Igår packade vi in ungarna i bilarna och brände till High Chaparral. Barnen hade önskat och bett och Uffe har aldrig varit där – så det var hög tid.
Det roliga med HC är att så många familjer är utklädda. Man vill ju gå all in liksom. Jag och Anna rotade igenom hennes klädförråd, men just modesta nybyggarkläder lyste med sin frånvaro. Så då gick vi den pråliga, sminkade vägen och blev glädjeflickor.
Svart katt, vit katt.
Vi började med att hoppa på ångloket till Old Mexico.
Bra att inleda med, innan det blivit så långa köer.
Det är en spännande upplevelse, komplett med tågrån och skottlossning.
Jag och Anna spelade med som om vi var inhyrda proffs. Och Uffe satt med ögon som tefat när rånarna klev på och försökte stjäla hans rulle med Ballerinakex och mosters alla diamantringar.
Som tur var hade han ju en nyladdad revolver och drämde av en skottsalva i bröstkorgen på rånaren.
Snart hade tågpersonalen övermannat rånarna och vi kunde åka vidare till tryggare marker.
Och i Old Mexico kan man träffa Zorro om man har tur.
Men vi stämde träff med vår medhavda matsäck, eftersom det fanns risk för skottlossning i barnaskaran. Med lite mat i magen gick det dock bättre.
Spännande miljöer överallt. Fängelser, kyrkogårdar och dödgrävare.
Viktigt att vara ordentligt beväpnad bara.
Och redo för alla eventualiteter.
Barnen var också stylade för en dag som cowboys.
Och gjorde sitt bästa för att skjuta bufflar och råna personalen på silverpengar. Man kan råna vem som helst på området och få ett silvermynt av choklad i utbyte. Väldigt populärt.
Givetvis ville barnen testa att rida tjuren. Bertil satte nytt rekord den dagen.
Men även de mindre barnen kämpade på bra.
Jag testade min dragstyrka.
Och Anna testade jaktmarkerna. Vi fick så många komplimanger för våra utklädnader.
-Det är för att ni är glädjeflickor, hojtade Uffe lite för högt. Glada flickor får det!
Och sedan
-Fick ni ragg mamma?
Jag vet inte var han får allt ifrån.
Men visst får glada flickor komplimanger. Framförallt är det så roligt att High Chaparral är en enda stor lekstuga där ALLA får vara med och leka. Och ju barnsligare man är desto bättre blir det.
Och Buffalo City är nästan roligast. En stad i miniformat där man kan klättra på taken, springa in och ut ur husen och råna och ta fångar.
Och alla föreställningar är full av knallar, skott och pyroteknik.
Sånt som stora och små (pojkar) gillar. Väldigt många taggade farsor på denna plats alltså, medan jag är mer Team Astrid Lindgrens Värld.
Folke gjorde stunts och var allmänt häftig.
Och jag tittade suktande på den gamla gården flyttad från Minnesota. Prick så här kan jag bo, tack.
När vi blev trötta så vaskade vi guld.
Ett fall för en ergonom.
Eller två.
Efter guldvaskandet tillverkades guldmynt.
Och så gick vi oss illamående i Onkle Sams snea hus. Vilket är ungefär hur det känns för mig när jag druckit ett glas cava.
Vi avslutade med att se den häftiga föreställningen med skottlossning, rån och skenande hästar. Klassiker.
Hitta den döende stuntmannen, om du kan.
Hem åkte vi sedan med ömma fotsulor och trötta avtryckarfingrar. Men glada efter en hel dag av lek.
Hejsvejs från Borran där vi befinner oss på vår årliga sommarsemester. Men vi börjar hemma i Västerbotten.
Där vi tog tåget från Vindeln på onsdagskvällen. Tyvärr finns det inte längre nattåg hela vägen, men vi hade en egen sovkupé till Stockholm i alla fall. Jag bad barnen härja av sig ordentligt innan vi gick på och de hörsammade den önskan med lite väl stor beredvillighet.
Stå på den här perrongen med alla ungar och göra sig redo för kusinresan. Det har vi gjort många gånger! Alltid förväntansfullt.
Välfylld väska med laddare och jobbgrejer att arbeta med på tåget.
Skulle bland annat kika på provtryck till nya Hemmets Almanacka som strax går i tryck. Känns som att jag skrivit den meningen i två månader nu. Men straxet blir allt mer akut.
Rekommenderar alla att resa långt i lång bomullskjol. Smiter inte åt någonstans och man kan till och med sitta skräddare i sätet om man vill det.
Matsäcken var uppäten innan vi passerat byn. Vid regnbågens slut bor vi!
Tyvärr visade det sig att härjandet på stationen inte rastat pojkarna utan snarare bara fått igång dem. Så det blev rätt svettigt innan de äntligen kom till ro för kvällen och det kan hända att jag mellan framtänderna väste
-LUGN FÖR I HELVETE!
några gånger för mycket.
Men för ovanlighetens skulle sov jag otroligt gott på tåget och efter en snabb frukost på centralen bytte vi till Herrljunga.
Så sjukt mysigt att åka tåg! Särskilt nu när barnen är så stora att jag kan sitta och lyssna på musik och läsa under tiden. Vi lekte också ritleken och spelade kort. Hela vår kupé var faktiskt full av familjer och kompisgäng som satt och spelade spel, pratade och var sommarlovsglada.
Så småningom anlände de mosiga mupparna till Borås – där Anna hämtade upp oss.
Och skjutsade hem oss till sig. Kusinernas återförening! Kärleken och vänskapen mellan dessa är det finaste jag vet.
Jag hoppade rakt in i duschen och skrubbade bort rese-äcklet. Varför är man alltid så reseäcklig? Spelar ingen roll hur fräsch man var när man åkte hemifrån. Man behöver ändå doppas i lut och handsprit när man är framme.
Efter att jag grundligt lögat min lekamen fikade vi på verandan.
Juni hade bakat en kaka till oss och dekorerat så fint.
Det pratades i mun och jämfördes fotstorlekar, blekta lockar och solbrännor.
Och sedan blev det presentutdelning, med grejer från Japan. Jag fick en grön kimono och barnen fick allt möjligt roligt. Bland annat dessa Super Mario-godisar som smakade som en sämre sorts godis från Dollar Store. Varför är det bara Sverige som kan göra gott godis? Ändå är det svårslaget kul med utomlandsgodis, just för att det är så knäppt.
När jag var i Glumslöv i mars var Uffe väldigt angelägen om att jag skulle få med mig konstigt godis hem från den resan. Men jag känner att han framför allt måste lära sig geografi.
Sedan ville Lykke sminka och jag ställde upp som sminkdocka.
Så mysigt när någon pillar i ens ansikte.
Hon älskar verkligen att sminka och jag fick lära henne några av alla smarta knep jag har lärt mig av att själv bli sminkad av proffs.
Clemens tog sedan barnen för ett kvällsbad och jag tog Anna på världens längsta promenad. För att hinna prata ikapp om allt vi missat medan hon varit borta. När kvällen kom somnade vi fort och alla kusinerna sov tillsammans på madrasser på golvet i källaren.
På fredagsmorgonen sölade barnen runt i en evighet medan jag och Anna jobbade. På lunchen följde jag med till hennes gym och medan hon tränade ett gruppass körde jag en timmes styrka. Så roligt att träna på ett nytt gym ibland! Hade aldrig vågat för fem år sedan – men nu har jag övat genom att träna varenda gång jag bor på hotell eller är bortrest. Så nu känner jag mig inte så bortkommen längre.
Resten av dagen låg jag i en solsäng och lyssnade på musik, slumrade och hade sån sommakänsla.
Sedan vi kirrat middag åt ungarna fick de ta fredagsmys.
Dukade upp framför teven
För att gamea och se på film.
