Gravid & utmattad?

Jag har fått en del frågor om att skaffa barn efter en utmattning. Hur man vågar, om det är en bra ide och sådär. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag tycker att det känns underbart. Jag väntade dock in att bli något sånär frisk igen innan jag blev gravid. Och något så när frisk måste jag säga att jag är. I våras mådde jag exempelvis bättre än jag mått på många år och kände mig så lycklig och stark och full av energi. Lite dumt kanske, att då bli gravid och veta att nio månader av graviditet och minst två år med småbarn och dålig sömn följer på det. Men jag vet också att jag brukar må bra som gravid. Inte utan krämpor – verkligen inte. Jag har väl de flesta fysiska krämpor man kan ha som gravid och är väldigt handikappad av foglossningarna. Men jag mår bra psykiskt av att vara gravid. Speciellt när jag kommit in i andra trimestern. Då känner jag mig glad, hel, förväntansfull, som jordens viktigaste person och liksom…ööh…helig. Jag slutar noja över min kropp och tycker bara att jag är mitt allra finaste.

Sedan kommer jag för första gången ha en riktig mammaledighet. Eller riktig och riktig. Men riktigare. Jag har ju min assistent Charlotte som kan avlasta mig och så Erica som hjälper mig med allting kring mina sociala medier. När jag var “ledig” med Bertil startade jag upp mitt företag och arbetade som en dåre. När jag var “ledig” med Folke var jag knappt ledig alls utan jobbade på och gick snart in i väggen. Nu kommer jag jobba litegrann, så att jag har råd att betala de som ska hjälpa mig under mammaledigheten.  Typ någon dag i veckan. Och då framförallt med bloggen (som jag älskar att hålla på med och kan sköta hemifrån) och Miss Clarity för att hålla det företaget flytande.  Men det mesta andra står på paus under minst ett år. Jag har räknat på det och det kommer kosta mitt företag drygt en miljon i minskade intäkter (!) att vara mammaledig. Men det får det vara värt, såklart.

Visst har det varit lite läskigt att bli så trött igen – efter att ha blivit stadigt piggare i många år. Men för mig märks en enorm skillnad på tröttheten. Såklart är man väldigt trött som gravid. I alla fall i första trimestern. Men det kan för mig inte jämföras med den bottenlösa, totalt kraftlösa, nedstämda tröttheten när jag var utmattad. Som inte gick att sova bort och som var tätt förknippad med ångest för mig. Jag känner mig oerhört trött nu. Men det bottnar ju i något positivt och jag är snarare glad och peppad på att ta hand om mig själv – än håglös och olustig.

Samtidigt vet jag att graviditeten och de första sex månaderna av bebisens liv brukar gå rätt smidigt för mig. Men det är när bebisen blir 7-18 månader jag tycker att det är som värst. Och att det är en rätt hemsk ålder ska jag inte sticka under stol med. Så det gäller att fundera på hur jag ska klara av det. Hur vi ska lägga upp det så att jag inte blir utmattad igen? Jag tror att jag kommer behöva ha en barnvakt som hjälper mig. Vi har ju mycket familj som avlastar – men jag skulle gärna ha någon som kom några timmar i veckan medan barnen är små. Hjälper till och avlastar de dagar jag jobbar. När Folke var liten hade vi Jakobs fantastiska lillasyster som gjorde det. Utan hennes hjälp hade jag blivit utmattad mycket tidigare. Men nu får jag se mig om efter någon annan som kan komma hit och hjälpa till ibland. Det kommer säkert lösa sig på något vis. Kommer dag kommer råd.

Det jag vet är i alla fall att ingen utmattningen i världen ska få komma i vägen för min längtan efter ett till barn och en större familj. Och längtar du också, så tycker jag att du ska ta den längtan på allvar. Även om du varit utmattad.

Sånt som får er att spy

Minns ni det här inlägget – om allt konstigt som får mig att må illa som gravid? Att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

När jag skrev det inlägget fick jag så himla bisarra och roliga kommentarer från er. Om vad som får er att vilja spy. Här kommer ett axplock

Jag förknippar udda saker (bilen, brevlådan), vissa appar (ex Tradera, står inte ens ut med att se loggan!) med illamående jag hade från tidig graviditet

Jag mådde illa av Hemnet, mina ballerinaskor och en tröja jag köpte samtidigt som ballerinaskorna. Min andra graviditet mådde jag illa av alla mina odlingar och min trädgård. Först nu när min bebis är 4 månader har jag börjat få tillbaka lusten!

Min dotter är 9 år idag, men kan fortfarande klökas när jag tänker på Ahlgrens lakritsbilar, ja jag tror till och med jag hade kunnat kräkas av den tanken.. Jag förknippar doften av Ahlgrens lakritsbilar med en särskild gång på Ica Maxi, så jag mår illa varje gång jag går i den gången. Samt att jag associerar ett visst tyg (typ underställs-tyg) med godiset och klarar knappt av att se det.

Jag blev länge illamående av blotta tanken på stickning och filmen Vaiana.

Jag mådde som sämst i vintras och bara tanken på stora mängder snö gör mig illamående nu?

