Hur julen ska pyntas

Hur ska julen pyntas? Ja, om du frågar mig finns inga frågetecken kring den saken! Det är liksom givet av sig själv.  Här kommer mina åtta ledstjärnor. Julen ska pyntas…

Med ätliga ting

Bruna pepparkakor spritsade med vit skir kristyr.

Dekorera med nötter, juläpplen, pepparkakshjärtan i julgran och fönster.

Frostad frukt, polkakäppar och röda vackra granatäpplen. Kristyrfigurer och handgjorda marsipangrisar. Förr i tiden var mycket av julpyntet ätligt – och det tycker jag gott det kan fortsätta vara.

Med gammaldags ting

Pappersbonader, trasmattor, rutiga tyger. Bolstermönster, handstöpta grenljus och löpare av linne.

Fotogenlampor och silverljusstakar.

Gamla saker gör julen genuinare.

 

Med doftande ting

Hyacinter, granris och apelsiner med nejlikor. Ett doftljus som luktar glögg eller saffran.

Juliga dofter lockar fram juliga minnen. Och har du svårt att komma i stämning kan det vara just dofterna du behöver addera!

 

Med naturliga ting

Ta vara på allt det vackra från naturen – som man gjorde förr! En julkärve ute…

och små adventsgranar inne.

Plocka in mossa och rönnbär – addera juliga blomster och halm.

Kottkrans där händer binder fast små kvistar med röda lingon i. Ur En Underbar Pod.

Och gran- enbär- och lingonsris i generösa fång.

 

Med handgjorda ting

Pappersgirlander och blomsterarrangemang. Kransar, vikta små tomtar, smällkarameller och flätade hjärtan till granen. Halmbockar och broderade juldukar.

Förr i tiden gjorde man i stort sett allt julpyssel själv och för hand. En tradition att hålla fast vid. Handgjort är personligare och mindre perfekt.

 

Med traditionella ting

Julpyntat fönster med burkar av plåt och tomte i papp.

Vilka traditioner man väljer spelar ingen roll – men poängen är att samma saker får återkomma år från år. Ta fram julgrejer du minns från din barndom eller sånt som gått i arv i släkten.

Eller som du helt enkelt haft tre jular tidigare och som nu nästan blivit tradition. Julen behöver inte vara trendig. Det är återupprepningen som är grejen!

Sånt som återkommer hos oss är en vacker gammal julkrubba med figurer från farmor. Buckliga julig plåtburkar från Jakobs släkting Tant Märta. Kulljusstakar och skira glaspumlor som är precis likadana som de mormor hade. Och så diverse loppisfyndade nygamla grejer som varje år pryder samma plats.

 

Med kitschiga ting

 

Lite lagom kitsch är fantastiskt! Överdådiga pumlor eller guldlametter till granen.

Småläbbiga tomtefigurer från fyrtiotalet. Eller en ovanligt gräslig pappersbonad.

Med en smula kitsch svänger det helt enkelt mer om julen!

 

Med många tända ljus

Både levande ljus och ljusslingor

På bord, i fönster och på hyllor.

Och så väl ute som inne. För att betvinga mörkret.

 

Ja, så ska julen pyntas om du frågar mig!

Annons
En nyförlöst Clara i sjuksäng som håller en av sina söner ömt i händerna.

Podd om förlossningar – årets mest lyssnade avsnitt!

gammal rund spegel som ligger ner dekorerad med ljus, vaser och runda silverkulor.

Vintervackert med spegeleffekt

Sonen Bertil sitter i barnstol vid bakbord, klädd i förklä och vit mössa, kladdar med lilla barnhanden i deg.

Saffranspannkaka – sockerbagarens bästa recept!

Nu berättar jag för första gången om mina förlossningar

En nyförlöst Clara i sjuksäng som håller en av sina söner ömt i händerna.

Nä jag har aldrig velat skriva om mina förlossningar här på bloggen. Av goda skäl.

Men nu inför den tredje barnet känner jag att det finns saker som jag och många andra mammor behöver prata om. Du är varmt välkommen att lyssna och dessutom dela din berättelse.

Erica – tack för näsdukarna.

