från storebrorsan.

Min älskliga trio

Knappt hade jag dukat undan tårtan och bakat en kladdkaka innan nästa gäng barn kom förbi. (På väggen bredvid mig syns ett fotografi av min morfar som röker fisk. Och sedan en tavla min syster målade av vårt hus, när hon gick i mellanstadiet).

Kompisarna från byn sjöng och ville fira. Så roligt att höra dem bubbla i munnen på varandra om saker som för mig är helt obegripliga.

Legobygget gjordes med gemensamma krafter innan allesammans försvann ut för att leka.

Ny kväll, ny grillning! Bilden sammanfattar kaoset här. När pappa åkte hem ersattes han av min moster och kusin som hälsar på några dagar. Tycker SÅ mycket om att umgås över generationsgränserna på semestern! Äldre har ett tempo som gör allt lite lugnare och hemtrevligare. Alltid finns det någon som sitter i en fåtölj och har tid att titta på när en yngre förmåga uppvisar sin korksamling eller att den kan gå ner i spagat.

Kaoset ÄR dock påtagligt vissa stunder. Det kan hända att undertecknad ägnade hela förmiddagen åt att städa övervåningen, bara för att komma ner till vardagsrummet som förvandlats till ett bombnedslag av kuddar, godispapper, klädhögar och möbler i oordning.

-MEN VAD I HELA HELVETE HAR HÄNT HÄR? DET JU UT SOM ATT HUNDRA APOR HÄRJAT I HUSET?!!!

Sedan fick aporna vika, damma, torka bord och dammsuga nedervåningen innan jag blev snäll.

Efter korvgrillningen togs käpphästarna fram, det byggdes hinder och sedan tävlade vuxna och barn OS i hinderhoppning och dressyr. Bertil var roligast men han vann inte – för han verkade ha inspirerats av Charlotte Dujardin och pucklade på sin käpphäst för glatta livet. Diskvalificering.

Jag och Anna blir så barnsliga när vi är tillsammans med våra barn. De skrattar åt våra upptåg – men mest skrattar vi i ärlighetens namn själva. Så pass att vi måste rusa till toaletten.

Jag ger det något år innan alla istället himlar med ögonen och suckar åt oss. Som våra män ofta gör, när vi är som allra festligast!

Senaste avsnittet av Wollin & Clara handlar om döddsynden vällust. Det var det svåraste (och flabbigaste) avsnittet att göra. För även om vi (okej mest Malin) är frispråkig så finns det ju saker vi inte skriver om. Till dessa hör relationer, lusten och männen. Det känns för privat helt enkelt. Och jag vet precis vad det beror på. Både Malin och jag har ju varit ihop med samma killar hela vårt vuxenliv. Så det går liksom inte att prata om dessa saker och anonymisera vem det gäller. Hade jag haft flera samborelationer och pojkvänner tidigare kanske jag hade kunnat prata mer om relationsfrågor och diffust hänvisa till att det gällde någon kille från mitt förflutna. Men det går ju inte nu – för jag har ju bara haft en kille! ALLT blir privat och utelämnande.

Men i podden tar vi ändå itu med vällusten, i vår jakt på den allra syndigaste döddsynden. Bli prenumerant här – det kostar 29 kronor i månaden!

Dagarna här i stugan går så snabbt och så långsamt. Jag är både lugn som en filbunke och full av FOMO. Vill haka på allt mysigt som finns. Ska ni spela kort? Jag är på! Ska ni ro ut? Jag hänger med! Morgonbad? Absolut! Ska ni måla om vedboden? Givetvis hjälper jag till! Och så finner jag då att det för ovanlighetens skull gått flera dagar mellan mina blogginlägg. Jag tycker mig nämligen inte hinna med att blogga. Jag har för mycket vilsamt att ägna mig åt!

Men här kommer i alla fall några bilder från de senaste dagarna.

Det är ett fantastiskt hjortronår och en tryckande varm morgon rodde vi ut till en bra myr. Snart upptäckte vi sjöpirater som försökte komma ikapp oss.

Det blev en hetsig tävling men till slut kom storbarnen nog nära för att ligga och och hålla sig i båten medan vi bogserade dem.

Ett sånt njutbart sätt att transporteras!

Men snart var vi framme och de fick paddla sista biten själv.

Zooma på denna bild och spana i mängden bär kring Bertils fötter.

Alla fem barn var med och plockade och vi fick ihop en ansenlig mängd hjortron. Men efter en timme var alla så överhettade och stingsliga. Så då rodde vi tillbaka igen.

Halvvägs mötte vi kompisarna som var ute med flotten. Så då bytte vi last och såg dem puttra iväg med alla sina vänner.

Jag vill väl också vara tolv år, ha ett oändligt långt sommarlov och sitta på en flotte med mina kompisar och försöka fånga vass mellan tårna.

Barnen badade från flotten och vi badade från strandkanten. Och när vi kommit hem igen var det dags att rensa bär.

Placerade mig skönt i en solstol med bunkarna redo. Plockar mest moget men en hel del omoget (som lossnar utan att man skadar plantan) plockas förstås också.

Otrolig storlek på bären i år.

Lite kart som fick eftermogna på en bricka. Så härligt att sitta med utsikt över sjön och höra barnens härjningar från bortöver i byn och Jakob och Clemens som stökar på i bakgrunden. Clemens murade en ny sittbänk till grillen, sedan den förra gått sönder. Och Jakob påbörjade projektet med att räta upp vår bågnande ladugårdsvägg.

Anna drog igång projektet att slamma om vedboden. Till sin hjälp hade hon en lat liten mansplainer som kom med goda råd och synpunkter.

Slamma väggar och dricka öl! Match made in Lappland.

Första skörden redo. Somligt fryses in, annat görs till sylt på direkten. Hjortronsylten blir SÅ mycket godare om man kokar den på färska bär istället för frysta. Det bittra försvinner nämligen helt.

Kolla förresten skillnaden på obestruken dörr och målad vägg!

