Stunderna jag tar med mig

Vi har fått några riktigt fina dagar den här veckan och plötsligt är allt kallt förlåtet. Nu börjar gräset skimra i grönt och det knoppas försiktigt på träden. Vi sover ju med rullgardinen uppdragen så solen får väcka en om morgonen och det riktigt spritter av energi i kroppen.

Nu ska ni få hänga med på några av veckans guldstunder.

Tisdagens matlag uteblev eftersom det var städdag i byn och vi istället var där och krattade, rensade ogräs och surrade med grannar. Men vi sköt bara upp matlaget till onsdagen istället. Hemma hos Stina och Emil

Bertil och räven han fått av sin farfar jammade loss.

Nu har vi övergått till barnbord och vuxenbord lite mer konsekvent. Funkar bra för alla. Plus att bebisarna ju fortfarande äter med oss vuxna och härjar alldeles tillräckligt.

Så mycket fint att titta på hemma hos Stina

Alla härliga färger

Och katter. Som jag önskar att vi skulle kunna ha katt ändå…

Köket nu, med krämiga pasteller

Och Folke som gick loss i lekrummet

Tacos till middag. Inte helt ovanlig matlagsmat. Någon undrade vad vi brukar äta och det är verkligen högt och lågt. Ibland är det korv och makaroner och ibland är det spansk tapaskväll. Men inget kan gå fel med tacos.

Smulf och Stina

Gott

Och eftersom onsdagen var som en fredag den här veckan blev det en ovanligt sen kväll…

I torsdags bakade jag scones till frukost.

Och så gosade jag med mina tre gossar

Stundtals rätt vilt.

Bertil och Ada drog fram en massa spel och började spela

Medan Folke och Ulf fick ta ett bad i en stor balja i trädgården. Så mysigt med karbad.

Det har varit en massa ungar i huset – sex, sju åt gången. Och barnen har konstaterat att det redan känns som sommarlov eftersom det är varmt och en massa ungar i farten. Det håller jag verkligen med om!

Folke är hela tiden i karaktär av något slag. Är det inte ninja så är det Zorro eller en riddare…

Jag har möblerat om på verandan igen. Bytte plats på kökssoffan och det här blev mycket bättre. Dessutom har jag putsat alla fönster på verandan. Och nästan allt på nedervåningen. Att putsa fönster hemma hos oss är inget man gör i en handvändning. Brukar sprida ut det på fem, sex dagar för att orka.

Jag, Folke och Ulf åt frukost själva imorse eftersom Jakob börjar tidigt och Bertil sov hos en kompis. Vi är så frukostkompatibla jag och Folke. För jag gillar bara äggulan och han bara äggvitan.

Den här dagen spenderades i trädgården. Vattnade, rensade ogräs och låg på en filt i gräset och ammmade.

Ikväll drog Jakob med oss ut för att träna. Backintervaller i den branta backen bakom vårt hus. Som jag fick flåsa och svettas! Efteråt stack vi till byns badplats och tog ett dopp. Här står Albin och badkrukar sig. Det var kallt. Men betydligt trevligare än sist jag badade då det var i en isvak.

När samtliga badat och torkat åkte vi hem igen. Lillfamiljen på fem. Som ju kanske inte är så liten. Och så dukade vi middag på verandan. Folke nu i ny karaktär. Läsk i glasen och fredagskänsla i kroppen.

När vi ätit färdigt kröp vi ner i soffan under ett tjock täcke (nedkylda efter badet) och såg Pappas Pengar med ungarna. Minns att vi såg den när Bertil var liten men nu är det dags att se om. Fasen vilken himla pangserie. Tips, tips!

Chic i studentklänning från 60-talet

Till dig som vill skaffa höns

Kalaspingla i kort kalufs

• Reklamsamarbete HiPP •

En stadig grötfrukost

När Bertil var liten kunde jag inte förstååååå hur man kunde köpa pulvergröt “Det är ju så smidigt att koka sin egen?!” Och jo. Det var ganska smidigt. När jag gjorde min egen gröt kokade jag den oftast på mjölk istället för vatten. Mosade ner en banan på slutet och tillsatte lite rapsolja eller smör vid serveringen. Då kändes måltiden mer komplett.

Fast fasen så mycket smidigare det är med pulvergröt. Nu med barn nummer tre kan jag ändå erkänna det. För med pulvergröt tar det 40 sekunder att svänga ihop gröten med hjälp av den där sista slatten varmvatten som finns kvar i vattenkokaren efter jag kokat kaffe. Och sedan är det ätklart! Vitaminer, mineraler – gröten är komplett.

Fast ibland pimpar jag gröten lite för skojs skull. River i äpple, mosar i lite moget päron. Strör ner en näve ekologiska russin eller några skedar katrinplommonpuré om magen behöver det.

Här ser ni förresten prov på en redig kalaskula full med gröt. Tjocka putiga bebismagar alltså. Som de gärna visar upp för alla de möter genom att lyfta på tröjan och nöjt slå sig själv på kaggen. Det är oemotståndligt. Funderar på att börja med något liknande jag med?

Det går ganska vilt till när vi äter frukost. Om inte säkerhetsbältet är på.

Det mest spännande är av någon anledning alltid på andra sidan bordet

Ja, hejdå, då! Nu är det tydligen färdigätet.

