Ettårskalas för trean

Idag fyller vår lille Smulf ett år. Jag var så glad förra året att jag hann pressa fram honom innan första april. Jag ville helst inte få ett aprilskämt nämligen. Ulf var klädd i samma kläder som både Bertil och Folke hade när de fyllde ett. En barnskjorta min farmor sydde på fyrtiotalet, hängselshorts och till och med samma strumpbyxor. Ulf och Bertil är väldigt lika varandra men Bertil hade rödare hår.

I söndags firade vi honom med ett litet kalas. På grund av ni vet vad var det ett litet kalas med vår familj och Jakobs mamma och två av Jakobs syskon närvarande.

Den beryktade tårtan. Som faktiskt inte riktigt var som den skulle. Botten var liksom seg? Fast den slank ner ändå.

Mördegskakor utan något att anmärka på.

En av varje sort tog jag i alla fall.

Såklart fick födelsedagsbarnet en egen bit att smaska på.

På Jakobs vackra lillasyster kan man se var de röda hårgenerna kommer ifrån.

Hur lycklig är jag? Som lyckats pricka in tre årstider med mina barn så att jag både får ordna vinterkalas inne, sommarkalas ute och vårkalas på verandan. Nu återstår bara ett höstbarn, som ni förstår.

Jag har inrett verandan för sommarsäsongen nu. Satte upp en gammal hylla och ställde ut små krukor med krokusar och penseer. Sånt man blir glad av!

Det har varit samma sak med alla mina söner – vid tio månader ungefär blir de plötsligt jättepappiga och fortsätter så upp till två års ålder. Sedan är det mest jag som gäller igen.

Självklart en liten födelsedagsbukett till ettåringen.

Han som kom som en fantastisk present till hela familjen och som varje dag får oss att sucka över hur orimligt gullig han är. Man står knappt ut med det faktiskt.

• Reklamsamarbete Pilot Pintor •

Pyssla till påsk med Pintor

Jag och barnen är i ett sällan skådat pyssel-il just nu. Att vårsolen lyser och att vi har lite extra mycket tid med varandra har satt fart på det hela. Plus några riktigt härliga nya pennor att skapa med – nämligen Pilot Pintor.

Pilot Pintor är den ultimata DIY-pennan som fäster på det mesta. Bland annat på skinn, trä, tyg, plast, porslin, metall, glas och sten. Helt otroligt! Pintor-pennorna är ny innovation som i princip saknar begränsningar.

På loppis hittade jag till exempel en oljelampa i porslin i form av ett ägg. Jag målade ägget svart och dekorerade det sedan med blommor och blad. När jag inte fick nog av mönstret gick jag över till att måla vanliga urblåsta hönsägg på samma sätt. Och därefter en trätupp jag också köpt på loppis.

Jag målade på frihand och det var så himla rofyllt att se hur mönstret bara växte fram.

Det bästa är att färgen är täckande. Det är annars omöjligt att måla med ljusa färger på mörkare bakgrund. Men med dessa pennor funkar allt. De finns dessutom i olika tjocklekar så att man både kan måla detaljer men också större ytor. Och eftersom de är täckande kan man applicera dem i olika omgångar och lager – utan att färgerna tränger igenom eller blandas ut med varandra.

Efter påskdekorationerna i svart var jag bara tvungen att gå loss och måla med metallfärger på några urblåsta ägg…

Och sedan testade jag på porslin. Hade nämligen ett par vita koppar här hemma som jag ville prova att dekormåla med blå blommor. På porslin går det att måla med stor precision och blir något fel går det lätt att skölja bort färgen och börja om igen.

När man målat klart härdar man porslinet genom att låta det värmas i ugnen i femtio minuter på 165 grader. Därefter låter man det svalna och sedan sitter färgen som berget!

Barnen ville såklart också testa pennorna till lite påskpyssel. Jag hjälpte dem att tillverka hönor av gamla äggkartonger som jag klippte isär och gjorde näbb och tuppkam till. Första gången man använder pennan får man skaka den lite. Sedan aktiverar man den genom att pumpa med spetsen mot ett papper. Därefter flyter det på som en riktigt härlig tusch…

Gullhönorna

Men efter påskpysslandet tog kreativiteten över mig fullständigt och jag gick loss på varsitt par vita vårskor till barnen. Bertil fick skor i pasteller med neonmönster. Jag målade på tyget på frihand och värmde det sedan med ett strykjärn för att fixera färgen. Viktigt bara att inte använda ångan i strykjärnet till det momentet.

Bertil och Folke har nu studsat runt här hemma i sina alldeles unika gympaskor. Och jag är nästan sugen på att fixa ett par till mig själv också. Bara fantasin sätter gränser för vad man kan göra med dessa pennor!

Pilot Pintor säljs i välsorterade pappershandlar, pysselaffärer och såklart på nätet. De finns i 24 härliga färger – alltifrån metallicskimrande till pastell och neon! Läs mer om Pintor och hitta din återförsäljare här.