Givetvis sattes barnen i obetalt arbete. Belöningen är det fina resultatet efteråt! De var ganska duktiga och slamfärg är ju också så tacksam att jobba med. Inte så noga hur man slabbar på.

På kvällen hade Clemens gjort ett rollspelsäventyr så då spelade ungarna uppe på hallen, vid pysselbordet under tvättlinorna.

Och som vanligt blev det ett sent kvällsdopp. Vi har helt vänt på dygnet och alla barn utom Ulf somnar vid halv elva varje kväll. Det är helt åt skogen! Men ett kallt bad avrundar dagen på ett bra sätt. Det är så härligt att tvätta håret i sjön, tvåla in sig och dyka sig ren. Vi kvällsbadar nakna – för här kan man vara ifred!

Och det här är ungefär så långt min skönhetsrutin sträcker sig i stugan. Har sminkat mig en enda gång sedan vi kom och har helt slutat styla håret. Rakar inte benen och deodorant är inte nödvändigt eftersom jag ju ändå badar hela tiden. Och klädmässigt går jag mest runt med klut i håret och någon skön sommarklänning.

Morfar kom tillbaka igen. Den här gången för att stanna några dagar och fiska. Vi åt frukost och planerade stordåd.

Älsklingsfrukost bestående av långfil och nykokt hjortronsylt. Avslutade med att bryta över lite knäckebröd.

När kvällen kom rodde jag och Anna ut nät. Stilla på sjön och en vacker solnedgång

Jag brukar ro och Anna brukar lägga i och ta upp näten. Vi börjar få till snitsen så att till och med min gamla morfar K-G skulle varit nöjd med oss!

Tidigt nästa morgon tog vi med oss barnen i båten och åkte ut och vittjade. Tjihoooo! 52 aborrar och 2 sikar på näten!

Jakob och Clemens kom efter på SUP:arna för att inspektera fiskelyckan. Essa älskar för övrigt att suppa med Jakob. Så länge hon bara får hänga med sin flock är hon pigg på att testa det mesta.

Fiskelycka!

Sedan blev det bråttom att få loss fisken från näten, i den varma julisolen. Morfar lärde barnen hur det ska gå till.

I början är alla lite kräsmagade, men med tiden kommer de loss.

Jag lärde Lykke hur man tar ut inälvorna på en aborre.

-Ta iii! Du måste trycka allt du har för att komma igenom!

En spännande och ganska ruskig aktivitet.

Så duktiga barn

Och efter att de rensat fisk ett tag bytte de aktivitet och fortsatte istället med att slamma uthuset.

Efter en stund kom kompisarna förbi. De ville gå och bada, så för att skynda på det så satte de genast igång att måla färdigt väggen! Tillsammans gick det på nolltid.

Så mysigt med aktiviteter i vare hörn på vår stora gård. Juni var dock varken intresserad av att måla eller rensa fisk, för hon hade fullt upp med att tillverka en vadderad sits till pakethållaren. Så att det ska bli skönare när Bertil skjutsar.

Blev en riktigt stilfull sådan med fransar och olika sorters mönster!

Den här synen gjorde mig full i skratt, för det är en sådan bild av min barndom! Karlar som står tillsammans med röven i vädret och kliar sig i huvudet, böjda över någon slags maskin som vägrar samarbeta. En cykel, båtmotor, moped, gräsklippare eller skoter. ÄLSKAR den här synen!

Jakob har för övrigt lyckats skaka liv i vår gamla veteranmoped och putsat upp den så att den blänker. Den här tjyvkörde jag runt på från elva års ålder, på skogsvägar och grusvägar häromkring. Första gången jag provade köra den hade min pappa glömt berätta hur man bromsar, så det slutade med att jag körde rakt i diket.

Vi har har en sådan härlig arbetsgemenskap i stugan! Alla pysslar på med någonting som bidrar till helhetens goda. Lagar, målar, skruvar, fiskar, rensar bär eller som här – beskär buskar. Jag har klippt ner en massa övervuxet för att göra gården ljusare och öppnare och minska mängden mygg.

Anna hittade ett humlebo och markerade ut det för att ingen ska störa småkusarna.

En störd kuse.

Efter fiskrens, måleri och beskärning var bad högst nödvändigt!

Jag har slutat räkna hur många bad barnen tar per dag. Mellan fem och tio är det i alla fall.

En rar liten badsjö är det och eftersom den är så grund blir den fort varm.

Efter badet fick alla barn hjälpa till att släpa kvistar, sly och lägga på en stor hög som kan brännas till hösten. Det var svettigt och klibbigt

Och efteråt försvann alla till diverse solstolar…

och hängmattor och försjönk i serietidningar från 1978

Och middagen intogs sent på uteplatsen.

-Mormor skulle vända sig i sin grav om hon såg hur gröligt vi har det, sa jag.

Men sedan kom jag på att hon nog skulle vända sig tillbaka igen när hon inser att vi vi nu vårdar och njuter hennes och morfars gård mer än någonsin!

Sex (!) timmar tog det att försöka ladda upp bilderna till dagens blogginlägg, från mitt urusla internet i stugan. Så läs nu detta inlägg med andakt!

Att komma hit är alltid som att komma hem. Och den här utsikten mot sjön är min favorit. Vår, sommar, höst och vinter.

Jag plockade in blommor från åkern för att sätta i alla fönstersmygar och på alla bord.

Fint att ha ängsblommor när man inte kan ha krukväxter.

Vid dåligt väder tar vi det lungt inomhus. Spelar magic eller andra spel.

Ritar, degar, pärlar, läser serietidningar. Anna virkar och jag löser korsord. Vanligtvis är det bara jag och syrran och barnen här på sommaren men i år följde Jakob och Clemens med och det är extra mysigt att vara allihop.

Löftet att bada varje dag oavsett väder går bra. Trots en riktigt ruskig kväll tog vi ett dopp.

