Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar väldigt mycket om mitt raser över män. Över hur manliga läkare inte skriver upp sig på fikalistan i landstinget, medan undersköterskorna bakar till hela personalstyrkan. Hur tanterna noga torkar av gymmaskinerna medan gubbarna svettas och går vidare. Och en hel del om min egen stress över att inte lyckas svara på forskningens viktiga frågeformulär i tid. Och därmed förstöra för hela vetenskapen
Varför är kvinnor så samvetsgranna, när män inte är det? Eller är det just därför som de kan slippa undan?
Det handlar om Katy Perrys rymdfärd, en landslagsspelare som eventuellt är mitt gamla strul och lite om Milly från Love is Blind offerturné genom medierna.
Att man ska ha synliga strumpor. Gärna högt uppdragna i skorna.
Att t-shirten ska stoppas ner bak och hänga över fram. Allra helst ska den stoppas fast i BHn i ryggen, men det är nog för djärvt för mig. Det svalkar i alla fall skönt i ryggslutet plus att man accentuerar sin köttiga bak. Men samtidigt skyddas magen som efter till exempel tre barn är mjuk som en bulldeg, amen.
Att man lyfter skrot bäst i platta skor, som Converse eller Superga. Uppbyggda skor med stötdämpning gör en bara vinglig.
Att lökringar och svett är ett tecken på att man är en stenhård jävel. Inget som behöver döljas alltså!
Att man ska gå runt med självförtroende och se ut som man vet vad man håller på med. För det gör man förmodligen. Ser så många män med usel teknik. Medan nästan alla kvinnor – tjejer som tanter – har superfin teknik. Männen lasta på för hårt och sedan kan de inte göra övningarna korrekt och hänger och slänger och åbäkar sig i maskinerna. Medan kvinnor lastar på mer förståndigt och fokuserar på att få till övningen med belastning av rätt muskler.
Här kommer ett knippe bilder från veckan som gick. En kortvecka där jag mest satt och skrev på mitt nästa bokmanus och inte hade tid att göra så mycket roligt. Men håll till godo med det som bjuds.
Första arbetsdagen efter påsken jobbade jag i stan. Rotade runt för att hitta något lämpligt att ha på mig och valet föll på mina stövlar från Sezane, ett par bruna tights från Snagtights (tack alla som tipsade mig om dem) en loppad kjol från Monki, en Selllpyfyndad omlottkofta från & Other Stories samt min secondhandfyndade, rutiga kavaj.
När jag varit länge i stugan känner jag mig som en oformlig, ful blobb. Men så fort jag återvänder till människorbyn och tar på mig smink, bh och fixar håret – då känns allt som vanligt igen.
Gick förbi optikern och fixade Folkes trasiga glasögon (IGEN) och nya linser till Bertil. Det är verkligen otroligt dyrt att ha barn med synfel. Särskilt om de gillar våldsamma, vilda lekar. (Tack Vänsterpartiet som införde glasögonbidrag till alla svenska barnfamiljer! Förstår att många familjer med dålig ekonomi måste haft otroligt svårt att köpa glasögon till sina barn innan det fanns.) Sedan tränade jag och skjutsade hem Bertil från stan.
På onsdagskvällen gick jag en långpromenad med Elina i lurarna. Första skogspromenaden sedan i höstas. SOM jag längtat efter att kunna gå mina skogsrundor igen. Vill spy på vår tråkiga, tradiga grusväg som jag vandrat upp och ner sedan i november.
Bara lite snö fläckvis nu i skogen. Gick två varv för att vi hade mycket att prata om efter att inte ha hörts på hela påsklovet.
På fredagen var jag hemskt trött när jag vaknade.
Men efter en svettig timme med att lyfta skrot var skruttigheten som bortblåst. Sedan fick jag enormt mycket gjort på boken.
Skrev från spat, som var nästan tomt på människor.
På lördag morgon tog jag itu med min arbetshelg. Efter att vi hade städat inne fortsatte jag ute. Så här har det sett ut vid vår entré.
Ljuslyktan som tinat fram och fallit omkull så tragiskt.
Julgran omkommen i februaristorm.
Vackert är det inte.
Men desto mer belönande att ta itu med. Jag tömde krukor, kärrade granris, räfsade och sopade. Och tänkte på hur härligt det är att få arbeta med kroppen och vara utomhus i fågelsången och ljuset.
Sedan tog jag kväll och gick en långpromenad med Stina, medan Jakob och barnen såg Metropolis som jag redan sett hur många gånger som helst.
Uffe ville sova inne hos oss på natten, och det fick jag ångra. För trots att jag hade sagt
-Du får sova här, men väck mig INTE på morgonen!
Så vaknade jag av att han spelade munspel rakt i mitt öra.
-Jag hoppas verkligen att du inte ligger här och spelar munspel?För du lovade ju att inte väcka mig! fräste jag.
Nåja. Han lovade förvisso att inte säga »vakna« till mig på morgonen. Men han hade faktiskt aldrig lovat att han inte skulle spela munspel.
På söndagsmorgonen kom farmor och Bertil som sovit i stan flera nätter. Jag hade verkligen längtat efter att inte sett honom sedan i tisdags. Efter frukost satte vi igång att räfsa och alla var engagerade. Uffe hittade en krokus till mig och plockade fullt med tussilago. Vi städade verkligen fram våren tillsammans och det blev så fint. Efteråt skimrade hela gräsmattan i grönt.
Sedan gjorde jag iordning vårplanteringen på farstubron. Höll det billigt och enkelt med penséer som klarar minusgrader på nätterna. Det är ordentligt kallt här fortfarande.
Det ser lite tanigt ut just nu – men ge det två veckor så kommer det att prunka!
Det var så skönt att vara ute i trädgården, prata med grannar man knappt pratat med på hela vintern och heja på folk som var på sin runt-byn-promenad. Slänga käft om högt och lågt och känna vilken trevlig liten by jag bor i. Det fick mig också att tänka på den stora forskningsstudien ”What do happy people do”.
Till lunchmiddag gjorde jag tolv portioner småplättar med senaste Della Herstory i öronen.
Slantade några varmkorvar och stekte på dem.
Och så åt vi där ute i röran, med trasmattor och en gasolkamin som ska bäras till garaget igen, efter vintern.
Söndagen avslutade jag och Bertil med ett tungt pass i gymmet. Veckans tredje. Älskar att träna med honom och att vi får lite ensamtid. När jag kom tillbaka igen gick jag en promenad med syrran, som ville komma ut en sväng.
Och det var den veckan i bilder det!
Ser så mycket fram emot veckan som kommer. Valborgsfirande med matlaget, 1a maj-demonstration och att vara ledig fyra dagar i rad. Då ska jag ta fram alla utemöbler, hängmattan och taket till hammocken.
