30 kreativa klappar till barnen

Det är klart att barn ska få klappar till jul! Men det stora plastberget kan ju ge en ont i magen. Framförallt när många av presenterna tröttnas på efter bara någon dag. Till våra egna barn köper vi knappt några paket, eftersom de har så många släktingar som vill ge. Men när vi köper saker så tycker jag att det känns bra att ge något som främjar kreativiteten. Klart ungarna ska ha konstnärsmaterial och verktyg för att skapa, bygga och kreera! Det kan aldrig vara fel. Här kommer tips på julklappar som stimulerar barns kreativitet. 

  1. Play doh. Köp några burkar med olika färger och gå sedan på loppis och hitta pepparkaksformar att dega med. En avlagd vitlökspress är också rolig att trycka ut lera i och få fram olika former.
  2. En egen limpistol med limstavar
  3. Cernitlera. Bertil är verkligen i cernitleraålder och älskar att bygga små saker av lera
  4. Fingerfärg för mindre barn
  5. Utklädningskläder. Här kan man gå loss på loppis och köpa knasiga hattar, konstiga skor och överdådiga balklänningar från nittiotalet. Och på barnavdelningen på loppis finns ofta nästan oanvända utklädningsdräkter. Min syster har också sytt flera dräkter till våra barn.
  6. Akrylfärg och penslar. Gärna med tillhörande staffli eller i alla fall riktiga pannåer. Rolig present till lite äldre barn.
  7. Små trärena figurer (brukar finnas på exempelvis Panduro). Med tillhörande penslar och färg att måla och skapa filurer med. Skicka gärna med en gammal skokartong eller liknande som barnet kan måla/klä in och bygga hus till filurerna av.
  8. Liten vävstol/vävram och material att väva med
  9. Origamipapper och medföljande instruktionsbok. Ger man det här till sina egna barn kan man istället passa på att låna hem några origamiböcker på bibliotieket som man lägligt kan ha hemma när paketet öppnas.
  10. Washitejp
  11. Någon färdig pyssellåda där lite allt möjligt följer med. Tror både Rusta och Panduro har sådana. Annars kan man plocka ihop eget sortiment i en fin låda. Med typ limpistol, hobbyfärger, klistermärken, glitterlim, fint mönstrat papper, en bra tejp, paljetter, piprensare eller mosaikstenar.
  12. Ett trärent pusseel som barnet själv kan måla ett motiv på. Har sett att Tiger sålt sådana tidigare.
  13. Färdiga experimentlådor med ingredienser och beskrivningar till olika experiment.
  14. Saxar som klipper roliga mönster
  15. Ett täljkitt för barn – såg att Eljestshop.com sålde sådana
  16. Stämplar av olika slag. Bokstäver, djur, figurer.
  17. En låda med riktiga verktyg men i barnstorlek. Viktigt att det verkligen är riktiga grejer – de ska ju kunna användas! Bertil fick en snickarlåda av sin farfar ett år och det var väldigt uppskattat. En liten hammare, såg, skruvmejsel och vattenpass. Och så massa spik och skruvar. Skicka gärna med lite träbitar att bygga av också –  om du inte vet att barnet har det hemma.
  18. Roliga, kluriga sällskapsspel
  19. En bra kokbok eller bakbok anpassad för barn – och så kanske medföljande ingredienser eller fina muffinsformar eller en kockmössa
  20. Garn att virka små figurer av. Så kallad Amigurumi. Instruktionsböcker går att köpa till garnet, men annars finns mycket att läsa på nätet, eller låna på biblioteket.
  21. Ull och tillbehör för att kunna tova.
  22. Förstoringsglas och håv för att gå på exkursion i naturen. Och kanske en liten pärm att sätta in pressade blommor i, eller en låda med flera fack för att sortera in sina naturfynd.
  23. Pärlor och pärlplatta.
  24. Ansiktsfärg för att förvandla sig med.
  25. Fina pärlor. Och elastiska band, clips och ringar att dekorera med pärlorna och få fina smycken.
  26. En påse med udda stuvbitar. På exempelvis Ohlsons Tyger säljs många glittriga, pälsiga, fransiga stuvbitar. Roliga att pyssla kläder till Barbie, dockor och gosedjur med. Eller för att inreda små hus till figurer. Typ skokartongs-storlek.  Finns symaskin är det förstås kul att kunna sy på riktigt – annars kan en stor nål med lite grövre tråd (typ broderigarnstorlek) funka bra att sy med. Skicka med lite textillim också.
  27. Lera som bränns i ugnen eller lufttorkas. Gärna med riktiga redskap för lera också. Kul för lite större barn som vill skapa saker “på riktigt” och inte bara fantasifigurer.
  28. Porslinsfärg/porslinspennor och loppat porslin att måla på.
  29. Vanliga neutrala magneter. Som barnen sedan kan skapa personliga kylksåpsmagneter av med hjälp av knappar, strandfynd, cernitlera eller annat kul.
  30. Loom-bands i olika färger.

Bebissuget och ynnesten

Jag har ett enormt bebissug. Kan inte minnas att jag känt så här någon gång tidigare i livet. Men bebisar är allt jag tänker på. Om natten drömmer jag att jag ammar bebis, rullar barnvagn och pussar på tjocka små fotsulor. Det är drömmar som känns helt verkliga. Sådär så att jag är förvirrad när jag vaknar. Undrar var bebisen är. Det är så härligt att genom drömmen få en föraning om det stora vi snart ska få uppleva igen. Men den här gången förhöjt till hundra eftersom jag får se bebisen genom mina stora barns ögon.