Jag var svettig efter gräsklippning och allmänt härj på gården

Vi utövar också vår årliga sportliga utmaning Kast med piasavakvast. En fullkomligt unik sportgren som går av stapeln efter en vinter när linan till flaggstången lossnat och fastnat i häggens krona. Medelst piasavakvast-kast mot skyn försöker jag och Anna att få ner linan. Stor komisk effekt uppstår och snart ligger vi dubbelvikta i gräset för att inte kissa på oss av skratt. Samtidigt hejar barnen på oss och kommer med goda råd och elaka glåpord. Förra året var moster Mia involverad i tävlingarna och i år var det Clemens som fick chansen att utmana. Vi lyckades till slut få loss snöret men tyvärr blev istället själva kvasten kvar i trädkronan. Ja, ni förstår ju själva hur vansinnigt (och vansinnigt roligt) detta är.

När flagglinan är i ordning hissar vi sedan flaggan och sjunger tillsammans nationsalsången med handen mot hjärtat. En alldeles omistlig del av våra stugsomrar!

Barnen har ju också sina bästa vänner här. De är ett gäng på nio-tio ungar som drar runt på byn och leker nonstop.

Så glad att se hur deras fina vänskap växt fram under åren. Otroligt egentligen, att man ska hitta sina bästa vänner i sommarstugan. Men de är alla intresserade av ungefär samma saker. Rollspel, anime och att bygga kojor, slöjda, kriga, bada och leka vilda lekar. Samt att vara ute och göra riktiga saker. Som att fiska, ro, tälja eller klättra på hustak. Just nu håller de också på att snickra ett fort i skogen, där de ska ta skydd om ryssen kommer.

Vår tvättmaskin har gått sönder, så här gäller det att tvätta för hand.

Sedan hänger vi på tork mellan träden.

Badkläder och tvätt omvartannat.

Häggen är ett utmärkt klätterträd och torkställe.

Frukosten äter jag helst på uteplatsen. Omgiven av fågelkvitter, sjöglitter och barn som pratar i mun på varandra.

Hela långa året förbereder barnen sig inför det stora stug-kriget med kompisarna. Här har ungarna samlat ihop alla sina egentillverkade vapen och sedan delar de upp sig i lag och slåss för kung och fosterland. Väldigt roligt! Ropen ekar över hela byn.

En dag kom min pappa hit med min älskade faster Inger och hennes man Ulf.

Vi bakade äppelkaka till fika och satt och åt på uteplatsen. Tycker för övrigt att min sjuttiotalsklänning matchar solstolarna väldigt bra!

Så gott!

Vår stuga ligger ju i en liten by med bara några få bofasta familjer och några enstaka sommarstugor. De flesta här är dessutom släkt med varandra på olika sätt. Det är fint. Och tänk så fantastiskt att en av byns bofasta odlar grönsaker och har höns. Ända uppe vid polcirkeln! Det vill vi såklart stötta (och njuta) så vi traskade dit med korg över arm och huvud.

Matade hönorna

Spanade in odlingarna

Lykke i Jokkmokks-tisha och Uffe i Kalvträskdito.

Så packade vi ihop allt gott vi köpt och traskade hem igen.

Nöjda med förvärvet.

Spana in äggen! Vackra färger och fantastiska, knalliga gulor med mycket smak.

Uffe har förresten lärt sig cykla medan vi har varit här. Han började öva på den lilla röda och sedan gick resten av bara farten. Och ja, jag vet att han saknar hjälm. Men vi har fixat en nu!

I bakgrunden leker barnen zombieleken vid vårt uthus. Det är kul för det har dörrar och gångar i alla väderstreck och de låga taken kan barnen dessutom klättra upp på. Så där härjar de och håller varandra fångna och flyr genom hålen i det gamla utedasset. Ingenting kan väl vara naturligare än detta? Vem har inte önskat pröva fly genom ett dasshål?

Uffe är lite för liten för att hänga med i storbarnsleken så han hänger mig i kjolarna istället. Vi tog en cykeltur längs grusvägen för Uffe ville illustrera hur det såg ut när Lotta på Bråkmakargatan olovandes lånade Tant Bergs cykel. En mycket sedelärande historia.

Senare ramlade han på riktigt och slog sig på ett knän och snart kom åtta storbarn rusande för att trösta, ömka och bära hem honom igen. Och sedan hurra för honom när han så småningom visade upp sina nyinlärda cykeltricks. Tror knappt en femåring kan ha en tacksammare publik!

Ibland måste man också ge sin moster Anna en kram. Bara för att man är för söt för att hon ska kunna låta bli en.

Udda porslin, udda stolar, udda glas och udda filurer runt bordet.

Vi har ju sjö inpå husknuten, så vi badar fler gånger per dag än man kan räkna. Och barnen lånar ofta vår båt, ror ut och hoppar från relingen. Leker skeppsbrott och pirater.

Och på kvällarna när hettan blir för påträngande så går vi och badar nakenbad. Mammorna och alla barn.

Tvagar håret i sjön och och gör allt för att sänka temperaturen inför natten.

Och skrider sedan hem igen i stillhet, för att inte bli varma i onödan.

Ja, kort sagt har vi sommarlov på ett nästan våldsamt intensivt sätt! Sådär att det letar sig in i varje por i kroppen. Men nu hinner jag inte blogga mer om det, för jag ska se till fiskröken med nyfångad aborre. Vi hörs igen så snart jag har sex timmar över för att ladda upp bilder!

Vi är i stugan sedan några dagar tillbaka men jag är redan dagvill, eftersom jag vet att jag ska få vara här i tre veckor. Vi är här med min systers familj och vi har de så mysigt tillsammans. Älskar när alla fridfullt dolar på med sitt. Idag har Clemens murat en bänk till grillplatsen och monterat belysning i sovrummet, Jakob har lagat två cyklar och en moped och påbörjat rörmockeriarbete i tvättstugan. Jag har klippt gräset och städat nedervåningen och Anna har målat fönster. Middagen fick barnen laga tillsammans och sköta disken efteråt. Imorgon kommer farsan hit och hälsar på några dagar – då ska vi fiska och plocka hjortron. Och lite senare kommer min moster och kusin på besök.

