Veckan som gick

Här kommer några bilder från veckan som har gått

Jag cyklar överallt nu för tiden. Ulf och Folke i lådan – ibland också Folkes kompisar. Älskar min eldrivna lådcykel som trots elen ger bra motion. Stort plus för att jag känner mig som en riktig Umeåbo på den här bilden. Alla har vindjacka, sneakers, cykel och hjälm på sig. Så är det bara.

En dag fyllde Emil år. Det var tårtfika vid bäcken och vi våldgästade.

Den här platsen älskar barnen. Det är något med bäckar och barn. Minns att vi som små brukade göra utflykter till en bäck på Nydala i Umeå. Det var en hel happening. Vi gjorde barkbåtar och kastade pinnar och fångade skum. Ibland åkte hela förskolan till bäcken på utflykt. Bättre än en djurpark eller ett tivoli.

Barnen skulle förstås ta av sig skorna och vada runt i bäckens femgradiga vatten.

Någon var våghalsig och hängde upp och ner ovanför.

Ett perfekt eftermiddagsfika på en vanlig vardag. Det här med att alla i matlaget nu arbetar hemifrån – det är något jag kan vänja mig vid!

Det är högvatten överallt nu när den sista snön smälter.

Och innan tisdagens matlag badade vi. Viktigt med morgonrock och gympaskor. Det är hemskt att bada utan skor när det är kallt. Varje sten under foten känns som en kniv. Men man kan ta på sig några skabbiga gamla gympisar bara. Då klarar man sig.

Stortjejerna var modiga och kom sig i vattnet.

Storpojkarna var modiga och lät bli. Pirater är badkrukor vet ni väl.

Efter badet var det matlag hos Albin och Ulrika. Hejhej nyklippta lilla nyfikna får!

En ansamling klätterapor

Vi bylsade på oss tjocktröjor och ullstrumpor och filtar för att få upp värmen

Sedan blev det sushibowl för hela slanten

Nu är vi tolv kring bordet vid varje matlag. Phu.

Igår tog jag barnen och åkte till Hanskogs som hade säsongspremiär utanför Tavelsjö. Barnen älskar att gå runt här och kolla. Och jag med. Slog till på ett träd, stockrosor, gullvivor och två nya humle till min trädgårdsportal.

Ulf var med som moraliskt stöd. Gick runt och drog i allt och fick mig att rappa på lite i beslutsvägarna.

Sedan kom min svärmor och hälsade på. Och då fick jag en hel eftermiddag i trädgården för att göra det roligaste jag vet just nu: dona i min trädgård. Här ser ni vad jag testade och vad som är på gång. Lördagen avslutades med grillpremiär i eftermiddagssolen. Och sedan vara jag ute och grävde till tio på kvällen och pratade i telefon med min syster som gjorde exakt samma sak fast i Borås. Nu när vi inte kan ses och hjälpa till i varandras trädgårdar får vi ordna det på annat vis.

En himla bra vecka är till ända och jag ser fram emot att hugga in på en ny!

Chic i studentklänning från 60-talet

Till dig som vill skaffa höns

Kalaspingla i kort kalufs

Jag unnar dig hela upplevelsen

När jag skrev om sommarens planer fick jag så många smarta tips på att få vardagen att gå ihop när man är ensam mycket med barnen. Men jag tycker att det är svårt att skriva om sånt eftersom jag är medveten om hur priviligerad jag är i min vardag. Men samtidigt – det är ju du också! På en massa plan. Ändå kan livet kännas jobbigt. Det är så det är att vara människa.

Det kom också en kommentar från Hanna som skrev så här

Jag som ofrivilligt barnlös blir så provocerad när jag läser vissa av kommentarerna här. Förstår att de inte menas så, och att man såklart mest är glad över sina barn, men många kommentarer läser mina ögon som “Gnääääll det är så jobbigt att ha barn stackars mig som måste ta hand om dom själv”. Jag hade gärna tagit hand om ett barn 24/7 om jag bara kunde få ett… Men det är väl lätt att säga kanske.

Emma, Maria och Caroline fyllde i och berättade om hur svårt de har att förstå att någon kan vara less på sitt barn. Om man valt att sätta barn till världen får man ju acceptera arbetet…ungefär så.

Den här typen av kommentarer kommer alltid när jag skriver om det jobbiga med att ha barn. Och det gör mig alltid lika irriterad. Inte på den som kommenterar – utan på den felaktiga grundpremissen att man aldrig får vara trött på den man älskar. Herregud.