Den här bebislängtan gör också att jag vill vara med mina barn hela tiden. De är så mysiga och underbara och roliga – och just nu båda två i en fas där livet är hyfsat friktionsfritt. Och när jag ligger i deras säng på kvällarna och stryker dem över håret så tänker jag på hur otroligt det är att jag få känna så mycket kärlek. Hur sällsynt är det inte att lära känna någon som man älskar villkorslöst? Som man vill mer gott än man vill sig själv. Som man skulle vara beredd att dö för, utan att blinka. Vars utveckling man njuter av att följa. Vars skämt man skrattar åt, vars infall man häpnar och facineras över. En person som man vill vara nära. Beundra, smeka, trösta, skydda. Lära känna varje del av. Ja, nästan äta upp. Som en förälskelse – men så otroligt mycket starkare och djupare. Och framförallt livslång. Hur många sådana relationer får man under en livstid? Får man ens någon?

Men så får man barn och så känner man allt det där på en och samma gång. Utan att ha gjort ett dugg för att förtjäna det. När jag tänker närmare på det kan jag inte förstå hur någon kan bli utvald att få upplevat en sådan lycka. Och att just jag är en av dem.

• Annonssamarbete ImseVimse •

Bebisprylar med ekotänk

Det är så mysigt att börja dona och göra iordning inför bebisens ankomst. Jag har inventerat mina lådor i källaren med bebisprylar – och fyllt på med det som saknas. Från ImseVimse har jag klickat hem sånt som jag inte kan vara utan när bebisen kommer! Framförallt flergångsprodukter som ersätter engångsprodukter. Tygblöjor, våtservetter och amningsinlägg. Det är bra både bra för miljön och för plånboken!

Som jag skrivit om förut har vi använt tygblöjor till våra barn, bland annat från ImseVimse. Eller i ärlighetens namn mest till Bertil för med Folke blev jag väldigt lat efter ett tag. Men nu tänker jag ta nya tag med bebisen. Det känns ju så hemskt att vi som knappt har några sopor i vanliga fall fyller tunnan på nolltid så fort vi får blöjbarn.

Jag har huvudsakligen använt all in one-blöjor till barnen vilket har varit toppen. Det är helt enkelt en blöja som är lika smidig att ta på som vanliga bebisblöjor. Där insidan av ekologisk bommullsfrotté och utsidan av PUL sitter ihop i ett enda stycke. Och när man tar av blöjorna sköljer man dem hastigt i vatten och lägger i en hink med lock i väntan på att tvättas. När man fått ihop ett gäng blöjor tvättas dem i maskin.

Men ImseVimse har fler typer av blöjor än all-in-one.  De har bland annat ett 2-part-system där man kombinerar en ekologisk bomullsfrottéblöja med en ytterbyxa av vattentätt PUL-material. Eller så viker man sina egna tygblöjor av tunt muslintyg (det som syns rullat till vänster i bild). Till en början använde vi tygblöjor av muslintyg till Bertil. Vi hade nämligen kvar sådana tygblöjor från när jag var liten. Men även efter att vi gått över till all-in-one-blöjor fortsatte jag använda det tunna muslintyget. Som snuttefilt, för att torka kräk och mjölk eller för att lägga över bebisen som ammade och behövde lugn och ro. Himla praktiskt och bra.

Att använda tygblöjor är inte bara en besparing för miljön utan också för plånboken. Andrahandsvärdet på tygblöjor är förvånansvärt högt och eftersom kvalitén är bra räcker blöjorna hela barnaskaran igenom – och sedan kan de säljas vidare. Här finns allt du behöver veta om tygblöjor.

Tvättbara våtservetter tycker jag också är nödvändigt. Mjuka i flanell är min favorit. Ska jag iväg blöter jag upp några och lägger i en vattentät tvättpåse. Skonsamt och milt för bebisars hud. Jag skulle själv inte välja att torka av mig med wipes preparerade med rengöringsmedel – så varför skulle jag göra det på mina barn? Speciellt inte flera gånger om dagen, som det ju blir när man byter blöja!

De vattentäta tvättpåsarna är också bra att ha med sig för att lägga de använda blöjorna i. Så kan man tvätta upp allt när man kommer hem.

Amningsinlägg i tyg är också ett måste! För de engångsinlägg för amning som finns att köpa på apoteken har jag svårt för.  Jag upplever att det fastnar ludd på brösten när mjölken läcker, vilket blir otrevligt när bebisen sedan ska äta. Speciellt när inläggen inte är av ekobomull. Så jag väljer amningsinlägg i tyg alla dagar i veckan. Ekologiska och bättre för miljön är de också!

Och eftersom jag hade en del problem med mjölkstockning under min andra graviditet tänker jag inte ta några risker den här gången. Speciellt inte eftersom bebisen kommer under vinterhalvåret. Den här gången lägger jag bröstvärmare i BHn som håller varmt och vindskyddat. Den vita varianten är gjorda  av 100% ull från Gotland med ett fodral av 100% silke. De är dessutom bra för att lindra redan uppkommen mjölkstockning.

Slutligen finns det något jag verkligen inte klarar mig utan under bebistiden. I den svarta påsen ligger nämligen en bärsjal. Jag fick låna en i tyg av min syster när Folke var liten och jag tycker att det är otroligt mysigt och smidigt med bärsjal på magen. Är en sådan som helst tar mina promenader på skogsstigar, där det är svårt att ta sig fram med vagn. Och då behövs ju en bärsja! Det är också smidigt med sjal när man ska laga mat, städa eller bara röra sig fritt i hemmet. Sjalen är ergonomisk och avlastar ryggen. Det är lite svårt att visa hur bärsjalen ser ut på mig när jag inte har en bebis – men hos ImseVimse finns bilder och instruktioner för hur den ska användas. Tyget är i 100 procent ekologisk bomull och förvaringspåsen till selen är sydd av tygresterna som blev över från sjalen.

Nu erbjuder ImseVimse 15 procent på hela sortimentet (utom reavaror) för dig som läser. Använd rabattkoden UnderbaraClara när du handlar (gäller till den 28/11). Kanske bunkrar du tygblöjor, eller så kan en fin bebisfilt bli en bra julklapp till någon som väntar smått? ImseVimse har inte bara bebisprylar – det finns också tygbindor, tygtamponger och rengöringspads som man kan köpa istället för de miljödumma engångsalternativen. Här kan du läsa mer om det! 