Olov Antonsson – tack för musiken.

Roligt att så många lyssnare var med och diskuterade förra veckans avsnitt om tid – om du missat det finns det här bland alla våra tidigare avsnitt!

 

Vit azalea i emaljhink.

Hög tid för vinterns bästa blommor

Claras vita puts hus fotat utifrån i lätt snöfall, närbild på fönster med tänd lampa

Första snön är alltid vitast

Clara i mörkt långt hår och djurmönstrad tröja tittar allvarligt in i kameran

Problemet med att vara sin egen chef…

Glöggte och tidsresor

Något av det första jag gör varje höst när jag får jullängtan är att gå på Tehörnan i Umeå och köpa minst ett hekto glöggte. Gärna två. Det är inte vilket glöggte som helst – tro mig för jag har provat andra fabrikat. Nej det är just glöggteet från Tehörnan det måste vara. Samma blandning som mamma köpte i alla år. Som vi drack hela december och sedan hela jularna hos mormor. Expediten plockar ner den stora burken med glöggte från väggen och skopar över i en brun pappåse med häftklammer runt. Ibland köper jag dubbelt upp och skickar resten till min syster. Det går inte att få tag på riktigt glöggte i Borås och hon måste ju också få sin ranson.

Sedan, när jag står där hemma i köket med mitt heta vatten och tekulan redo att fyllas av teet. Då känner jag doften och förflyttas till mormors hus. Blå skymning, meterhöga snödrivor. Jag står ensam i hennes kök och stirrar ut i det mörka. Fast klockan är strax efter två är det redan full skymning. Och alldeles tyst i huset. Så tyst att jag kan höra hur det susar i öronen. Alla vuxna har åkt till Jokkmokk för att handla mat. Jag och Anna är kvar hemma själva för att elda. Akvarellfärgerna och det nya blocket jag fått i julklapp står framme på bordet. Vi sitter på varsin sida om det och målar. Har släckt ner och tänt ljus. Och är noga med att hela tiden mata elden. Mormor blir inte glad om hon upptäcker att det slocknat i vedspisen. Inte när det är så kallt ute. Ur hörnskåpet plockar jag fram den silvriga plåtburken full med pepparkakor. Lägger upp några på ett fat, tillsammans med varsitt rullrån. Och så mäter jag upp några matskedar teblad ur den bruna påsen. Lägger i kastrullen med det heta vattnet. Doften av glöggte sprider sig i mormors kök. Och som vi njuter. Njuter av de där fridfulla timmarna innan alla vuxna kommer tillbaka. När huset är vårt och julafton redan har varit – men alla de skönaste dagarna på jullovet ligger framför en. Ja, de bästa dagarna på hela året!

Precis dit, precis då reser jag tillbaka i tanken.

Det är vad glöggteet gör med mig när jag dricker det. Så då förstår ni ju att jag måste köpa det varje år.

Problem när barn aldrig blir curlade

Nu går startskottet!

Jag bara varnar er. Eftersom Allhelgona är över och vi nu är är inne i november tänker jag börja julblogga!  Inte för att jag själv kommer ta fram allt julpynt redan i november – nej jag börjar alltid försiktigt för man får inte bränna krutet på en gång. Det ska ju räcka ända till tjugondag Knut! Jag väntar till exempel alltid med adventsstjärnor till första advent, och tomtar till åtminstone andra. Men andra juliga saker – som doftande blommor, mysiga recept, vinterpynt, pysseltips och klappideér – det börjar jag med redan nu.  För att jag vet att ni brukar fråga efter och önska det – och för att jag i år fått extra många önskemål från er på det temat.

Så nu kommer massa vintrig inspiration för att göra tiden fram till jul riktig njutbar. Så vi hinner insupa allt det underbara! Och jag smyger igång det. Lite åt gången. Men startskottet går nu!

Ses vi i Skellefteå? #hjälpjagärutmattad

Måndag kl 19.15 är jag och Erica på plats i Skellefteå för att prata om utmattning och hur vi blivit friskare av att dela våra berättelser med varandra och med andra. Det ska bli jättekul att berätta om boken och lyfta berättelser som finns under #hjälpjagärutmattad.

