Kategori: Claras mammaliv

Tycker att det är så spännande att läsa kommentarsfältet och hur det böljar. Under inlägget Sportlovskänsla! kom dessa kommentarer på temat barn och skilsmässa. Läsarguld.

Vviv: En anledningar till att jag inte skulle kunna skilja mig är att jag skulle sakna mina barn så mycket dom dagar jag inte skulle ha dom, så det skulle aldrig vara värt skilsmässa for mig.

Camilla: Oj, men gud. Det var en väldigt snävsynt kommentar. Och egoistisk! Och du skrev säkert för att provocera. Något jag dock inte blir. Men jag blir däremot beklämd av hur kasst du resonerar. Jag hade önskat att mina föräldrar skilde sig mycket tidigare än de gjorde det. För familjen mådde uselt och det fick jag ”betala” dyrt för och gör det delvis än idag. Hellre två fria föräldrar än dåligt mående tillsammans.

K: Och för mig var det tvärt om! Älskar mitt barn såklart, men återhämtningen varannan vecka gjorde mig till en bättre och gladare mamma, flickvän (så småningom) och anställd.

Jessica: Vad sorgligt det låter, att ev stå ut i en relation man inte trivs med för att få tillgång till barnen varje dag. Jag skulle bli besviken på mina föräldrar om dom hade resonerat så när jag var barn. Mina föräldrar separerade och blev glada i varsin ny relation vilket blev skillnad till det bättre för oss barn. Och då bråkade dom inte direkt utan mer en kärlekslös praktisk relation.

Josefin: Förstår inte inte hur några kunde bli så provocerad av din åsikt VVIV. Du skrev ju inte hur andra skulle göra, bara att du inte klarar det själv. Jag förstår din känsla, och jag känner detsamma. Hjärtat brister när man tänker på att bara ha sitt barn varannan vecka. Jag tror det är jättejobbigt för alla normalt funtade föräldrar att vara utan sina barn. Hon som kommenterade att hon blir en bättre mamma av det, sånt resonemang köper jag inte. Det är antingen för att trösta sig själv, eller vara väldigt ego.

M: Ibland har man ju inget val i frågan. Det kan vara så att ens partner vill skilja sig.

Det är tydligt att ämnet skilsmässor engagerar och väcker känslor. Och här är några saker jag själv har lärt mig om skilsmässa senaste åren. Av att uppleva min egen och på nära håll se flera vänners:

– Skilsmässa kan bara undvikas om båda partner vill fortsätta vara gifta. Så fort någon inte vill det så är den andra parten maktlös.

-Nästan ingen försöker för lite. I de flesta fall har man försökt för mycket och för länge. Skilsmässan är ofta en stor befrielse för att man äntligen får släppa taget.

-Det går inte att ha en fredlig och vänlig skilsmässa på egen hand. Den är helt beroende av att båda parter samarbetar och försöker.

-Det behöver inte vara ”jättejobbigt för alla normalt funtade föräldrar att vara utan sina barn” så som Josefin skriver. Har så många exempel på framförallt mammor som verkligen lever upp av att deras exman äntligen tar 50% av tiden och ansvaret för barnen. Att det inte är en stor sorg utan helt okej.

-Även om skilsmässan är slutet på relationen så är det bara början på separationen. Man kommer ju vara separerade för resten av sitt liv. Så det är helt normalt att det är lite knöligt i början. Det kan ta ett tag att hitta ett sätt att fungera tillsammans igen. Som tur är har man många år på sig att få till det.

Att läsa högt för barnen, det är en favoritsysselsättning. Min pappa läste mycket böcker för mig när jag var liten och uppmuntrade alltid mitt läsande. Och jag minns hur min moster brukade läsa högt för mig och Anna kvällen innan julafton. Först läste hon julsagor för oss, i gästrummet hos mormor och morfar. Sedan smög vi in i klädkammaren tillsammans och klämde på paketen. Men tyst, tyst för att inte tomten skulle veta vad vi höll på med…

Att läsa högt kan vara en Bamsetidning i soffan.