När bröst plötsligt blir äckliga

Ibland känns det som att vi bara står och stampar. Samma korkade argument i samma korkade diskussioner vevas om och om igen. Nu är det amningens tur att diskuteras. Man tror ju ta mig fan inte att det är sant! Bloggaren Johanna Toftby stör sig på ammande mammor och Bloggbevakning hakar på diskussionen och undrar hur hennes läsare ställer sig i frågan om offentlig amning. Och folk häver ur sig sina åsikter till svar. SOM ATT DERAS ÅSIKTER SPELAR ROLL? SOM ATT DE HAR NÅGON BÄRING? De har de inte!

Man ska skita helt i vad folk tycker. Barns rätt till att amma är lagstadgad. Det som tillåts på en plats ska gälla för alla. Där människor får äta ska bebisar få äta. Att någon tycker att det är äckligt med bebisar som suger på bröstvårtor är ingenting som någon ammande mamma behöver ta hänsyn till. För att fråga sig om bebisar ska få äta på offentlig plats är lika vidrigt som om vi skulle diskutera ifall romer eller synskadade ska få äta på offentlig plats. Det är en diskussion som inte är värdig ett modernt samhälle.

Det som förvånar mig är att folk verkar tro att mammor älskar att flasha tuttarna för dem. Jag kan försäkra att ammande kvinnor är ointresserade av åskådare. De förutsätter att vuxna i omgivningen artigt viker undan blicken. Men gör personen i fråga inte det får den skylla sig själv. Och även om några kvinnor säkert önskar att de kunde skyla bröstet och barnets huvud med en sjal – är det långt ifrån alla bebisar som går med på det.

Jag har hört människor som på fullaste allvar jämför amning med att de själva skulle dra fram snoppen på kafé eller kissa offentligt. Det är lite lustigt – för just dessa argument hör man aldrig annars. I vanliga fall får kvinnans kropp gärna exponeras. I tv, på tidningsomslag, i musikvideos och på stora reklamtavlor.  Men när kvinnors bröst används till sitt egentliga syfte, att ge bebisar mat, då får folk plötsligt panik. Då blir bröst plötsligt äckliga. Det är som att vissa inte står ut med tanken på att bröst kan finnas till för annat än mäns lystnad. Och när man jämställer en mans snopp med en kvinnas bröst säger det något om hur laddad kvinnokroppen är. En kvinnas bröst ska förstås inte jämställas med en mans könsorgan. En kvinnas bröst ska jämställas med en mans bröst. Och mäns bröst får vi se jämt och ständigt utan att något spädbarn blir mättare för det.

Respekt och diskretion är något som många kritiker till offentlig amning förespråkar. Så även jag. Så vet du med dig att du blir äcklad av ätande bebisar men ändå inte kan förmå dig att slita blicken från främmande kvinnors bröst: Välj en undanskymd plats nästa gång du åker tåg eller går på restaurang. Och räcker inte det – ta fram en sjal och lägg över ditt eget ansikte när du rör dig bland folk. Det blir trevligare för alla på det viset.

Hur känns det när det är mörkt?

Folke frågade mig en kväll hur det känns att vara utomhus när det är mörkt. Va, tänkte jag, det måste du väl veta? Men det minns han ju knappt! För det senaste halvåret (som är ungefär så långt som en fyraårings horisont sträcker sig) har han knappt ens varit ute i skymning. Barnen lägger sig vid sju och hittills har det varit ljust fram tills dess. Så vi bestämde oss för att gå ut och känna efter hur det känns när det är mörkt.  Men ute vräkte snön ner och istället utbröt snöbollskrig med Jakobs lillkusin Felicia.

Man minns ju första snöfallet som liten. När man fick kasta sig i snön och göra änglar och bygga snöbollslyktor och fånga flingor på tungarn. Lycka!

Varför blir det så kallt med flingor i ansiktet då? Undrade Folke på promenaden.

Det är många saker man ska tycka sig uppleva för första gången, när man är fyra år liten.

Snart började jag frysa och gick in – men de stannade de kvar ute och lekte länge!

Vilsamt höstlov

Det här höstlovet har jag tagit långledigt med barnen. Så igår söndag pep vi iväg till Jakobs mormor (barnen kallar henne gammor) medan Jakob stannar hemma och bygger på garaget. Igår firade vi Halloween som gammor ordnat. Bertil ville bli sminkad till en liten djävul, med rött ansikte, långa gröna klor och en fotsid mantel. Folke ville vara pirat. Sedan sminkade Folke mig till en katt vilket såg väldigt gulligt ut. Vi dukade läskigt, satte upp otäcka lampor och åt svart pasta med prinskorvar som såg ut som avslitna fingrar doppade i blod…hu! Väldigt uppskattat av barnen.

Jag njuter av att kunna vara ledig. Det känns som att det är först nu jag har förstått att även om det är flott att kunna vara ledig när som helst när man är frilansare – är det är smart att vara ledig på loven när andra är lediga. För då slipper man känna sig så jagad av mail och telefonsamtal.

Mest njuter jag av att få vara med barnen. De är så himla mysiga just nu. Både är extremt kelskjuka och gosiga och vill vara precis bredvid mig. Och jag som mest ligger till sängs och vilar fogarna uppskattar sällskapet. Att de är mammiga är ingenting man kan ta för givet när de börjar bli lite äldre…

• Annonssamarbete Apotek Hjärtat •

Bra att ha, när man skapar liv

Varje morgon när jag vaknar pillar jag i mig ett gäng vitaminer och tillskott. Nu som gravid känns det viktigt eftersom jag har otroligt dålig aptit, knappt vill äta något och bara är sugen på väldigt specifika saker (morötter, apelsiner och lakrits).  Samtidigt ska jag ändå hålla på och skapa ett helt litet barn inuti mig. Så det behövs ju bra grejer! För att komma ihåg att ta kosttillskotten står de bredvid mitt vattenglas på nattygsbordet så jag ser dem direkt jag vaknar.