Det låter kanske inte som någon vidare spännande semester att stöka runt på en liten gård i Lappland. Men det här är det bästa jag vet! För trots att jag varit ledig så länge och gjort så härliga saker hela sommaren är det först när jag kommer hit som jag verkligen känner mig heeelt nere i varv. Det är någonting med att vara på en plats där man kan leva som hemma – fast man är borta. Stuglivets charm. Vardagssysslor som matlagning, tvätt och disk sker stillsamt och meningsfullt och däremellan finns det tid att spela kort, lägga pussel eller ro ut på sjön. Sommarvardag och storfamiljsliv är väldigt vackert!

Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om högmod. Och högmod är precis vad jag känner när jag ser hur många fler prenumeranter vi fått under sommaren. Bara rimligt att fler upptäcker vår briljans!

Vi pratar i veckans avsnitt bland annat om hur själva mitt bloggnamn ligger mig i fatet. Att kalla sig Underbaraclara genererar omedelbart motvilja. Vem tror hon att hon är? Tror hon liksom att hon är helt underbar? Bättre än alla andra? Vem kallar sig ens underbar? Sanningen att säga var det mycket nära att jag den där natten 2006, när jag startade bloggen döpte den till Clarasatmara eller Baraclara. Jag ville ju bara ha något som stack ut och som rimmade. Undrar hur de namnen hade påverkat bloggens utveckling? Dessutom tipsar jag Malin om högod som strategi för att stå ut med haters och troll…

Lyssna på podden – det kostar 29 kronor i månaden. Bli prenumerant hos Under Produktion.

Efter det här inlägget om hur jag funderade på att dekorera trappan bestämde jag mig för att plantera i orange, gult och lila. En färgkombination jag ALDRIG prövat förut på just denna plats.

Nu har sommarblommorna tagit sig ordentligt och det går att se resultatet lite bättre. Vid entrén i häcken står min blomstervagn med gult tak och gula tagetes i alla krukor. Luktärterna har inte börjat blomma ännu men lyckliga Lotta i orangerött blommar för fullt. Ballongerna är en rest av Folkes kalas.

På farstubron har jag bland annat planterat lila petunior, vinröda oxalis, tagetes i gult och orange samt orangeröda dahlior.

Slingerkrasse och gul margerit.

Älskar färgerna tillsammans och hur de sprakar och lyser. Att våga avgränsa antalet färger blir ofta mer effektfullt än att blanda alla färger hejvilt.

Tagetes är härlig när man planterar många ihop. I blomstervagnen är de nyplanterade och där har de inte kommit så långt. Men i den runda krukan på bordet har de orangea tagetesarna blivit bulliga och stora. Blir så glad varje gång jag kommer hem och får se min fina, färgglada farstubro!

Jag får ofta förfärade kommentarer från kvinnor över att jag gör saker själv. –Men du kan ju inte åka och bada själv? Det kan vara farligt! Hur vågar du gå ut i skogen själv, tänk om det kommer något djur? Hur vågar du köra så långt själv med barnen. Blir du inte trött? Är du inte mörkrädd när du är själv i stugan? Hur vågar du resa själv, känns det inte läskigt? Ska du verkligen åka ut och plocka bär ensam, tänk om du går vilse?!

Själv blir jag mest förfärad över alla inbillade hinder som kvinnor verkar sätta upp för sig själva, ofta av ren rädsla. Men för mig är det så otroligt viktigt med självständighet och frihet, och det har det alltid varit. Tänk alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor på somrarna. Hade jag inte trott mig om att kunna klara saker på egen hand hade jag ju fått sitta hemma med barnen och vänta på honom hela semestern.

Jag har en väldigt stark drivkraft att försöka utmana mig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt. Då försöker jag gå dit och öva tills det blir lättare så att rädsla inte ska diktera för mig vad jag gör. JAG vill diktera villkoren! Och det känns också väldigt fint att visa mina barn allt vad en mamma kan vara, göra och klara av.

Om man känner sig väldigt hämmad och rädd som kvinna så tycker jag att man ska öva upp sitt mod. Ja, man kan absolut bli överfallen i skogen. Men de flesta våldsbrott och sexuella övergrepp sker ju faktiskt i hemmet. Och är det älgar och björnar man är rädd för i skogen så finns det ju saker man kan göra för att förhindra det. Sjunga, klappa händerna eller hojta då och då. Djuren är mer rädda för oss än vi är för dem – och på det sättet får de en chans att gömma sig. Och man kan öva på att åka själv till en badplats och ta ett dopp precis vid brygga – för givetvis ska man inte simma ut långt själv om man är ensam. Men det betyder ju inte att man aldrig får bada! Och så kan man öva upp förmågan och orken att köra långt, eller i en stor stad. Och öva upp sin tolerans för mörker genom att helt enkelt utsätta sig för det!

Livet blir väldigt rikt när man är lite modigare i sin vardag och inte låter sig styras av oresonliga rädslor och låga tankar om sin egen förmåga.

Så blev det då en ny sommarlovsdag.

Vi dukade fram frukost utomhus

Kaffe, kvarg, müsli och morotsbrödet jag precis bakat.

En morgon att tänka tillbaka på i november.

Efter frukost fick barnen ett kalasuppdrag…

Nämligen att blåsa upp en himla massa ballonger, som Anna sedan skulle kunna knyta ihop till en ballongslinga att dekorera gården med. Så här är det att ha barn. Man gör någonting en gång och sedan är det plötsligt en tradition som man finner att man måste göra alla efterföljande år. Som ballonggirlander på fest.

Anna bar en italiensk vintagestass på kalaset.

Och Gammor en pridefärgad sommarklänning…

Lykke fick en vintageklänning jag sparat i mina gömmor.

Själv bar jag loppisfynd och glasögon jag hittat för 30 kronor på Lindex rea.

Gjorde iordning fikabordet

Hade länsat jordgubbslandet inför kalaset.

