Sommarlov

Imorse var det då dags för skolavslutning i byns bönhus.

Barnen tågade med flagga från skolan och inte ett öga var torrt.

Ylva-Karin var lika gullig som alltid. Och Ulrika såklart. Matchande kläder!

Är så glad att jag nu har anledning att fira skolavslutning på riktigt igen. Har varit några tråkiga år mellan 20 och 31 då jag fått klara mig utan.

Den här underbara pojken. Som hade renskrubbade naglar men okammat hår. Aldrig att jag lyckas pricka av båda grejer på samma gång.

Det var högtidligt och fint i kyrkan. Så imponerad över alla frimodiga barn som vågar ställa upp och sjunga solo, spela instrument och läsa dikter.

Efter fin sång i kyrkan skulle barnen förevigas tillsammans. Här de stora matlagsbarnen. Hoppas de får vara vänner för livet. Så tror jag att det kommer bli.

Jag minns för övrigt detta evinnerliga fotograferande vid varje skolavslutning. Mamma skulle fota mig och Anna med varandra. Med henne och pappa. Med min moster. Med våra bästisar. På scenen och på fikat i klassrummet efteråt. Är glad för det idag. Varje skolavslutningsutstyrsel har jag särskilda minnen kring. Att ha fått åka in till stan och välja var väldigt märkvärdigt.

Folke tröttnade dock snabbt på att vara med på bild.

Sedan blev det dags för fika för barnen i bönhuset. Bertil, Folke och hans kära Dahlia.

Sedan pep vi hem och fikade lite mer. Och fotograferade ännu mera.

Jag dukade jag upp tårta till oss och morfar. Av honom fick barnen varsin peng att köpa något roligt för i sommar. Förra året gick de loss på loppis i Borås och fyndade! Få se vad det blir i år.

Jordgubbstårta är obligatoriskt på skolavslutningen. I år bakade jag en extra maffig och hög sådan. Och så tog jag fram min loppade silverkaffepanna och använde för första gången. Med matchande mjölkkanna till.

Och så fikade vi.

Rejäla tårtbitar och småkakor och körsbär dessutom.

När fikat var färdigt och morfar åkt hem blev ungarna helt perplexa. Vad skulle de göra nu? När nio lediga veckor ligger framför dem? De rusade omkring planlöst och sparkade på småsten, gjorde kullerbyttor och kände livet i sig. Första dagen på sommarlovet var en sådan enorm frihet när jag var liten. Att inte behöva göra någonting. Inte behöva passa en enda tid. Bara vara ledig och ha roligt. Eftersom pappa var lärare kunde vi vara hemma hela loven och slapp fritids. Var inget fan av fritids när jag var liten.

Efter en stund kom en leksugen vän och barnen försvann iväg ut i skogen. Och eftersom Ulf snarkade på verandan skyndade jag mig att byta om och gå ut i trädgården. För att plantera alla sommarblommor jag köpt hem. Också jag har ju fått sommarlov idag. Bäst att passa på att göra det roligaste först!

Kvällen före sommarlovet

Kvällen innan skolavslutningen. Jag stannar uppe långt efter alla andra. Brer grädde på tårtan. Sköljer jordgubbarna och lägger på hushållspapper. Stryker den rutiga bordsduken och finkläderna till hela familjen. Plockar fram porslinet och ställer iordning. Kaffekoppar med blå blom. Kaffekannan av silver. Går ut en sväng i trädgården med sax. Knipsar blommor till buketten. Akleja, spetsmössa, förgätmigej och några späda syrener. Skira stänglar av myskmadra. Fastän det snart är midnatt är solen fortfarande uppe.

Tänk att det blev så här. Att jag är den här. Att jag har tre pojkar. Den här fina gården, min man. Vi som blev varandras just vid den här tiden för fjorton år sedan.

De som vi var då är borta. Nu är han en annan. Nu är jag en annan. Och att vara mamma till tre. Ordna skolavslutning, finkläder, tårtkalas med morfar. Det är vad som kommer naturligt för mig. Och glädjen är störst över att kunna ge vidare till mina barn, det jag själv fått av andra.