Det är ett nytt liv nu. För tänk att vi kan lämna alla barn ensamma hemma och dra på konsert, jag och Anna.
Hade på mig mina skor från Sézane, loppad kjol från & Other Stories, en väska från Glitter, glasögon från Lindex och en topp från COS som jag lånat av Anna.
Så roligt att botanisera i hennes garderob!
Anna var lite mer rockigt cool
Men fråga mig inte var någonting kommer ifrån.
För jag har ingen aning!
Sedan drog vi till Bruket i Viared och mötte upp Jennifer för drinkar, öl och skvaller på ljugarbänk.
Pizza och non-stop-prat
Så himla trevligt!
Och så hade Bo Kaspers Orkester turnépremiär och det var helt fantastiskt jädra pissbra. Så tight, så bra kläder, sån härlig energi. Samt världspremiär på en massa nyskrivna låtar. Stod där i sommarkvällen och skrålade med Anna och Jennifer och kände mig gladare än på mycket länge. Så fint med semester!
Sedan bytte jag klackar till ballerinaskor och körde hem oss i natten. Och somnade sent efter ett fnittrigt telefonsamtal med en vän.
Jag sitter skräddare i sängen, iklädd en grön kimono som min syster hade med sig hem från Tokyo. Datorn i knät och en matchalatte på nattygsbordet. På nedervåningen har barnen vaknat och jag hör deras fnitter. Vi har gjort en enda stor bädd på golvet för alla fem kusiner, så att de kan ligga där och tramsa ihop om kvällarna. Kramarna när de återsåg varandra varade i en evighet.
Jag och barnen har just nu vår sedvanliga Boråsvecka. Alla är trötta och Annas familj helt jetlaggade. Så mest kommer vi nog att hänga i trädgården, sola, vila och gå ner till sjön för att bada. Jag mår alltid så bra när jag är här och jag sov gott för första natten på länge. Vi provar varandras kläder, jag testar en ny hudkräm Anna har köpt. Vi diskuterar väggfärgen i hennes sovrum och potentiella ommöbleringar. Nytillkomna lårmuskler och solbrännor visas upp med stolthet och så pratar vi ikapp efter alla veckor hon varit bortrest. Jag känner mig så ledig, glad och lätt till sinnet. Tänk att ha en syster.
Den här spellistan har vuxit fram under flera års tid och det är min och barnens sommarspellista som vi lyssnar på varje gång vi är ute och åker. Det är sommar på svenska (men även lite norska och danska). Här kan man skråla med i Little Gerhards Den siste Mohikanen, Vikingarnas kitchiga Djingis Khan och försöka rabbla med i Ut i skogen ska vi gå med Povel Ramel. Jag brukar också förhöra barnen så att de verkligen kan recitera Köp inte en zebra och Rumba i Engelska parken ord för ord. Livsviktig kunskap. Och så fort vi hör om någon som heter Tora så måste vi gasta ”Tooora lora looo” vilket du förstår om du någon gång hört Knackelibang på dörren. Gör dig själv en tjänst och njut av denna kulturskatt med fyrtio, femtio och sextiotalsmusik på svenska.
För att lyfta skrot behövs helt annan musik än för att till exempel löpträna. För när man lyfter tungt vill man höra tung musik. De där låtarna ens coola storasyster och hennes streetdance-kompisar lyssnade på, instängda på rummet. Jag snackar House of Pain, Run-D.M.C. Salt-N-Pepa och Neneh Cherry. Men också nittiotalsmusik som man dansat till på skoldiskon. Sånt som fanns på Yabba Dabba Dance Hits och som dånade på boomboxen. Som 100% Pure Love och Saturday Night. Jag blir alltid på sånt oerhört bra träningshumör av Pump up the jam, Move this och Good Vibrations.
En samling bangers som inte har mycket annat gemensamt än att man känner sån jävla pepp på livet när man hör dem! Den typ av låtar man vill ha i öronen när man går med långa steg i vårsolen på väg till jobbet. Eller när man är nykär eller har fått ett riktigt roligt besked. Den här spellistan brukar jag och Bertil ha på högsta volym när vi kör in till stan och behöver peppa igång. Ni förstår att man inte kan må dåligt när man hör Call me Al, I get around, You make my dreams come true, She drives me crazy och Stuck in the middle with you.
I sommar har jag gett mig själv i uppdrag att gå igenom min garderob. Och det som jag inte lyckas hitta en outfit eller kombination till – det skänker jag bort. Jag har också en hel del plagg som blivit för små. Rumpan och låren växer, liksom axlarna och ryggen. En hel del är helt enkelt för trångt just nu. Dumt att ha det i garderoben där det bara tar upp plats. Hatar dessutom att känna mig för stor för mina kläder. Snacka om humörsänkare.
Jag rotade först fram en kjol som jag inte burit på något år. Den har alltid varit i tightaste laget över rumpa och mage.
Men jag gillar att slitsarna går så högt upp på låren och att den kramar rumpan så bra. Samt det enkla mönstret med färger som passar till så många olika överdelar. Jag kombinerade kjolen med en syrenlila loppad tröja i lyocell. Ett väldigt trevligt material man kan hålla utkik efter när man handlar kläder. Lyocell framställs av cellulosafiber, från träd som bok och eukalyptus. Känslan mot huden är sval och skön och liksom stadig? Till skillnad från vanliga trikåtyger.
Ja, okej. Jag fick ihop en outfit som jag stod ut med att ha på mig en hel dag. Men det var sannerligen på håret och det krävs nog inte allt för många bulgarian split squats för att den här ska bli för trång. Kjolen får hänga med sommaren igenom i alla fall!
Tänk att få ha en podd med en av sina absolut närmsta vänner? Att ha ytterligare en anledning att höras tre gånger om dagen och att samtalen får fortsätta både inne i och utanför podden.
Och bakom betalväggens skydd är man trygg att tala ut. I sommar gör vi sex intima avsnitt om sex olika ämnen, endast för våra prenumeranter:
Fixa din bästa sommar. Lärdomar från kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, med utsnitt från våra absolut sämsta somrar. Maniskt nattvandrande, missfall och begynnande galenskap.
Hur fan ser jag ut egentligen? Om utseende, klädångest och stylistknepen som höjer stilen.
Prestationsångest och hur man (eventuellt) tar sig ut ur den. Om att inte längre vara ung och lovande – utan bara vuxen och förväntas leverera.
Hemmets trygga vrå. ”Hemnet är en stor sorg”. Om flyttångest, inredning och att vilja – men kanske misslyckas – med att ha en egen stil.
Hemligheter. Vad gör det med en människa att gå runt med en stor hemlighet? Vilka hemlisar håller vi riktigt tätt om? Och vad händer när Malin berättar mina hemlisar för sin man?
Sorgen. Hur tar man sig vidare när livet inte blev som man önskat och planerat?
Sommarpodden är vårt tack till alla er som är betalande prenumeranter! Vi hoppas att ni ska gilla avsnitten. Nu är det ju en bra tid att bli prenumerant och lyssna ikapp alla betalväggsavsnitt under sommaren. Dessutom finns såklart förra årets sommaravsnitt tillgängliga. I dem avhandlade vi de sju dödssynderna, en efter en! Smaskigt.
Har man lång semester som jag har (nio veckor utan vanliga rutiner – om än en hel del jobb) så kan man liksom inte släppa på allt under ledigheten. Det har jag gjort så många gånger tidigare och det blir inte bra. Men senaste åren har jag faktiskt lyckats hålla i lite mer. Efter en del fnulande har jag bestämt mig för detta träningsupplägg för sommaren:
Jag ska styrketräna varannan dag. Att det är lite oftare än i vanliga fall beror på att jag behöver en tydlig rutin. Fasta intervall istället för fasta veckodagar, som annars funkar bäst på mina vardagsveckor.