En sportlovsrevansch

Kan inte minnas att jag någonsin längtat efter ett sportlov mer än jag gjorde i år? Förra sportlovet var jag ju höggravid med Ulf. Fullständigt slut i kroppen och med ångest krypande under huden. Jag gick upp varje natt och kylde benen med snö. Benen som plågades av restless legs. Underlivet som dunkade av åderbråck. Fogarna som gjorde att jag jämrade mig vid varje steg. Det var en hemsk vinter. Evighetslång eftersom jag inte kunde göra något av det jag älskar mest med vintern. Bara sitta still, vänta och ha ont.

Så i år tog jag revansch. Varje dag har jag unnat mig långa skidutflykter och promenader. De flesta i ensamhet. Några med barnen. Jag har stått och kisat mot solen och känt kinderna hetta. Jag har lett så stort att det börjat ila i framtänderna. Jag har njutit av känslan att få träna mig utmattad i stället för att vakna utmattad.

En enda utflykt orkade jag mig på förra sportlovet. Ner till sjön. Då tog jag bilen dit och satt sedan som en padda och kunde knappt grilla min egen korv.

Vi gjorde samma utflykt i år. Men nu skidade jag dit med barnen. Och en tung ryggsäck med fika på ryggen. Och en tung ryggsäck med ved på magen.

Och istället för att ligga upp och ned och pressa med huvudet mot min urinblåsa. Satt Ulf på en filt i snön och var oemotståndlig.

Gammor och Ulf. Skiljer 81 år mellan dem. Hon drog ner honom till sjön i en pulka i djupsnö. Tur att han har en sådan rivig gammor att förlita sig på!

Det växer en gran på taket till vindskyddet. Den står där och ser söt ut och varje gång måste vi fundera på om den trivs i sin upphöjda position? Vad andra större granar tänker? Har lillgranen hybris?

Jag får förresten enorm vårkänsla av den här bilden. Solen! Snön! Den knallblå himlen! Som inte varit så här färgstark sedan september.

Om du bor där det aldrig är snö kan jag förstå om du tycker att det här bara ser ut som en vanlig snörik vinterdag. Men det är stor skillnad. Solen värmde så jag fick klä av mig. Satt i snödrivan med t-shirt och barnen tog av sig och sprang barfota i snön. Ackompanjerade av kvittrande vårfåglar.

Fast det där med t-shirten och barfotaspringet var när vi kommit hem till solväggen igen. Vid sjön var alla påbyltade något enormt. Vilken lyckad bild förresten. Om man med lyckad menar att mössor, järnpinnar och vantar passar bra framför ansiktet.

Det finns en enda bild på mig från det här sportlovet. Bertil tog den när jag inte var beredd. Och den är förfärlig. Man är verkligen ALDRIG så ful som i marssolens sken. Visst är jag blek i november – men då är det ju så mörkt att det inte märks. Nu däremot. Nu reflekterar solen mitt eländiga anlete. Torrt, fnasigt, kritvitt. VETTSKRÄMT. Och håret är elektriskt och torrt så man får stötar. För att inte tala om alla oplockade ögonbrynsstrån som visar sig när man plötsligt har dagsljus igen. Fula vinterkläder har jag också. En nopprig mössa som borde eldas upp.

Ja, huva vilket gammalt skåp jag är. Men det bryr jag mig inte om. Vem har tid att störas av sitt utseende när man kan åka skidor igen och grilla sin egen korv? Till och med ha packning både på fram och baksidan av kroppen!

Den här veckan har varit min sportlovsrevanch. Och om du just nu är höggravid och mår piss. Då lovar jag dig.

En dag får du din revansch också.

• Reklamsamarbete Pufz •

Bra att ha i bebislivet

Det är nog ganska spännande att ha två storebrorsor. En vanlig måltid kan man bli underhållen av Hulken med hockeyhandskar. Eller ja underhållen och underhållen förresten. Snarare halvt ihjälskrämd.

Men när Folke tog av sig masken blev det gladare miner igen! I alla fall på Hulken.

Idag är jag själv lite extra glad – för att en av mina allra första bloggannonsörer (alltså ända från 2012) syns här igen! Nämligen Pufz. Anna startade Pufz under småbarnsåren när hon insåg att det saknades bra frysformar för barnmat. Så hon tog fram sina egna formar fria från BPA och ftalater. Anpassade för både ugn, frys, mikrovågsugn samt diskmaskin och möjliga att sterilisera genom kokning.

Jag använde dem flitigt när Bertil var bebis och jag lagade nästan all barnmat själv. Själva maten går såklart att förvara i frysformen – men vill du frysa in mer mat i dem än bebisen ätit upp kan du bara pluppa ner de frysta puckarna i gamla urdiskade barnmatsburkar. Storleken på frysformarna gör nämligen att maten ryms perfekt. Och med tätslutande silikonlock går det enkelt att ta med burkarna när man ska iväg någonstans.

Idag gör Pufz inte bara frysformar. Pufz har tagit fram pralinformar, glassformar, bakmattor, slickepottar och annat bra att ha när man ska baka. Plus bitleksaker för bebisar!

