Allt jag vill skriva om

Det är så mycket jag vill skriva om. Som jag har på tungan men inte får ut just nu på grund av tidsbrist. Och sömnbrist. Sov inte mer än fem timmar någon natt förra veckan. Jakob har massor med vårbruket och jag har också extremt mycket att få färdigt innan barnen går på sommarlov nästa onsdag.

Självvalt arbete för min del. För jag är så glad att jag inte märkt av något annonstapp. Däremot känner jag såklart ändå oro för hösten och vintern så därför bokar jag upp mig på mycket. Allt för att säkra lönen till mig och mina anställda och alla andra omkostnader. Och jag har lyckats ordna barnvakt till Ulf nästan varje dag fram till skolavslutningen så att jag får lite arbetsro. På eftermiddagarna och kvällarna försöker jag däremot göra njutbara saker. För att sedan ta ett sent pass på kvällen.

Idag är det 27 grader i skuggan och vi har hängt på badplatsen sedan barnen slutade skolan för dagen. Perfekt sätt att varva ner efter en arbetsdag där jag inte ens tagit kisspaus.

Jaja.

Rubriker jag vill blogga om och har på tungan men inte har ro att formulera mig om. Men som kommer. Kanske snart. Hoppas snart.

  • Min nya kylskåpsinsikt
  • Att ha varit ihop i femton år. Knöligt mellan varven men hur det ändå blivit bättre och bättre och är ovanligt fint tre barn senare.
  • Gårdagens extremt bra trädgårdsinköp
  • PMS
  • Felet på trosorna
  • Hur det går med bloggombyggnaden
  • Hälsoåret 2020s framskridande
  • Sommarens olika små uteprojekt
  • Vår växttunnel till jordbruket
  • När barnen visslar
  • Bastubygge
  • Min nya frisyr

Kan inte skriva mer nu. Men bjuder på en bild av en väldigt underbar människa

Som gjorde terminens sista läxa uppflugen i ett träd

En sådan godmodig livsnjutare. Det är min nioåring det!

Vi hörs igen imorgon

Guldfärgad drink med mycket is i glaset på sommarbord intill vas med rabarber.

Alkoholfri Aperol Spritz

Sommarhuset från barndomen

Mil efter mil genom ljusa Norrland

Lördagsmiddag i det fria

Igår var jag ute från tidig morgon till elva på kvällen. Mest donade jag med trädgården. Älskar att ens ha en trädgård att påta i. När Bertil var liten var vår trädgård bara en stor ovårdad gräsmatta med sex stora björkar och inget mer. Inga mysiga lähörn, inga sköna sittgrupper. Inga smultronruggar för barnen att äta ifrån. Ingen stans att lägga ut sin filt och känna lugnet på. Ibland glömmer jag bort allt vi gjort och tror att det fortfarande är likadant. Och sedan blir jag chockad på våren när det börjar spira och trädgården fylls av mysiga vrår, gömda hörnor, blommor av sorter jag själv aldrig ens såg i min barndom. Och så smultron. Överallt smultronruggar för barnen att äta ifrån.

Jag tog en tur till Hanskogs plantskola i Tavelsjö för att komplettera lite perenner till min paradrabatt. Många verkar tyvärr ha klarat den gångna vintern dåligt. Alla tre barnen i släptåg och Ulf var livsfarlig. Han tog strypgrepp på alla blommor han bara såg. Sedan fortsatte vi en sväng till Blå eld i Tavelsjö för att införskaffa de mest fantastiska luktärter. Bespetsade mig på en stor kruka också. Men jag får återvända någon dag utan barn för att köpa.

Vid lunch kom farmor på besök och då stod jag mest med rumpan i vädret och händerna i jorden och grävde. Medan de badade vattenspridare och åt glass.

Det var så varmt att vi åt vår första utomhusmiddag det här året. Vi äter ju oftast på verandan eftersom det är så behaglig temperatur där. Men nu dukade vi ute. MYYYS!

Barnens fina farmor som kommer ut nästan varje helg och träffar barnbarnen. Sån otrolig hjälp för mig också.

Bertil i solhatt, paljettopp och flätor

Jag gjorde bara en stor pastasallad till middag och en creme fraiche-dressing kryddad med den palestinska örtblandningen Za’tar

Liten trädgårdsbukett

Annat blomster!

Och det var den lördagsmiddagen det.

Börja dan med jordgubb och banan

Sommarens skönaste klänningar

Rabarberkräm med hallon – så gott!

Manicken som räddar äktenskap

Nu ska jag tipsa om en liten manick som har gjort mitt äktenskap SÅ mycket bättre det senaste halvåret. Som minskat bråken, stressen, tjafsen och gjort plats för kärleken. Vill du gissa vad det är? Ap ap ap inget snuskigt nu!

Ser du? Nej. Det är inte själva bilnyckeln. Utan den runda svarta platta som sitter på nyckelringen. Min lilla Chipolo. Som jag har på bilnyckeln. Så när den är borta ringer jag till den och då ger den ifrån sig en signal. Och när jag förlagt min telefon ringer jag från mobilnyckeln till telefonen och hittar igen den. Mycket sällan är båda dessa borta samtidigt. Men då är det verklig kris.

Nu kanske detta verkar som en oerhört futtig grej. Hur kan den skänka sådan äktenskaplig lycka? Jo det kan jag förklara. Det är för att jag tidigare i vårt äktenskap tappar bort bilnycklar till en kostnad av cirka 7000 kr (lågt räknat). Och för att jag sedan lånat min mans bilnycklar och tappat bort dem med. Samt att jag varje gång nyckeln är borta tvingar honom att hjälpa mig att leta. För då är det PANIIIIIIKBRÅTTOM!!!!!

Och även om jag försöker vara noga och lägga börs, mobil och telefon i samma låda i hallen varje gång jag kommer hem. Så glömmer jag. För att jag är tankspridd. För att jag vallar in tre barn genom ytterdörren varav en klänger runt min hals. För att jag bär matkassar med smältande glass och gröna ärtor som fort måste packas in i frysen i källaren. För att jag pratar i telefon med min syster och inte kan tänka på något annat. För att jag rusar in genom dörren både kissnödig och törstig efter en promenad. Eller för att jag har post fulla famnen som ska sorteras in i postfacken i hallen. Och jag försöker göra rätt med posten som varit ett kaosområde. Men då blir det fel med nyckeln istället. Dessutom växlar jag handväska och jacka nästan varje dag och då förstår ni ju att antalet väskor och jackfickor nyckeln potentiellt kan ligga i snart är uppe i ett hundratal.

