En alldeles strålande lördag

Vilken mysig helg vi har haft. Jakob är i Bern hos sin yogalärare så jag har varit själv med barnen. Som tur var kom både min svärmor och min svägerska Johanna ut och hälsade på.

Jag vaknade på lördagsmorgon helt häpen och nöjd. Ulf hade nämligen sovit till halv sju. Detta var tredje natten i rad som han sovit tolv timmar i sträck i sin egen säng utan att ge ifrån sig ett knyst. Började projekt kura barn i tisdags. Och nu detta? Är så glad och tacksam.

Han med. Skönt att få sova hela nätterna igenom.

Vi tassade ner medan resten av huset sov. Gjorde eld i vedspisen…

och satte igång att öva på att stå. Stå vid kista. Bra aktivitet. Trots snavigt, långt nattlinne.

Jag kippade på mig träskor och gick ut för att ta in tidningen. Läsa morgontidning läänge på helgen är en viktig tradition. Kolla förresten vad fin häcken är! Häggmispel får världens vackraste höstfärger.

Morgonljus i oktober. Stämningsfullt.

Och alla gula träd som brinner mot himlen

Jaja. Kallt som tusan i morgonrock och tofflor så jag skyndade mig in i värme igen. Kokade kaffe, tände ljus och läste tidningen.

Snart kom morgontrötta rufsiga barn tassande ner för trappan. Vi åt frukost och gullade med Ulf och sedan fick jag ägna mig åt något jag längtat efter men som man sällan får när man har bebis. Nämligen arbeta ostört!

Så här kaosigt var det på verandan

Och trädgården var väldigt mycket i det här stuket. Så det var hög tid att städa!

Satte igång att kånka bort utemöbler, tömma krukorna på bron, bära in möbler och bord i garaget och samla ihop bollar och leksaker som låg utspridda överallt. Samtidigt pratade jag i telefon med min syster i typ 90 minuter. Vi gör så ganska ofta. Ringer upp och hänger kvar i luren med varandra när den ena städar trädgården och den andra städar huset. Fint att få sällskap. Man måste inte alltid prata så mycket. Fast vi pratade också mycket i ärlighetens namn. Samtalsämnen lider vi ej brist på.

Deppiga blommor på väg mot deponi.

Jag lånar alltid Jakobs kläder när han inte är hemma. Luktar så gott och känns så tryggt. Hade hans rejäla arbetsoverall

Den “piffiga” snusnäsduken var dock min egen.

Ulf sov ute i sin vagn medan jag arbetade.

När verandan tömts på skräp så dammsög jag golvet och såpskurade så det skvätte! Härligt att såpskura oisolerade golv där man kan blaska på ordentligt.

Tänkte tillbaka på när jag stökade fram allting i våras. Dagarna innan barnvälsignelsen. Allt fint vi hade att se fram emot då. Och allt roligt vi haft sedan dess.

Därefter gick jag in och påbörjade omstyling av köket. Är SÅ less på hur det ser ut där. Så jag skruvade ner hyllor och lampor och gardiner. Under tiden gjorde Bertil läxor med farmor. Trevligt att göra läxor med sin alldeles egna lågstadiefröken.

Till middag fixade jag pizza

Och sedan kröp vi upp i soffan. Barnen, faster, farmor och lilla hunden som också var på besök. Och såg på film tillsammans. Det blev Mästerkatten i Stövlar. Fast vi ville ju se Bäst i test. PANIKEN när de plockat bort detta eminenta program från SVT Play. Och ingenstans kan man streama det heller?!

Förutom den lilla missräkningen hade vi en alldeles strålande lördag. Hoppas ni hade det med!

Grönsakssoppa med klimp – klimatsmart

Så fixar jag fint i vardagsrummet

Njuta vinter – så gör jag!

• annonssamarbete ACO •

Min besvärliga hud

Det skrivs spaltmeter i modetidningar och beautybloggar om hur man får den perfekta hyn med det perfekta glowet. Mindre skrivs om oss som upplever hudproblem som begränsar hela vår vardag. Vare sig det är utslag, flammande kinder eller plitor som känns som det enda folk ser när de pratar med en. Känner du igen dig?

