En ödmjukare mamma

Det fina med att få barn nummer två är att man ödmjukas lite. Inser ännu tydligare att ett barn inte är så mycket en produkt av ens uppfostran utan en färdig liten människa med egenskaper och känslor och personlighetsdrag. Som man kan förstärka eller förmildra. Men som redan finns där.

Vår storpojke har varit så lättsam. Vi barnsäkrade ingenting. Han kunde ligga och vara nöjd på en filt i flera timmar och vi har aldrig behövt säga åt honom att inte gå ut på bryggan, springa ut i gatan eller klättra för högt upp. Han är liksom bara försiktig, klok och riskmedveten. Men inte lättflörtad. Inte den som gillar någon bara för att den ler stort mot honom och pratar med snäll röst. Några särskilt jobbiga trotsåldrar kan jag inte minnas. Och ingen avundsjuka på sin lillebror. Oändligt generös, hjälpsam och ansvarskännande.

Vår lillpojke har ett eldfängt humör. Det är stora känslor. Raseri, avgrundsdjup sorg, avundsjuka, kärlek och glädje. Det är passionerade kyssar och smek och det är hårda nypor när humöret svänger. En charmör med elektrisk karisma. Men också ett sådant där barn som kan gallskrika på affären, lägga sig på rygg och hamra med armar och ben. Han älskar att känna känslor. Det är inte så noga vilka det är. Avgrundsvrålet kan gå över i ett gapskratt och man bara kollar på honom med den där blicken eller sticker ett pekfinger i magen på honom. Och om någon vuxen eller något storpojke är dum mot hans storebror – då rycker han in, skäller ut. Vet inte om att han bara är tre år gammal.

Min poäng? Inget är bättre eller sämre. Somligt är enklare eller svårare för oss föräldrar att hantera. Ha tålamod med. Förstå och guida rätt. Men en ganska liknande uppfostran har gett ett väsensskilt utfall. Det går inte att se det på annat sätt än att barn har sina personligheter med sig, och att platsen i syskonskaran förstås också gör sitt. Men man får bara hänga med på resan och vara lyhörd.

Och det påminner mig om att inte tro och tycka så mycket om hur andras barn är. Att jag sitter på någon slag sanning om hur andra föräldrar ska agera. Att mina barn minsann aldrig skulle göra si eller göra så. Barn är olika helt enkelt. Samma behandling ger olika resultat. Men i slutändan kan det blir bra på många olika sätt.

En gammaldags barnkammare

Förra helgen ägnade jag ju åt att göra en rokad på rummen här uppe. Barnen fick ta över vårt sovrum som lekrum. Det är ett stort, härligt rum med husets bästa utsikt. Och nu tänkte jag visa hur det blev.

Barnsängarna har plockats bort och istället har jag ställt in en gammal järnsäng i sovkammaren. Här får pojkarna sova skavfötters. De har tidigare haft olika rum men sover väldigt gärna ihop.

Har bäddat med gamla handbroderade örngott.

Bredvid järnsängen står en liten fyrtiotalsbyrå för Folkes kläder.

Från sovkammaren ser man ut i lekrummet. Tapeterna på väggarna kommer från Cole&Son och i princip alla möbler är köpta begagnade.

Av en gammal telefonbänk gjorde jag en hylla till dockskåpet. Deras staffli som tidigare mest stått oanvänt i ett hörn har fått komma fram för att kunna användas enklare. Eftersom barnen tycker mycket om att leka djungel har jag placerat ut flera palmer i rummet så att de kan flytta runt dem som de vill och en gammal plåtburk fungerar som kruka.

Bredvid fönstret har jag ett nätt litet bokskåp. Små böcker uppe och stora bakom dörrarna.

Fina ärvda leksaker får sitta lite högre upp för att inte gå sönder i någon vild lek.

Hittade en så gullig affisch på loppis så den fick också komma upp.

Under står en likadan (fast större fyrtiotalsbyrå) än den inne i sovkammaren. Den lilla spisen fick Bertil i ettårspresent och nu används den när de leker café.

Framför fönstret står den kurbitsmålade möbelgrupp jag hittade på Myrorna för många år sedan.