Men min favorit just nu är nog dessa barnmatstallrikar. Garanterat glidfria på vanliga bord. Och för oss som har rustika träbord som är ganska svåra att rengöra från ingrodd barnmat är det praktiskt med underlägg i samma BPA och ftalat-fria silikon. Som gör att den mjuka tallriken står stadigt och inte åker iväg.

Men mest gillar jag haklappen. Ulf äter oftast naken eftersom han börjat avsky sådana där hårda hakklappar och nu också lärt sig hur man hakar loss dem på egen hand. Men den här mjuka, smidiga hakklappen har han ingenting emot.

Silikonformarna kommer i olika storlekar så att man kan komponera en måltid med flera olika sorters “puckar” i en barnmatsburk. Och fryser man inte in barnmat i dem kan man med fördel göra stora snygga isbitar!

Botanisera runt hos Pufz vettja, med koden underbaraclara20203 får du 20% rabatt på ett köp och koden gäller fram till och med 30 april! Och vill du ha bra recept på egen barnmat? Kolla in deras sida Barnmatsburken.se!

När bebisen sover ute

Uffe sover utomhus alla sina daglurar. Eller ute på verandan är det ju – men det håller utomhustemperatur så det är ungefär samma sak. Barn som sover utomhus beräknas sova ungefär tre gånger så länge som barn som sover inomhus. Så det kan jag verkligen rekommendera! Jag har fått lite frågor om hur jag gör när det är riktigt kallt ute så häromdagen när det var -25c passade jag på att dokumentera.

Jag börjar med att ta på honom ulltröja, ullbyxor, ullhätta. Just dessa kommer från Nostebarn. Ull är bra för det värmer när det är kallt och svalkar när det är varmt och transporterar bort fukt från kroppen. Viktigt att ha särskilt om bebisen är en sådan som gärna skriker och fäktar en stund (= blir svettig) när hen ska sövas. Man vill ju inte att svetten ska få bebben att börja frysa sedan.

Därefter på med den mysiga ullkoftan med huva som värmer så skönt. Och så tjocksockar på fossingarna. Fast ibland sover han faktiskt med nakna fötter också. De brukar vara varma och sköna när han vaknar så tydligen går det också bra.

Därefter pluppar jag ner honom i sin tjocka Reimaoverall. Tre lager på överkroppen och två lager på underkroppen. Benen ligger ju ändå under täcke sedan så det räcker bra.

I botten av vagnen lägger jag ett fårskinn. Det är stort att det räcker upp en bit på kanterna av vagnen. Det är bra eftersom det isolerar mot kyla underifrån och från sidorna.

Sedan lägger jag Ulf i en påse av manchester med fårskinnsfoder som min mamma sydde till mig när jag var liten. Påsformen är bra eftersom den ser till att värmen blir kvar i fotändan. Sedan trär jag tjocksockar eller stora vantar ovanpå overallärmarna. Han når knappt med händerna ut genom hålet men då smiter det i alla fall inte in någon kalluft.

Så lägger jag ner åkpåsen med Ulf i vagnen och viker över kanterna på fårskinnet så att det värmer fotändan. Och så toppar jag med en ullfilt som håller allting på plats. Sedan hänger jag en tjock ullfilt över hela sufletten på vagnen. Den viker jag över öppningen så att det blir mörkt.

Dels isolerar filten suffletten och ser till så att den värme som bildas i den lilla vagnen inte läcker ut genom det tunna taket. Dels gör den mörkt i vagnen. Små bebisar har ju inte lärt sig att blunda när de ska sova. De ligger och tittar tills ögonen faller ihop. Så genom att göra mörkt hjälper man dem att somna fortare.

Så fort Uffe somnat gluttar jag på filten och gör en luftspalt för cirkulation på var sin sida om sufletten (syns inte på den här bilden så ingen behöver få panik och tro att han kommer kvävas).

Så här sover sedan bebisen himla gott! När jag tar upp honom efter några timmar brukar han vara varm om kroppen men inte svettig. På sin höjd kan kinderna vara lite svala – men värms snabbt upp.

Ifall det är varmare skippar jag ullfilten som täcke. Och är det ännu varmare hoppar jag också över mellanlagrets grå kofta. Är det däremot kallare lägger jag en uppvärmd rispåse i vagnen som hjälper till att hålla varmt och skönt i fotändan.

Ja, så går det till när Uffe sover ute i midvintertid!

Amma, mamma!

Fina älskade unge. Som sliter i blusen och bankar pannan mot bröstkorgen och smackar amamamamamama när du är hungrig. Det är så spännande att amma en tiomånaders med massa vilja. Det har jag aldrig gjort förut.

Allt det fysiska var liksom lite för jobbigt tidigare. Jag orkade inte amma längre. Kände mig…kvävd? Kanske var det aldrig mer än sex månader jag kämpade på. Det tog några barn att vänja mig. Vid närvaron, kroppskontakten, det krävande men också fullkomligt avslappnade.

Ja så var det. Och allt är okej och helt i sin ordning. Jag ångrar ingenting. Jag gjorde det jag ville då och jag gör det jag vill nu., Och kanske ammar jag dig ett helt år till? Kanske i två? Vem vet. Det bestämmer vi tillsammans du och jag. Och alla sätt är bra sätt om det känns bra i magen.