Ibland har mina hudeksem fått folk att rygga tillbaka. Värst är det på händerna där eksemen i perioder varit förfärliga. Såriga, rinniga, röda. Som tur är har jag nästan aldrig några besvär på sommarhalvåret. Desto värre kan det bli under vintrarna. I perioder har jag både fått laga mat och duscha med handskar som skydd.

Och förutom den rent fysiska smärtan så har jag lidit av hur det ser ut. När skoven varit som värst har jag gömt händerna i tröjärmarna eller tejpat plåster runt fingrarna. Och jag som gestikulerar när jag pratar, har försökt dämpat mig och hålla händerna under bordet istället. Många i min närhet vet faktiskt knappt om att jag har de här problemen eftersom jag alltid dolt dem på olika sätt.

Det här tror jag är ett ganska vanligt beteende kring hudproblem. Att man gör allt för att dölja. Och ibland dessutom nästan blir fixerad och tycker att alla stirrar på just det man själv inte kan göra någonting åt. ACO har valt att lyfta några vanliga hudproblem i en film – och med hjälp av smink gestaltat hur iögonfallande hudåkommor kan kännas för kvinnorna som har dem. Vare sig det är psoriasis, acne, atopiska eksem eller rosacea.

Samtidigt bad ACO mig som har hudbesvär att göra likadant. Och precis så här iögonfallande känns det när eksemen är som värst. Vilket jag inser säkert verkar fånigt och överdrivet från min sida. Men precis som Astrid, Sarra och Elin i filmen beskriver – har det varit som att skicket på min hud bestämt hur jag är och vad jag gör. Så dumt! Men så mänsklig känsla ändå.

ACO har startat initiativet #minhud för att belysa hudproblem och hur de begränsar oss – men också hur vi kan arbeta på att inte låta oss begränsas. Därför är jag med och stöttar #minhud. Jag har skämts färdigt.

Fint med figurer av skört porslin

Vill du kolla i min sminkväska?

Åh vad jag älskar gamla tantrum!

Toppenfredag

Igår hade jag en himla bra och mysig fredag. Erica kom nämligen hit. För att planera något vi tänkt börja med i slutet av oktober och är VÄLDIGT peppade på. Några gissningar? 😉

Erica hade med sig kanelbullar

Och jag skrev så det rasslade och gjorde en planering. Observera tjocksockarna ihop med leopardkjolen.

Sedan kom världens snöfall och vi skyndade ut för att föreviga Ulfs första. Tyvärr gick det inte att fånga så bra på bild för flingorna var så flyktiga. Ulfs inställning till vinter blev dock tydlig.

När jag och Erica jobbat färdigt hämtade jag barnen på förskolan och mötte upp farmor i stan och för att åka till badhuset. Där stannade vi tills åtta på kvällen. Ulf badade i fyra timmar utan en enda sur min. Inställningen till badhus och tropisk värme blev tydlig.

Hoppas ni får en härlig helg allihop!

Små, nätta saker

Små nätta bord är mina favoritmöbler. Bara på nedervåningen i mitt hus kan jag räkna till sju stycken bord. Eller styling-ytor. För det är så jag använder dem. Som små ytor för fina stilleben som jag enkelt kan variera. Och de nätta borden är perfekta att flytta runt när man vill möblera om en smula.

Som en bonus går udda små bord ofta att hitta billigt på loppis. Kommer du över något bord målad i en färg som nötts ner – slipa för all del inte bort den. Och måla för guds skulle inte över gamla vackra träbord. Det skabbiga är det trevliga!

Runt, rektangulärt, trebent eller enbent – finns hur många fina modeller som helst av nätta bort. Jag är ständigt på jakt och har till och med kånkat hem ett litet bord på nattåget från Borås. Ett enbent björkbord jag inte kunde leva utan.

Här är några småbord som jag tycker är särdeles charmerande och som jag tidigare publicerat på mitt instagramkonto @underbaraboning

@hverdagslykkelise

Den gröna kommoden med tvättkanna i porslin, kammarljusstake och hårborste med silverrygg. SÅ HIMLA VACKERT! Inte minnst ihop med de blå panelerna. Norrmän är bäst på färgkombos. Så ÄR det bara!