Jag bjuder Smulf på HiPP Organic gröt som är tillverkad av ekologiska sädesslag och mjölk. Dessutom berikad med viktiga vitaminer och mineraler. Som järn, jod, kalcium, vitamin D, och vitamin B12 som alla är viktiga näringsämnen under små barns uppväxt. Finns som välling också och innehåller såklart inget tillsatt socker.

Och som en glad nyhet så är faktiskt produktionen av HiPPS gröt och välling numera helt klimatneutral. Det syns på förpackningarna – i form av ett märke med ett litet blått jordklot. Bra va?!

Clara håller i potatis i handen och tittar på den.

Därför älskar jag potatis!

En glad dag som doftar hägg

Läsarfavorit: kolla mina karaffer!

Snart här

Foto Stina Hägglund

Det rasslar på så snabbt nu. Inte många veckor kvar tills varje kväll är så här. Ett dopp innan natten. Med pyjamasen redo.

Dessa fyra lediga dagar ska jag hänga med familjen, jobba i trädgården och ha det himla lugnt och skönt. Jakob behöver visserligen arbeta med jordbruket några av dagarna. Men inte överdrivet mycket. Bland annat ska vi stängsla nytt för fåren och dela upp flocken mellan familjerna så att några går här och några hos Albin och Ulrika. Kanske tar jag en tur och köper lite hallonbuskar också. Ska bygga pallkragar att sätta dem i. Perfekt bestyr för en solig majhelg

Hoppas ni har det fint allihopa!

Grisar i grupp i hage utomhus med sjö i bakgrunden.

Häng med ut i grishagen

Recept:Sommarens bästa kalastårtor!

Torparstil är en salig blandning

Gla’ ida’

Jag har en sån bra dag idag! Även om jag natten som gick bara fick fem timmars sömn och har tusen jobbsaker att hinna med innan den här dagen är slut. Så är jag megaglad. Varför är jag så glad?

Jo för att jag nu ska få vara ledig i fyra dagar med min familj.

För att det idag är det en mildhet i luften som inte känts på länge

För att jag älskar alla tidiga mornar när jag cyklar med pojkarna till skolan. Bertil på egen cykel och småttingarna i lådan. Vi lyssnar på fågelsång, pratar om vårtecken. Skrålar olika sånger så högt vi bara orkar. Särskilt den där tänk jag drömde en natt att jag hade en katt och den åt bara sill och potäter. Du får trot’ om du vill men potatis och sill är just jämt vad små kattungar äter. Älskar att min nioåring vill sjunga med mig och fortfarande ger mig och brorsorna en lång kram när vi skiljs åt

För att jag nu kan knäppa ett par byxor som inte gått att knäppa sedan 2018

För att det är matlag ikväll

För att det är sovmorgon imorgon

För att jag har barnvakt och kan jobba ostört idag. Och ta fikarasten på farstubron i solen.

För att äppelträdet börjar knoppa

För att Jakob är allmänt underbar

För att jag har en ny omlottkjol från Indiska som är ren perfektion

För att jag idag skrev färdigt ett inlägg som jag gruvat mig för men som blev bra och som ni kommer gilla

För att Folke lärt sig cykla

Plus att jag har en svingod lunchsallad som väntar på mig i kylen

Tjip och hej!

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

Vårelda med vett

På landet är doften av majeldar ett säkert vårtecken. Röken hänger över byn när det eldas fjolårsgräs, trädgårdsavfall och gammal avverkad sly. Jag tycker så mycket om röklukten mot hög klar vårhimmel och jag njuter av att få städa gården och sedan mata en stor eld med bränsle. Se den gamla julgranen spraka ihop med påskris och grenarna som blåste ner i en vinterstorm…

Att elda på våren är både praktiskt och härligt. Men det finns en hel del saker att tänka på för att eldningen ska gå säkert till. Och om du är oaktsam vid eldning och det uppstår skador på skog eller hus som följd av det – ja då är det inte säkert att försäkringen täcker det!

Det här ska du tänka på när du eldar

  • Kolla in SMHIs dagliga rapporter om risken för gräsbränder på olika ställen i landet. Under stora delar av våren råder lokala eldningsförbud. MSB erbjuder också information om brandrisk och appen Brandrisk Ute som du kan ladda hem för att ha stenkoll!
  • Försäkra dig om att det verkligen ÄR tillåtet att elda gräs och grenar där du bor. I tätbebyggda område är det inte alls säkert att det går bra, nämligen. Då är det ÅVC som gäller för att bli av med ditt trädgårdsavfall.
  • Du får elda torra kvistar, löv och rent trä i din brasa. Men förstås inte impregnerat virke, stoppade möbler eller saker av plast. Ej heller rivningsvirke.
  • Välj en vindstilla dag för ditt eldande. Oftast är det gnistor som färdas med vinden som gör att elden sprider sig till andra byggnader eller skogsmark.
  • På eftermiddagen är det som varmast och torrast ute. Elda hellre från morgonen då dagg och fukt finns kvar i marken. Och tänk på att risken för gräsbränder är som störst innan det nya gräset börjat grönska.
  • Elda inte en brasa som legat över vintern utan att först flytta/lyfta på den för att försäkra dig om att ingen igelkottfamilj sover därinne. Placera brasan på säkert avstånd från hus och skog.
  • Ha alltid vatten redo vid brasan. Vattenslang och gärna också en fylld hink för en extra snabb insats.
  • Innan du tänder elden – vattna alltid en skyddszon på marken som är minst två meter bred.
  • Håll brasan under ständig uppsikt. Och släck noggrant när den är uppbrunnen. Aska kan ligga och efterpyra länge. Kratta ut och dränk aska och omgivande mark med vatten.

