Month: december 2009

 Jag har egentligen semester men jag smyger in ett inlägg ändå. Jag har nämligen en efterlysning att göra. Vi ska renovera köket i vår och är på jakt efter ett gammalt kök. Vi vill helst inte köpa nytt utan kommer förmodligen att platsbygga. Men allra helst skulle vi vilja köpa ett redan befintligt kök. Kanske från ett hus som ska rivas? Vi vill ha ett äldre kök, 20-50 tal. Vi har högt i tak (2,80 m). Vi är intresserade av alla typer av äldre kök. Hela kök eller delar. Men stilen ska helst vara snarlik den på bilderna ovan. Vet du någon som står i beredskap att riva ut ett sådant? Eller känner du till något äldre hus med ett kök man kan få plocka ner och köpa? Har du någon gammal faster som sitter på en skatt? Bor du i Västerbotten med omnejd? Hela Sverige kan också vara intressant. Har du sett någon annons som stämmer in på denna beskrivning? I så fall skulle jag bli hejdlöst glad för all hjälp jag kan få. Skriv antingen här eller på underbaraclara@gmail.com

Och ett litet tips;

 Tänker ni shoppa på mellandagsrean? Då kan ni läsa mina neggiga rearåd här på Svts hemsida. Hur du håller huvudet kallt i köpfesten.

God jul! Nu tar jag ett efterlängtat jullov. Både från jobb och blogg

Ett av mina favoritjulpynt är en pappersängel från tant Märta. Den är gammal och bucklig men fin som bara den. Vakar i sovrummet.

Tänker på den fina bönen Kajsa Kavat läste

Det går en ängel kring vårt hus

hon bär två förgyllda ljus

hon har en bok uti sin hand

nu somnar vi i Jesu namn.

Ps. I lördags var jag med i ett stort  inredningsreportage som ni kan läsa här

Min vän Emma sov över i natt. Det är så enkelt när man har ett gästrum ständigt redo. Vi sitter i varsin fleecedress och tjocksockar och skriver och jobbar.

Ute vräker snön ner

Nu skriver jag inget mer

Sista finishen på julgranen blev polkakäppar. Gott till julgransplundringen också minsann.

Kokos och vit choklad – kolla in mina snöiga käppar!

Igår var vi tretton vuxna, sju barn och två hundar hemma hos oss

Att två barn låg i magen märktes dock inte alls

För de övriga fem stökade ner för ett dussin

Jag älskar ju barn så det var inget problem för mig. Tvärtom. Vad tråkigt att bo i ett hus där barn inte får röra sig! Är så tacksam att jag har massa vänner vars ungar jag kan snylta på i väntan på egna.  Och som Melker kan barnöva sig på. En hel del förtvivlad småbarnsgråt uppstod dock innan Melker fattat att barn inte är Frolics man kan slicka på hur som helst. Trots att de tydligen smakar väldigt gott. Speciellt deras kladdiga fingrar fulla av matrester….

Ikväll kommer mina gamla bönegruppsvänner hit och imorgon mitt tjejgäng från gymnasiet. Gott!

Idag kommer massor av vänner hit på tomtegröt och pyssel. Massor av barn och hundar hänger också med hoppas jag. Sköna lördag. Jajjemän.

Ikväll ska vi tända ljus på mammas grav och hänga lite med syrran som kommit hem. Hon ska bli presenterad för vidundret Melker.  Hoppas att kärleken blir ömsesidig

Jag stod i köket igårkväll och bakade och lyssnade på radio. Jag kände mig alldeles lycklig i magtrakten. Var kommer den här känslan ifrån egentligen? När jag bodde hemma hatade jag att baka och laga mat. Det var så bökigt,  massa disk och resultatet ständigt otillfredsställande. Men första veckan hemifrån ställde jag mig och gjorde kåldolmar enligt mormors recept och surdegsbröd. Och nu är det nästan som knark. Jag bara MÅSTE baka någonting. Det är inte roligt om man är tvungen. Men när man gör det på eget initiativ är det så härligt. Kreativt, handfast, rejält. Det är lite som med kondition. Ju mer man gör desto mer orkar man. Om man aldrig lagar mat eller bakar så blir det otroligt jobbigt när man väl ska göra det. Men om man donar lite varje dag blir det lättare än att borsta tänderna.