Jag har ju under den här våren hållit på med Projekt Bli Fullvuxen. Och det här är en av de viktigaste beståndsdelarna. Att börja titta på fungerande lösningar istället för att bara känna mig värdelös och sedan intyga att jag ska skärpa mig. Att skärpa sig är så fruktansvärt okonstruktivt när man är född på ett visst sätt. Det är som att säga “Jag lovar att jag ska sluta vara så lång nästa gång jag ska på bio. Det är ju jättejobbigt för de som hamnar bakom mig”. Nej, när det handlar om sånt som är medfött. Då behöver man strategier och system. Inte självdiciplin.

Så. Jag köpte min lilla Chipolo på Clas Ohlson. 245 kronor. Och jag överdriver inte om jag säger att jag använder den åtta gånger per dag. Faktiskt oftast för att hitta igen min telefon som är på rymmen. Och som jag inte vill besvära Jakob med att ringa till för åttonde gången den dagen.

Och nu överväger jag att köpa ytterligare en liten svart Chipolo-dosa och lägga i myntfacket på min börs. Då blir nog husfriden total! Plånboken är nämligen ofta på rymmen den med…

Potatis och dill i stort aliminumkärl.

Vilken potatis är du? Testa dig!

Så skapar du riktiga torparstilen

Sommartips! Blond pizza med chevre

På mammornas dag

Snart är det Mors dag. Och jag tänker på hur pissjobbiga graviditeter jag har haft. Särskilt med Ulf. Jag har knappt kunnat gå. Sovit mer än halva dygnet. Haft svårt att andas och konstant känt av klåda och värk. En besvärlig graviditet för mig – men på inget sätt livshotande varken för barn eller mamma. Och jag tänker på hur jag ur ett globalt perspektiv är så oerhört lyckligt lottad. Som regelbundet fått kolla blodtryck, järn, socker. Lyssna på hjärtljud. Och att jag hur jobbigt det än kändes ändå var helt utom verklig fara.

Inför Mors dag på söndag tänker jag särskilt på alla mammor runtom i världen som inte har tillgång till sjukvård. Som inte får gå på täta kontroller och föda barn med bedövning på ett rent sjukhus med utbildad personal. Jag tänker också på min egen mormor. Det var inte så många generationer tillbaks man födde hemma också i Sverige. Utan minsta lilla smärtlindring. Och morfar stod på vedbacken och klöv björk för glatta livet. Utkörd ur huset när mormor födde. Satt i arbete för att lindra sin nervositet.

Den här våren slår coronan hårt mot mammor och barn. 6000 barn riskerar att dö varje dag till följd av coronapandemin och ett stort antal mammor kommer att avlida, bland annat på grund av otillräcklig förlossningsvård. Antalet barn som dör innan sin femte födelsedag riskerar nu att öka för första gången på flera decennier. Anledningen är att sjukvården tvingas ställa om sitt arbete för att bekämpa coronaviruset. I länder med redan svaga hälsosystem blir konsekvenserna extra påtagliga.

Den överbelastade sjukvården med avbrutna hälsokontroller kan få katastrofala konsekvenser för över en miljon barn och tiotusental mammor världen över. 

Därför är det enda jag önskar mig till Mors dag är ett Mors Dag-paket från Unicef. För 281 kronor ger man bland annat vattenreningstabletter, tvålar, mässling- och polivaccin. Sånt som kan vara skillnaden mellan liv och död för mammor och deras barn.

Önska dig ett Mors Dag -paket från UNICEF du med – eller ge bort ett till din mamma. Bättre spenderade 281 kronor på Mors dag är nog omöjligt att hitta.

Små bestyr från veckostarten

Den här veckan har startat så mysigt. Soligt, varmt och alldeles lagom med jobb.

På måndag hade jag mitt lunchsamtal med Krickelin och Annakarin för eXpressions räkning. Ett härligt möte, rekordmånga deltagare och till följd av det en del tekniktrassel som gjorde att samtalet inte spelades in i sin helhet. Hade annars tänkt lägga upp det här för er som ville höra men inte kunder närvara via zoom just då.

Jag satt i alla fal på verandan och arbetade nästan hela förmiddagen

Och så kom Bertil hemcyklande från skolan. Inget fritids utan direkt hem vid lunchtid. Det är så härligt att sitta här och arbeta och se honom komma trampandes i backen, visslande förnöjt. Och jag är så glad att jag får möta honom i dörren med kram och sedan fixa mellis på verandan. Minns hur otroligt skönt det var när jag var liten och mamma någon gång var hemma när jag kom från skolan. Mina barn är ju helt bortskämda med det så jag vet inte om de uppskattar det lika mycket. Men JAG uppskattar det i alla fall.

Vi åt melon, oliver och ostkuber. Sedan gjorde vi läxan. Eller Bertil gjorde läxan och jag satt bredvid och hjälpte till men petade också lite i eget jobb. Sedan pratade vi om sånt som hänt i skolan. Klasskompisar och rasterna. Vem som saknar impulskontroll och vem som är en riktig liten strateg. Det här är vår tid. Så värdefullt att få prata ostört ibland utan småbrorsor som hela tiden avbryter för att vråla NINJAAAGO – MASTERS OF SPINJITZUUUUUUU….!

Hade min absoluta favoritklänning från Miss Clarity. Har två år på nacken men är efter flitigt användande lika fin fortfarande

När jag arbetat färdigt för dagen hämtade jag Ulf som varit hos Stina så att jag skulle få arbeta. Sedan tog jag lådcykeln och hämtade hem Folke och Dahlia.

Den här bilden är för övrigt så himla mycket Västerbotten för mig. 22 grader varmt. Gräs som över en natt plötsligt börjar skimra i grönt. Barn som leker med ett renhorn vi hittat på gården. Och en skrana (åkmadrass) och en bob (snowracer) som vi inte ens hunnit plocka bort sedan det fortfarande låg snö här. Vilken salig blandning saker!