Eller en tjock sagobok i sängen.

Förra sommaren var en underbar lässommar med barnen. Jag läste nämligen skräckboken Juliane och jag av Inger Edfelt, för mina barn och deras kusiner. Natten mot midsommar tältade vi på Ven, tätt packade som sillar. Ungarna rös och försvann allt längre ner i sovsäckarna ju längre jag kom i boken…

Och när vi kom hem till min syster läste jag vidare i sängen varje kväll. Jag är rätt bra på att läsa högt. Knepet tror jag är att för det första verkligen gilla att läsa, men sedan också gilla att spela lite teater!

En kväll sov vi i kusinernas trädkoja. Jag och fem ungar under bar himmel. Läste ut de sista rafflande kapitlen av boken för andäktigt lyssnande barn som ängsligt drog sig närmare mig.

Julen 2023 var min ena systerdotter svårt sjuk och vi behövde hjälpa henne genom att alla hålla oss i stillhet. Dessutom visade termometern -39 grader, så det var inte läge att gå ut. Min lösning blev att läsa för de fem barnen. Vi satt i vardagsrummet i stugan, eldade i öppen spisen och ungarna hade ritblocken framme medan jag läste. Jag valde min älsklingsbok Skuggornas Hus av Åke Holmberg. En lite läskig, rolig och spännande detektivroman för ungdomar från 1946. Till slut var det inte bara barnen som lyssnade under andakt utan även alla vuxna.

Boken har ett ålderdomligt språk och det är en viss tröskel för barnen ska komma in i den. Men sedan är de fast! Just högläsningsböcker ska gärna vara läskiga och lite spännande tycker jag. Eller det underlättar i varje fall för att fånga uppmärksamheten. Att barnen får rita under tiden kan också hjälpa dem att sitta stilla.

Julen 2024 blev också den en högläsningsjul. Då läste jag Ett äventyr i Stockholm, av Åke Holmberg. Satt i gungstolen medan kusinhögen ritade och pärlade och min syster virkade.

Just lovläsningen är så härlig! Då man kan gå undan en stund och läsa mitt på dagen, när det regnar ute eller är kyligt eller för varmt för att kunna göra någonting annat.

Jag brukar gå till biblioteket och försöka hitta en hel trave spännande böcker att välja på inför sommaren. En favorit var Mormorsmysteriet av Elsie Johansson. Läste den själv i mellanstadiet och blodet isade sig av skräck vid vissa partier. Det var så roligt att läsa samma sidor för mina barn och se effekten. Minns så väl när vi läste upplösningen en regnig kväll i barnens lilla sovalkov i sommarstugan. Särskilt Folke har en enastående förmåga att leva sig in och hans ögon var stora som tefat och godesjursfåret var tryckt mot ansiktet.

Mästerdetektiven Blomqvist lever farligt av Astrid Lindgren läst vi också. En riktigt ruskig historia med ett ganska ålderdomligt språk. Många ord att förklara betydelsen av för barnen.

För att inte tala om alla gånger jag berättat spökhistorier för barnen och deras kusiner. Som förra påsken i stugan. Vi kröp ner i min mormor och morfars gamla säng, tände ett ensamt ljus och sedan berättade jag alla obehagliga historier jag kunde minnas, ur verkligheten och fantasin. Om fönstertittare, mannen som bodde under sängen, om den spökande hembygdsgården och mycket, mycket mer.

Det slutade med att ett barn grät och mina systerdöttrar behövde mitt sällskap för att våga gå in till sitt eget sovrum som ligger vägg i vägg. Ändå ville alla barnen fortsätta höra skräckisar dagen därpå. Ååååå det finns inget som är så mysigt som detta!