@patinaheim 

Här vill jag sova. Och vakna. Så tjusigt med ådringsmålat litet nattygsbord med gullig läslampa ovanpå. Och bra med rejäl låda. Man vet att det är där snorpapper, öronproppar, lypsyl och udda knappar hamnar för att inte synas. Precis som det ska vara.

@nina.elisabet

Bleka pasteller mot brun tapet. Hur fint? Väldigt fint! Hemma hos Nina.

@vibekedesign

Grönt gammalt glas mot gul gammal byrå. Och så lite zinkhink ovanpå det. Mmmmm…norrmännen gör det bäst av alla!

@leilalindholm/

Leilas skamfilade hallbord skulle jag inte säga nej till. Så fin placering mitt på golvet – med härliga rosor och böcker ovanpå. Man vet att man har en lagom stor hall när det utan problem ryms ett omotiverat bord mitt på golvet. Bara som pynt.

@nordingarden

Vet att jag nämnt det förut men jag MÅSTE ha sån här gul panel som Nordingården har. Tror det får bli i hallen nere när den renoveras. Men nu ska vi fokusera på det avskavda grå bordet med knöliga ben – och hur fint det är att låta citronerna och stearinljusen fånga upp färgen på panelen. Snyggt också med bruna stakar och gula ljus. Hade aldrig tänkt på att det funkar så bra ihop!

@krickelin

Slutligen kikar vi på Krickelins lilla runda, mörka lackade bord. Med charmigt plock ovanpå och gullig, spretig stickling. Så snyggt med mörkröda träslag mot blått. För att blått och rött är komplementfärger till varanndra! Såklart.

Torsdagstips

Vill tipsa om att överjävligt fantastiska Olov Antonsson (vars låt Himmel över Hedlunda varit En Underbar Pods ledmotiv i alla år) nu är tillbaka med en ny skiva som heter Vagabondhjärta.

Sånt himla örongodis! Hans förra skiva har ju gått varm här hemma senaste åren. Till och med barnen kan alla texter utantill.

Mina favoritspår från nya skivan heter Första ryktena om våren och Dörren till den sommaren. Ja. Kanske helt fel i tiden i oktober. Särskilt denna torsdag när de första snöflingorna singlar ner från himlen. Men för min sinnesstämning är det helt perfekt.

Fem favoriter

Det är så roligt att kolla på Pinterest och se vilka av mina bilder som går bäst där just nu. Hade man ingen aning om vilken årstid det var skulle man kunna gissa ganska bra bara genom att se vad som pinnas för tillfället…

Trätrappa utomhus med plåthinkar och baljor fyllda med ljung, en och andra höstiga växter, på trappan står också en grön trädgårdsstol och en stor orange pumpa.

Som min höstplantering. Den pinnas och delas överallt och jag blir själv sugen på att ordna en höstplantering på trappen igen. Mina sommarblommor är nämligen stendöda. Hoppas kunna åtgärda detta nästa vecka.

Höstrusk som ser mysigt ut – det är det många som pinnar. Ibland undrar jag om det är min bloggs bästa gren? Att få jobbigt väder att se mysigt ut? Som här. Jättejobbigt svinkallt väder.

Förstår varför den här bilden pinnas. Sitta i ett fårskinn och elda är väl det enda man har lust med när det är fem grader ute och regnar från sidan?

Ännu fler höstplanteringar. Från 2015 tror jag. Oj, vad ambitiös jag var förut! Nu kostar jag sällan på så många plantor på hösten. Det blir ju så DYRT! Men vackert. Ack ja, ack ja.

Slutligen pinnas den här bilden och det kan man ju förstår för det ser så himla kvällsmysigt ut. Tagen i vårt gamla sovrum som var i direkt anslutning till barnkammaren. Nu är det istället lekrum i anslutning till barnkammaren. Ganska skönt att slippa se in i röran som vi alltid gjorde förut. Här finns fler bilder från just det blogginlägget.

Första oktober

Första oktober kom med besked. Regnet vräkte ner, vindarna piskade mot rutan. Men vi hade matlag och då känns det mesta ändå okej. Stina fyllde 31 så vi firade henne hemma hos Albin och Ulrika.

