Loppa julklappar till barnen

Det finns så mycket roligt att ge och få från second hand nu i juletid. Min syster och min faster är riktiga fenor på att loppa julklappar och kommer ofta med sånt de köpt på begagnat. Det är ärligt talat den bästa klapp jag vet! Just för att det är så oförutsägbart.

Och nu tänkte jag tipsa om begagnade saker man kan köpa till barn i jul. Fast det här är ingen sådär allmän lista som passar alla barn och ungdomar – den baserar sig på sånt vi brukar ge till våra barn och sånt som jag själv gillade att få som liten. Har ni andra tips så fyll gärna på i kommentarerna! Vill också passa på att tipsa om en tidigare lista jag gjort – på 30 kreativa klappar till barnen. Ifall du vill ge någonting som främjar barnens skaparlusta och kreativitet!

Nu kör vi!

Platta paket

Jag letar alltid bilderböcker. Finns ofta billigt på loppis och när vi läst tills vi tröttnat så skänker jag tillbaka igen. Men man behöver förstås inte begränsa sig till bilderböcker. Kapitelböcker är ju kul och bra. Och kanske böcker som man får använda när man pysslar? Med sidor att klipp loss och göra collage av. Eller faktaböcker av olika slag. Den här boken med gåtor hittade jag på loppis och den ska min äldsta unge få i present. Han är besatt av att berätta gåtor just nu så det passar utmärkt.

Leksaker

Min systers barn får bland annat varsin loppad klapphund i present i år. Tror aldrig de ens sett sådana förut så det blir skoj. Man kan också köpa barbiedockor, bondgårdsdjur, duplo, playmo, små gosedjur mm. Tror det viktiga för att det ska kännas som en “riktig” present (trots att den saknar sin köpesförpackning) är att man lägger lite krut på själva paketeringen. Som att placera alla bondgårdsjur i en liten fin låda eller klapphunden i en skokartong man klätt i tyg. Tvätta gosedjuren så att de blir rena och fluffiga och bind ett sidenband kring halsen på den lilla katten. Poängen är att förpacka så att det känns roligt och spännande att få!

Riktiga grejer

Klart man vill ha riktiga grejer att leka med! Med det menar jag exempelvis kastruller, slevar, vispar, koppar, muffinsplåt etc. Sånt som barn kan tycka är kul att ha när de leker kök, café eller liknande. En gammal fast telefon med massa knappar är succé för ett mindre barn – liksom en skrivmaskin kan vara för en sexåring. Underskatta inte värdet av att få RIKTIGA GREJER!

Inredningsdetaljer

Tweenien som gillar att fixa fint på sitt rum kanske kan få en ny lampa, någon fin plansch eller nya krokar på väggen. En jordglob eller en mysig, lurvig matta? Sådana saker önskade jag mig ofta i den åldern och det var ju nästan det härligaste! Att komma hem efter julfirandet och fixa fint i rummet med alla nya små saker. Här tror jag Blocket, Tradera och Marketplace är bästa ställena att leta om man har barn som gillar lite modernare grejer och man är ute efter något väldigt specifikt.

Små mystiska mojänger

Det är min absoluta favoritkategori! I den ryms allt sånt där som barn älskar men som vi vuxna kan betrakta som onödigt eller rent av skrot. Har till exempel köpt de små lådorna på bilden – cigarrlådan och glasasken – till min ena son, där han kan lägga alla sina hemliga lappar, finaste kompisgåvor, hjärtformade stenar, vackra kristaller eller vad han nu får lust med. Men de där mystiska mojängerna kan också vara en gammal ringklocka, ett tomt etui för en dyr reservoarpenna. En avlagd låda för fiskedrag, med massa små bra fack för alla sudd man samlar på….Barn i 5-9 års ålder brukar enligt min erfarenhet gilla saker som dessa. Gärna om de känns lite gamla och mystiska. Som om man kunnat hitta dem i ett öde hus eller i ett skeppsvrak.

Sportutrustning

Saker som barnen nöter mycket på och som kan ärvas mellan syskonen kan självklart vara idé att köpa sprillans nytt. Men annat går ju att hitta begagnat. Jag brukar be min pappa kirra en ny uppsättning skridskor till barnen varje jul från returmarknaden. Där slipar de skridskorna så de är i bra skick. Och räcker gott och väl att åka på en säsong, innan de blir för små. Man kan också hålla utkik efter sparkar, pulkor, skranor, tefat och andra saker för utelek.

Utklädningskläder

Antingen sånt som faktiskt ÄR utklädningskläder (brukar finnas lite sånt på loppisar ibland) – men annars bara vanliga skojiga kläder som barnen kan klä ut sig med! Knasiga kjolar, färgglada sjalar, hattar i olika modeller. Klackskor, väskor och vantar med spets. Samma sak gäller här – tänkt på att förpacka det roligt för att presenten ska kännas riktigt rolig! Till exempel kan man lägga alla kläder i en loppad liten resväska. Vips har man fått en hel himla utklädningslåda i present!