Styrkepassen ska bestå av 6 övningar. Men det behöver inte vara fler. Supersettar jag dem tar det max en halvtimme inklusive uppvärmning, annars 45 minuter. Då kör jag ca 10 reps x 3 set x 6 övningar. Det är kortare än mina vanliga pass som oftast är omkring en timme.
Finns det ett gym i närheten så är jag där, annars jobbar jag med kroppen som vikt. Och tänker att fokus ligger på att hålla i en rutin – inte att göra enorma framsteg. Och jag kommer inte skriva ner någonting jag gör. I vanliga fall loggar jag ju träningen i min app, men nu vill jag bara träna på lust. Inte planera passen i förväg heller, utan låta det vara mer intuitivt. Men såklart försöka täcka in alla stora muskelgrupper.
Springa kan jag göra någon gång ibland om andan faller på. Men jag får ändå bra konditionsträning av vara ute och gå varje dag. Här är det ju backigt och brant och många chanser till att höja pulsen. Prioriterar absolut långa, fridfulla promenader framför att löpa!
Till styrketräningen tänker jag ta hjälp av Bertil som gärna också vill träna i sommar. Och till eventuella springpass tar jag båda storbarnen till hjälp. Det är kul när vi tränar ihop. Den stora utmaningen blir dock att vara i stugan. Tre veckor ska vi ju vara där. Men jag vet att Anna också vill träna så kanske kan vi göra det tillsammans? Problemet är bara att man inte gärna tränar styrketräning utomhus, eftersom det är så mycket mygg. Får fundera vidare på den saken…
Mjölkkannor i form av kor. Har tre stycken än så länge. Visste inte ens att jag samlade förrän jag såg dem ihop. Men här är en ensam stackare på hyllan i köket. Utan sin flock.
Näsor. Jag älskar vackra, stora och speciella näsor. Samlar dem i minnet. Människor med unik profil har alltid tilltalat mig och modet med små opererade, generiska näsor förstår jag mig inte alls på. Finns det till exempel någonting ädlare än en stor romersk näsa?
Små figuriner och reseminnen från hela världen. De antika japanska dockorna Anna köpte till mig i Tokyo. De pakistanska porslinsfåglarna i mitt fönster. Ängeln av bananblad jag hittade på en marknad i Zambia och de brittiska tennsoldaterna från slutet av 1800-talet.
Händer. Jag känner ett par där kärleken började för att mannen tyckte att kvinnan hade så vackra händer. Nu är de gifta och har två barn. Händerna är det mest attraktiva på mannen och ingenting är varmare än den stadiga handen på axeln, från en farbror som är rädd om en. Jag tänker och tittar mycket på människors händer och sparar dem i minnet. I min släkt får många kvinnor artros-händer som vrider sig, stelnar och blir närmast oanvändbara på ålderns höst. Min mormor som arbetade som städerska hade just sådana händer. Hon skämdes så mycket för dem att hon inte ens ville gå på sitt eget barnbarns disputationsfest. Men jag älskade hennes händer! All kärlek och kraft som strömmade från dem.
Jag skrev förordet till Hemmets Almanacka som en enda hyllning till händerna ”Tänk all kunskap som sitter i händerna. I handflator och fingrar som tröstar, lugnar och slätar ut. Torkar bordsskivor och tårar. Som gör vackert och som gör rent. Händer som knådar, skördar, plockar och skrubbar. Handarbetar och känner temperaturen på så väl degspad som febriga pannor. Händer som smakar på kaksmet, lagar det trasiga och kontrollerar om färg har torkat. Tänk alla dessa handlag som krävs för att få vardagen att gå runt”.
Örhängen. Loppade, nytillverkade, ärvda eller hemmagjorda. Dyra men helst billiga. Man kan aldrig ha för många örhängen och det är ofta just örhängena som sätter piff på en outfit.
Unika upplevelser. Aldrig känner man sig så levande som när man vandrat en hel dag i de etiopiska bergen, med apor och örnar som sällskap. Och sedan stannar till hos en mormor och blir bjuden på honungsöl och kaffe. En mormor som – precis som min egen – skäller ut sina barnbarn för att de kommer med oväntat besök. Inte för att man inte är välkommen. Men hur ska hon kunna skämma bort gästerna ordentligt om hon inte fått förbereda sig? Mormödrar är sig lika världen över.
Scarves. Jag håller alltid utkik på loppis efter scarves att knyta i håret. För att hålla papiljotterna på plats, piffa en trist frisyr eller addera färg när resten av utstyrseln är lite blek.
Midsommardagen var tung av regn. Tog en långpromenad med Elina i telefonen, skrämde upp en stor kungsörn och tittade ut på det grå vattnet. Blev blöt in på underbyxorna av regnet. När jag kom in la jag mig under täcket och försökte sova några timmar. Så trött av att ha fått semester.
Men sedan drog farmor och barnen fram pyssel och då ville jag vara med.
Köksbordet hos gammor fylldes med allehanda skräp och en hel del gammalt överblivet pysselmaterial. Av den kombinationen skapar man det roligaste. Med hjälp av pet-flaskor och äggkartonger byggde vi små griskultingar.
Av spelkort, kartongbitar, trasiga pennkorkar och toapappersrullar tillverkade vi sedan en massa skojiga figurer. Perfekt tidsfördriv en regnig sommarlovsdag. Det påminner mig om sommaren 2022 när vi byggde en kartongvärld som växte under hela sommaren och i slutet av lovet täckte halva lekrumsgolvet. Gästande kompisar och kusiner byggde vidare på landskapet och på slutet var det helt otroligt. Ångrar så mycket att jag inte fotade innan vi slängde det i soporna vid skolstarten.
På midsommardagens kväll sprack det försiktigt upp. Vi stack ner till sjön för ett kvällsdopp.
Tolv grader i luften så sjön kändes varm i jämförelse. Himlen var närmast lila.
Hade med mig min nöd-bikini från Scampi som tyvärr är för liten och trång. Men Bertil knäppte en fin bild.
Sedan somnade vi alla tidigt.
Jag vaknade före skam på söndagsmorgonen, såg att det var soligt och gick ut. Knäpptyst på byn. Drack kaffe, läste Udolphos mysterier i en solstol och tog av mig plagg efter plagg, vartefter solen steg på himlen. Så småningom vaknade också alla andra i huset.
Uffe ville spela Fia med knuff med farmor.
Och jag la mig på en madrass på altanen och halvslumrade. Fin utsikt!
Folke och Uffe byggde en koja av dynor, filtar och täcken och så fick farmor och gammor massage.
Själv började jag bli mosig efter alla timmar i solen och tog med mig kameran och traskade iväg ner på byn.
Här är det vackert så att man kan gråta åt’et.
Får du också njutångest ibland? När det är för fint och man känner sig olycklig för att det inte går att njuta av allting så som det förtjänar att njutas?
Drabbar mig ofta och allra mest under sommaren.
På den ön vill jag bo. Särskilt denna söndag när nyheten om bombningarna i Iran nådde in i vår lilla sommarbubbla.
De vackra hönsbären blommar alldeles oavsett vilken dårskap som rasar i världen.
När jag kom ner till vattnet klädde jag av mig naken och svalkade mig ordentligt. Det var fort gjort eftersom det var iskallt. Hann knappt blinka i ärlighetens namn.
Sedan på med klänningen igen och traska hem.
Ja, jag säger ju det. Njutångest.
Usch och tvi.
När jag kom tillbaka hade sjusovaren vaknat och satt och spanade mot bergen i en hatt fullt värdig Huckelberry Finn. Jag försjönk i min bok igen medan Jakob, farmor, barnen och Tom Sawyer företog en vandring till en grotta som finns i närheten.