Vi åt middag på verandan och det var för varmt

Fick köra på öppen dörr

Jag hade gjort kalops till middag – av lite älgkött jag hittat i frysen. Ser inte så gott ut på bild men är himla gott förstås. Mmmmm.

Den här tiden på året är det så fint för då ser vi fortfarande Lillsjön från vår gård. Och om vi bara gallrade lite skulle vi också kunna se Storsjön som ligger åt andra hållet. Det står på sommarens att göra-lista

Jag vattnade i trädgården och plockade med barnens leksaker ända tills klockan blev halv nio och jag skulle ta en nätt liten promenad med Stina runt Storsjön. Den blev inte så nätt utan vi blev (ofrivilligt) borta ända till elva på kvällen. Den dagen visade min stegräknare 27 000 steg när jag la mig. Tog en dubbel alvedon och somnade som en sten.

Igår var jag i stan hela dagen och jobbade. Då fick Uffe vara med faster Johanna. Vilken tur att han har så många fina vuxna omkring sig när föräldrarna måste jobba. När vi kom hem på eftermiddagen tog jag barnen och köpte glass. Och sedan var det dags för matlag. Vi samlades på dammen för att bada. Jakob kom direkt från åkern medan Ulf var klädd i ny stass.

Solhatt och blöjrumpa. Oemotståndligt.

Barnen doppade sig gång på gång och jag tyckte faktiskt att det började bli riktigt skönt i vattnet. Har man badat i isvak sedan i april är lite kallt vatten i maj ingen stor sak.

Middagen var hos Albin och Ulrika. Spagetti och köttfärsås i stora lass…

Bebisarna börjar ha mer och mer glädje av varandra för varje gång de ses. Igår satt de och lekte under köksbänken och hjälptes åt att banka på saker. Att se Ulf och Ylva-Karin är som att se historien upprepa sig. Så här små var ju Bertil och Ada när de började leka med varandra <3

Sedan blev det efterrätt. Någon var väldigt hungrig.

Och sedan lässugen. Emil fick ställa upp.

Livet med ettåringar.

Och det var den måndagen och tisdagen det.

Vad som händer idag? Det får jag berätta om en annan gång helt enkelt!

Förstör eller fångar fotot ögonblicket?

I måndags när jag publicerade min fotoskola fick jag en fråga av Sofie

Kan du inte skriva ett inlägg om fotografering kontra närvaron? Om det finns en motsättning för dig vill säga. Jag pendlar själv hela tiden mellan ”jag fotar för mycket – jag missar upplevelsen” och ”jag fotar för lite – jag missar upplevelsen”. Kan man fånga ögonblicket både i linsen och kroppen/minnet? Hur tänker du som fotar mycket fina stunder? Blir det en jakt på den perfekta bilden eller bara härliga dokumentationer?

Det här tycker jag är en superintressant frågeställning som jag själv har funderat mycket på. Inte minst utifrån att kameran idag är en del av min arbetsutrustning. Jag kan absolut tillstå att i början av bloggandet (har hållit på i fjorton år) så kunde själva dokumenterandet ta bort lite av upplevelsen. Jag hade hela tiden kameran med mig och letade efter saker att fota. Och eftersom jag var så oerfaren var det både ansträngande och svårt att få till bra bilder. Då minns jag att jag ibland kände “Jaha, nu var stunden förbi och jag hade fullt upp med att fota”.

Den där stressen att föreviga vet jag dock inte om den kommer sig av bloggandet? För jag tycker jag hör det hela tiden inte minst från äldre personer som inte är så vana att fota med telefonen “Nej, nu skulle man ju haft en kamera med sig. Så tokigt att jag inte hann fånga det där…”. Som att man har en skyldighet inför sig själv att spara de fina minnena. Också i en kamera?

Dock tycker jag att bloggandet tagit bort den stressen för mig på många sätt. Dels dokumenterar jag ju faktiskt många fina minnena. Men samtidigt har jag slutat ta med mig kameran överallt. Det låter kanske lite krasst men jag vet rätt väl vilka stunder jag kommer vilja föreviga. Självklara saker som skolkonserter eller 70-årskalas – men också vad som känns som intressant bloggmaterial. Och där ryms ju många fler typer av bilder. Alltifrån vardagsbestyr till äventyr. Och eftersom det är som mitt jobb tycker jag sällan att det förstör. Snarare känner jag att jag “lurat” jobbet . Åh vilken tur att jag tog med mig kameran just idag när det här mysiga tillfället uppenbarade sig. Då har jag ju material till ett blogginlägg ikväll utan att jag måste vända ut och in på mig själv...

Jag har också blivit så mycket bättre på att fota så nu tar jag bilderna snabbt. Sedan låter jag kameran ligga bredvid mig redo om något kul skulle dyka upp. Men kameran stressar mig inte. Och jag ångrar väldigt sällan att jag släpat med mig kameran. Jag kan snarare bli ledsen när jag tänker på något roligt jag gjort och inser att jag inte fotade det. För det hade förlängt härligheten. Att först njuta av stunden. Sedan av att fånga det med min kamera. Sedan njuta jag en tredje gång när jag redigerar och publicerar det. Och sedan en fjärde gång när jag läser inlägget ett år senare… en hel massa extra njutning av samma härliga stund alltså. Älskart!

Så min slutsats är paradoxalt nog att bästa sättet att kunna fånga stunden i kameran utan att missa den mentalt är att fota mycket. Så att det går lätt. Så att kamera blir en del av handen. Så att den är med så ofta att jag nästan glömmer bort att reflektera över den.

Månader av planering

Första åren med jordbruket var det väldigt mycket att släcka bränder. Lösa problem som uppstod allt eftersom tiden gick. Nu försöker vi bli bättre på att planera allt i förväg. Även om det kan vara svårt.

Jag får en del frågor om hur vi arbetar och planerar kring vår odling. Och jag kan berätta att innan odlingssäsongen drog igång ägnade Albin och Jakob ungefär två månader av heltidsarbete åt att planera. Sådd, skörd, leverans, fakturasystem och allt där emellan. Men i år har vi också två anställda i jordbruket vilket ger mer tid för planering och strategiarbete

Vi håller som bäst på med nya hemsidan där våra prenumeranter ska kunna boka upp sig. Albin bygger allting själv till den. Att vara bonde kräver att man kan lite av allt (utöver att kunna det där med odling).