Här ska bakas matbröd! Men innan jag sätter igång – fram med mobilen, öppna Nextory och välj en bok att lyssna på.
Just nu lyssnar jag på Vägen till Klockrike av Harry Martinsson, inläst av Reine Brynolfsson. Det var min kompis Johan som entusiastiskt rekommenderade den för mig. Är hittills inte besviken!
Även om jag älskar att läsa fysiska böcker, känna doften från pappret och pärmens struktur under handen. Så adderar ljudböcker någonting ytterligare. Fler sinnen. Själv lyssnar jag helst när jag kör bil, bakar, stryker eller gör andra monotona men stillsamma sysslor. Tänk vilken lyx att få litteratur rakt in i örat medan man gör något med händerna?! Som att baka matbröd.
Dessutom kan man ju lyssna ihop med andra. Till exempel när vi åkte tur och retur till Borås ett sommarlov och hade 24 timmar i bil att fördriva. Då lyssnade vi tillsammans igenom hela Narniaserien, och det är ett sådant där kollektivt minne vi ofta refererar till. Berättelsen har i efterhand vävts samman med soliga sommarvägar, gula fält och frihet.
Eller när jag och pojkarna en vår körde hem från stugan och lyssnade på Tomas Bolme som läste Tordyveln Flyger i skymningen, med sådan inlevelse att håret knollrar sig i nacken. Den ljusa vårkvällens vemod blev ett med berättelsen.
Ljudböcker och pappersböcker behöver aldrig ställas mot varandra. Det är två olika, fantastiska sätt att ta till sig av litteratur på. Och de berikar livet ur flera olika aspekter.
Medan jag bakade i köket satt Folke på den varma verandan. Precis hemkommen från skolan, med ett äpple uppskuret. Lyssnande på Det långa loppeti serienDagbok för alla mina fans av Jeff Kinney.
Jag hörde någon kunnig person förklara varför just högläsning och ljudböcker är så bra för vårt språk. Och det är för att det är den enda gången då vi hör grammatiskt korrekt svenska. Vi pratar inte grammatiskt korrekt – utan använder oss av talspråk, slang och förkortningar. Och är vi duktiga och snabba läsare, så läser vi inte heller grammatiskt korrekt. Vi hoppar över småord, skummar och snabbläser. Det är förstås helt i sin ordning! Men när någon läser ut orden, artikulerar dem och läser upp ett korrekt språk – då får vi en fantastisk språkkänsla. Det är därför det är så viktigt att barn får lyssna på litteratur. Högläsning så väl som ljudböcker. Hos oss räknas aldrig ljudböckerna in i skärmtid och våra barn får lyssna varje kväll innan de somnar.
Slänger in ett bonustips om att också lyssna på poesi på Nextory. Som Tomas Tranströmers Klangen säger att friheten finns, med tillhörande pianostycken. Den brukade min svensklärare Anitha spela för oss på gymnasiet. Under två år läste jag kursen litterär gestaltning, där vi bara fokuserade på att skriva. Och Anitha började ofta morgonlektionerna med att tända ljus, bjuda på te och digestivekex och så fick vi lyssna på en dikt av Tranströmer som själv läste och spelade ett klassiskt stycke. Vilket fantastiskt vackert sätt att introducera poesi för skoltrötta tonåringar!
Prenumerera på Nextory. Om du testar för första gången får du 20 timmars lyssning och läsning under femtio dagar. Nextory har ju också massor av e-böcker om du föredrar det. Och en hel del tidningar. Gå in på www.nextory.se/clara50 och blir prenumerant!
Ligger denna lördagsmorgon i vårt stökiga sovrum med klädhögar upp till taket. Här har inte städats ordentligt på flera veckor minst. Källaren är full med ouppackad påsklovspackning och vardagsrummet med halvt nedplockat påskpynt. I trädgården ligger två välta utegranar med belysningen kvar i, julgranskulor och en omkullslagen lykta. Ruttnande juläpplen i en hög och död ljung i drivor. Det ser helt enkelt förfärligt ut. Men jag ser fram emot att ta tag i det! Jag har en arbetshelg framför mig och det behövs efter en stillasittande vecka när jag mest skrivit på bok och samarbeten.
Så här ska jag börja:
Jag ska dricka en kopp kaffe och en proteinshake, iklädd morgonrock. Sedan ska jag ta på mig mina träningstights, borsta tänderna och sätta upp håret i en tight tofs. Sätta på bra musik eller en podd och ta sängkläderna ur sängen och hänga täcken och kuddar på vädring i fönsterkarmen. Hänga upp alla kläder på sin rätta plats, dammtorka hela sovrummet och plocka ihop allt som är rörigt.
Och när jag kommit så långt, då har jag fått eld i baken. Då kommer resten av städningen rinna på av sig själv. Precis som en höjdhoppare visualiserar sitt hopp innan hon kör – så visualiserar jag starten på jobbiga projekt. Så att jag har en plan för hur jag ska komma igång. För hur jag sedan ska fortsätta brukar aldrig vara några problem.
Om du också ska städa idag så kan du trösta dig med att vi i alla fall parallellarbetar. Och att det oavsett hur långt vi hinner kommer det att bli bättre efteråt än det var innan. Heja oss!
Jag hade nyligen ett samtal med två vänner som upplever väldigt hög stress och känner sig farligt nära den där väggen. Det fick mig att tänka på det svåra med långvarig stress. Nämligen att det inte alltid manifesteras som just stress. Inte som i ”åh, jag har så mycket jag ska hinna med idag”. Utan mer som nedstämdhet, trötthet, att inget känns kul, att allting känns hotfullt och läskigt och att man inte kan sortera mellan olika faror. Man börjar tvivla på sig själv, på sin omgivning och kanske på hela livet.
Och det som stressar en som mest i det läget är förmodligen att börja rota i alla de där känslorna. Man blir ju bara mer stressad av att grubbla på relationer, sitt psykiska mående, gamla trauman och konflikter på jobbet. Inte så att man inte bör ta itu med det någon gång. Men är nu verkligen tillfället? Sitt still i båten för bövelen!
Istället för att börja fundera på känslorna: börja agera praktiskt. Sannolikt kommer det påverka känslorna mycket mer än allt tänkande i världen. Långvarig stress gör dessutom hjärnan väldigt korkad. Så om du använder den när du är stressad är risken att du hamnar ännu mer vilse.
Här är några saker jag säger till mig själv på skarpen, när jag upptäcker att jag befinner mig i en stressig period:
Reglera arbetstiden, Clara!