Imorgon är det skolavslutning och jag är lite trött. Borde sovit för länge sedan. Men vill stanna uppe lite till och låta betydelsen landa. Nio veckors ledigt – en evighet tillsammans. Dagar när de får ta emot och uppleva, vad de en dag ska föra vidare till någon annan.

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

Försäkran om det bästa

Nu har vi tre barn. Tre skatter som ger oss glädje – men inte sällan ont i magen av oro. Fastän jag aldrig varit någon hönsmamma. Tvärtom var jag avslappnad och cool till och med som förstagångsförälder. Oroade mig egentligen inte för någonting. Vad skulle kunna hända? Åtta år senare är jag däremot inte så säker på att jag bara var skön och avslappnad. Kanske också lite omogen?

Min syster fick nämligen barn några år efter mig och frågade då vilken barnförsäkring vi hade. Barnförsäkring? Behöver man en sådan? Det hade vi ju inte! Men täcker inte den försäkring som de får i skolan och förskolan ordentligt? Njae…vad svaret när jag började undersöka frågan. De försäkringarna täcker i regel inte kvällar, helger och lov. Oftast täcker de heller inte sjukdomar utan bara olycksfall. Och barn som inte börjat förskolan har ingen försäkring alls.

Ojdå.

Men varför ska man ha en barnförsäkring? Är inte vård gratis för barn i Sverige? Har inte unga som drabbas av sjukdom rätt till behandling? Visst är det så. Men en barnförsäkring kan göra stor skillnad rent ekonomiskt. Om ens barn exempelvis får en allvarlig sjukdom, eller är med om en olycka. Försäkringen kan hjälpa tiden direkt efter – men också vara en resurs om barnet på grund av olyckan eller sjukdomen inte kan arbeta som vuxen. Och även för mindre skador kan man ofta få ersättning. Blessyrer som uppstår vid lättare olycksfall. Just det missar också många som faktiskt redan är försäkrade att kolla upp.

Idag är alla tre barn försäkrade. Det känns tryggt och bra för vår familj. Och då undrar jag såklart. Har ni som läser försäkrat era barn eller ej? Och hur har ni resonerat kring det beslutet?

Och psst – vill du läsa mer om barnförsäkring eller kanske teckna en barnförsäkring – kolla in på Länsförsäkringar Västerbotten och ta reda på mer!

• annonssamarbete Albert •

Räkna roligare

Förra gången jag tipsade om matte-appen Albert så var ni flera hundra som valde att ladda hem den och prova. Så roligt! Hoppas ni haft lika mycket användning för den som vi har.

Jag har ju skrivit om Albert förut men för er som inte vet så är det alltså en virtuell mattelärare och ett mattespel i ett. Tanken med appen är att förbättra barns förståelse för matematik. Göra inlärningen roligare och enklare och förbättra skolresultaten.

Folke är den som använder appen mest just nu. Han är rätt nöjd med att få hålla på med samma spel som storebrorsan om man säger så. Även om han såklart har en betydligt lägre svårighetsgrad.

Det funkar eftersom Albert är anpassad för barn mellan 3-17 år. Ungar i alla åldrar kan använda tjänsten. Albert är kopplad till läroplanen och vet vilka mål barnet behöver uppnå. Men man kan också själv välja vad man vill öva mer på.

För småttingar som Folke är Albert mest på lek. Men större barn och ungdomar har också nytta av matteläraren Albert som pedagogiskt kan förklara och hjälpa att hitta lösningen om man kör fast i sin mattebok.

Det är möjliggörs genom AI-teknik. Albert är nämligen programmerad på ett sätt som gör att han lär sig för varje gång han används. Och ju mer han används desto bättre blir han på att hjälpa till!

Förra gången jag tipsade om appen var det någon som beklagade att den kostnadsfria provperioden inföll precis i slutet av terminen – när det står så mycket annat på barnens schema. Så här kommer nu en rabattkod som kan användas under sommarlovet. När det inte är så mycket annat som stör. Eftersom matteappen är mer som ett spel känns det ändå inte som skolarbete.

