Vi står knapp ut

Jag började städa direkt jag vaknade imorse. Ända till halv tio ikväll höll jag på. Gnodde rent badrummet, såpskurade golven och dammade mattor. Tvättade fem tvättmaskiner och vek in världens största tvättberg. Det här var tredje dagen av städande. Men vi hade så igengrott hemma att det verkligen tog tid.

Men nu har jag badat, gjort härinpackning och gått en sväng i trädgården och plockat in rosor, akleja och jättedaggkåpa till nattygsbordet. Något vackert måste man ju belöna sig med efter allt slit.

Lillälsklingen sover så gott och vi vet knappt vad vi ska ta oss till. Han är så förtvivlat söt. Vi står nästan inte ut. Och jag har nog sällan sett någon mer förälskad än vad Folke är i sin lillebror. Och jag är kär. Oj så kär.

Njuter av att sova tillsammans. Somna med min hand om hans lilla fot. Känna hans fäktande armar och ben när han blir hungrig. Möta hans klara stjärnögon på morgonen. När han liksom upptäcker mig igen. -Jasså är du här? Så underbart. Tack för vänligheten.

Jag vill leva resten av mitt liv med näsan i hans halsgrop.

Himlen är regntung inatt. Och jag borde verkligen sova. För klockan är 01.20. Och vem vet när han vaknar och behöver ammas? Men jag kan inte. För jag vill bara ligga här och känna doften från det såpskurade golvet, rosbuketten på nattygsbordet och hans aprikosskimrande bebishud.

Porslinskål fullproppad med citronskivor och kvistar av älgört.

Så gör du egen saft av älgört

Clara i ljusblå klänning och långt hår som faller över ena axeln. I bakgrunden skymtar hennes gård i sensommar sol.

Med kinder kyssta av solen

DIY – fin vas på minuten!

Husmanskost i vardagslag

Enkel husmanskost är ändå min favoritmat. Dukad anspråkslös med gulligt gammalt porslin på rutig duk. Mormors fina små köttbullar med kryddpeppar och ansjovisspad (det är hemligheten till den goda smaken).

Lingonsylt kokt på egna bär. En massa god brunsås.

Duka fram och proppa i sommarlovslediga barn och man som precis kommit in från åkern.

Alla gillar

Såklart

Finns ju inget godare!

Jag väljer aprikos runt ögonen

Baka päronkaka med flädergrädde

Jakobs ben med stövlar som trampar ihop en famn av hö på marken i sommkvällssol.

Nu doftar det hö i här i byn!

En tjuvkik på garaget

Ja det får ni här. En liten tjuvkik alltså. För det är inte färdigt ännu. Men visst blir det fint?! Vi har målat med röd slamfärg och det gifter sig helt perfekt mot vårt grå putshus med röda spröjs.

Nu återstår bara att välja fönsterfärg till spröjs och foder. Just nu ser fönstret lite tokigt ut eftersom det nedre fodret är rött och det övre är grått. Men det ska alltså få samma färg. Vilken det blir återstår att se. Kanske gråvitt? Själva spröjsen ska förhoppningsvis bli kromoxidgröna. Och eventuellt matchas med dörrar i samma färg. Hoppas Ulrika håller med. Tänker nämligen överlåta bestämmandet på henne. Hon är oöverträffad på det området och den person som föreslog att göra vår veranda rosa. Något jag själv aldrig kunnat tänka ut eller våga.

Återkommer med fler bilder när det är målat och klart.

Ett skåp som doftar lavendel

Hipp hipp för ditt första år!

En jordnära vardag

Världens bästa hallongrottor

Ett av mina bästa fikabröd är hallongrottan. Mmmmm….kan med lätthet trycka i mig ett tjog. Dock är de godast när de inte är så enormt stora. Därför gör jag dem i småbrödsformar.

Mina egenplockade hallon är slut sedan länge i frysen, så jag fick köpa sylt i affären. Då tog jag en sådan där syltflaska med kork, där man kan spruta ut sylten genom pipen. Kanske inte den mest högkvalitativa sylten – men oj vad lätt det var att göra kakorna när man bara “spritsade” ner sylten i hålet på grottan. Rekommenderar detta tillvägagångssätt.

Själva receptet på kakorna kommer från Mia Öhrns kokbok Klassiska kakor på nytt vis. Jag har provat många olika men tycker att hennes är klart bäst!