Vår föreläsning är en del av den så kallade Psykeveckan här i Västerbotten, en hel vecka då olika orter här i länet ordnar intressanta arrangemang för att lyfta frågor om psykisk ohälsa.

Om du är i Skellefteå måndag kväll,  kom gärna till Campus, Forumsalen vid sjubläcket.  Vill du ha en signerad bok så fixar vi självklart det!

En ny chans  finns förresten tisdag 6 november då Erica är på Dragonskolan i Umeå kl 15 för att berätta om sprängkraften i hashtaggen och på fredag 9 november kl 12.30 på Stockholmsmässan då hon är med i en utmattningspanel. Hoppas vi ses!

Bokomslaget till boken Hjälp jag är utmattad med lutande text.

Foto: Kajsa Göransson (översta bild).

 

Ett mysigt Allhelgonafirande

Näst efter jul och påsk är Allhelgona min favorithögtid. Så igår när jag vaknade kan ni förstå att jag var peppad!

Städade nedervåningen med Jakob (nödlösningen när man har gäster och inte hinner hela huset) och tog in enris i stora krukor.

Plockade fram köttet till kvällens middag och lät det ligga och få rumstemperatur innan jag stekte det. Vi åt Boeuf bourguignon, med kött från vår grannbonde som föder upp ekologiska kor och så vår egen potatis. Gott med ett riktigt långkok till Allhelgonamat! Tror det puttrade i tre och en halv timme sammanlagt.

För att bespara fogarna sitter jag och lagar mat. För att nå upp till köksbänken löser jag det så här. Väldigt gulligt. Och det får mig att tänka på farmor Beda som alltid satt och lagade mat på en hög pall. Det är så jag minns henne. På sin höga kökspall bredvid spisen.

Så började det skymma och jag gjorde iordning dukningen. En rutig duk med lummer på.

Och enkla silverljusstakar.  Och så silverbestick från farmor, tallrikar i Asiatisk Fasan som jag ärvt av faster och så kristallglasen jag fick av henne i födelsedagspresent ett år.

Viktigt när man har gäster är ju att tända marschaller i överflöd. Det var pappa, moster Mia och kusin Jonas som skulle komma.

Lyser så välkomnande med alla ljusslingor som fått komma upp i trädgården nu.

På bron står också en stor ljuslykta från Ikea, som jag precis införskaffat.

Bertil fick välja kläder och hade gjort sig fin i skjorta och väst.

Folke slog på stort och tog förutom skjorta och väst också på sig en hatt.

Jag dukade och såg stel ut. Och tjock! Har börjat bli så tjock och fin nu!

Det vilade en sådan retrokänsla över middagen. Till förrätt blev det mammas räkcocktail. Med champinjoner, avokado och handpillade räkor. På med massor av citron och salt och någon färsk krydda som koriander eller gräslök. Mums! Huvudrätten blev som sagt boeuf bourguignon…och det var så gott med all rödvinssås! Två barndomsklassiker.

Så avslutade vi med en cheescake med chokladfyllning och grädde ovanpå. Mäktigt så jag nästan dog.

I present från min moster fick vi ett nytt änglaspel. Himla tur då vårt gamla gått sönder. Vi lyssnade andäktigt på plingandet. Och jag peppade i smyg på att så fort allhelgona har varit går startskottet för hederligt julmys!

Jag börjar försiktigt och stegrar sedan hela vägen fram till julafton! Så härligt det ska bli.

på hemmaplan

Nu är jag och barnen hemma igen efter några underbara dagar hos Jakobs mormor. Jakob har varit hemma hela tiden och byggt på garaget. Jag är så tacksam att jag genom min man fått en så stor och fin familj som jag gärna umgås med och reser till med barnen – även utan honom! Jag inser också att det här är första gången på flera år som Jakob är hemmavid och inte borta på jobb under flera veckor på hösten. Har det inte varit Turkiet eller Spanien så har det varit Visingsö. Det är ovant att vara hemma båda två så mycket. Och väldigt skönt! Är ju halvt invalidiserad av graviditeten och skulle ha svårt att klara mig själv med barnen som jag gjort tidigare år.  Kan ju knappt gå längre än 200 meter och orkar inte gå upp och ner i trapporna i huset så mycket heller.