Och det var tur med tanke på alla hungriga gäster!

Vi brukar inte ha renodlade kompiskalas för barnen, för när kusinerna är här blir det ju ändå barn på släktkalaset. Däremot är det tradition att Folkes bästis Dahlia kommer och firar med oss. Men hon är ju närmast en del av familjen!

Glatt kalasgäng

Vi är som synes en släkt som gillar färg. Så glad för att Felicia (i blå kimono) precis kommit in på lärarprogrammet i Umeå. Så istället för att ha henne i Rågsved har vi henne i stan de närmaste åren!

Det är så roligt att leka café en dag varje sommar. Ta fram finporslinet och alla dukar.

Och leta rätt på varenda stol och trädgårdsbord som finns!

Sjutton stycken blev vi. Lite färre än vi brukar vara…

Efter fikat blev det presentöppning på trappan. Så gulligt, för först fick Folke en hatt. Den tog han på sig.

Sedan en ny skjorta. Som han genast bytte om till.

Sedan en t-shirt som tvang honom att byta igen. Och därefter en knasig keps med solpanel ovanpå som drev en fläkt som blåste på ansiktet. Typisk morfarpresent! Han fick också en badhandduk, så ett tag satt han invirad även i den. Tur att han inte fick kalsonger!

Även Morfar och Anna hade fyllt år och av mig fick Anna en randig omlottkjol jag fyndat på loppis, diverse blomsterströssel och roliga kryddblandningar jag köpt i London och slutligen det enda exemplaret som finns kvar av det absolut perfekta läppstiftet Mangrove från MAC. Hon fick mitt, eftersom det slutat att tillverkas! Pappa fick en årsprenumeration av tidningen Filter och Naomi Kleins nya bok Doppelganger samt lite roliga kryddblandningar från London som han kan ha när han lagar mat!

Efter fikat blev det lek.

Datt som är hetsigt och kul

Och Räven och Sorkarna som är lite lugnare. Efter fyra timmar var kalaset slut och gästerna började bege sig hem.

Då stack vi ner till dammen för att avrunda med ett bad och testa de nya flytleksakerna som Folke fått i present.

Friskt och svalkande!

Och väl hemma igen åt vi en enkel middag

Resten av kvällen spenderade barnen nere på gården i vårt lilla skogsparti. Där gjorde de upp eld, grillade korv och lekte medeltid.

Med sina knivar, kåpor, stavar och svärd.

Det sattes upp djurkranier

Och röjdes sly

Fin avslut på en kalasdag!

Alla var helt färdiglekta och utmattade när det äntligen blev dags att sova.

Men utöver att vara trött var jag så glad över att ännu en gång fått bjuda in och fira vår roliga, charmiga och kärleksfulla Folke!

Vi kom hem från Jakobs mormor i torsdags och drog genast igång med projekt storstäda huset, tvätta och göra hemtrevligt.

Belöningen efteråt blev svingod falafel i libabröd. På kvällen var det riktigt ruggigt väder..

Så jag bestämde mig för att kalasbaka till Folkes tioårskalas. Pojkarna hjälpte mig en stund

Men sedan gjorde jag resten. Bakade chokladbollar, chokladbollstårta, drömmar (som blev rätt misslyckade) och havreflarn.

Så mysigt att stå inne och baka en regnig kväll när regnet smattrar mot rutan. Letade rätt på en Mari Lang-deckare att lyssna på medan jag arbetade. Körsbär i November blev det. Så otroligt fånig och mysig på samma gång. Älskar Charlotta Åkerbloms snusförnumstiga inläsning som precis balanserar på gränsen mellan det härliga och outhärdliga.

När jag bakat tog jag ett långt bad och gjorde ansiktsmask, rakade benen och fixade hårinpackning. Skönt efter en vecka av att ha sunkat runt!

Vaknade till solen på fredagsmorgonen. Gjorde en snabb smoothie till frukost och drack mitt kaffe på farstubron.

Medan barnen plockade sockerärtor och gräslök och lekte med grannens katt.

Sedan kom posten med Essas foder. Hon var väldigt nyfiken på innehållet. Essa är allergisk mot typ allt så vi har ett särskilt foder som vi beställer.

Så småningom tog jag ihop mig själv och stack till byns gym och tränade ett riktigt grispass. Svettig som tusan och tungt som tusan – sådär att jag fick frustskrika när jag gjorde vissa övningar. Tur att jag var själv på gymmet.

Efteråt blev belöningen desto större. Kallt ensambad där jag flöt runt naken. Sa tack, och vad duktig du är till mig själv. Då var det värt slitet!

Sedan hem, äta lunch och på trötta och darriga ben sätta en deg. Blev favoriten morotsbröd. Annas familj skulle ju komma körande från Borås lagom till kvällsfikat och då ville jag ha nybakat bröd.

Tycker så mycket om mitt maskinlyft i köket. Alltid lätt att få upp hushållsassistenten i rätt arbetshöjd.

Medan degen jäste vårdade jag mina pelargoner

Och gick ut och plockade in jordgubbar. Än ger landet, även om vi verkligen borde förnya plantorna till nästa säsong.

Fick ihop en skaplig mängd.

När degen jäst till dubbel storlek…

bakade jag ut den för nästa jäsning

Och medan den jäste igen gick jag ut i trädgården och drack kaffe och lagade taket till min lilla blomstervagn. Har varit trasigt i ett år utan att jag fått tummen ur.

Fick sällskap av alla klåfingriga typer.

Och å så gott när det äntligen var klart!

Barnen hade varit och badat med en kompis och var uthungrade när de kom hem. De fick varmt bröd med smältande smör och Bertil konstaterade att

-Det smakar precis som jag tänker mig lembabrödet i Sagan om ringen!

Och så plötsligt ringde Anna och sa att de närmade sig. Och då blev det väldig fart på oss! De hade kört så fort att det var närmare middagstid än kväll när de äntligen kom fram till Västerbotten.

Kärt återseende efter två veckor ifrån varandra.