Jag älskar min man men jag vill inte vara med honom hela tiden. Inte min syster heller. Jag älskar att gräva i mina rosenrabatter men ibland blir jag less på dem också. Och om jag känner att jag vill göra något annat vissa dagar är det väl ganska orimligt att någon hojtar: Varför skaffar du en rosenträdgård när du ändå inte vill vara i den hela tiden?! Du är inte förtjänt av en man, du klagar ju på honom!

Så funkar det inte. Och absolut inte heller med barn.

Men jag förstår smärtan som Hanna ger uttryck för. Att önska och sakna något som andra har och tar för givet. När min mamma var döende och jag såg jämnåriga tjejer gå på stan med sin mamma. Då ville jag puckla på dem med knytnävarna. Deras dumma aningslöshet gjorde ont i mig. De var så lyckligt lottade och tog allt för givet.

Den känslan kommer allt mer sällan för mig. Men ibland hugger det till och jag blir både rasande och jätteledsen. Då ringer jag till min storasyster som förstår precis. Att den där känslan måste få finnas. Men alla behöver inte ta del av den. Jag vill till exempel inte att min vän som har problem med sin mamma inte ska våga prata med mig om det. I rädsla för att jag ska tycka att hon är otacksam. Mina upplevelser kan inte vara facit för hennes känsloregister.

Och det enda jag vill är ju att ha en egen levande irriterande morsa att klaga på. En underbar villkorslöst älskande mamma att ta för given. Som älskar mig och som jag kan gå på stan med. Se upp till. Och störa mig på. Det är vad jag önskar mig och unnar alla andra också. Det är det som är mammaupplevelsen.

På samma sätt unnar jag dig ofrivilligt barnlös en alldeles egen underbar skitunge. Att ligga vaken om nätterna och oroa dig över och sedan tvingas stiga upp i ottan för. En unge att smeka, gosa och snusa på. Vara stolt över så att du spricker. En unge vars lego du trampar in i hålfoten. En unge som får dig att slita ditt hår. Gråta av glädje. Skratta så du tappar andan. En unge du längtar till. Och ibland ifrån. En unge som växer upp och tycker att du är bäst, knäpp, irriterande. Som litar på dig och tar din kärlek för given.

Det är det som är att vara mamma. Jag unnar dig hela upplevelsen <3

Clara håller i potatis i handen och tittar på den.

Därför älskar jag potatis!

En glad dag som doftar hägg

Läsarfavorit: kolla mina karaffer!

Grubblerier om en lång sommar med barn…

Ulf är verkligen i sin pissjobbigaste fas just nu. Minns denna period med fasa från de andra barnen. Klängig, mammig och väldigt ammig. Och med ett välutvecklat väderkorn för att komma och klättra på en preciiis när man kokat en kopp hett kaffe och vill lyssna en stund på pod i lugn och ro. Bebistiden är en stilla bris – perioden mellan 1-2 års ålder är den riktiga prövningen om ni frågar mig.

Jag längtar till sommarlovet. Men tänker också med viss fasa på sommaren som är Jakobs mest arbetsintensiva period på hela året. Han har inte en dags semester. Förra sensommaren arbetade han sextiotimmmarsveckor. Och även om jag verkligen ser fram emot att få vara hemma i nio veckor med mina barn så betyder det att jag kommer få ta hand om dem ensam. Andra år brukar jag ju kunna få lite hjälp från äldre släktingar men i år blir det såklart inte så.

Jag har redan nu börjat fundera på hur jag ska få till vardagen på ett bra sätt. Så att det blir härligt och inte bara ansträngning. Jag kommer försöka ha väldigt bestämda rutiner. Storbarnen ska få fixa sin egen frukost varje morgon. Duka fram och duka bort. Och lunchen ska vara standardiserad. En filtallrik och smörgåsar. Ingen varm lagad mat två gånger per dag, inte. Någon måtta får det vara. Jag ska ha en miljard frukter redo i kylen så att barnen kan hämta sitt mellanmål när de behöver. Och så ska falukorven, pannkakan, nudelsoppan och spagettin och köttfärsåsen bli min bästa vän. Och barnen ska få duka fram och duka bort middagen varje dag. Jag ska ha en minutiöst packad badväska redo på verandan där allting viktigt finns och inte måste springa runt och letas. Dessutom ska jag umgås mycket med mina kompisar som också har barn – och göra barnvänliga aktiviteter tillsammans.

Men kvällarna. Kvällarna ska vara mina. Då ska jag gräva i trädgården, träna och läsa i en hängmatta. Då får Jakob ta läggningarna och jag får lite tid att andas.

Så ska det bli. Hoppas jag.

Grisar i grupp i hage utomhus med sjö i bakgrunden.