Jag mådde hemskt illa första tiden av graviditeten och jag kunde inte vara inne på kontoret utan att få kräkkänslor. Det knäppa var att jag långt efter att hon fötts kunde få en stark obehagskänsla och illamående av att gå till kontoret…. så jobbade hemifrån köksbordet istället.

Mådde mycket illa i början av graviditet på resa till Edinburgh. Tio år senare mår jag fortfarande illa av staden, av lamm (som sprang på vägarna innan vi nådde dit) och av Skottland i allmänhet. Känns rätt orättvist att dra in ett helt land…

2,5 år efter senaste graviditeten mår jag fortfarande illa när barnen sätter igång en viss sångbok som spelar själv.

Jag blev gravid när vi renoverade köket och ja klarade inte av att vistas där överhuvudtaget på flera veckor. Vårt nya vita golv bländade mig verkligen och gjorde mig spyfärdig.

Blev inte illamående av saker, men med mitt andra barn blev jag så oerhört TRÖTT OCH LESS av vissa saker – så pass att jag knappt stod ut med dem. Mjölkpaketens utseende. Internet…

När jag väntade min dotter blev jag galet illamående av det mesta: starkt luktande mat, tex grillad lax, brrr. När mina kollegor mikrade sina fiskaktiga matlådor flydde jag till toan för att aldrig komma ut. Stekte min man bacon eller tog hem en hämtpizza låg jag över toaletten och kräktes galla. Men sen eskalerade det till att jag gömde mig på övervåningen när min man klippte gräs. Min mans hud och framför allt skäggstubb började utsöndra en lukt frampå kvällarna som jag inte TÅLDE. När min älskade syster kom för att hälsa på kräktes jag nästan på henne pga starkt luktande handkräm.

Som värst mådde jag då vi skulle ha julkonserter med kören jag sjunger i och blir fortfarande lätt illamående av vissa av låtarna/arrangemangen.

När jag var gravid med vårt andra barn åkte vi till London. Jag mår fortfarande illa vid tanken på London. Och den Byggare Bob-pyjamas som vårt första barn hade på sig då.

När jag var i vecka fyra med lillasyster ordnade jag kalas för storasyster och sedan kunde jag inte se något pastellfärgat utan att få kväljningar.

Jag hade jätte svårt för att titta på bloggar, att vara på nätet överhuvudtaget när jag väntade min 4:a. Jag mådde även illa av att ta på mig mina vinterskor. Med 5:an mådde jag illa av att ens tänka på att borsta tänderna och jag spydde några gånger när jag borsta tänderna.

Känner igen det där med att må illa av märkliga grejer, min son älskade Shaun the sheep och ville titta på det varje dag. Kan verkligen inte höra den signaturlåten utan att må illa nu!!

Jag blev extremt illamående av lukten av sköljmedel och jag kan fortfarande idag inte känna lukten utan att må riktigt illa.

När jag väntade mitt andra barn mådde jag illa av vissa kläder mitt äldre barn hade. Gick å spydde när hon hade en speciell pyjamas och en kofta med särskilda färgkombinationer.

Med min äldsta så kunde jag till en början endast äta ostsmörgåsar och kaffe som jag åt på samma konditori varje dag. I vecka 10 började jag kräkas och 18 år senare mår jag fortfarande illa när jag ser detta ställe.

Vid den första graviditeten hade vi precis flyttat till ett nytt hus, vilket tyvärr bums förvandlades till kräkhuset. Jag kunde aldrig förlika mig vid husets dofter (som bara jag kände…) och det slutade så småningom med försäljning.

Köpte nya, dyyyra solglasögon i våras, i början av graviditeten. Nu vill jag aldrig mer ta på dem eftersom bara tanken gör mig illamående.

Jag började må illa av min hudkräm body butter olive och även av alla andra som bar olivdoftade hudkrämer. Det var så illa att jag kunde känna av olivdoftande personer på långa vägar och sedan må extremt illa av det. Jag hade också en skjorta som jg mådde extra illa av. Det var bara att göra mig av med den trots att den var skitsnygg.

När jag var gravid med mitt första barn så jobbade jag i en butik där vi spelade musik från en viss artist. I flera år mådde jag  illa när jag hörde artisten sjunga på radion. Det har gått 7 år nu och äntligen börjar det släppa.

Var gravid i vintras & våras & mådde extremt illa v 7-18. Kan fortfarande inte se vissa färger, instagramfilter, lyssna på vissa berättarröster på storytel (!) eller tänka på nåt som har med jul att göra.

Var i Thailand i v 10 med vår nr 1, och hade sett såå mycket fram emot resan och den goda thailändska maten. Men nu när jag tänker på Thailand är det bara illamående som är associationen och jag har absolut ingen lust att åka dit igen! Kanske lika bra för miljön…

Sly. Jag mådde jätteilla av att se sly

Haha, det gjorde jag också! Och gröna blad i allmänhet.

5 år efter min graviditet mår jag fortfarande illa av Candy Crush saga, introt till sommar i P1 och östgötska.