Det är i alla fall härligt att resa bort på lovet och få miljöombyte – och riktigt skönt att  komma hem till mina egna saker igen. Till ett hus som känns all mer färdigt än någonsin. Att göra iordning vårt sovrum i våras var ett steg på vägen. Och att få ett praktiskt garage efter att ha varit utan i alla år kommer bli ljuvligt. Slippa skrapa rutor varje vintermorgon. Ha någonstans att ställa trädgårdsmöbler över vintern, och förvara cyklar och skidor. Livet kommer bli enklare. Och nu efter jul stundar badrum och tvättstugebygge på övervåningen. Och förhoppningsvis också ny förvaringslösning till hallen. Det kommer bli en sådan höjning i levnadsstandard när vi får det på plats! Just nu klarar vi oss på bara en toalett och har tvättmaskinen stående i hallen uppe istället för i en tvättstuga. Mycket tvätt blir det att kryssa mellan när man ska passera. Och i hallen nere står två udda gamla skåp som inte rymmer ett enda dugg, och dessutom ska förvara så väl kläder som post och badrumsprylar. Det är ett ständigt kaos. Längtar tills vi får ordning på eländet!

Nu ska jag krypa ner i sängen med Sabrina och sedan somna tidigt. Imorgon ordnar vi en riktigt härlig Allhelgonamiddag för släkten så det gäller att har ork!

• Annonssamarbete WWF •

Fjällvärldens lilla tuffing behöver din hjälp

Ett djur som jag känner lite extra för är vår fina fjällräv.  En av Skandinaviens äldsta däggdjursarter. Liten men oerhört tuff, med en kropp perfekt anpassad till det hårda, kalla klimat som råder på fjället. Under 1800-talet hade vi i Sverige omkring 4 000 fjällrävar, och lika många till fanns i Norge. Men idag finns knappt 300 vuxna fjällrävar i hela Skandinavien

Effekterna av klimatförändringarna märks på fjället och är ett problem för fjällräven. Trädgränsen klättrar uppåt, och med den följer rödräven. Den hör inte hemma på kalfjället men väl där är den ett stort problem för den lilla fjällräven. Dubbelt så stor, tar den snabbt över fjällrävens lyor och äter upp deras mat. Det händer också att rödrävar dödar fjällrävar. Det minskade snötäcket gör också att lämmeln, fjällrävens viktigaste föda, får svårare att överleva. För utan ett ordentligt snötäcke klarar lämmeln inte vintern.

WWF arbetar för att ge fjällräven en framtid och stödjer bland annat fjällrävsforskning, stödutfodring och inventering av fjällräv. Och om jag har tur och allting klaffar ska jag i sommar själv få följa med upp till fjället på inventering av fjällräv! Så himlas spännande.

Ibland kan läget kännas hopplöst – när man tänker på att det nu bara finns 300 vuxna fjällrävar i fjällvärlden. Men för 15 år sedan fanns det knappt 60 stycken i hela Skandinavien! Och den senaste inventeringen som gjorts visar på en positiv utveckling för fjällräven. Så ni förstår att WWF gör en viktig insats. Och med ditt stöd kan WWF fortsätta kampen och rädda fjällets lilla tuffing, den sällsynta fjällräven.

Nu hoppas jag att vi tillsammans kan hjälpas åt!

LÄMNA GÄRNA EN DONATION HÄR – TILL MIN INSAMLING FÖR WWF! Det går fint att swisha – och ingen gåva är för liten. Själv har jag satt in 5000 kronor till insamlingen som en tidig julgåva. 

……..Pssst!

(Vill DU  engagera dig och sprida budskapet vidare? Då skulle jag bli överlycklig. Planeten behöver fler Världshjältar och du kan bli en av dem!

Så här gör du!

-Dela WWFs kampanjmaterial på dina sociala mediekanaler.