Men det sötaste i barnkammaren är ändå den här lampan (40 eller femtiotal) som min syster hittade på loppis och köpte till mig.

I korgar från Yawama of Sweden gamla sortiment ligger alla gosedjur – och våra nya fina virkade leksaker från Yawama.

Solklara favoriter!

Det är så roligt att inreda barnrum och skönast av allt är att äntligen  kunna hålla lite ordning i resten av huset – nu när barnen har ett eget rum att härja i får de hålla sig där.

Det sista som ska upp nu är ribbstolen, de romerska ringarna och klätterrepet. Ribbstolen ska sitta ovanför  madrassen.

Här finns tält, lektunnlar, en balansbräda och ett bord att pyssla vid. Och hur många kuddar, täcken och madrasser som helst för att kojbyggena ska kunna bli många och stora.

Så skönt att äntligen ha fått ordning lekrummet och samlar allt på ett ställe.

Bildspecial – inspiration till barnkalas

Hipp hipp hurra för alla midsommarbarn! Vet att många svenskar fyller år den här tiden på året (9 månader efter midsommar). Här har jag satt ihop en bildspecial från barnkalas jag ordnat och besökt. När jag själv tittat genom födelsedagsbilder ser jag att det finns några enkla knep som lyfter kalasen:

1, Sätt stämningen med färg och mönster!

När jag tittar på bilder från kalas vi haft hemma inser jag att enkla saker som färgerna på ballonger, dukar och servetter spelar stor roll. Det behöver alltså inte vara så svårt att ordna ett temakalas – man kommer långt med ett tyg och en näve ballonger.

Ljust kök med barnkalsdukning på köksbordet, rosa, blå och gröna ballonger hänger i fönstret.

Bertils krispiga vinterkalas med vita pompoms och pastellfärgade ballonger. Så ville han ha det när han fyllde fem år 2016.
Till dukningen klippte vi ut stora glada prickar av färgat papper. Svårighetsgrad 0 på en skala upp till 10.

Köksbord i trä med kalasdukning med många sorters godsaker och ballonger som hänger ner från kökslampan

Folke brukar ha ett tydliga sommarkalas. På hans första födelsedag hade jag glömt köpa nya ballonger så vi blåste bara upp de sista. Här är det inte alls mycket pynt utan bären och blommorna från ängen utanför husknuten som sätter stämningen. Den här dagen var Folke så liten att han inte brydde sig, annat var det den dag han fyllde tre.

Barnkalasfixat kök med ballonger i fönstret och blommor på bordet.

Samma kök men en annan festkänsla. Så här dukade jag till Bertils 2-årskalas innan han själv brydde sig. Blir fortfarande på bra humör när jag ser blandningen av färger och mönster med blommigt, rutigt och prickigt. Lite cirkuskänsla över det hela. Just prickigt är det mönster som ger mest partykänsla!

2, Få magen att pirra av förberedelser!

Tycker det är bra om barnen själva är med och gör inbjudningskort, bakar eller i alla fall dukar så att de hinner bygga upp den rätta kalaskänslan. Under livets första födelsedagar ska det pirra i maggropen!

Två små barn står intill en sval järnspis som fyllts med vackra inslagna paket i olika färger.

Paketen ska gärna ligga framme ett tag så födelsedagsbarnet hinner klämma och hoppas. Har man syskon eller en kompis till hands innan kalaset får man skaka alla paketen och gissa.

Liten barnhand garnerar en gräddtårta med hallon och chokladbitar

Kan själv! Om barnen vill vara med och garnera tårtan – låt dem vara det!

Gräddtårta dekorerad med smågodis och drinkparaplyer.

Smågodis och drinkparaply. Barn är världens bästa tårtdesigners! Den här bakade jag till Bertil tidigare i år efter önskemålet “godis på tårtan”.

chokladtårta med texten Bertil 6 på toppen.

Namn och nummer. Det ska synas vem som fyller år och hur mycket!

Gryningsljus där Claras son Bertil sitter framför födelsedagstårta med ljus.

Viktigt att dagens jubelar får kontrollräkna ljusen och provblåsa innan kalaset!