Världens bästa hallongrottor

Du behöver (40-50 små hallongrottor)

200 g kylskåpskallt smör

4 dl vetemjöl

3/4 dl potatismjöl

1 dl strösocker

2 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 krm salt

1/2 dl hallonsylt

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en matberedare. Skär smöret i några halvstora bitar. Lägg i beredaren. Blanda de torra ingredienserna och häll över. Sätt på mixern på högsta effekt och kör ihop tills degen fått en bra konsistens. (Jag använder kniven i matberedaren för alla dessa typer av degar)

Forma degen till en rulle och skär bitar av den. Rulla till bollar och lägg i småbrödsformar som placerats på en plåt. Tryck ner en grop i varje kaka och spritsa/fyll sedan hålet med hallonsylt

Grädda i mitten av ugnen i ca 10-12 minuter. Låt svalan och njut sedan med en kopp starkt kaffe!

En sommarlovsdag extra allt

Så glad över att få vara hemma och ha sommarlovsvardag. Vi bor ju i ett litet sommarparadis med allting som barnen behöver och önskar på armlängds avstånd. Jag har lovat mig själv att fylla sommaren med massa god mat, lådcyklande, häng med vänner, bad och trädgårdspyssel. Igår prickade jag in allt på listan utom trädgårdspyssel. Och då blev det ju en osedvanligt trevlig dag också.

Efter en förmiddag på BVC med vaccinering för lillen kom jag hem och proppade ner barnen i lådcykeln. Sedan hojade jag till Frida som bjöd mig och Stina på lunch.

Hon har ett så himla fint hus!

Gick husesyn och fick kika på hennes nytapetserade barnrum.

Otroligt mysigt!

Våra barn lekte loss på övervåningen

Medan vi smet ut på verandan. Visst är den fin? Det är Ulrika som ritat den! Hon ritade också vår veranda. Praktiskt att va vän med jätteduktiga arkitekter och byggnadsvårdare!

Här lyssnar jag intensivt på Frida. Oklart vad det gäller. Korvbröd? Badtemperatur? Planerade ommöbleringar?

Mmmmmm….gunga inomhus. Drömmer om detta.

Frida bjöd i vanlig ordning på supersmarrig mat.

Ulf övade nackmusklerna och att hålla tungan rätt i mun.

Efter några timmars riktigt trevligt häng cyklade vi hem igen. Men först stannade vi på handelsboden och köpte mjölk och annat nödvändigt. Älskar att lådcykeln har en kombinerad sittbänk/låda där man kan få ner matkassarna.

När det blev eftermiddag var det dags för matlag. Hopp upp på cykeln igen!

Swish, swosh

Det var hos Albin och Ulrika den här gången. Albin och Stina stod och lagade mat när vi kom. Maten var på temat libanesiskt. Typ

Fint dukat med loppat porslin.

Jag skalade pistagenötter till efterrätten som skulle bli baklava.

Albin hade gjort massa olika sorters röror jag inte ens vet namnet på. Och vet vi namnet uttalar vi det fel. Det har vi nu blivit varse efter att Malek (som jobbar i vårt jordbruk) och kommer från Syrien skrattat gott åt oss.

Gurka och myntasallad.

Gott, gott gott! Och vackert.

Ulf fick prova Ylva-Karins hoppgunga. Nöjdhetsgraden syns i ögonen.

Sedan åt vi.

Och så somnade Ulf och Jakob på soffan.

Medan vi gick för att ta ett kvällsdopp nere vid sjön.

Barfotabarn i högt gräs. Tur att jag ännu aldrig sett en fästing här uppe.

Inte fult så att det gör något precis.

Vi slängde av oss paltorna och hoppade i.

Och barnen simmade ut och visade allt de lärt sig på simskolan förra veckan. Det känns väldigt skönt att alla barn nu klarat simborgarmärket och vattenprovet. Inte Folke såklart. Men de stora barnen. Blir lite lugnare att ta med dem alla och bada då.

Efter badet sa jag hej till fåren som nu går och betar nere vid vattnet. Snällis ville som vanligt komma fram och bli klappad.

Titta vilket fint garage Albin och Ulrika ritat och byggt. Albin är ju förutom bonde arkitekt så han har ritat också vårt garage. Finns ett klart släktskap mellan husen.

När vi kom in var vi så kalla att vi gjorde eld i kaminen och kokade te.

Ulrika gräddade bröd och vi kvällsfikade i vardagsrummet.

Ada med ett stycke påbyltad Ylva-Karin.