Det är nog min viktigaste regel. För jag orkar absolut jobba åtta timmar per dag. Men bara om jag vet att kvällar och helger är lediga. Tyvärr är det ofta här problemen börjar. Man har en hög arbetsbelastning under en längre tid och blir allt tröttare. Därför hinner man inte det man ska på arbetet. Vilket leder till att man behöver jobba över, vilket i sin tur sedan leder till att man jobbar långsammare nästa dag och behöver jobba över igen för att hinna med betinget. Det är en hemsk spiral att fastna i! Så när jag har tunga arbetsperioder är jag noggrann med pauser, luncher och reglerad arbetstid. För att kunna vara effektiv de timmar jag faktiskt arbetar.
Gör sånt som vanligtvis laddar batterierna, Clara!
Även om det inte känns som att det hjälper. Jag stänger in mig och läser bok mitt på lördagen. Åker iväg och simmar själv. Gå en promenad och sitter länge på en sten och glor. Tar ett varmt bad och filar fötterna. Ja, sånt där stillsamt som fyller på ägnar jag mig åt både strukturerat och fokuserat.
Gå och lägg dig, för tusan!
Att försöka komma i säng tidigare är bra, även om jag inte somnar så snabbt som jag önskar. När jag har svårt att sova lyssnar jag på white noice på spotfiy, eller på podden Somna med Hendrik. Det distraherar mig från att dra iväg i tankarna för mycket.
Sluta vara så reaktiv!
Stressade människor kastar tillbaka bollen så fort någon passar dem, och det drar igång ett evigt bollande. Stressade personer blir ofta sin egen stressmotor, utan att förstå det själva. Så skicka inte iväg det där smset till personen du har dåligt samvete över att du inte hört av dig till. Boka inte in den där middagen om fyra veckor som du hade utlovat. Dutta inte här och där för att du inbillar dig att det tar dig framåt. Skala av och bli lite mer trögrörlig i interaktionen med andra människor. Jag har skrivit ett helt blogginlägg om det här.
Våga tänka tanken att skita i allt!
När man fastnar i stress är det lätt att få tunnelseende. Man ser helt enkelt inte vad som går att avboka och skjuta upp. ”Jag kan inte vara hemma förkyld. Jag kan inte ställa in resan till mina svärföräldrar. Det går inte att avboka barnkalaset. Jag kan inte skjuta på den här rapporten”. Men om du imorgon hamnade på sjukhus och behövde genomföra en akut operation skulle du ju ställa in det utan att blinka. Och världen skulle snurra vidare. Så våga applicera det perspektivet även när du ”bara” är stressad. Allt går att förändra, skjuta på och justera. Och bara den tanken är hjälpsam. Du behöver kanske inte ens avboka – du behöver bara veta att du får.
Bolla med någon klok!
När hjärnan inte funkar så bra är det klokt att låna någon annans. Min syster brukar till exempel ringa till mig och berätta sina planer för dagen när hon är stressad. Sedan brukar jag med utifrånblick kunna ge några enkla råd kring hur hon ska prioritera. Och hon gör detsamma för mig! Så känner du på dig att du inte har koll – låt din partner, vän eller chef hjälpa dig att tänka.
Smarta hacks och husmorsknep i stugan behövs alltid! Särskilt om man är många som vistas där samtidigt. Här är några saker som hjälper oss att hålla ordningi det något spartanska hushållet.
Vi har köpt plastmuggar på ICA, som man kan ta med ut i trädgården eller på utflykten utan att slå sönder. Och alla som är i stugan regelbundet har fått sina initialer på en kopp. Anna använde frystejp och eltejp och klippte remsor och skrev med dem. Det har hållit för handdisk i flera år!
Då får alla hålla ordning på sin egen kopp och man behöver inte diska den så noga mellan måltiderna.
Ovanför kranen i köket finns också en sådan här gammaldag skopa. Som man kan dricka ur när man är i farten i köket och inte ens orkar leta reda på sin egen plastmugg. Och den är till för de familjemedlemmar som inte äcklas av att dela kopp med någon. Sparar mycket disk.
Jag älskar att lämna saker i stugan. Hårspray, schampo, nattlinnen och tandborstar. Så att man inte behöver packa med allt jämt. Det känns också så hemtrevligt att ta fram sin vanliga gamla tandborste och fortsätta med den. För att man ska minnas vilken borste som tillhör vem, har vi målat på dem med nagellack. Vattenfast penna lossnade på en gång och frystejp gick inte. Men nagellack och första bokstaven gör dem lätta att hålla isär.
När det både är min och syrrans familj i stugan och alla har lite olika vanor och ordningar. Då behövs hjälp i kylen. Har skrivit på frystejp och märkt upp hyllorna med mejeri, matrester, pålägg och protein. Så är det lite lättare att veta var man ska ställa tillbaka allt för att bevara ordningen. Och även när det rört ihop sig går det lättare att städa kylen när det finns ett system.
Slutligen har vi typ elvahundra friggebodar, vedbodar och båthus på vår gård. För att hålla ordning på alla nycklar sitter de fast på ett stort rött bälte, som man inte tappar bort i första taget. Och för att man inte ska behöva testa varje nyckel i varje lås så har vi färgkodat dem. Nyckeln med blå frystejp går till hänglås med blå frystejp. Nyckel med rosa nagellack går till lås med rosa nagellack…ja, ni fattar principen. Det har förenklat massor! Särskilt när man skickar barnen i något ärende att hämta en grej och de aldrig fattar om de har rätt nyckel och därför inte får upp låset. Vår gårdsplan är dessutom enorm, så man blir trött av att traska fram och tillbaka och be om hjälp.
Viktigt bara att vaktmästarknippan är helig och alltid hängs tillbaka på rätt krok i köket efter användning!
Ett bonusknep (om man inte låser förråden igen direkt efter användning )är att ha en spik att hänga det upplåsta låset på inuti boden. Gärna högt uppe. För vis av erfarenhet är lås som hänger öppnade i dörren otroligt roliga för småbarn att kasta iväg i högvuxet gräs eller ut på en myr. Typ.
Har ni fler smarta stug-hacks för att hålla ordningen? Dela gärna med er i kommentarsfältet. Kan samtidigt tipsa om detta matiga inlägg där jag samlat era 57 smarta tips för stuglivet.
Veckans poddavsnitt handlar om den bästa tiden i ens liv. När infaller den egentligen? Gulliga läsaren Katarina sa på min födelsedag att det blir bättre ju äldre man blir. Och jag hoppas att hon har rätt! I hela mitt liv har jag nämligen känt mig så otroligt hämmad och liksom inbunden i mig själv. Inte hemma med min familj, men överallt annars. Som om den person som finns där inne sitter fast och inte kommer ut.