Dukat för sommarkalas med ballonger och godsaker på träbord i lantkök.

Allt ska dukas fram. Ett stilrent barnkalas är inget barnkalas.

Två barn står och tittar ut genom ett fönster mot en väg.

Sen är det bara att vänta och längta efter gästerna.

3, Ja må du leva – på ditt eget sätt!

En del barn verkar älskar att vara i centrum. Att bli hyllad, hissad under taket och sjungen för. Andra tycker det är otäckt att ha alla andras blickar på sig. Om barnet inte gillar sång och hurrarop – respektera det! Den som fyller år har rätt att känna sig bekväm.

Festdukat bord med färgglada servetter som står upp i glasen. Claras son Folke med kusinen Juni intill som tittar på honom.

4, Låt barnet bestämma menyn!

Om ditt eget barn bara vill ha glass eller chokladbollar strunta i tårtan, bullarna och kakorna! Vi vuxna har ofta fasta bilder av hur ett “riktigt kalas” ska se ut och det ger oss ofta onödigt mycket arbete. En del år har jag inte haft ork att ha många barn hemma och för mina pojkar har det då räckt långt att bästa kompisen kommer.

Gräddtårta dekorerad med bär

Den klassiska gräddtårtan går att variera i det oändliga – här är mitt bästa recept!

Chokladbollar med färgglatt strössel på barnkalas.

Travar av nygräddade plättar på fat med olika sommarbär och barnhänder som plockar från fatet.

Godast är att få äta med fingrarna! Finporslin och bestick kan dukas upp på vuxenbordet istället.

Festliga kaffekoppar framdukade på kalasbord.

5. Ge plats för lek!

Paketöppningen brukar vara kalasets rörigaste stund, inte vuxenanpassad på något sätt. När det är dags för födelsedagsbarnet att slita upp papper och snören försöker jag ofta smita undan, ta en påtår och prata med en annan vuxen i ett annat rum. Då verkar pojkarna aldrig sakna mig… märkligt.

Sonen Bertil öppnar födelsedagspaket

Barn i pirat och riddarkläder.

Som jubelar måste man självklart få prova de nya gåvorna direkt!

Clara klädd i sommarklänningar leker med Bertil som får åka karusell i luften i hennes armar.

Och vuxna får banne mig bjuda till och leka en stund!

Farmor leker med Bertil och Folke i vardagsrummet, hon har fått en stor tygorm om huvudet.

6. Satsa på små överraskningar!

Kommer du ihåg Pippi Långstrumps sockerdricksträd? Att servera något vanligt på ett oväntat sätt skapar stor festeffekt!

Barnkalas med en tråd under taket där godispåsar hänger

Gör som min kompis Elina och häng godispåsarna i taket!

Två små barn kurar ihop sig och myser när det brinner ur ett bordsraket fäst i en tårta.

Eller sätt eld på tårtan!

7. Fota för bövelen!

Så liten jag var på min första födelsedag! Barn växer fortare än ogräs och när de blir lite större är det så kul både för dem och dig att se tillbaka.

Bertil som liten i Claras knä under paketöppning.

Här öppnar Bertil ett av sina första paket.

Folke 1 år sin första sommar i badbalja utomhus.

Och Folke firade sin första sommarfest genom att räkna alla sina tår i vattenbaljan. Ett badkalas behöver inte vara svårare.

Hoppas du fått något tips som funkar. Här finns fler recept på några av mina godaste tårtor som också funkar för äldre och för mer inspiration kan jag tipsa om boken Kalas som jag och Annakarin Nyberg gjort – bra för barn som vill fixa eget party.

Lycka till med kalaset!

 

 

• annonssamarbete Locobase repair •

Mjukare vinterhud

Jag skrev ju förut om att jag skulle testa Locobase Repair (som jag själv använt i flera år) som vård för mitt barns eksembenägna hud. Och nu har vi smort med Locobase i drygt tio dagar. På de drabbade områdena i armvecket och de illande röda knogarna på min ena son. Vi smörjer varje kväll vid läggdags så att krämen får verka över natten.

Titta så bra det har blivit! Här är bilden från tio dagar sedan – stor skillnad!