Vanliga kläder

Det måste ju förstås inte vara utklädningskläder man får. På loppis finns ju massa vanliga barnkläder också. Som dessa underbara klänningar och vantar som mina systerdöttrar ska få i julklapp av mig. Köpta för en tjuga styck på PMU. Ska bara tvätta, stryka och sedan slå in dem fint…

Smycken

Storbarnet i familjen – som tagit hål i öronen – ska få massa olika örhängen jag köpt second hand. Eftersom smycken lätt slarvas bort är det skönt att inte ha så dyrbara varianter. Och köper man halsband på loppis kan man också klippa sönder dem när man tröttnat och använda pärlorna till att trä nya smycken. Ett väldigt billigt och bra sätt att få tag i skojiga pärlor, stenar och kedjor!

Sova ute?

Ulf sover ute på dagarna. Eller ute och ute – han sover på vår veranda. Men det är ju lika kallt som ute. Känns så sunt på något sätt. Mina äldre barn sov sällan ute, för när de var små fanns ingen veranda. Och eftersom vårt hus ligger på en blåsig åker kändes det alltid lite läskigt att ställa ut en vagn utan att ha en trygg lä-vägg bredvid. Eller ett tak som skydd mot snö-ras.

Han sov ute häromdagen när det var arton minus. Inbäddad i fårfällar och med en liten filt över vagnen. Lagom svalt och skönt. Visst känns det som att barn som sover ute sover mycket längre? Högst ovetenskapligt, men ändå. Är det någon fler som har den erfarenheten?

• annonssamarbete Albert •

Med läraren i fickan

Jag kan bara minnas en period under mina tolv år i skolan när jag egentligen gillade matte. Det var i mellanstadiet. För då hade jag Marianne, som var en sån himla bra lärare. Hon kunde förklara allting pedagogiskt och gjorde matten rolig och meningsfull. Med henne kände jag att mattematik var kul. Om inte min specialbegåvning – så ändå någonting som jag behärskade.

I högstadiet blev det öken igen. För då fick vi nya mattelärare flera gånger i rad. En av dem lät oss till och med välja på att räkna matte eller spela schack i biblioteket. Gissa vad jag och min kompis Åsa valde? Jag minns också att jag vid en särskilt jobbig mattelektion omöjligt kunnat förstå lärarens instruktioner. Jag låg dubbelvikt över bordet och suckade när min gamla fröken Marianne gick förbi i korridoren. Jag bad henne om hjälp och några minuter senare hade hon fått mig att fatta det min riktiga mattelärare inte lyckats med på flera lektioner.

Bra lärare är A och O. Och som tur är finns det många av dem! Men jag skulle säga att ju svårare och tråkigare man upplever ett ämne – desto viktigare är läraren. Och ibland räcker inte lektionstiden till för att hinna greppa allt.

För äldre barn och ungdomar som vill utveckla sina kunskaper är matematikappen Albert ett bra träningsredskap och läxhjälp. Tack smart teknologi kan Albert nämligen förklara och hjälpa till att hitta lösningen om man kört fast i sin mattebok. Han hjälper även barnen att lägga en plan för vad och hur ofta dom behöver plugga, exempelvis inför ett test eller nationellt prov. Albert är nämligen utvecklad på ett sätt som gör att han lär sig för varje gång han används. Och ju mer han används desto bättre blir han på att hjälpa till! 

Så här står det på Alberts hemsida.

Albert kan många av de matteböckerna som används i högstadie och gymnasiet. Han kan också rekommendera dig uppgifter som är väldigt lika de du har i just din bok. Via Albert får du tillgång till ca 200 digitala lektioner och test-centret för att kunna mäta dina kunskaper. Albert ger dig också skräddarsydda rekommendationer på vad du behöver träna mer på och kan också ta fram uppgifter som du ska träna på för att bli en riktig mattemästare!

Albert finns som mobilapp vilket passar äldre barn som kan ha den med sig i fickan och räkna just där de råkar befinna sig. Hur smart?! Oavsett om ni har yngre eller äldre barn, så måste ni passa på att testa om ni inte redan gjort det – Just nu är det helt gratis året ut! 

Klicka här för att utnyttja möjligheten och ta reda på mer.

Det var bättre förr

Jag är så nöjd för jag har gått och köpt en ny gammal vagn. Har en modern vagn sedan tidigare. Som jag varit ganska nöjd med. Ganska. Ändå har jag otroget klickat runt på Marketplace och Blocket och suktar efter något annat. En gammal vagn. De är ju nämligen SÅ MYCKET BÄTTRE! Det hjälps inte. Mycket högre för det första, vilket är bra för oss långisar. Mycket större avstånd mellan korgen under vagnen och vagnens liggdel dessutom. Så att man får plats med stora matkassar eller annat som ska kånkas hem. Hjul som det aldrig kan bli punka på. Ett magnifikt gung som sussar vilken unge som helst till sömn.