Att läsa högt för barnen är nyttigt för deras ordförråd och allmänbildning och yadayada…allt det där har jag bloggat om tusen gånger. Men hur roligt det är? Har jag nämnt det? Och hur stolt man blir när man lyckas fängsla hela barnaskaran med sitt berättande? Och hur mysigt det är när de kommer och sitter nära och man efteråt får höra deras tankar och spekulationer om vad som egentligen hände…

Här är förresten 157 tips på böcker att läsa högt för något barn i din närhet! För det måste ju inte vara en förälder som läser för sina barn. Stick en bok i handen på valfri anhörig. Ett fint sätt för dem att umgås på.

Stör mig ej

här sitter jag

en mamma som blundar mot solen

frid i sinnet

slät i pannan

vinden smeker i kjolen

Stör mig ej

här är det gott

en mamma som bara vill vara

njuter stunden

andas stilla

nu är jag bara Clara

Det enda krig ett barn borde behöva uppleva är ett vildsint vattenkrig i en kall insjö.

Eller stugkriget som utkämpas med sommarlovskompisarna. Där man slåss med leksakssvärd och tar gisslan i en trädkoja och ett utedass. Det skrattas och levs om så att det dånar över byn. Svettiga barn kommer in för att byta till bättre springskor.

Barn ska leka skeppsbrutna på en öde ö i en stor sjö. Inte uppleva den riktiga skräcken i en båt på medelhavet.

Barn ska gå och ta ett kvällsbad i blank sjö. Inte gå flera mil för att hämta vatten eller ta sig till skolan. Eller samla och bära enorma lass med eukalyptuskvistar, i nio timmar per dag. Så att de inte ens får möjlighet att lära sig läsa.

Och de enda rövare och soldater barnen ska se är dem på Astrid Lindgrens värld. De ska inte utsättas för deras våld och hot i vardagen

Och de enstaka sprängningar och skjutningarna som ska existera, är de som sker när de leker cowboys.

Och när man leker hungersnöd och förritidenfattigdom är det just en lek och inte blodigt allvar.

Ändå är detta vardagen för miljontals barn som lever på flykt. Som lever i extrem fattigdom. Som lever i krigets närhet. Som inte har dricksvatten eller mat för dagen. Som inte vaccineras. Som inte får gå i skolan. Som inte har en trygg säng att sova i om natten.

Att vara månadsgivare till Läkarmissionen är ett sätt jag kan bidra till dessa barn. För genom att stötta Läkarmissionen ekonomiskt kan de i sin tur hjälpa de allra mest utsatta i världen. Jag är stolt månadsgivare sedan många år tillbaka! Det tycker jag att du också ska bli.

Just nu får du både Hemmets Almanacka & Claras Kakbok som ett litet tack för att du väljer att bli måndadsgivare. Ta steget här.

Bland utkasten här på bloggen hittade jag en gammal påbörjad lista som inte blev något blogginlägg. Från 2023 eller 2022. Skriven sådär i början av december någon gång. Den kastade mig tillbaka till vad som känns som en helt annan tid. Blir varm och lite sorgsen på samma gång, över tidens gång och allt det där...

Det som gör mig glad

När jag sitter vid mitt skrivbord i skymningen och hör tre klara barnröster långt borta sjunga ”vi komma vi komma från pepparkakeland”. Bertil, Folke och Dahlia som sjunger på hemväg från skolan.

När barnen försvinner ner i källaren och jag hör dem klä på sig och hjälpa sin lillebror och sedan det hårda smället från dörren när de går ut och gräver snögrottor.

När den unga killen som kör traktor kliver ur och säger att de kan fortsätta leka och gräva grottor för han kan skotta på sidan istället.

När Bertil tar med sig Ulf ut för att hugga ved och de kommer in med knallröda kalla kinder och en överfull vedbärare.

När jag kommer ner från mitt arbetsrum och det är knäpptyst och barnen sitter och ritar efter skolan och jämför teckningar.

När jag kommer hem och de har dukat upp rollspel på matbordet, tärningar och ljus och satt på medeltidsmusik.

När de flänger iväg på sparkar, till skolan på mornarna. Med ryggsäcken på styret och öronlapparna till mössan fladdrande i vinden.