Efter som Locobase är en kräm som inte svider så känns det bra att använda den på barnen. Även runt röda munnar smörjer jag – fettet i krämen ger ett skydd under kalla dagar och återställer en försvagad hudbarriär. Det viktiga om man ska gå ut är att smörja en god stund innan – så att vattnet i krämen hinner avdunsta. Smörjer man sina barn redan vid läggdags så hinner krämen verka ordentligt under natten!

Kalaseriet

Tack för alla fina varma kommentarer på förra inlägget. Tog en ledig fredag och lördag och gjorde just ingenting. Jo, lite kalasförberedelser förstås. Jag och Folke bakade chokladbollar

För idag hade vi födelsedagskalas för Bertil och alla släktingar var inbjudna. Jag gjorde även tårta och hallonmuffins.

Detta recept höftade jag fram – men eftersom det blev succé får jag dela det på bloggen inom kort!

Gjorde en festlig tårta med paraplyer och godisar på. Samma recept jag alltid använder – blir så gott!

Så kom släkten och firade Bertil med pakethög och allt.

Något jag har fått med mig från Jakobs familj och som jag verkligen tycker om, det är leklusten. Självklart leker man på kalas och alla vuxna ställde upp på Bertils lekar. Två barn och åtta vuxna mellan 30-80 som fick studsa som studsbollar, stå på ett ben och leka tagen. Garanterat bra stämning!

Nu har jag lite knip i mammahjärtat för på torsdag åker Jakob och Bertil till Tokyo! Visst har jag rest långt bort ifrån Bertil – men det är en helt annan sak när han reser ifrån mig. De ska hälsa på en kompis till Jakob och dessutom min systers familj som kommer vara i Tokyo några månader den här våren för att arbeta.

En sjuårings födelsedag

I måndags fyllde Bertil sju år. Så märkvärdigt på något vis. Att ha en sjuåring här hemma – skolredo och och med ben långa som på en giraff.

Vi kom med tårta på sängen och Bertil fick blåsa ut ljusen.

Men de sista fick Folke blåsa för att han inte skulle bli ledsen. Älskar deras miner!

Sedan blev det presentöppning för hela slanten. Han fick en gitarr och en bok och löfte om hål i öronen. Men den största presenten vet han ännu inte om – det är att han ska få överta hela vårt stora sovrum och ha som lekrum. Det kommer bli en överraskning för honom  –  jag och min pappa göra iordning rummet när Bertil är bortrest en vecka med Jakob.

Barnens födelsedagar känns så speciella för jag tänker tillbaka på förlossningen. Smärtan, glädjen, rädslan. Lättnaden när det var över. Jag fattar inte vart dessa sju år har gått?  Och om sju år till är han en tonåring som går i högstadiet. Den här födelsedagen blev det så tydligt att han bara är till låns under några år – och att vi måste njuta honom medan vi får.

Om jag vetat

Om jag vetat att komma hem till mina barn efter en dag på jobbet är som att komma hem till kattungar, harpaltar och hundvalpar. Gånger hundra i söthet.

Om jag vetat att precis som det känns att vara nykär – så känns det varje gång jag snusar dem i nacken, överöser dem med kyssar eller kliar dem i hårbotten.

Om jag vetat att jag struntar i mina egna julklappar och struntar i att gå till frisören. För att det är roligare att se vad de får i paketen och roligare att låta dem klippa sig fint och få glittergele i luggen.

Om jag vetat det.

Då skulle jag ha skaffat barn mycket tidigare.

Natural cycles och sånt

Efter den senaste veckornas rapportering om preventivmedelsappen Natural Cycles har frågan kommit om vad jag anser om alltihop. Så här skrev en anonym läsare:

Är det inte dags att ta ansvar för vad du väljer att sponsras av och åtminstone komma med nån form av uttalande angående Natural Cycles. Tänker att du bör vara intresserad av att behålla lite trovärdighet?

