Höstlovets bästa köp var den hallonröda femtiotalskappan med pälsbräm. Hittade den på en secondhandaffär och slog till utan att tänka efter i mer än en minut. Jag tänker sällan efter i mer än en minut. Brukar veta direkt vad jag gillar.
Ska ha på mig den nästa gång jag går på opera. Det är redan bestämt.
Bootsen med grov sula är två år gamla från Other Stories rea. Och pannbandet har en gullig läsare stickat till mig för tretton år sedan. Den rutiga kjolen och den röda ulltröjan under är secondhand-fynd
Idag ska vi feja och fixa hela dagen. Jag har beordrat barnen att städa sina rum grundligt innan kusinerna kommer. Och vi vuxna ska skura golven, städa ur kylen, dammtorka alla ytor och sedan när huset är städat så tar vi in granen. Var ute igår kväll och sågade av foten och tog in den i källaren på tining. Bra om den får stå svalt i något dygn innan den kläs. Stå svalt och dricka sig otörstig.
Nej nu hinner jag inte prata mer! Nu ska jag rusa och julstäda. På med huckle och frammana min inre Rut Nilsson. Då går det i ett huj.
Nu har hela familjen gått på ett efterlängtat jullov. Det känns i kroppen att höstterminen varit lång. Men samtidigt känns det som att det var ungefär två veckor sedan jag skjutsade Bertil till sin första dag på högstadiet i stan, solen sken och luften var ljummen.
Hur som helst är det väldigt skönt att vara lediga. Alla i familjen är utarbetade utom jag. Jag har haft en höst med en rimlig arbetsbörda och det är jag så himla, himla glad över. Det är inget som händer av sig själv nämligen och ofta brukar det vara tvärtom.
Jag har slagit in alla julklappar nu. Trots att jag inte tycker att vi köpt så mycket blir det ändå mer än man tror. Brukar försöka slå in ett tag innan julafton, gärna sent på kvällen. Lyssnar på julmusik, dricker glögg och lackar på paketen. Nu slog jag in det på dagtid istället, när jag vabbade Ulf och lät honom sitta instängd med padda på övervåningen.
Rimmar gör vi i stort sett aldrig. Det är underhållande nog ändå på julafton, med tomten som kommer gående från skogen med sin lykta och bultar på och lämnar över en säck paket.
Till dig som ska ge bort något privat och eller lite pinsamt bjuder jag dock på detta rim, hittat på ett paket i Hallwylska museet.
Brände mig som tusan på lackstången.
Men det var det värt för att få den goda lukten!
Och det fina utseendet.
Den här arbetsdagen har jag ägnat åt att städa mitt skrivbord, gå igenom min företagspost, svara på mail och försöka göra lite mentalt bokslut innan semestern. Vet att många får en ovanligt lång och härlig ledighet, tack vare hur julen infaller i år. Vill bara påminna om att man inte behöver avsluta och göra färdigt allt för att få vara ledig. Skrev ett inlägg om det en gång som jag kan rekommendera. Den påminnelsen behöver jag också ta del av nämligen.
Vi har aldrig haft så dyra och påkostade kök som nu och ändå aldrig lagt så lite tid på att laga mat. Och så lite pengar på att köpa maten.
Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och stil har aldrig varit viktigare som statusmarkör. Men kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Svenskarna älskar att handla på Temu och Shein och folk som har mycket pengar impulshoppar och kasserar dyra plagg i samma fart.
Julen har aldrig varit mer hypad än den är nu ur ett kommersiellt perspektiv. Men den har heller aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Mängden halvfabrikat, andelen julklappar som är hemgjorda (nära noll), den minskade tiden som läggs på att själv skapa och göra saker. Istället är julen en konsumtionsfest. Och trots att jag firar en mer pyntad och utdragen jul än mormor och morfar tror jag inte att jag lägger ner i närheten av så mycket arbete som min mormor gjorde. Som lagade allting från grunden, gjorde ett gediget julbord och inte hade hjälp av några halvfabrikat. Och sedan jobbade hon heltid som städerska. Nu menar jag inte att säga att jag därför borde göra samma sak som henne. Absolut inte. Men att skapa julstämning tar sin tid. Och idag känns det mest som att julen tar pengarna.
De moderna jularna har blivit lättare för att vi kan köpa allting färdigt. Men svårare för att stämningen inte riktigt infinner sig om man inte faktiskt utför vissa riter och sysslor för att mana fram den.