Barnmusik som vuxna står ut att höra

Säkert är det fler än jag som vill kunna lyssna på musik tillsammans med barnen. Utan att öronen ska blöda och man förlorar förståndet. Musik som barnen gillar – och som vuxna står ut att höra på. Ja, till och med vill rocka loss och sjunga med till.

Den här spellistan är framtagen för precis det syftet. Utprovad och testad under sommaren 2018s bilsemestrar (blev väl 350 mil i bil i alla fall). Här finns allt från Bo Kaspers Orkester till Patrik Arve och Robyn.

Jag hoppas ni ska få glädje av den.

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

En tryggare start i livet

Under mina första två graviditeter var min inställning lite hejsan hoppsan liksom. Jag tecknade inte ens en barnförsäkring till båda barnen förrän efter Folke hade fötts och Bertil var fyra år gammal. Och då bara för att min syster som fått barn ringde och skällde på mig (hon är lite mer ordningssam jag jag är).  Men nu är det mer ordning på torpet. Jag har till exempel tecknat mitt livs första gravidförsäkring. Tredje graviditeten gillt! Men varför ska man ha en sån då kan man undra?

Jo. Men det är ju en trygghet om det skulle hända något. Det är ju inget man vill tänka på när man är gravid – men tråkigheter kan inträffa. Dels när barnet fortfarande är i magen. Dels komplikationer vid förlossning. Med lång sjukhusvistelse, resor för vård, terapi etc. Eller om barnet som föds skulle visa sig ha någon sjukdom, diagnos, ärr eller skada. Då kan man få ekonomisk ersättning som kan göra livet lite mindre svårt och komplicerat.

Vad spelar lite pengar för roll om någon är sjuk? Ja, pengar kan ju såklart inte ersätta hälsa på något sätt. Men det kan göra svåra situationer lite lättare. 

Om man som förälder har ekonomisk möjlighet skulle jag rekommendera att man tar en gravidförsäkring. Länsförsäkringar Västerbotten har en gratis gravidförsäkring som man kan teckna – men också en variant som kostar lite och ger ett större skydd). Jag valde det senare alternativet. Men sedan skulle jag också teckna en barnförsäkring när barnet väl har fötts.

Några saker att tänka på när du tecknar gravidförsäkring

  • Teckna en försäkring tidigt i graviditeten. Och kom ihåg att betala den också! Den börjar ju inte gälla förrän pengarna finns på kontot.
  • En gratis gravidförsäkring är bättre än ingen försäkring.
  • Teckna en barnförsäkring så snart barnet är fött, och innan din gravidförsäkring har slutat gälla (den räcker vanligtvis upp till sex månader efter födseln) så att inget glapp kan uppstå däremellan.

Illa, jag mår illa

Jag lever på en säregen diet just nu. Den består huvudsakligen av

Grapefrukt

Granny Smith-äpplen

Apelsin eller blodgrapejuice

Sura vinbär

Rabarber

Och vindruvor.

Det är inte mycket annat jag är sugen på. Jo, sushi ibland. Då avslutar jag med att dricka upp sojan blandad med wasabi. Och ibland när illamåendet tillfälligt försvinner kan jag trycka i mig enorma mängder spagetti och köttfärsås. Men det mesta äcklar mig. Det äcklar mig att laga mat. Det äcklar mig att diska efteråt. Det äcklar mig att tänka på vad jag ska äta. Jag håller på att spy varje gång jag ska ha tandborsten i munnen. Jag håller på att spy när jag ska hosta och jag fick rusa till toaletten i konvulsioner när Jakob visade mig de äckliga saker som fastnat i filtret i tvättmaskinen.

Jag minns inte att jag var så här sjukt illamående med mina andra två barn. Det värsta är att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

Tycker inte bara att illamåendet är värre utan foglossningarna har kommit mycket tidigare precis som myrkrypningarna i benen. För att inte tala om magen som är enorm jämfört med tidigare graviditeter i samma skede. Ni som har fått flera barn – känner ni igen i er i att symptomen blivit värre för varje graviditet? Eller finns det kanske hopp om motsatsen?

Hur sjutton hinner jag allt på en dag?

Alltså – hut sjutton hinner du med allt det där på en dag? Och sköter dina barn sig helt själva medan du syr om gardiner och sätter om fönster och organiserar om bokhyllan och plockar och städar? Hur hinner du med lunchen och mellanmål? Och utfodrar de sig själva+låter dig sova till 8? I min värld låter din dag som en omöjlig ekvation men det kanske helt enkelt är något jag kan se fram emot allt eftersom barnen blir äldre? *hoppas*

Jag fick flera frågor liknande den här – efter inlägget jag skrev i söndags. Så jag tänkte att jag skulle svara i ett blogginlägg.

Rent generellt tror jag  att mängden passning av barn först och främst är en fråga om barnens läggning och mognadsgrad. Vissa ungar är mer hejdlösa och riskbenäga. För de allra flesta växer det dock bort med åldern men tar olika lång tid. Barn med speciella behov är det förstås annorlunda för. Men båda mina barn är rätt stillsamma. Jag har i princip inte behövt barnsäkra något medan de var små – inte ens en trappgrind med Bertil. Jag har inte plockat bort vaser och blommor och ömtåliga saker från borden och fönsterkarmar. Det har helt enkelt inte behövts. Och det tror jag inte handlar om att vi har gjort på något särskilt sätt – utan på hur våra barn är. Det har helt enkelt funkat med deras personligheter. Men nu i sommar har det dessutom skett ett stort skifte i deras mognadsgrad som gör att de blivit ännu mer självgående.