Det blir en annorlunda jul i år. Det första året är ju alltid lite konstigt när någonting omvälvande har hänt i livet. Första julen när mamma hade dött, första julen när jag själv fått barn, julen när jag var utmattad och första julen som frånskild. Så jag har fått tänka om kring hur jag lägger upp firandet. Jag brukar till exempel fira ordentligt på första advent. Duka upp en härlig frukost och ge små överraskningar till barnen. Förvandla hemmet till en juldröm som över en natt. Men i år är barnen hos Jakob på första advent. Därför pyntade jag hemmet ordentligt redan de här helgen, när barnen var hemma och kunde njuta av det. Och jag kommer att justera många fler av mina små traditioner för att kunna maximera dem för barnveckorna. Måste bara fnula lite på hur. Det känns i alla fall både ovant, roligt och spännande. Jag tycker faktiskt om tanken på att skapa nya ordningar!

Med det sagt drar jag igång på allvar med mitt julbloggande nu. En hel del kommer förstås att ligga i gratisflödet – men det mesta går till er betalande prenumeranter som är de som gör allting möjligt! Så tacksam till er. Har en liten julklapp till alla premiumläsare, som släpps under nästa vecka. Återkommer i frågan.

Jag och Bertil pratar ofta om vår resa med Läkarmissionen till Etiopien. Det som fastnat hos honom är alla barn i hans egen ålder, med otroligt svåra utmaningar framför sig. De som grep tag i mig var mammorna. Maktlösheten i att som mamma inte kunna ge sina små en trygg uppväxt, mat för dagen och skolgång. Att så många kvinnor måste offra sitt liv för att skapa liv. Och att det ska vara så farligt att ens bli gravid! Jag önskar att kvinnor över hela världen fick mer hjälp. För kvinnor som får hjälp, hjälper också barnen i sin närhet.

Hanna som arbetar på Läkarmissionen berättade för mig att jag har de generösaste läsarna. 724 av er som läser min blogg har blivit månadsgivare. Och många av er är givare sedan långt tillbaka. Ni stannar dessutom kvar som månadsgivare under väldigt lång tid. Jag är så stolt över er och över att själv vara månadsgivare. Det är ju våra bidrag till Läkarmissionen som gjort att till exempel Kyesherosjukhuset i Kongo har kunnat hålla öppet. Trots det som nu pågår i östra Kongo.

Som ni kanske har hört på nyheterna har situationen i Kongo försämrats ytterligare. Rebellstyrkor har tagit kontroll över stora områden och hundratusentals människor är på flykt. Trots en farlig och osäker situation fortsätter personalen på sjukhuset sitt arbete. De gör allt de kan för att rädda liv – men de behöver vår hjälp! Läget är akut.

Medicinförråden gapar tomma och rätt sjukvårdsmaterial behövs för att kunna:
• Stoppa livshotande blödningar
• Genomföra akuta kejsarsnitt
• Ge antibiotika vid infektioner
• Ge rätt vård till för tidigt födda eller svårt sjuka barn

För 180 kronor får en kvinna plats på förlossningsavdelningen. Så om du ger 90 kronor i månaden räcker det till att rädda livet på sex kvinnor och bebisar per år. Tänk att veta att du är med och bidrar till någonting så bra. I en värld som ofta känns mörk och svår!

Som vanligt erbjuder vi en gåva till sig som väljer att bli månadsgivare, som ett tack för att du vill ta detta beslut. Som månadsgivare till Läkarmissionen får du får min nya bok Claras Kakbok signerad. Hoppas att du vill ta det steget.

Jag letade efter någonting i arkivet men hittade istället dessa bilder från när Uffe fick sitt första bad. När naveln precis läkt ihop ordentligt.

Det sög till i magen av avundsjuka. Avundsjuka på mig själv! Jag mådde så bra den här första tiden med Uffe. Kanske för att jag mådde så fruktansvärt sista tiden av graviditeten? Och att jag till slut fick fylla vårt hem med tre vackra, friska gossebarn var nästan för mycket. Jag blev så harmonisk, tacksam och framförallt glad.