Vill du och ditt barn testa Albert?  Allt du behöver göra för 30 dagars kostnadsfri provperiod är att skapa ett konto via den särskilda sidan för mina följare, det gör du HÄR!

Hur hinner du med?

Hur får du tid och energi till allt med en nyfödd och två andra barn? Jag har precis fått mitt första barn och är konstant trött och superglad bara jag hinner till toan” så skrev signaturen Isabella under ett blogginlägg.

Har fått den här frågan några gånger så jag tänker att jag svarar på den i ett inlägg

För det första hinner jag inte allt. Det är så mycket jag inte gör. Men det bloggar jag inte om. Vore ju tråkigt med en uppräkning av allt jag inte gjort under en dag. Det kan vara viktigt att komma ihåg. För det är så lätt att drabbas av additionssjukan och addera ihop allt man ser andra göra och tänka att samma person hinner och orkar alltihop. Så är det förstås inte.

Men sedan är det en enorm omställning att gå från noll barn till sitt första. Man ska liksom bli förälder. Komma in i det där med att ta ansvar för någon 24 timmar om dygnet. Det är väldigt jobbigt och kan kännas närmast chockartat. Och visst blev det bättre för mig redan när jag fick Folke. Ändå funderade jag på hur i hela friden jag skulle kunna lägga Bertil på kvällen och samtidigt ta hand om en bebis. Nu med Ulf har jag inte ens hunnit oroa mig över det. Har gått av bara farten.

För några helger sedan reste Jakob bort med storbarnen. Och jag var själv med bebisen. Hade Jakob lämnat mig själv med Bertil när han var fyra veckor hade jag inte varit glad. Nu var jag euforisk. Vilken frihet! Själv med en bebis – rena semestern. Så hade jag inte varit förmögen att känna med Bertil. Egentligen knappt när Folke var bebis. Men nu känns det så. För att jag är van.

Slutligen handlar det förstås om barnet. Man får det barn man får. Har man en bebis med stort behov av närhet, som inte är riktigt nöjd och aldrig sover längre stunder. Då är det klart att man inte hinner eller orkar nästan någonting. Jag har dock haft tur och har världens enklaste bebisar. Skönt med tanke på att jag har haft så jobbiga graviditeter. Ulf ligger helst och jollrar på någon filt. Han äter ungefär var fjärde timme och ännu glesare på nätterna, så att jag får sova ganska bra. Dessutom har han två självständiga brorsor som roar honom när han är vaken. Och som själva är så stora och duktiga att de får hjälpa till med nappen, bära och trösta om han är ledsen.

Så. Det är anledningen till att jag orkar och hinner göra någonting annat än att bara amma och sova under spädbarnstiden. Inte för att jag är någon slags övermänniska. Om någon nu fått för sig det.

Mammor och barn

Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Om de förstod hur tätt en mammas längtan. Sitter ihop med barnets. Jag åker till badplatsen mitt i natten. För att leta efter väskan med nyckelpigemönster på. Den oumbärliga, full med samlade stenar. Jag anmäler till simskola och trombon och tänker att i en teatergrupp. Där skulle han få gå. Jag letar efter tecken. Mår han bra? Vad drömmer han om? Hans vardag är en värld jag inte har tillträde till.

Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Hur deras drömmar är sammanvävda, aldrig kan skiljas åt. Jag tänker ut små överraskningar. Och roliga saker att se fram emot. Vill göra deras liv en liten smula magiskt. Jag letar efter glimten i ögat. Visst är den där ännu? Jag väger för och emot. Var jag för mjuk eller för hård? Jag måste sätta gränser. Men vart ska den gå?

Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Jag ligger vaken. Tryck över bröstet. Ska han få göra det han tycker om? Det han är bra på. Ska han hitta någon att älska? Kommer han fortfarande vilja komma hem och hälsa på mig då?

Jag har så mycket hopp för mina barn. Så många drömmar. Så mycket oro. Så många böner över deras liv. Nu förstår jag min egen mamma. Hennes ängsliga frågor. Hur älskad jag var och hur jag tog det för givet.