Jag har använt NC i drygt två år – i hela 1 1/2 år innan jag överhuvudtaget hade något samarbete med dem.  Har man som mig provat varenda preventivmedel på marknaden med dåligt eller ofta katastrofal resultat – ja då är NC är en räddning! Jag är känslig för hormoner (och har av läkare blivit avrådd att ta dem pgav bröstcancer i släkten) och andra hormonfria preventivmedel har funkat väldigt dåligt för mig. Så vad ska kvinnor i min sits göra då?  Berätta det för mig! Och förklara hur i hela friden det är fel att prata om en produkt jag själv använder?

Betyder det att NC är något för alla? Nej. Det finns inget preventivmedel som passar för alla. För att använda NC måste man följa deras rekommendationer. Du ska vara över 18 år och leva i ett stadigt förhållande. Och du ska inte ha problem med att hålla rutiner eftersom det krävs noggrannhet när du sköter temperaturtagningarna. Lever du ett oregelbundet liv med flera partners eller har en oregelbunden menscykeln skulle jag definitivt välja andra alternativ. Detsamma skulle jag för övrigt säga till någon som äter p-piller, då det även där är viktigt att tabletterna tas regelbundet för att få ett fungerande skydd.

Så för att bevara kommentaren jag fick: Anledningen till att jag samarbetar med NC är för att det är en preventivmedelsapp som är certifierad av EU och som jag själv använder. Och eftersom endast 0,3 procent av mina läsare är under 18 år och den största läsargruppen (hela 76,1 procent) är mellan 25-44 känner jag mig trygg med att jag inte gör reklam för NC till unga kvinnor som inte är dess tänkta målgrupp.

Med det sagt tycker jag att det är bra att barnmorskor rapporterar in dessa fall till läkemedelsverket. Ju fler som använder ett preventivmedel – desto fler oönskade graviditeter med just den metoden kommer tyvärr som en bieffekt. Samma faktum gäller för alla preventivmedel. Men säkert finns det utrymme att bli bättre och tydligare i kommunikationen kring hur man använder NC och så hoppas jag blir fallet.

Tills vidare fortsätter jag använda NC och känner mig trygg med det beslutet. Så nu vet ni.

• innehåller reklam för yawama of sweden •

Säg hej till mej

På onsdag är jag på plats på Formex från morgon till kväll med min syster Anna och Nicola som vi driver Yawama of Sweden tillsammans med. I monter C23:40 lanserar vi en ny kollektion virkade gosedjur. Vi satsar stort på att nå ut till fler återförsäljare runtom i landet. Om du är bloggläsare, press eller inköpare och befinner dig på mässan – kom förbi och säg hej vettja!

Om ni visste vad vi kämpat med Yawama under åren. Att starta en produktion i ett land som Zambia är inte det lättaste. Att utbilda kvinnorna. Att arbeta upp en infrastruktur kring hur garnet ska levereras till producenterna som bor långt ute på landsbygden.  Och sedan hämta igen de färdiga djuren och  kvalitetskontrollera så att de är finast möjliga och håller högsta säkerhet. Det är inte det småpotatis. Men vi gör det för att vi vet att när man hjälper en man så hjälper man en man. Men när man hjälper en kvinna så hjälper man en hel familj. Och Yawama är hjälp till självhjälp – “Empowering Women” är ju vår slogan.

Som sagt – kom och hälsa på i monter C23:40 på Formex på onsdag!

Varje dag blir du lite mer din egen

På kvällen går jag in i ditt rum för att släcka lampan som du vill ha tänd när du somnar. Ser din scoutkalender som hänger bredvid sängen. Med månadsbilderna omsorgsfullt fastklistrade runtom. Tänker på hur du längtat efter att få klistra upp dem, undrat när det ska bli ny månad. Jag ser glasögonen du lagt på nattygsbordet, med glaset upp så att det inte ska repas. Du är så noggrann. Optikern berättade bara en gång och nu berättar du för oss hur man ska rengöra och sköta dem.

I fönstret står den lilla installationen av strandfynd från Spanien. Lenslipat grönt glas och trasiga tjocka snäckor vi har gjort smycken av och gett bort i julklapp. Här finns avancerade legobyggen högt upp på hyllan – långt ifrån klåfingriga småsyskon. Diplomet från dansskolan och Bamsegympan. Och den blå transformern du fick i julklapp förra året. Som du sov med i början, men som nu tappat ena hjulet.