I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde. Inte det riktiga värdet som uppstår när man lägger ner arbete på någonting meningsfullt och får känna tillfredsställelsen efteråt.
Jag älskar julen och den är arbetskrävande. Men jag känner mig mindre splittrad sedan jag accepterat att den är just det.Vår viktigaste högtid! Den är viktig i min släkt och i den kultur jag lever i. Jag är dessutom kristen. Skulle inte högtiden då vi firar Jesus födelse få ta tid i anspråk? Alla kulturer världen över firar ju sina högtider och fester. Och det innebär mycket arbete vare sig man förbereder Id al-fitr, Diwali eller julafton. Det är ingenting som är tragiskt eller fel med det.
Däremot är det fel att männen gör så lite för att dra sitt strå till stacken för att det ska bli någon fest. Men det får bli ämnet för ett annat inlägg.
För många år sedan hittade jag en grön stjärna på loppis, som passar fint att sätta på fasaden. Är svårt förtjust i den stjärnan. Så när jag hittade en mässingsjulstjärna på loppis för en tjuga slog jag till. Med tanken att utöka samlingen.
Jag delade på stjärnan och spikade fast de två delarna på garageväggen tillsammans med den gamla gröna stjärnan. Världens enklaste lilla pyssel. Nästan för enkelt för att få kallas pyssel? Men himla fint!
Ett skepp kommer lastat med senaste dagarna i bilder. Mobilbilder och finkamerabilder om vartannat.
Vi börjar på NK. Så som mina tisdagar ofta inleds. Hälsar på den ruskiga tomten i trappen. Åsikt: det är för lite läskiga tomtar i julskyltningarna nu för tiden och alldeles för god smak.
Vem vill ha smak när man kan ha kul?
Satte mig ner och korrade ett kapitel till min nya bok. Drack en stor latte och höll koppen mot magen för att lindra mensvärken och rikta värmen rakt in i kroppen.
Sedan gick jag på stan och köpte julklappar och mötte upp Erica för vår årliga jullunch.
Vi bytte paket och hon hängde på sig presentsnöret som en halsband. Som man såklart gör. Kyparen tog en bild på oss.
Gullig person som känner min kuddsmak. För tredje året har jag nu fått en loppad kudde i julklapp. Sån glädje! Den här var nästan finast hittills. Ska fota och visa. Älskar när människor ger mig loppis i present.
Åt någon slags kyckling som var god
Och sedan stack jag till gymet. Kändes väldigt tungt och opeppat. Jag sa till mig själv att jag skulle köra lätta vikter hela passet igenom. Men ändå körde jag på nästan lika tunga som vanligt. Det gick ju bra när jag väl kom igång! Som så ofta är kroppen starkare än psyket så man får inte lyssna för mycket på sina tankar.
Körde sedan hem längs vägar som visade tjugo minusgrader.
På kvällen var det syjunta hos Stina.
Trevligt granpynt
Och trevligt fika. Det handarbetades och pratades ikapp och tjöts av skratt.
Det går långsamt framåt med stickningen. Ska köpa lite bättre doningar till mitt nästa projekt. Så det förhoppningsvis går lättare. Folke har fått i läxa på syslöjden, att lära sig sticka under jullovet med sin moster Anna. Så jag tänker att vi gör det som en gemensam utmaning.
Idag har jag vabbat Ulf, spelat in två poddavsnitt och bakat vörtbröd. Det grämer mig att det inte rymdes i julboken. Ni är så många som sagt att ni använder just det receptet för det är så bra.
Däremot rymdes receptet på skurna pepparkakor.
Så det bakade vi. Uffe fick hjälpa till.
En sån älskvärd liten varelse som är hesare än Bonnie Tyler.
Baka är en bra syssla med krassliga barn.
Det blir ju något gott i slutändan också.
När han tröttnade
Bakade jag klart på egen hand.
Fyra limpor vörtbröd bidde det. Och hundra skurna pepparkakor.
En limpa åt vi upp på direkten. Så gott var det. Sedan kröp jag ner i soffan med pojkarna och såg julkalendern. Vi hade några avsnitt att se ikapp.
Fler åsikter:
Lena Arena (som är det enda vi kalla henne) är sjukt rolig och bra spelad av Christine Meltzer
Antari är ohyggligt lik en bekant till oss. Ända ner till den silvertejpade stöveln. Man känner liksom typen.
Shirley Clamp borde skådespela mer. Hon är skoj.
Ja, generellt tycker jag att det här är den bästa julkalendern på många år. Mysig, rolig, vacker. Ett populärt utrop här hemma är
-Vi säljer inte Gavmofjäll!