Jag vill älska mina barn så att de tar det för givet. Aldrig villkorat. Aldrig med förbehåll. Men jag är glad att de inte vet hur jag oroar mig. En dag får de egna barn att oroa sig för. Då kommer de förstå.

Barnvälsignelsen

Här kommer jordens längsta inlägg från jordens mysigaste dag. Nämligen igår. Lördagen med barnvälsignelsen. Men låt oss ta det från början.

Jag vaknade vid sju och lämpade över Ulf till Anna som sovit på soffan. Hon var dock redan klarvaken eftersom Bertil och Folke inte kunnat låta bli att skynda ner till moster i ottan.

Det var en pirrig morgon, just eftersom vi skulle ha barnvälsignelse. Anna serverade kaffe och hade galen och gullig morgonfrisyr.

Efter frukosten satte vi igång att förbereda festligheterna för barnen. För det var nämligen inte bara barnvälsignelse för Ulf utan också för Bertil och Folke. De fick ju ingen när de var små! Och i somras när jag var nygravid nämnde jag för min vän Elina att jag ångrade att de inte fått någon. -Men ordna en fest för allihop då, sa Elina. Sagt och gjort.

Inom de flesta frikyrkor praktiserar man inte barndop, då man vill att dopet ska vara en frivillig, medveten handling. Men barnvälsignelse kan man ha i alla fall. En ceremoni där man samlas, ber för barnen, läser något bibelord och firar. Så det var det som stod på agendan idag!

Jag sportade aprikosrosa klänning och träsandaler.

Alla mina älsklingar <3

Så glad och peppig dag!

Vi kom till bönehuset i byn lite tidigt, för att hinna ställa iordning allt som vi ville ha det. Elina som höll i ceremonin gick igenom körschemat med pojkarna.

Två tända ljus.

Så kom gästerna.

Vi bjöd bara in den närmsta släkten och några vänner. Ändå blev vi nästan fyrtio personer. Och jag som velat bjuda ännu fler!

Alla gäster fick en liten tatuering med ett fint budskap när de kom. Elle och Stina ombesörjde tatuerandet. Inte ens åttioåringarna slapp ifrån att taggas.

Farmor och Ulf

Så började ceremonin. Vi sjöng samma psalm som vi sjöng på vårt bröllop för prick tio år sedan. Och sedan spelade vår vän Emil en fin låt som Elina skrivit. Anna läste Kristina Lugns dikt Du ska få ett Panoramafönster.

Och Nils sa några vackra och väl valda ord. Det var både rörande

spännande

och lite svårt att klara av att sitta still

Barnen fick förbön och biblar

Och sedan sjöng jag och Jakob för dem. Om ni vill lyssna lite på hur det lät så ligger det uppe på min instastory.

När barnvälsignelsen var slut fick alla barn tablettaskar med välsignelsen skriven på. För att stå ut med att vänta tills fikat stod på bordet.

Vi dukade upp med massa små bord runtom i trädgården.

Ur högtalarna strömmade min våriga spellista

Jag ställde fram allt finporslin.

Och fikat.

Hallongrottor

Kärleksmums, vindruvor och butterbullar

Och ett gäng bärärtårtor.

Annas fina buketter stod utplacerade lite varstans.

Och folk högg in och tog för sig.

Det var så härligt med värmen och den första skira vårgrönskan. Det gick säkert åt femton liter hallonsaft för att svalka sällskapet.

Anna var vacker i böljande klänning.

Barnen slog läger på picknickfiltar

Bebisar trängdes med gulliga hundar.

Och vi fikade och fikade.

Tillslut var jag tvungen att dra mig undan lite. Sätta mig på trappan och blunda. Lyssna på alla röster från folk jag tycker om. Stora barn, ynkliga bebisskrik och gamla trygga stämmor.

Jag njöt så mycket. Av att ha dem samlade allihop. Av att de vill fira våra barn. Av tanken på att vi har så många vi älskar. Att vi skapat det här hemmet, där vi kan bjuda in allesammans. Jag njöt av att solen behagade skina så mjukt just denna dag. Av att jag fått duka, pynta, baka och göra fint. Skämma bort. Som är något av det roligaste jag vet. Jag bara satt där för mig själv och tog in allting. Så att jag inte ska glömma bort.