Så skönt att kura ihop sig i ett varmt kök, med sprakande vedspis och hundra ljus.

Albin hade lagat massa god mat och så fick vi tillskott i form av Stinas bror med familj. Som också bor i byn. Visste ni förresten att Stinas svägerska är Charlotte som är min assistent och högra hand? Charlottes man Josef är alltså brorsa till Stina. Och även min eminenta IT-support och webbutvecklare. Och så har Josef ytterligare en syster som råkar vara min bästa kompis Elina. Ja, det finns faktiskt ytterligare en syster. Johanna. Henne kanske ni känner igen från Go’kväll, barnkanalen eller tårtslaget…

Haha. Sån röra. Borde ordna ett slags “släktträd” för alla i min närhet. Så man kan hålla koll.

Vi vräkte i oss mat och tårta

Barnen satt vid eget bord

Och så sjöng vi för fina Stina. Och håller tummar och tår och ber allt vi kan för att det hon önskade innan ljusen blåstes ut kommer ske innan hon fyller år nästa gång <3

Tacksam för en fin första oktober. Känner nu att frossandet i mys är inlett. Från nu fram till tjugonda knut är det FRITT FRAM för stearinljus, brasor, mysiga middagar, tjocksockar till alla gäster, ullplädar och tända fotogenlampor. Eller förlåt. Inte fritt fram. LAG PÅ menar jag förstås.

Omstart

Idag är dags för omstart! Jag är nämligen urless på hur mina dagar utvecklat sig sista månaden. Mammaledigheten som är ett enda otillfredsställande blurr. Jag vill in i rutinerna jag hade med Bertil och Folke som bebisar. När jag vet precis när bebisen ska sova, vakna, ha roligt och äta. Jag vet hur skönt det brukar bli när vi kommit över puckeln och fått ordning. Den ordningen siktar jag på nu. Och även om jag därför steg upp en hel timme tidigare än i vanliga fall känner jag mig upprymd. För nu sover Ulf i sin vagn på verandan, fulltankad och nöjd. Och jag har en liten stund för kaffe i ensamhet medan jag skriver det här inlägget.

Regnet smattrar mot rutorna. Glad att jag får vara inne idag. Ska göra eld i vedspisen och sedan ta itu med köket. Det är nämligen jag som har kökstjänst just nu. Vi byter sysslor då och då för att omväxling förnöjer. Nej, det är ett ljug. Men omväxling gör det lite mindre pestigt med hushållssysslorna. Jakob har fått ta tvätten och handlingen mot att jag tar disken.

Perfekt diskat ska det bli! I alla fall veckan ut.

Helg vid havet

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bäst. Och snällast <3

Den här helgen kom väldigt lägligt efter allt jobbigt som varit. På fredagen strejkade vi för klimatet. Åttaåringen bar bästa skylten.

Och på eftermiddagen var det dags att åka till Holmön med matlaget. En resa vi planerade direkt efter sommarens roliga vistelse där. Vädret var ljuvligt. Kav lugnt och stilla.

Ammade i solen

Och ungarna lekte medan vi väntade på att färjan skulle gå

Bebisarna börjar ha mer och mer utbyte av varandra. Lilla Smulf i vagnen och Ylvis i Ulrikas knä.

Mot ön!

Vi åkte i solnedgången

Och kom fram i skymningen.

Kall dimma och nästan helt mörkt ute.

Vi skyndade vi mot huset där vi gjorde upp eld i kakelugnen, fixade middag till alla ungar och sedan satt uppe och pratade sent. Tillslut somnade jag i alla fall och sov som en liten gris. Varför sover man alltid så bra borta? Är det för att man inte har ansvar för något?

Morgonen därpå försökte jag göra någon slags planering för helgen

Samtidigt som barnen ritade

I det gulliga gamla köket.

Efter frukost gick vi ut. Packade lådcykeln full med fika och drog iväg söderut på ön.

Peppat gäng

Stina satt i lådan och vaktade bebisarna och höll utkik efter kantareller

Det var septemberväder av bästa sort.

Och barnen hojade tills de blev som gelé i benen.