Båda mina barn, men särskilt den yngsta, är suveräna ensamlekare. De kan sitta i timmar med sitt pyssel eller sina leksaksgubbar. Komma på världar och bygga kojor. Jag har aldrig tänkt att det vore något ovanligt – eftersom jag själv var likadan. Jag lekte gärna ensam. Men sedan har ju mina pojkar varandra och tillsammans leker de ännu bättre och bråkar i stort sett inte. Det tror jag inte heller är min förtjänst, utan det handlar nog om att de har en bra personkemi som inte retar upp varandra så mycket. Jag och min syster däremot – oj som vi slogs och bråkade. Vi är ju bästa vänner idag så det där med bråket behöver inte vara ett problem för framtiden. Kanske är det en bra sak.

Men nu till hur jag får en söndag med så mycket tid för det jag vill.

På helgerna får barnen stiga upp själva. Eftersom de lägger sig vid sju på kvällen vaknar de redan vid sju på morgonen. Men då är de ju utsövda och glada och leker förnöjt så att jag kan sova ett tag till. Jag har dock inga problem med att säga åt mina barn om de kommer in och väcker mig för tidigt. Nej, jag är trött nu. Låt mig sova. Du får roa dig själv. Jag tycker att det är sunt förnuft att barn får lära sig att mammor och pappor också kan vara trötta. Oftast går de och tar sig lite frukt på morgonen. Ibland  brer Bertil smörgåsar åt dem, eller häller upp fil. Nej, det ser inte alltid snyggt ut i köket när jag väl stigit upp. Men det är det värt för lite extra sovmorgon.

På helgerna vill jag läsa DN och alla dess bilagor i lugn och ro  – och gärna också lyssna på Godmorgon världen. Det är helig tid. Då får barnen se på paddan eller leka någonting lugnt som inte stör morgonfriden. Eftersom deras lekrum är på övervåningen är jag inte sen med att skicka upp dem dit om de lever om för mycket. Med det sagt får mina barn härja ganska mycket i hemmet, Om det bara ger mig egentid. Dvs – de får gärna bygga en koja i vardagsrummet om det innebär att jag får fålla gardiner ifred i matrummet bredvid. Ska man ge barnen frihet får man ju gilla det eventuella resultatet.

I söndags skickade jag också ut pojkarna med hunden. De fick klä på sig själva och ta honom i koppel och gå en sväng. Sedan när de kom tillbaka fick de gå ner och kolla till fåren och se till att de har mat och vatten. Lämpliga uppgifter för en sjuåring och fyraåring. Visst kan de knota ibland men nu vet de att de måste hjälpa till eftersom jag har en bebis i magen och foglossningar. När de väl kommit ut får de vara ute så länge de har lust. Vi har en trygg utemiljö där det finns både studsmatta, gungor, trädkojor och växthus att leka i. De får självklart vara ute själva – jag kollar till dem genom fönstret och eftersom de är två så springer den ena in om den andra gjort illa sig eller är ledsen. Just äventyrlig utelek tycker jag är en superviktig del i barnens liv. Och man vet att barn idag i allt mindre utsträckning får vara ute och leka själva. Det skiljer mycket bara från åttiotalet när jag växte upp.  Men om pappa och mamma släppte iväg mig och min bästis runt kvarteret när vi var i femårsåldern – då ska nog jag våga ha dem ute på tomten när de är sju och fyra. (Ja. Redan när Folke var två fick han gå ut själv.)

Jag är också noga med att göra roliga saker först och tråkiga sedan. Först fålla gardiner och styla om – sedan plocka bort frukosten och diska i köket. Aldrig tvärtom – för då är energin till det roliga slut. Det betyder att det kan vara ganska stökigt och rörigt och smutsigt hos oss i perioder. Det är ett litet pris att betala för att få göra roliga saker på sin egentid! Något som också sparar tid är att jag ALDRIG I LIVET skulle göra lagad mat till både lunch och middag. Hela somrarna och alla lediga dagar är det fil och mackor eller gröt som gäller till lunch. Enkelt ska det vara och lagar vi både lunch och middag hinner vi ju inget annat.

Jag tror att man präglas mycket av sin egen uppfostran – och jag minns inte direkt att mina föräldrar lekte med mig som liten. Jag minns att de stökade på med sitt och jag med mitt – och att det var så mysigt. Mamma och pappa fanns i närheten om det var något – men vi var inte upp i varandra hela tiden. Så har jag alltid varit med mina egna barn. Uppmuntrat dem till att försjunka i något och inte hängt över deras axel  (någon minns säkert ensamleken jag praktiserade med Bertil som liten). De leker helt enkelt självständigt. Men jag finns ju där när något händer, det blir en konflikt eller någon är hungrig. Sedan gör jag självklart saker med mina barn – men då får de ofta vara med på vad jag gör. Hänga tvätt, laga mat, baka. Och det tycker de ofta är minst lika roligt. Eller så gör vi lugna mysiga saker ihop då jag också får vila samtidigt. Ser någon film, ligger i dubbelsängen och läser, lägger pussel eller badar badkar tillsammans. Det gör vi nästan varje dag.