När värmen blev för tryckande slog vi på vattenspridaren. Till stor förtjusning för svettiga barn.

Och när de badat och blivit kalla som is fick vi gnugga dem varma.

Elina. Nu har hon funnits i mitt liv längre än hon inte funnits där. Vi var sexton när vi lärde känna varandra. Och vi var så olika och ändå samma. Sedan dess har våra personligheter nötts och blötts och stötts mot varandra. Samtalsämnena tar aldrig slut. Plus att hon är expert på att styra upp sånt här. Hon var värdinna på vårt bröllop och roddade ihop hela barnvälsignelsen. Ser till att alla mår bra och har det mysigt och blir sedda.

Så småningom började släkten troppa av. Men inte vännerna. De hängde kvar, köpte pizza och bäddade på gräsmattan

Så satt vi här vid sjöglimten och surrade. Ammade, solade, vilade. Avrundade. Den här dagen som var också blev ett firande av sommarens inträde.

Imorgon börjar vi om igen

Folk sa så mycket om hur det skulle bli med tre. Men det blev inte alls så. Ingen babyblues, ingen trebarnschock. Bara djup och stillsam glädje.

Storbarnen sover i samma säng. Och när jag nattar dem ligger Ulf i mitten. De pussar på magen och sticker fram pekfingret så att han får hålla fast. Lånar ut det bästa gosedjuret och kryper alldeles nära med ansiktet. Och han ligger där, hur nöjd som helst. Stirrar med uppspärrade ögon på de färgglada bilderbokssidorna. Fäktar med både armar och ben. Är lika närvarande i sagostunden som storbarnen.

Och sedan ligger jag kvar och ammar och killar på ryggen och kliar i hårbotten. Lyssnar på deras samtal. Om vem som sköt en boll för hårt, vilken fröken som sa något roligt. Om kojan som de bygger på rasten och den jättestora pölen som blev efter regnet. Det mesta som måste sägas ut, det sägs precis innan sömnen.

-Vet ni att jag är världens rikaste?

-Vi veeet, mamma. Du säger det jämt, jämt, jämt. Att vi är värda en miljard. Men att du fick oss gratis i present.

-Ja. Precis så. Jag fick det värdefullaste helt gratis. Fast jag inte gjort ett dugg för att förtjäna det.

Och kanske låter storpojken lite irriterad över min tjatighet. Men jag ser något nöjt, fridfullt dra över ögonen. Innan ansiktet borras ned i kudden och täcker dras upp till öronen.

Nu är de fulltankade med kärlek för den här dagen. Imorgon börjar vi om igen.

• annonssamarbete Apotek Hjärtat •

Sola lugnt!

Det här är inte långt borta nu! Långa soliga dagar vid vatten. Barn som ränner runt halvnakna och ömsom simmar som fiskar, ömsom rullar sig i sanden.

Men hur tråkigt det än känns att tänka på så är solens strålar något vi ska ha respekt för. Och medan vi vuxna oftast hinner känna när vi är på väg att bränna oss – så saknar barn den livserfarenheten. Dessutom är de extra utsatta på grund av sin känsliga hy. Därför måste vi hålla koll ordentligt och skydda dem när de är i solen. Och barn under ett år ska faktiskt inte vara i solen överhuvudtaget.

Det bästa solskyddet av alla är förstås att hålla sig i skuggan mitt på dagen när solen är starkast. Och sedan täcka sig med kläder, hatt och solglasögon. (Fast kom ihåg att tunna kläder också kan släppa igenom strålning). Att stanna i skuggan är dock lättare sagt än gjort om man har barn som inte vill sitta still under ett parasoll och helst är lika mycket i vatten som på land. Då måste man vara noga och smörja in sig!

Så här alltså! Fast eh….lite noggrannare kanske…

Det finns några bra tumregler vad gäller barn och solskydd.