Efter middagen spelade vi kubb allesammans.
Jakob, Bertil och Folke mot klabbet. De vann hela klabbet kan man säga. Till ingens förvåning men allas lättnad.
I början av sommaren tycker jag att lite brun-utan-sol på framförallt benen är en trevlig hjälp på traven för att inte känna mig helt genomskinlig.
I ansiktet och dekolletaget börjar jag däremot använda tanning drops typ redan i mars. För att få lite färg när ljuset är starkt men ansiktet ännu är vitt som ett kopiatorpapper. Det är en perfekt produkt som är lätt att applicera.
Sommartid punktmarkerar jag framförallt benen
Men även armarna, så att jag har en jämn fin färg i plagg med kortare ärmar.
Har fått ganska många frågor om vilken brun utan sol jag använder och hur jag gör för att få ett bra resultat. Så här kommer en liten guide.
Produkterna jag använder
Tanning dropsfrån Ida Warg är droppar man blandar ut i sin dagkräm och succesivt bygger upp en bränna i ansiktet av. Färgen är beroende på hur många droppar man tar.
Self-Tanning mousse medium dark, från Ida Warg är en färgad mousse som man applicerar med en speciell vante. Eftersom den är färgad får man lite hjälp på traven att se att man fördelat den rätt. Sedan intensifieras färgen ytterligare under några timmar efter appliceringen. Färgen blir ganska mörk och intensiv och jag tycker inte att den är helt lätt att lyckas med i början. Ett tips kan vara att välja en ljusare nyans och sedan upprepa behandlingen dagen efter igen
ACO Selftanning Lotion är som en tunn mjölk som man smörjer på och som ger gradvis färg. Till skillnad från moussen kan man gärna använda den flera dagar i rad och resultatet blir ganska diskret till en början. Detta är min favoritprodukt. Bra för nybörjare också!
Förberedelser
Om du är ny på BUS och ska vara fin till en fest är det bra att börja i god tid. Jag startar med förberedelserna allra senast dagen innan jag ska smörja in mig. Om jag ska raka benen så gör jag det i duschen och använder sedan en tvättsvamp eller borste och skrubbar allt som ska smörjas in. Men lite extra kring fötter, knän och armbågar som tenderar att vara torra. Jag brukar använda en duscholja att tvätta mig med efteråt, för då känns det som att huden återfuktas och mättas. Efter duschen smörjer jag in ännu mer hudkräm. Sedan har jag en bra bas att utgå ifrån.
Applicering
Av Aco Selftanning Lotion tar jag ganska rikligt med lotion mellan händerna och börjar längst ner på kroppen. Ut på foten en liten bit, ner till tårna. Sedan upp över vaden. Och därefter knäet och låret, hela vägen till rumpan. Sedan smörjer jag inte bara upp och ned utan också i sidled runt benen. Då minskar man risken för ränder. Upprepa sedan på andra benet. Enklast är om man har benet mot toastolen eller badkarskanten eller så. Tycker knepet är att smörja ganska länge på varje kroppsdel och verkligen försöka vara medveten om vad man håller på med. Det är INTE som att smörja på en vanlig fuktkräm. Den ska liksom arbetas in för att man ska försäkra sig att det inte blir några fläckar.
Sedan kan man smörja magen om man ids – men det gör jag i stort sett aldrig för den är ju jämt dold under kläder eller en högmidjad bikini. Jag tar istället en arm åt gången och börjar nere på handryggen, smörjer upp på armarna och axlarna och ut på bröstkorgen och i nacken. Och upprepa rörelserna – smörj längs med armarna men också i sidled. Vill man även ha ryggen insmord, då får man nästan be en familjemedlem. Har ännu aldrig lyckats smörja in min egen rygg på något bra sätt.
Jag sköljer händerna ordentligt efteråt med tvål, så att jag slipper gula handflator. Jag brukar även borsta av handflatorna med nagelborste så att det verkligen inte ska finnas några rester kvar. Och sedan går jag omkring naken i tio minuter – en kvart innan jag tar på mig kläderna. Brukar passa på att föna håret medan jag väntar. Eller sminka mig.
I ansiktet adderar jag alltid bara några tanning drops till min vanliga ansiktskräm och smörjer ut den lite noggrannare än vanligt och är noga med att arbeta in den ner på halsen/dekolletaget. Detta gör jag dagligen efter ansiktsvtätt och det behövs ingen exfoliering eller särskild återfuktning innan.
Som ni hör är det ingen supersnabb procedur med brun utan sol när man är ovan. Det kräver lite planering (man ska ju dessutom undvika vatten timmarna efter). Så börja i tid så att du hinner justera slutresultatet. Dessutom sköljs brun-utan-sol-doften bort ifall du hinner vänta in en dusch efteråt. Och blir det trots allt fläckigt brukar det funka att ta lite tvål på en duschsvamp och punktmarkera fläcken tills den blekts en aning. Ibland har citron också hjälpt. Sedan är en skimrande kroppsolja förlåtande att smörja in när man tagit på sig sitt festplagg. Det trollar bort ojämnheter och ger lyster till huden. Det är vad jag har på den här bilden.
Och på den här bilden. Lycka till!
Och för att förekomma alla sådana kommentarer: jag tycker också att det är skitsnyggt att vara blek. Min bästis Elina är som gräddmjölk i hyn året om och vacker som ett helgon från någon gammal målning. Man behöver absolut inte använda brun utan sol. För mig är det dock så att jag gärna har mer färg på sommaren när jag visar mer hud. Utan att för den skull behöva riskera hudcancer för att uppnå det.
Hoppas ni haft en fin midsommar allihopa och inte har allt för ont i hårbotten idag. Här kommer lite läsning ifall du som jag ligger inne och lyssnar på regnet och har en envis hosta.
I onsdags var det Uffes sista dag på förskolan. Snyft!
Fotade av hans hängare innan vi plockade ner namnskylten och traskade hem.
Om jag började grina när jag skulle krama fröknarna tack och hej? Svar ja. Världens finaste pedagoger! Det här är min min när jag försöker skärpa mig så att inte snyft övergår till hulkningar och jag skämmer ut mig alldeles.
Uffe hade plåster på hakan och är det något som är sommarlov så är det väl ändå plåster? Så han var redo. Han hade även min pussmun på kinden. Älskar när mina läppstiftspussar lämnar märken som han sen går runt med hela dagen.
Svängde ihop någon slags plåtmat till middag. Gör detta hela tiden. Olika rotsaker i ugn, med någon form av protein till. Blev gott! Är nyttigt! Fråga inte om receptet!
Gick en långpromenad runt sjön på kvällen för jag kände mig lite vissen av tidens rusning och barn som växer upp så fort. Är dålig på avsked och även hemskt sentimental av mig. Pallade några hjortonfärgade smörbollar utanför ett ödetorp och terapi-pratade med min bästis Elina. Som vi alltid gör.
När jag kom hem ville barnen ta ett kvällsbad och det ville jag med så då badade vi under hotande regnhimmel.
Badar alltid naken när vi är ensamma. Undrar hur länge man kan bada naken med sina barn? I min kompis familj badade alltid hela hennes familj + alla partners och ingifta bastu och sjöbad nakna ihop. Det förfasade vi oss över i gymnasiet. Men nu tycker jag typ att det känns vettigt? Avdramatisera kroppar!
Torsdagsmorgonen var min sista arbetsdag. Jobbade och åt frukost ute och försökte samla ihop alla lösa trådar inför semestern.
Vid lunchtid hade jag hunnit klart med det mesta, så då drog vi igång en husstädning. Jag slängde ut alla kuddar, filtar och täcken på verandan. Där gosade pojkarna ner sig och låg och lyssnade på regnsmattret.