Även om du inte planerar att göra en stor trädgårdsbrasa här framöver kanske ändå grillning är något du ägnar dig åt? Det händer tyvärr en del olyckor även vid grillning. Inte sällan som följd av slarv. I min familj är det alltid jag som sköter grillen och då tänker jag lite extra på att ställa den på ett stadigt underlag på ordentligt avstånd från huset. Och såklart hålla koll på barnen och visa dem att grillen är varm!

Hos Länsförsäkringar Västerbotten kan du läsa allt om hur du grillar säkrare i sommar och undviker andra brandrelaterade olyckor. Länsförsäkringar Västerbotten är ett kundägt försäkringsbolag där inga vinster går till externa aktieägare utan regleras genom sänkta avgifter för oss kunder.

Jag har varit trogen kund hos dem under många år och sedan 2018 försöker vi tillsammans lära ut vad du själv kan göra för att hemmet ska bli säkrare och risken för skador ska minimeras!

Här finns fler guider jag skrivit på det temat

Skydda ditt hem mot extremväder

Viktigt att tänka på vid renovering och hemmafix

Bra försäkringar för dig som småföretagare

Så blir din vinterkörning säkrare

Barnförsäkringar & Gravidförsäkringar

Skydda hem och familj mot brand

Skydda ditt hem i semestertider

Är du rätt försäkrad?

En dag jag aldrig glömmer

Idag för precis ett år sedan hade vi barnvälsignelse för alla våra tre gossar. Förutom vår bröllopsdag var det nog en av de finaste dagar jag haft i mitt liv. Det var liksom vackert och härligt redan från morgonen vi vaknade tills. att natten föll igen. Så tacksam för allt.

Solen sken, släkt och vänner var på plats

Vi hade ceremonin i byns lilla bönehus och fikade sedan i trädgården och hängde till sena kvällen. Och jag var SÅ glad!

Barnen pratar fortfarande ofta om denna dag och undrar om de inte kan få bli barnvälsignade igen? Just det blir kanske svårt. Men vi har i alla fall ett himla bra upplägg ifall vi vill förnya våra löften någon gång i framtiden… 😉

Som rökta böcklingar

Röken låg tung över byn när vi eldade gräs nere på åkern i grisarnas gamla hage. Knölig och ful var den och halvt igenvuxen.

Men det blev fint efteråt.

Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro.

Viktigt bara att ha tillgång till mycket vatten så att man kan hålla omgivningarna blöta och begränsa eldens framfart. Här på åkern ligger vår stora brandslang och läcker en smula (jo vi vattnar med en sådan där riktig brandslang i jordbruket – vanliga är för tunna). Och ser ni den flygande bilen? Det är vår grokammare på våren och vårt kylrum i skördetid.

Albin tuttade på

Och Jakob gick med slangen och höll ställningarna.

När vi var klara luktade vi som en hop med rökta böcklingar allihop. Bästa doften!

Blåsippan ute i backarna står

Det är den segaste, kallaste våren på många år. Och inte ens mina krokusar har behagat titta upp ännu. Men istället för att hänga läpp njuter jag alla vackra vårblommor på instagram. Här är några extra fina från mitt konto Underbaraboning

@leilalindholm

En spretig och underbar bukett från Leilas egen trädgård. Gillar man tager vad man haver-känslan. De spretiga grenarna ihop med de vackra tulpanerna i mildaste rosa.

@luthagenstyg

Den här bilden tog andan ur mig. Känner hur jag bara MÅSTE ha ett hav av scilla någonstans i min trädgård. Återstår bara att klura ut var…

@vasterby_skola

En charmerande gammal skola fotad ur påskliljorna, tazetterna och pingstliljornas perspektiv. När jag ser den här bilden påminns jag om att sitta mer på huk. Komma närmre marken och se växtligheten mer som jag gjorde som liten. Inte alltid i fågelperspektiv

@asliden129

Än dröjer det innan häggen börjar blomma här i Västerbotten. Men ojboj vad jag ska skära in häggbuketter då. Brukar dessutom göra fång och ställa på bord i trädgården. Där håller de sig fina länge. Att unna sig snittblommor UTOMHUS är en sådan ohemul lyx!

@plathuset

I Västerbotten är blåsippor fridlysta. Annars hade jag gärna plockat mig en sådan här bukett i vår blåsippebacke. Men kanske om jag planterar lite egna blåsippor? Då kan jag plocka och göra små buketter ihop med krokus. Mmmmm….

Vilken är din favoritvårblomma förresten?

Guldstunder från veckan som varit

Här kommer en packe bilder på guldstunder från veckan som gått.

Tisdagens matlag var hos oss. Jag saknade matlagningsinspiration men gjorde i alla fall en laxsida i ugn med ett täcke av creme fraiche, dill, citron och Västerbottensost. Och så bara en stor sallad och lite kokt potatis. Enkelt och gott.

Som vanligt trängdes Ulf och Ylva-Karin hos Stina

Det är så jobbigt att mina bebisar har så mycket hår. För jag kan inte klippa frisyrer. De ser bara ut som Gustav Vasa allihopa. Och jag vägrar börja betala en frisör redan vid den här åldern.