På rent klingande Malmberget-dialekt. Används till allt vi inte har lust att göra eller tycker är direkt felaktigt.
Efter att ha degat i soffan masade jag mig ut för att skotta. Hade lust att hojta det där om Gavmofjäll, men det fanns ju ingen som kunde höra. Jag blev ute en lång stund för att göra stigar i snön och kunna få igen garagedörrarna. Och så pratade jag med Elina i telefon och hips vips var jag klar med det jobbiga och bara hjärteglad över vintern.
Är så välkomnande att jag knappt vågar stiga in. Kanske väntar Jude Law på mig bakom dörren?
Nu tar vi en tyst minut och beundrar lyktan jag gjorde iordning av tre humlestörar som virades ihop med lite hamparep. Pysselnivå: plättlätt.
Är också så självgott nöjd över att jag hittade två helt oanvända ljusslingor på loppis, ursprungligen från Clas Ohlson. De har fått komma upp vid farstubron. 50 kronor för 21 meter slinga. Som hittat!
Ikväll är det tjugo minus ute och jag har precis kommit hem från syjunta med tjejerna. Åkte dit trött, håglös och ganska grinfärdig. Åkte hem med skrattet bubblande i halsen och en viss heshet efter alla flatgarv. Så tacksam för Stina och Ulrika och vår ocensurerade syjunta där krassheten regerar.
Nu ska jag göra en sista brasa i vedspisen och sedan krypa ner och sova.
Peppar på morgondagen. För då ska jag baka vörtbröd med Uffe som är hemma sjuk från förskolan. Sedan ska jag slå in paket. Gjorde mina sista inköp idag nämligen. Så nu är det klappat och klart.
Åh nu har jag äntligen fått hem min nymålade ytterdörr! Tvekade länge kring färgen. Vad skulle jag ha på dörren? Ville ju köra på något kul och nytt nu när jag ändå renoverade den så grundligt. Inte samma gamla gröna igen. Bad Ulrika om råd, hon har ju färgsatt själva verandan. Tillsammans hittade vi nyansen Bergsblå från Ottosons. Bingo!
Blå som bergen. Vilken slags blå är det nu igen? Jo, det kan jag tala om för dig.
Det är den här! Och jag är så glad i min nya bergsblå dörr som verkligen är som ett smycke på verandan. Vackert med de gröna rutorna också.
Vi backar litegrann och kollar på helheten. Har hela hösten haft en vision om hur jag skulle dekorera min entre och uppfart inför jul (ja, det är sånt jag ligger vaken och tänker på om kvällarna). Med röda vimplar, granris, äpplen och julgranskulor. Och dessutom skulle jag skaffa en julig portal i häcken. Så att man verkligen kliver in i den juliga vintervärlden när man går igenom den.
Portalen köpte jag för några hundralappar på Cdon av alla ställen. Och klädde in med en ljusslinga. Sedan virade jag fast granris runtom.
Och hängde upp några stora klockor högst upp, fyndade för en tjuga på loppis. Fast de hade gärna fått vara ännu större. Allting blir så pluttigt utomhus och man måste verkligen ta i för att det ska märkas. Sedan körde jag en ståltråd genom några äpplen och knöt fast i portalen. Ska se om jag också hittar ett brett rött band, kanske tolv centimeters bredd eller så, att göra en enorm roset högst upp på alltihop.
Vackert från båda håll.
Det är så belönande att ha en vision och sedan lyckas få till den som man önskat. Känner mig verkligen kreativt lycklig när det sker.
Den helröda vimpel är gammal från Indiska. Men jag ville ha mer mönstermix, så förra helgen sydde jag ett flaggspel med olika rutiga tyger.
En härlig, färgglad missmatchning.
På dörren har jag hängt små bjällror som pinglar välkomnande när man stiger in.
Julgranen på sitt lilla bord lyser så fint.
Och en ullgardin med både blått, rött och grönt har hängts upp vid fönstret. Ger lite värme och botten till allt ljust och isigt.
Så skönt att ha fått tillbaka ytterdörren och i ett sånt fint skick dessutom. Är så glad för att Johan fått ordning på den. Nu väntar jag bara på dörrarna till vardagsrummet som han håller på att renovera. Där en ruta varit pangad sedan fem år tillbaka.
Inte blir julstämningen mindre av att det nu kommit en himla massa härlig pudersnö också.