Men om jag skulle komma ut skulle jag kunna skriva mycket bättre, podda mycket bättre, uttrycka mig mycket mer genuint och träffsäkert på alla plan. Och i de sammanhang där jag vågar släppa fram den personen så blir jag också mer omtyckt. Ändå är det så svårt – nästan omöjligt – att inte vara hämmad av min självmedvetenhet. Malin är i alla fall en fantastisk vän för hon är så hejdlös att hon lockar fram mer av den riktiga mig.
Jag märker faktiskt att jag är på väg in i kärringåldern. Och jag älskar det! En ålder då man av naturens hjälp får mod att säga vad man tycker, inte bryr sig så mycket om vad folk känner inför en utan kan vara mer sann. Det känns inte som att det kommer av övning – utan som att det är ett inre utvecklingsskutt, precis som puberteten. Ingenting man kan locka fram i förväg utan något som sker när tiden är mogen.
Är det någon som känner igen sig i att vara hämmad och instängd i sig själv och inte lyckas komma ut? Eller är det att jag haft en blogg i tjugo års tid – medan jag gått från flicka till kvinna – som också hämmat mig? För att det finns så många förväntningar utifrån på hur jag ska vara. Och att många uttrycker ogillande när jag inte är precis som de har föreställt sig?
Ja och så handlar avsnittet lite om Zara Larssons behov av en coolare stil. Om Milly Bobby Browns gnäll och om Malins funktionsnedsättningar. Veckans avsnitt är gratis. Som prenumerant betalar du 39 kronor i månaden och får förutom två avsnitt bakom betalvägg alla sommar- och vinteravsnitt som vi gör unikt för våra betalande prenumeranter.
Det tog en evighet att städa ur och stänga stugan i måndags. Vi har ju gjort om alla vattensystem och innan vi fattat hur vi skulle vrida kranar, lossa lekande muttrar och tömma varmvattenberedare hade klockan blivit fyra på eftermiddagen. Jag var väldigt trött (och ganska sur) när jag satte mig i bilen och körde hem. Ändå tur att det var jag och Anna och att våra karlar inte var med. För då hade vi kanske gömt oss bakom dem och inte lärt oss att göra det själva? Och jag VILL ju lära mig att göra det själv. Annars kommer jag ju inte kunna åka dit ensam.
Tänkte lite bittert när jag satte mig i bilen ”Jahapp! Nu blev det så mycket arbete och krångel på slutet att hela semesterns vilovinst omintetgjordes”. Precis som efter skrivresan när jag kom hem och kände mig absolut slutkörd i skallen i två veckor. ”Jaha så mycket för den skrivresan. Arbetsvinsten omintetgjordes av att jag var så trött när jag kom hem att jag i själva verket förlorade massa arbetstid…”
Men så är det absolut inte. Får påminna mig själv om det! Vila är olika saker. Och ganska ofta innebär vila också en viss ansträngning. Vilan som träningen ger kräver stor ansträngning. Vilan som finns i att resa bort kräver också sin ansträngning. Men vi fastnar lätt i att ägna oss åt den sorts vila som faller sig naturligt för oss. I mitt fall går det alltid lätt att stanna hemma, avboka och plocka bort alla krav. Och det ger visserligen vila – men inte alltid den vila jag behöver. Jag kan tvärtom behöva vilan i att äta middag med en tjejkompis på stan. Vilan som kommer av att resa, uppleva lite strapatser och se något nytt. Och vilan i att klä på sig något representativt, vara ute bland folk och slippa ifrån insidan av min skalle en stund.
Kom ihåg för vila
Vila innebär olika saker vid olika tillfällen.
Vad som är vilsamt beror på vad man gjort för mycket av.
Vila kostar på.
Den vila som är enklast att få till är kanske inte alltid den som mest behövs .
Problemet om man är utmattad är att energin saknas för att göra vilsamma aktiviteter av olika slag. Den enda vila man orkar är att ligga som en grönsak. Vilket i längden kanske ändå inte är vad man blir frisk av. Sicken tur att jag inte längre är utmattad.
Jag och Bertil pratar ofta om vår resa med Läkarmissionen till Etiopien. Det som fastnat hos honom är alla barn i hans egen ålder, med otroligt svåra utmaningar framför sig. De som grep tag i mig var mammorna. Maktlösheten i att som mamma inte kunna ge sina små en trygg uppväxt, mat för dagen och skolgång. Att så många kvinnor måste offra sitt liv för att skapa liv. Och att det ska vara så farligt att ens bli gravid! Jag önskar att kvinnor över hela världen fick mer hjälp. För kvinnor som får hjälp, hjälper också barnen i sin närhet.
Hanna som arbetar på Läkarmissionen berättade för mig att jag har de generösaste läsarna. 724 av er som läser min blogg har blivit månadsgivare. Och många av er är givare sedan långt tillbaka. Ni stannar dessutom kvar som månadsgivare under väldigt lång tid. Jag är så stolt över er och över att själv vara månadsgivare. Det är ju våra bidrag till Läkarmissionen som gjort att till exempel Kyesherosjukhuset i Kongo har kunnat hålla öppet. Trots det som nu pågår i östra Kongo.
Som ni kanske har hört på nyheterna har situationen i Kongo försämrats ytterligare. Rebellstyrkor har tagit kontroll över stora områden och hundratusentals människor är på flykt. Trots en farlig och osäker situation fortsätter personalen på sjukhuset sitt arbete. De gör allt de kan för att rädda liv – men de behöver vår hjälp! Läget är akut.
Medicinförråden gapar tomma och rätt sjukvårdsmaterial behövs för att kunna: • Stoppa livshotande blödningar • Genomföra akuta kejsarsnitt • Ge antibiotika vid infektioner • Ge rätt vård till för tidigt födda eller svårt sjuka barn
För 180 kronor får en kvinna plats på förlossningsavdelningen. Så om du ger 90 kronor i månaden räcker det till att rädda livet på sex kvinnor och bebisar per år. Tänk att veta att du är med och bidrar till någonting så bra. I en värld som ofta känns mörk och svår!
Som vanligt erbjuder vi en gåva till sig som väljer att bli månadsgivare, som ett tack för att du vill ta detta beslut. Som månadsgivare till Läkarmissionen får du får min nya bok Claras Kakbok signerad. Hoppas att du vill ta det steget.
Hej och hå, så blev det påskafton. Vi åt en sen frukost i pyjamas. Anna pysslade med pojkarna medan jag hjälpte Juni med en skoluppgift. Nämligen att skriva klart en spännande berättelse om en seriemördare. Vi hade väldigt kul när vi spånade på sätt att höja spänningen i storyn.
Sedan gick vi ut för att dra ihop kvistar och skräp att elda.
Hade ullunderställ och mina favoritbyxor från Fristad. Det var en hiskeligt kall påskafton, med omväxlande sol och molnigt.