Och det man inte kunde innan får man lära sig med tiden. VVS, snickeri, motormekande. Köra traktor och handskas med djur. Elarbeten, att bygga hemsidor och bokföra. Samt förmågan att konstruera och bygga uppfinningar av olika slag – vartefter behovet uppstår. Som vår supereffektiva vakumsåmaskin, en rotsakstvätt gjort av plastringar från en vägtrumma och en motor till en vindrutetorkare. Och nu senast en bäddformare som fästs bakom traktorn och formar odlingsbäddarna raka och fina.

Måste säga att jag är väldigt stolt över vad vårt jordbruk blivit. Hur vi med små medel och genom att återinvestera ständigt kunna fortsätta växa och utvecklas. Och nmu har vi ju ett fint kontorshus också. Med fikarum, vilorum och arbetsrum. Vilket lyft när det kom till!

Kaminen eldas för värme och alla träytor gör att det doftar så gott. Det är som att stå på en vedbacke när man stiger in här.

Fårskinnen kommer förresten från våra egna får. Inväntar just nu att vi får hem de senast garvade fårskinnen från höstslakten. De har varit på beredning men borde vara klara nu.

Jakob och Albin är två riktiga excelnördar och strateger och arbetar konsekvent med lean i jordbruket. Konstanta förbättringar, förenklingar och justeringar av flöden för att allt ska går smidigare.

I år är dock första gången vi använder odlingsappen Tend. En amerikansk odlingsapp speciellt anpassad för trädgårdsodling. Nu när vi satt igång är det svårt att förstå hur vi tidigare klarat oss utan den.

Att driva ett småskaligt ekologisk jordbruk kan låta romantiskt. Och det är det förstås på sitt sätt. Som att plöja åkern en kväll i maj när träden knoppas och sjön ligger spegelblank. Eller att se ungarna rusa runt mellan rader av kål som nästan når dem över huvudet. Men bakom odlingarna ligger enormt mycket tankenkraft och möda för att det alls ska bli någon skörd. Det kan man ha i åtanke när man står och klämmer på en påse morötter som blivit lite skrumpna i toppen – och funderar på om man inte bara borde kasta bort dem och köpa nya?

• annonssamarbete CyberPhoto •

Claras fotoskola – vinn en Canonkamera!

En av de vanligaste frågorna jag får är vilken kamera jag använder och hur jag gör när jag fotar. Så nu har jag satt samman värsta mastodontinlägget med alla mina bästa tips. Och jag är stolt över att få göra det tillsammmans med CyberPhoto och Canon. Min allra första kamerautrustning köpte jag nämligen på CyberPhoto i Umeå för snart fjorton år sedan. Nu firar de 25 år som webshop och är samtidigt en av Skandinaviens största och äldsta leverantörer av fotoutrustning. Leveranserna är snabba och säkra och jag älskar den lilla detaljen att man alltid får någon slags godisbit när man beställer därifrån… hehe.

Den första kamera jag köpte var en Canon och jag har varit Canon trogen i alla år. Kvalitén är svårslagen och för mig som aldrig läst en manual är menyerna enkla, intuitiva och lättnavigerade.

Just nu har vi en tävling där en lycklig vinnaren får en Canon EOS M50 värde 7890 kronor En allroundkamera för film och stillbild och med möjligheten att byta objektiv. En alldeles utmärkt kamera för dig som vill utveckla ditt fotograferande. Vill du delta i tävlingen? Då ska du ladda upp en bild på din instagram och berätta vilket av tipsen från min fotoskola du använt dig av när du tog den.

Tagga @cyberohoto.se och @canonnordic och använd hasthagen #clarasfotoskola så vi hittar igen ditt bidrag. (Tävlingen pågår till 15e juni, ev vinstskatt betalas av vinnaren. Vinnande bidrag väljs utav CyberPhoto och kan inte överklagas)

Och så vill jag tipsa om att CyberPhoto i samband med min fotoskola erbjuder fina rabatter på Canonutrustning här.

Claras fotoskola

Jag är självlärd, har alltså inte gått nån fotoutbildning, vilket är lite knöligt ibland men för det mesta går det riktigt bra. Det jobbiga är att snubbar som gillar att fota alltid ska komma och prata teknik med mig. ISO-tal och slutartid och sånt. Det är jag ju väldigt ointresserad av.

Foto för mig handlar inte om kamerainställningar utan om att ha en känsla för färg, form och komposition. Och trots att jag inte kan rabbla inställningar när jag fotar har det ju gått ganska bra ändå. Böckerna med bilder jag fotat finns ju faktiskt översatta till tolv olika språk!

Och den bästa skolan har faktiskt varit att driva den här bloggen och ha en anledning att fota varje dag. När jag började blogga höll mina bilder sån här kvalitet så ni kan ju förstå utvecklingskurvan. Därför vill jag uppmuntra dig som också vill bli bra på att fota: Övning ger färdighet. Den som aldrig fotar kan heller aldrig bli duktig på det.

Här får du nu mina bästa tips och råd – spark i baken att fota mer!

Utrustningen

Vill du börja fotografera med systemkamera så är Canon EOS M50 ett prisvärt val. Och en lite mer avancerad systemkamera hittar du i Canon EOS M6 Mark II och för dig som vill jobba på proffsnivå kan jag rekommendera Canon EOS 5D Mark IV. Vill du istället ha en kamera i mer kompakt format finns t ex Canon Powershot G7 X som även har en fin vloggfunktion.

Jag själv som fotat i många år arbetar just med kamerahuset som heter Canon EOS 5D Mark IV. Det är kort och gott ett svinbra fotohus! Till det har jag främst två olika kameraobjektiv.

Mitt favorit är Canon EF 85mm f/1.2L II USM som jag fotar nästan allting med. Det ger nämligen sådant otroligt djup i bilderna och klarar att fånga även mörka miljöer.
Men jag har också ett Canon EF 50/1.2 L USM som funkar bra på lite större utsnitt och att fota miljöbilder med. Ju bättre kamera desto roligare är det att fota!

När jag fotar mig själv använder jag ett kamerastativ av inget särskilt märke alls samt min fjärravtryckare som är min bästa vän. Eftersom kameran har wifi är mobilen min fjärravtryckare. I mobilen skärm kan jag se det linsen uppfattar och snabbt ställa in skärpa och justera utsnitt.