Jag tar Apotek Hjärtats Multivitamin Gravid. Det är ett allsidigt kosttillskott som innehåller ett flertal viktig a vitaminer och mineraler, speciellt anpassat för gravida och ammande kvinnors extra näringsbehov. Det innehåller extra folsyra, kalcium, D-vitamin samt antioxidanterna C- och E-vitamin som bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress.

Utöver dessa kosttillskott tar jag också järntabletter (lider konstant järnbrist under mina graviditeter), folsyra och så magnesium för mina hemska krypningar i benen. Något jag också får när jag är gravid. Det sista rekommenderade min barnmorska mig och jag tycker att det känns som att det hjälper.

Tänk på att om du ska börja ta kosttillskott eller vitaminer är det klokt att konsultera en expert. Och går man till ett apotek så kan man vara trygg att de verkligen är experter! Man ska också vara noga med att hålla sig inom daglig rekommenderad dos för annars kan det blir för mycket av det goda.  Man kan alltid gå in på Apotek Hjärtat och få rådgivning av deras kunniga farmaceuter – eller så kan man enkelt och i lugn och ro göra som jag gör och klicka hem kosttillskott och vitaminer på apotekhjartat.se.

Apotek Hjärtat har vitamintillskott för hela familjen  – inte bara Hjärtats Multivitamin Gravid utan också Hjärtats Multivitamin Man, Hjärtats Multivitamin Familj och Hjärtats Multivitamin Barn. Jag minns så väl hur jag som liten alltid blev i-trugad vitamintabletter av mamma. Hur några smakade kartong och var hopplösa att försöka svälja hela, men att tuggtabletterna med fruktsmak smakade lika gott som godis. Vi brukade få tabletterna efter maten och jag minns att jag tyckte att det var som att få en extra efterrätt!  Synd bara att jag inte känner riktigt likadant idag…

Tips inför läslovet!

Nu stundar höstlovet – eller läslovet – som det allt mer kommit att kallas genom ett superbra initiativ från Läsrörelsen. Vi måste få barn och unga att läsa mer!

Att läsa böcker är en av mina stora passioner och också anledningen till att jag idag kan försörja mig på att skriva. Att läsa mycket är en förutsättning för att skriva bra. Jag läser högt för barnen varje kväll – och ibland också på dagtid när vi är lediga. Vi kryper upp i soffan eller sängen för en stunds lugn och mys. Det har jag fått med mig hemifrån.

Mamma men särskilt pappa läste mycket för mig. Och han köpte alltid böcker till mig när jag fyllde år. Och när jag blev lite äldre skaffade han prenumerationer på tidningar som Ordfront till mig, så att jag skulle ha något vettigt att läsa, istället för att bara bläddra i Frida och Veckorevyn. Och nu vill jag föra läsandet vidare det till mina barn. På förskolans föräldramöte förra veckan fick vi se klippet läs för ditt barn som jag varmt kan rekommendera dig kika på.

Om du läser för ditt barn (det räcker med tio minuter om dagen) kommer hen vid 17 års ålder kunna 50 000 ord. Om du inte läser kommer hen kunna ca 15 000 ord vid samma ålder. Som alla förstår har ju ungdomar som kan 50 000 ord betydligt bättre förutsättningar att kunna förstå vad som står i dagstidningen, i läroböckerna och vad som sägs i Studio Ett! SÅ LÄS LÄS LÄS!

Nu tänkte jag tipsa på fem suveräna nyutkomna böcker och en sjätte gammal klassiker som du kan läsa tillsammans med barnen under läslovet!

Handbok för Superhjältar av Elias och Agnes Våhlund är en serie böcker som tagit mina barn (och många andra ungar med storm). Mobbade Lisa upptäcker att hon har superhjältekrafter och tar revansch på mobbare och räddar stan från skurkar. Girlpower, spänning och högt tempo rakt igenom!  Boken känns som en hybrid av en mangaserie och en vanlig kapitelbok (textomfånget är ungefär detsamma som för Lasse Majas Detektivbyrå) och passar perfekt för fyraåringar att lyssna på och nioåringar att läsa själva.

Bidde det då? är en rar och knäpp liten bilderbok av Pija Lindenbaum. Folke älskar den men även Bertil tycker att den är väldigt skojig. Själv gillar jag att skräddaren är så lik författaren Lena Andersson. När jag såg henne på Bokmässan såg hon ut på pricken så här.

Rysliga Förskolan är Lina Neidestams första barnbok men knappast den sista! Om rädslan när man kommer först till förskolan och tycker sig höra ruskiga ljud inne från den tomma avdelningen…

Viggo och Rädslolistan har passat perfekt som läsning för vår familj den här hösten, på grund av stark igenkänning. Viggo är rädd för precis allting, har en jobbig fyraårig lillebror och en ny klasskamrat som faktiskt är ganska dum ibland. Han kämpar med att läsa och skriva och klara av allt läskigt som finns i en sjuårings liv! Som vanligt skriver Lisa Bjärbo väldigt inkännande om barns tankar och inre liv.

Äckliga kryp av Anna Hansson och Maria Andersson är en bok som handlar om just äckliga småkryp. Som likmaskar, spyflugor och dyngbaggar. Festlig läsning för hela familjen!

Slutligen vill jag tipsa om en barndomsfavorit för mig, boken Kattmössan av Eva Lindström. Katten Bruno springer bort från sin matte, som söker och letar efter honom i flera veckor. Men till sin fasa inser hon en dag att grannen och jägaren Birger har skaffat en nya pälsmössa. Och den ser precis likadan ut som hennes försvunna katt!

Minns att Kattmössan fick mig att känna ett sådant vemod när jag läste den som liten. Inte bara för handlingen, utan också för illustrationerna av novembergrå himmel, nedstämdhet och vardagsleda. Och även mina barn tycker att den är hemskt sorglig. Men sorgliga böcker behövs också, så man får utlopp för allt det ledsna.