• annonssamarbete Hipp •

En underbar matstund?

Jag saknar min hund Melker extra mycket nu när Ulf börjat äta riktig mat. Han får plocka med maten själv och det både droppar, smular och slabbar ner golvet rejält. Med en hund som städade under barnstolen var det inget problem. Nu är det lite mer frustrerande.

Samtidigt tycker jag att det är viktigt att småttingarna får äta själva (men med assistans såklart). För hur ska de lära sig om de bara blir matade? Jag har alltid låtit mina bebisar kladda vid matbordet. Känna på maten med fingrarna och smeta in hela sitt ansikte om de haft lust. Ja. Det har faktiskt känts som det enda rimliga. Bebisar gillar att kladda!

Men hur får man deras matstund att funka ihop med resten av familjens? Det är inte alltid givet. För mig är det en självklarhet att äta middag tillsammans varje dag. Det är vad jag själv vuxit upp med och vill föra vidare till våra barn. Men ibland är gemensamma måltider väldigt ansträngande. Om man själv är vrålhungrig och samtidigt ska försöka mata barn. Särskilt om man har barn i många olika åldrar där flera behöver assistans. Just nu har vi en riktigt matfrisk åttaåring, en spinkig femåring som bara gillar gurka med örtsalt och en knubbig bebis som äter både mat, lego och smågrus från hallgolvet. En intressant kombination.

För att få någon slags middagsro brukar jag börja med att ge Ulf mat medan vår mat ännu tillagas. Det kan vara rester från en tidigare middag eller någon av HiPPs ekologiska burkar. Särskilt deras sorter med fisk och kyckling brukar gå hem. Då ser jag till att han äter ordentligt och vet samtidgt att han får i sig det han behöver näringsmässigt. I samband med den måltiden får han också sina D-droppar. Under tiden Ulf äter har jag ställt fram vitkålsbitar till barnen som de kan tugga på om de är hungriga. Ett bra sätt att lura i storbarnen grönsaker.

Sedan när vi sätter oss ner och äter som familj sitter Ulf med i sin barnstol. Då får han smakbitar från våra tallrikar. En bit pannkaka, en morotsstav, några majskorn, en oliv. Sånt han kan plocka med själv i lugn och ro. Och eftersom jag vet att han redan fått i sig ett balanserat mål mat är det inte så noga vad han äter just då. Han får i alla fall vara med i måltidgemenskapen och samtidigt testa nya smaker.

Just eftersom man inte alltid har stenkoll på vad småttingarna fått i sig kan det vara skönt att komplettera med sånt man vet innehåller alla viktiga näringsämnen. Som Combiotik 2 från HiPP som är ett näringsmässigt bra komplement till maten. Den innehåller alla nödvändiga vitaminer och mineraler. Ett värdefullt stöd vid övergången från bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

Mina 7 knep för en härligare matstund!

1)Jag försöker skapa matro genom att sänka tempot. Tända ljus, stänga radioapparater som står på. Sitta ner och försöka känna lugnet.

2)Det är oftast lättare att mata en bebis om den har något eget att hålla i. Ett smörgåsrån, en gurkstav eller en alldeles egen sked.

3)Jag matar bebisen strax innan resten av familjen äter. Så får den mat i lugn och ro och jag får har kontroll över hur mycket den egentligen fått i sig. Sedan får bebisen sitta och plocka med smakprov från våra tallrikar under middagen. Och vara en del av måltidsgemenskapen.

4)Låt barnen kladda! Jag brukar ta av Ulf kläderna så han sitter i bara blöjan. Då kan han kladda, smaka och njuta maten precis som han vill. Efter måltiderna brukar jag torka av honom med en tvättlapp eller så sköljer jag av honom snabbt i badkaret. Barnstolen är alltid impregnerad i klet så den ställer jag i badkaret och sköljer med hett vatten. Då blir den ren på nolltid!

5)Om du som jag blir less på att bebisen spiller så mycket på golvet – testa att ha ett lakan eller ett duschdraperi under barnstolen. Den går enkelt att ta ut och damma av efter maten. Så sparar du in på dammsugning och golvstädning.

6)Barnmat på burk är en skön hjälp i vardagen. Önskar bara att jag hade fattat det tidigare. Vad mycket smidigare många matstunder hade gått. Och när jag köper färdig mat väljer jag alltid HiPP eftersom att deras mat innehåller alla viktiga näringsämnen och dessutom är god. Ja, till skillnad från mycket annan barnmat är den faktiskt kryddad. Vill ju inte ge Ulf någonting jag själv inte tycker verkar aptitligt. Dessutom är barnmaten ekologisk och märkt med EUs ekomärkning. Viktigt, viktigt!

7)Och ps. Om bebisen äter sämre vid ett mål brukar det bli bättre vid måltiden efter. Verkar småttingen nöjd och glad är den säkert det också.