Ja, jag säger nu inte att jag gör är rätt för alla. Jag säger bara att det är vad som funkat i vår familj och vad vi trivs med. Och att dessa saker bidrar till att jag både hinner putsa fönster, byta gardiner, städa bokhyllan och baka en äppelkaka på en ledig söndag.

 

Några saker jag har lärt mig om mina barn  – efter att ha varit förälder i sju år. 

Stör aldrig ett barn som leker

Lägg bort telefonen och pyssla med något så kommer barnet snart också pyssla med något.

Lägg dig inte i lekarna förrän det kan bli farligt. Många roliga lekar innehåller ett visst moment av risk. Det är utvecklande  för barnen att leka detta – både för kroppen och hjärnan.

Undvik att roa dina barn. De får roa sig själva. Om de absolut vill att jag ska vara med så kan jag komma – men jag ska inte driva leken framåt.

Barn som får testa själva lär sig snart själva. Mina barn har kladdat med egen mat sedan de började äta. Jobbigt i början men de lär sig snabbt hur man gör vilket betyder mindre jobb och mindre kladd längre fram. Så att de vid fyra års ålder kan göra iordning en smörgås åt sig själv när de är hungriga.

Efter en hel dag på förskola och skola är barnen lika trötta som vi vuxna. Ett par timmar framför en skärm är ingen katastrof utan en räddning.

Barn kan ta ansvar hemma. Gå med hunden, städa sitt rum, bära ut komposten, hämta in grönsaker från landet, hämta posten, hjälpa till att mat och dammsuga. Barn vill vara en del av flocken och får de hjälpa till och känna sig nyttiga så är de nöjdare.

Syskongåvan

Det är så roligt att vara gravid igen. Jag har väntat några år mellan mina graviditeter – och det är någonting självvalt. Har velat hinna längta. Har velat få stora syskon till barnen. Har velat dra ut på det och suga på karamellen. När man är en så pass ung mamma som jag var när jag fick mitt första barn – så är det något man kan unna sig.

Bertil är så glad över att bli storebror igen. Han är ju världens bästa storebror redan. Hjälper alltid Folke, fixar frukost, ser till att få kläderna på plats när det krånglar för lillebror. Tröstar och löser diverse små problem i hans vardag. Folke får alltid vara med och leka. Och Folke älskar Bertil. De sover i samma säng och somnar omslingrade kring varandra. Folke är aldrig avundsjuk på Bertil när han åker iväg själv och gör något roligt. Han är bara avundsjuk på de personer som får vara med hans storebror. För det finns ingen han älskar mer eller hellre vill vara kring. Deras relation är verkligen fantastisk att få iaktta.

Nu känns det bra att Folke får öva sig på samma sak som Bertil. Ta hänsyn till en liten, vara beskyddande och ha tålamod. Det är så fina egenskaper – särskilt nyttiga för pojkar att träna på. Men hittills har han varit så lagom intresserad av bebisen. Mest har han varit orolig över när vattnet ska gå. Att han och pappa och Bertil ska drunkna. Tack och lov har han en lösning. Simpuffar, öppna ytterdörren så att vattnet kan rinna ut och sedan ska han, Bertil och pappa stanna på övervåningen tills vattnet gått färdigt och bebisen krupit fram.

Skönt att ha det bestämt i alla fall.

Tack förresten för alla kommentarer och grattis och fina saker ni skrivit. Det är verkligen underbart att få känna att så många människor är glada för vår familj.

Det stora sommarkalaset

Igår hade vi kalas för vår fyraåring. Stoltare mer partypeppad fyraåring kan man inte hitta. Varje gång mina barn fyller år slås jag av hur stor och varm släkt de har. Det hade jag med som liten  – men inte på så nära håll.

Det blev presentutdelning inomhus medan åskan gick ute. Folke fick sina bästa paket redan från början. En blå diamant och en gosedjurskanin. Allting gosigt älskas – särskilt lena kaninöron. Han har fem kaniner sedan tidigare.  Tummen åkte genast in i munnen  och resterade paket fick de andra barnen öppna. Folke gav frikostigt bort grejer till Bertil och Juni. Tillfreds med det han redan fått.

Sedan skingrades molnen och det blev fint igen och då dukade vi fest i trädgården. Min systerdotter doftade längtansfullt på chokladbollarna. Folke hade önskat sig en tårta i två våningar så då fick han såklart det. Kändes som en bättre lösning än hans första önskemål – massa morötter i en hög med muffins ovanpå.

Det må låta vrickat men en av sakerna jag såg mest fram emot med att få ett sommarbarn var alla sommarkalas i trädgården jag skulle få möjlighet att ordna.