Sedan hängde vi här tills klockan var efter elva och det var dags att cykla hem igen.

Stoppade ner barnen i cykelkärran och bredde om dem med ett täcke. Sedan swishade vi hem genom den ljusa sommarnatten.

Ett lass med loppis

Här är vad jag fann på gårdagens loppistur! Allra mest nöjd är jag över bordet. Man kan aldrig få för många av den här varianten. Perfekt litet avställningsbord bredvid öronlappsfåtöljen, framför fönstret eller under hallspegeln.

Hittade också tre tallrikar i serier jag samlar på. En asiatisk fasan i lila och två grönrosa som jag inte vet namnet på men som jag tror är jugendtallrikar. Slog också till på den stora terracottakrukan. Köper alltid när jag får syn på den här gamla varianten på loppisar. Pelargonerna trivs så bra i dem.

Sedan blev det lite husgeråd. Flera teskedar (de försvinner en tesked i månaden typ) och en ny potatisstomp då den gamla gått sönder. Letar alltid först på loppis när jag måste komplettera något i köket och behöver typ en osthyvel, potatisskalare eller en sil. Tips, tips!

Det sista var inget loppisfynd men något jag bara behövde som dessutom var fint. Tvättlinan gick av i vintras så nu köpte jag en i lin istället för i plast. Sedan ett gäng gamla klädnypor av bästa sort. Varför fult i plast när man kan ha fint i naturmaterial? Så tänker jag!

Kompis & loppis-kuren

Efter många dagar själv med barnen och ett hem grisigare än lortens helvete så började jag klättra på väggarna. Av behovet att få göra någonting. Vad som helst! För mig själv! BARA! Jag insåg att jag behövde genomgå en kompis & loppis-kur för att komma till rätta med min sviktande mentala hälsa.

Så jag lämnade storbarnen hos morfar och tog med mig min kompis Elina på en dagstur. Vi styrde kosan mot Olofsfors Bruk. En genuin bruksmiljö några mil söder om Umeå. Med många vackra byggnader att beskåda.

Eftersom mat är en central del av vårt umgänge så började vi med att äta på Kafe Anno 1762. Palt såklart. Viktigt för att kuren ska funka.

Så vackert med boaseringen, pinnstolarna målade i rött och alla små pelargoner.

Ulf chockerades av kärleken

Magisk färgkombination. Eller hur?!

När det blev lite stojigt inne fortsatte vi fikandet i trädgården. Inget stoj fick störa oss i vår behandling. Ulf fick ligga och vädra skinkorna på en filt.

Medan vi fikade.

Och sedan skulle han också prompt fika.

Efter fikat smet vi in på Anettes Byggnadsvård som har så mycket fint. Både antika grejer, linoljefärg och annat man behöver när man renoverar byggnadsvårdsmässigt. Köpte några saker jag ska visa senare. Att shoppa är en viktig beståndsdel i kuren.

Fotade också av några av alla vackra gamla hus. Vackra saker som omväxling till lortens helvete är viktigt.

Det var så underbart att få vara ensamma en hel dag, sitta och prata ostört i bilen och tvärnita för alla loppisskyltar längs vägen. När jag kom till morfar för att hämta barnen hade de fullt upp med att bada vattenspridare. Och min irritationsnivå var nere på noll.

Avrundade sedan kvällen med att ta alla tre barn på IKEA och uträtta ärenden. Och jag blev inte irriterad en enda gång. Då måste man väl ändå betrakta kompis & loppis-kuren som framgångsrik? Rekommenderar den varmt till er alla!

Rosa, rosa, rosa

Jag skulle spara många sköna slantar om jag bara iddes så mina egna sommarblommor på våren. Det gör jag tyvärr inte. Men det får gå ändå. Sparar hellre in på något annat än på blommorna. En av höjdpunkterna varje år är att ta ett lååångt besök på handelsträdgården och fylla kundvagnen med blommor av alla slag. Planera årets färgskala och vilken stil det ska gå i.

Förra året valde jag rött som kontrastfärg mot vår rosa fasad. Det kändes lite härligt djärvt på något vis. Andra år har jag satsat mer på lila och blå blommor. I år valde jag bort både rött, blått och lila på farstubron. Istället blev det enbart blommor i vitt och rosa. Men enstaka inslag av limefärgade blad.

Tycker att knepet för att lyckas är att våga renodla. Våga välja bort. Och köpa många exemplar av varje färg och sort!