-Tagga @wwfvarldshjaltar, #världshjältar

-Bli nominerad till Världshjälte

Genom att tagga #världshjältar och @wwfvarldshjaltar har du själv chansen att bli nominerad till Världshjälte. Världshjältarna tillsammans med WWF nominerar nya Världshjältar varje fredag på insamlingssidan. Du får också en egen insamling tillsammans med Världshjältarna! Målet är att vi ska få fler Världshjältar. Människor som engagerar sig och värnar om planetens biologiska mångfald samt hjälper till att samla in pengar till detta viktiga ändamål.)

Hur känns det när det är mörkt?

Folke frågade mig en kväll hur det känns att vara utomhus när det är mörkt. Va, tänkte jag, det måste du väl veta? Men det minns han ju knappt! För det senaste halvåret (som är ungefär så långt som en fyraårings horisont sträcker sig) har han knappt ens varit ute i skymning. Barnen lägger sig vid sju och hittills har det varit ljust fram tills dess. Så vi bestämde oss för att gå ut och känna efter hur det känns när det är mörkt.  Men ute vräkte snön ner och istället utbröt snöbollskrig med Jakobs lillkusin Felicia.

Man minns ju första snöfallet som liten. När man fick kasta sig i snön och göra änglar och bygga snöbollslyktor och fånga flingor på tungarn. Lycka!

Varför blir det så kallt med flingor i ansiktet då? Undrade Folke på promenaden.

Det är många saker man ska tycka sig uppleva för första gången, när man är fyra år liten.

Snart började jag frysa och gick in – men de stannade de kvar ute och lekte länge!

Enkelt, rent och begripligt

Det är så härligt att hälsa på hos Jakobs mormor några dagar. Det här är liksom utsikten från sovrumsfönstret!

Strax efter sju, halv åtta på morgonen tog jag Melker med mig och gick en promenad.

Det krasade av frost under fötterna och det första försiktiga snötäcket. Termometern visade på tio minusgrader, och jag inser att jag måste rota fram mina täckbyxor från vinden.

Jag känner mig så tacksam för den hösttermin som gått och vad som återstår av den. Efter att regelbundet fått mindre stressammanbrott när jag dubbelbokat mig, glömt ett viktigt jobb och har tusen mail att svara på. Har jag inte känt så en enda gång hittills den här hösten. Tror det beror på att jag varit klok och minskat arbetsbördan – samtidigt som min assistent Charlotte hjälper mig att hålla reda på alla åtaganden – men också hålla undan sånt som inte är absolut nödvändigt för mig personligen att svara på. Tänk vad gott man kan må med en rimlig arbetsbörda!

Och en årstid man älskar. Märker hur bra jag mår av det här torra kalla. Så fort det blir torrt och många minusgrader känns det som att jag kan tänka klarare. Som att allting blir enkelt, rent och begripligt. Det är så märkligt hur sånt kan påverka oss människor. Men så funkar vintern för mig.

• Annonssamarbete Bixia •

El med sunt bondförnuft

Att byta till förnyelsebar el är en av de viktigaste insatser man som privatperson kan göra för klimatet. Vi måste alla använda el i vår vardag – så då kan vi ju lika gärna välja att köpa den från ett vettigt elbolag! Idag finns bara en viss mängd förnybar el och egentligen bara två sätt att se till att den räcker till alla. Det ena är att förändra våra elvanor så att vi använder mindre el. Det andra sättet är att producera mer förnybar el.  Båda insatserna är viktiga!

Bixia är elbolaget som samarbetar med lokala elproducenter – vanliga människor som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård, eller som har satt upp solpaneler på taket. Inte sällan jordbrukare som på det sättet får ytterligare en välbehövlig inkomstkälla på sin gård.

Det Bixia gör annorlunda är att köpa in el direkt från producenterna utan mellanhänder. Och avtalet Bixia Nära gör det mer lönsamt att producera förnybar el. Bixia Nära innebär att kunderna är med och stöttar produktionen, då 10 kronor av det man betalar för elen varje månad går direkt tillbaka till de lokala producenterna i ens närområde. Så att de kan fortsätta utbyggnaden av mer förnybar el.