Skönt att kroppsarbeta för att hålla värmen. Anna skottade fram våren.
Efter lunchen var det äggjakt. Jag hade skrivit ledtrådar och gömt på olika ställen och så fick barnen samarbeta och utföra olika utmaningar för att så småningom hitta till äggredet.
Som att hoppa på ett ben runt ett hus, och söka där det finns ljus (nästa ledtråd låg i lampan).
Och Gå baklänges till stången, sjungandes nationalsången.
Där ledtråden var gömd vid flaggstången.
Till slut hittade de till platsen för hönans rede. Och där fick de leta äggen!
Det tog en bra tag att hitta dem i den mörka vedboden. Men till slut fick Folke syn på korgen under taket!
Med alla äggen i.
De gick in och vittjade fångsten.
Och medan de smaskade i sig sitt godis halvslumrade jag och Anna i soffan.
Barnen hade ju byggt på kojan med sina kompisar hela förmiddagen, så nu kröp de ihop och hade lite skärm och vilade.
Påskmiddagen blev sen, närmare åtta på kvällen.
Vi höll det ganska enkelt. En god Västerbottenpaj, gravad lax, deviled eggs, Mjällombröd med Västerbottenost och flera sorters färdiga sillar. Samt prinskorvar till barnen som inte gillar fisk.
Till dessert åt vi påskbakelser i form av kladdkakemuffins. Vi satt uppe till halv elva och åt och min moster berättade minnen från när hon var liten och hennes farmor och farfar bodde i det här huset.
Sedan gick jag i säng och vaknade nästa morgon av stöket nerifrån köket. Att pojkarna smög upp, för att i mosters regi förbereda min födelsedag.
Jag fyller nämligen 39 idag! Och min syster hade dekorerat köket så fint. Man kunde tro att det var ett kalas för Barbie.
Mina systerdöttrar hade hjälpt henne baka en chokladtårta, precis som jag önskat mig. De kom upp hela högen och sjöng för mig i sängen och jag fick blåsa ut ljusen och önska mig något hemligt.
Det var så härligt ordnat.
Älskar tårtfrukost, saft och starkt kaffe.
Mina systerdöttrar hade också gjort en makalös paketinslagning åt mig.
Och alla försåg sig rikligt av tårtan.
Kan inte tänka mig något bättre än att fira födelsedag i stugan och att min syrra är med och styr upp det så att det blir sådär extra kärleksfullt.
Efter frukosten drog vi på oss blåställ och Anna hissade flaggan.
Och jag satte igång att elda massor av ris och skräp på gården.
Samt fjolårsgräs. Tyvärr var det aningens för fuktigt i gräset, så det brann inte så bra. Det hade verkligen varit toppen att få elda gräs ordentligt, för det har ingen gjort sedan morfar levde.
Ungarna och deras kompisar byggde vidare på kojan. Den har blivit så fin. Fyra våningar!
Och ett påbörjat utegym.
De tog dit en fikakorg och grillade korv till lunch.
Och det var så varmt i solen att de satt i linne och var utan skor. Och i en högtalare dånade allt från ABBA till AC/DC.
Essa hängde runt ungskocken. Hon är ju så lycklig när hon har en stor flock ungar att hålla rätt på. Idag var de omkring tio stycken som arbetade med kojbygget.
Blir så glad av att höra deras skratt och skrik eka över nejden och se hur roligt de har ihop och hur de samarbetar och är kreativa.
Anna plockade småkvist
Och förberedde fler bål.
Och på eftermiddagen kom våra egna grannkompisar förbi. Vi ställde fram solstolar och gott att dricka och så matade vi elden ända tills klockan blev närmare halv åtta. Och jag skrattade så att jag fick ont i kinderna, för vi pratade så mycket dumt.
Ungarna som varit ute i tio timmar och lekt var vrålhungriga vid det här laget. Så då fick vi gå in och fixa middag. Vi hade inte diskat sedan kvällen innan och hela köket såg ut som ett bombnedslag. Jag fick ta itu med att handdiska allt, innan vi kunde börja äta. Det tog en timma innan disken var klar.
Så det blev en hemskt sen middag denna påskdag.
Sedan stack kusingänget iväg till sina kompisar igen för att se på Beckfilm, medan jag och Anna diskade och plockade och pustade lite i soffan. Och förberedde oss mentalt inför morgondagens hemfärd.
Vilket påsklov vi har haft här i stugan! Det får fem stjärnor av fem möjliga. Det har varit fullt av aktivitet men också distraktion från vardagen. Märkte när jag kom iväg hur mycket jag har varit i mitt huvud och mitt arbete den här vintern – och det är inte riktigt sunt. Så att komma iväg, kroppsarbeta, vara med barnen och umgås med helt normala, trevliga människor som på inget sätt påminner om mitt jobb. DET har varit semester, det. Och när ena sonen för tredje dagen i rad suckar ”Mamma det är så härligt att leva”. Då vet jag att han känner likadant.
På skärtorsdagens morgon åkte jag och Anna in till samhället för att handla. Först åkte vi till skroten och fyndade på deras loppis. Barnskor, glasburkar till köket, en fin tekanna och badmintonracket till barnen. Vi blev så glada när det visade sig att det var öppen! Otroligt sympatiskt när det finns en swishbutik på återvinningen så att saker kan säljas istället för att slängas.
Sedan handlade vi påskmat i proppfulla butiker. På Konsum bjöd de på kaffe och jag och min syster var så lyckliga när vi körde hem igen. En egen utflykt, med skrotletande, ljummet gratiskaffe och godis-sockerbitar i käften. Livet kan väl inte bli bättre?! Tur att vi är lättroade.
När vi kom hem satte vi barnen i arbete med att plocka överallt. Och så städade vi nedervåningen eftersom vi skulle få besök.
Alltid skönt att ha storstädat huset åtminstone en gång medan vi är här. Liksom ta omtag på alltihop i halvlek.
Sedan avslutade vi städningen med att påskpynta i trädgården. Flickorna och Anna satte fjädrar i busken.
Så fint med ett rejält utepynt.
Vi sågade också ner björken som gått av i en storm.
Och sedan satte vi oss och njöt. Sexton grader, vindstilla och sol.
Vi suckade över vår lycka medan vi väntade på att moster Mia och kusin Jonas skulle komma körande från Umeå.
Direkt de kom fick de varsitt glas kall öl och en plats i en solstol. Medan jag gick in och fixade mat.
Och vi åt i finrummet för en gångs skull.
Och stapeln med vantar på tork växte sig högre och högre.
När det blev kväll ville barnen måla ägg. De fick först picka sönder dem och blåsa ut. Uffe var duktig och lyckades helt själv. Andra fick hjärnblödning av ansträngningen.