Jag har ju några olika krukor att plantera i. En hel massa terracottakrukor och sedan massa grånade trätunnor och gamla zinkhinkar och baljor.

På farstubron har jag samlat allt av teracotta. För den färgen går igen i de murade tegelpallkragarna man möts av vid entrén. Och i coretenstålet. Vid de grånade trätunnorna som står längre in i trädgåden som en rumsindelare (bilder kommer på dem senare) har jag istället samlat zinkhinkarna. De går i samma färgskala.

Jag tycker masseffekten är vacker. Hellre rejält med blommor på en plats än små duttar här och var som ändå bara “försvinner” i helheten.

Försöker hålla gruset hyfsat rent från ogräs. Men mina penséer som frösår sig varje år har jag inte hjärta att riva bort. Tycker de är så söta.

Både mina ungerska syrener och min snöbollsbuske börjar ta sig fint.

Och klematisen jag planterade sent förra sommaren och som jag trodde hade dött har faktiskt börjat ta sig. Jag satte en vid varje stuprör på verandan och de ska få slingra kring och förhoppningsvis nå upp ända runt dörren.

Det har varit ganska kalla nätter så syrén-blommningen har satts på paus. Härligt att få njuta av dem lite längre.

Hade dock ett litet missöde med blommorna. För samma natt som jag planerat ut allihop kom en frostknäpp med -2 grader. Så dumt! Borde ha inväntat järnnätterna innan jag planterade ut – som jag annars alltid gör. Vissa av växterna har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den smällen. Men jag gissar att de kommer ikapp snart. Hoppas det!

Sommarens surdeg

Här har ni sommarens “lilla” sidoprojekt. Nämligen Operation Få Ordning på Källaren. Det är inget litet jobb. Det är enormt. Vi har så mycket bröt och skit att det inte liknar någonting. År av att sakna bra system har tillslut ackumulerats till ett totalt kaos. Så nu är det vi som ska städa.

Jakob bygger förvaring och har tänkt ut ett smart system för allting. Och han bär upp lådor allt eftersom som jag få sortera. Just nu är det kläderna som ska gås igenom.

Här ligger allting nedtryckt huller om buller. Sånt som ska slängas, skänkas, hivas åt fanders. Och sånt som ska sparas. Det är inte lite grejer det handlar om.

Tycker själv att det är helt sjukt att vi ens har alla dessa saker. Och visst ska mycket bort – men det mesta ska faktiskt sparas. Vi har ju tre barn med fyra år mellan varje. Det behövs alltså kläder för barn mellan 0-8 år. Ytterkläder, innekläder, skor för alla säsonger. Det BLIR mycket.

För att inte tala om mina egna kläder. Kan inte göra mig av med mina vackra vintageklänningar och alla gamla Miss Clarity-modeller (måste spara ett ex av varje såklart!). För barnen att botanisera i och barnbarn och syskonbarn att ärva. Om de vill.

Samtidigt som det känns jobbigt och närmast oöverstigligt känns det också skönt. Att äntligen få ett system som funkar i längden.

GULDKORN FRÅN VECKAN SOM GÅTT

Här kommer en binge bilder på sånt vi gjort i veckan. Guldstunder och annat smått och gott. Det började med ett födelsedagskalas hemma hos Ada. Marint tema. Så fint med fisknät på tork på väggen!

Folke var pirat. Det fanns en matros och en kapten. Och så Bertil som var ett sjömonster.

Ohoj kapten!

Adas farmor och farfar var så gulliga som fiskare och fiskarhustru. Perfekt skepparkrans! Ylva-Karin hängde också med på ett hörn.

Barnens farmor Annika har varit här och hälsat på i tre dagar. Hur ska man vara en bra farmor och svärmor som alltid är välkommen och efterlängtad? Var precis som Annika så ska du se att det ordnar sig!

Jag gjorde ungsbakad fetaost i pitabröd med melon och gurksallad. Gott!

Nu prunkar det verkligen överallt i trädgården!

Bertil och Elle har gått på simskola så det har varit ett evigt skjutsande varenda dag. Nu lär de sig crawl och ryggsim och så ska de få öva livräddning. Bra att kunna så tidigt som möjligt!

Vi har haft matlag också. Tog inga bilder men det gjorde Stina. Snodde den här från hennes inlägg. Barnen var ordentligt påklädda för att undvika myggorna.

En förmiddag var jag och Frida bjudna på brunch hos Stina.

Traskade in till världens mys! Riktig hotellfrukost med massa rätter.