Här har jag påbörjat något slags arrangemang som inte blivit klart. Med tallris och äpplen och röd lykta. Något mer ska till, men vet inte riktigt vad. På loppis fann jag i alla fall ett par röda barnskidor och de passade perfekt in här.
Till och med sparken matchar ju.
Det ska bli roligt att se hur den bergsblå dörren tar sig ut i sommar, med det gröna taket till och blommor fulla trappen. Färger och att leka med dem gör mig så glad!
Det enda ”tråkiga” är ju att man direkt ser hur slitet allting annat är. Till sommaren blir det till att måla dörrfodret och bättra på fönsterfärgen. Samt måla insidan av dörrkarmen i blått. Just nu har den samma gröna nyans som den förra dörren nämligen…
I lördags inleddes dagen med städning av huset. Sedan kom farmor och kusin Felicia ut och hälsade på.
Tomtegröt till lunch, samt vörtbröd med skinka och senap.
De bästa helgerna är de när vi har besök. Alltid mysigt. Man anstränger sig som lite extra.
Jag hann dock inte göra så mycket med gästerna, för jag var lite uppskruvad och nervös inför kvällens luciatåg.
Åkte på rep och vid sex var det konsert i vårt lilla bönhus. Absolut en av decembers höjdpunkter att först samlas och repetera några gånger inför. Sedan öva på själva konsertdagen och sedan byta om i ett trångt källarutrymme där damer i olika åldrar bytlånar locktänger, pudrar näsan, repeterar stämmor och knyter glitter om magen och håret på varandra. Och så stjärngossar från åldern småpojkar till pensionärer, som hukar under sina strutar i den låga taköjden. Pirrigheten inför. Och sedan själva tåget.
I publiken satt grannar, vänner och till och med kompisar från stan. Ja en massa människor jag tycker mycket om. Sedan lästes som vanlig julevangeliet på bondska och så avslutades det med några jullåtar allsång.
Vet inte vad som hänt som gjort mig så blödig. Men det blir värre för varje år och nu har jag börjat snyfta i luciatåget jag själv är med i. För det är så speciellt att se publikens lyssnande ansikten. Människor som hemlighetsfullt håller tillbaka sin gråt, torkar tårar och kysser ett barn i pannan. Eller matt lutar huvudet mot sin partners axel. Så mänskliga, sårbara och vackra och det får mig att känna samma känslor som när jag skrev den här texten.
Det är också någonting så fantastiskt i att vi samlas och lovsjunger Gud. Lovsång är ju så tätt förknippat med kyrkan och ”vanliga” gudstjänster. Men vid jul så sjunger alla om frälsaren som är född och kristus som till jorden är kommen och allt är så berörande stämningsfullt.
Efteråt var det kyrkfika och samkväm och då tänkte jag på vilken evig tur (eller Guds försyn) att jag hamnade i just den här byn av alla byar där vi hade kunnat råka köpa hus. Här där jag känner mig så självklart hemma.
Vi diskuterade hygien och elpriser och hur tur det är att vi bor där vi bor så att en dusch inte kostar 23 kronor. Min son klargjorde då för alla med högröstad stämma.
-Det hade inte gjort något för vår familj. Jag har ändå inte duschat på tre veckor.
Bertil stal min kamera och gick runt och fotade suddiga bilder. På småbrorsor.
På vinterbyn
På fem personer som jag älskar väldigt mycket.
Och på mig i min Carola-kappa och Willyspåse. Min kamera håller förresten på att kajka ihop alldeles. Måste köpa en ny. Helst igår.
Vi åkte hem och såg på film i soffan. Den norska filmen Snösyster, baserad på boken med samma namn. Den läste jag för pojkarna för flera år sedan och den var helt otrolig. Sorglig, gripande, vacker och med de mest fantastiska illustrationer. Och nu har den alltså blivit film och jag kan verkligen rekommendera den! Minns inte sist jag grät så mycket till något jag såg på teve. Finns på Netflix.
Så blev det tredje advent-frukost. Är tokig i denna rufsiga lilla fotsittare med tår som färskpotatisar
Mysigt med tända ljus och pepparkakor.
Var helt snurrig av trötthet efter lördagen, så det krävdes många koppar kaffe.
Ute visade termometern -17 grader.
Och verandan var täckt i iskristaller.
Snart gjorde vi iordning oss för att åka på julmarknad.
På gården står julgranen jag huggit på vänt. Snart översnöad.
Barnen var ordentligt påbyltade.
Så härligt att åka på en riktig julmarknad i vacker miljö.