Sedan skulle alla måla och göra dem fina. Konstnärliga kriser uppstod. Det smälldes i dörrar.
Men inte för moster Mia.
Jag bakade två rulltårtor av äggen, för att ha till dessert dagen därpå.
Det här är så mycket min barndom! Då var det fullt ös i köket hos mormor Rut. Mamma, moster och mormor lagade mat, permanentade hår eller fållade gardiner. Jag och Anna satt och pysslade vid köksbordet och munhöggs med moster, mormor och kusinerna. Och i vardagsrummet såg gubbarna på teve så det dånade. Starka lampan i taket tänd och total känsla av trygghet, febril aktivitet och hemtrevnad.
Morgonen därpå åt vi långfrukost medan Anna sydde om axelbanden på en klänning jag köpt. Och jag själv sprättade loss smocken på en klänning jag gillar, men där smockens sitter för högt upp. Papiljotter i håret för frisyren.
Och så hjälpte jag min gulliga moster att nåla fast en brosch som Uffe sytt till henne på förskolan. En sol av gul filt. Även starkt lik en Davidsstjärna.
Sedan vid lunch kom farsan och min faster Inger och hennes man Ulf åkande från Boden. Uffe kröp genast nära!
Och Juni som älskar party blandade drinkar till oss alla. Otroligt gott och enkelt! Sprite, apelsinjuice, fryst ananas och citron. Plus massa is och frostade kanter.
Så kul med ett redigt påskpartaj.
Och barn som gillar att dona.
Tog på mig min klänning med bortsprättad smock och bestämde mig för att snarast sprätta smocken också från ärmarna. Tror den kommer att vinna på det!
Sedan åt vi chips med gräddfil, rödlök, rom och dill.
Och pratade i munnen på varandra.
Min faster Inger fick sitt exemplar av Claras Kakbok. Så roligt att se dem bläddra och läsa och känna igen plåtburkar och tyger från min farmor Beda. Sedan la min faster en beställning på tjugo böcker att ge till alla i släkten. Vilket superfan!
Barnen stack ut och lekte i sin koja och jag började med middagen.
Vi dukade med det fina gamla kalasporslinet med snart hundra år på nacken.
Anna och Lykke gjorde otroligt goda sallader.
Och jag gjorde min enkla paradrätt – lax i ugn med Västerbottenstäcke och pressad potatis.
Kände mig lycklig som fick samla släkten och barnen och höra huset bubbla av glada röster. Och att vi fick skämma bort allihopa! Vi sjön Hej tomtegubbar i brist på påskiga snappsvisor. Borde man sjunga gullefjun istället? Men det är liksom inget kläm i den visan.
Till efterrätt gjorde vi påskbakelser av rulltårtorna jag gjort kvällen innan.
Så otroligt gott och läckert! Rulltårtor fyllda med hallon och vispgrädde. Toppade med lättvispad grädde och persikohalvor på burk.
Efter ett tag drog barnen ut, så att vi fick lite samtalsro. Då satt vi kvar i timmar och drack kaffe och som vanligt när vi träffas med pappas släkt så blir det debatt. Det började i Trumps tullar och fortsatte till nackdelar och fördelar med Maos Kina. För att ta en lång svängom med Sverigedemokraterna och slutligen politikernas nedmontering av studieförbunden och den obefintliga miljöpolitiken. Det blev väldigt hetsigt och högljutt och det tycktes olika saker. Men till slut utbrast min drastiska, snart nittioåriga faster som varit engagerad för de svagaste hela sitt liv. ”Ja, det finns många man bara borde skjuta!” och sedan gjorde hon pistolskott med händerna runtom i rummet. Och det var precis de förlösande, oväntade orden som behövdes för att orka skratta åt allt elände.
När vi kramat dem hejdå och de kört tillbaka till Boden gick jag och Anna ut i trädgården och drog ihop kvistar och grenar till vår stora påskbrasa som vi ska tända på påskafton.
Och resten av kvällen låg jag i soffan som en grönsak och pratade med min moster och kusin, medan barnen spelade magic och rollspel och min syster gick på fest hos grannarna i byn.
Tack till alla er som på olika sätt deltagit i min fyrtio dagar långa fastekalender. Det har varit så fint och meningsfullt. Både att skriva den och att försöka genomföra uppmaningarna i min egen vardag. Små handlingar som sprider gott i närmiljön- eller på andra sidan jorden. Och förhoppningsvis också hos en själv.
Tack till er som lämnat kommentarer och berättat vad ni gjort eller tänkt under den här perioden. Idag är det påskafton och all anledning att fira! Önskar dig en glad och välsignad påsk.
Dagens uppmaning: Gläd dig och fira! Livet, våren, uppståndelsen och kärleken.
Morgonsol i köket i stugan. Nu när vi har luftvärmepump installerad är det skönt att komma ner. Varmt i huset, utan att man först måste elda i flera timmar.
Ett parti Finns i sjön med en fuskare av rang.
Spelandet är ständigt närvarande. Efter frukost kom en kompis förbi och fick lära sig Chicago. Men han slapp som tur var lära sig Brinnande Chicago som Ulf spelar. Det är ett kortspel med allehanda ”installationer” som läggs ut. Där kungen och drottningen gifter sig och reglerna när som helst ändras och justeras efter godtycke. Det enda man kan vara riktigt säker på är att huset alltid vinner. Och Uffe är alltid huset.
Jag svängde ihop bröd till lunchen då vi skulle grilla korv. Anna knäppte en bild.
Vid husknuten står skidutrustning samt hinkar, på hinkar fulla med handdukar som använts för att torka upp kring den trasiga toaletten. Mmmm….doften av pissråta! Tyvärr gick också tvättstugekranen sönder, så tvättmaskinen har inte gått att använda.
Men inte kan man deppa för det när solen skiner och träddungen tinat fram så att man kan hänga upp hängmattan.
Och ställa ut solstolarna
Jag gjorde en rejäl brasa och så grillade vi fläsk och korv till lunch.
Och satt och njöt i solen
Särskilt Essa som fick alla brända korvbitar att kalasa på.
Visst blir man less på alla oss influencers som skryter med våra ouppnåeliga lyxliv?
Som denna lunchdukning som jag inser kommer att ge er grava mindrevärdeskomplex.
Kusinlek i hängmatta.
När de gått in fick jag ligga där själv och lyssna på fågelkvitter.
Ständigt blöta handskar på tork vid vedspisen.
Och blöta skor på vedlåren
Det är som att jag går i barndom när jag är här. Det enda jag vill laga är maten vi åt när jag var liten. Som fläskpannkaka med sylt och grädde.
Efter maten korkade jag och Anna upp en flaska champagne som jag fått från förlaget, för att fira mina bokframgångar. Det skulle bli en champagnegalopp!