Trots att jag känner mig färdig med bebisar så kan jag få en ohemul längtan just efter sprattliga, ostyriga små bebiskroppar. Deras grymtande ljud, den lena huden och det totala beroendet av mig som mamma. Men det är lätt att känna när det är förbi. Då minns jag bara det bästa. Och så glömmer jag vad jag längtade efter just då, när jag var mitt i småbarnsåren: Tre stora pojkar som hugger in ved, plockar ur diskmaskinen och kommer upp med fika till mig när jag ligger sjuk. Som är kloka, roliga, snälla och omtänksamma. Och absolut inte totalt beroende av mig som mamma.

Efter poddavsnittet om intensivt föräldraskap kom det så många intressanta kommentarer på bloggen. Och det var nog Sissi som sa det mest klarsynta och samtidigt mest självklara. Så här skrev hon:

Jag vill tillägga att den enda orsaken till att en mamma ska få vila eller för den delen göra något hon tycker är kul inte är att ”hon ska hålla för sina barn” eller att ”hon ska rädda sig från utmattning, för då blir barnen också lidande”. Mammors liv och lycka har ett egenvärde. Ditt val att läsa en bok en stund måste inte bottnas i att det nog på något vis ändå är bäst för ditt barn. Det räcker att det är bra för dig.Tycker det säger så himla mycket just om dagens intensiva föräldraskap att även när man talar om problematiken kring just det, måste man ändå landa i att exakt allt ska vara för barnens bästa och föräldrarna inte spelar någon roll.

Det kanske är bra för barn när deras föräldrar leker med dem och när de går på aktiviteter. Men det kanske ÄNDÅ där OK att inte leka så mycket eller skippa massa aktiviteter, eftersom alla val inte måste grundas enbart i barnens bästa utan även föräldrarnas bästa. Allas välmående i en familj spelar roll. Mammors välmående är inte bara ett instrument för att barn ska må bra.

Sissi lyckades ringa in det jag själv tappade bort helt i diskussionen. Att i en familj är allas lycka viktig. Och även om barnperspektivet ska råda när det gäller frågor som kan skada barnen eller på ett djupt plan påverka deras välmående negativt. Så kan inte barnperspektivet få råda i varje stund. Och här tror jag att många mammor villar bort sig. Och anledningen till att intensivt föräldraskap får kvinnor att må sämre – men män att må bättre – är kanske att kvinnor generellt sett redan har ett så starkt barnperspektiv. Medan många män behöver öva på att välja det perspektivet.

Nu ska jag lägga mig och läsa. För mitt eget höga nöjes skull.

Så nyfiken på din analys av det SVT nyheter skrev om begreppet ”intensivt föräldraskap” och hur det påverkar föräldrar. Har en känsla av att du har hittat en bra balans? Men hur jobbar du isåfall på den?

Så skrev signaturen Madeleine i kommentarsfältet och det tyckte jag var en spännande fråga. Så jag bestämde mig för att prata om det i veckans avsnitt av Wollin & Clara. Om att låta barnen bestämma vad som ska ske på helgerna. Om när barnens aktiviteter dikterar hela familjens schema och varför både föräldrar och barn mår dåligt av att barnen är i fokus hela tiden. Samt detta eviga överinformerande av ungar. Låt dem va!

Malins unghög.

Min unghög. Samt frågan: går det ens att praktisera intensivt föräldraskap med tre barn eller flera?

Bonus i avsnittet: Malin sätter dit mig, jag ger prov på avancerat killgissande och slänger Malin under bussen när ni som läser kritiserar henne.

Jag lyssnade på ett så intressant avsnitt av podden Lära från lärda, med författaren Sandra Dahlén som skrivit ”Frigående barn – en föräldrabok om det ökade stillasittandet”.

Jag lyssnade första gången när det släpptes för tre år sedan. Men efter alla larm som kommit om inaktiva barn som saknar styrka och koordination och varken kan hålla i en sax eller slå en kullerbytta – så lyssnade jag igen. Det här är ju en del av föräldraskapet som jag har tänkt mycket på och brinner för!