Och så ja. Det självklara. Snyggheten. En gammal vagn är snyggare precis på samma sätt som en gammal bil är snyggare än en ny. Ingen Volvo XC 90 i världen kan mäta sig med en gammal Volvo Amazon.

Idag tog jag lilleman på sin första åktur. Snacka om nöjd!

Det enda som INTE är bra med gamla vagnar är att de inte blir lika små när man fäller ihop dem. Så min moderna vagn får stanna kvar till de där gångerna det ska packas platseffektivt i bilen. Och däremellan använder jag detta vrålåk.

Kom på att jag kan börja använda min fina gula klänning från &Other Stories också. Hade den när jag var gravid förra hösten men sedan när jag ammat så tätt har jag fått hänga undan den. Men nu när han äter mer riktig mat än mjölk om dagarna så funkar den perfekt.

Tröttnar heller aldrig på denna vackra ullkappa som jag fått av min moster. Känner mig så dramatisk och chic i den!

Är också glad för mina nya höstpjucks. Ett par riktigt fulsnygga klackade kängor med traktorsula från Zara. Skönaste jag burit på år och dagar

Ja detta var dagens outfit det. Jag klädde mig i pumpafärger dagen till ära – eftersom det vankades Halloweenpysselkväll med matlaget. Men mer om det får ni se imorgon!

En ruggig dag i oktober

Idag låg dimman tung över byn och det blev aldrig ens dagsljus. Barnen var tröttare än tröttast och det kändes så bra att tänka på att det är fredag och att ett helt långt höstlov ligger framför oss. Jag fattar inte var den här hösten har tagit vägen? Det känns som att det var tre veckor sedan jag satt på uppropet med åttaåringen. Nu är vi halvvägs till jul!

Jag tycker mig se varje dag hur barnen blir snorigare, blekare och blåare under ögonen. Det är en krävande tid – den mörka perioden. Som egentligen håller i sig fram till mars när ljuset vänder åter. En jobbig men också ganska mysig tid om man orkar och förmår ta tillvara på den.

Jag hade tänt alla stearinljus på hela nedervåningen när barnen kom hem från skolan. Jag satte på musik och dukade fint och lagade renskavsgryta till middag. Jag vill att hemma ska vara som en mjuk, varm fåtölj som barnen kan slå sig ner och vila i. Ibland lyckas jag. Någon grät för en grej som hänt under dagen och den andra pustade ut över något som istället gått bra. Och jag fick krama och pilla i håret och försöka ta in och vara närvarande. Och efter en stund var alla på samma våglängd och jag kunde fortsätta laga mat. Kände mig tacksam där jag stod och rörde i grytan och hörde Jakob läsa för barnen i vardagsrummet. Tänk att jag har den här flocken jag bor med? Att jag får vara en av de viktigaste pusselbitarna i deras barndom? Mer mening behövs inte i mitt liv!

Efter maten la jag Ulf att sova och så kröp vi andra ner i soffan med fredagsmys och såg Zootropolis. Alltid ett öga på filmen och ett öga på barnen för att se deras oemotståndligt gulliga ansiktsuttryck och kommentarer. Nu sover hela flocken. Och jag sitter själv och äter Polly och ser på Succession och tänker att bättre kan man fasen i mig inte ha det. En ruggig dag i oktober.

Lillkråkans framfart

Min lilla älskling. Som nu sitter själv och som plötsligt förflyttar sig från ett rum till ett annat. Som krälar runt så mycket i sängen på natten, att jag fått bygga ett fort av kuddar kring kanterna. Så att han inte ska trilla ner.

Han helammar fortfarande. Har inte börjat med smakportioner än. Den här gången gör jag precis som jag vill. Inga smakportioner förrän han är sex månader. För så fort mina barn har fått smaka på mat så har de nämligen valt bort amningen. Och jag vill ju amma länge!

Jag har inte skyndat på honom. Inte ivrigt lockat fram nästa steg i utveckligen – som jag gjort med de andra barnen. Jag har tvärtom försökt hålla emot.

Stanna liten lilla kråka. En stund till i alla fall.

Men sånt bry han sig inte om

• annonssamarbete Albert •

Matte med teknikens under

Hela familjen har nu dragit en lättnadens suck över att vara igång igen efter sommaren. Det kändes gruvsamt mitt i ledigheten – det måste jag medge. Men nu när plåstret rivits av är det befriande. Inte minst att se barnen ta sig an förskola och skola med liv och lust.