Det tycker jag är väldigt vettigt! Precis som man kan köpa potatis och mejeriprodukter från sina lokala bönder kan man köpa sin el från granngården –  hellre än grannlandet. El med bondförnuft helt enkelt! Läs mer på Bixia.se

Tidsoptimist – javisst!

Stort urverk av gammal modell framför Clara i gul klänning.

Erica tror att hon är tidsrealist och gnäller på att jag inte kommer i tid. Jag fattar ingenting! Det är ju hon som har problem, hon som är tidspessimist. Alla vet väl att en minut kan vara uppemot 90 sekunder?

I veckans avsnitt av en Underbar Pod testar vi vår tidsuppfattning och blir på kuppen lite osams.

Vad är du själv? Tidspessimist, -realist eller -optimist?

;

Musik: Olov Antonsson

Här finns tidigare poddavsnitt!

Vilsamt höstlov

Det här höstlovet har jag tagit långledigt med barnen. Så igår söndag pep vi iväg till Jakobs mormor (barnen kallar henne gammor) medan Jakob stannar hemma och bygger på garaget. Igår firade vi Halloween som gammor ordnat. Bertil ville bli sminkad till en liten djävul, med rött ansikte, långa gröna klor och en fotsid mantel. Folke ville vara pirat. Sedan sminkade Folke mig till en katt vilket såg väldigt gulligt ut. Vi dukade läskigt, satte upp otäcka lampor och åt svart pasta med prinskorvar som såg ut som avslitna fingrar doppade i blod…hu! Väldigt uppskattat av barnen.

Jag njuter av att kunna vara ledig. Det känns som att det är först nu jag har förstått att även om det är flott att kunna vara ledig när som helst när man är frilansare – är det är smart att vara ledig på loven när andra är lediga. För då slipper man känna sig så jagad av mail och telefonsamtal.

Mest njuter jag av att få vara med barnen. De är så himla mysiga just nu. Både är extremt kelskjuka och gosiga och vill vara precis bredvid mig. Och jag som mest ligger till sängs och vilar fogarna uppskattar sällskapet. Att de är mammiga är ingenting man kan ta för givet när de börjar bli lite äldre…

• Annonssamarbete Apotek Hjärtat •

Bra att ha, när man skapar liv

Varje morgon när jag vaknar pillar jag i mig ett gäng vitaminer och tillskott. Nu som gravid känns det viktigt eftersom jag har otroligt dålig aptit, knappt vill äta något och bara är sugen på väldigt specifika saker (morötter, apelsiner och lakrits).  Samtidigt ska jag ändå hålla på och skapa ett helt litet barn inuti mig. Så det behövs ju bra grejer! För att komma ihåg att ta kosttillskotten står de bredvid mitt vattenglas på nattygsbordet så jag ser dem direkt jag vaknar.

Jag tar Apotek Hjärtats Multivitamin Gravid. Det är ett allsidigt kosttillskott som innehåller ett flertal viktig a vitaminer och mineraler, speciellt anpassat för gravida och ammande kvinnors extra näringsbehov. Det innehåller extra folsyra, kalcium, D-vitamin samt antioxidanterna C- och E-vitamin som bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress.

Utöver dessa kosttillskott tar jag också järntabletter (lider konstant järnbrist under mina graviditeter), folsyra och så magnesium för mina hemska krypningar i benen. Något jag också får när jag är gravid. Det sista rekommenderade min barnmorska mig och jag tycker att det känns som att det hjälper.

Tänk på att om du ska börja ta kosttillskott eller vitaminer är det klokt att konsultera en expert. Och går man till ett apotek så kan man vara trygg att de verkligen är experter! Man ska också vara noga med att hålla sig inom daglig rekommenderad dos för annars kan det blir för mycket av det goda.  Man kan alltid gå in på Apotek Hjärtat och få rådgivning av deras kunniga farmaceuter – eller så kan man enkelt och i lugn och ro göra som jag gör och klicka hem kosttillskott och vitaminer på apotekhjartat.se.