Sandra Dahlén konstaterar i podden att barn aldrig tidigare i historien har varit så stillasittande som de är nu. Och att våra barn är första generationens ungar som inte får vara utomhus och leka själva.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt på ett villakvarter i Umeå så bestod den mest av att man drog runt. Jag var i sexårsåldern när jag och min bästis Josefin fick ströva runt i kvarteret, i skogarna som omgav den, på stora kullarna och i grannkvarteren. Jag minns inte om någon vuxen hade koll på oss och vad vi gjorde. Förmodligen? Men känslan var att vi var fullständigt fria! Det var roligt och vi var trygga men ibland hände något lite otäckt som vi fick lära oss att hantera. En arg gubbe som kom ut och skällde, en hund kom loss ur en hundgård eller att vi kom till en mystisk glänta i skogen där vi var övertygade om att en luffare övernattat.

Jag tror att just den där spänningen var en väldigt viktig del i leken.

Ja, som vi lekte! Och alla andra barn också för den delen. För det fanns alltid ungar ute som höll på med något. Men om tidigare generationers barn fått leka inom en omkrets av några kilometer från hemmet, får dagens barn knappt vandra utom synhåll.

Idag skjutsar också allt fler föräldrar sina barn till skola och fritidsaktiviteter. Men jag kan knappt minnas att jag fick skolskjuts en enda gång som barn. Från första klass gick jag hem från skolan själv med en kompis. Ibland kunde den tjugo minuter långa promenaden sträcka ut sig i närmare nittio minuter. För att vi stannade och lekte i diverse snödrivor, hittade en skogsstig eller ett spännande dike.

Många vuxna tycker att det verkar farligt att barn ska promenera själva till skolan, då det ofta är mycket trafik. Men om inte alla envisades med att skjutsa sina barn så skulle det ju bli mindre farligt för barnen att röra sig ute. Dessutom är många vuxna rädda för att barn ska ramla och slå sig eller råka ut för skumma vuxna. Men som Sandra Dahlén säger – det är väldigt ovanligt att det händer någonting farligt när barn är ute och leker. Däremot vet vi att det farligt för alla barn som sitter inne och är passiva.

Hon föklarar att barn visserligen sitter stilla mycket i skolan idag – men att helgerna är värst. Det är i hemmiljön de blir allra mest passiviserade.

Ett barn behöver lika delar rörelse som stillasittande. Så efter fem timmar i skolbänken behövs fem timmars fysisk rörelse. Och barn ska ha minst en timmes pulshöjande aktiviteter per dag, då de blir riktigt varma och svettiga. Och för det behövs inte mer organiserade fritidsaktiviteter – utan mer frilek utomhus. För även om ens barn spelar fotboll tre timmar i veckan når de forfarande inte ens upp till hälften av den mängd motion som de behöver få i vardagen.

Fri lek fyller dessutom funktioner som fritidsaktiviteter inte gör. Barn som får lekflow mår bra psykiskt. Frileken är bra både för kroppen och knoppen och helt livsviktig för barns förmåga att hantera konflikter och samspela socialt.

Organiserad föreningsidrott är visserligen ett bra komplement till leken. Men skulle våra barn leka som barn lekte förr skulle de inte behöva idrotta alls för hälsans skull.

Det är heller inte säkert att det tryggaste för barn är att vuxna är med ute och leker. För vi vuxna dämpar barnen med vår ängslighet. De får inte öva riskbedömning och leken hämmas och blir trist.

Bra lek ska ju innehålla en viss mängd risk. Det märker jag så tydligt på mina egna barn. Lekplatser är ganska ointressanta och ju äldre barnen blir desto mer spännande platser måste de få leka på. Ute i naturen eller på glömda ställen. Som i en ravin, ett klippblock, en förfallen lada eller i en mörk och ruskig skog.