Jakobs lillkusin Felicia kom förbi och förgyllde dagen för barnen. Hon är så duktig på att sjunga att man ramlar av stolen. Beyonce får passa sig.

Citronvallmokaka och chokladbollar

Min mosters hund Saga sniffade runt kring borden och höll utkik efter nedfallna kaksmulor

Men det fanns ingen hejd på hur löjlig Melker var. Efter att vi var tvungna att dra ut alla hans tänder utom två, så fastnar läpparna i hörntänderna och han ser så här fånig ut där han sitter och har det skönt.

Här sitter någon annan och har det skönt – men han inte alls är fånig, bara vrålsnygg!

Anna och Lykke

Det är bra att Jakob har en mamma som är lågstadielärare och en moster som är förskolefröken. De kan alla bra lekar och efter fikat lekte vi i flera timmar.

Från tvååringar till åttioåringar gömde sig. Här står jag och min moster på lur bakom varsitt träd i leken Räven och Sorkarna.

Lykke saboterade leken genom att peka ut var alla gömde sig någonstans. Sedan tog hon en paus hos sin söta morfar med en stråhatt i cowboystuk inköpt i Estland. Sån rolig stilmix!

Folke fick en sparkcykel med Hello Kitty på (från PMU 35 kronor) och gosiga gosedjur, fina böcker, såpbubblor, sittkuddar, ett flygplan  och ett förstoringsglas.

Och så fick pojkarna ÄNTLIGEN sin efterlängtade studsmatta. De har tjatat i flera år och jag har vägrat. Tycker att det är svinfult men framförallt jättemycket pengar. Men nu hittade vi en begagnad av fin kvalitet för 1500 kronor. Och så kom jag på att jag kunde gömma den nere på åkern och slippa ha den mitt i utsikten i trädgården. Så då gav jag efter. Och vilken lycka – det studsades som bara den.

Halv tio på kvällen troppade de sista gästerna av och barnen stupade i säng. När de skulle sova ville Bertil bli nypt hårt i armen. Så att han skulle veta säkert att det där om studsmattan inte var en dröm. Själv nöp jag mig försiktigt för att påminna mig om vilken sanndröm det är att ha så mycket familj och släktingar runtom oss. Över att de finns här för vår familj. Över att de tänker på våra barn, älskar dem och alltid vill komma och fira, fika och leka med dem. Vilken nåd!

Du kan klara varje dag

Heja Folke du är bra

Du kan klara varje dag

Heja, heja, heja.

Det är en hejaramsa Bertil kommit på och kör för sin lillebror – ibland flera gånger om dagen. När det går honom emot, när han kämpar med något svårt eller tråkigt. När han inte orkar gå hem själv från utflykten utan vill bli buren.

Ramsan har fastnat hos mig. För i all sin enkelhet sammanfattar den vad livet kräver av en. En enda sak: Att klara sig igenom varje dag. Att inte ge upp.

Den säger ingenting om att man måste klara det särskilt bra. Hejaramsan handlar inte om att spöa skiten ur motståndet, vara bäst, krossa resten. Bara att man är en bra människa och att man kan klara varje dag. Även när man inte förstår hur.

Jag tänker på det när jag håller på svimma av trötthet och inte fått middagen på bordet. Då jag helst skulle vilja lägga mig på köksgolvet med en våt handduk över ansiktet och bara somna ifrån alltihop.

Jag tänker på det när jag har svårt att komma upp ur sängen på morgonen.

När jag har svårt att ta tag i disken efter middagen och blir sittande apatisk.

Jag tänker på det när saker skrämmer mig, jag tyngs av oro eller känner mig nedstämd.

Heja Clara, du är bra

Du kan klara varje dag.

Det är det enda livet kräver av oss människor. Att inte ge upp.

En kväll att spara i hjärtat

Vi är hos Jakobs mormor hela den här veckan. Jakob har vi lämnat hemma eftersom han jobbar. Vi roar oss bäst vi kan och det går väldigt bra ska jag säga er. Det är fantastiskt varm och härligt och jag går ner och badar flera gånger per dag. Vill särskilt gärna bada på kvällen efter en solig dag, för att bli ordentligt nedkyld och inte svettas när jag ska sova.

Ikväll följde barnen med ner. Vattnet låg alldeles spegelblankt.

Tills vi hoppade i med världens plask. Jag har alltid älskat att bada och badade som liten hur kallt och regnigt det än var. Därför har det varit lite frustrerande att båda mina barn varit rädda för vatten och ganska ointresserade av att bada med mig.

Men nu har sjuåringen lärt sig simma och treåringen lärt sig simma med puffar så nu leker vi i vattnet och har roligt. Utan att jag behöver locka och truga dem att göra mig sällskap. De vill frivilligt. ÄNTLIGEN!

När pojkarna börjat frysa fick de gå upp och värma sig medan jag och Jakobs kusin Felicia simmade ut till mitten av sjön och låg och flöt. Vattnet var lent, ljummet och alldeles svart.

När vi kom tillbaka till bilen satt pojkarna och andades imma på rutan.

Solen stod lågt på himlen.