Trebarnsmamman

Igår efter att barnen kommit hem från förskola och fritids var det ett sjungande, lekande och busande bland brorsorna. De krälade på golvet och spelade innebandy med slevar och lekte charader och sjöng musikal. Jag pratade i telefonen med vårdcentralen just då och sköterskan skrattade och tyckte vi hade ett härligt fredagsparty i bakgrunden. Fredagsparty indeed! Stämningen var hög. Jag blir hög av att ha alla mina pojkar nära mig. Jag är så obeskrivligt glad för att det blev just tre stycken. Vi var inte kompletta innan Ulf kom.

Jag har aldrig haft några förväntningar på att mina barn skulle älska att få småsyskon. Jag var själv helt ointresserad av småbarn som liten och förutsatte inte att mina barn skulle vara annorlunda. Bertil visade sig dock vara en helt underbar storebror till Folke. Kärleksfull, omhändertagande och klok. Bertil är Folkes stora förebild och idol i livet.

Hur Folke skulle bli som storebror var däremot lite av ett wildcard. Han var ju så mycket lillebror. Men han har vuxit de sista tio månaderna. Och älskar att vara stor och få ta om hand. Han tycker att ljuset i livet är hans två brorsor som han skulle gå genom eld för. Eller i alla fall försvara mot varje stöddig storkille som försöker sig på något.

Nu har det gått tio månader sedan vi blev tre i familjen. Ulf har blivit allas vår snuttefilt och gosegris. Vår tröst när vi är ledsna. Den unge som gråter över något ropar HÄMTA UUUULF och så får Ulf komma och trösta. Bara genom sin närvaro. Vi skrattar så mycket åt honom, iakttar hans framsteg. Jublar när han lär sig vinka, klappa händerna, gå och säga titta. Vi hjälps åt att räkna hans nya tänder och turas om att läsa böcker. Tillsammans är vi en trygg flock på fem.

Och fast jag fysiskt sett känner mig helt utsliten och förbrukad. Fast jag inte haft ork att ta hand om mig själv på länge. Fast jag har smärtor i leder och fogar och rent objektivt aldrig sett så bedrövlig ut som nu. Så har jag heller aldrig känt mig rikare eller mer värdefull. Mer förnöjd och duglig som människa. Det känns lite ovant. Men mina tre barn har flyttat min blick till det som är viktigast. Och deras kärleksbetygelser väger tyngre än allting annat.

Att få tre vackra söner. Det är nästan inte rimligt att en människa ska bli så rikt välsignad.

Min första egna tid

Jag steg upp när väckarklocka visade på 05.40. Ammade Ulf, snurrade ihop datorladdaren och lockade håret. Packade ner hårspray, bröstpump och sminkväska i min silvriga lilla Rimowaväska. Kramade barnen och Jakob hej då och satte mig på tåget till Stockholm.

Det här är första gången jag är ifrån Ulf. Det känns ovant och konstigt och alldeles, alldeles underbart. Jag riktigt njutryser av att vara själv. Min assistent Charlotte bokade första klass, tyst vagn med frukost. Och direkt jag klev på tåget tog jag fram min gosiga ulltröja och stora fluffiga halsduk och nu sitter jag nedkurad i sätet – helt uppfylld av lugn. Ingen vill mig någonting. Ingen stör. Bara jag, mitt kaffe och utsikten.

Jag har inte varit i Stockholm på ett och ett halvt år. Inte saknat det heller men nu känns det plötsligt roligt att göra en utflykt. Roligt och liksom nervöst? Jag är så ovan. Imorgon ska jag medverka i en panel på Västerbottensdagarna på Grand Hotel. Men idag ska jag möta upp min syster som också ska medverka och kommer resande från Borås. Vi ska gå på Nationalmuseum tillsammans i eftermiddag. Prioriterar alltid museum när jag reser någonstans. Hela mitt inre skriker faktiskt efter näring av detta slag just nu. Kultur och egentid med min syster.

Ikväll ska vi äta middag på Rutabaga på Grand Hotel. Sist jag var där var det med Erica – då blev vi bjudna stort av hennes bror Mathias som är kockgeniet bakom restaurangen. Ända sedan dess har jag skrutit för Anna om hur gott det var. Så nu ska vi äta och njuta och i matkoma ska jag sedan somna i min hotellsäng. Sova en ostörd natt. Hur lyckligt lottad är jag?

Och imorgon ska jag starta dagen med att åka till Handtryckta Tapeter på Långholmen och kolla på vintagetapeter till mitt vardagsrum. Innan det så småningom är dags att arbeta. Jag känner mig så glad och fri och lätt till sinnes så det är inte riktigt klokt. Som en yster ko på grönbete!

• annonssamarbete Adlibris •

Läsning för mörka kvällar

Jag har ju många gånger skrivit om vikten av att läsa för barn. Förutom att det är en mysig stund för närhet och vilsamt umgänge – är det ett sätt för barnen att läsa sig om världen och utveckla sitt språk. Så att de bättre kan sätta ord på sina tankar och känslor.

Att läsa för barnen varje kväll har blivit en självklarhet här hemma. Och jag tror nyckeln till att läsa handlar om att skapa en vana kring läsandet. Så att man verkligen tar tid för det varje dag.