I fotänden ligger den stora lurviga hunden som kallas för Nils Poppe. Delfinen har ramlat ner på golvet och jag plockar upp och lägger honom bredvid dig på kudden. Rättar till Sverigekartan som åkt på sniskan vid sängens huvudände. På den pekar vi ur var mostrar och fastrar och kusiner egentligen bor. Och så kollar vi särskilt efter den där sjön där de säger att det finns ett storsjöodjur.

Jag samlar ihop dina låneböcker i en hög. Det är så fint att se titlarna du plockar med när du själv får välja. Strandfynd, Allt om hajar och en Pettsonbok vi redan har men som försvunnit i stöket här hemma.

Varje dag blir du lite mer din egen. Och lever lite mer i en värld som inte tillhör mig. Saker händer som jag inte får reda på. Känslor kommer som jag inte kan råda bot på.

Här hemma kan du vara precis den du är. Och kanske räcker det för att klara av en värld där du ofta måste vara någon annan.

Orimliga funderingar

Jag hade många orimliga funderingar som barn. Till exempel grubblade jag på om…

Det är jobbigast att göra en bok eller göra en film? Det är klart att det är mycket jobb med att göra en film – man måste ju liksom ha kamera, skådespelare och en plats att filma på. Men för att göra en hel bok måste man ju skriva ner jättemånga ord?! Varenda ord i hela boken måste ju skrivas ner.  Så det är nog jobbigare.

Hur kan Markus fylla år den 20 april på min födelsedag – när han är tre år äldre än mig?! Han måste ha missförstått alltihop.

Hur gör de när teveserier går i repris på nätterna? Måste Rederiets skådisar vara uppe på nätterna och spela teater då? Och hur ordnar de dagsljus mitt i natten?`Och en serie som visas i repris flera år efter att den visades första gången – hur gör de för att det inte ska synas att skådespelarna har åldrats? Och blir de inte trötta på att behöva komma tillbaka och spela upp samma avsnitt vare gång det ska visas en repris?

Det svåraste att tillverka i hela världen måste ju vara puzzel? Tänk att sitta och såga ut alla dessa bitar och sedan försöka få dem att passa ihop med varandra!

Och så var jag säker på jag att min fasters man också var min farbror. Och att min faster Inger alltså hade gift sig med sin egen bror Ulf. Och jag tyckte att det verkade jättepraktiskt att vara gift med sin bror!

Fem fina sällskapsspel för hela familjen

Den här julen har vi spelat massa sällskapsspel. Den äldsta vid bordet har varit åttio år och den yngsta sex – så man har fått bra känsla för vilka spel som funkar över åldersgränserna. Så nu tänkte jag tipsa om fem favoritspel hos oss. 

Bandu är ett spel för 2-4 spelare eller lag. Från åtta år men med lätt modifierade regler kan mindre barn också hänga med i spelet. Man ska helt enkelt bygga det högsta tornet av träklossar i osannolika former som kulor, pyramider och stora romber. Man kan köpa eller bjuda ut en egen kloss på auktion – eller ge bort en riktigt taskig kloss till sin motspelare för att sabotera. Tornen blir fantasifulla och fina och man sitter som på nålar precis hela spelet! Här gäller det att vara fingerfärdig och samtidigt strategisk. Ett spel som är enkelt att förstå, men med möjlighet till flera olika varianter och upplägg. Det här gillade jag så mycket att jag omedelbart gick och köpte ett eget.

Dobbel är ett spel med enkla regler som går lätt att lära. Här premieras snabbhet och goda reflexer. Dobbel innehåller ett femtiotal olika kort, som alla visar ett antal symboler och bilder. Finessen är att varje symbol endast existerar på två av korten. Genom att försöka hitta symbolerna som liknar varandra får man ett rappt, roligt och utmanande spel! Lagom från 6 års ålder och kan spelas av 2-8 personer. Spelet kommer i en rund liten plåtask så den är perfekt att ta med på resor.