Så mysigt när man städat, strukit dukar, plockat in buketter och får välkomna sina gäster!

Morotsbröd med honung och flera goda och matiga pålägg.

Blandat trädgårdsskröfs i en pressglasvas

Och alla vräkte i sig!

Sedan stack vi och tog ett kvällsbad, så att barnen som åkt hundra mil i bil skulle få leka av sig. Men först ville jag rädda undan den torra tvätten från det hotande regnet.

Så badade vi under försiktigt kvällsskvitter från skyn och testade de nya attraktionerna på dammen.

Hem och äta lite fredagsmys. Uffe fick sitta hos moster och värma sig och se roliga djurklipp

Skönt när man börjar vara sömnig…

Storbarnen spelade spel tills det inte längre gick att hålla sig vaken. Då bäddade vi för gästerna i diverse sängar och på madrasser och sedan somnade de sött efter den långa, långa dagen.

Vi har precis kommit hem efter en vecka hos Jakobs mormor! Där har barnen levt rövare på bästa sommarlovsvis och jag har sovit middag varje dag. Bara slocknat med en bok i ansiktet, helt död och avdomnad. Så semesterhärligt!

Det har varit omväxlande väder – men vi har varit duktiga och badat vid varje chans vi fått. Hela högen (nästan) på väg till sjön.

Först traskar man förbi alla gulliga hus

Sedan går man ner i den branta backen med den fina utsikten.

Hälsar på mjölkkorna.

-Hejhej!

Tänka sig att det finns folk som tycker att kor ska stå inne i en ladugård året om istället för att gå ute om somrarna?! Fy!

Vid sjön kan man leka med trampbåten och åka sup

Fika badkex och köpesmuffins och ligga på filtar och slänga käft. Det är väldigt fnittrigt, retigt och skojigt i Jakobs familj med hans mamma, mostrar, mormor, systrar och hans kusin Felicia.

Det passar mig som är både retig och fnittrig helt perfekt!

Barnen härjar och leker och bråkar och blir sams och positionerar sig i olika konstellationer.

Fina utsikter i varje vinkel

Särskilt denna.

Farmor har lärt Folke Alfapet och så har vi spelat Hitster vilket visade sig vara ett väldigt roligt musikspel!

Barnen har täljt vapen inför kriget i stugan. Ett sommarkrig rasar nämligen varje år, med kusinerna och alla kompisar som är där i slutet av juli. En av sommarens höjdpunkter.

Vi har badat i regn och badat i solsken och badat i stormvindar. Ibland har det bara varit tolv grader i luften men vi har badat ändå. Jag har ju lovat mig själv att försöka bada varenda dag under sommaren och det funkar verkligen. Det blir liksom MER sommar på det viset.

En riktigt, riktigt regnig dag då det knappt gick att gå ut lånade vi istället gympasalen som tillhör den gamla skolan. Så byggde vi en hinderbana och lekte bort några timmar tillsammans. En trevlig aktivitet.

Och efter regn kommer solsken

Och kvällspromenader

Nu blommar allting som allra vackrast i Västerbotten!

Inte vill man resa bort den här tiden på året. Fattar ingenting.

Barnen har övat på att stå på huvudet

Essa övar på att våga hoppa i från bryggan när vi badar. Hon vill också vara med!

Trehjulingen har gått varm och han har haft en skål med fryst mango på släpet som han kör runt och bjudit förbipasserande på. Och i brist på förbipasserande äter han det mesta själv.

En eftermiddag bestämde vi oss för att bestiga Vitberget och gå upp i det gamla brandtornet nästan 600 meter över havet.

Det är en fruktansvärt läskigt vandring upp i tornet. Men upp gick väl bra.

Barnen letade kyrktorn och Uffe tryckte sig mot väggen och jag kände paniken stegra sig i kroppen. Plötsligt när jag var där uppe förstod jag inte hur jag skulle våga gå ner igen och hur jag kunde vara så dum att jag tog upp barnen i ett sånt högt torn med så läskiga trappor och glesa räcken. Höll på att svimma innan jag var nere. Fick örfila mig själv mentalt för att palla med.

Hjärtklappningen höll i sig till dagen därpå. Ändå stolt över hur jag utmanar höjdrädslan hos mig själv! Tycker ju att det är ganska otäckt att stå på en stol hemma och skruva i en taklampa i vanliga fall – och så sjåpig kan ju ingen människa stå ut med att vara.

Efter en underbar vecka är vi nu hemma igen. Vi har packat upp, städat och ikväll ska jag baka småkakor till Folkes födelsedag. Det regnar ute och är alltså perfekt läge för Maria Langdeckare och kakbak. Imorgon kommer min systers familj till oss och hälsar på. Bara roliga saker framför oss!

Veckans avsnitt handlar om girighet – den i mina ögon allra värsta dödssynden. Men när vi spelade in blev det väldigt tydligt hur olika vi kan resonerar om girighet, klass och pengar. Jag och Malin har svårt att kunna förstå varandras perspektiv. Nu i efterhand tycker avsnittet blev ett av sommarens bättre (och mest ärliga). Är du prenumerant och har lyssnat? Vad tycker du?

Som en sommarpresent till er prenumeranter kommer alltså sju avsnitt av Wollin & Clara enbart för er bakom betalväggen. Avsnitt som fokuserar på de sju dödssynderna. Vilka synder hänger vi oss åt med gott samvete – och vilka lider vi svårt av? Att lyssna kostar 29 kronor i månaden. Perfekt att ta en prenumeration och lyssna ikapp från hängmattan. Vi har ju gjort omkring sextio avsnitt bakom betalvägg så det finns en hel del att höra! Bli prenumerant hos Under Produktion.