Det blev som vanligt en väldigt mysig och väldigt sen kväll.

Längtar till sommarlov när matlaget kan hålla på in på natten utan att det gör något…

Hur som helst är det i alla fall lätt att vakna när det är så här ljust i sovrummet vid sex på morgonen.

Och istället för att gå in och försöka skaka liv i barnen i kolsvart mörker har de själva stigit upp, klätt på sig och börjat leka.

Jag cyklar med barnen till och från skolan varje morgon. Ulf och Folke i lådcykeln.

Det här är vår skolväg. Vacker så man kan gråta. Det kan man också göra när man tänker på vilken fruktansvärt sen och kall vår det är i år. Isen har precis släppt på sjön och varje natt kryper det ner mot fyra minusgrader. Brrrr

På förskolegården. Har sån separationsångest för att Folke ska sluta här i vår – det här är ju världens bästa förskola! Och trots att han bara flyttar till huset bredvid för att börja skolan känns det jobbigt att tänka på. Tur att han har storebror i skolan. Och att vi fyller på med Ulf i förskolan i höst.

Jag äter alltid frukost när jag lämnat barnen och kommit hem igen. Då kan jag göra det i lugn och ro och läsa tidningen.

Fast så värst lugnt är det kanske inte när jag har den här hemma…

Men när han sover lunch passar jag på och gör vad jag har lust med.

Korvlunch i solen på trappen med cola zero. Rena hälsokuren.

Jag har tvättat upp utemöblerna också. De var i behov av en grundlig rengöring.

Lite linoljesåpa och en borste

Skrubba lätt och skölj av för fint resultat!

Jag har arbetat vidare med att röja på kortsidan av huset. Även om det knappast märks här.

Har provmöblerat lite också för att få en känsla för vad jag vill göra här. Utekök, mysigt soffhäng. Jag drömmer om en skön gammal hammock dessutom…

Funderar också starkt på att sätta in en dörr i det här röda fönstret. För att få bättre kontakt mellan inne och ute. Ska höra lite vad arkitektvännerna Albin och Ulrika säger om saken…

En eftermiddag när Bertil kommit från skolan hängde vi i trädgården. Först övade vi på brännboll. Slå med racket och ta lyra. Sedan gick vi till vår blåsippebacke för att se om något hunnit slå ut

Det kan du hoppa upp och sätta dig på

Så ohyggligt fint. Jag hade rejäla Lundhagskängor

Men Bertil var barfota. Han är barfota mellan april och oktober. Allt han bara får. Klättrar och springer i grus och skogen. Utan att verka känna varken kyla eller smärta. Tur för hans fötter att vi bor på landet och inte i stan.

Idag var vi på plantskolan igen hela familjen. Jag hade fina kläder men såg muppig ut i ansiktet. Skit samma. Vi var där för att kolla in Hansskogs utbud av träd. Vi ska plantera så många träd framöver så det kan ni aldrig tro!

Barnen gick runt och pekade på allt de tyckte var fint som vi borde plantera.

Jakob förhöll sig mer avvaktande

Genetiskt skeptisk uppsyn. Lik sin far men söt ändå

Snart började det hagla och sedan snöa och termometern visade fyra plusgrader. Tur då att vi stämt träff med matlaget vid Tavelsjöns Vintercafé (snart byter det namn till Roots) för att äta suverän pizza.

Och som vi åt! Har inte ätit pizza som den här sedan jag var i Italien. Kan VERKLIGEN rekommendera ifall någon vill göra en mysig utflykt från till exempel Umeå.

Vi kurade inne

Och gosade med bebisar

När det haglade ute

När det lugnat sig med pissvädret gick vi ut och lekte.

Tre matlagsbarn väger jämt med en leksugen mamma. Detta togs sekunden innan två barn trillade av pinnen och slog ansiktet till mammans evigt dåliga samvete.

Efter den lördagsutflykten körde vi hem igen och jag värmde mig med en stor balja hett kaffe. Medan jag skrev det här inlägget

Hoppas veckan varit fin för er allihopa och helgen erbjuder vila!

Som vi sår får vi skörda

När jag hade trädgårdsfrågestund fick jag många frågor om hur man sår på bästa sätt. Därför kommer nu en hel liten guide till hur vi försår grönaker i vårt jordbruk Marstorps Mat. (Förresten har jag nu svarat på alla drygt hundra odlingsfrågor i frågestunden – och de jag inte svarat på i kommentarsfältet tänkte jag göra blogginlägg av eftersom flera undrat samma sak).

Åter till sådden.

I det här huset sår, packar och hanterar vi skörden.

Jag bad Jakob gå igenom steg för steg hur vi sår så att ni får se hur det går till.

Vi sår ju tusentals frön varje säsong. Och hur bra det än är att så i gamla glasslådor och tidningspapperskrukor skulle man bli tokig om man behövde göra det i stor skala. I jordbruket försöker vi arbeta enligt leans principer och ständigt förbättra och göra arbetet smidigare och effektivare. Därmed är hela såprocessen standardiserad för att gå maximalt snabbt och enkelt. Och det är alltså i pluggbrättena QP 96 som vi sår.

Pluggbrättet är av plast – för att plast är ett alldeles fantastisk material i ett ekologiskt jordbruk. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.