Tre drömyrken jag har

Sockerbagare (tänk att det yrket finns på riktigt!)

Konditorägare

Vanlig ordinär bagare

Det är riktigt kallt ute idag. Blir frostrosor på fönstrena. Men det är bara vackert. Vi har julstädat alla tre våningarna (jag har i ärlighetens namn inte städat precis överallt. Kammaren innanför mitt sovrum ser till exempel ut som en mordplats. Men jag har bestämt att man kan ha julstämning trots lite skit i hörnen) Dessutom har vi huggit några kubik ved och kärrat in. Jag har sparkat till affären och handlat. Jakob har lagat bilen som gick sönder. Och jag har strukit och vikt tvätt. Nu lägger sig julefriden i det Lidströmska residenset.

Den här helgen för precis ett år sedan hittade vi huset. Då visste vi inte att ett år senare skulle vi bo här. Och ha det så jämrarns mysigt. Undrar vad som händer den här tiden nästa år? Imorgon skulle min mamma ha fyllt år om hon levde. Det är så sorgligt att tänka på. Om hon fanns kvar skulle hon sytt julgardiner till mig. Jag skulle få ett praktiskt och rekorderligt nattlinne i julklapp, och hon skulle besöka oss med några påsar nybakta lussekatter. Sitta i gungstolen och säga, vad fint ni har fått det. När jag skriver det här måste jag gråta. För att jag inte får fira jul med mamma. Tänker på alla er som också förlorat någon nära. Födelsedagar och jul är det extra tungt. Ta hand om er!

Kanderade äpplen är så gott.

Men tyvärr kan man råka bli tandlös om det vill sig illa.

Kanderade äpplen 

Print

Ingredienser

• Små äpplen och blompinnar.

• 3 dl strösocker

• 1/2 dl vatten

• 1 msk glykos (säljs på apotek)

Print

Gör så här

• Ta fram små äpplen och blompinnar
• Blanda sedan strösockret, vattnet och glykosen
• Koka i en kastrull på svag värme tills blandningen har löst sig.
• Testa om lagen är lagom hård genom att doppa en blompinne och sedan skölja den i vatten. Lagen ska då stelna.
• Doppa äpplena i smeten och snurra runt.
• Ställ dem på ett inoljat bakplåtspapper och invänta smaskens.

Samtidigt lyssnar ni på den här låten

Nysnö på bron och jag klagar inte. Hellre snödrivor än vattenpölar. Det är 25 minus här idag. Lagom kallt. Jag eldar konstant. Det kallaste jag hittills upplevt i mitt liv är 48 minusgrader. Hos min mormor och morfar. Det var så kallt att höftleden knäcktes och trumhinnan spräcktes. På riktigt så sprack faktiskt min börs. Den frös på något sätt och när jag öppnade den knäcktes den i två bitar. Men vem tusan öppnar börsen när det är minus 48 grader? Då gäller det ju att knipa. Jag får skylla mig själv.

Idag har jag skickat in de sista artiklarna och nu tar jag jullov. Hurra! Det ska bli så gott att vara ledig, våldäta, umgås med släkten, spela spel och läsa. Jag är så peppad att jag nästan går i bitar. Som en börs i 48 minusgrader.

Mysigaste jullovsdagen med barnen på skridskor!

Idag har jag pyntat granen. Den är stooor. Nästan tre meter hög. Måste stå på en stege för att nå att pynta.

Melker har ätit glitter och fått hosta. Glitterhosta. Gud så glamouröst. Han har även satt i sig en pumla. Den kom dock upp rätt så snart.

Nu vilar jag. Bra va.

 På kvarteret där jag växte upp hade de flesta god ekonomi. De var inte överklass. Men välbärgad medelklass. I min skolklass fanns det många som reste utomlands två gånger varje vinter. Vissa hade två bilar, stor båt, sommarstuga, motorcykel och ett fint hus. Visserligen var det belånat upp över skorstenen. Men ändå. Mina föräldrar med sina högst ordinära yrken (sjuksköterska och musiklärare) hörde förstås inte till de rika. Men vi hade alltid så vi klarade oss.