Ha nu ett riktigt härligt Läslov! (Här och här finns tidigare inlägg jag skrivit med boktips för barn)

Här ligger hela flocken

Vi har sådana märkliga nätter nu för tiden. Våra barn har sovit i sina egna sängar sedan de var spädbarn. Men nu plötsligt ska alla sova inne hos oss. Det har varit så många ruskiga spökhistorier bland kompisarna att min stora son inte vågar ligga i sitt rum. Och eftersom storebror sover i samma säng som lillebror vill inte lillebror bli kvar själv. Och när barnen smiter in till oss på natten passar Melker på att följa efter. Så nu är det jag och Jakob, en sjuåring, en fyraåring och en hund som sover tillsammans. Plus min stora mage där det sparkas och levs rövare nätterna igenom.  Det är svårt att få en blund i ögonen.

Men det är också väldigt mysigt. Att ligga nära barnen, se deras ljusa hjässor sticka upp bland kuddar och täcken. Höra deras lätta snusande. Knäppandet i elementen som kommer igång vid femtiden, efter att ha varit avstängda under natten. Värmen som sakta sprider sig i rummet. Den svaga ljusningen vid horisonten, som skymtas bakom en ruta rosig av frost. Någon rullgardin har vi ännu inte hunnit ordna och från fönstret kan man  se både stjärnhimmel och norrsken när nätterna är klara.

Här ligger vi hela flocken samlade och hämtar kraft och närhet inför dagens alla utmaningar. Fint och jobbigt och mysigt på samma gång.

Gravid & utmattad?

Jag har fått en del frågor om att skaffa barn efter en utmattning. Hur man vågar, om det är en bra ide och sådär. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag tycker att det känns underbart. Jag väntade dock in att bli något sånär frisk igen innan jag blev gravid. Och något så när frisk måste jag säga att jag är. I våras mådde jag exempelvis bättre än jag mått på många år och kände mig så lycklig och stark och full av energi. Lite dumt kanske, att då bli gravid och veta att nio månader av graviditet och minst två år med småbarn och dålig sömn följer på det. Men jag vet också att jag brukar må bra som gravid. Inte utan krämpor – verkligen inte. Jag har väl de flesta fysiska krämpor man kan ha som gravid och är väldigt handikappad av foglossningarna. Men jag mår bra psykiskt av att vara gravid. Speciellt när jag kommit in i andra trimestern. Då känner jag mig glad, hel, förväntansfull, som jordens viktigaste person och liksom…ööh…helig. Jag slutar noja över min kropp och tycker bara att jag är mitt allra finaste.

Sedan kommer jag för första gången ha en riktig mammaledighet. Eller riktig och riktig. Men riktigare. Jag har ju min assistent Charlotte som kan avlasta mig och så Erica som hjälper mig med allting kring mina sociala medier. När jag var “ledig” med Bertil startade jag upp mitt företag och arbetade som en dåre. När jag var “ledig” med Folke var jag knappt ledig alls utan jobbade på och gick snart in i väggen. Nu kommer jag jobba litegrann, så att jag har råd att betala de som ska hjälpa mig under mammaledigheten.  Typ någon dag i veckan. Och då framförallt med bloggen (som jag älskar att hålla på med och kan sköta hemifrån) och Miss Clarity för att hålla det företaget flytande.  Men det mesta andra står på paus under minst ett år. Jag har räknat på det och det kommer kosta mitt företag drygt en miljon i minskade intäkter (!) att vara mammaledig. Men det får det vara värt, såklart.

Visst har det varit lite läskigt att bli så trött igen – efter att ha blivit stadigt piggare i många år. Men för mig märks en enorm skillnad på tröttheten. Såklart är man väldigt trött som gravid. I alla fall i första trimestern. Men det kan för mig inte jämföras med den bottenlösa, totalt kraftlösa, nedstämda tröttheten när jag var utmattad. Som inte gick att sova bort och som var tätt förknippad med ångest för mig. Jag känner mig oerhört trött nu. Men det bottnar ju i något positivt och jag är snarare glad och peppad på att ta hand om mig själv – än håglös och olustig.

Samtidigt vet jag att graviditeten och de första sex månaderna av bebisens liv brukar gå rätt smidigt för mig. Men det är när bebisen blir 7-18 månader jag tycker att det är som värst. Och att det är en rätt hemsk ålder ska jag inte sticka under stol med. Så det gäller att fundera på hur jag ska klara av det. Hur vi ska lägga upp det så att jag inte blir utmattad igen? Jag tror att jag kommer behöva ha en barnvakt som hjälper mig. Vi har ju mycket familj som avlastar – men jag skulle gärna ha någon som kom några timmar i veckan medan barnen är små. Hjälper till och avlastar de dagar jag jobbar. När Folke var liten hade vi Jakobs fantastiska lillasyster som gjorde det. Utan hennes hjälp hade jag blivit utmattad mycket tidigare. Men nu får jag se mig om efter någon annan som kan komma hit och hjälpa till ibland. Det kommer säkert lösa sig på något vis. Kommer dag kommer råd.

Det jag vet är i alla fall att ingen utmattningen i världen ska få komma i vägen för min längtan efter ett till barn och en större familj. Och längtar du också, så tycker jag att du ska ta den längtan på allvar. Även om du varit utmattad.

Sånt som får er att spy

Minns ni det här inlägget – om allt konstigt som får mig att må illa som gravid? Att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

När jag skrev det inlägget fick jag så himla bisarra och roliga kommentarer från er. Om vad som får er att vilja spy. Här kommer ett axplock

Jag förknippar udda saker (bilen, brevlådan), vissa appar (ex Tradera, står inte ens ut med att se loggan!) med illamående jag hade från tidig graviditet

Jag mådde illa av Hemnet, mina ballerinaskor och en tröja jag köpte samtidigt som ballerinaskorna. Min andra graviditet mådde jag illa av alla mina odlingar och min trädgård. Först nu när min bebis är 4 månader har jag börjat få tillbaka lusten!