Stina hade dukat i sin ladugård. Hur mysigt som helst!

Stina

Och Frida. Så tjusiga och roliga. Bra på att imitera folk dessutom. Så man får skratta gott.

Efter ett tag anslöt barnen som fick kalasa på plättar och tekakor.

Sjukt mysig morgon!

Och igår var jag hemma själv med Folke och Ulf -när Bertil var på simträning. Vi tog lådcykeln ner på byn. Det här är barnens skolväg förresten. Folke hojtade från cykellådan: “Hur kan vi ha en sån fin by mamma? Hur kan vi ha sån tur?!”. Bara att hålla med.

Han var ensam på badplatsen och jag och Ulf satt på bryggan och hejade på. Så mysigt att ha storbarnen en och en ibland och kunna ägna dem lite mer tid!

Flott i omlott

Sticker in med en liten häromdagens outfit. Sist jag bar den här klänningen var i december. Då såg jag ut som en stor röd pumla.

Den kommer från &Other Stories och jag älskar den. Förutom att de absolut inte kan konstruera omlottklänningar. Fick tillslut sätta en knappnål i urringningen för att den inte skulle glida upp så här mycket. Samma sak med omlotten i kjolen som är så snålt tilltagen att man visar underbyxorna vid minsta bris. Synd på en sån trevlig modell i övrigt.

Idag tänker jag åka till plantskolan och köpa lite nya perenner att fylla luckorna med i rabatterna. En hel massa dog efter den torra sommaren och kalla vintern (flera dagar med -20 grader utan någon som helst snö på marken). Men det är ett kärt besvär. Måste bara hindra mig från att köpa för mycket.

• annonssamarbete Astrid Lindgrens Värld •

Ett besök i Astrid Lindgrens Värld

Förra veckan tog jag och barnen nattåget till Göteborg och mötte upp min syster Anna och hennes barn Juni och Lykke för en tredagars resa till Astrid Lindgrens värld. En resa vi peppat inför i flera år och som nu äntligen skulle bli av.

När Astrid Lindgrens Värld fick höra att jag planerat att åka dit undrade de om jag ville skriva om upplevelsen på bloggen? Såklart jag ville! Här kommer alltså en redogörelse för vår resa.

Anna hämtade oss med bil i Göteborg och vi satte genast kurs mot Vimmerby. Vi kom fram dit vid fyratiden på eftermiddagen efter några loppisstopp och pauser för att fika. Vår första anhalt var museet på Näs (nästan det jag var mest peppad på). Att få se Astrids barndomshem, utställningarna om hennes liv och de underbara sagolika trädgårdarna. Vi blev inte besvikna.

Barnen sprang omkring som vildar. Kollade in kaninerna, lekte inte stöta mark, gungade slänggunga…

Och klättrade upp i fågelboet.

Blev så otroligt inspirerad av trädgårdarna. Fick massa uppslag på vackra växtkombinationer till mitt eget hem. Och njöt stillheten och vilsamheten. Som dock avbröts lite av barnen som suttit instängda i bil i flera timmar och rasade av sig.

Trevliga guiden Pia visade oss runt och berättade om Astrids vision när hon återställde Näs till sin forna glans. Vi fick också (vilket var höjdpunkten på hela resan!) en guidning inne i Astrids barndomshem. Tyvärr fick vi inte fota – men ni kan tro att det var fint. Vi fick se skrivbordet där Astrid satt och författade och rummet där hon och hennes bror Gunnar lekte Inte stöta mark som barn.

Ulf sov nöjt medan vi strosade omkring. Jag önskar bara att vi avsatt mer tid på Näs, för att ordentligt hinna utforska museet. Går lätt att fördriva 4-5 timmar där och sedan äta något gott i caféet.

När Näs stängde begav vi oss till vårt boende. Vi hyrde ett hus i gästboendet inne på området vid Astrid Lindgrens Värld. Två minuters gångväg från parken. Det var helt perfekt! En liten stad i miniatyr, med fantastiska hus och gränder. Bilfritt så att barnen kunde springa runt utan fara och med roliga lekställen överallt.

Det som slog mig (och som jag hört så många berömma med Astrid Lindgrens Värld) är kvalitén. Omsorgen om varje liten detalj. Gammaldags, vackert, välbyggt. Hemtrevligt, trivsamt och med barnen i fokus.

Som i vår lilla länga. Där barnen sov i våningssängar och det mellan sängarna fanns en liten bro att krypa över till varandra på. Den här bron pratar barnen fortfarande om.