Häng med ut i grishagen

Recept:Sommarens bästa kalastårtor!

Torparstil är en salig blandning

• Reklamsamarbete ACO •

Att njuta av solen utan oro

Jag var världens eksembarn som liten. Knäveck, armveck, rumpa och händer. Minns hur jag låg och grät när jag behövde smörja in kroppen på kvällen och hur mamma eller pappa satt på sängkanten fläktade med en tidning för att lindra svedan.

Tyvärr har jag fortfarande problem med atopiska eksem. Ingenting i ansiktet men däremot på armarna och framförallt händerna. Glömmer jag att smörja är det kört. Morgon och kväll och gärna direkt jag har diskat eller duschat.

Även om atopiska eksem blir betydligt bättre på sommarhalvåret kan en del problem kvarstå. Det kan till exempel vara svårt att hitta ett solskydd som inte torkar ut huden och irriterar eksemen. Och just för den här typen av hud har ACO nu tagit fram Sun Lotion Ato-Protect SPF 50+. En solskyddsfaktor med mycket högt skydd som också lindrar torr hud och atopiska eksem.

Jag har smort den på min eländigt torra hy innan jag gått ut och arbetat i trädgården och inte upplevt minsta problem varken med eksem eller solbränna (utan bra skydd bränner jag mig i en grisblink). Det har bara känts milt, återfuktande och lent för huden! Som med alla ACOs produkter – jag använder ju ofta ACOs Canoderm till kroppen.

ACOs produkter är dermatologiskt testade och säljs enbart på apotek. Passar vuxna och barn från tre års ålder. Svensktillverkade, parfymfria och med effektivt skydd mot både UVA- och UVB- strålning. Och ja, faktiskt är ACO Sun marknadsledande på solskyddsområdet!

Gå ut och njut i den härliga majsolen nu – men glöm inte att smörja in dig ordentligt. Just nu får du 20% rabatt om du köper två ACO Sun-produkter på Apoteket.

Nu är odlingsåret igång

Åh jag har ju lovat att svara på era odlingsfrågor från ett tidigare inlägg och kommer återkomma snart – lovar! Men just nu är det lite galet här hemma – den mest hektiska tiden på året har ju dragit igång. Början av odlingssäsongen när all energi går åt till jordbruk och trädgård.

Många av er undrade om sånt om rör grönsaksodling och att odla här uppe i norr. Så jag tänker faktiskt blogga lite mer regelbundet om vad vi gör i vårt jordbruk Marstorps. Vi är ju två kompisfamiljer som driver det ihop – Jag och Jakob och Albin och Ulrika.

Och det är ingen ide att hymla om saken: att odla i zon 6 ÄR en utmaning på många sätt.

Så här ser nämligen åkern ut precis nu. Som ni ser är det fortfarande snö kvar på sina ställen. Det dröjer nog ytterligare någon vecka innan det börjar torka upp i det blöta och gräset börjar grönska

Men det finns mycket att göra i jordbruket innan dess såklart. Igår sorterades frön för fulla muggar.

Det här är våra fröpåsar. Lite större än de där kuverten man annars köper i butik. I år har vi köpt frön för närmare 30 000 kronor och vi köper alltid ekologiska frön om det finns att få tag i! Vi odlar runt 30 olika grödor och kanske 40 olika sorter.

Igår sorterade Jakob och Albin frön efter vilken vecka de ska sås.

Med dymo står veckans nummer markerat på lådan. I läggs de frön som ska sås just då. Vissa frön sår vi kontinuerligt under säsongen (tex ruccola) medan brysselkål sås så fort det bara går! Sorterar så här noga gör vi för att det ska bli tydligt både för oss själva men också våra anställda som kommer nästa vecka och ska börja arbeta.

Vi beställer de flesta ekofröer från Semenco, Olssons och Lindbloms frö. Allra flest från Semenco.

Några frön är restnoterade och vi funderar på hur vi ska lösa det. Det är ju ett exceptionellt år på många sätt och vi måste ju hjälpas åt att säkra livsmedelsförsörjningen.

Bondbönefrön är himla vackra.

Vi använder oss av en app som heter Tend som är utvecklad speciellt för odling. Den hjälper oss när vi strukturerar arbetet och och odlingssäsongen.

Har ni sett vår flygande bil förresten? På håll ser det verkligen ut som att den flyger! Det är en kylbil där vi förvarar skörden på hösten och sådden som ska gro på våren. Kylbilen står så här högt för att vi ska kunna kliva rakt in i den från huset där vi sköter skörden.

Lite sådd har också kommit igång i våra odlingstunnlar. Brysselkål och salladskål behöver sås tidigt.