Min dotter är 9 år idag, men kan fortfarande klökas när jag tänker på Ahlgrens lakritsbilar, ja jag tror till och med jag hade kunnat kräkas av den tanken.. Jag förknippar doften av Ahlgrens lakritsbilar med en särskild gång på Ica Maxi, så jag mår illa varje gång jag går i den gången. Samt att jag associerar ett visst tyg (typ underställs-tyg) med godiset och klarar knappt av att se det.

Jag blev länge illamående av blotta tanken på stickning och filmen Vaiana.

Jag mådde som sämst i vintras och bara tanken på stora mängder snö gör mig illamående nu?

Jag mådde hemskt illa första tiden av graviditeten och jag kunde inte vara inne på kontoret utan att få kräkkänslor. Det knäppa var att jag långt efter att hon fötts kunde få en stark obehagskänsla och illamående av att gå till kontoret…. så jobbade hemifrån köksbordet istället.

Mådde mycket illa i början av graviditet på resa till Edinburgh. Tio år senare mår jag fortfarande illa av staden, av lamm (som sprang på vägarna innan vi nådde dit) och av Skottland i allmänhet. Känns rätt orättvist att dra in ett helt land…

2,5 år efter senaste graviditeten mår jag fortfarande illa när barnen sätter igång en viss sångbok som spelar själv.

Jag blev gravid när vi renoverade köket och ja klarade inte av att vistas där överhuvudtaget på flera veckor. Vårt nya vita golv bländade mig verkligen och gjorde mig spyfärdig.

Blev inte illamående av saker, men med mitt andra barn blev jag så oerhört TRÖTT OCH LESS av vissa saker – så pass att jag knappt stod ut med dem. Mjölkpaketens utseende. Internet…

När jag väntade min dotter blev jag galet illamående av det mesta: starkt luktande mat, tex grillad lax, brrr. När mina kollegor mikrade sina fiskaktiga matlådor flydde jag till toan för att aldrig komma ut. Stekte min man bacon eller tog hem en hämtpizza låg jag över toaletten och kräktes galla. Men sen eskalerade det till att jag gömde mig på övervåningen när min man klippte gräs. Min mans hud och framför allt skäggstubb började utsöndra en lukt frampå kvällarna som jag inte TÅLDE. När min älskade syster kom för att hälsa på kräktes jag nästan på henne pga starkt luktande handkräm.

Som värst mådde jag då vi skulle ha julkonserter med kören jag sjunger i och blir fortfarande lätt illamående av vissa av låtarna/arrangemangen.

När jag var gravid med vårt andra barn åkte vi till London. Jag mår fortfarande illa vid tanken på London. Och den Byggare Bob-pyjamas som vårt första barn hade på sig då.

När jag var i vecka fyra med lillasyster ordnade jag kalas för storasyster och sedan kunde jag inte se något pastellfärgat utan att få kväljningar.

Jag hade jätte svårt för att titta på bloggar, att vara på nätet överhuvudtaget när jag väntade min 4:a. Jag mådde även illa av att ta på mig mina vinterskor. Med 5:an mådde jag illa av att ens tänka på att borsta tänderna och jag spydde några gånger när jag borsta tänderna.

Känner igen det där med att må illa av märkliga grejer, min son älskade Shaun the sheep och ville titta på det varje dag. Kan verkligen inte höra den signaturlåten utan att må illa nu!!

Jag blev extremt illamående av lukten av sköljmedel och jag kan fortfarande idag inte känna lukten utan att må riktigt illa.

När jag väntade mitt andra barn mådde jag illa av vissa kläder mitt äldre barn hade. Gick å spydde när hon hade en speciell pyjamas och en kofta med särskilda färgkombinationer.

Med min äldsta så kunde jag till en början endast äta ostsmörgåsar och kaffe som jag åt på samma konditori varje dag. I vecka 10 började jag kräkas och 18 år senare mår jag fortfarande illa när jag ser detta ställe.

Vid den första graviditeten hade vi precis flyttat till ett nytt hus, vilket tyvärr bums förvandlades till kräkhuset. Jag kunde aldrig förlika mig vid husets dofter (som bara jag kände…) och det slutade så småningom med försäljning.

Köpte nya, dyyyra solglasögon i våras, i början av graviditeten. Nu vill jag aldrig mer ta på dem eftersom bara tanken gör mig illamående.

Jag började må illa av min hudkräm body butter olive och även av alla andra som bar olivdoftade hudkrämer. Det var så illa att jag kunde känna av olivdoftande personer på långa vägar och sedan må extremt illa av det. Jag hade också en skjorta som jg mådde extra illa av. Det var bara att göra mig av med den trots att den var skitsnygg.

När jag var gravid med mitt första barn så jobbade jag i en butik där vi spelade musik från en viss artist. I flera år mådde jag  illa när jag hörde artisten sjunga på radion. Det har gått 7 år nu och äntligen börjar det släppa.

Var gravid i vintras & våras & mådde extremt illa v 7-18. Kan fortfarande inte se vissa färger, instagramfilter, lyssna på vissa berättarröster på storytel (!) eller tänka på nåt som har med jul att göra.

Var i Thailand i v 10 med vår nr 1, och hade sett såå mycket fram emot resan och den goda thailändska maten. Men nu när jag tänker på Thailand är det bara illamående som är associationen och jag har absolut ingen lust att åka dit igen! Kanske lika bra för miljön…

Sly. Jag mådde jätteilla av att se sly

Haha, det gjorde jag också! Och gröna blad i allmänhet.

5 år efter min graviditet mår jag fortfarande illa av Candy Crush saga, introt till sommar i P1 och östgötska.

Barnmusik som vuxna står ut att höra

Säkert är det fler än jag som vill kunna lyssna på musik tillsammans med barnen. Utan att öronen ska blöda och man förlorar förståndet. Musik som barnen gillar – och som vuxna står ut att höra på. Ja, till och med vill rocka loss och sjunga med till.