Vi kämpar på med mattematiken. Den är ingen favorit för någon i familjen. Men bara för att jag och Jakob ogillade matte i skolan är ju inte våra barn dömda att känna samma sak? Vi försöker i alla fall att stävja den utvecklingen genom att peppa, inspirera och göra matten roligare på de sätt vi kan.

Vår unge som fortfarande upplever att själva skrivandet är rätt ansträngande – tycker att det är skönt att räkna på padda. Som med mattematikappen Albert. Där han får fokuserar på en sak i taget. Inte både öva motoriska skrivfärdigheter samtidigt som han räknar matte. Och det är ju solklart! Jag förstår precis. Skulle jag ställas inför ett matematiskt problem vill jag helst inte samtidigt försöka utföra någonting utmanande motoriskt. Hellre fokusera på en sak åt gången.

Och just där kan läsplattor och paddor verkligen vara en tillgång i barnens utveckling. Man kan isolera delar av lärandet som gör att barnen inte måste kämpa med alla delar på samma gång.

Jag är så glad för att matematikappen Albert samarbetar med mig hela det här året. Albert är en svensk matematikapp som följer läroplanerna för respektive årskurs och passar för barn mellan 3-17 års ålder. Eftersom Albert vill ge så många som möjligt chansen att upptäcka och utforska appen erbjuder de 30 dagar kostnadsfri testperiod. Kanske något att utnyttja så här i början av terminen, när orken och viljan är som störst?

Om du går in via den här länken kan du nyttja erbjudandet!

Bild av frid

Det känns alltid lite läskigt i augusti, när nätterna blir mörka efter månader av ljus. Jag blir för en kort stund mörkrädd. Men det är läskigt och mysigt på samma gång. Jag rafsar runt i garderoberna och letar fönsterlamporna som ställdes undan i maj. Placerar ut och letar upp glödlampor och håller på. Sedan myser jag av synen. Att vilja kura inomhus för första gången på länge.

Och jag myser också över lillen som snusar i sin spjälsäng. Med snutten och mjuka filten som jag hade som liten.

En sådan bild av frid.

Sovande spädbarn är mitt eget bästa sömnpiller. Och när vi ständigt sitter ihop känns det skönt att han plötsligt kan ligga i sin egen säng en stund. Och jag i min, en bit därifrån. Det är nästan som att jag fått barnvakt några timmar.

En tur till stan

I morse lämnade jag Folke med gammor och tog tåget med Bertil och Ulf in till stan. Tillsammans med mina kompisar Stina och Ulrika och deras barn Elle och Ada. Målet var att kitta barnen innan skolan startar. Bertil börjar ju tvåan nästa vecka och behöver lite nya kläder och nytt bänkpapper.

Jag kom på det idag när vi gick runt. Att det nog är första gången i hans liv som han fått gå i affärer och shoppa kläder. Det var så rörande på något sätt. Att se bästisarna gå runt storögda inne i klädbutiken och bläddra mellan plaggen. Det var också idag som Bertil förstod att det finns en tjejavdelning och killavdelning. Det var en sorglig insikt. Kanske mest för mig, som varit så glad att han inte behövt veta om det. Att det finns kläder som vuxna anser inte är menade för honom.

Bertil var i alla fall väldigt förundrad när vi gick runt på H&M – över att vuxna tror att barn vill klä sig så tråkigt. Han gillar ju färg, form, smycken och roliga snitt (hans moster är stilförebilden). Men ju äldre barnen blir desto tråkigare blir plaggen. Han fick tag i ett par byxor och några tröjor i alla fall. Fast sedan blir det nog att beställa hem lite från Blaou. Därifrån kommer barnens alla färgglada favoritplagg.

Det var en så himla mysig dag på stan med storbarnen. Vi åt lunch på Max och tog en mjukglass i solen och sedan hann vi förbi biblioteket en sväng. Tror att den här sommarlovsdagen kommer stanna kvar i minnet länge. Inte minst för att Bertil äntligen fick ta hål i öronen. Det var egentligen en present på sjuårsdagen – som av olika anledningar inte kunnat infrias förrän nu. Men vilken grej! Nu sitter äntligen små regnbågsglittrande stenar i örsnibbarna och när de är läkta ska vi gå på stan igen och skaffa lika häftiga smycken som moster Anna har i öronen. Det har jag lovat. Och så fort sommaren och badsäsongen är över ska jag själv gå och ta nya hål. Mina har ju vuxit ihop – och jag är vansinnigt sugen på att börja bära smycken igen.

Att sitta på laddning

Vissa dagar känns det som att jag stretar omkring i sirap. Får ingenting gjort. Tre barn hemma som alla har olika behov, önskningar och viljor. Jag har så mycket jag vill ordna. Städa, baka, arbeta med min trädgård. Men ingenting blir av. Jag biter mig i läppen för att inte fräsa när jag för trettonde gången på tio minuter hör “mamma, kom!” ropas gällt från något av barnen. Jag djupandas för att känna lugnet och vet att jag fixar det här. Jag vet hur det är. Tids nog kan jag göra saker i mitt eget tempo. Nu är inte den tiden. Nu är tiden för acceptans och förnöjsamhet. Två sinnestillstånd jag gör klokt i att eftersträva.