Här är bänken där vi håller till. Längst till höger ett tråg med höga kanter för jorden. I mitten vår hemmabyggda såmaskin och till vänster ytan där pluggbrättet står när vi sår.

Först fyller vi pluggbrättet med såjord.

Packar försiktigt jorden i alla plugghål. Eftersom vi håller till i ett jordtråg gör det ingenting att man spiller och slabbar.

För att slippa göra hålen ett och ett använder vi en sådan här uttryckare. Den är egentligen till för att lägga under odlingsbrättet och trycka ut de färdiga plantorna med. Men man kan också använda den för att ta hål när man sår. Vi lägger den på jorden, trycker till och lyfter bort.

Vips en massa färdiga hål att så i. Men tro nu inte att någon stackare står och gör detta manuellt….

Nej. För av en hemmasnickrad låda och en dammsugare har vi byggt en vaccumsåmaskin. Små hål är är borrade i en plåtskiva i botten på lådan på samma avstånd som fröna ska sättas i pluggbrättet. Vi slår på dammsugaren som suger in luft genom de små hålen. Sedan häller vi frön i lådan som sugs fast i varsitt hål. Överskottet av frö häller vi tillbaka i påsen.

Här kontrollerar Jakob att det är frö i varje hål

Fortfarande med suget igång lägger vi lådan över såbrättet. Och när den ligger ovanpå stänger vi av suget och fröna släpper rakt ner i hålen.

Perfekt resultat varenda gång! De vita prickarna ni ser inte frön. Fröna är så små så de syn knappt här.

Sedan ställer vi tillbaka såbrättet i jordtråget och täcker över med ett tunt lager jord. Tidigare år har vi täckt med vermikulit istället för jord men i år prövar vi utan. Återkommer med resultatet.

Sedan ut på lastbryggan och vattna ordentligt med strilen på slangen. Som ni ser är lådan märkt med dymo med datum, sortnamn och annat viktigt på.

Sedan bärs såbrättet in i grokammaren. Där är mörkt, varmt och fuktigt men med luftcirkulation.

Här står sådden i travar och väntar på att titta fram. Det här är den mest kritiska perioden – det gäller att passa sådden noga. Står den för länge blir det gängliga veka plantor.

När detta är klart bockar vi av i vår app Tend att sådden av just den grödan just det datumet är färdig.

Och så här ser det ut när fröna kommer ut till odlingstunneln efter några dagar i grokammaren. Då skyddar vi trågen med fiberduk nattetid så att de inte ska frysa bort.

Vilka frön försår vi då och vilka planterar vi ut direkt på åkern? Vi försår framförallt kål som broccoli, vitkål, grönkål etc. Kål tjänar på att sättas ut som plantor. De klarar konkurrensen med ogräs och tråkiga skadedjur mycket bättre och faktiskt måste vi förså många sorter för att det överhuvudtaget ska hinna bli något här uppe i zon 6. Som brysselkålen som trots försådd har knappt om tid för att hinna utvecklas. Förutom kål försår vi också betor och kålrot där vi vill ha en tidigare skörd.

Sår man på friland direkt får man passa sig för järnnätterna som i Västerbotten kommer kring 13e juni. Vi skyddar alltid våra späda plantor med fiberduk vid risk för frost.

Japp. Så gör vi alltså när vi försår. Och om ni vill se lite mer om hur vi planerar sådden och sorterar fröna så finns ett inlägg om det här.

Hellre en död bra pappa än en levande dålig

Nu är det dags att diskutera nästa poddavsnitt i vår poddcirkel. Den här gången är det podden Lära från Lärda och avsnittet Pojkar i skolan som vi lyssnar på. Någon som hunnit?

Lära från lärda har funnits sedan 2014 och varje avsnitt handlar om en noga utvald fackbok och ett samtal med dess författare.  Intervjuare är Fredrik Hillerborg.

Jag tycker om podden för att intervjuerna är så lugna och vänliga och kunniga. Inga fåniga frågor eller störande programledare som tar allt syre i rummet. Lära från Lärda är en sådan där podd man kan slå på och bli positivt överraskad av. Få upp ögonen för ett tema man inte hade en aning om att man ville höra mer om.

Det här avsnittet handlar om pojkar och gäst är forskaren Fredrik Zimmerman. Pojkar presterar sämre än flickor i skolan och skillnaderna bara ökar. Som mamma till tre pojkar känns det här som någonting jag ständigt måste tänka på och förhålla mig till. Och det som berör mig när jag lyssnar är minnet av hur hemskt det var för pojkarna i skolan. Det var inte lätt att vara tjej men jag minns att jag ganska tidigt tänkte att det var ännu värre att vara kille. Som tjej som gick utanför ramarna för vad som var kvinnligt klev jag bara uppåt i hierarkin. Men en pojke som gjorde motsvarande resa tappade i status. Och straffet blev hårt.

Man säger “vad ful du är i håret” istället för “vad fint du klippt dig”. Och killarna ska bara kunna ta det.

Fredrik Zimmerman ger exempel på hur pojkars kommunikation kan se ut. Och jag känner som att jag för första gången verkligen får syn på det. Som det här med att det alltid ska skojbråkas? Och så elakt bråk också! Man säger “Vad ful du är i håret” när man ses istället för “Vad fint du klippt dig”. Och killar ska bara kunna ta det. Att visa sig oberörd är det ultimata betyget på manlighet. Och dessutom finns det manliga pedagoger som går med i den här jargongen. Fan vad jag minns de lärarna. Som hade som stil att reta killar och göra dem osäkra. Förlöjliga dem för att sätta dem på plats.Så fruktansvärt när jag tänker tillbaka på det. Tänk att känna olust för att gå in i ett klassrum – inte för att ens kompisar ska retas utan för att läraren ska haka på?