Jag laddar över alla bilder till min mac med en minneskortläsare och sedan öppnar jag dem i programmet Adobe Bridge där jag sorterar dem genom att ge olika betyg:
4 stjärnor till alla bilder jag vill spara.
5 stjärnor till de jag tänker redigera och göra färdiga till bloggen.
Resten slänger jag på en gång.

Jag fotar alltid i Raw-format. Förut trodde jag att det bara var för proffs men Raw är ett perfekt format även för en oerfaren fotograf eftersom man lättare kan rädda upp misstag i redigeringen. Kameran sparar ju mer information i bilden när man fotar i Raw.

Jag redigerar mina bilder i programmen Camera Raw och sedan i Photoshop. Jag har köpt hem färdiga VSCO-filter som jag använder på mina bilder för att snabbt kunna redigera dem på ett liknande sätt. Men sedan går jag ändå alltid in och justerar varje bild individuellt för att få dem så bra som möjligt.

Alla bilder sparas i original plus en redigerad kopia.

Tidpunkt & Väder

Det första du bör fundera på när du vill fota – det är tidpunkt på dagen och väderleken. Vill du fånga solen gör den sig bäst tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Då är skuggorna mjuka och färgerna får en otrolig lyster.

Skarpt solsken mitt på dagen är faktiskt det sämsta tänkbara fotovädret. Skuggorna blir hårda, platta och färgerna bleka. Om du ändå måste fota just då är det lättast att uppsöka total skugga – som bakom en stor byggnad. Kameran har nämligen svårast just för kombinationen av starkt ljus och hårda skuggor.

Vill du fota dagtid är faktiskt mulet väder eller åtminstone växlande molnighet att föredra. Även om det inte känns så kul innan kan resultatet bli fantastiskt. Kolla in färgerna ovan alltså!

På vintern när det är snö är fotoljuset extra fantastiskt i skymningstid. Då kan du både fånga vackra färger utomhus och det mysiga varma skenet inifrån på ett bra sätt.

Håll koll på ljuset

Fundera alltid på var du har ljuset någonstans när du ska fota. Att fota en snygg porträttbild är härligt att göra vid ett fönster där dagsljuset ger ett jämt, fint sken.

Att fota i motljus ger å sin sida intressanta ljuseffekter att leka med.
Testa gärna att fota ett porträtt eller en pryl, i så väl motljus, som sidoljus och medljus. Det kommer lära dig att förstå vilken teknik du ska använda vid olika ljusförhållanden.
Att fota i motljus kan ge en hel del reflexioner och ljus som läcker in i kameran. Men rätt använt är det ju bara en fantastisk effekt!

Var inte rädd för skuggorna som uppstår – lek med dem. En bra kamera kan hitta ljus även i skuggiga partier och i redigeringen kan du göra de ljusa partierna mindre skarpa. Ett bra exempel är detta fikabord fotat i eftermiddagssol strilad genom ett lövverk.

Är bilden för mörk? Testa att dra upp iso-talet i kameran. Det gör bilden lite grynig, men det behöver verkligen inte vara något fel i det. Känslan är viktigare än bildkvalitén. Kom ihåg att en riktigt bra kamera ska klara av att fota i mörker och ändå inte förvandla allt till svarta skuggor. Det är något av det jag gillar mest med mitt objektiv. Att det klarar att fota och få fina bilder även i mörker.

Lägg bort blixten och fota bara med den om du verkligen KAN fota med blixt. Det är nämligen en konst i sig. Jag använder aldrig blixt eller lampor – och särskilt inte på mobilkameran. Att fota en härlig indisk gryta med blixt gör att maten ser ut som något man redan ätit en gång…

Till den här bilden har jag bara använt mig av den mysbelysning som redan fanns i rummet – och kameran lyckas fånga den perfekt! Inte för gult. Inte för grynigt. Bara en bra återgivelse av den festliga känslan under nyårssupén.

Mitt objektiv fångade den här mörka kvällen och alla ljusslingor perfekt. En sämre kamera som försöker fånga ett liknande motiv ger ett urtrist resultat.

Vinklar & Utsnitt

En lat fotograf står still och fotar och därför är nästan alla bilder snett ovanifrån. Några sådana fotografer har jag faktiskt träffat genom åren. En bra fotograf däremot. Hen kryper, hukar eller står på stol om det är vad som krävs för att hitta den perfekta vinkeln.

När jag fotar så väl inredningsbilder som outfitbilder placerar jag alltid kameran strax nedanför brösthöjd på mig själv (är 178 cm lång). Då blir proportionerna mest korrekta. Men den som vet vad den gör kan också leka med kamerans placering för att förstärka olika effekter. Som på den här outfitbilden där kameran är placerad under navelhöjd vilket får mina ben att se helt otroooligt långa ut. Testa att fota ditt hem, dig själv eller barnen från dessa olika fotopunkter. Och upplev skillnaden!

Att fint fota Bertil som sitter på knä i fårhagen kräver att jag själv sätter mig på knä i fårhagen. Hade jag inte gjort det hade det bara blivit en massa hårbotten på ungen och en massa ryggar på fåren.

Om du har instagram eller en blogg som du regelbundet fotar till kanske det känns som att du ständigt återupprepar samma bild? Så är det förmodligen också. När jag har andra fotografer på besök blir det tydligt för mig att jag fastnat i vissa maner. För de hittar snabbt helt nya utsnitt från mitt hem.

Jag försöker därför utmana mig själv att fota både mig, min trädgård och mitt hem i andra vinklar än jag brukar. Den här bilden tog jag efter att jag tänkt “undrar vad som händer om jag öppnar fönstret och fotar mitt kök från trädgården?”.

Att ha flera olika objektiv är också ett sätt att hjälpa dig variera dina utsnitt. Köket tenderar jag som sagt att fota ganska likadant jämt. Men i julas plockade jag fram ett helt annat objektiv och plötsligt kunde jag föreviga det i vinklar ni inte sett så ofta.

Jag gillar att fota ganska “rakt på” mina motiv och hålla på linjeringen. Jag skulle faktiskt säga att det är lite av min fotostil. Här står bordet parallelt med väggen och jag fotar också rakt framifrån istället för snett från sidan. Det är en smaksak men jag gillar renheten i kompositionen.