Och plötsligt. Har storbarnet försvunnit på en skogspromenad med sin kompis. Mellanbarnet är borta och campar och lillbebisen snusar nöjt. Jag får en morgonpromenad med min vän Stina och sitter sedan på bron och dricker kaffe i solen. Lyssnar på senaste roliga avsnittet av En varg söker sin podd och äter ett helt durkslag fullt med svartvinbär, smultron och jordgubbar till frukost.

När bebisen vaknar hänger vi tvätt. Han ligger förnöjd i sin gunga och jag lassar på så mycket blött att tvättlinan tar i marken. Och sedan blir jag sittande där – och gör försiktig fart. Kisar mot utsikten och svalorna som har ett bo under vår nock. Suger girigt i mig den här stunden. När alla är nöjda och ingen vill mig någonting.

Det är som att sitta på laddning. Jag får energi för hela resten av dagen.

Det som blev gjort

Storbarnen är hemma igen efter tre dagar på vift. Jag har hunnit så mycket medan de var borta. Första dagen låg jag helt enligt planerna i sängen och såg på The Office och åt godis och ostkrokar. Men igår och idag har jag ägnat åt att städa några av husets mest röriga platser: barnens rum och hallen.

I barnrummet fanns det inte en centimeter ostökig golvyta (ja några av er såg kanske på stories hur hemskt det såg ut). Och nu hade det gått bortom gränsen för vad barnen själva kan reda upp, Så jag fick göra det. Det svåra med barnens rum är att mina barn knappt leker med vanliga leksaker- utan helst bara pysslar. De drar upp kartonger och lådor och skräp från källaren och bygger sedan världar av dem. Med hjälp av snäckor, pinnar, stenar, paljetter, pärlor och limpistol. Ett kreativt kaos. Som jag uppmuntrar och förstår. Det ser nämligen exakt likadant ut när jag är kreativ och skapar.

Men det enda sättet att städa i röran är att slänga deras byggen. Och då får de såklart inte vara hemma under tiden, för då protesterar de. Men är de bara borta under själva utrensningen brukar de inte ens minnas allting jag har kastat bort. Så då kan jag vara hård. Och jag gillar ju egentligen att städa och rensa om jag bara slipper göra det under tidspress eller med massa folk hemma som stör mig. Men Ulf var en idealisk städkompis. Han satt antingen i sele, babysitter eller låg naken på en filt på golvet och bet i olika träklossar. Och så såg han till att jag tog regelbundna pauser innan jag blev för trött. Genom att kräva att få amma. Jag lyssnade på ljudbok och kånkade lådor och möblerade om och kände djuuup tillfredsställelse.

Ikväll var det två väldigt lyckliga och tacksamma pojkar som kom in på sitt skinande rena och nystädade rum. Som kröp ner med sina gosedjur i renbäddade sängar. Läste Harry Potter och somnade gott. Det var helt klart värt insatsen från mitt håll! Så nöjd med mig själv att jag orkade.

Kärlekstecknet

Den underbara majdag när vi hade barnvälsignelse. När jag i den tidiga, varma morgonen hängde ballonger i trädgården och skar björkris att sätta i stora krus. Då gled tanken till studenten. Min egen student, när björkris prydde farstubron hemma hos mamma och pappa.

Och så tänkte jag på Bertils student. Att allting rusar snabbt. Jag är så oerhört medveten om att jag och Jakob bara har barnen en kort stund. Nu är Bertil åtta år. Nyss var han min bebis. När jag blundar och öppnar ögonen igen kommer han vara arton och vi ska ordna studentfirande. Vad vill jag ha gjort under dessa år när barnen fortfarande är mina? Hur ska jag ha levt?

Med barn gäller kvantitet framför kvalité. Inte att göra så himla märkvärdiga saker ihop. Utan att finnas där jämt, jämt, jämt. Jag kommer vara så tacksam över långa sommarlov med barnen. Alla kvällar med fredagsmys i soffan. Att jag suttit med barnen i knäet och druckit kaffe efter maten. Alla våra badkarsbad. Pysselstunder. Läsa läxor och läsa sagobok. Över allt slams och kittel. Köra långt med bilen och prata om högt och lågt. När barnen flyger ifrån mig, vill jag att de ska tänka tillbaka och minnas att det alltid fanns tid. Att jag inte bara var försjunken i mitt jobb och massa måsten. Att jag inte satte min värld framför deras. Och att när de återvänder som vuxna har jag fortfarande all tid i världen för dem.