Här växter många hundra plantor som ska bli mat åt en massa människor!

Nästa vecka när vi ska så ska jag fota igen och visa lite mer i detalj hur vi gör.

Världens viktigaste kväll är ikväll

På kliniken för unga mödrar i kåkstaden Korogocho, Nairobi

Mycket ställs in just nu men tack och lov inte allt. UNICEFs gala Världens viktigaste kväll sänds faktiskt just ikväll i TV4 klockan 20.00.

Målet med galan är att få så många som möjligt att vilja bli Världsföräldrar och på det sättet också vara med och möjliggöra UNICEFS viktiga arbete. Jag har haft förmånen att besöka både Kenya och Malawi tillsammans med UNICEF och sett vilket otroligt viktigt (ja livräddande!) arbete de gör.

Och just nu när hela världen skakar är det extra viktigt att vi inte låter rädslan dominera och tränga bort vår medkänslan och engagemanget för utsatta grupper. För precis som alltid är det fattiga människor som hårdast drabbas av kriser. Som inte kan gå i karantän, som inte har tillgång till ens basal sjukvård. Ja oftast inte ens har rinnande vatten för att tvätta händerna.

Snälla! Titta på Världens viktigaste kväll. Och har du möjligheten – gör som jag och bli Världsförälder. Redan nu. Gör det bara!

Blööööh-känslan

Den här dagen (och för den delen också gårdagen) har varit helt blöööh. Har varit så trött och seg och inte fått något av värde ur händerna. Hade hoppats på en långhelg med lite härligt väder så jag kunnat arbeta i trädgården. Istället vaknade jag imorse av att det snöade och var helt vitt ute. Samt ynka tre plusgrader. När snöandet övergått till regnande drog också dimman in. Så det har varit lite som att befinna sig i en säck.

Jag tycker inte att mitt humör brukar vara så väderstyrt. Men jo. Just den här helgen var det visst det. För jag är så svältfödd på sol och värme och att få arbeta med min trädgård. Har inte tålamod med snöglopp något mer.

Den här sena våren gör en ju självklart också lite orolig för jordbruket. Än så länge går det väl bra men om det inte torkar upp snart så jorden reder sig. Då blir det jobbigt. Och vi som har så enormt mycket som ska ner i jorden!

Jaja. Gnäll gnäll. Nu till det positiva med den här dagen. Måste ju försöka hitta nått.

-Jakobs mamma har varit på besök idag. Alltid trevligt plus att jag då har hjälp med barnen och kan unna mig en stunds bokläsande på dagtid. Den ultimata lyxen.

-Jakobs byggande av vårt nya gårdhus går framåt med stormsteg. Snart är panelen klar på alla sidor av huset. Då fattas bara skjutportarna

-Jag har ett aktivitetsarmband och det visar att jag gått i snitt nästan fjortontusen steg per dag den här veckan. Så sjukt nöjd med mig själv mitt i allt.

Valborg med dopp

Hade ni en fin Valborg igår? Här i byn hade de ställt in det stora firandet – vilket är helt rimligt såklart. Men vi sågs i matlaget. Man får hitta de ljusglimtar som finns ändå. Och eftersom Albin och Ulrika hade mest ris att elda samlades vi där.

Ylva-Karin måste vara världens gladaste unge. Bevis 1

Bevis 2

Bevis 3

Barnen fick äta vid eget bord

Och vi vuxna vid ett annat.

Jag hade gjort aioli, foccacia..

Och krossad potatis med timjan och smör. Bland mycket annat gott som bjöds

Efter maten gick vi ut och satte fyr

Stå och titta in i en brasa och känna hur framsidan av kroppen steks och baksidan av kroppen förfryses. Det är Valborg för mig!

Fåren fattade ingenting

Alla barn hjälptes åt att dra dit mer ris för att mata elden med…

Förresten inte bara barn – finns vuxna som gillar att elda också.

Vi sjöng vårsånger, somliga skålade i punsch och andra grillade marshmallows

Medan barnen härjade och sprang runt – sjövilda av glädje och vårkänslor…

Jag var så nöjd för att jag för en gångs skull lyckats klä på mig tillräckligt med kläder! Ullkalsonger, ullkoftor och ullstrumpor…

Så blånade och rodnade himlen allt mer

Men inte tänkte vi gå in utan att några av de modigaste fått avsluta med ett kvällsdopp!

Så vi traskade ner till sjön. Och tog ett bad innan kvällen blivit helt mörk. Det skreks, hoppades och flaxades en hel del innan vi huttrande kunde återvända.