Det som inspirerar mig mest är nog Sandras Dahléns inställning till att barn ska få vara ute och leka mer ifred. Hon föreslår till exempel att man ska ta med barnen ut i skogen och sedan ta med en bra bok och en termos kaffe till sig själv. Det är inte vi som ska leka! Barnen ska leka och kommer att leka. Om de bara får förutsättningarna till det.

Den fria leken hämmas dock av att barn är så uppbokade idag. Eftersom de har så många aktiviteter efter skolan måste man oftast förhandsboka playdates. Att spontant ringa på en grannes dörr blir allt med ovanligt. Och när leken är så inrutad kan den aldrig bli den gränslösa aktivitet av flow, som bra lek är menad att vara.

Det är ju lätt hänt att man känner sig som en dålig förälder när man lyssnar på en sådan här podd och tänker på hur stillasittande ens barn egentligen är. Då är det viktigt att komma ihåg att det här faktiskt är ett samhällsproblem. Och att det behövs strukturella förändringar för att komma till rätta med problemen. Men det betyder ju inte att det inte finns massor av saker man kan göra själv.

Jag och Jakob har tänkt mycket på det här genom åren och aktivt försöka främja fri lek och rörelse hos våra barn. Här är några saker som funkat i vår familj:

–Barnen får själva ta sig till skolan så fort de är mentalt mogna för det. Det är två kilometer enkelväg och den sträckan har pojkarna cyklat, sparkat eller gått så fort de blivit nog stora. Det finns faktiskt forskning som visar att barn med en aktiv skolväg presterar bättre i skolan. Det tjatar jag alltid om när de klagar!

–Gå ut i skogen. Det behöver inte vara för att göra någonting särskilt eller avklara en viss slinga. Bara GÅ UT. Och gärna till en plats med omkullfallna trädstockar, stora stenar eller vatten där man kan hoppa och riskera att blöta ner sig. Det blir mer spännande på det viset.

–Ha inte för många fritidsaktiviteter i kalendern. Fri tid skapar utrymme för fri lek. Och mindre stress för oss föräldrar. Och låt barnen ta sig till sina fritidsaktiviteter för egen maskin – om det går!

–Inred barnrummet/hemmet med ribbstolar, madrasser, romerska ringar och annat som befrämjar fysisk lek. Under många år hade vi romerska ringar i taket i vardagsrummet. Där gungade barnen och hade otroligt kul. Ibland bytte vi till ett tjockt rep så att de fick öva på att klättra till taket också.

–Bit dig i tungan när du är ute. Försök att inte korrigera eller bli rädd. Låt barnen testa! Bertil klättrade högt upp i träd redan på dagis. Uffe är likadan, men tyvärr har jag blivit mycket harigare med åren. Får kämpa mot instinkten att ropa ”akta” varje gång han gör något.

–Ha tillit till barnens förmåga. Hur ska de annars kunna få någon tillit till sig själva?

–Om du har en trädgård, ha en studsmatta! Och häng upp ringar och slängunga i träden. Bevara höjdskillnader som gör det spännande och roligt för barnen, buskar att gömma sig i och saker att klättra på.

–Var inte så rädd om hemmet. Låt barnen bygga kojor, möblera om och leka i soffor och sängar.

–Begränsa skärmtiden. Inte för att skärm per automatik behöver vara dåligt, utan för att skärm konkurrerar ut andra viktiga saker. Som lek och rörelse

–Kör ut barnen! Mina barn har inte tillåtelse att vara inomhus en hel dag, de ska ut och röra på sig och leka. Även när de inte har lust. Jag som vuxen behöver inte följa med – men ibland gör jag såklart det ändå.

–Prata med barnens kompisars föräldrar. Ibland är man fler som tänker likadant och kan hjälpas åt med skärmbegränsningar och regler. Jag uppskattar verkligen de föräldrar som alltid ser till att våra barn går ut och gör saker när de är hemma hos dem och leker.

Nu ska jag berätta hur du gör för att på ett smidigare sätt åka på en vinterutflykt.