Jag är 33 år och hade lika gärna kunnat börja försöka skaffa barn nu. Istället har jag fått njuta av att vara mamma i åtta långa år. Jag är så glad att vi vågade. Att vi kunde och att det funkade. Och att jag får baka skolavslutningstårta, gömma påskägg, se luciatåg. Och fortsätta hänga ballonger i träden för mina barn varje försommar.

Vi står knapp ut

Jag började städa direkt jag vaknade imorse. Ända till halv tio ikväll höll jag på. Gnodde rent badrummet, såpskurade golven och dammade mattor. Tvättade fem tvättmaskiner och vek in världens största tvättberg. Det här var tredje dagen av städande. Men vi hade så igengrott hemma att det verkligen tog tid.

Men nu har jag badat, gjort härinpackning och gått en sväng i trädgården och plockat in rosor, akleja och jättedaggkåpa till nattygsbordet. Något vackert måste man ju belöna sig med efter allt slit.

Lillälsklingen sover så gott och vi vet knappt vad vi ska ta oss till. Han är så förtvivlat söt. Vi står nästan inte ut. Och jag har nog sällan sett någon mer förälskad än vad Folke är i sin lillebror. Och jag är kär. Oj så kär.

Njuter av att sova tillsammans. Somna med min hand om hans lilla fot. Känna hans fäktande armar och ben när han blir hungrig. Möta hans klara stjärnögon på morgonen. När han liksom upptäcker mig igen. -Jasså är du här? Så underbart. Tack för vänligheten.

Jag vill leva resten av mitt liv med näsan i hans halsgrop.

Himlen är regntung inatt. Och jag borde verkligen sova. För klockan är 01.20. Och vem vet när han vaknar och behöver ammas? Men jag kan inte. För jag vill bara ligga här och känna doften från det såpskurade golvet, rosbuketten på nattygsbordet och hans aprikosskimrande bebishud.

• annonssamarbete Astrid Lindgrens Värld •

Ett besök i Astrid Lindgrens Värld

Förra veckan tog jag och barnen nattåget till Göteborg och mötte upp min syster Anna och hennes barn Juni och Lykke för en tredagars resa till Astrid Lindgrens värld. En resa vi peppat inför i flera år och som nu äntligen skulle bli av.

När Astrid Lindgrens Värld fick höra att jag planerat att åka dit undrade de om jag ville skriva om upplevelsen på bloggen? Såklart jag ville! Här kommer alltså en redogörelse för vår resa.

Anna hämtade oss med bil i Göteborg och vi satte genast kurs mot Vimmerby. Vi kom fram dit vid fyratiden på eftermiddagen efter några loppisstopp och pauser för att fika. Vår första anhalt var museet på Näs (nästan det jag var mest peppad på). Att få se Astrids barndomshem, utställningarna om hennes liv och de underbara sagolika trädgårdarna. Vi blev inte besvikna.

Barnen sprang omkring som vildar. Kollade in kaninerna, lekte inte stöta mark, gungade slänggunga…

Och klättrade upp i fågelboet.

Blev så otroligt inspirerad av trädgårdarna. Fick massa uppslag på vackra växtkombinationer till mitt eget hem. Och njöt stillheten och vilsamheten. Som dock avbröts lite av barnen som suttit instängda i bil i flera timmar och rasade av sig.

Trevliga guiden Pia visade oss runt och berättade om Astrids vision när hon återställde Näs till sin forna glans. Vi fick också (vilket var höjdpunkten på hela resan!) en guidning inne i Astrids barndomshem. Tyvärr fick vi inte fota – men ni kan tro att det var fint. Vi fick se skrivbordet där Astrid satt och författade och rummet där hon och hennes bror Gunnar lekte Inte stöta mark som barn.

Ulf sov nöjt medan vi strosade omkring. Jag önskar bara att vi avsatt mer tid på Näs, för att ordentligt hinna utforska museet. Går lätt att fördriva 4-5 timmar där och sedan äta något gott i caféet.

När Näs stängde begav vi oss till vårt boende. Vi hyrde ett hus i gästboendet inne på området vid Astrid Lindgrens Värld. Två minuters gångväg från parken. Det var helt perfekt! En liten stad i miniatyr, med fantastiska hus och gränder. Bilfritt så att barnen kunde springa runt utan fara och med roliga lekställen överallt.

Det som slog mig (och som jag hört så många berömma med Astrid Lindgrens Värld) är kvalitén. Omsorgen om varje liten detalj. Gammaldags, vackert, välbyggt. Hemtrevligt, trivsamt och med barnen i fokus.

Som i vår lilla länga. Där barnen sov i våningssängar och det mellan sängarna fanns en liten bro att krypa över till varandra på. Den här bron pratar barnen fortfarande om.

Och kolla här! Pärlspont, platsbyggda sittbänkar. Rutigt golv och vackert handfat. Högspolande toalett och skomakarlampor med tvinnade trådar. Varenda liten detalj var en dröm. Jag njöt så mycket av allt det här.