Och kolla här! Pärlspont, platsbyggda sittbänkar. Rutigt golv och vackert handfat. Högspolande toalett och skomakarlampor med tvinnade trådar. Varenda liten detalj var en dröm. Jag njöt så mycket av allt det här.

På kvällen lekte barnen till sent, på en av områdets alla mysiga lekplatser. Sedan somnade de svettiga och utmattade och fulla av intryck allihopa.

Morgonen därpå var det så äntligen dags att gå på Astrid Lindgrens Värld. Vi hade beställt frukost på Majkens Mat. Där kan övernattande gäster äta frukost och sedan smita in i parken innan den öppnat för allmänheten. Även här golvades jag av detaljerna. Ingen skräpmat på frukostbuffen. Bara bra, gott och nyttigt. Lokalproducerade råvaror och de godaste prinskorvar vi någonsin ätit. När barnen tryckt i sig ordentligt med mat gick vi in på området. Med namn & telefon-band fastsatta kring handlederna på alla barn (de finns att hämta vid entrén) så att barnen kan hitta sina föräldrar om de kommer bort.

Bertil ville ABSOLUT börja med att se sin favorit Ronja Rövardotter. Så vi startade där. Hann leka runt i borgen innan föreställningen började.

Blev golvad. Så duktiga skådespelare, så bra miljöer och så genuint. I föreställningarna förekommer hästar, en gris och riktiga duvor. Alltihop skapat med sådan omsorg. Effekten på barnen blir verkligen magi.

Njöt också av att höra Mattis svordomar eka över Mattisborgen när han fick veta att Birk flyttat in där olovandes. Älskar att man inte mesat till något utan att det är precis så mustigt som Astrid Lindgrens skrivit det.

Efteråt smög Juni fram och hälsade på Ronja och Skalle-Per. Att få interagera med karaktärerna var höjdpunkten för de lite mindre barnen.

En av de roligaste föreställningarna var när Pippi blev jagad av Kling och Klang. Folke och Juni tjöt av skratt och skrek instruktioner åt både Pippi och poliserna. Helt uppslukade av föreställningen.

Efteråt kom Pippi fram och skvätte vatten på Bertil och Lykke. Mycket uppskattat.

Jag hade noga instruerat barnen vad de skulle göra om de kom bort: Gå fram till en vuxen, visa upp sitt armband och be om hjälp att ringa till numret på armbandet. Detta löste barnen med bravur. Inte mindre än tre gånger ringde det i min mobil när de barnen var “borttappade”. Samtliga tre gånger visade det sig dock att vi bokstavligt talat stod runt knuten från varandra. Hehe. Kanske blev de lite för snabba med att fatta hela den här ringa efter mamma-grejen?

Nytt för i år är att Nils Karlsson-pysslingvärlden renoverats. Och alla barn var eniga om att det här var topp tre i hela parken. Så mycket roligt att leka med och på. Och känna sig preciiis som en pyssling i storlek.

På bild ser det faktiskt helt galet ut!

På lördagen var det så varmt (26 grader och sol) att vi höll på att smälta bort i värmen. Vattenflaskor och solhattar hjälpte oss lite på traven. Jag hällde vatten i håret och över kläderna på barnen för att få lite svalka. Vi hittade också till vattenleken vid Kvarnen och de vattensprutande stenarna strax ovanför entrén till parken. Där fick barnen välbehövlig svalka

Vi tog också en sen lunch i Stadsmästargården och åt isterband och köttbullar. Så prisvärt och gott och just när vi åt var vi typ enda gästerna på restaurangen. Lönar sig att välja en annan mattid än alla andra…

Något jag verkligen uppskattade med hela parken är att det inte säljs en massa skräpmat och sötfika överallt. Maten är rejäl och riktig. Småländska isterband, raggmunkar, köttbullar och pannkaksbuffe. Ingen Coca-Cola i kioskerna utan saft och äppelmust. Och inga skrikiga glass-skyltar som föranledde massa extra tjat från barnen.

Barnen älskade föreställningarna. Men platserna anpassade för frilek blev populärast. Som i handelsboden på Junibacken där de fyra kusinerna blev kvar en lång stund. Själv satt jag och njöt av den vackra färgsättningen, rekvisitan och pärlsponten som jag drömmer om att klä in min hall med.

I nästan alla små hus på området kunde barnen gå in och leka. Och överallt fanns trädgårdar, rabatter och dammar anlagda. Här är bryggan där Madicken och Lisabeth trillar i.