I någon av Filip & Fredriks senaste poddar berättade Fredrik Wikingsson om att han träffat Anders Timell på golfbanan och att Timell i vanlig ordning retats med honom. Den här gången var det hans stökiga kepsfrisyr men det hade kunnat vara vad som helst. Och Fredrik berättar hur obehagligt det kändes. Och nu när jag hör forskar-Fredrik berätta. om skojbråkandet och retkulturen bland killar föll allting på plats. Ja. Just det. Det är ju den där typen av män. Man känner igen dem på långa vägar. Sådana pojkar växer upp till likadana män och de KAN verkligen inte kommunicera avslappnat med andra män. Allt som sägs är “skojiga” påhopp. Jag hatar den där typen av manlighet. Och nu när jag verkligen funderar och ser mig omkring ja, då upptäcker jag den lite överallt. Känner ni igen er i det?

Ju snävare uppfattning en pojke har om hur han får vara – desto sämre presterar han i skolan.

Jag tänker också på hur viktig pappans roll är. Som mammor kan vi ju kämpa vårt bästa men en god manlig förebild kan inte ersättas. Forskning har visat att pappor som både kan ge “ramar och kramar” är otroligt avgörande för pojkars skolresultat. För ju snävare uppfattning en pojke har om hur en en kille får vara – desto sämre presterar han i skolan. Osäkra pojkar tenderar att dras till attribut som är typiskt manliga – och de hör sällan ihop med att vara duktig i skolan. Eller ens bry sig om skolarbete. För en pojkes skolresultat är det fem gånger viktigare än för en flicka att föräldrarna är engagerade. Allt det här var nya insikter för mig.

Samtidigt som det här avsnittet gör mitt mammahjärta extra oroligt blir jag glad för att mina söner har så många fina tjejkompisar. Där den där jargongen inte är något som praktiseras alls. Och inte heller bland killkompisarna pratar de på på det här sättet. Inte ännu i alla fall. Istället är det hejdåkramar och hålla handen som gäller. Det gör mig lättare om hjärtat när jag tänka på att det kanske långsamt förändras.

Eller vad tänker du? Är vi på väg åt rätt eller fel håll?

4 SNABBA

+ Jag gillar Fredriks lugna trygga intervjustil…

– Men stör mig på hur Fredrik fnissar/småskrattar på fel ställe. Inte i det här avsnittet men ofta annars. Tror inte ens han märker det själv. men det låter alltså som att han skrattar åt gästen. Fast det nog mest är ett nervöst tic?

Mest minnesvärt: Forskningen som säger att det är bättre för en son med en död bra pappa än en levande dålig. Så pass skadlig är nämligen en kass farsa för sin son…

Lyssna mer? Jag rekommenderar varmt Avsnitt 80 Att sätta gränser,  Avsnitt 47 Hantera och vägleda barn. och Avsnitt 128 Sund viktnedgång och problemet med bantning.

En kokbok för barn – då och nu

För sex år sedan gjorde jag och Annakarin boken Baka Steg för Steg. Den har sålt som smör och översatts till tolv språk. Nya upplagor trycks fortfarande och det händer varje vecka att någon taggar mig på stories när deras barn bakar ur den här boken. Blir så otroligt glad och stolt. En del av framgången tror jag är tilltalet och pedagogiken. Och förstås den fina formgivningen av Katy Kimbell och Li Söderberg.

För något år fick jag av min svärmor boken till höger i bild. Den är från 1952 och man skulle kunna säga att den är femtiotalets motsvarighet till BAKA. Så roligt att få en inblick i hur de tänkte när de gjorde en kokbok till barn på den tiden.

Jag är så fascinerad över hur böckerna liknar varandra. Helt omedvetet har vi också valt en omslagsfärg i mintgrönblå. Och fyllt omslaget med härliga illustrationer. Rött som kontrastfärg i titlarna och dessutom är båda prickiga!

Direkt man öppnar Baka sitter en “tapet” på insidan pärmarna. Det gör det också i Små Kockar. Fast de har lite olika utseende.

Små Kockar inleds med ett förord: Hej alla barn i Sveriges land! Tycker ni om god mat? Ja, visst det är så klart. Men kan ni också laga god mat om mor är borta eller hjälpa henne med lite av varje?

Så startar boken och sedan följer en radda regler att förhålla sig till. Första uppmaningen är att vara försiktig med elden. Ja, för en elspis var ingen självklarhet i alla hushåll. Inte heller en elektrisk ugn. “Elektriska ugnar är mycket enkla att sköta. Man behöver bara sätta termostaten på det gradtal man önskar och vrida på strömbrytaren”. Bra att veta!

På flera ställen poängteras att en stålvisp kan användas men ännu hellre en mekanisk visp – om sådan finns att uppbåda. För elvispar var inte heller ett givet inslag i köket.

Sedan följer uppmaningar (och skisser) över vilka redskap som ska användas och hur man gör det säkert.

Liksom förmaningar att mäta noggrant och städa efter sig.