På kvällen lekte barnen till sent, på en av områdets alla mysiga lekplatser. Sedan somnade de svettiga och utmattade och fulla av intryck allihopa.

Morgonen därpå var det så äntligen dags att gå på Astrid Lindgrens Värld. Vi hade beställt frukost på Majkens Mat. Där kan övernattande gäster äta frukost och sedan smita in i parken innan den öppnat för allmänheten. Även här golvades jag av detaljerna. Ingen skräpmat på frukostbuffen. Bara bra, gott och nyttigt. Lokalproducerade råvaror och de godaste prinskorvar vi någonsin ätit. När barnen tryckt i sig ordentligt med mat gick vi in på området. Med namn & telefon-band fastsatta kring handlederna på alla barn (de finns att hämta vid entrén) så att barnen kan hitta sina föräldrar om de kommer bort.

Bertil ville ABSOLUT börja med att se sin favorit Ronja Rövardotter. Så vi startade där. Hann leka runt i borgen innan föreställningen började.

Blev golvad. Så duktiga skådespelare, så bra miljöer och så genuint. I föreställningarna förekommer hästar, en gris och riktiga duvor. Alltihop skapat med sådan omsorg. Effekten på barnen blir verkligen magi.

Njöt också av att höra Mattis svordomar eka över Mattisborgen när han fick veta att Birk flyttat in där olovandes. Älskar att man inte mesat till något utan att det är precis så mustigt som Astrid Lindgrens skrivit det.

Efteråt smög Juni fram och hälsade på Ronja och Skalle-Per. Att få interagera med karaktärerna var höjdpunkten för de lite mindre barnen.

En av de roligaste föreställningarna var när Pippi blev jagad av Kling och Klang. Folke och Juni tjöt av skratt och skrek instruktioner åt både Pippi och poliserna. Helt uppslukade av föreställningen.

Efteråt kom Pippi fram och skvätte vatten på Bertil och Lykke. Mycket uppskattat.

Jag hade noga instruerat barnen vad de skulle göra om de kom bort: Gå fram till en vuxen, visa upp sitt armband och be om hjälp att ringa till numret på armbandet. Detta löste barnen med bravur. Inte mindre än tre gånger ringde det i min mobil när de barnen var “borttappade”. Samtliga tre gånger visade det sig dock att vi bokstavligt talat stod runt knuten från varandra. Hehe. Kanske blev de lite för snabba med att fatta hela den här ringa efter mamma-grejen?

Nytt för i år är att Nils Karlsson-pysslingvärlden renoverats. Och alla barn var eniga om att det här var topp tre i hela parken. Så mycket roligt att leka med och på. Och känna sig preciiis som en pyssling i storlek.

På bild ser det faktiskt helt galet ut!

På lördagen var det så varmt (26 grader och sol) att vi höll på att smälta bort i värmen. Vattenflaskor och solhattar hjälpte oss lite på traven. Jag hällde vatten i håret och över kläderna på barnen för att få lite svalka. Vi hittade också till vattenleken vid Kvarnen och de vattensprutande stenarna strax ovanför entrén till parken. Där fick barnen välbehövlig svalka

Vi tog också en sen lunch i Stadsmästargården och åt isterband och köttbullar. Så prisvärt och gott och just när vi åt var vi typ enda gästerna på restaurangen. Lönar sig att välja en annan mattid än alla andra…

Något jag verkligen uppskattade med hela parken är att det inte säljs en massa skräpmat och sötfika överallt. Maten är rejäl och riktig. Småländska isterband, raggmunkar, köttbullar och pannkaksbuffe. Ingen Coca-Cola i kioskerna utan saft och äppelmust. Och inga skrikiga glass-skyltar som föranledde massa extra tjat från barnen.

Barnen älskade föreställningarna. Men platserna anpassade för frilek blev populärast. Som i handelsboden på Junibacken där de fyra kusinerna blev kvar en lång stund. Själv satt jag och njöt av den vackra färgsättningen, rekvisitan och pärlsponten som jag drömmer om att klä in min hall med.

I nästan alla små hus på området kunde barnen gå in och leka. Och överallt fanns trädgårdar, rabatter och dammar anlagda. Här är bryggan där Madicken och Lisabeth trillar i.

Men jag själv var mest intresserad av att se miljön där Lotta på Bråkmakargatan spelades in. Lottas och Tant Bergs hus är ju min inspiration.

Man blev inte direkt besviken

Fotade massor av bilder på trädgårdarna för att sno rabattidéer och annat hem till mig själv.

Lottas kök var inspirationskällan när vi renoverade vårt 2010.

Tant Bergs kök som snarare är min inspirationskälla just nu.

Vill bo i det här

Och det här. Så fint att man nästan gråter.