Den här spellistan är framtagen för precis det syftet. Utprovad och testad under sommaren 2018s bilsemestrar (blev väl 350 mil i bil i alla fall). Här finns allt från Bo Kaspers Orkester till Patrik Arve och Robyn.

Jag hoppas ni ska få glädje av den.

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

En tryggare start i livet

Under mina första två graviditeter var min inställning lite hejsan hoppsan liksom. Jag tecknade inte ens en barnförsäkring till båda barnen förrän efter Folke hade fötts och Bertil var fyra år gammal. Och då bara för att min syster som fått barn ringde och skällde på mig (hon är lite mer ordningssam jag jag är).  Men nu är det mer ordning på torpet. Jag har till exempel tecknat mitt livs första gravidförsäkring. Tredje graviditeten gillt! Men varför ska man ha en sån då kan man undra?

Jo. Men det är ju en trygghet om det skulle hända något. Det är ju inget man vill tänka på när man är gravid – men tråkigheter kan inträffa. Dels när barnet fortfarande är i magen. Dels komplikationer vid förlossning. Med lång sjukhusvistelse, resor för vård, terapi etc. Eller om barnet som föds skulle visa sig ha någon sjukdom, diagnos, ärr eller skada. Då kan man få ekonomisk ersättning som kan göra livet lite mindre svårt och komplicerat.

Vad spelar lite pengar för roll om någon är sjuk? Ja, pengar kan ju såklart inte ersätta hälsa på något sätt. Men det kan göra svåra situationer lite lättare. 

Om man som förälder har ekonomisk möjlighet skulle jag rekommendera att man tar en gravidförsäkring. Länsförsäkringar Västerbotten har en gratis gravidförsäkring som man kan teckna – men också en variant som kostar lite och ger ett större skydd). Jag valde det senare alternativet. Men sedan skulle jag också teckna en barnförsäkring när barnet väl har fötts.

Några saker att tänka på när du tecknar gravidförsäkring

  • Teckna en försäkring tidigt i graviditeten. Och kom ihåg att betala den också! Den börjar ju inte gälla förrän pengarna finns på kontot.
  • En gratis gravidförsäkring är bättre än ingen försäkring.
  • Teckna en barnförsäkring så snart barnet är fött, och innan din gravidförsäkring har slutat gälla (den räcker vanligtvis upp till sex månader efter födseln) så att inget glapp kan uppstå däremellan.

Illa, jag mår illa

Jag lever på en säregen diet just nu. Den består huvudsakligen av

Grapefrukt

Granny Smith-äpplen

Apelsin eller blodgrapejuice

Sura vinbär

Rabarber

Och vindruvor.

Det är inte mycket annat jag är sugen på. Jo, sushi ibland. Då avslutar jag med att dricka upp sojan blandad med wasabi. Och ibland när illamåendet tillfälligt försvinner kan jag trycka i mig enorma mängder spagetti och köttfärsås. Men det mesta äcklar mig. Det äcklar mig att laga mat. Det äcklar mig att diska efteråt. Det äcklar mig att tänka på vad jag ska äta. Jag håller på att spy varje gång jag ska ha tandborsten i munnen. Jag håller på att spy när jag ska hosta och jag fick rusa till toaletten i konvulsioner när Jakob visade mig de äckliga saker som fastnat i filtret i tvättmaskinen.

Jag minns inte att jag var så här sjukt illamående med mina andra två barn. Det värsta är att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

Tycker inte bara att illamåendet är värre utan foglossningarna har kommit mycket tidigare precis som myrkrypningarna i benen. För att inte tala om magen som är enorm jämfört med tidigare graviditeter i samma skede. Ni som har fått flera barn – känner ni igen i er i att symptomen blivit värre för varje graviditet? Eller finns det kanske hopp om motsatsen?

Hur sjutton hinner jag allt på en dag?

Alltså – hut sjutton hinner du med allt det där på en dag? Och sköter dina barn sig helt själva medan du syr om gardiner och sätter om fönster och organiserar om bokhyllan och plockar och städar? Hur hinner du med lunchen och mellanmål? Och utfodrar de sig själva+låter dig sova till 8? I min värld låter din dag som en omöjlig ekvation men det kanske helt enkelt är något jag kan se fram emot allt eftersom barnen blir äldre? *hoppas*

Jag fick flera frågor liknande den här – efter inlägget jag skrev i söndags. Så jag tänkte att jag skulle svara i ett blogginlägg.

Rent generellt tror jag  att mängden passning av barn först och främst är en fråga om barnens läggning och mognadsgrad. Vissa ungar är mer hejdlösa och riskbenäga. För de allra flesta växer det dock bort med åldern men tar olika lång tid. Barn med speciella behov är det förstås annorlunda för. Men båda mina barn är rätt stillsamma. Jag har i princip inte behövt barnsäkra något medan de var små – inte ens en trappgrind med Bertil. Jag har inte plockat bort vaser och blommor och ömtåliga saker från borden och fönsterkarmar. Det har helt enkelt inte behövts. Och det tror jag inte handlar om att vi har gjort på något särskilt sätt – utan på hur våra barn är. Det har helt enkelt funkat med deras personligheter. Men nu i sommar har det dessutom skett ett stort skifte i deras mognadsgrad som gör att de blivit ännu mer självgående.

Båda mina barn, men särskilt den yngsta, är suveräna ensamlekare. De kan sitta i timmar med sitt pyssel eller sina leksaksgubbar. Komma på världar och bygga kojor. Jag har aldrig tänkt att det vore något ovanligt – eftersom jag själv var likadan. Jag lekte gärna ensam. Men sedan har ju mina pojkar varandra och tillsammans leker de ännu bättre och bråkar i stort sett inte. Det tror jag inte heller är min förtjänst, utan det handlar nog om att de har en bra personkemi som inte retar upp varandra så mycket. Jag och min syster däremot – oj som vi slogs och bråkade. Vi är ju bästa vänner idag så det där med bråket behöver inte vara ett problem för framtiden. Kanske är det en bra sak.