När vi funnit en fin plats så slog vi läger.

På en liten udde. Barnen började genast försjunka i lek

Medan vi samlade kvistar och gjorde en brasa.

Ut på tur aldrig sur

Finns det en bättre utflyktsmånad än september? Tror inte det!

Jakob den galningen tog ett bad. Det var “varmt” tydligen. Jag tog inget bad på grund av fortfarande väldigt förkyld.

Gullisar i motljus

Med håret fladdrande i vinden.

Ulf satt och sög på Jakobs krage.

Fina Ulrika ammade Ylva-Karin. Och efter några timmar när vi grillat korv, ätit kex och tagit igen oss lite så cyklade vi hem igen. 1,5 mil var tappert cyklat för ungarna.

Vi hade stoppat in en lammbog i ugnen innan vi åkte på morgonen. Den var klar lagom tills vi kom hem.

Vi gjorde middag på eget kött, grönsaker och surdegsbröd. Väldans gott!

Och medan eftermiddagen övergick i kväll och barnen ett efter ett knoppade av satt vi uppe och fikade och eldade i kakelugnen.

Imorse var vi förstås ganska segstartade allihop. Regnet hängde i luften men vi packade fikakorgen och begav oss. Mot fyren!

Berguddens fyr är så vacker!

Skulle gärna prova gå upp i den.

Vi gjorde upp eld och värmde oss medan barnen försvann iväg och lekte bland klipporna

Sedan korvgrillning och kaffedrickande

Ena bebisen sov i vagnen och den andra i selen.

Så satt vi i några timmar tills det var dags att gå hem och laga middag och städa ur Albins föräldrars hus som vi lånat. Och sedan ta färjan hem till fastlandet igen.

Det blev en underbar helg när vi verkligen firade ut september ordentligt. Så glad att vi har ett sådant bra kompisgäng att hitta på roliga saker tillsammans med!

På cykelsemester i evigheten

Jag är så ledsen just nu. För jag har förlorat min älskade mormor. Som jag är så lik och som jag alltid stått så nära. Som jag fått komma till och vara med på alla lov och ledigheter. Min roliga, slagkraftiga, tuffa, vackra, snälla mormor. Som så ofta varit min ledstjärna. När jag behövt tuffa till mig. Rycka upp mig. Komma igen. Hur hade mormor gjort? har jag tänkt. Och blivit lite modigare.

Nu finns hon inte mer. Och aldrig mer kommer hon lura mig och Anna att skratta tills vi nästan kissar på oss. Aldrig mer kommer jag höra hennes bondska kraftuttryck och talesätt. Aldrig mer får jag stå jämte henne i köket och grädda rån.

När jag blundar och tänker på min mormor så hör jag hennes bestämda, raska steg. Ser hennes krokiga, knöliga fingrar märkta av hårt arbete. Hennes prydliga vita hår och hjortronsmycke i guld. Mormor var alltid i rörelse. Alltid redo att hjälpa till. Så full av kraft och liv och jävlaranama. Och det bästa var att hon älskade mig så mycket. Jag har alltid känt mormor och morfars kärlek som en skyddande kupa runt mig. Som gjort mig trygg när jag som mest behövt det.

Nu är båda borta. Och jag kan inte säga att det var orättvist. 94 år är mer än man kan begära. Men jag saknar dem så fruktansvärt.

Sista åren försvann mormor allt mer in i sin demens. Men en person hon aldrig glömde, det var morfar. Ständigt morfar. Var är han? När kommer han? Jag saknar honom verkligen. Inte att undra på efter sextiofem år som gifta.

Nu hoppas jag att mormor och morfar är tillsammans. Och att de är lika fria och lyckliga som på cykelsemestern de gjorde som nygifta. Ja. jag hoppas att de är på cykelsemester i evigheten. Ända tills vi råkas igen. Möts från varsitt håll på en landsväg. -Är det verkligen ni? Ska jag säga. Och mormor ska fräsa -Jamen fattas bara annat!

Och då vet jag säkert.

En utmärkt torsdag

Idag hade jag långväga besök av en gammal vän. Gammal för att vi känt varandra länge. Men ändå ny för att det bara är andra gången vi ses i verkligheten. Vi lärde nämligen känna varandra via våra bloggar – Sofia Kammeborn och jag.