Men allra, allra populärast bland oss alla var ändå Törnrosdalen och Bröderna Lejonhjärta. Här hade man byggt grottor precis som i Karmanjaka och massor av små gulliga hus med rosenbuskar slingrande kring fasaderna.

Här blev vi i flera timmar och bara utforskade de små stugorna.

Otroligt vackert och lekvänligt.

Jag och Anna blev serverade rätt efter rätt av barnen, som lagade mat, städade sina små hus och lekte skola.

Och sedan såg vi två föreställningar. Ruskiga båda två. Inte minst Slutstriden – med en enorm, eldsprutande Katla som dök upp bakom bergen. Vilken upplevelse!

Vi både skrattade och grät och blev lite rädda. Sedan hängde vi kvar och lekte så länge att vi närmast stängde parken för kvällen. Kunde inte slita oss.

Det jag tycker utmärker Astrid Lindgrens Värld är den genuina känslan. Att allt är så välbyggt och vackert. Fräscht och barnvänligt. Och feststämningen är hög. Det känns liksom påkostat. I entén möttes vi av ett grupp jazzmusiker som spelade svängiga arr av Lindgrenska låtar. Kling och Klang hälsade välkomna och på andra ställen i parken stötte man på karaktärer som gick omkring och pratade med barnen. All personal var anmärkningsvärt vänlig och hjälpsam. Satte sig på huk och pratade med barnen när de skulle köpa marknadskarameller och Herr Nilsson-gosedjur.

Vi var där under premiärhelgen för högsäsongen. Det var mycket folk och hade vi åkt igen hade vi nog valt att gå dit måndagen efter öppningshelgen. Då är alla karaktärer på plats men trycket i parken lite lägre. Trots det tyckte jag inte att parken upplevdes trång. Den har många grönområden och lekytor så att man alltid hittar någonstans att dra sig undan litegrann.

Jag vill tipsa om att hyra en skrinda i entrén (att dra griniga, trötta barn i) samt att ta med vattenflaskor och enkel matsäck. Så man hela tiden kan fylla på energinivåerna hos barnen. Glöm inte solkräm och solhattar under varma dagar. Solen steker på rätt bra när man sitter och ser teatrarna. Och läs gärna böckerna på nytt, som uppladdning inför resan. Eller se filmerna tillsammans. Det blir roligare för barnen när karaktärerna känns igen.

Och ladda för guds skull hem appen som hör till Astrid Lindgrens värld. Där finns en karta över området, information om dagens program samt annat matnyttigt man kan behöva hålla koll på. Och låt sedan barnen bestämma tempot! Vi hade bara bestämt två föreställningar som vi absolut ville se. Resterande snubblade vi över medan vi strosade runt parken. Och det oväntade var nästan roligast! Under de två dagar vi var i parken hann vi se tio stycken föreställningar utan problem. Men vi hann inte med riktigt hela parken. Så det finns fler roliga ställen att upptäcka till nästa besök!

Skulle jag sätta betyg skulle jag ge vårt besök på Astrid Lindgrens värld fem stjärnor av fem möjliga. Allt gott jag hört om den stämde verkligen. Och nu planerar jag och Anna att åka dit en sväng på höstlovet igen. Vi längtar nämligen tillbaka allihopa!

Försöker få rätsida

Åh. Luften gick ur mig vid skolavslutningen och semesterns start. Och än har den inte kommit tillbaka. Den här veckan har Jakob dessutom börjat sitt sommarjobb som sjukgymnast vilket betyder att jag är själv med tre barn. Visst jobbar han i vanliga fall – men då mest på gården. Milsvid skillnad mot när han åker vid 06.30 på morgonen och kommer hem först på eftermiddagen.

Dessutom är tremånaders-tröttheten nu ikapp. När bebisen blivit tre månader och den bristfälliga nattsömnen börjar ta ut sin rätt. Minns det från både Bertil och Folke. Att det tog ungefär tolv veckor innan jag började bli sådär riktigt trött. Måste försöka sova middag varje dag nu. Blir en hemsk mamma när jag inte sover åtminstone tjugo minuter per dag under bebistiden.

Försöker nu alltså få någon rätsida på den nya vardagen med tre hemmavarande barn som behöver både frukost, lunch, middag och aktivering. Samtidigt som jag har några eftersläpande jobb jag måste få färdiga. Folk mailar och jäktar på för att de vill få klart allt innan de går på sin semester. Det förstår jag verkligen. Kruxet är ju bara att jag redan ÄR på min semester. Och jag vill ju också vara ledig. Tur att jag har Charlotte, min assistent, som håller koll på det mesta åt mig.

Så. Ja. Lite trött småbarnsmamma här. Som inte riktigt kommit in i ledighetslunken och fått den att fungera. Men som ändå är rätt så glad och hyfsat tillfreds.