  • Väj rätt styrka. Barn ska ha hög solskyddsfaktor, 30-50+ är ett bra val. Och allra helst ska krämen vara vattenfast.
  • Smörj ordentligt. Om solskyddsfaktorn smörjs på för snålt så ger den otillräckligt skydd. Räkna med att det går åt en kupad hand full med solskyddskräm. Din egen hand om det är till dig – och barnets hand om det är till barnet själv.
  • Smörj ofta. Alltid innan ni går ut och innan barnen badar (vattnet reflekterar solens strålning). Och efter badet bör solkrämen bättras på igen. För även om den är vattenfast kan den ha tunnats ut något. Och glöm inte att vid ymnig svettning försvinner solkrämen snabbare.
  • Smörj känsliga kroppsdelar som öron och läppar med stark solskyddsfaktor. Och glöm inte heller att smörja särskilt utsatta kroppsdelar som händer, axlar och ovansidan av fötterna (de bränns lätt i sandaler).
Apolosophy Solspray barn SPF 50+ och Apolosophy Sollotion barn SPF 30 

Att köpa solkskyddskräm på Apotek Hjärtat är tryggt och bra. Deras kunniga farmaceuter kan ge rådgivning och hjälp och du kan vara säker på att produkterna som säljs i deras apotek verkligen håller måttet. Du kan givetvis också klicka hem produkterna online från Apotek Hjärtat.

Jag gillar särskilt Apotek Hjärtats egna serie Apolosophy, och har många produkter från dem i min dagliga hudvårdsrutin. Deras solskyddfaktor är mild och parfymfri och finns upp till 50 i solskyddsfaktor för både barn och vuxna.

Sola lugnt!

• annonssamarbete The Folklore Company •

Broderat & dekorerat

Gamla spetslakan är det vackraste man kan bädda babysängen med. Det här loppade gamla lakanet är broderat särskilt till Ulf. Fint ihop med den ärvda broderade kudden jag har sedan tidigare.

Att handarbeta till sin baby är en så mysig grej att dona med när man väntar smått <3

Här under sover han gott.

The Folklore Company är kanske mest kända för sina broderade tavlor i korsstygn med roliga, knäppa eller tänkvärda budskap. Som kund kan du designa helt själv, och antingen få mönstret som PDF, ett DIY-kit eller som ett färdigbroderat broderi. Med deras kit kan du brodera med korsstygn på precis vad som helst; en väska, ett klädesplagg – eller som här ett gammalt fint spetslakan.

Det som gör det extra enkelt är att du använder ett hjälpmedel som kallas för vattenlöslig stramalj. Det är en plastfilm med hål som gör det möjligt att kunna brodera fina korsstygn på alla underlag. För att få bort plasten efteråt sänker du ned det broderade området i vatten, och stramaljen blöts upp och försvinner inom några minuter. Exakt hur detta går till kan du se i deras blogg.

Blomstermönstret som jag broderade på påslakanet heter New Life och finns i två olika varianter i deras designeditor. För att få det precis så som jag ville så ändrade jag färg på mönstret och typsnitt på texten. Eftersom jag ville brodera på ett påslakan, och inte på vanlig aidaväv, valde jag i sista beställningssteget alternativet ”Broderikit – Brodera på vad som helst!”. Då får du hem allt det du behöver för att börja sy; mönster, garn, nål, instruktioner och vattenlöslig stramalj. De säljer också tygpåsar och kuddfodral att brodera på.

Från idag lördag t o m onsdag (4-8/5) får du vid köp av minst 3 artiklar från vårt sortiment, den billigaste gratis. Använd kod: UNDERBARAULF i kassan

Jag älskar att The Folklore Company kombinerar modern teknologi med traditionellt hantverk och är med och för just handarbetet in i framtiden! Kolla gärna in på deras blogg för mer inspiration!

• annnonssamarbete Babyland •

Bebisprylar och säkerhet


Efter att Folke lämnat bebisstadiet skänkte jag bort de flesta småbarngrejerna. Som bilbarnstol, babysitter, babyvakt och andningslarm. Så nu när vi fick smått igen fick vi införskaffa en hel del saker. Prioriterat att köpa nytt, var sånt som rör just säkerhet.