Jag bakade cheescake med färska fikon och bjöd på småkakor.

Sofia bor på Gotland i vanliga fall men var nu på en liten norrlandsturné och stannade till hos mig. Precis som sist fanns det ingen hejd på samtalen.

Jag hade plockat in höstblommor och tänt ljus och eldat i vedspisen

Det är ju så härligt med kalla, soliga höstdagar när det BÅDE är sol och samtidigt kura inne-väder.

Min monstera börjar för övrigt bli ett monster.

Sofia är en riktig stickguru med fans i hela himla världen. Hon försörjer sig huvudsakligen på att sälja egendesignade stickmönster. Förutom sin fina blogg och instagram såklart.

Jag tycker alltid det är så givande att prata med folk som jobbar med samma sak som jag. Det är ju inte så ofta man får chansen menar jag. Så förutom att prata om livet viktigheter pratade vi branschskvaller, annonsörer och följare som gått bananas. Men mest om allting som är så himla roligt med det här jobbet!

Ulf fattade tycke för Sofia

Och Sofia fattade tycke för min cheescake.

Obligatorisk kompisbild <3 innan Sofia tuffade vidare på sin norrlandstripp. Förhoppningsvis kommer hon snart tillbaka igen.

• annonssamarbete Adlibris •

Äntligen får jag hänga med Offred igen

Dystopier har aldrig varit en bokgenre jag sökt mig till. Tvärtom har jag skytt den som pesten, bara av baksidestexterna. Det som krävdes för att jag tillslut skulle lockas var att Jakob (när vi var nyförälskade) nämnde Oryx and Crake som en av sina favoritböcker. Vad skulle jag göra? Det var ju bara att bita i det sura dystopi-äpplet och läsa! Man kan ju inte förhålla sig så kallsinnig till det som ens älskade älskar. Och det har jag aldrig ångrat. Oryx and Crake blev nämligen min väg in till Margaret Atwood.

Ändå hade jag inte läst hennes Handmaid’s Tale när den blev serie hos HBO. Men så fort jag sett första säsongen slukade jag också boken. Den gav mersmak och jag har funderat mycket på vad som egentligen hände med Offred efter att hon åkt iväg i den där skåpbilen – anklagad av Anföraren och hans hustru. Hur slutade alltihop? Nu ska vi äntligen ska vi få veta! För trettiofyra år efter att Handmaid’s tale släpptes kommer nu Atwoods uppföljare Gileads Döttrar. Och jag har precis fått hem den. Vet vad jag kommer syssla med närmsta kvällarna i alla fall. Någon fler än jag som är peppad?

Har i ärlighetens namn inte läst mer än sju sidor hittills – men det verkar VÄLDIGT lovande. Böckerna känns ju mer aktuella än någonsin – influerade av den kristna amerikanska högern som är på sådan frammarsch just nu.

Om du gillade första boken – klicka hem Gileads döttrar på Adlibris. Och har du inte läst Handmaid’s tale så klicka hem den också. Den svenska titeln är Tjänarinnans Berättelse. Tänk vilken dröm att läsa båda två i ett svep? Avundsjuk på dig som får göra det för första gången…mmmm.

Men nu till det bästa! Jag har ett SIGNERAT ex av ”Gileads döttrar” på engelska (The testaments) att tävla ut till någon av mina följare. Hur roligt vore inte det att vinna? Lämna en motivering i kommentarsfältet till varför just du ska vinna boken!

(Tävlingen pågår fram till den 1 oktober kl 12:00. Vinnaren blir kontaktad via mail. Adlibris utser vinnaren)

Nu händer det

Min svärmor är en del av en trogen skara människor som utanför stadshuset i Umeå strejkat för klimatet varje fredag under ett helt år. När de stått där och pratat med politikerna som passerat har de fått höra “kom tillbaka när ni är några hundra som står här ute varje fredag. Då kommer vi att lyssna.”