Jag har två listor i min telefon. En som heter Vinterutflykt och en som heter Sommarutflykt. Jag skrev dem som stöd till min utmattade hjärna efter att vi upprepade gånger åkt till skidbacken eller stranden med basala delar av packningen hemma.

Men nu kan jag bara kika i listan och pricka för och det är så mycket lättare!

Här är min standardlista för en utflykt på vintern. Typ att vi åker skridskor, längdskidor eller traskar ut i skogen. Den kan justeras inför utflyktens specifika behov, men är en bra grund att utgå ifrån. Så att man inte måste börja från noll varje gång och planera.

Vinterutflykt – packlista

• Något att sitta på. Liggunderlag, renskinn etc
• Ved
• Tändstickor
• Tändpåse paraffin
• Kniv (till att spänta ved och till fika)
• Termos
• Koppar
• Vattenflaska
• Ev bestick
• Toapappersrulle (för all sorts nödighet)
• Grillhalster (om vi ska grilla)
• Plåster (så man inte måste avbryta direkt någon får skavsår)
• Extra par varma strumpor som passar valfri i familjen
• Pannlampa
• Korv & bröd
• Ketchup, senap, rostad lök
• Mjölk i flaska till kaffe
• Mjukt bröd
• Något litet sött. Tex marschmallow eller singoallakex.
• Specifik utrustning som krävs för tillfället. Skidor, stavar, pjäxor, skydd, hjälmar och skridskor.

Och här finns en lista för hur du över huvud taget får med dig familjen på utflykt!

Att få barn snabbåldrar både ens kropp (inte så kul) och ens knopp (bättre). Och trots sömnbrist, magsjukor, vabb och annat krångel så tycker jag att barnen har rätat ut mitt liv med sin blotta existens! Här är några saker mina barn hjälpt mig att få ordning på.

Komma upp om mornarna.

Stiga upp, borsta tänderna, komma iväg och varje dag bete mig som en vuxen. För människor med vanliga jobb så sker det nog ändå. För mig som har ett sånt konstigt, flexibelt jobb så är det barnen som hjälpt mig med detta.

Hålla bättre ordning

Jag är ju erkänt rörig men min svärmor tröstade mig med att det skulle gå över när jag fick tre barn. Och det stämmer faktiskt. Alltså inte att det gått över – men att det är ohållbart. Vi MÅSTE ha system hemma för att få det att funka. Jag har fått anstränga mig massor för att lyckas med detta. Men det har blivit bättre.

Komma i tid

Funkar dåligt att vara sen när det är ens barn som blir lidande. Deras skoltider är heliga – och på köpet får jag själv lära mig att det går att passa en tid. Typ.

Laga och äta ordentlig mat varje dag

Kan ju inte hoppa över middagen när barnen är hungriga. Kan inte göra potatisbullar för femte dagen i rad. Kan inte göra middagar utan sallad och nyttiga tillbehör.

Köra ut mig själv och familjen

En hel helg inne med tre pojkar skapar en ohållbar ljudnivå. Kör ut mina ungar varje ledig dag och mig själv på kuppen. Och jag blir så mycket gladare!

Planera

Barnen vill ju gärna veta vad vi ska göra i helgen, hur vi ska fira jul och när de kommer att få sina nya skidor egentligen. Att svara ”jag vet inte” funkar mycket dåligt när man är mamma. Man får planera och ge besked helt enkelt.

Fredrik fick heta Fredgris

Agneta hette tydligen Magneta

Kurt Cobain kallades för Erika Katt

Jerusalem för Grusalem

Och King Kong hette Kinky Kong.

Vincent på förskolan fick länge heta både Jeansent eller Linsent

Och att Batman hette Bert-Man, det var Bertil övertygad om.

Trazan och Banarne heter Trasig med Binarne

Och fröken Åsa hette länge fröken Åsna.

Innebandy kallades för indieband, och det var ett missförstånd helt i min smak.

-Och vad heter hon den där blonda i ABBA, mamma? Agneta Fläskkorv?