Även i Baka finns skisser av olika redskap och ett förord riktat till barnen. Men det handlar inte om att hjälpa mor i köket.

Det här är en bok för dig som gillar att baka och pyssla i köket. Det är ingen bok för vuxna. Meningen är faktiskt att de ska hålla sig så långt borta som möjligt. Ända tills du ska ställa in en plåt i en varm ugn, använda elvispen, spisen eller göra någtot annat där deras hjälp kan vara bra att ha. Har de vuxna lämnat köket nu? Bra, då kör vi!

Fast några förhållningsorder har vi förstås också. Om att läsa receptet ordentligt, tvätta händerna och ta fram alla viktiga redskap först. Men kanske inte i en lika mästrande ton…

I Små Kockar finns recept på alltifrån rulltårta till plättar. Instruktioner om hur man kokar kaffe och te samt steker potatis, äpplen och tillreder kotletter.

Recepten är enkla och tydliga. Få ingredienser krävs.

I Baka finns ingen stekt potatis inte. Men samma tänk med enkla recept och få ingredienser. Och bakverk hallonfluff, cheescake i glas och snabba krispkakor. Och istället för Små Kockars chokladmuffins har vi koppkaka som man gör direkt i en kopp i mikron. Superenkelt och gott.

Något om den elektriska ugnens förträffligheter har vi däremot inte fått med.

Medan Baka handlar om barns kreativitet och experimentlusta och att lära sig bli trygg i köket – handlar Små Kockar mycket om att barnen ska kunna assistera mor. Särskilt flickorna.

Idag känns det förstås främmande att en svensk barnbok skulle lära en flicka att hjälpa sin mor i köket. Men i flera av de länder som Baka översatts till så tycker de att det är sååå progressivt med bakande pojkar i bild!

Här är lite instruktioner inför Mors Dag. Undrar om jag ska printa dessa och dela ut till min familj så att det blir någon ordning på torpet?!

Ni glömmer väl inte Mors dag som kan bli nästan lika högtidlig som julafton. Mamma pysslar säkert om er och gör det gott och trevligt för er var dag på året – men idag är det er tur. Hon blir glatt överraskad av en fin kaffebricka på sängen och en liten present till henne kan ni väl också hitta på. Helst något ni gjort själva. Varför inte måla en liten tavla, eller läsa upp en vers som ni författat till Mors ära“.

Låter rimligt. Vissa saker kanske ändå var bättre förr!

Hur går det med hälsoåret, Clara?

Jag tänkte uppdatera lite på hur det går med hälsoåret 2020. Så här skrev jag vid nyår när jag berättade om min satsning på en bättre hälsa.

“Jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk.”

Jag blir både ledsen och glad när jag läser det här. Ledsen när jag påminns om att det varit så illa. Men glad när jag inser att det faktiskt börjat förändras. Mentalt har jag känt mig som ett stort stenblock som ska sättas i rörelse och det har verkligen inte varit enkelt. Jag har fått jobba med små små knuffar i rätt riktning för att kunna ta mig framåt. Och eftersom det varit så små knuffar har jag knappt märkt dem. Men när jag läser hur jag mådde i julas förstår jag att det här tunga stenblocket äntligen börjar rucka på sig. Långsamt har jag börjat röra mig i en bättre riktning. Vändpunkten kom i samband med att jag skrev det här blogginlägget i februari. Om när jag kastade mig ut och testade slalom och hade SÅ HIMLA KUL! Det var som att jag hittade tillbaka till rörelseglädjen igen. Och den rörelseglädjen har jag försökt hålla hårt i!

Vill du veta vilka förändringar och knep som funkat för mig de senaste fem månaderna? Klart du vill!