Dixit är ett supermysig spel med fina illustrationer. Rekommenderas från åtta år men vår sexåring älskar detta! Man behöver vara åtminstone tre spelare men fem-sex gör spelet ännu roligare. Alla spelare får ett gäng kort i sin hand. Bakom varje bild finns en historia –  en mystisk ledtråd/gåta som sagoberättaren i spelet hittat på och som de andra ska lyckas para ihop med rätt bild. Men du får akta dig –  för endast en av bilderna är rätt – resterande är fällor gillrade av dina medspelare.

Det är ganska svårt att förklara närmre vad Dixit egentligen går ut på – men det är i alla fall ett otroligt mysigt, fantasifullt, och klurigt spel för hela familjen. Och det är inte givet att störst är bäst – när vi spelade vann barnen oftast! Stort plus för fantastiskt fina illustrationer på spelkorten och att tempot är lugnt för de som inte gillar hets.

Vildkatten är ett spel perfekt för barn i förskoleåldern. Spelet består av en stor spelplan med 300 bilder och en låda med brickor föreställande likadana bilder – som snabbast möjligast ska kunna paras ihop. Vildkatten ger många timmars familjeunderhållning och reglerna är enkla att förstå även för de minsta. Här har faktiskt barnen en fördel framför de allra äldsta spelarna – att vara riktig kvicktänkt är en bonus.

Uno är ju en odödlig spelklassiker som typ alla uppvuxna på 80- & 90-talet spelat på fritids och förskola. Det är lagom från sju års ålder ungefär (fast Bertil har spelat det sedan han var fem så det funka för mindre barn om de kan siffror). Ett toppenspel för att bli bättre på sifferföljd och precis lagom utmanande tempo för barnen utan att bli tråkigt för vuxna! Uno kan 2-10 personer kan spela spelet samtidigt!

Präglad av landsbygden

Jag tycker att jag hade en himla bra uppväxt i en villa i stan. Men den uppväxt jag nu ger mina barn – det var sånt jag drömde om att få. Jag ville så himla gärna ha djur. Bo på landet. Ha ett gammalt skruttigt hus och skogen runt hörnet.

Jag är så glad att Bertil och Folk växer upp och håller duniga kycklingar i sin hand och kliar griskultingar på nosen. De gillar alla djur och är inte rädda för några. Och medan jag utan framgång tjatade mig blå i ansiktet efter att få en hund, kanin eller åtminstone ett litet marsvin. Ja då vet jag att när mina barn börjar fråga efter egna djur så kan jag köpa ett par kaniner eller några hönor till dem. Bara sådär. På landet finns utrymme – både rumsligt och själsligt.

Jag är så glad för vår byaskola med små grupper där alla vuxna känner barnens namn. Där tempot är lugnare och lärarna arbetat länge. Jag är så glad för att vi har vår härligt skrotiga gård där de kan leka och röja runt. Vår söta lilla gröna traktor som barnen kommer lära sig köra så småningom. Att en gammal trasig skåpbil som nu agerar kylrum för mat också är deras alldeles egna bil som de kan leka och låtsasköra i.  Jag älskar det där hejdlösa, härjiga. Att barnen får gå ner i källaren och banka loss på allt de hittar. Dra hem stenar och brädor och bygga en koja eller gör en lådbil av en gammal pulka.

Nu kan det ju hända – ja det är till och med ganska troligt – att mina barn en dag växer upp och är sura för att de inte bor i stan. De kanske längtar till och älskar städer. Flyr landsbygden så fort de bara kan.

Det är okej förstås. Man måste ju få gå sin egen väg. Men fram tills dess är jag glad att livet på landsbygden är vad som präglat dem.

• Annonssamarbete med Nøstebarn •

Att klä sig för kyla

På vinterhalvåret försöker jag vara noga med att ha bra kläder till barnen. Det ska vara skönt under overallen och inte kännas klumpigt. Det ska värma –  men får samtidigt inte bli för varmt.  Vi vuxna är ju vana att klä av och på oss själva och snabbt reglera värmen. Men barn är inte lika snabba på det – och ofta börjar de koka när det blir för varmt. Jag minns med fasa hur jag som liten hatade att gå i affärer på vintern. Det kändes som att vara inlåst i en bastu.