Som ni vet har jag på grund av foglossningen varit en riktig stugsittare de senaste månaderna. Så att ränna runt på stan och göra inköp har inte kommit på fråga. Skönt att då kunna klicka hem det vi behöver från Babyland. De har funnits i branschen i snart sextio år och tillhandahåller allt som nyblivna föräldrar kan tänkas behöva.

Frakten är alltid fri och deras mål är att skicka alla ordrar inom 24 timmar från beställning. Men de som bor i Stockholm kan få gratis hemleverans redan samma dag, om de beställer innan klockan elva på förmiddagen.

Jag slog till på den här kombinerade amningskudden och babysittern – Candide Multirelax Air. En multifunktionell och ergonomisk kudde rekommenderad av barnmorskor. Kudden är fylld med små EPS-kulor som gör den formbar och stabil. Jag älskar den här! Flyttar runt den mellan rummen här hemma, när jag själv förflyttar mig. Och lillen ligger gärna i den på golvet, medan barnen leker runt honom. Eftersom den är formbar kan man “knöla till den” på olika sätt, så att han kan byta sittställning då och då.

En bra babyvakt är också nödvändig. Så att jag hör att allt är lugnt där inne, när jag är ute på gården och arbetar. Slog till på en från Motorola, med uppladdningsbara batterier. Som också går att plugga in i vägguttaget. I babyvakten finns också en liten nattlampa man kan slå på, ifall man behöver en sådan.

Slutligen blev det också ett babyskydd från Be safe. Här sitter han bra.

Under sin lilla stjärnmönstrade babyfilt.

Jag gillar Babylands ambition att vara en grönare e-handelsaktör. Deras logistikcenter drivs av solenergi och nytt för i år är att de klimatkompenserar alla ordrar som skickas skickar från deras lager. Dessutom samarbetar de med organisationer som SOS Barnbyar, BRIS och Barncancerfonden. Under förra året samlade de in över 250 000 kr till välgörande ändamål.

Här finns produkterna jag valt ut från Babylands sortiment. Och på deras webbshop finns massa mer att botanisera bland!

• annnonssamarbete adlibris •

Tre toppentips

Jag är så otroligt glad över att jag nu har inlett ett längre samarbete med Adlibris. Att läsa har alltid varit ett av mina stora intressen och anledningen till att jag så småningom valde att plugga litteraturvetenskap. Nu när jag fått barn känns läsandet ännu viktigare. För att förhoppningsvis föra vidare läsglädjen till dem! Och tack vare samarbetet med Adlibris har jag alltså anledning att mer regelbundet läsa och tipsa om nyutgiven litteratur!

Den här gången tänkte jag lyfta tre fina barnboksnyheter ur vårens utgivning. Tre böcker som jag fastnat för. Visste ni att Sverige är ett föregångsland inom barnbokslitteratur? Få andra länder ger ut barnböcker med så moderna teman, som visar på olika typer av familjer och sätt att leva. Vi ligger långt före de flesta andra länder. Också vad gäller typen av illustrationer, som ofta är väldigt nyskapande. Jag tycker att vi gott kan kosta på oss att vara lite stolta över vår svenska barnbokstradition.

Innan jag hoppar in i boktipsandet vill jag passa på att berätta att idag den 21a april får ni 10% rabatt på barnböcker hos Adlibris om ni uppger koden: CLARA10. Rabatten gäller enbart inom Sverige fram till midnatt. Så det är läge att slå till om ni är sugen på någon ny titel!

Först ut är Dom som kallas vuxna. En helt underbar bilderbok av Annica Hedin och Hanna Klinthage. Vi läste den från pärm till pärm och direkt efteråt ville barnen läsa den ett varv till.

Boken har ett lite annorlunda upplägg, där varje uppslag tar upp något som är typiskt för vuxna att göra – men ganska konstigt från ett barns synvinkel. Frågor som varför köper vuxna inte lördagsgodis? Eller varför gråter inte vuxna när de slår sig? Och så kommer olika svar som vuxna brukar ha på dessa frågor. “Jag har liksom glömt hur man gör när man gråter. Jag tränade bort tårarna när jag blev tonåring. Då ville jag se tuff ut”. En annan svarar “Jag gråter helst i smyg så att ingen blir orolig” och en tredje “Jag gråter när jag ser nåt vackert. Då är det som att känslorna bara svämmar över”

Mina barn var så fascinerade över svaren. Och det visade sig att de hade haft just dessa undringar själv. De funderade på vilka svar som kunde tänkas stämma in på mig och pappa – och varför svaren kanske är annorlunda för barn.