Där hemma hade Stina gjort efterrätt och Albin eldat varmt i kaminen. Så vi kröp ner i varsin fåtölj och åt efterätt och värmde oss. Och när vi bröt upp någon timme senare hade alla fyra storbarn somnat bredvid varandra i samma säng.

Och det var den välsignade Valborgsaftonen, det!

Sista veckan i april

Här kommer en inlägg med sånt som jag gjort under den sista veckan i april…

Haft mysiga mornar med Uffe

Lite mindre hjärtat-i-halsgropen-känslor sedan han lärt sig klättra ner från sängen själv.

Vi har varit ute i trädgården och städat och planterat. Som ni ser ligger snön fortfarande kvar fläckvis. Det är samma läge som gör att vi har så fina snörika jular som gör att vi har snö kvar till första maj nästan jämt.

En dag var vi på matlag hos Stina och Emil. Folke hade sin slängkappa och var i karaktär. Alltid i karaktär.

Stina bjöd på extra god middag. Lax, handpillade räkor, charkisar, sallad och spetskål i ugn. MUMS!

Det har blivit så otroligt fint i Stina och Emils kök. Ni förstår inte. När de flyttade in var detta ett riktigt murrigt 70-talskök med bruna luckor. Men efter att speglarna plockats bort från dörrarna och de fått sig en omgång med färg och nya handtag. Ja då är det ju hur fint som helst! Ska ta med ett annat objektiv någon dag och fota mer.

Exemplariskt platsbygd soffa vid bästa vyn

Där typ alla trängde ner sig

Utom Stina och Ulf

Exemplarisk boksmak i den här familjen dessutom. Fem plus!

Här fick barnen härja medan vi dukade fram och högg in på maten…

Så trevligt att bli bjuden på middag en vanlig tisdag och inte behöva fixa något själv. Vardagslyx i bästa form

Till efterrätt var det chokladkaka med chokladganache, flingsalt och hallon

Vid halvtiotiden när bebisarna somnat och storbarnen krupit ihop för att se en film, då bröt vi upp och rullade vagnen hem.

Vårkvällar alltså!

En annan dag var jag bjuden på lunch hos Frida.

Hon hade tapetserat om så jag var tvungen att dokumentera. Otroligt fint!

Skeptisk katt

Blir sugen på att stjäla när jag är hemma hos Frida. Passa på och stoppa diverse piedestaler, fårskinn och soffor i handväskan när hon är på toaletten.

Frida hade gjort potatissallad och torskrygg. Nomnomnom!

En veranda så stor att man kan ha en gunga? Ja! Det är ett rimligt livsmål.

Efter lunchen åkte vi på rekvisitajakt. Jag letar efter lite nytt porslin till diverse receptplåtningar så vi styrde kosan mot Blå Eld.

Hur mycket fint finns inte här? Ojoj!

Och efter att vi strosat runt en stund, skrattat käkarna ur led och svurit och skvallrat vände vi kosan hem igen.

Och det här är lite av vad jag har ägnat den sista veckan i april åt.

Hoppas ni trots omständigheterna får en fin Valborg allihopa. Vi hörs imorgon!

• Reklamsamarbete Blomsterlandet •

Äntligen dags för sommarblommor!

Jag är helt uppslukad av min trädgård just nu. Även om vi i Västerbotten fortfarande har ganska kallt – det ska bli sex minusgrader någon natt här framöver! Ändå är jag ute varje dag och längtar, planerar och påtar med det som ändå faktiskt går att göra.

För många fyller nog trädgården en alldeles ovanligt viktig funktion den här våren. Att arbeta med händerna, hålla på med växtlighet och få göra vackert – det ger kraft!

Sommarblommor är mitt stora trädgårdsintresse näst efter grönsaker. Med sommarblommor menas ettåriga blommor som inte övervintrar utan som planteras nya varje vår. Även om jag strävar efter att skapa en hållbar trädgård med växtval som ger glädje också om tjugo år – är det otroligt härligt just med de förgängliga sommarblommorna. Där jag tillåts variera mig varje säsong!

Att plantera sommarblommor i krukor och rabatter är som att måla med färg. Varje maj går jag en långtur på Blomsterlandet och fyller vagnen med sommarblommor. Vill inte ha bråttom eller något sällskap – bara strosa i lugn och ro och njuta av all blomsterprakt. Lite extra krut lägger jag på blommorna på farstubron. Då blir jag glad varje gång jag kommer hem! Förra året gick entrérabatten i rosa och lime, året innan var det tomatrött och vitt. Just nu är det mycket gult, lila och vinrött. Dock lite begränsat med sorter eftersom det är så tidigt ännu och jag inte vill att allt ska frysa bort.