Apotek Hjärtat har vitamintillskott för hela familjen  – inte bara Hjärtats Multivitamin Gravid utan också Hjärtats Multivitamin Man, Hjärtats Multivitamin Familj och Hjärtats Multivitamin Barn. Jag minns så väl hur jag som liten alltid blev i-trugad vitamintabletter av mamma. Hur några smakade kartong och var hopplösa att försöka svälja hela, men att tuggtabletterna med fruktsmak smakade lika gott som godis. Vi brukade få tabletterna efter maten och jag minns att jag tyckte att det var som att få en extra efterrätt!  Synd bara att jag inte känner riktigt likadant idag…

Första dagen på läslovet!

Äntligen läslov! En hel lång vecka ska jag vara ledig med barnen. Så himla härligt. Vaknade dock 06.50 imorse och kunde inte somna om. Så jag och Bertil låg i sängen och kände på bebisens sparkar och pratade om allt kul vi ska göra på lovet.

Sedan ut och hämta in tidningen. Det hade snöat! Jippi!

Någon som var mindre glad var den här herren. Melker gillar inte vintern. Han vill knappt gå ut och pinka ens, utan bara ligga i någon fåtölj och tryna.

Sedan åt vi frukost (med mössa på!)

Därefter lockade jag med mig barnen ut på hundpromenad. De fick ta sina cyklar. Gäller att passa på innan det blir så mycket snö att vi får ställa undan dem och börja sparka istället. Folke var missnöjd över att han saknar cykelkorg att skjutsa gosedjuren i (som storebror kan göra)  så vi knöt fast björnen i styret.

Har hittat sådana underbara 90-talsoveraller i bävernylon, billigt på Eljest i Umeå. Exakt sådana här hade jag och Jakob som små och nostalgitrippen är total. Från märket Wesleys som sydde overaller i norrland (tror jag) på nittiotalet.

Så sprack solen fram bakom molntäcket och hela världen blev så ljus – reflekterad mot allt det vita!

När vi kom in ville Folke se på film och ta på sig sin fina röda kappa.

Jag ville också se på film och vila mina onda fogar. Så jag la mig på sängen och satte på Ricky Gervais Humanity på Netflix. Skrattade dock så att det kändes som att blygdbenet skulle spricka i två bitar. (Någon bild orkade jag inte ta på den här vilostunden så jag återanvänder en från förra lördagen)

Medan jag vilade kom jag på att jag ville möblera om i matrummet. Bästa helgsysslan! Möblerar om någonstans nästan varje helg. Mycket porslin som skulle plockas ut för att kunna flytta skåpet. Så samtidigt som jag möblerar passar jag på att städa.

Kökssoffan fick hamna framför ett annat fönster och pelarbordet tog plats i hörnet. Bankade också om tavelväggen jag flyttade på för några veckor sedan. Kände mig väldigt nöjd. Nu ska jag bara sy en dyna till kökssoffan också. Men måste först lämna in mammas gamla symaskin från 70-talet på lagninge. En Husqvarna kan man lita på! Den går alltid att laga.

Den röda fåtöljen fick komma tillbaka i matrummet eftersom den matchar så bra till soffan.

Sedan blev jag sittande här och läste recept och planerade upp middagen.

Medan farmor kom förbi och lekte med barnen några timmar. Här provar de sina läskiga gröna fingrar inför Halloween.

Jag beslutade mig för att göra en saffransrisotto med glaserade morötter till. Och medan jag kirrade middagen så…

arbetade Jakob ute med att bygga vårt garage. Kommer bli så flott med ett dubbelgarage med utrymme för allt bröt som tidigare stått samlat kring gården! Äntligen blir det av. Han är så duktig på att bygga. Längtar tills det är klart.

Risotton blev supergod. Inte så snygg på bild dock. Erkänn att det ser ut som potatismos med långa strängar stekt falukorv ovanpå? Det är svårt med matfoto under den mörka årstiden…

Till efterrätt gjorde jag persikosorbet som även den var himla smarrig! Ska jag göra fler gånger, men med mindre socker och mer citron.

Nu har barnen somnat sött, Jakob tar hand om disken och jag tänkte ta ett varmt bad och lyssna på ljudbok och spela Gummy Drop samtidigt! Hurra för Läslov!