Men jag själv var mest intresserad av att se miljön där Lotta på Bråkmakargatan spelades in. Lottas och Tant Bergs hus är ju min inspiration.

Man blev inte direkt besviken

Fotade massor av bilder på trädgårdarna för att sno rabattidéer och annat hem till mig själv.

Lottas kök var inspirationskällan när vi renoverade vårt 2010.

Tant Bergs kök som snarare är min inspirationskälla just nu.

Vill bo i det här

Och det här. Så fint att man nästan gråter.

Men allra, allra populärast bland oss alla var ändå Törnrosdalen och Bröderna Lejonhjärta. Här hade man byggt grottor precis som i Karmanjaka och massor av små gulliga hus med rosenbuskar slingrande kring fasaderna.

Här blev vi i flera timmar och bara utforskade de små stugorna.

Otroligt vackert och lekvänligt.

Jag och Anna blev serverade rätt efter rätt av barnen, som lagade mat, städade sina små hus och lekte skola.

Och sedan såg vi två föreställningar. Ruskiga båda två. Inte minst Slutstriden – med en enorm, eldsprutande Katla som dök upp bakom bergen. Vilken upplevelse!

Vi både skrattade och grät och blev lite rädda. Sedan hängde vi kvar och lekte så länge att vi närmast stängde parken för kvällen. Kunde inte slita oss.

Det jag tycker utmärker Astrid Lindgrens Värld är den genuina känslan. Att allt är så välbyggt och vackert. Fräscht och barnvänligt. Och feststämningen är hög. Det känns liksom påkostat. I entén möttes vi av ett grupp jazzmusiker som spelade svängiga arr av Lindgrenska låtar. Kling och Klang hälsade välkomna och på andra ställen i parken stötte man på karaktärer som gick omkring och pratade med barnen. All personal var anmärkningsvärt vänlig och hjälpsam. Satte sig på huk och pratade med barnen när de skulle köpa marknadskarameller och Herr Nilsson-gosedjur.

Vi var där under premiärhelgen för högsäsongen. Det var mycket folk och hade vi åkt igen hade vi nog valt att gå dit måndagen efter öppningshelgen. Då är alla karaktärer på plats men trycket i parken lite lägre. Trots det tyckte jag inte att parken upplevdes trång. Den har många grönområden och lekytor så att man alltid hittar någonstans att dra sig undan litegrann.

Jag vill tipsa om att hyra en skrinda i entrén (att dra griniga, trötta barn i) samt att ta med vattenflaskor och enkel matsäck. Så man hela tiden kan fylla på energinivåerna hos barnen. Glöm inte solkräm och solhattar under varma dagar. Solen steker på rätt bra när man sitter och ser teatrarna. Och läs gärna böckerna på nytt, som uppladdning inför resan. Eller se filmerna tillsammans. Det blir roligare för barnen när karaktärerna känns igen.

Och ladda för guds skull hem appen som hör till Astrid Lindgrens värld. Där finns en karta över området, information om dagens program samt annat matnyttigt man kan behöva hålla koll på. Och låt sedan barnen bestämma tempot! Vi hade bara bestämt två föreställningar som vi absolut ville se. Resterande snubblade vi över medan vi strosade runt parken. Och det oväntade var nästan roligast! Under de två dagar vi var i parken hann vi se tio stycken föreställningar utan problem. Men vi hann inte med riktigt hela parken. Så det finns fler roliga ställen att upptäcka till nästa besök!

Skulle jag sätta betyg skulle jag ge vårt besök på Astrid Lindgrens värld fem stjärnor av fem möjliga. Allt gott jag hört om den stämde verkligen. Och nu planerar jag och Anna att åka dit en sväng på höstlovet igen. Vi längtar nämligen tillbaka allihopa!

Fläderbål med gurka och jordgubbar

Måste tipsa om min supergoda fläderbål med jordgubb och gurka som jag bjöd på till midsommar. Lagom söt och riktigt läskande!

Fläderbål med bubblor och jordgubbar

Du behöver (till 1 liter bål)

1 liten förpackning outspädd fläderdryck (ibland kallas de för lättdryck, bärdryck, bordsdricka. Som ger en liter färdig dryck. Typ en sån här )

1 flaska bubbelvatten

15 jordgubbar i klyftor

15 cm gurka i tunna skivor

Massor av is.