Och är inte det här den mysigaste lästiden på året ändå? Krypa ner i sängen lite tidigare för att hinna läsa extra länge. Jag har en hel sektion i barnens bokhylla vigd åt julböcker – som är det vi helst läser nu.

Och det roliga är alla julböcker som kommit sista åren – där man läser ett nytt kapitel varje dag. Vi brukar välja en ny sådan bok att läsa varje december. Tidigare favorit har varit Skorstensjul – men jag tror att Snösystern av Maja Lunde kan bli en farlig konkurrent. Illustrationerna av Lisa Aisato är ju helt magiska.

Jamen kolla bara!

Dessutom vill jag rekommendera en ny liten pärla från Per Gustavsson. Han har skrivit och illustrerat många av våra favoriter här hemma – titlar som När Prinsar stannar hemma och En stackars liten haj. Och i den Augustnominerad boken Sen kom Vintern möter vi haren som en dag upptäcker ett vitt strå på kroppen och får en riktig livskris. Det här är en rasande rolig och rörande vinterberättelse!

Här hittar ni Adlibris alla härliga julböcker.

Vill också passa på och tipsa på två julkalendrar så här inför december. Den ena är Pixikalendern. En helt enkelt briljant idé – där en ny Pixibok ryms bakom varje lucka ända fram till julafton. Alldeles lagom långa berättelser för att man ska kunna läsa dem direkt på morgonen när man öppnat luckan.

Förutom en Pixikalender har vi också adventskalendern Handbok för Superhjältar. Kan verkligen rekommendera dessa böcker som vi läst oräkneliga varv för våra barn. Särskilt åttaåringen har varit förtjust i serien om superhjälten Lisa som bekämpar så väl mobbare som skurkar med sina superkrafter. I den här aktivitetskalendern gömmer sig bakom varje lucka pussel, aktivitetsböcker, klistermärken, julpyssel och korta berättelser. Här hittar ni Adlibris julkalendrar!

Det här var två av mina julfavoritböcker ur den sprillans nya bokutgivningen. Här kan ni läsa om äldre julboksfavoriter hemma hos oss.

Loppa julklappar till barnen

Det finns så mycket roligt att ge och få från second hand nu i juletid. Min syster och min faster är riktiga fenor på att loppa julklappar och kommer ofta med sånt de köpt på begagnat. Det är ärligt talat den bästa klapp jag vet! Just för att det är så oförutsägbart.

Och nu tänkte jag tipsa om begagnade saker man kan köpa till barn i jul. Fast det här är ingen sådär allmän lista som passar alla barn och ungdomar – den baserar sig på sånt vi brukar ge till våra barn och sånt som jag själv gillade att få som liten. Har ni andra tips så fyll gärna på i kommentarerna! Vill också passa på att tipsa om en tidigare lista jag gjort – på 30 kreativa klappar till barnen. Ifall du vill ge någonting som främjar barnens skaparlusta och kreativitet!

Nu kör vi!

Platta paket

Jag letar alltid bilderböcker. Finns ofta billigt på loppis och när vi läst tills vi tröttnat så skänker jag tillbaka igen. Men man behöver förstås inte begränsa sig till bilderböcker. Kapitelböcker är ju kul och bra. Och kanske böcker som man får använda när man pysslar? Med sidor att klipp loss och göra collage av. Eller faktaböcker av olika slag. Den här boken med gåtor hittade jag på loppis och den ska min äldsta unge få i present. Han är besatt av att berätta gåtor just nu så det passar utmärkt.

Leksaker

Min systers barn får bland annat varsin loppad klapphund i present i år. Tror aldrig de ens sett sådana förut så det blir skoj. Man kan också köpa barbiedockor, bondgårdsdjur, duplo, playmo, små gosedjur mm. Tror det viktiga för att det ska kännas som en “riktig” present (trots att den saknar sin köpesförpackning) är att man lägger lite krut på själva paketeringen. Som att placera alla bondgårdsjur i en liten fin låda eller klapphunden i en skokartong man klätt i tyg. Tvätta gosedjuren så att de blir rena och fluffiga och bind ett sidenband kring halsen på den lilla katten. Poängen är att förpacka så att det känns roligt och spännande att få!

Riktiga grejer

Klart man vill ha riktiga grejer att leka med! Med det menar jag exempelvis kastruller, slevar, vispar, koppar, muffinsplåt etc. Sånt som barn kan tycka är kul att ha när de leker kök, café eller liknande. En gammal fast telefon med massa knappar är succé för ett mindre barn – liksom en skrivmaskin kan vara för en sexåring. Underskatta inte värdet av att få RIKTIGA GREJER!

Inredningsdetaljer

Tweenien som gillar att fixa fint på sitt rum kanske kan få en ny lampa, någon fin plansch eller nya krokar på väggen. En jordglob eller en mysig, lurvig matta? Sådana saker önskade jag mig ofta i den åldern och det var ju nästan det härligaste! Att komma hem efter julfirandet och fixa fint i rummet med alla nya små saker. Här tror jag Blocket, Tradera och Marketplace är bästa ställena att leta om man har barn som gillar lite modernare grejer och man är ute efter något väldigt specifikt.