När jag var på Blomsterlandet inför påsken hade de massor av olika påskliljor så jag kunde inte låta bli att köpa på mig flera stycken. När de blommat färdigt i krukorna gräver jag ner dem i rabatten och gödslar med lite benmjöl. Så kommer de tillbaka nästa vår igen.

De känsligaste blommorna bär jag in på verandan under natten. Stjärnöga tål nollgradigt, men solros är känsligare. Bellis klarar lite frost och murgrönan går det ingen nöd på.

Har du ingen lämplig plats för krukorna nattetid kan du också svepa om dem med lite fiberduk – det ger extra värme när det kryper ner mot nollan.

En dag kom Bertil inrusande och berättade att han sett en nässelfjäril på gården. Då låg snön fortfarande tjock kring huset – men på bron stod ett fång med penseér. Där var fjärilen. Det var nästan overkligt – och några dagar senare såg vi den första humlan.

Det är humledrottningarna som övervintrat som först vågar sig fram – och då är det jätteviktigt att det finns mat. Har du möjlighet – ställ ut krukor med blommor så hjälper du insekterna som vaknar först. Och är det en torr vår – fyll ett lågt blomfat med lite småsten och häll på vatten så att det når upp till hälften. Då kan insekter dricka utan att riskera att drunkna.

Humledrottningen behöver både boplats, nektar och pollen till sin första kull arbetare. Så ett insektshotell är ingen dum idé! Blomsterlandet har många olika varianter – och dessutom massa annat i sitt sortiment som hjälper pollinatörerna.

Jag har satt mitt insektshotell på väggen bredvid rabatten så de ska ha nära mellan hus och mat!

Nyckeln till en blomstrande trädgård och en bra skörd är (förutom bra jord) ett gott insektsliv. Det kan du göra mycket för att främja: Inga kemikalier i trädgården. Varierande växtlighet. Blommande blommor från tidig vår till sen höst. Tillgång till vatten och boplats. Och plantera gärna krokus och scilla som de tidiga insekterna gillar! Välj gärna blommor i gult, lila och blått som verkar vara färger de föredrar.

Dessutom kan du låta en del av gräsmattan vara oklippt så att vitklövern och andra vildblommor har en chans att blomma. På sommaren kommer det surras och väsnas från det hörnet och du får riklig utdelning i ditt jordgubbsland!

Som ni ser odlar jag både i gamla rostiga hinkar och i nyare kärl. Den här fina terrakottakrukan kommer från Blomsterlandet. Finns i flera storlekar men jag tog den största. Det är skönt för ögat att mixa stort med smått och nytt med gammalt. Som ni ser har jag också satt sommarblommorna väldigt tätt. Då blir det snabbare fint i krukorna och när de vuxit på sig litegrann brukar jag glesa ut och plantera på nya ställen i trädgården

8 knep för vackra sommarblommor

Ingenting blir bättre än jorden det växter i. Köp kvalitetsjord och snåla inte med gödsel. Ge tillskottsnäring hela sommaren.

Du kan odla i nästan vad som helst – se bara till att det är hål i botten på kärlet så att vatten kan rinna ut.

Plocka bort blommor så fort de vissnat. Då fortsätter plantan att sätta nya knoppar

Tänk inte bara på färgen på blommorna. Tänk också på bladverket och hur det samspelar. Kombinera gärna skirt med ett mer robust bladverk. Och mixa mörkgröna, röda och limefärgade blad.

Sommarblommor behöver inte stå i kruka – de är också perfekta att fylla hål i rabatterna med – eller för att ge lite fägring till grönsakslandet.

Plantera hellre udda antal än jämna par. Tänk 3,7,9…av sommarblommorna i varje plantering

Köp kvalitetsblommor. Då har du vacker blomning hela sommaren.

Och så vill jag tipsa om att Blomsterlandet har ALLT du behöver för att få en underbar blommig trädgård som också hjälper insekterna. Allt ifrån sommarblommor, till fröblandningar som lockar pollinatörer. Krukor, rabattkanter, arbetshandskar och växtstöd… Ja allt du kan tänka dig!

Ha en härlig långhelg i trädgården nu!

När mamma vilar

Jag hade en väldigt arbetsam mamma som alltid gick an och donade med något. När hon blev sjuk förändrades det. Dels var hon hemma när jag kom efter skolan. Det var tänt i huset och kanske fanns det fika färdigt. Ibland låg hon i sängen och läste och det var det mysigaste. Att få krypa ner bredvid henne, dra en filt över benen. Bläddra i Sköna Hem och småprata om dagen som varit. Det var otroligt värdefulla stunder. Ja, jag tror att det var bra för hela familjen att min mamma sänkte tempot.