Inför den här sommaren uttryckte mina barn en önskan om att få vara på ett och samma ställe lite längre. Vi har ju många släktingar att hälsa på under sommaren, så det blir alltid en del resor. Och jag som är “ledig” nio veckor kan ju lätt flytta på mig. Men nu ville barnen få chansen att landa någonstans lite längre. Så resultatet blev att vi kommer vara hela tre veckor i rad i vår sommarstuga. Det har vi aldrig varit förut – inte ens när mormor och morfar levde brukade vi stanna så länge. Som mest har vi nog varit där i två veckor i streck. Men nu blir det alltså tre veckor och det känns fantastiskt! Jag längtar efter att leva vardagsliv, veckohandla, tvätta och laga mat. Helt enkelt ha en vardag någon annanstans än hemma. Hinna vara i stugan så pass mycket att jag till slut tröttnar på att trampa runt och istället kan göra lite utflykter i krokarna. Något jag sällan annars anser mig ha “råd” med, eftersom mina stugdagar är så värdefulla.

Mina barn vet inte hur lyckligt lottade de är. De kan klaga över att jag behöver jobba varje dag på sommaren (med bloggen och min instagram). Men för att jag har ett sådant här jobb kan jag också vara ledig från allt annat i nio veckor. Och det är ju ett ganska lågt pris att betala!

Överlag tror jag inte att mina barn riktigt förstår hur bra det är att ha en mamma som är sin egen chef med mycket frihet. Och att få mötas av en förälder hemma i princip varje dag efter skolan. Jag minns att jag själv ÄLSKADE när mamma eller pappa någon gång var hemma när jag kom. Att någon hälsade mig med ett kram eller ett mellanmål och att det var tänt och välkomnande en grå novemberdag. Men sånt tar mina barn för givet. Jag finns ju jämt där för dem! Och det är precis som jag vill att det ska vara. Men jag tror inte de har vett att uppskatta det fullt ut. Inte nu och kanske aldrig? Men oavsett är jag är glad att kunna ge det.

Sitter på verandan med morgonens första kopp kaffe. Doppar ett ballerinakex jag nogsamt gömt för barnen och suger det bittra kaffet från den söta kakan. Letar upp det vikta hörnet i biblioteksboken Tom Sawyer och försjunker ännu en gång i berättelsen om den hejdlöse pojken. Från köket hör jag barnen som brer sina frukostmackor och dividerar om rostbrödet ska kallna eller om man ska smöra direkt. Jag känner mig så ledig där jag sitter, utsövd men kvar i nattlinnet. Med min bok och mitt morgonkaffe.

Du utanför förskolan möter en åttaåring som styr en sittvagn med ett småsyskon som det fått i uppdrag att gå och hämta på dagis.

Du aldrig kan handla i affären utan att inleda åtminstone ett samtal med någon. En granne, en av barnens fröknar, en kompis eller bara personalen som tipsar om att de nu har den där kvargen du gillar i hyllan igen.

Du vid dåligt väder stannar och tar upp diverse barn på väg hem från skolan. Inte planerat och överlagt utan bara genom att bromsar in och vräka upp dörren och hojta -Hoppa in! Och dina egna barn får ofta skjuts hem på samma sätt.

Du ska låna något av en granne som är bortrest. Utan omsvep berättar han att “nyckeln hänger på en spik under verandataket” eller “balkongdörren är alltid öppen så det är bara att gå in”.

Folk mest låser när de är hemma – inte när de är borta. För “någon kan ju behöva komma in och hämta något”.

Du blir uppringd av affären när du har ett paket du glömt hämta ut, och du behöver inte visa leg utan det räcker med personnumret.

Det dröjer decennier tills du bor i ditt eget hus. Huset du bor i kallas istället för det som den som bodde där innan hette. Vår gård kallas fortfarande för “Gustavssons”. Väldigt förvirrande för nyinflyttade som ska försöka få något sammanhang. “Ja, Lidströms de bor i Gustavssons”.

Ingen äger ett cykellås

Du vet det mesta om dina grannar och de vet det mesta om dig. Som vilket parti du röstar på, eller om du är religiös.

I princip alla familjer har djur. Ofta flera olika. Hund, katt, häst eller kaniner. Får, kor eller grisar. En get eller flera.

Alla hälsar på varandra och alla barn vinkar till alla bilar. Och sedan gör barnen samma sak när de kommer till stan och undrar varför ingen vinkar tillbaka?

Hälften av alla barn på skolan sover i ett barnrum som är en ombygdd kattvind, skrubb eller garderob. Och det är helt normalt och inte synd om någon. Normen med egna stora och fint inredda barnrum existerar inte.

När en hund är på rymmen vet du i regel vems det är och var den hör hemma.

En bra skoter är en större statussymbol än en fin titel.

Det finns alltid någon att ringa när du kört i diket och behöver dras upp, när du behöver låna ett släp eller få tag i fryst rabarber i februari, för att du ska baka en rabarberkaka. (Som du måste baka i fel säsong eftersom den är till din nya kokbok). Okej det där sista gäller kanske mest mig, men det är väldigt värdefullt!

Du förväntas utföra sånt som folk som bor i städer aldrig skulle drömma om att behöva göra. Som att ansvara för att städa alla byns grönytor, sköta alla planteringar, spola isen på idrottsplan, laga skylten in till byn och se till att den ser trevlig och välkomnande ut. Folk på landet får inte samma service som de som bor i stan – trots att de betalar lika mycket i skatt. Det innebär att folk som bor på landsbygden oftast behöver vara väldigt duktiga, driftiga och ha en stärk känsla för vikten av det gemensamma. Och eftersom man är så beroende av att få ha kvar sin skola, sitt bibliotek och sin lilla affär, så måste man också vara väldigt påläst och kunnig om alltifrån om EU-bidrag till lagstiftning.

Det bästa med hela Astrind Lindgrens Värld det är Tant Bergs hus. Om det var Lotta på Bråkmakargatans hus som inspirerade mig när vi köpte vårt hus 2009 – är det definitivt Bergs hus som inspirerar mig idag. Här kommer en hel drös med bilder från huset där filmerna spelades in.

Tant Bergs hus har en rar liten inglasad entre

Grusplan runt hela huset och ett fint staket. Och riktiga mormorsrabatter!