Små mystiska mojänger

Det är min absoluta favoritkategori! I den ryms allt sånt där som barn älskar men som vi vuxna kan betrakta som onödigt eller rent av skrot. Har till exempel köpt de små lådorna på bilden – cigarrlådan och glasasken – till min ena son, där han kan lägga alla sina hemliga lappar, finaste kompisgåvor, hjärtformade stenar, vackra kristaller eller vad han nu får lust med. Men de där mystiska mojängerna kan också vara en gammal ringklocka, ett tomt etui för en dyr reservoarpenna. En avlagd låda för fiskedrag, med massa små bra fack för alla sudd man samlar på….Barn i 5-9 års ålder brukar enligt min erfarenhet gilla saker som dessa. Gärna om de känns lite gamla och mystiska. Som om man kunnat hitta dem i ett öde hus eller i ett skeppsvrak.

Sportutrustning

Saker som barnen nöter mycket på och som kan ärvas mellan syskonen kan självklart vara idé att köpa sprillans nytt. Men annat går ju att hitta begagnat. Jag brukar be min pappa kirra en ny uppsättning skridskor till barnen varje jul från returmarknaden. Där slipar de skridskorna så de är i bra skick. Och räcker gott och väl att åka på en säsong, innan de blir för små. Man kan också hålla utkik efter sparkar, pulkor, skranor, tefat och andra saker för utelek.

Utklädningskläder

Antingen sånt som faktiskt ÄR utklädningskläder (brukar finnas lite sånt på loppisar ibland) – men annars bara vanliga skojiga kläder som barnen kan klä ut sig med! Knasiga kjolar, färgglada sjalar, hattar i olika modeller. Klackskor, väskor och vantar med spets. Samma sak gäller här – tänkt på att förpacka det roligt för att presenten ska kännas riktigt rolig! Till exempel kan man lägga alla kläder i en loppad liten resväska. Vips har man fått en hel himla utklädningslåda i present!

Vanliga kläder

Det måste ju förstås inte vara utklädningskläder man får. På loppis finns ju massa vanliga barnkläder också. Som dessa underbara klänningar och vantar som mina systerdöttrar ska få i julklapp av mig. Köpta för en tjuga styck på PMU. Ska bara tvätta, stryka och sedan slå in dem fint…

Smycken

Storbarnet i familjen – som tagit hål i öronen – ska få massa olika örhängen jag köpt second hand. Eftersom smycken lätt slarvas bort är det skönt att inte ha så dyrbara varianter. Och köper man halsband på loppis kan man också klippa sönder dem när man tröttnat och använda pärlorna till att trä nya smycken. Ett väldigt billigt och bra sätt att få tag i skojiga pärlor, stenar och kedjor!

Sova ute?

Ulf sover ute på dagarna. Eller ute och ute – han sover på vår veranda. Men det är ju lika kallt som ute. Känns så sunt på något sätt. Mina äldre barn sov sällan ute, för när de var små fanns ingen veranda. Och eftersom vårt hus ligger på en blåsig åker kändes det alltid lite läskigt att ställa ut en vagn utan att ha en trygg lä-vägg bredvid. Eller ett tak som skydd mot snö-ras.

Han sov ute häromdagen när det var arton minus. Inbäddad i fårfällar och med en liten filt över vagnen. Lagom svalt och skönt. Visst känns det som att barn som sover ute sover mycket längre? Högst ovetenskapligt, men ändå. Är det någon fler som har den erfarenheten?

• annonssamarbete Albert •

Med läraren i fickan

Jag kan bara minnas en period under mina tolv år i skolan när jag egentligen gillade matte. Det var i mellanstadiet. För då hade jag Marianne, som var en sån himla bra lärare. Hon kunde förklara allting pedagogiskt och gjorde matten rolig och meningsfull. Med henne kände jag att mattematik var kul. Om inte min specialbegåvning – så ändå någonting som jag behärskade.

I högstadiet blev det öken igen. För då fick vi nya mattelärare flera gånger i rad. En av dem lät oss till och med välja på att räkna matte eller spela schack i biblioteket. Gissa vad jag och min kompis Åsa valde? Jag minns också att jag vid en särskilt jobbig mattelektion omöjligt kunnat förstå lärarens instruktioner. Jag låg dubbelvikt över bordet och suckade när min gamla fröken Marianne gick förbi i korridoren. Jag bad henne om hjälp och några minuter senare hade hon fått mig att fatta det min riktiga mattelärare inte lyckats med på flera lektioner.

Bra lärare är A och O. Och som tur är finns det många av dem! Men jag skulle säga att ju svårare och tråkigare man upplever ett ämne – desto viktigare är läraren. Och ibland räcker inte lektionstiden till för att hinna greppa allt.

För äldre barn och ungdomar som vill utveckla sina kunskaper är matematikappen Albert ett bra träningsredskap och läxhjälp. Tack smart teknologi kan Albert nämligen förklara och hjälpa till att hitta lösningen om man kört fast i sin mattebok. Han hjälper även barnen att lägga en plan för vad och hur ofta dom behöver plugga, exempelvis inför ett test eller nationellt prov. Albert är nämligen utvecklad på ett sätt som gör att han lär sig för varje gång han används. Och ju mer han används desto bättre blir han på att hjälpa till! 