Att fota flatlays (alltså rakt ovanifrån) är väldigt populärt och ett vanligt grepp framförallt när det gäller matfoto. Lite uttjatat förvisso – men eftersom det är så fint hemfaller jag också åt det ibland. Tycker att flatlays är allra roligast när man fotar något lite oväntat motiv som inte är så stylat.

Och när du funderar på komposition – tänk djupled. Låt gärna det vara med något i förgrunden som ger djup i bilden. Utomhus kan det vara att låta grenar sticka fram lite i en kanterna och skapa blurrighet och illusionen av en alldeles ovanligt prunkande trädgård . På den här bilden är det istället en dörrkarm som syns och förstärker rumsligheten.

Viktigt alldeles oavsett utsnitt och vinklar är i alla fall att tänka på att räta upp kameran så att horisontlinjen blir rak när du fotar. Det gäller såväl naturbilder som inredning. Och lyckas du inte i kameran så kan du göra det efteråt i redigeringen. Då slipper den som tittar på bilden känna sig sjösjuk.

Fokus & Skärpa

Fundera var du lägger fokus någonstans och hur det förändrar upplevelsen av samma bild. Pröva att ställa skärpan mitt på det som är viktigast i bilden. Och sedan på någonting strax framför det du vill fånga. Vad händer?

Jag som fotar mina familj mycket men inte alltid vill dokumentera dem i detalj ställer ofta fokuset “fel” så att de bara anas. Fint i stillbild men i rörligt signalerar den typen av vinkel däremot oftast någonting farligt.

Fotar du porträtt så är det mest smickrande oftast att fota så väl ansikte som kropp lite snett framifrån istället för rakt på. Men tänk då på att ställa skärpan på det öga som är närmast kameralinsen. Det blir snyggast så.

Att fota människor

Jag älskar att fota människor. Även om långt ifrån alla människor gillar att bli fotade. Vuxna tenderar att stelna och sätta på sig sin fotomin. Det brukar jag försöka komma undan genom att ständigt ha kameran framme. Fota lite allt möjligt runtomkring. Himlen, middagen på bordet, utsikten…Och när personen slappnat av lite – då fångar jag den. Då får man det mest naturliga resultatet. Sedan tycker jag att ansiktsbilder är överskattat. Den här mysiga strandstunden på Holmön är fin just för att ingen tänker på mig utan på havet.

Ska du fota en grupp människor som ställer upp sig? Som ditt barns skolklass eller släkten? Testa att bränna av en massa bilder medan de ställer sig i ordning. Då de bara tror att du testar inställningar. Du kommer få så härliga bilder på avslappnade människor som pekar, fnissar och försöker maka ihop sig. Oftast dör bilden så fort du säger Cheese!

Barn är enkla att fota om du inte ger några direktiv. Halva jobbet är ju att ha kameran med dig från första början. Så du lyckas fånga de där spontana, härliga stunderna. Som barn blev jag alltid uppställd och uppmanad att le mot kameran när det vankades foto. Det är förståeligt utifrån att det bara fanns 24 bilder på rullen att spela på. Nu föredrar jag att barnen inte tittar i kameran utan får vara i sin egen värld. Kanske blir bara 1 bild av 24 bra. Men det räcker ju långt.

Här är några barnbilder jag är lite extra nöjd med!

Barn på språngmarsch hem efter ett kvällsbad. Satte mig på huk och knäppte av en av mina absoluta favoritbilder. Motljuset, gruset som dammar och solen i håret. Älskart!

Bertil som vanligt i färd med att klättra upp på någonting. Den här gången med en lampskärm som hatt. Solklart fototillfälle! Egentligen alldeles för hårda skuggor, fotade när solen står som högst på himlen. Men kompositionen och glädjen kompenserade med råge.

Här låg jag på lurpass på gräsmattan när vi lekte tagen och lyckades i farten fånga leken.

För att inte tala om en väldigt tålig gammelmormor som får agera klätterställning och ha ett par lortiga barnfötter i ansiktet.

Så. Phu! Det var min fotoskola det. Om du har några frågor så ställ dem nedan så ska jag försöka besvara dem efter bästa förmåga. Hoppas mina knep gav lite inspiration till fototävlingen!

Lyssna på mig!

Imorgon måndag klockan 12.00 håller min vän och kollega Annakarin Nyberg ett lunchseminarie – eXpression LIVE – med mig och Krickelin. Online! Som du kan kolla på helt gratis såklart! Vill du vara med och lyssna? Anmäl dig här.

Så här beskriver Annakarin vad vi ska prata om. Spännande!

Underbara Clara och Krickelin – Möt två av Sveriges stora digitala entreprenörer i ett livestreamat samtal om digitalt entreprenörskap och livet som influencer. Hur ser en hållbar affärsmodell ut i en digital och konstant föränderlig miljö? Hur har utvecklingen gått från att vara bloggare och bedriva vad som en gång var en ifrågasatt hobby till att idag ha professionaliserat sin verksamhet och banat väg för nya yrken? Hur nyttjar man de digitala nätverken för att växa, samarbeta och utvecklas?

Hoppas ni vill lyssna!

En sån morsa alltså

Det är verkligen enorm skillnad i hur det känns att vara mamma till tre barn istället för två. Mest den där känslan av att jag numer faktiskt har en flock. Det är liksom en klase barn som ska hanteras om dagarna.

Jag känner mig så himla ultramorsig. Varje söndag har vi tvagdag. Jag spolar upp hett vatten, trycker ner ungarna i karet och sedan är det schamponering och tvål bakom öronen och skrubba fötterna. Vattnet sprutar och ångar stiger så man knappt ser handen framför sig. Det plaskas och flamsas och dyks med simglasögon. Sedan är det uppstigning och klippa naglar på fingrar och tår. Borsta ut blött hår och göra flätor. Putsa glasögon, smörja in röda eksem och torra händer. Med myndig röst beordra -Rena kläder på! och -All smutstvätt i korgen!