Och medan familjen städade klart sina delar drog jag på gymmet för veckans andra pass. Den här gången tog jag i lite tyngre! Var helt ensam så kunde träna i bara shorts och sport-bh, vilket var skönt för gymmet var otroligt kvalmigt. Undrar om jag någonsin kommer bli en kvinna som är bekväm att träna i en kort topp? Bland folk? Tror inte det. Knappt i shorts heller. Men är jag ensam så njuter jag.
Efteråt tog jag ett dopp som belöning. Det regnade fortfarande, så det var en ganska dålig belöning. Och en ful bild. Men nu är jag ju inne på att bada varje dag resten av sommaren så det är bara att nöta på.
Därefter åkte jag hem, jobbade några timmar till och gjorde sedan middag. Och så gick jag en promenad runt sjön.
Längtar så mycket efter min storasyster som är på jobb i Japan i drygt tre veckor med sin familj. Vi pratar ju vanligtvis i telefon flera gånger om dagen och alla tomma stunder ägnar jag åt att ringa henne och höra på när hon lagar mat, dividerar med barn, hojtar till sin man och laddar en diskmaskin. Sånt där kravlöst prat som inte måste leda någonstans. Bara sällskap i lurarna.
Tänkte gå runt hela sjön men fastnade en lång stund för att Essa skulle få leka med Tjabo. En enorm leonsberger som är jättesnäll och alltid går lös och står som ett lejon ute på gården när man passerar. En otrolig hund!
Gick och tänkte på junis skönhet och livets förgänglighet och hur försommaren är så hjärtknipande kort. Födelse och död.
Och sedan stannade jag hos en kompis i flera timmar och satt och pratade, innan jag slutligen traskade hem i sommarnatten. Lättare om hjärtat.
Tolv grader och regn när jag vaknade på midsommarmorgonen. Men är det midsommar så är det! Jag duschade, la håret på papiljotter och tog fram en fräsch bh och en fin klänning. Sedan packade vi väskorna och drog hela familjen till Jakobs mormor för att fira midsommar.
Där solade det upp så småningom och efter att först ha somnat i en solstol och sedan somnat igen i sängen tog jag mig samman och drog och badade med barnen, farmor och gammor.
Älskar badsjön i den här byn. Så vackert med bergen som omsluter den. Och sandbotten är perfekt.
Barnen härjade och dök
Men jag nöjde mig med två försiktiga dopp, samt att försöka tackla ner mina barn från bryggan. Jag älskar att mucka med dem. Slänga dem i vattnet, kasta dem i en driva eller mula med pudersnö. För att inte tala om att gömma mig i mörkret och skrämma dem halv från vettet, när de kommer hem sent från en skräckfilmskväll.
Var är mina modersinstinkter egentligen?
Men sedan var jag iskall i flera timmar efteråt, så synden straffade sig själv.
Barnen och farmor klädde en midsommarstång.
Bertil knäppte en bild på när jag skrubbade färskpotatis till buffén. Jag och min svärmor konstaterade att ingenting känns mer rejält och ursprungligt än att skrubba potatis till sin familj. Aha. HÄR är mina modersinstinkter.
Essa höll uppsikt.
Lyckan när ens barn försjunker i en bok. Har än så länge bara lyckats sprida läslusen till Folke, men hoppas kunna smitta även Uffe vad det liter. Riktig nedlusad i läsning ska han bli!
Bertil tog ett foto på mig och Folke. Inga barn kom till skada när bilden togs, även om det är klart misstänkt.
Till dessert efter den goda midsommarbuffé hade gammor gjort sin glasstårta – den finns faktiskt med i Hemmets Almanacka, i juli månad i avsnittet om fruntimmersveckan. Gör alltid succé.
Det blev en mycket tidig kväll för hela gänget. Sommarlovströtta och lite krassliga gick vi alla och la oss och sov.
Det är så härligt att ordna till en ny bokhög med läsning inför semestern. Förra året gjorde jag misstaget att låna på biblioteket och lägga upp på bloggen och det slutade med att det blev kö på alla böckerna, så att jag inte hann läsa färdigt dem innan de skulle återlämnas. Den här gången består bokhögen istället av sånt jag köpt eller fått i pressutskick.
I boktraven ligger första och andra volymen av skräckklassikern Udolphos mysterier. Har läst den förut så det är en nostalgisk upplevelse. Har redan hunnit en bra bit in i första boken. Ren läsnjutning! Ska också ta tag i mitt nyårslöfte – att få koll på min ekonomi – och läsa Money Money av Lisa Ekendal och Emina Lundkvist. Och sedan hypade och omskrivna Alla fyra av Miranda July. I bokhögen finns också klassikern Tristram Shandy av Laurence Stern som jag får se om jag orkar mig igenom. Den är inte lättläst om man säger så. Men kul! Och dessutom Arturos Ö av Elsa Morante. Fick upp ögonen för Morante när jag läste Elena Ferrante. Ferrante är ju ett författaralias som hon tog med inspiration av just Morante – en av italiens största författare. Ser mycket fram emot denna läsning! Jag har dessutom en antologi av Ylva Eggehorn som jag ska läsa lite sådär på sidan tror jag. Sedan ytterligare en klassiker i form av Silas Marner av George Eliot. Och så köpte jag mig Ligan av Fatima Bremmer eftersom jag verkligen uppskattade Ett jävla solsken, när den släpptes.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara har vi lyssnat på en av mina favoritpoddar Bakom ryggen. I avsnittet när Cissi Wallin pratar bakom ryggen på Bloggbevakning. Jag och Malin hejar på olika!
Och så handlar det om förskoletider. Varför får man inte handla innan man hämtar upp barnen och vad är det för pedagoger som dels tycker att det är livsviktigt med förskolan – men inte vill att barnen ska stanna en sekund för länge? Och vad är grejen med förslaget om obligatorisk förskola från treårsålder?!
Och så till den mycket viktiga frågan: låter du din partner läsa dina sms-konversationer?
Veckans avsnitt är det sista gratisavsnittet för säsongen. Vi hörs igen i augusti! Fram tills dess gör vi bara avsnitt för våra betalande prenumeranter.
Jag tycker egentligen inte att jag har någon särskild stil. Jag klär mig inte efter något specifikt stilideal, utan betraktar kläder mer som en kostym till en teaterföreställning. Vem spelar jag idag? Flirtig lolita, stadig husmor eller sportig tjej med enorm energi? Vill jag gå med stora snabba steg och göra ärenden på stan eller vill jag vara en dam som går värdigt i klackar och har en välputsad handväska över axeln? Ska jag ha en maskulin energi eller är jag en ljuv sommardröm? Det är sånt jag tänker på när jag gräver runt i garderoben om mornarna.
-VEM KÄNNER JAG FÖR ATT VARA IDAG?!
Imorse tänkte jag: Jag vill känna mig ung och lätt till sinnes. Jag vill känna mig kitschig och cool och jag vill absolut inte vara det minsta pimpinett.
Då blev det rosa minijeanskjol, röda lackskor, loppad t-shirt och ett par örhängen jag tillverkat själv av loppisfyndade fejkkörsbär. Det var precis rätt för den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade.
Imorgon kanske jag drar på mig en prudentlig femtiotalsklänning, om jag istället är sugen på att känna mig flickig och vän. Det är det roliga med kläder: att man får vara ny varenda dag. Om man vill, alltså.
Tack för all pepp i förra inlägget. Både kring träning och kring att locka fram sommarkänslan. Fick mycket inspiration! Och ja – det kyliga vår och sommarvädret gör säkert sitt för att dra ner stämningen.
Men i helgen blev det äntligen nog varmt för att det skule fresta med morgondopp i badkar.
Vårt sovrum ligger ju i morgonsol och är alltid oerhört kvavt på sommrarna. Då är det så skönt att kliva rakt ut
Och rakt ner för ett nakendopp.