Umeå kommun reviderar just nu sina klimatmål. Kommunen har en befolkning på 127 000 människor så här finns stora klimatbesparingar att göra – om de styrande bara vill och vågar. Nu på fredag hålls vad som förmodas bli världens största manifestation för klimatet. Barn och vuxna över hela världen planerar att strejka för att påverka ledare och beslutsfattare och få dem att inse allvaret. Det handlar om globalt miljöarbete. Men också lokalt.

På fredag tar jag barnen ur förskola och skola och åker in till Umeå och demonstrerar. Både för att visa Umeå kommuns politiker att vi är många som bryr oss om dessa frågor – men också för att vara en liten del i den enorma manifestation som planeras. För att det är viktigt på riktigt. Och när mina barn blir stora och frågar vad vi gjorde under den historiska demonstrationen kommer jag vara glad att kunna säga att vi inte satt hemma på byn och hade en helt vanlig fredag – utan faktiskt deltog. Och vi kan kolla på bilderna från det tillfället – precis som jag nu kan se på på bilderna från när pappa på sextiotalet demonstrerade för USA ut ur Vietnam.

Jag hoppas ni är många som vill vara med och strejka på fredag. Skriva historia. Ingen politiker som vill bli omvald vågar fatta obekväma beslut. Men om vi är tillräckligt många kanske vi kan ge dem råg i ryggen att ta ansvar för klimatet. Och förstå att allting annat är att göra sig djupt obekväm.

Nu händer det.

( Information om din lokala klimatdemonstration kan du hitta genom att söka på facebook eller genom att googla fridaysforfuture + din ort. Mer om eventet i Umeå kan du läsa här)

Fyra låtar och vad de får mig att känna

Welcome to New York Ryan Adams

Ryan Adams cover på Taylor Swifts låt får mig att känna att mitt liv är ett stort äventyr. Och att alla möjligheter fortfarande finns kvar. Att jag kan göra vad jag vill, resa var jag vill, uppleva precis vad som helst. Jag har lyssnat på låten i flera års tid men samtidigt liksom sparat den till ett särskilt tillfälle: När jag satt på planet efter att ha lämnat UNICEFs team i Malawi för att möta upp min vän Nicola i Zambia. Jag var helt själv. Tittade ner över landmassorna med enstaka plåttkvadrater som blänkte i solen och skvallrade om att det faktiskt bodde någon i det karga, torra. Jag såg mig omkring på planet. Kvinnor i färgglada kitenges och stiliga svarta män i kostym. Jag befann mig i världens utkant och samtidigt i dess mittpunkt. Jag var en världsmedborgare. Någon som kunde ta vägen vart som helst. Starta ett liv där jag fick lust. Jag var modig och självständig och hög av att få uppleva mer än jag någonsin trott var möjligt.

Resten av ditt liv – Timbuktu

Det här har varit den första låten på min löplista i alla år. Känner samma livspepp och energi varje gång jag hör beatet sätta igång. Den får mig att orka den där första, sega kilometern runt byn. Och för varje gång jag sätter foten i marken i takt med beatet – så känner jag hur jag samtidigt sätter foten i plytet på alla idioter. Folk som skadat mig eller som jag vill ta revansch på. Att rabbla med i texten som jag kan utantill, samtidigt som jag joggar mig svettig. Det är katharsis.

I’m on fire – Heather Nova

Heathers röst får mig alltid att känna vemod och sugande längtan i bröstet. Efter sånt som har varit och sånt som ska bli. Hennes cover på Springsteens låt är lika bra som originalet. Och helt annorlunda. Jag tänker på tonårens längtan. På vårkvällar i gymnasiet. Grilla och dricka öl på Bölesholmarna. Sitta nära. Känna värmen genom jeansen när låret snuddade hans. Låna en jacka av någon och en halsduk av någon annan. Känna majkvällen både kall och pirrig och eldvarm på en och samma gång. I’m on fire är löftet om ett liv med längtan.

Vi bygger en ny skön värld – Bo Kaspers Orkester

Låten som blev vårens soundtrack. Ja, ända sedan Ulf föddes har jag lyssnat på den dagligen. Tycker om de vispande trummorna som låter som vårsol i ansiktet känns. Texten som är en affirmation över mitt och Jakobs liv. Vi bygger en ny skön värld. Tanken om att tillsammans skapa en bättre värld. Där vi sätter reglerna, stänger ute det destruktiva och väljer bort det som gör ont. Lyckan i att vi på vår lilla plätt på jorden har möjligheten att göra det ihop.