 På min skola gick barn från samma kvarter som jag. Men även barn med annan bakgrund. Dessa människor fick jag  lära känna. Bli nära vän med. Men idag när jag ser på mina vänner så slås jag av likriktningen.  För ju äldre jag blir desto mer inskränkt blir jag. Jag har ingen bekant som är invandrare. Under tolv års skolgång har jag bara haft tre klasskompisar med annan hudfärg än grisskär. Av dem har två varit adopterade. Min bekantskapskrets består av stabil medelklass med ambitioner. Jag har  sju vänner som utbildar sig till läkare. Någon ska bli  psykolog, en annan jurist.

Sånt tänker jag på när man pratar om friskolor. Det är min oro. Vad händer när kristna går till en skola och muslimska barn till en annan? Vad händer när välbärgade människors barn bara pluggar med varandra? Och underklasskidsen går för sig? Redan nu är samhället alldeles för segregerat. Och var ska ungar med olika bakgrunder egentligen lära känna varandra om de aldrig får mötas? Måtte de aldrig bli så inskränkt som jag är.

Här hittar du fler reflektioner jag gjort

Har man ingen julgran får man väl ha en julpelargon istället. Det är inte svårare än så.

När jag väl tagit in gran kan jag klä den så här!

Ibland hittar man saker på loppis som är så billiga att man inte förstår hur det ens är lönt att sälja dem. 50 öre för en träslev till råsockerburken. Prislappen handskriven och omsorgsfullt fastknuten. Jahaja. Det är ju inget att grubbla över. Bara att langa upp stålarna. Om man har råd förstås.

Jag har suttit på kontoret idag och längtat hem till spisen. Ack, förslavade kvinna. Jag har längtat hem till julbak. Ischoklad, mandelmassa och kladdiga kakor. Så nu står jag i köket och mal mandel i min kvarn och lyssnar på Annika Lantz i P1. Det är så gött att kunna jobba med pyssel och matlagning. Integrera det i sin arbetsbeskrivning. Tjäna pengar på det man verkligen gillar. Nackdelen är ju att jag snart inte har några intressen kvar som inte är förknippade med jobb. Jo, att läsa böcker och se på bra teveserier. Håhåjaja. Dessa intressen håller jag hårt i. Det är bara uthärdligt att jobba heltid om jobbet är ens stora intresse. Att jobba heltid och därefter försöka hinna med sina intressen, det är en ekvation jag bara inte får ihop. Men så är jag ju en osnuten 80-talistunge också.

Igår var jag hos Malin på en supermysig dag. Körde tolv mil enkelväg för att ses och äta lunch. Tolv mil är ingenting med norrlandsmått mätt. Men jag försov mig så irriterande nog glömde jag kameran hemma och kunde inte dokumentera deras fantastiska hus! Men fantastiskt var det minsann.

Jag är glad att jag har lärt känna så många nya fina kompisar det här året. Teres, Selma, Jenny, Bella, Erica, Helena, Alexandra, Mirjam, Malin. Det är så himla roligt att umgås med lite nya bönor. Även om det såklart inte är något fel med de gamla.

Förövrigt. Den som ska uppfostra hundar och barn måste vara listig som en rävhona. Det är jag! På nätterna fryser jag så att jag skakar och vill helst att Melker ska sova vid fötterna och tina upp dem. Men han vill sova ovanpå mitt ansikte och gärna tvätta det rent från exklusiv hudkräm. Då smörjer jag in fötterna med en smaskig fotsalva och viftar dem förföriskt framför hans nos. Raskt sticker jag ner dem i sängen och Melker följer efter. Sedan tvättar han noggrant fötterna i en kvart och däckar av utmattning ovanpå dem.

Det snöar lovikavantar idag

och jag har klippt en 20-talspage

Godaste någonsin:

Hemmagjord gräddglass och varm blåbärssylt.

Jag längtar efter jullov så jag tror att jag spricker. Behöver ligga på en soffa och äta knäck och vila och småprata. Inte fotografera eller memorera framtida blogginlägg. Behöver leka i snö, sparka och promenera. Inte sitta kutryggig framför datorn och fundera.

Men nu är det mest bara en vecka kvar. Jag får köra så det ryker.

Ett bra sätt att förvara extra fina julkort på, är att hänga dem på en kemtvättsgalge med hjälp av små gardinklämmor eller klädnypor. Tjusigt som sjuttsingen.

Jag hänger upp några av alla de fina kort som ni skickat till mig!