Först ett kort och några minuter senare när kroppen vant sig så kliver jag ner igen och ligger kvar en stund. Bland rosenblad och kringflytande dahliablommor.
Uffe gjorde mig sällskap från pilträdets topp
-Jag ramlar inte ner och bryter nacken mamma!
Så oerhört betryggande då.
Var tredje dag ungefär vattnar jag ur badkaret och fyller på nytt. Då håller det sig fräscht.
Det är så fint på gården den här tiden på året, även om många växter tagit skada av den snöfattiga vintern. Djup snö skyddar ju perennerna mot kyla – men i år var snötäcket tunt och eländigt.
Jag har möblerat om lite på gården. Flyttade bland annat den här möbelgruppen till framsidan – så att man kan sitta här och äta frukost vid rosenbusken. Klart man ska möblera om i trädgården så väl som inomhus. Det är en av de fina sakerna med en grusplan – den fungerar som ett stort golv som gör att man kan inreda lite hur man vill. Utan att grubbla över gräsklippningen sedan.
På söndagen kom barnens gamla klasskompisar förbi, som flyttat från byn men har sommarstugan kvar. De hängde runt och härjade och Jakob tog Uffe till badplatsen för ett dopp. Medan jag satt instängd och korrade inlagan till Hemmets Almanacka. Var helt yr när jag äntligen var färdig med första vändan. Att titta på sitt eget material, lusläsa recept med noggrannhet och detaljstudera precis allting man har gjort. Det göder självhat och tvivel kan jag säga.
Uffe hade hittat en pysselbok som han satt och antecknade så fint i för att öva sig för skolstarten.
Så spännande det ska bli i höst
På söndagkvällen var det dags för matlagets årliga brännbollsmatch. Plus diverse andra fina kompisar. Barn mot vuxna!
Den yngste på planen var en väldigt gullig treåring. Som fick hjälp både med att slå, fånga…
och springa.
Koner saknades så pottor fick ställas ut för att markera planen
Och vi vuxna jämrade oss över onda knän och dåliga träffar.
Medan barnen glänste med sina nya skills!
Obs det inte vi vuxna som vill att lagen ska vara barn mot vuxna. Det är ungarnas påfund.
En och annan träff fick vi faktiskt till.
Men ett tag höll vi på att bränna oss ute. Vid det allra sista slaget tog Jakob dock det platta slagträet och då kom alla in!
Gud vad vi spelade brännboll i slutet av mellanstadiet. På rasterna och på helgerna utöver skolgymnastiken. Har alltid tyckt bra om denna sport, för om man inte är så bra på att skjuta kan man i alla fall springa, och kan man inte springa kan man försöka kasta eller ta lyra. Och är man inte så bra på något av det kan man i alla fall heja på sina lagkamrater. Finns många sätt att bidra på.
Mamma med vinnarinstinkt.
Gäller att ha jädrigt bråttom när man skjuter så pass kort. Men ändå inte så bråttom att man sliter av korsbandet.
Två ynka poäng vann vi vuxna med. Det är nog sista året. Nästa sommar är det barnen som vinner över oss.
Efteråt tog vi ett dopp på byns badplats. Hurvigt värre!
Sådär att det isade i märg och ben.
På måndagen regnade det och himlen var så tryckande som den bara är en tung sommardag. Hade ont i huvudet, spelade in tre poddavsnitt och det var första dagen på mensen. Förlåt för en ful bild men såg en älgkalv utanför mitt sovrumsfönster när jag spelade in så jag tog en bild genom ösregnet. Den var så söt och bortkommen där den stod.
Skulle ha gått en promenad med Stina som till min stora lättnad ställde in. Jag var ju såååå trött och håglös. Men precis när jag bestämt mig för att istället äta chips och se på Sopranos messade Elina
-Jag behöver bli uttvingad på en promenad!
Och det behövde tydligen jag med, för efter 90 minuters promenerande kände jag mig inte längre lika vissen. Så motionen hjälpte. Sedan åt jag ändå chips och såg på Sopranos – men utan att vara fult lika bedrövlig.
Igår var vädret lite bättre. Barnen hade besök av en annan kompis som flyttat från byn för några år sedan och de hade så roligt. Själv försökte jag avrunda jobbgrejer och putta på bollar som måste i mål till midsommar. Se så fin möbleringen blev!
Perfekta frukostplatsen. Sommarens uppdrag blir att måla färdigt kring den blå dörren samt måla dörrfodret som helt tappat färgen längst ner. Sedan ska jag gå över alla ytor med linolja, så att de inte krackelerar och spricker.
Sommarkjol plus omlottkofta av ull sammanfattar temperaturen rätt bra.
Men när vinden mojnar och solen spricker fram mellan moljen kan man stanna upp en sund och njuta.
Efter att jag jobbat färdigt för dagen och sedan slumrat en stund klädde jag om och drog och tränade! DET GICK! Gjorde bara sex övningar som jag supersettade under en halvtimme. Men jag var inte så svag som jag trodde och det var inte så svårt som jag fasat för.
Efter middagen tog jag en promenad i två timmar med Stina och vi avslutade med ett dopp i sjön, eftersom jag bestämt mig för att locka fram sommarkänslan ordentligt. Och tänk – här hade vattnet faktiskt nått en riktigt acceptabel temperatur.
Sedan traskade jag hem, gjorde en visuellt motbjudande röra av kvarg och råggryn och frukt till kvällsfika. Och kände mig ändå ganska nöjd med dagen som helhet!
Jag har minimalt med sommarkänsla i år. Jag vet inte vad det beror på riktigt? Säkert kommer den snart, men jag behöver nog fundera lite på vad jag vill fylla min sommar med. Försöka göra en mental lista på njutbara saker. Att bada i stort sett varje dag blev ju en hit förra sommaren och jag tror att jag ska fortsätta med det i år. Då får även mulna, kalla dagar en sommarkänsla över sig. Men jag har en irritabel och olustig känsla i kroppen just nu och jag vet vad beror på. Jag har nämligen inte tränat på tre veckor. Förkylningen har satt stopp och nu när det gått så lång tid så kommer de gamla hjärnspökena tillbaka
-Nu har du slutat vara en människa som tränar. Du har misslyckats igen...
Det känns enormt svårt och tungt att komma igång med träningen och det gör mig orolig. För styrketräning är ju livlinan i vardagen. Tänk om det är sant som mina hjärnspöken säger? Tänk om jag inte kommer igång igen?
Det är så dumt också, för på sommaren tycker jag mig aldrig ha tid att träna. Trots att jag VET att jag har mer tid än någonsin. Men utan vardagens struktur som håller ihop timmarna så försvinner träningen. Särskilt på resande fot. Jag och Bertil har pratat om att vi ska träna styrka varannan dag hela sommarlovet, när vi är hemmavid. Korta roliga pass! Borta blir det svårare – men hemma borde det gå. Särskilt om vi är två som hjälps åt att peppa. Och i sådana fall börjar jag idag. IDAG ska jag tillbaka till gymet. Måste täppa till truten på det där gamla hjärnspöket som trakasserar mig.
Andra saker jag ska göra för att hitta sommarkänslan.
– Välja ut sommarens bokhög med trevlig läsning. Har läst så lite i vår att det är skamligt.
– Städa ur min garderob och hänga fram det allra somrigaste
– Göra fint på nattygsbordet och se till att det alltid står en liten bukett där med väldoftande sommarblommor.
frågade jag syrran med en bild på det oklara loppisfyndet.
-Gulkul!
Jahopp. Då slår jag väl till då. För jag tyckte själv att den var både härlig och hidiös på en och samma gång.