Så packade vi in oss i bilen och brände upp till huset för att värma oss. Varm choklad med knäckemackor att doppa. Sedan bums i säng med barnen medan vi stannade uppe och spelade Dixit. Jag, svärmor Annika, Jakobs mormor Elsa och Felicia.

Men nu är klockan kvart i tolv och jag ska gå och knyta mig. Tar med min Maria Lang-deckare och hoppas att natten inte blir allt för kvav.

Det är ROLIGT med barn

Jag läste att Kissie känner sig rädd för att skaffa barn. För att det verkar så tråkigt, svårt, jobbigt och läskigt. Framförallt när hon läser skildringar av mammalivet i sociala medier. Och jag kan förstå henne. Om det för tio år sedan var norm att vara en superlycklig nybliven mamma som orkade allt, älskade bebistiden och var i världens toppform –  har det sedan dess blivit precis tvärtom. Otaliga är de influencers som lyfter precis det motsatta. Slitet, sömnbristen, bajskaoset och de ömma bröstvårtor.

Det är bra att fler sidor får höras. Samtidigt känner jag ibland att den bilden blir lika snäv och kategorisk som den idealiserande var. För skriver man positivt om att ha barn uppfattas det som hycklande. Och så kan vi ju inte ha det!

Vi pratar ofta om det meningsfulla och utvecklande i att vara förälder. Men jag önskar att folk också pratadeom hur KUL det är att ha barn. Att det skulle vara så roligt hade jag ingen om! Föräldraskapet är fasen det roligaste med mitt liv.

Här kommer en pepp-lista till Kissi men också till dig som funderar på barn men samtidigt känner dig rädd.

  • Vi har aldrig skrattat så mycket och så ofta som vi gör åt och med barnen. Åt barnen bakom deras ryggar. Med barnen åt deras knasigheter och skämt. Man får uppleva så många roliga felsägningar,  missförstånd, gulliga uttryck som man bara garvar läppen åt sig av.
  • Man får återupptäcka allt man älskade som barn men som sedan förlorade sin charm för att man växte upp. Som julafton, födelsedag, ponnyridning på 4H-gård, skolavslutning, bada på badhus. Allt sånt är så himla roligt med barn. Jag älskar att göra livet fint och rolig och spännande för dem!
  • Det är roligt när barnen lär sig nya saker. Första leendet, första stegen, första orden. Men det blir inte mindre kul för att de blir äldre. Jag kan inte förklara glädjen  JAG kände när Bertil lärde sig simma och cykla. Eller skriva sitt namn. Den glädjen hade jag inte kunnat förutse innan jag fick barn. Och det roliga bara fortsätter. När ens barn vågar sjunga solo på skolavslutningen. När ungen tar sitt körkort, studenten eller visar sig vara världens roligaste tonåring, som driver med resten av familjen och får den att bryta ihop av skratt. För att inte tala om ifall man får barnbarn en gång. Roligt, Roligt, Roligt!
  • Det är roligt att ge sina barn syskon. Barnen förstår inte vidden av det men man känner liksom – här får du världens vackraste, största och bästa present. Och det är jag som fixar den åt dig! Hur roligt är inte det?
  • Det är roligt att vara gravid. Okej, okej jag fattar. Det är pest för många kvinnor. Och själv hade jag fruktansvärda foglossningar, kryp och kramp i benen och halsbränna och illamående. Det var inte kul. MEN. Jag går runt och känner mig som jordens viktigaste människa med min fina mage. Jag får fantastiskt hår och naglar, blir mitt snyggaste jag, alla är så glada och vill prata med mig och undrar hur jag mår. Plus att jag slipper göra tråkiga jobbiga saker pgav gravid = heligt tillstånd
  • Det är kul att lära känna sitt barn. En kärlekspartner att älska kan man ju leta efter i 30 år. Men barnet älskar man efter bara nio månader i magen. Och den här lilla personen får man gå bredvid och lära känna. Man har ingen aning om vad man får. Kommer det vara en charmig karismatisk typ? En truligt bestämd? Ett litet solsken? En eldfäng knatte? Man vet liksom inte. Heller inte vilka talanger och gåvor hen har fått. Tänk att upptäcka att ens barn är klassens clown eller en naturlig ledare. Eller jätteduktig på fotboll trots att man själv hatar bollsport. Spännande och KUL!
  • Man kan resa och uppleva saker trots att man har små barn. Jag skulle säga att de förhöjer resan. Att ha barnen med på vår tågluff i våras var liksom halva nöjet.
  • Och tänk alla roliga människor du får in i ditt liv. Att lära känna och tycka om, tack vare barnen. Andra mammor. Barnens kompisar. Kanske blir deras föräldrar dina nya vänner. När man får barn är det som att någon kastar till en 1000 färgglada bitar till det pussel som är ens liv. Och pusslet bara fortsätter att växa!

Om du kan – våga skaffa barn. Inte för att det är meningsfullt. Inte för att det är en del av din inre resa. Eller för att det är “så man ska göra”. Utan helt enkelt för att det är kul. Det är ROLIGT med barn!