Men nu till hur jag får en söndag med så mycket tid för det jag vill.

På helgerna får barnen stiga upp själva. Eftersom de lägger sig vid sju på kvällen vaknar de redan vid sju på morgonen. Men då är de ju utsövda och glada och leker förnöjt så att jag kan sova ett tag till. Jag har dock inga problem med att säga åt mina barn om de kommer in och väcker mig för tidigt. Nej, jag är trött nu. Låt mig sova. Du får roa dig själv. Jag tycker att det är sunt förnuft att barn får lära sig att mammor och pappor också kan vara trötta. Oftast går de och tar sig lite frukt på morgonen. Ibland  brer Bertil smörgåsar åt dem, eller häller upp fil. Nej, det ser inte alltid snyggt ut i köket när jag väl stigit upp. Men det är det värt för lite extra sovmorgon.

På helgerna vill jag läsa DN och alla dess bilagor i lugn och ro  – och gärna också lyssna på Godmorgon världen. Det är helig tid. Då får barnen se på paddan eller leka någonting lugnt som inte stör morgonfriden. Eftersom deras lekrum är på övervåningen är jag inte sen med att skicka upp dem dit om de lever om för mycket. Med det sagt får mina barn härja ganska mycket i hemmet, Om det bara ger mig egentid. Dvs – de får gärna bygga en koja i vardagsrummet om det innebär att jag får fålla gardiner ifred i matrummet bredvid. Ska man ge barnen frihet får man ju gilla det eventuella resultatet.

I söndags skickade jag också ut pojkarna med hunden. De fick klä på sig själva och ta honom i koppel och gå en sväng. Sedan när de kom tillbaka fick de gå ner och kolla till fåren och se till att de har mat och vatten. Lämpliga uppgifter för en sjuåring och fyraåring. Visst kan de knota ibland men nu vet de att de måste hjälpa till eftersom jag har en bebis i magen och foglossningar. När de väl kommit ut får de vara ute så länge de har lust. Vi har en trygg utemiljö där det finns både studsmatta, gungor, trädkojor och växthus att leka i. De får självklart vara ute själva – jag kollar till dem genom fönstret och eftersom de är två så springer den ena in om den andra gjort illa sig eller är ledsen. Just äventyrlig utelek tycker jag är en superviktig del i barnens liv. Och man vet att barn idag i allt mindre utsträckning får vara ute och leka själva. Det skiljer mycket bara från åttiotalet när jag växte upp.  Men om pappa och mamma släppte iväg mig och min bästis runt kvarteret när vi var i femårsåldern – då ska nog jag våga ha dem ute på tomten när de är sju och fyra. (Ja. Redan när Folke var två fick han gå ut själv.)

Jag är också noga med att göra roliga saker först och tråkiga sedan. Först fålla gardiner och styla om – sedan plocka bort frukosten och diska i köket. Aldrig tvärtom – för då är energin till det roliga slut. Det betyder att det kan vara ganska stökigt och rörigt och smutsigt hos oss i perioder. Det är ett litet pris att betala för att få göra roliga saker på sin egentid! Något som också sparar tid är att jag ALDRIG I LIVET skulle göra lagad mat till både lunch och middag. Hela somrarna och alla lediga dagar är det fil och mackor eller gröt som gäller till lunch. Enkelt ska det vara och lagar vi både lunch och middag hinner vi ju inget annat.

Jag tror att man präglas mycket av sin egen uppfostran – och jag minns inte direkt att mina föräldrar lekte med mig som liten. Jag minns att de stökade på med sitt och jag med mitt – och att det var så mysigt. Mamma och pappa fanns i närheten om det var något – men vi var inte upp i varandra hela tiden. Så har jag alltid varit med mina egna barn. Uppmuntrat dem till att försjunka i något och inte hängt över deras axel  (någon minns säkert ensamleken jag praktiserade med Bertil som liten). De leker helt enkelt självständigt. Men jag finns ju där när något händer, det blir en konflikt eller någon är hungrig. Sedan gör jag självklart saker med mina barn – men då får de ofta vara med på vad jag gör. Hänga tvätt, laga mat, baka. Och det tycker de ofta är minst lika roligt. Eller så gör vi lugna mysiga saker ihop då jag också får vila samtidigt. Ser någon film, ligger i dubbelsängen och läser, lägger pussel eller badar badkar tillsammans. Det gör vi nästan varje dag.

Ja, jag säger nu inte att jag gör är rätt för alla. Jag säger bara att det är vad som funkat i vår familj och vad vi trivs med. Och att dessa saker bidrar till att jag både hinner putsa fönster, byta gardiner, städa bokhyllan och baka en äppelkaka på en ledig söndag.

 

Några saker jag har lärt mig om mina barn  – efter att ha varit förälder i sju år. 

Stör aldrig ett barn som leker

Lägg bort telefonen och pyssla med något så kommer barnet snart också pyssla med något.

Lägg dig inte i lekarna förrän det kan bli farligt. Många roliga lekar innehåller ett visst moment av risk. Det är utvecklande  för barnen att leka detta – både för kroppen och hjärnan.

Undvik att roa dina barn. De får roa sig själva. Om de absolut vill att jag ska vara med så kan jag komma – men jag ska inte driva leken framåt.

Barn som får testa själva lär sig snart själva. Mina barn har kladdat med egen mat sedan de började äta. Jobbigt i början men de lär sig snabbt hur man gör vilket betyder mindre jobb och mindre kladd längre fram. Så att de vid fyra års ålder kan göra iordning en smörgås åt sig själv när de är hungriga.

Efter en hel dag på förskola och skola är barnen lika trötta som vi vuxna. Ett par timmar framför en skärm är ingen katastrof utan en räddning.

Barn kan ta ansvar hemma. Gå med hunden, städa sitt rum, bära ut komposten, hämta in grönsaker från landet, hämta posten, hjälpa till att mat och dammsuga. Barn vill vara en del av flocken och får de hjälpa till och känna sig nyttiga så är de nöjdare.