Varför har vuxna så bråttom? Varför önskar sig vuxna tråkiga saker när de fyller år? Varför går vuxna på promenad när de ändå inte är på väg någonstans? Varför badar vuxna så kort? Just sådana frågor tas upp i boken. Och illustrationerna är helt magiska. Humoristiska och roliga och riktigt rörande.

Det här är en av de böcker som väckt mest frågor och diskussion här hemma (någonsin!). Vi har redan hunnit läsa om den flera gånger och varje gång fastnar vi i någon ny detalj att fundera över. Boken rekommenderas varmt!

Tove Janssons klassiker Det osynliga barnet kommer nu i en nytolkning som fått titeln Mumintrollen och den osynliga gästen. En rikt illustrerad bilderbok där Cecilia Davidsson och Filippa Widlund tolkat originalet på ett lite lättare språk, med fler illustrationer

På ett väldigt poetiskt och vackert sätt skildras vad som händer med barn som inte får kärlek och bekräftelse. Hur Ninni som blivit skrämd av vuxenvärlden, tillslut blir helt osynlig. Muminfamiljen testar alla knep för att hon ska bli synlig igen – men det går trögt. Bara delvis kommer hon tillbaka. Och det är först när ilskan får ta plats, som hon verkligen blir synlig. Det är då hon kan bli sig själv.

Det här är en så otroligt fin och tankeväckande berättelse. Läs den! Visst innehåller den ganska mycket text – men min fyraåring tappade inte intresset för en sekund.

Slutligen vill jag tipsa om en lättläst och spännande kapitelbok för lite äldre barn. Nämligen Mysterieklubben och det hemliga rummet av Patrik Bergström och Filippo Vanzo.

Det här är första delen i en helt ny serie. Som börjar med att Amanda och hennes föräldrar flyttar till staden Vilunda. Och att hon bakom väggen i det gamla huset upptäcker en hemlighet. När hon lär känna Carl bestämmer de sig för att tillsammans starta Mysterieklubben. Och snart dras de in in ett spännande äventyr…

Det här är en perfekt bok för lite äldre barn som kommit in i bokslukaråldern!

Psst! Glöm inte – idag får ni 10% rabatt på barnböcker hos Adlibris om ni uppger koden: CLARA10. Rabatten gäller enbart 21 april för köp inom Sverige.

så rik jag är

Jag lägger dig i vagnen. I din lilla ulloverall. Med din stickade vita mössa. Rättar till nappen och den rosarutiga filten. Fäller bak suffletten några steg. Så att du får se på himlen. Du som knappt varit utomhus en minut i ditt liv.

Din stora bror har fått en ny röd cykel. 26 tum med snabba hjul. Din inte fullt så stora bror springer efter. Har hittat en reflexpinne i diket. Den agerar både vandringsstav och svärd.

Jag går sist. Långsamma steg. Hunden sicksackande kring mina ben. Lite skakig efter månader av stillasittande.

Vagnen gör spår i leran och fläckar mina gympaskor. Morgonsolen värmer kinderna och vi blir stående. Hör en ringduvas tydliga purrande. –Lyssna mamma! Det porlar i bäcken! säger storebror. Vi lyssnar på våren som rinner fram under snön. Ner över det branta berget. De är så stora nu, att jag kan lämna dem här. –Lek ni. Jag går vidare. Cykla hem när ni har lust.

En åttaåring. En fyraåring. Och en som är alldeles ny. Två gossar försvinner upp i skogen, på berget. Men du. Du ligger här. Kisar mot den blå himlen. Mot trädtopparna som för din blick bara är suddigt grönt. Och dina rosa kinder som aldrig tidigare känt någonting. Känner nu aprils milda vind.

Så rik jag är.