Känner mig lite som min älskade farmor Beda i den här klänningen. På det bästa sättet alltså! Hon hade nämligen alltid så mycket färger och mönster – gärna i knasiga kombinationer som dessa. Samt knalliga clips och syrelila glasögonbågar. Snacka om att vara en ärtig tant.
Fast skorna är mer vamp än tant? Röda lackskor! Vilken succé de är till varje outfit. Så användbara och mångsidiga. Det hade man kanske inte trott, men så är det faktiskt. Ibland kan ett par röda lackskor vara precis det där basplagget som gör att allting annat går att använda. Ett basplagg behöver alltså inte vara loafers, en vit skjorta, ett par perfekta blåjeans eller ett par svarta slacks.
Idag ska vi spela in de första poddavsnitten till sommarserien av Wollin & Clara. På onsdags sänds nämligen det sista gratisavsnittet för den här terminen och sedan är vi tillbaka igen i augusti. Men under tiden går alltså vår sommarserie som är presenten till alla betalande prenumeranter. Tack för att ni finns och gör podden möjlig!
-Och nu en outfitbildtill bloggläsarna! Men framförallt förekomma alla frågor och säga att
Inköpsstället är Indiska.
Ja, den finns i butik just nu.
En beige underklänning från Lindex.
Finbil med flaggor där bak. En sådan där vill jag ha.
Sedan vinkade vi hejdå till alla och körde hem. Vår lilla gård sedd från andra hållet.
Vår lilla byaväg.
Kvällen innan hade jag dekorerat på verandan med flaggspel, nystruken duk och sommarbuketter.
Älskar att pynta och dekorera till festliga stunder.
-Ååååå vad fint du gjort mamma! tjöt mellanpojken som är den som särskilt ser och uppskattar sånt här. Så roligt att mixa och matcha olika sorters gult porslin och ändå få till någon slags helhet.
Svenska gubbar men köpt tårtbotten. Det går bra.
Nu är det bara Uffe som har några dagar kvar innan sommarlovet. Dock har han redan haft sin förskoleavslutning, med de andra barnen som går ut. Diplomutdelning, mösspåtagning och högläsning av en dikt som hans Fröken Frida har skrivit. Kan inte med ord beskriva hur fina år mina barn har haft på förskolan. Och JAG kommer att sakna att hämta och lämna och stå en stund och slänga käft med fröknarna och höra allt som hänt under dagen och roliga saker som sagts.
Det var lite kyligt på verandan, innan morgonsolen nått runt hörnet.
Unge kandidaten tog sig en kaffetår.
Sedan hade barnen visning av sina bildmappar från skolan. Så att vi fick säga
-Ooooh!
och
-Aaah!
och
-Mycket intressant, vad inspirerade dig?
Min min när jag analyserar Bertils parafras på Salvador Dalis Sankt Antonius Frestelse.
Jag hade köpt varsin klubba till barnen och varsin ask med Nickel som en liten sommarlovsbelöning. Och så var den stora överraskningen ett nytt, riktigt brännbollsträ. Istället för de småbarnsversioner vi har haft.
De stack genast ut och spelade medan Jakob stack till kontoret, jag stack datorn framför näsan och Uffe stack sig på vresrosen under pilträdet.
När jag kom ner i köket efter arbetsdagen hade de hämtat några fler kompisar och spelade allesammans Tjuv & Polis. Och det slutade precis som det brukar – med tjafs om reglerna. Typiskt tjuvar och poliser.
Morsgrisarna gick till griskultingarna och jag hakade på.
Såna sötnosar
Rakt ner i grishagen i finskjorta och allt.
Går ju inte att låta bli.
Om man kliar dem på magen så lägger de sig och njuter.
Till middag gjorde jag varma mackor.
På mackorna bredde jag dijonsenap, la på tryffelsalami, toppade med osten Mildare och strödde sedan lite Västerbottenost ovanpå. Griljerade och strösslade färsk basilika och rostad lök vid servering. En lite märklig och mycket utsökt blandning.
Och en härlig sallad. Sista tårtbiten fick vi till efterrätt.
Så här såg köksbänken ut efter en hel dag av kalasande och sommarlovslediga barn.
Vad trevligt. Det var bara att sätta igång och städa. Inte bara där utan överallt på nedervåningen. Hela familjen sattes i arbete, för morgonen efter väntade jag besök av fotograf och journalist från en av mina favorittidningar. Omslagsintervjun! Så roligt. Jag är så ovan vid att någon tidning faktiskt skickar upp en journalist för ett riktigt möte. Det tycker jag är kvalitetsjournalistik.
På kvällen såg vi på film för jag hade nämligen en sista överraskning i rockärmen. Hade lyckats hitta och buda hem den kompletta tv-serien Bert på Tradera. Har försökt få tag i den i en evighet men ingen streamar den och SVT lägger aldrig upp. Men den är ju SÅ kul. Och även om allt inte har åldrats så väl så gör det ju bara att man har något intressant att diskutera med barnen efteråt. Vi såg några avsnitt hela familjen och sedan somnade Jakob och Bertil tidigt för dagen därpå skulle de åka tåg till Stockholm för att ÄNTLIGEN gå och se Iron Maiden som Bertil fått i födelsedagspresent.
Jag steg upp vid sex på fredagsmorgonen och började med att rulla håret på spolar, städa och göra trevligt. Förskolan var stäng så Uffe fick sovmorgon. Han vaknade till liv i hammocken.
Och fick Feliciamacka att äta.
Ulrika hade sagt att Uffe fick vara med henne och barnen på Marstorp hela dagen så Folke cyklade dit med honom. Sedan blev han kvar och var lekledare åt två sexåringar och en treåring i flera timmar.
När jag jobbat färdigt och barnen kom hem igen dukade jag ut saft, kaffe och småkakor.
Uffes fina maskrosbukett som han plockat åt mig.
Kvällen innan hade jag svängt ihop Moster Cecilias chokladkakor, från min nya bakbok. De är helt suveräna, som en blandning av kladdkaka och småkaka.
Barnen hävdade att det var den godaste småkaka de någonsin smakat. Eventuellt tror jag att hungern var en bra krydda också.
Uffe gillar att plocka maskrosor
Och gärna det för vi har enorma mängder på vår gård, som blommar ikapp med äppelträdet.
Sedan fick Uffe ha lite skärmtid medan Folke drog ner till badplatsen med kompisarna och jag klämde in ett sista arbetspass den dagen. Först därefter tog vi fredagsmys med Pongo & de 101 dalmatinerna.
Lördagsmorgonen inleddes med frukost i trädgården, sedan städade jag sovrummet och bytte gardiner och vattnade blommorna.
Farmor skulle komma ut med bussen och vi hade bestämt oss för en badutflykt. Packade en rejäl fikakorg.
Stekte delikatessköttbullar i smör och kryddpeppar. Skar upp melon. Packade ner nektariner. Fyllde en låda med hembakt. Tog med två rullar riskex och två saftflaskor som legat halvfulla i frysen över natten. Perfekt att ta ut och fylla på med vätska, för iskallt saft hela utflykten. Och till det en kaffetermos förstås.
Sedan hämtade vi upp Dahlia och därefter farmor och brände längs älven till vår bästa badsjö. Det är så fint ute just nu att det inte är riktigt klokt.
På älven rodde någon en eka
Och vi följde den slingriga grusvägen
Över berget och ner till badsjön.
Tjugofem grader i luften. Men kanske sexton grader i sjön?
Folke, Dahlia och Uffe låg under handdukarna för att de ville slippa ifrån flugor och bräms.
Snart vågade jag mig i att bada med hela gänget. Det isade som sjutton i benen men ändå sååååå härligt och fridfullt.
Gissa vår förvåning när Folkes klasskompis plötsligt dök upp. Hon och hennes systrar hade nämligen ridit dit till häst. Och nu skulle de få svalka sig och bada.