Men det blev galoppstopp, då jag blev så yrslig att jag fick ligga på sängen och vila huvudet.
Jag tål så lite i alkoholväg och det är (bland annat) därför jag sällan dricker någonting. Den informationen har dock mina barn tolkat och fört vidare så här:
-Vår mamma har fått sluta dricka alkohol för hon blir alldeles för full.
Och det är förvisso sant men också oerhört genant, eftersom det låter påskina att jag är en tillnyktrad alkoholist. När jag i själva verket är en nykterist som då och så försöker mig på att dricka ett glas champagne. Och när jag ”blir alldeles för full” har jag alltså druckit ett glas champagne och sedan behövt gå från bordet och lägga mig raklång tills allt slutar snurra.
Men Anna var väldigt glad för champagnen i alla fall. Och det är kul att känna kärleken från sitt förlag.
Dagen därpå kom vår rörmockare med en ny toalett och kran till tvättstugan. Så då kunde vi både uträtta behov och tvätta handdukar till tusen. Aldrig varit gladare över en fungerande toalett!
Vi tvättade fyra maskiner med badlakan och handdukar och det var närmast terapeutiskt.
Sedan tog Anna med sig barnen och drog till Gavmofjäll för att åka slalom. Det ligger ju i närheten av vår by.
Otroligt snösäkert nu när gavmoliten är på plats igen. De stack dit med kompisarna från byn och åkte en hel dag i sockersnö.
Miniatyrvärlden från julkalendern.
De hade så roligt i skidbacken medan jag och Uffe var hemma och tog igen oss. Pusslade, bakade och gick en långpromenad med Essa.
Till middag gjorde jag en klassisk spenatsoppa med ägghalvor.
Komplett med sjuttiotalsdukning.
Ett av mina tydligaste dagisminnen är en tallrik grön spenatsoppa med ägghalvor i. Hatad det!
Efter att ungarna varit iväg och åkt skoter på kvällen gräddade jag våfflor för glatta livet.
Vid läggdags ville barnen att jag skulle berätta spökhistorier. Det är nämligen min specialitet att skrämma skiten ur ungar. Så efter att alla borstat tänderna och gjort sig iordning kröp de ner i min säng och det blev nästan för ruskigt när jag frammanade de mest rysliga saker ur fantasin.
Sedan blev det skärtorsdag. Men det bloggar jag om imorgon!
Skärtorsdag har inget med skärande knivar att göra, som jag trodde när jag var liten. Skär har istället betydelsen ”ren” eftersom Jesus tvättade lärjungarnas fötter rena denna dag.
Att få sina fötter tvättade av någon annans milda händer är en otrolig upplevelse. Riktigt hur speciellt det är förstod jag inte förrän någon gjorde det på mig. Det hände på en semester i Thailand när jag var 21 år gammal. Mamma hade nyligen dött och jag och Jakob reste dit, för att få paus i sorgen.
Jag kände mig stel av sorg de där veckorna. En dag tog jag en massage på ett enkelt hotell vid stranden. Kvinnan som skulle massera började med att tvätta mina fötter i en balja. Det kändes hemskt att hon skulle behöva ta i mina smutsiga, sandiga fötter med sina händer. Som att jag förnedrade henne. Och hade jag vetat att hon skulle göra det så hade jag absolut tvättat av dem själv först. Men i den obekväma situationen fanns det någonting som också var så läkande och kärleksfullt. Att någon tog denna fula, misshandlade kroppsdel och tvättade den med omsorg.
Fottvättning är fortfarande en helig rit inom många kyrkor. I den koptiska kyrkan tvättar prästen hela församlingens fötter. I Lukasevangeliet beskrivs det hur en synderska tvättar Jesus fötter med sina tårar och sedan torkar dem med sitt hår. Fötter är orena och när någon förbarma sig över dem är det ett kärlekstecken.
Dagens uppmaning: Visa förbarmande, kärlek och medkänsla mot någonting som annars försummas och blir förbisett.
Nu har vi påskpyntat i stugan. Det mesta är sånt som fanns i mormors gömmor, men jag har köpt till lite smått och gott på loppis under våren. För att kunna göra lite mer påsk.
Hittade bland annat plastpåskliljor för femton kronor på loppis. Bra att ha.
Och hos Anettes Byggnadsvård antik och loppis i Nordmaling hittade jag denna gräsliga och underbara påskkärring från femtiotalet. Barnen är livrädda för hennes ansikte och läskiga händer.
I skrivbordsfönstret står en ullig gul vippa, och en gammal påskparad av kycklingar.
På loppis hittade jag också fina kräppblommor på tråd. Som Anna hängde upp i köksfönstret, eftersom det är lite tomt på färg.
Den gula påskduken är mormors gamla.
Och det som redan står på hyllorna är så påskigt och fint.
Näverhäxorna i riset har mormor tillverkat och den rara kärringen i form av ett påskägg är jättegammal. Men grytvantarna med tupp-motiv har jag köpt på Kareta loppis i Timrå. Den är otrolig!
Liksom den rödvita tuppen i trä på spisen. Betalade 40 kronor på Kareta.
Rara näverhäxor
Och gula siluetter av trä.
Den fina gamla pappersbonaden som vi tejpat direkt på murstocken köpte jag hos Anettes för en tjuga.
Det går bra att ha ris här, för vi eldar bara i den vänstra vedspisen under sommarhalvåret. Och den blir inte varm utan värmer elementen i huset.
Ett ris med plastägg och kitchiga fjädrar står också på matsalsbordet i en vas. Och av resterande gamla fjädrar från gömmorna ska vi klä björken ute på gården.
Imorgon ska vi börja laga mat till påskbuffén, för då ansluter min moster och min kusin och sedan kommer pappa, min faster Inger och Ulf och hälsar på. Så då blir det huset fullt!
Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om hur överlägsen en tjej med en systrar i ungefär samma ålder är. En superhuman med dubbel koll på kläder, stil, killar och livet. När jag blev retad eller utsatt i högstadiet så himlade jag med ögonen och tänkte ”jag ska snacka så mycket skit om er miffon med min storasyster när jag kommer hem”. Och hur ont det än gjorde i stunden så hade jag alltid en hypeman i min syster som var dödligt lojal och vars stöd gjorde att jag kunde ställa mig över dem. Jag var inte ensam. Om min syster som var tio gånger coolare och smartare än dem höll med mig. Så varför skulle jag bry mig om deras elakheter?