• annonssamarbete Albert •

En spännande företagsresa

En av de roligaste sakerna med att samarbeta med annonsörer på bloggen – det är att lära känna och få en bättre bild av människorna bakom företagen. Oftast är det ju helt vanligt folk, som likt en själv har en dröm om att skapa någonting vettigt för andra att kunna ta del av. Som Arta och Salman – som startade mattematikappen Albert. Jag tog en liten pratstund med dem för att ni också ska få veta vilka killarna bakom Albert är!

Arta och Salman är två kompisar som växte upp tillsammans i en förort till Göteborg. Båda med iranska föräldrar, som verkligen betonade vikten av utbildning.
-Vi har följts åt genom uppväxten och utbildningssystemet, säger Salman. Från mellanstadiet till universitetsstudierna på Chalmers, där vi båda tog examen som civilingenjörer. Snart gjorde vi karriär inom skilda branscher. Men även om vi hade stimulerande jobb så fyllde de inte något högre syfte. Vi kände båda att något saknades.
Tanken väcktes på att byta inriktning och skapa någonting som kunde bidra med samhällsnytta. Socialt entreprenörskap var inte främmande för någon av dem. Arta hade tidigare startat en verksamhet som hjälpte kvinnor i Tanzania att driva företag. Salman å sin sida hade länge arbetat med mentorskap och studiehjälp i Sverige.
-Vi började bolla olika idéer mellan oss – och snart blev det tydligt att vi ville göra någonting som fokuserar på utbildning. Framförallt matte som är ett ämne som tusentals elever underkänns i. En stor utmaning på samhällsnivå. Samtidigt är ju du Salman något av ett mattegeni och var med och hjälpte hundratals elever ideellt med matematik under åren på Chalmers, säger Arta.
Salman fick där med egna ögon se hur mycket elever som får individuell hjälp och handledning kan utvecklas. Men den typer av tjänster är dyra och svårtillgängliga för de flesta familjer. Så duon bestämde sig för att försöka skapa en digital variant som fler skulle ha råd med. Så föddes Albert!

Arta och Salman började arbetet med att köpa in alla skolmatteböcker på marknaden och kartlägga deras innehåll. Vad skulle det finnas för typ av uppgifter i appen? Hur skulle den utformas? Så småningom tog de lärare, matematiker och tekniker till hjälp för att skapa Albert. En app som var intelligent, följde skolplanen och som med AI faktiskt kunde besvara barnens mattefrågor.
Idag används appen av tusentals svenska barn. Samtidigt som både Salman och Arta blivit föräldrar och själva får uppleva utmaningarna med att hjälpa sina barn att utvecklas.
-Jag hade som liten svårt att förstå varför man måste göra på ett visst sätt. Som tur var hade jag ett bra minne och kunde memorera det mesta – utan att riktigt förstå varför jag behövde göra det. Jag är nog det där barnet som hade behövt matteappen Albert som förklarade….
-Och jag är Albert, säger Salman med ett skratt. Albert är en digital version av min hjärna! Jag var alltid en riktig mattenörd som älskade att räkna. Och visionen med Albert är att han ska bli världens bästa mattelärare. Anpassad för varje enskild användare. På det sättet tror vi att man på riktigt kan demokratisera kunskap och utbildning.


-Vi är helt övertygade om att alla barn i hela världen kan bli duktiga på matematik – om bara pedagogiken kan anpassa sig optimalt efter varje elevs inlärningsförmåga, säger Arta och lyser upp

Visst är det inspirerande att höra människor berätta om sin företagsresa? Jag blir glad – och lite modigare! Och så avslutar jag med ett hälsning från Albert. Vill du och ditt barn testa matteappen som passar barn mellan 3-17 års ålder? Just nu har jag ett erbjudande som ger dig 30 dagars kostnadsfri provperiod. Allt du behöver göra är att skapa ett konto via den särskilda sidan för mina följare – det gör du HÄR!