10 knep som knuffar mig i rätt riktning

  • För det första: Det går inte att skohorna in träningen i mitt liv – det kommer misslyckas. Så har jag gjort förut och det funkar inte. För att få tid till att ta hand om min hälsa måste något annat plockas bort. Jag har valt mer ledig tid och att lägga den lediga tiden på min hälsa. Jag vet att jag är priviligerad som kan göra det – men det tänker jag inte be om ursäkt för. Det fåniga vore väl om jag trots att jag är så privilegierad inte hade gjort det utan fortsatt beklaga mig?
  • Jag gör ingenting på vilja. Man kan inte träna eller äta bättre på ren vilja. Viljan är flyktig och rätt vad det är så saknas den. Nej man måste ha en plan. Strukturer. System som hjälper en så att man slipper vilja utan kan gå på rutin.
  • Jag känner noll träningsmotivation om jag tänker att jag är slö, svag och behöver rycka upp mig. Istället har jag pratat väldigt snällt och lugnt med mig själv. Ojoj, vad du kämpar. Nu måste du verkligen få tid för att bli friskare. Du har ju fött tre barn. Nu är det din tur att ta hand om din fina kropp som uträttat så mycket. Jag praktiserar självmedkänsla aktivt – och vad det innebär kan du läsa här.
  • Jag har ett väldigt lågt tempo. Jag är inte manisk, superpeppig och helt gaaaalet laddad för att göra det här. Istället försöker jag göra det med en stillsam beslutsamhet. Nöta litegrann varje dag. Tänka långsiktigt. Och för varje ny vana fundera – är den här nya vanan något jag kommer kunna upprätthålla i längden? Om inte har jag backat tillbaka till ett mindre ambitiöst mål och försökt upprätthålla det istället. Just nu har jag inga kostvanor eller träningsvanor som jag inte skulle klara av att fortsätta med för all framtid…
  • Jag försöker hitta alla möjligheter till vardagsmotion. Jag vet – så tråkigt tips. Men sant. Med några timmar i trädgården skrapar jag snabbt ihop till mina tiotusen steg. Och varje morgon sedan snart tre veckor tillbaka stoppar jag barnen i lådcykeln och kör dem till och från skolan. Även om det inte direkt är ett hårt träningspass ger det i alla fall ett par tusen extra steg och lite pulshöjning. Jag försöker storhandla med lådcykel också. Varje liten tur jag gör är bra för mig!
  • Mycket av det sociala umgänget sker ju kring mat. Men vad händer om man istället byter till motion? Matlaget har gjort utflykter typ varje helg hela vintern. Skridskor, skidor, cykel. Och när jag träffat min bästis Elina har vi gjort det över en promenad istället för att bara sitta och fika. Fast oftast har vi gjort både och. Jag har alltså inte plockat bort det där mysiga med att äta med vännerna. Men kanske lagt till en annan inramning. Så vi gjort det utomhus efter en skidtur eller promenad.
  • Att gå på kaloriunderskott varken kan eller vill jag göra när jag ammar. Så jag försöker nöja mig med små förbättringar. Det låter så himla blöööh när jag säger det – men det handlar om vanliga saker som att fylla större delen av tallriken med grönsaker och äta dem först. Dricka vatten till alla måltider och gärna något glas extra innan maten. Undvika sötsaker, fika och snacks. Förutom kanske 1-2 ggr i veckan när jag njuter. Lyckas jag inte hålla det är det inte hela världen. Då tar jag nya tag igen. Ingenting får vara hela världen för mig. Allt med måtta och förnuft. Maten jag äter är för övrigt precis samma som tidigare. Vanlig mat.
  • Efter vinterns slalomåkande och längdskidor har jag långsamt gått över till promenader. Tiotusen steg om dagen försöker jag få ihop och vissa dagar får jag faktiskt ihop till femtontusen istället (här har jag skrivit om hur jag nöter ihop till det. ) Och jo. Jag känner av smärta i fogarna när jag går långt. Men jag märker att det går bort när jag vilat lite. Så det är värt att göra ändå.
  • Jag behöver börja träna upp min styrka så Jakob gav mig det mest okomplicerade programmet någonsin: Hundra stycken vardera av knäböj, armhävningar och situps varje vecka. Fördelat precis som jag vill över veckans dagar. Eftersom jag är så svag gör jag enklare versioner av alla övningar. Men jag gör dem i alla fall.
  • Och kanske viktigast av allt: Jag har haft veckor när jag inte orkat promenera eller tänka på hälsosamma val. Men jag fäster mig inte vid det. Det betyder inte att jag misslyckas. Tvärtom. Jag är inte en sån som slutar träna – jag är en sådan som börjar! Det finns massa duktigt folk som håller i och aaaldrig missar ett träningpass. Men det finns fasenimej INGEN som är så bra som mig på att börja om. Det är min superkraft (intalar jag mig). Jag är hon som börjar om varje gång hon kommer av sig. Och de där inaktiva veckorna är bara är ett oviktigt mellanspel i det som är mitt egentliga jag: en människa som är snäll mot sig själv och tar hand om sin hälsa!

Det är nya tider nu

Det är sannerligen nya tider nu. Att ha ett storbarn som cyklar själv från skolan. Hoppar över fritids och kommer direkt hem vid lunchtid. Håller mig sällskap litegrann. Tar en bild av mig om jag ber snällt.

Här satt jag och arbetade denna måndag. Skrev och ringde viktiga samtal och planerade upp lite inför semestertiderna.

Bredvid mig satt nioåringen och knaprade på ett mellanmål och berättade om sin dag. Passade på att göra läxan i lugn och ro.

Är så lycklig för den här platsen alla soliga dagar. När jag verkligen behöver arbeta men egentligen bara vill vara ute. Då känns det som en perfekt kompromiss.

Hejhej från mig. Osminkad i ullunderställ och mammatofs på huvudet. En helt vanlig måndag. Men en ovanligt bra sådan.

Dags för poddcirkel igen

Nu har jag hittat ett nytt poddavsnitt som jag tycker är perfekt för vår poddcirkel! Tills på torsdag ska vi lyssna på podden Lära från Lärda #170 som heter Pojkar i skolan.

Lära från Lärdas tagline är “En fackbok och en författare” – och det är precis vad podden är. Varje avsnitt utgår från en fackbok skriven av en kunnig person som intervjuas av Fredrik Hilleborg. Det här är Sveriges största podcast om lärorika böcker och jag har lyssnat på så otroligt många spännande samtal i den här podden genom åren.

Stopp, stopp. Nu kanske du som inte är pojke eller har en pojke i skolan tänker att det här avsnittet inte är något för dig. Tänk om i sådana fall. Jag fick mig många tankeställare och flashbacks till hur jobbigt det var i skolan, med killar och deras snäva, hemska könsroller. Som tyvärr inte alls utvecklats på samma sätt som flickors genom åren.

Lyssna här vettja! Men håll inne med dina kommentarer till torsdagens inlägg då vi diskuterar i grupp. Och är du nyfiken på poddcirkelns upplägg kan du läsa mer om det här