Gör så här

Snoppa jordgubbarna och skär i klyftor. Skär gurkan i tunna skivor. Lägg ner i en karaff och häll på fläderdrycken. Låt gärna stå och dra någon timme i kylen. Vid servering tillsätter du isen och bubbelvattnet. Späd då lättdrycken enligt instruktionen på paketet. Det är viktigt att bålen inte blir för svag. Drick på direkt och njut.

Försöker få rätsida

Åh. Luften gick ur mig vid skolavslutningen och semesterns start. Och än har den inte kommit tillbaka. Den här veckan har Jakob dessutom börjat sitt sommarjobb som sjukgymnast vilket betyder att jag är själv med tre barn. Visst jobbar han i vanliga fall – men då mest på gården. Milsvid skillnad mot när han åker vid 06.30 på morgonen och kommer hem först på eftermiddagen.

Dessutom är tremånaders-tröttheten nu ikapp. När bebisen blivit tre månader och den bristfälliga nattsömnen börjar ta ut sin rätt. Minns det från både Bertil och Folke. Att det tog ungefär tolv veckor innan jag började bli sådär riktigt trött. Måste försöka sova middag varje dag nu. Blir en hemsk mamma när jag inte sover åtminstone tjugo minuter per dag under bebistiden.

Försöker nu alltså få någon rätsida på den nya vardagen med tre hemmavarande barn som behöver både frukost, lunch, middag och aktivering. Samtidigt som jag har några eftersläpande jobb jag måste få färdiga. Folk mailar och jäktar på för att de vill få klart allt innan de går på sin semester. Det förstår jag verkligen. Kruxet är ju bara att jag redan ÄR på min semester. Och jag vill ju också vara ledig. Tur att jag har Charlotte, min assistent, som håller koll på det mesta åt mig.

Så. Ja. Lite trött småbarnsmamma här. Som inte riktigt kommit in i ledighetslunken och fått den att fungera. Men som ändå är rätt så glad och hyfsat tillfreds.

Min karaffsamling

Jag samlar ju på många saker. Broderade bonader, majolikakrukor, karaffer, gräddsnipor och olika kaffeserviser. Kom på att det kanske kan vara roligt att se någon av samlingarna? Vi börjar med karafferna. Det här är mitt karaffskåp. I detta skåp finns fler karaffer än vad som är hälsosamt.

Men jag gillar ju att variera mig och häller gärna över mjölken i en fin kanna för att det ska vara lättare för barnen att servera sig själva. Och för att det ser så mycket trevligare ut. Karaffer med ängsblommor eller överdådiga syrenkvistar är dessutom en svårslagen syn. För att inte tala om en skir gammal kanna full med jordgubssaft.

Jag har inga planer på att sluta införskaffa karaffer. De jag tröttnat på skänker jag bara tillbaka igen. I loppisens förlovade kretslopp.

Hejhej karafferna! Här står alla kannnor förutom de som jag använder just nu och som är utplacerade runtom i huset. Torde vara omkring femtio stycken ungefär. Bara tre av dem är inköpta nya. Resten är begagnade.

Har försökt sortera dem efter färg. Glaskaraffer för sig, silverkannor för sig.

Gula på sin egen hylla och blå med varandra.

Allra flest har jag av vita med olika sorters blommor på. Svulstiga, kitchiga, diskreta, strama. Jag älskar min samling. Blir så glad av allihopa.

Några är mer som kaffepannor än karaffer. Men de får räknas ändå.

Mina fem favoritkannor just nu är de här. Den blå med sin knalliga färg och bokmärkesrosorna på. Den gröna tycker jag om för den ovanliga färgen och formen på handtaget. Den vita med blått blommönster på gillar jag för enkelheten. Den känns anspråkslös på något sätt. Alla tre karaffer saknar märkning i botten så jag har ingen aning om var de kommer ifrån.

Men kannan framför med beige botten och brun blomma heter Pyro och kommer från Gustavsberg. Samlar på den här serien, som tillverkades mellan 1929 och 1955. Bulligheten är ju underbar! Den här serverar jag gärna mjölken till frukostgröten i. Och bredvid den syns en gulrutig karaff med blomsterbård. Lite egen i stilen och vacker i sin enkelhet. Brukar duka med den när jag kört på gult tema. I botten på den karaffen står det Arthur Wood Made in England. Lite osäker på tillverkningsår. Någon som vet om det finns fler delar i serien?

Det här var mina favoritkaraffer. Var det någon du gillade särskilt i samlingen?