Blir akut sugen på staket runt vår gård, men det passar inte så bra när man bor mitt på landet. Ser bara knäppt ut. Vem försöker man hålla ute? Vad har man att dölja?

Innan vi gjorde om vår trädgård fanns där enormt med gul fackelblomster. Får nog ta och plantera tillbaka ett gäng hos oss igen!

På verandan sitter en tunn cremegul pärlspont och världens snyggaste hatthylla. Tant Bergs kappa och ett snyggt gammalt paraply hänger där.

En rar ampel i mässing sitter in fönstret, tillsammans med en spretig pelargon. Spetsgardin förstås.

Röda pelargoner på fönsterbrädorna och givetvis en liten stol med broderat sits där man kan slå sig ner och knyta skorna. Linoleumgolv och en rar trasmatta ovanpå.

I hallen finns också en sådan här rar liten telefonbänk och en spegel som matchar, i vad som ser ut som teak (eller teakimitation). Det här är vad som gör stilen så genuin! Ofta när man ska bygga gamla miljöer så tar man allting från samma årtionde. Men så såg det ju inte ut. Vem hade råd att köpa allting nytt från samma årtionde?

När jag växte upp på åttiotalet fanns det ju både inrednign från sextiotal, sjuttiotal och åttiotal hemma hos oss. Ja dessutom någong riktigt gammal allmogepjäs. Och det är ju det som skapar känslan. Femtiotal rakt igenom skapar inget genuint och tidstypiskt hem. Kan det vara därför som helt moderna hem känns så döda? Om allting är Mio och Ellos från 2020-tal så blir det ju inte särskilt spännande.

Det är lite trångt att fota hos Tant Berg så jag mixar mobilbilder med systemkamerabilder. Ni får stå ut! I vardagsrummet är det sååå fint! Sådär som det kan bli när man slipper möblera för en teve. Älskar särskilt den virkade duken i finsoffan. Så gjorde också min farmor för att skydda sina möbler från slitage. De udda små kuddarna och de helt makalösa gardinerna adderar massa charm.

Tunt, skirt och aningens tarmigt. Tror gardinen är uppsatt med en enkel kirschstång. Så fint med dubbla lager gardiner i olika färger. Och en makalöst murrig tapet!

Draperier av olika slag är också fint att hänga upp i dörröppningar för att skapa rumslighet och värme.

Närbild på tapeten och en rar vas i pressglas som står på en liten spetsduk.

-Gamla, goda fasta telefon! Snygg se nanting!

Tänk den textilskatt som fanns i hemmen förr. Oftast broderat, virkat, vävt och sytt av husmodern själv. Vilken rikedom som idag bara slumpas bort! Men jag räddar allt jag bara kan komma över.

Porslinsfigur och en gräslig vas. 30- och 40-talsvaser som dessa tycker folk är anskrämliga idag. Kul för mig som kan fynda dem billigt! Själv köper jag många gräsliga saker som sätter den rätta stilen och tillsammans skapar en känsla jag älskar. Att bara köpa snygga saker – vad tusan är poängen med det?

Typisk gräsliga sak jag köpt för stämningen? Gräsand av porslin!

Småpjöller och en vacker gammal skänk som går att fälla ut till en sekretär.

Den här vyn gör mig så lycklig. Precis så här vill jag att mitt hem ska se ut! Tyvärr får jag kompromissa med familjen och ha moderna Sonoshögtalare gömda bakom gardinerna och diverse sköna moderna möbler också. Sköna möbler är så överskattat. Hellre skönt för ögat än för kroppen, är min melodi!

-Varför filmar du så mycket här inne? Det ser ju precis ut som hemma hos oss, sa Folke förtrytsamt när jag aldrig ville gå därifrån.

Om han bara visste hur väl den förebråelsen landade.

Innanför vardagsrummet finns sovrummet. Vill ha (och har nog nästan) allt på denna bild! Är också riktigt sugen på mönstrade gamla linoleumgolv. Påminner om farmors golv som är så sköna att gå på och härligt färgglada.

Köket är det allra, allra finaste. En sak som gör det? Att alla snickerier är målade i färg istället för i vitt. Det skulle jag önska hemma hos oss också. Tex bruna eller mörkröda fönsterkarmar, golv- och taklister istället för vita. Men det projektet känns alldeles för stort så det får fortsätta vara en dröm.

Sötaste gardinerna jag sett! Och notera den lilla redahyllan på väggen med plåtburkar på och fotografier instuckna bakom.

En röd blomma i en enkel terrakottakruka i fönstret.

En förtjusande lampa!

Och kökshyllorna med bård och fina burkar, koppar och en gammal våg. Har både den blå kaffekannan och flera av plåtburkarna i min ägo.

Blått bryter av så fint mot allt brunt. Och en bullkorg i rotslöjd blir pricken över i! Minns att jag verkligen avskydde all sån här ful slöjd när jag var liten. Näverkorgar, spånkorgar, rotslöjdsfat, vrilskålar och liknande doningar. Sånt som mamma dekorerade med och även kunde slöjda själv. Tänk så fel man kan ha. Förlåt mig! Nu vårdar jag mina svepaskar ömt.

Här vill man ju sitta och doppa fikabröd med en gästande granne och fundera på vad man ska laga till middag. Gädda och potatismos? Kalops med fruktkräm till dessert?

Spana in det snygga hörnskåpet och skärbrädan/serveringsbrickan av porslin på väggen.

Medicinskåp med spegel, ytterligare ett hörnskåp, en blå vägghållare för tändsticksaskar samt en förtjusande strykbräda. Och klockan!

Blir så inspirerad av alla små detaljer jag ser. Hjärtat slår dubbelslag av lycka och jag vill bara sätta igång att pynta om för att maximera den hemtrevliga känslan hemma hos oss.

Fler bilder från liknande hem hittar du i mitt stora julinlägg från Skansen. Den gamla järnhandlarbostaden är nästan lika inspirerande som Tant Bergs hus!