När jag står där dubbelvikt över badkaret med armarna uppkavlade och tvagar och tvättar. Då känner jag mig som den redigaste morsa och husmor. Och som jag trivs. Jag trivs med att ha en flock. Och den känslan kan man ju verkligen bli beroende av. Och skaffa fler och fler och fler… och samtidigt funderar jag på hur vänner med ännu större flock egentligen klarar av det? Som min vän Malin som har fem. Respekt!

Idag har jag haft tre barn kring fötterna hela dagen – och det har varit just en sådan där skön dag när allt liksom bara flyter på. Lunch i rättan tid. En middag som alla äter och gillar. Barn som först städar sitt rum som de lovat men sedan försvinner in i lekens värld och har roligt nonstop i timmar…

Och nu sover en av tre och de andra två ska få lite chips i varsin skål. Och så ska vi se på film ihop. Sånt där som morsor ordnar alltså <3

Stunderna jag tar med mig

Vi har fått några riktigt fina dagar den här veckan och plötsligt är allt kallt förlåtet. Nu börjar gräset skimra i grönt och det knoppas försiktigt på träden. Vi sover ju med rullgardinen uppdragen så solen får väcka en om morgonen och det riktigt spritter av energi i kroppen.

Nu ska ni få hänga med på några av veckans guldstunder.

Tisdagens matlag uteblev eftersom det var städdag i byn och vi istället var där och krattade, rensade ogräs och surrade med grannar. Men vi sköt bara upp matlaget till onsdagen istället. Hemma hos Stina och Emil

Bertil och räven han fått av sin farfar jammade loss.

Nu har vi övergått till barnbord och vuxenbord lite mer konsekvent. Funkar bra för alla. Plus att bebisarna ju fortfarande äter med oss vuxna och härjar alldeles tillräckligt.

Så mycket fint att titta på hemma hos Stina

Alla härliga färger

Och katter. Som jag önskar att vi skulle kunna ha katt ändå…

Köket nu, med krämiga pasteller

Och Folke som gick loss i lekrummet

Tacos till middag. Inte helt ovanlig matlagsmat. Någon undrade vad vi brukar äta och det är verkligen högt och lågt. Ibland är det korv och makaroner och ibland är det spansk tapaskväll. Men inget kan gå fel med tacos.

Smulf och Stina

Gott

Och eftersom onsdagen var som en fredag den här veckan blev det en ovanligt sen kväll…

I torsdags bakade jag scones till frukost.

Och så gosade jag med mina tre gossar

Stundtals rätt vilt.

Bertil och Ada drog fram en massa spel och började spela

Medan Folke och Ulf fick ta ett bad i en stor balja i trädgården. Så mysigt med karbad.

Det har varit en massa ungar i huset – sex, sju åt gången. Och barnen har konstaterat att det redan känns som sommarlov eftersom det är varmt och en massa ungar i farten. Det håller jag verkligen med om!

Folke är hela tiden i karaktär av något slag. Är det inte ninja så är det Zorro eller en riddare…

Jag har möblerat om på verandan igen. Bytte plats på kökssoffan och det här blev mycket bättre. Dessutom har jag putsat alla fönster på verandan. Och nästan allt på nedervåningen. Att putsa fönster hemma hos oss är inget man gör i en handvändning. Brukar sprida ut det på fem, sex dagar för att orka.

Jag, Folke och Ulf åt frukost själva imorse eftersom Jakob börjar tidigt och Bertil sov hos en kompis. Vi är så frukostkompatibla jag och Folke. För jag gillar bara äggulan och han bara äggvitan.

Den här dagen spenderades i trädgården. Vattnade, rensade ogräs och låg på en filt i gräset och ammmade.

Ikväll drog Jakob med oss ut för att träna. Backintervaller i den branta backen bakom vårt hus. Som jag fick flåsa och svettas! Efteråt stack vi till byns badplats och tog ett dopp. Här står Albin och badkrukar sig. Det var kallt. Men betydligt trevligare än sist jag badade då det var i en isvak.

När samtliga badat och torkat åkte vi hem igen. Lillfamiljen på fem. Som ju kanske inte är så liten. Och så dukade vi middag på verandan. Folke nu i ny karaktär. Läsk i glasen och fredagskänsla i kroppen.

När vi ätit färdigt kröp vi ner i soffan under ett tjock täcke (nedkylda efter badet) och såg Pappas Pengar med ungarna. Minns att vi såg den när Bertil var liten men nu är det dags att se om. Fasen vilken himla pangserie. Tips, tips!

• Reklamsamarbete HiPP •

En stadig grötfrukost

När Bertil var liten kunde jag inte förstååååå hur man kunde köpa pulvergröt “Det är ju så smidigt att koka sin egen?!” Och jo. Det var ganska smidigt. När jag gjorde min egen gröt kokade jag den oftast på mjölk istället för vatten. Mosade ner en banan på slutet och tillsatte lite rapsolja eller smör vid serveringen. Då kändes måltiden mer komplett.

Fast fasen så mycket smidigare det är med pulvergröt. Nu med barn nummer tre kan jag ändå erkänna det. För med pulvergröt tar det 40 sekunder att svänga ihop gröten med hjälp av den där sista slatten varmvatten som finns kvar i vattenkokaren efter jag kokat kaffe. Och sedan är det ätklart! Vitaminer, mineraler – gröten är komplett.

Fast ibland pimpar jag gröten lite för skojs skull. River i äpple, mosar i lite moget päron. Strör ner en näve ekologiska russin eller några skedar katrinplommonpuré om magen behöver det.

Här ser ni förresten prov på en redig kalaskula full med gröt. Tjocka putiga bebismagar alltså. Som de gärna visar upp för alla de möter genom att lyfta på tröjan och nöjt slå sig själv på kaggen. Det är oemotståndligt. Funderar på att börja med något liknande jag med?

Det går ganska vilt till när vi äter frukost. Om inte säkerhetsbältet är på.

Det mest spännande är av någon anledning alltid på andra sidan bordet

Ja, hejdå, då! Nu är det tydligen färdigätet.

Jag bjuder Smulf på HiPP Organic gröt som är tillverkad av ekologiska sädesslag och mjölk. Dessutom berikad med viktiga vitaminer och mineraler. Som järn, jod, kalcium, vitamin D, och vitamin B12 som alla är viktiga näringsämnen under små barns uppväxt. Finns som välling också och innehåller såklart inget tillsatt socker.