Trots att jag idag är vuxen funkar relationen med min syster på samma sätt. Och jag har verkligen tänkt att den person vars försvinnande skulle påverka mig allra mest i livet skulle vara min syster. Konstigt nog eftersom att vi inte bor ihop eller ens i samma landsända. Men hon är den med ett DNA som mest liknar mitt. Som känner till min uppväxt, som har samma referensramar och den som jag trivs så otroligt bra att bara vara i närheten av. I veckor i streck. Allt som är roligt att göra är ännu roligare att göra om min syster är med! Så är det bara. Att förlora min syster skulle vara som att tappa en kroppsdel.
Men därför är det också så himla farligt och skadligt om man har en toxisk systerrelation. För få personer kan komma en mer under skinnet än en jämnårig syster.
Onsdagen i stilla veckan brukar också kallas för dymmelonsdag. Namnet kommer efter de kläppar av trä – dymlar – man satte i kyrkklockorna på 1500-talet för att dämpa klangen och göra dem dovare. Och under medeltiden var kyrkklockorna faktiskt helt tysta dessa sista dagar istilla veckan.
Dagens uppmaning: Iaktta stillhet och lugn denna onsdag
Det var så underbart att öppna dörren till sommarstugan och kliva in. Men sedan pang gick det upp för oss att vi ju haft hantverkare under vintern. Som jobbat med vår jordkällare och gått upp och ner i den. Och borrat nya rör i väggarna och fixat med vattenberedare och sånt där. Så hela nedervåningen var liksom täckt av finkornigt renoveringsdamm och jord. Den lilla detaljen hade vi på något sätt undvikit att tänka på när vi föreställde oss hur det skulle bli att komma fram. Dessutom hade vi det kämpigt med att lista ut hur vi skulle få igång vårt nya värmesystem och vatten i källaren. Så det var några svettiga timmar med vår hjälpsamme rörmokare som support. Snart insåg vi också att toaletten frusit sönder under vintern…suck.
Men efter någon timme kom barnens stugkompisar och alla ungar drog ut och lekte. Vi har ju vår stuga i värdens minsta by med en bofast familj och resten små sommarstugor. Och vi är avlägset släkt med allihop! Barnen har jättefina kompisar här som de längtar efter hela året när de inte får ses.
När det blev lugnt inne bestämde vi oss för att hur trötta vi än var, maxa denna första dag i stugan, städa ur allt och reclaima den. Så det gjorde vi. På med städmusik, träningstights och sedan dammtorka, dammsuga och våttorka varje fläck av nedervåningen. Och när det var klart var vi så i gasen att vi bestämde oss för att genast börja påskpynta.
Anna hängde upp en dekoration med blommor i köksfönstret.
Uffe fick stryka påskdukar och vi dekorerade varje vrå med pynt.
Storbarnen kom in och började spela rollspel, så att övervåningen skallrade av skratt. Och när vi städat och pyntat färdigt tog vi på oss nattlinne och morgonrock och gjorde kväll.
Uffe fick popcorn och se på film. Essa gjorde honom sällskap
Vi fikade kvällsfika allesammans och enades om att detta är det underbaraste som finns. Att komma till stugan och ha allt härligt framför sig!
Vi la oss tidigt, i utkylda sängar. En minut efter att pojkarna släckt i sin kammare gick jag in för att fråga om de behövde extra filtar? Men då snarkade de redan ljudligt.
Morgonen därpå steg jag upp och gräddade mina nattjästa frallor (så bra recept) som jag förberett kvällen innan. Jag var så glad att jag kunde gråta, åt att ha senaste arbetsveckorna bakom mig och stugvistelsen framför mig.
Uffe och Anna spelade plockepinn till frukost och Juni sydde påskpynt för fullt.
Essa sitter som vanligt mitt i smeten.
Hon är som Jim från The office, med plågade blickar i kameran.
Efter frukost dukade vi upp hela matsalsbordet med målarfärger, tyg, lera och annat pyssel.
Viktigt att det finns något att sysselsätta händerna med. Folke gjorde äggkoppar.
Och påsktavlor av äggkartonger. En höna.
Och ett påskmonster.
Sedan stack ungarna ut för att med sina kompisar bygga vidare på kojan bakom vårt hus. Och jag och Anna tog itu med att städa tvättstugan grundligt. Jag rensade avlopp och skurade under tvättmaskinen och Anna skruvade upp hyllor och sorterade handdukar. Så härligt när det var klart!
Då gick vi också ut. Beundrade vedboden som vi målade i somras. Förbannade den enda vägg som färgen inte räckte till. Den ska jag måla när jag kommer tillbaka i maj!
Uppe på gården har barnen en koja. De har tagit ner en massa träd med yxa och såg och bygger den nu i flera våningar. Allesammans hjälps åt.
Som en bonus blir vi av med en dunge av sälg som stört utsikten.
Finns inget skönare som förälder än när ungarna är ute och rör på sig i friska luften.
När vi druckit saft och kaffe på backen, snörade jag och Anna på oss längdskidorna och åkte över sjön med Essa och Uffe.
Ååå här står en mamma och njuter i solskenet. Inte ett bekymmer i världen. Frid och fröjd.
Men om man bara beskär livet lite annorlunda framträder sexåring med plötsligt anfall av utmattningsdepression.
Så vi avbröt, åkte hem och la pussel istället. För att försöka bryta detta närmast vegetativa tillstånd.
Men han ville bevara pusslets integritet.
På kvällen stack storbarnen iväg och spelade rollspel med sina kompisar, medan Anna och jag var hemma med småglinen. När de somnat för kvällen satt vi uppe och drack te och åt dumle från vår hemliga godisgömma (i en burk med tvättmedel i tvättstugan).
Jag visste att barnen hade avslutat kvällen med att se på en Beckfilm. Så jag gissade att de skulle vara lite rädda när de traskade hem i mörkret längst oupplysta grusvägar. Och eftersom jag i själ och hjärta är en sadist smög jag mig ut på den kolsvarta gården och gömde mig. Och när de kom gående tätt tillsammans hoppade jag fram med ett vrål och flög på dem. De blev så rädda att de inte ens förmådde skrika av skräck. Skrek var det bara jag som gjorde – av skratt!
Vad mer har vi gjort då? Jo, en skoterutflykt. Kusinerna, deras kompisar och papporna till sagda kompisar tog med hela unghögen på en utflykt till en tjärn en bra bit in i skogen. Där det finns tusenbröder till tusen. Jag packade ner falukorv i slantar och en tigerkaka jag svängt ihop, samt saft till ungarna.
Sedan brände de iväg för att pimpla, grilla och ha roligt!
Fick bildrapporter i mobilen, medan jag satt och arbetade vid datorn och Anna satt och jobbade för sig.
Så fint med kusiner, stugkompisar och skoterpulkor så att alla får hänga med!
Vi har det så oförskämt bra här. Imorgon ska vi åka slalom men idag ska Uffe få ta fram sin cykel och och hoja längs de framtinade grusvägarna.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