Det tänker jag på själv nu med tre barn – att min vila är värdefull för familjen. Först var jag utmattad och några år senare gravid. Sedan kom Ulf och sammantaget har det blivit ganska många timmar i viloläge sedan dess. Och visst – i perioder har vi nog alla varit trött på frasen mamma vilar. Men nu när det är lite mer jämnvikt mellan arbete och vila så tycker jag att vilan är viktigare än någonsin.

Jag är noga med att värna stunderna av vila. Att få dricka mitt kaffe i stillhet. Att ligga och bläddra i en tidning i lugn och ro. Och barnen vet att de gärna får vara med mig då – men bara om de är lugna. Jag vill visa mina barn att man både får och kan ta det lugnt. Och att mammor också är människor som blir ledsna och trötta när de sover för lite. Som tappar tålamodet om de aldrig får vila.

Nu när Bertil inte längre går på fritids alla dagar utan cyklar hem själv från skolan. Då händer det att han kommer precis när Ulf sover middag och jag tar en liten vilopaus i sängen. Då kryper han ner hos mig och så pratar vi om vad som hänt under dagen. Alldagliga samtal. Men med hårpill och kramar och jag som har tid att lyssna klart. Och han som får del av mitt lugn.

Finns det en bättre känsla som barn än när mamma och pappa är lugna och trygga och har tid att lyssna? Föräldrarnas lugn är nog den största gåvan man kan få som liten. För när mamma och pappa är arga, stressade och bråkar är det nästan omöjligt att känna lugn – man är ju så emotionellt beroende av dem.

Lugn och vila och närvaro. Det vill jag ge mina barn i överflöd. Därför är det så tydligt för mig att jag aldrig mer kan arbeta heltid. Det GÅR bara inte. Jag tänker inte göra karriär ifall jag inte har tid att dofta barnen i håret en vanlig onsdagsgeftermiddag. Det är inte värt det.

En nostalgisk skinkgiffel

Är det inte himla konstigt hur minnet fungerar? Hur en doft eller en skugga eller ett ljud kan framkalla händelser eller stunder från ens barndom.

Jag fick nämligen ett infall att baka skinkgifflar. Utan att jag fattade varför kändes det plötsligt som att jag var TVUNGEN att äta skinkgifflar. Till varje pris! Och då har jag inte ens ätit det sedan jag gick på dagis. Jag hade en fröken som brukade baka skinkgifflar till dagiskarnevalen varje vår. Vi firade dagiskarneval med skinkgifflar.

Och vad har jag gått runt och tänkt på i två veckors tid? Jo att våren luktar dagisgård! Och varje pust av lera, ruttet gräs och framtinande diken får mig att stanna till och lyckligt dra efter andan. Bli fem år igen.

Jag tror att det är just så knäppt att doften av lera och dikesren gjorde mig sugen på skinkgifflar. Herregud. Skinkgiffeln är för mig vad madeleinekakan var för Proust. Eller är det kanske lerdoften som är min madeleinekaka? Så banal jag är!

Jag beslöt mig i alla fall för att baka. Och fy vad gott det blev. Här är receptet på skinkgifflar.

Skinkgifflar mer lagrad ost

Du behöver (20 gifflar)

25 g jäst

4 dl mjölk

1 ägg

2 tsk salt

25 gram mjukt smör

8-9 dl vetemjöl

Fyllning

300 g riven lagrad ost (välj gärna en smakrik)

300g rökt skinka

1 ägg

Vallmo och sesamfrön

Gör så här

Ljumma mjölken och rör ut jästen. Tillsätt ägg, salt, smör och blanda ihop. Addera mjöl och knåda till en smidig deg. Tillsätt eventuellt mer mjöl om den känns kladdig.

Låt jäsa i en timme under bakduk.

Ta upp degen och dela i tjugo lika stora bitar. Kavla ut dem till rektangulära plattor. Skär sedan rektanglarna till avlånga trianglar.

Lägg lite riven ost och strimlad rökt skinka i basen av varje triangel. Snurra sedan ihop giffeln. Tryck till den lätt i kanterna så att inte all fyllningen smälter ut.

Jäs i en halvtimme. Sätt ugnen på 225 grader. Pensla med ett uppvispat ägg innan gräddning och strö över frön. Grädda i ca 8 minuter mitt i ugnen, tills gifflarna blivit gyllenbruna.

Ät och njut och fyll din trut!