Otroligt fina hästar som såg så nöjda ut när de fick traska ut i sjön. Och när de kom upp fick våra barn provrida!
Barbacka på den lilla ponnyn.
Dessutom fick de bada med hästen. Vilken dröm! Svårt att veta vem av oss som var lyckligast? Som liten drömde jag sååå om att ha en egen ponny hos mormor och morfar och kunna rida och bada med den. Det fick jag aldrig och nu är jag ju superallergisk. Men desto roligare att se mina barn uppleva glädjen.
Vilken start på sommarlovet!
När vi badat och solat i några timmar for vi hem. Lämnade storbarnen på byns badplats för att spela volleyboll med några kompisar och åkte hem med Uffe. Farmor läste bilderböcker och jag slumrade gott i hammocken.
Tills det var dags att börja med middagen. Skrubbade färskpotatis.
Tände grillen och skar upp grönsaker.
Brassade kort sagt käk, medan Uffe kirrade mat till en liten kamrat….
Vi har så många igelkottar härikring. En bor under vår farstubro, en annan i vårt magasin och en tredje har synts till nere på gården. Så välkommet med igelkottar som håller huggormarna borta. Uffe döpte kotten under bron till Bert den ette och de andra igelkottarna till Bert den tvådje och Bert den tredje.
Jag svängde ihop en god potatissallad och så dukade vi och åt på verandan.
Tämligen möra och saltsugna efter en lång, varm dag.
När jag lämnat farmor på bussen tog jag ett kvällsdopp med barnen och lagom till att vi var hemma igen och torkat håret kom Jakob och Berra tillbaka från sin Stockholmstripp.
Nu är det sommarfint också i vardagsrummet. Vänta, ska bara flytta mig från soffan så ni ser!
Vi har ju en ljus klädsel till vår norrgavelsoffa och vintertid täcker vi oftast sittdynorna med fårskinn. För att det är fint och för att det är skönt. Och för att det skyddar tyget lite.
Nu är fårskinnen bortlagda för sommaren och istället har jag lagt en rutig sängkappa från Jotex i soffan. Den med måtten 12 120 x 200 täcker soffan och skapar en fin liten volang längst ner. Har ju en blå som jag loppat sedan tidigare, och den funkar lite på samma sätt. Fast den bor nu för tiden i hammocken.
Det är lätt att damma av tyget mellan varven, när hundhår och smulor hopar sig. Den röda antika mattan har flyttat upp till sovrummet och istället ligger två långa trasmattor här.
Såpskurade trägolv känns sköna mot sommarfötterna.
Här blommar nu häggen för fullt. Förra året blommade den över på några dagar – men när det är så kallt så håller den sig länge. Man får vara tacksam för det lilla!
Och det stora. Buketterna blir enorma. Man måste bara byta ut vatten och häggkvistar var tredje dag, för annars börjar häggen lukta hundpiss istället för himmelrike.
Och vi kan inte skylla allt i världen på Essa. Hon skäms redan för det mesta.
Idag ska det äntligen bli en riktigt varm dag! Tjugofyra grader och vi ska åka på badutflykt när farmor kommer hit. Sedan behöver jag lägga lite tid på att korrläsa min nya bok, för snart ska den till tryck. Hu så nervös det gör mig!
Här kommer söndagkvällen till onsdagen i bilder. Får börja dela upp veckorna lite så ni slipper scrolla ihjäl er.
På söndagskvällen tog jag en promenad och påtande lite i vår guldfärgade trädgård.
Kvällssolen som uppstår i i köket i juni. Oemotståndlig.
Måndag morgon skulle jag in till frisören och klippa mig. Öppnade dörren till baksätet på bilen jag ägt i mindre än en månad. Så här ser den ut. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Men när man ständigt kör tre barn är det i alla fall som en mindre sopstation där bak. När jag får semester ska jag städa.
Att sitta hos frisören ger mig nästan samma skrivro som att åka tåg. Man kan inte ta telefonsamtal eller göra massa annat kringarbete som egentligen inte tar en framåt. Det som finns är datorn och texterna som ska skrivas. Bara att nöta på.
Efter frisören åt jag lunch på NK och fick ännu mer gjort. En riktigt produktiv dag.
Jag hämtade Bertil i Kassjö på hemvägen. De hade haft klassens dag med bastu och bad. Längs vägen tvärnitade jag för ett stånd med prisvärda tomater. Swishade och swishade vidare.
Sedan hämtade vi Uffe på föris och åkte direkt till badplatsen alla tre ungar och jag.
Jag tog årets första dopp. Den 9e juni. Tragiskt sent, men ja ja.
Ulle och barnen hängde också på badplatsen och svalkade sig efter varm dag!
Essa var väldigt anklagande när vi väl kom hem. Hon vill väl också bada?
Så skönt att ha den här verandan.
Här kan man ändå känna sig nästan som utomhus fast inne. När det är såntdär mittemellanväder.
Klädde mig för att matcha verandan. Typ.
Till middag gjorde jag en Caesarsallad.
Som man fick montera själv för att de kräsna typerna inte skulle dåna.
Blev himla gott!
Och barnen var på sitt härjigaste, vildaste och gladaste humör så efter att jag ätit upp körde jag ut dem från verandan och smällde igen dörren för att vila öronen. Helt otroligt vad de kan bröla och låta. Ibland orkar jag bara inte med ysterheten.
På tisdagen jobbade jag med att fota samarbeten och skriva ihop utkast. Tog inte en enda bild.
Men på onsdagen fanns det desto mer att föreviga. Bertil slutade ju skolan. Spännande med skolavslutning på ett nytt ställe. Vi stannade till på Hagabröd och köpte bullar.
Att ha till picknicken efteråt.
Amfiteatern var lövad och föräldrarna satt i publiken.
Moster Mia var med och kollade på avslutningen.
Jag hade min nya syrenlila klänning och stora örhängen som glittrade.
Kaffe och köpesbulle. Alldeles tillräckligt stor picknick att ordna för en lätt stressad och trött morsa.
Det är en sån fantastiskt fin skolmiljö på Waldorf.
På ovanvåningen här har de textilslöjd.
Fina färger precis överallt
En liten damm med en bro som man kan gå över.
Och fullt med blommande växter, buskar och träd.
Vi kikade in i bildsalen
Med sorteringshatten i taket.
Så vackra material och färger.
Även naturkunskapssalen är utformad som en amfiteater, där läraren står längst ner och visar och ritar på tavlan.
Det har varit ett fint första år på Waldorf. Så glad att Bertil började här. De har en väldigt annorlunda undervisningsmetod där läraren framförallt ritar och berättar framme vid tavlan och barnen lyssnar och tar sina egna anteckningar. Med fängslande lärare är det ett fantastisk sätt att lära sig på. Inga läxor har de heller och inga betyg förrän sista terminen i nian. Jag är ju en väldig motståndare till både läxor och betyg.
Sedan är det stort fokus på handens arbete, på slöjd och på allting konstnärligt och kreativt. Och så har de sina morgonperioder där varje period sträcker sig från 1-3 veckor. Under den tiden startar de varje morgon med 90 minuters fokus på ett och samma ämne. Matte, något speciellt område inom svenskan eller epok i historien. Ett fint sätt att få fördjupa sig under en sammanhängande period.
Vi kikade in i teatersalen också. Till hösten har klassen ett stort teaterprojekt som sträcker sig över många veckor. Det ser jag fram emot att komma och titta på.
Trevliga små bås i cafeterian och vilsamma lugna färger överallt.
Så skönt att första året på högstadiet blev en sådan succé. Efter att ha haft sina barn i en underbar byskola har man ju blivit ganska kräsen. Men det har levt upp till förväntningarna.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