Världens ände

När jag var liten hade min familj en sommarstuga i fjällvärlden omkring Arjeplog. Farfar och hans svåger hade byggt den och jag och min syster älskade att vara där om somrarna. Det var spartanskt, avsides och kallt. Ibland is kvar på sjön kring midsommar. Men mamma och pappa hade massor av tid för oss och inget annat som distraherade. Det kändes som att vi verkligen fick ta plats när vi var där.

Nu förstår jag att mina barn får uppleva samma sak med mig. Nu när är jag i mormors hus. Uppe vid polcirkeln, åttonde odlingszonen. Invid fjällvärlden där somrarna är svala och grönskan skir.. Här är mitt sommarparadis. Höstparadis. Varenda-jäkla-årstidsparadis. Men extra fint är det nu.

Jag har inte trott att det var någon poäng med att ha sommarhus när man redan bor på landet. Men det var feltänkt. Det är fantastiskt att ha en stuga att åka till.

Min mormor och min moster är också här just nu. Och vi har det så fint tillsammans alla fyra generationer. Första kvällen satt vi uppe till halv tre på natten och pratade. Vi glömde helt bort tiden eftersom det aldrig blir mörkt. Och jag har tid och ro för barnen på ett annat sätt än jag har hemma. Där det finns massor av hushållssysslor och listan på projekt som aldrig tar slut. Här är allting redan bra. Jag har inget behov av att piffa och möblera om och fixa till mormors hus. Jag kan inte utöva någon av mina mer tidskrävande hobbys. Jag älskar att det redan är inrett och inte ens i min stil. Jag får bara omfamna blandningen av 30-tal, 70-tal och halvmodernt. Älskar att handdiska, ha långt till affären, aldrig duscha och aldrig få besök.  Sitta och se på teve på kvällarna, dricka kaffe och äta skumbananer. Få in ettan, tvåan och fyran. Men knappt ha någon mobiltäckning (lyckade ju fasen inte ens bildsätta det här inlägget på grund av värdelöst nät).

Sedan vi kom hit har jag gjort sånt som barnen vill. Som att spela fotboll. Sjösätta ekan och åka ut med den så att Bertil får öva på att ro. Vi har tillverkat en flaskhund och fallskärmar till gosedjuren. Fångat dykare, skräddare och vattenspindlar nere vid sjön. Ungarna får bära in ved och hämta rabarber till kakbaket. Bertil har täljt knivar och svärd till sin lillebror. De har haft cirkus på gräsmattan och campat inne i linneskåpet. Och allt är precis så där händelsefyllt och händelsefattigt på en och samma gång. Som det ska vara i en sommarstuga, när barnen har det som allra bäst.

Morsdag i bilder

Vi fick en fin morsdag jag och barnen. Svärmor och svärfar kom ut och hälsade på och Bertil uppvaktade med en bukett blåbärsris med blommor och en handskriven lapp.

Medan svärfar försökte laga vår krånglande vedklyv hoppade svärmor och barnen ner i lådcykeln och så skjutsade jag allesammans till badplatsen för ett dopp. Det blev flera för det var så härligt!

Börjar få lite färg äntligen!

Så sommarfräscht med brun hy och ljusblå skjorta tycker jag!

Jag kirrade gubbröra

Och färskpotatis till maten

Folket hjälpte till

Och sedan åt vi på verandan.

Men det bästa med hela dagen var ändå att Bertil lärde sig cykla. Han är en försiktig general och sedan han en gång ramlat för flera år sedan har han inte vågat cykla igen.

Men nu var det dags och på första försöket släppte farfar taget och han rullade iväg flera hundra meter och höll balansen. Överlycklig. Och jag med. Att se sina barn lära sig nya saker, utmana rädslor och växa. Det klår alla egna äventyr och upplevelser med hästlängder.

Allt jag önskar mig på Mors dag

På söndag är det mors dag och det enda jag har önskat mig är att få ge bort min Mors dag till förmån för UNICEF. Mina resor jag gjort med dem till Kenya och Malawi är bland det mest omvälvande jag har varit med om i mitt liv. Trots att två år har gått så tänker jag ofta på den unga mamman jag träffade i Nairobis slum – hon som var ensamstående med en son och knappt hade mat för dagen och ingen inkomst. Hon berättade om skammen i att bli gravid och det fruktansvärda bemötandet hon fått när hon försökt söka sjukvård under sin graviditet. Men nu fick hon stöd av UNICEF genom ett av alla deras hjälpprogram. Jag är väldigt stolt över att ha dem som min ideella partner här på bloggen.

Och jag så oerhört tacksam över att vara kvinna just i Sverige och ha tillgång till sjukvård, preventivmedel, mödravård och mediciner.

Det är långt ifrån en självklarhet i många av världens länder. Därför ger jag bort min morsdag till en behövande kvinna och önskar mig ett Morsdagspaket från UNICEF. Det kostar 278 kr och innehåller

– Stelkrampsvaccin  (tre doser = skydd) 12 doser

– Vätskeersättning 113 påsar

– Vattenreningstabletter 1000 st

– Folsyra tabletter 300 st

– Filt 2 st

 

Gör som jag och ge bort din Morsdag du med!