Måndagssvammel

Åh suck vilken trött, halvruggig måndag. Otroligt trögstartad och så där nära till gråten som man bara har ibland. Varje gång det känns så är jag så glad att få arbeta hemifrån. Känna mig precis som det skrutt jag är. Inte behöva sminka och ta ihop mig för någon annans skull. Samtidigt kan det ju vissa gånger vara precis det som behövs? Lite socialt tryck och smink kan hjälpa en upp ur hålet.

Fast idag är jag mest tacksam för ensamheten.

Nu är vi inne i den tid på året då allting bara går för fort. Veckorna rasslar förbi och jag hinner inte med. Varför kan inte underbara april kännas lite mer som januari i tempo? Nu är det bara kortveckor hit och klämdagar dit och innan man vet ordet av är det sommarlov. Jag vill ju vara kvar i den här känslan så länge som möjligt. Maxa njutet!

Jag gör det bland annat genom att verkligen försöka fånga varje solig dag. Varje härlig stund. Det låter kanske krampaktigt men det är det inte för mig. Råkar det bli nitton grader en härlig aprildag finns det ingen anledning att bete sig annorlunda än när det är nitton grader i juni. Jag passar på att sitta i solen och äta lunch, ta ett dopp (visserligen iskallt), äta middag på verandan och kanske somna en stund på en filt i någon solig del av trädgården. Plötsligt har jag fått en extra “sommardag” att lägga i asken för sådana dagar. Har man upplevt sommardagar (låt vara bara ett fåtal) redan i april ja då har man ju faktiskt lyckas förlänga säsongen avsevärt…

Men nu är det slutsvamlat. Nu ska jag hamra vidare lite på datorn och sedan ska jag ut och plantera till ett trädgårdsreportage. När man håller på med blommor är det helt okej att känna sig som ett skrutt.

• Reklamsamarbete NIVEA •

Skönt från naturen

I mitt sovrum finns en stor sminkspegel och under den står min höga skänk med hårborstar, parfymer och hudkrämer uppställda. Känner mig alltid lite gammaldags lyxig när jag står där och donar efter badet. Ångande av värme i min tunga kimono och handduksturban.

Här vid sminkbordet finns mina parfymer, borsten jag torrborstar hela kroppen med plus handkräm och hudkräm för ansikte och dekolletage. Att använda innan jag går och lägger mig.

Jag älskar att prova nya skönhetsprodukter och krämer, särskilt produkter med ekologiska ingredienser. Därför blev jag glad när jag fick möjligheten att testa NIVEAs helt nya serie Naturally Good – där 98-99 procent av innehållet kommer från naturen. Produkterna har ekologiska huvudingredienser som grönt te, kamomill och aloe vera…

Dagcremen Naturally Good Sensitive Day Cream för känslig hud har jag testat ett tag och jag gillar skarpt. Den är parfymfri – vilket är något jag generellt föredrar. Och den sjunker in i huden på nolltid och gör den len och återfuktad.

Dessutom innehåller den ekologisk kamomill som lugnar och vårdar huden. Krämen är precis som allt annat i Naturally Good-serien såklart dermatologiskt testad.

NIVEA är ett klassiskt märke jag återkommit till genom åren – efter mitt allra första möte i tonåren med deras runda blå burkar med hudkräm. Visst vet ni vilken jag menar? Jag brukade låna ur mammas badrumsskåp.

Och jag måste säga att jag tycker att det är kul att ett anrikt skönhetsföretag som NIVEA ( 100 år på nacken) nu satsar på produkter med naturliga ingredienser och innehållsförteckningar som inte döljer något skumt!

I Naturally Good-serien finns förutom dagkrämen Sensitive Day Cream och Radiance Day Cream också en Night cream, Cleansing milk och Cleasing toner. Och precis som för alla NIVEAs produkter tycker jag att man får väldigt mycket skönhet för pengarna!

Söndagens arbete

Ungefär så här ser det ut i min trädgård just nu.

Bilderna är från förra april men jag kan lika gärna återanvända dem. För det är inte direkt bättre i år. Skräp, utemöbler, slängeshögar och en gammal julgran ligger här ute och väntar på nästa anhalt. Bäst att ta tag i det.

Båda storbarnen är och leker hos kompisar och jag tänker kratta grusplanen ren från kvistar, ställa fram utemöbler och slita bort gammalt dött från krukorna. Så att jag kan börja plantera och göra fint till veckan. En söndag i trädgården med hårt fysiskt arbete – jag kan knappt tänka mig något bättre. Fast just nu när Ulf sover ska jag passa på att ligga i sängen och läsa bok. Att läsa dagtid är en lyx som jag nästan aldrig upplever längre. Bäst att passa på!