Så här står det på Alberts hemsida.

Albert kan många av de matteböckerna som används i högstadie och gymnasiet. Han kan också rekommendera dig uppgifter som är väldigt lika de du har i just din bok. Via Albert får du tillgång till ca 200 digitala lektioner och test-centret för att kunna mäta dina kunskaper. Albert ger dig också skräddarsydda rekommendationer på vad du behöver träna mer på och kan också ta fram uppgifter som du ska träna på för att bli en riktig mattemästare!

Albert finns som mobilapp vilket passar äldre barn som kan ha den med sig i fickan och räkna just där de råkar befinna sig. Hur smart?! Oavsett om ni har yngre eller äldre barn, så måste ni passa på att testa om ni inte redan gjort det – Just nu är det helt gratis året ut! 

Klicka här för att utnyttja möjligheten och ta reda på mer.

Det var bättre förr

Jag är så nöjd för jag har gått och köpt en ny gammal vagn. Har en modern vagn sedan tidigare. Som jag varit ganska nöjd med. Ganska. Ändå har jag otroget klickat runt på Marketplace och Blocket och suktar efter något annat. En gammal vagn. De är ju nämligen SÅ MYCKET BÄTTRE! Det hjälps inte. Mycket högre för det första, vilket är bra för oss långisar. Mycket större avstånd mellan korgen under vagnen och vagnens liggdel dessutom. Så att man får plats med stora matkassar eller annat som ska kånkas hem. Hjul som det aldrig kan bli punka på. Ett magnifikt gung som sussar vilken unge som helst till sömn.

Och så ja. Det självklara. Snyggheten. En gammal vagn är snyggare precis på samma sätt som en gammal bil är snyggare än en ny. Ingen Volvo XC 90 i världen kan mäta sig med en gammal Volvo Amazon.

Idag tog jag lilleman på sin första åktur. Snacka om nöjd!

Det enda som INTE är bra med gamla vagnar är att de inte blir lika små när man fäller ihop dem. Så min moderna vagn får stanna kvar till de där gångerna det ska packas platseffektivt i bilen. Och däremellan använder jag detta vrålåk.

Kom på att jag kan börja använda min fina gula klänning från &Other Stories också. Hade den när jag var gravid förra hösten men sedan när jag ammat så tätt har jag fått hänga undan den. Men nu när han äter mer riktig mat än mjölk om dagarna så funkar den perfekt.

Tröttnar heller aldrig på denna vackra ullkappa som jag fått av min moster. Känner mig så dramatisk och chic i den!

Är också glad för mina nya höstpjucks. Ett par riktigt fulsnygga klackade kängor med traktorsula från Zara. Skönaste jag burit på år och dagar

Ja detta var dagens outfit det. Jag klädde mig i pumpafärger dagen till ära – eftersom det vankades Halloweenpysselkväll med matlaget. Men mer om det får ni se imorgon!

En ruggig dag i oktober

Idag låg dimman tung över byn och det blev aldrig ens dagsljus. Barnen var tröttare än tröttast och det kändes så bra att tänka på att det är fredag och att ett helt långt höstlov ligger framför oss. Jag fattar inte var den här hösten har tagit vägen? Det känns som att det var tre veckor sedan jag satt på uppropet med åttaåringen. Nu är vi halvvägs till jul!

Jag tycker mig se varje dag hur barnen blir snorigare, blekare och blåare under ögonen. Det är en krävande tid – den mörka perioden. Som egentligen håller i sig fram till mars när ljuset vänder åter. En jobbig men också ganska mysig tid om man orkar och förmår ta tillvara på den.

Jag hade tänt alla stearinljus på hela nedervåningen när barnen kom hem från skolan. Jag satte på musik och dukade fint och lagade renskavsgryta till middag. Jag vill att hemma ska vara som en mjuk, varm fåtölj som barnen kan slå sig ner och vila i. Ibland lyckas jag. Någon grät för en grej som hänt under dagen och den andra pustade ut över något som istället gått bra. Och jag fick krama och pilla i håret och försöka ta in och vara närvarande. Och efter en stund var alla på samma våglängd och jag kunde fortsätta laga mat. Kände mig tacksam där jag stod och rörde i grytan och hörde Jakob läsa för barnen i vardagsrummet. Tänk att jag har den här flocken jag bor med? Att jag får vara en av de viktigaste pusselbitarna i deras barndom? Mer mening behövs inte i mitt liv!

Efter maten la jag Ulf att sova och så kröp vi andra ner i soffan med fredagsmys och såg Zootropolis. Alltid ett öga på filmen och ett öga på barnen för att se deras oemotståndligt gulliga ansiktsuttryck och kommentarer. Nu sover hela flocken. Och jag sitter själv och äter Polly och ser på Succession och tänker att bättre kan man fasen i mig inte ha det. En ruggig dag i oktober.