Och som en glad nyhet så är faktiskt produktionen av HiPPS gröt och välling numera helt klimatneutral. Det syns på förpackningarna – i form av ett märke med ett litet blått jordklot. Bra va?!

Snart här

Foto Stina Hägglund

Det rasslar på så snabbt nu. Inte många veckor kvar tills varje kväll är så här. Ett dopp innan natten. Med pyjamasen redo.

Dessa fyra lediga dagar ska jag hänga med familjen, jobba i trädgården och ha det himla lugnt och skönt. Jakob behöver visserligen arbeta med jordbruket några av dagarna. Men inte överdrivet mycket. Bland annat ska vi stängsla nytt för fåren och dela upp flocken mellan familjerna så att några går här och några hos Albin och Ulrika. Kanske tar jag en tur och köper lite hallonbuskar också. Ska bygga pallkragar att sätta dem i. Perfekt bestyr för en solig majhelg

Hoppas ni har det fint allihopa!

Gla’ ida’

Jag har en sån bra dag idag! Även om jag natten som gick bara fick fem timmars sömn och har tusen jobbsaker att hinna med innan den här dagen är slut. Så är jag megaglad. Varför är jag så glad?

Jo för att jag nu ska få vara ledig i fyra dagar med min familj.

För att det idag är det en mildhet i luften som inte känts på länge

För att jag älskar alla tidiga mornar när jag cyklar med pojkarna till skolan. Bertil på egen cykel och småttingarna i lådan. Vi lyssnar på fågelsång, pratar om vårtecken. Skrålar olika sånger så högt vi bara orkar. Särskilt den där tänk jag drömde en natt att jag hade en katt och den åt bara sill och potäter. Du får trot’ om du vill men potatis och sill är just jämt vad små kattungar äter. Älskar att min nioåring vill sjunga med mig och fortfarande ger mig och brorsorna en lång kram när vi skiljs åt

För att jag nu kan knäppa ett par byxor som inte gått att knäppa sedan 2018

För att det är matlag ikväll

För att det är sovmorgon imorgon

För att jag har barnvakt och kan jobba ostört idag. Och ta fikarasten på farstubron i solen.

För att äppelträdet börjar knoppa

För att Jakob är allmänt underbar

För att jag har en ny omlottkjol från Indiska som är ren perfektion

För att jag idag skrev färdigt ett inlägg som jag gruvat mig för men som blev bra och som ni kommer gilla

För att Folke lärt sig cykla

Plus att jag har en svingod lunchsallad som väntar på mig i kylen

Tjip och hej!

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

Vårelda med vett

På landet är doften av majeldar ett säkert vårtecken. Röken hänger över byn när det eldas fjolårsgräs, trädgårdsavfall och gammal avverkad sly. Jag tycker så mycket om röklukten mot hög klar vårhimmel och jag njuter av att få städa gården och sedan mata en stor eld med bränsle. Se den gamla julgranen spraka ihop med påskris och grenarna som blåste ner i en vinterstorm…

Att elda på våren är både praktiskt och härligt. Men det finns en hel del saker att tänka på för att eldningen ska gå säkert till. Och om du är oaktsam vid eldning och det uppstår skador på skog eller hus som följd av det – ja då är det inte säkert att försäkringen täcker det!

Det här ska du tänka på när du eldar

  • Kolla in SMHIs dagliga rapporter om risken för gräsbränder på olika ställen i landet. Under stora delar av våren råder lokala eldningsförbud. MSB erbjuder också information om brandrisk och appen Brandrisk Ute som du kan ladda hem för att ha stenkoll!
  • Försäkra dig om att det verkligen ÄR tillåtet att elda gräs och grenar där du bor. I tätbebyggda område är det inte alls säkert att det går bra, nämligen. Då är det ÅVC som gäller för att bli av med ditt trädgårdsavfall.
  • Du får elda torra kvistar, löv och rent trä i din brasa. Men förstås inte impregnerat virke, stoppade möbler eller saker av plast. Ej heller rivningsvirke.
  • Välj en vindstilla dag för ditt eldande. Oftast är det gnistor som färdas med vinden som gör att elden sprider sig till andra byggnader eller skogsmark.
  • På eftermiddagen är det som varmast och torrast ute. Elda hellre från morgonen då dagg och fukt finns kvar i marken. Och tänk på att risken för gräsbränder är som störst innan det nya gräset börjat grönska.
  • Elda inte en brasa som legat över vintern utan att först flytta/lyfta på den för att försäkra dig om att ingen igelkottfamilj sover därinne. Placera brasan på säkert avstånd från hus och skog.
  • Ha alltid vatten redo vid brasan. Vattenslang och gärna också en fylld hink för en extra snabb insats.
  • Innan du tänder elden – vattna alltid en skyddszon på marken som är minst två meter bred.
  • Håll brasan under ständig uppsikt. Och släck noggrant när den är uppbrunnen. Aska kan ligga och efterpyra länge. Kratta ut och dränk aska och omgivande mark med vatten.

Även om du inte planerar att göra en stor trädgårdsbrasa här framöver kanske ändå grillning är något du ägnar dig åt? Det händer tyvärr en del olyckor även vid grillning. Inte sällan som följd av slarv. I min familj är det alltid jag som sköter grillen och då tänker jag lite extra på att ställa den på ett stadigt underlag på ordentligt avstånd från huset. Och såklart hålla koll på barnen och visa dem att grillen är varm!

Hos Länsförsäkringar Västerbotten kan du läsa allt om hur du grillar säkrare i sommar och undviker andra brandrelaterade olyckor. Länsförsäkringar Västerbotten är ett kundägt försäkringsbolag där inga vinster går till externa aktieägare utan regleras genom sänkta avgifter för oss kunder.

Jag har varit trogen kund hos dem under många år och sedan 2018 försöker vi tillsammans lära ut vad du själv kan göra för att hemmet ska bli säkrare och risken för skador ska minimeras!

Här finns fler guider jag skrivit på det temat

Skydda ditt hem mot extremväder

Viktigt att tänka på vid renovering och hemmafix

Bra försäkringar för dig som småföretagare

Så blir din vinterkörning säkrare

Barnförsäkringar & Gravidförsäkringar

Skydda hem och familj mot brand

Skydda ditt hem i semestertider

Är du rätt försäkrad?