Nåväl –  ull är toppen närmast huden eftersom det hjälper till att reglera kroppstemperaturen när det pendlar mellan varmt och kallt.

Nøstebarn är ett märke jag länge gillat och när pojkarna var små hade vi fina bebisset därifrån. Kläderna görs av obehandlad ull. Det betyder att plaggen är fria från från all kemisk behandling som ull vanligtvis utsätts för. Det finns alltså inga skadliga ämnen i kläderna.

Dessutom är det faktiskt bara obehandlad ull som har kvar alla ullens goda egenskaper. Bland annat gör det naturligt höga fettinnehållet i ullen att kläderna blir smutsavstötande och håller sig fräscha längre.

Som en bonus är designen underbar! Jag älskar att det är rejält, unisex, lekvänligt och skönt. Inte minst byxorna är toppen! Den här modellen kallades förresten för kalasbyxa när jag var liten. Fler som kommer ihåg det namnet?

Obehandlad ull formar sig extra bra efter barnens kropp och är klifria (en av mina söner är jättekänslig mot plagg som känns minsta stickiga). På bilden har Folke på sig resårstickade byxor, luvjacka i ullfleece, randig tröja och fodrad fleecemössa. I skorna har han gråa ullstrumpor.

Bertil har på sig knapptröja, resårstickade byxor, rätstickad tjocktröja, fodrad ullfleecemössa, grå ullstrumpor och gul halsduk.

Jag har också fått hem och testat detta sköna set i ullsilke. Långkalsonger och tröja som är perfekta som mysigt hemmaset eller under kläderna kalla dagar  – men också funkar fint som underställ när man tränar. Jag som svettas kraftigt har svårt för att motionera i syntetkläder som direkt börjar lukta. Ull är mycket bättre och extra viktigt på vintern då man samtidigt behöver hålla sig varm.

Tycker också mycket om den ribbade yllekjolen med hög midja som värmer väldigt skönt. Den gula grovstickade sjalen och mössan piffar till en dova ytterkläder.

Nøstebarn är ett norskt klädmärke som levererar till Sverige! De producerar med respekt för människa och natur. Bor du i Stockholm har du tur för fram till jul finns deras pop up-shop i Skrapan. Gå in där och hitta kläder till barnen och dig själv – eller klappar till nära och kära! Ni andra kan såklart följa Nøstebarn på instagram och Facebook. 

Men tänk på barnen?!

Ibland får jag frågan om hur jag känner inför att mina barn ibland syns i kommersiella samarbeten på bloggen – eller på bild i mina böcker.

Jo, så här känner jag: Jag har inga som helst problem med att ha med mina barn i mitt jobb. De är ju med hela tiden i våra liv. När vår gårdsbutik Marstorps Mat var öppen så hängde barnen såklart med och pratade med kunder. När jag har journalister eller fotografer på besök får de vara med och kanske lära sig något roligt om en människa från en helt annan plats än vår lilla by.

Skulle mina barn komma till mig när de blir större och säga “Varför lät du oss vara med på sponsrade blogginlägg för barnkläder eller leksaker? Varför var vi med på bild i dina barnböcker”. Då kommer jag svara.

-För att de pengarna bidrog till att vi hade råd att byta tak så att det slutade regna in i ditt sovrum

-För att de pengarna betalade ditt utbytesår i USA under gymnasietiden.

-För att jag kunde vara ledig två veckor extra med er den sommaren

-För att vi är en familj och för att familjer alltid hjälps åt.

– För att jag alltid värnat er integritet och aldrig skulle dra med er på en filmpremiär eller tramsigt jippo där ni ska visas upp.

-För att det kanske känns jobbigt nu när du är femton men när du är tjugofem kommer blogginläggen, barnböckerna och allt där ni finns med vara en tillgång. Något som berikat ert liv och är ett fint minne att spara.

Och är det något som jag publicerat nu som om tio år inte känns bra – då kommer jag avpublicerar det från min blogg i god tid.

Så tänker jag kring att  ha med barnen i sponsrade blogginlägg. Hur jag resonerar kring att över huvud taget ha med barnen i bloggen och på sociala medier kan ni läsa mer om i detta inlägg.