Vi var där strax innan de öppnade, för att hinna hugga för oss av det goda brödet i bagarstugan.
Stötte på Fröken Frida i vimlet. Tog en bild av henne.
Och hon tog den här bilden av mig. Jag hade på mig den päls som jag fann på loppis i höstas. Skönaste, varmaste kappan jag ägt. På benen hade jag försvarets benvärmare i ylle som jag haft i säkert trettio års tid. Så skönt när man har kjol. Brukar dra upp dem till skrevhöjd och så får de kasa ner bäst de vill.
Barnen fick köpa karamellstrutar
Och jag köpte lite saker till mig själv.
Min kompis Emils mamma har lovat mig att jag ska få komma och lära mig baka i hennes bagarstuga. Det ser jag mycket fram emot att göra i vårvinter. Nu beundrade jag istället arbetet här.
Enorm deg som bakades ut
Och gräddades undan för undan.
Skönt att vara i en varm bagarstuga när det är så kallt ute.
Det myllrade av bekanta och obekanta
Jag köpte julklappar till folk och fä.
Trevligt med kransar av ull. Borde testa att göra – har ju fortfarande ull kvar i gömmorna.
Felicia köpte en knäckklubba
Och sedan spanade vi på när pojkarna gick hinderbana
Vilket som alltid slutade i tandagnisslan och gråt.
Då fyllde vi på med fika
Fanns ju en hel del att välja på.
Skönt att tina tårna en stund
Och värma sig med glögg
Sedan åkte vi hem igen.
Mjukkakkun, honung, brända och kanderad mandlar, havrekex och torkat renkött. En fin fångst.
Vi fikade skinkmackor med senap och sedan la jag mig på soffan och tantlurade
Medan alla tre pojkar snörade på sig skidor och försvann ut i skymningen med Essa.
Till middag blev det långkok, köttsoppa med klimp. Den mat man vill ha under kalla dagar.
Sedan skjutsade jag Felicia till bussen och tog en långpromenad i yrsnön med min syster. Och avslutade sedan kvällen med att tillverka den här fina saken av humlestörar, som jag gått och drömt om. Imorgon ska jag pluppa i ett ljus, så att det lyser välkomnande.
Så peppad för imorgon kommer vi också att få tillbaka vår ytterdörr efter att ha levt med plast för dörren i en månad. Ni ser den ju skymta där bak. LÄNGTAR som om det var julafton! Då ska ut och dekorera farstubron med vimplar och kransar och annat fint…
I år har jag prytt verandan med en julgran. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare år? Är ju så otroligt välkomnande när man stiger in genom dörren och möts av denna syn. Det är en ganska hög gran – typ 1,5 meter. Men det är ju nästan fyra meters takhöjd här inne så trots att jag ställt den på ett bord ser det ut som en liten adventsgran.
Har dekorerat den med hemmagjort pynt och oömma pumlor i plast.
Just eftersom att dörren kan blåsa upp eller gäster trängas på verandan.
Man vill ju inte att någon ska råka stöta i och känna sig dum om det rasar ner.
Har också hängt två julstjärnor på verandan och fyllt på min fotogenlykta. Förut har jag haft lysande kransar här ute, men de lös så svagt. Jag vill ju att det ska vara ordentligt ljust så att verandan känns ”bebodd” fastän det bara är en farstu.
Min snölykta står också här och lyser. Den jag gjorde till SVT alltså. Ser så verklig ut att man riktigt hurvas när man går förbi.
Min riktiga julgran tar jag in nästa söndag. När vi firar jul borta brukar jag ta in den någon veckan innan jul för att alls hinna njuta av den. Men när vi firar jul hemma vill jag vänta in i det sista. Så jag tänkte ta in den efter att jag julstädat huset som vi planerar att göra nästa helg. Ska linoljeskura golven på nedervåningen och efter det får julgranen komma in.
I måndags var jag på SVT på morgonen. Fixade och förberedde för inspelningen.
Min och Susannes kombinerade klänningshög. Synkade för inspelning.
Rekvisita-hö
Susanne fångade mig i preppen. Vi spelade in hela dagen och sedan var jag helt sluuut. Ingenting gör mig lika trött som att spela in teve.
På tisdagen var jag inne i stan och gjorde ärenden och fick undan lite skrivjobb. Letade rekvisita och fann rekvisita. Det är i skröfslådorna det är roligast att leta. Ingen riktig loppis står utan skröfslådor!
Avslutade tisdagen med ett gympass. Hade absolut noll pepp och var nästan helt övertygad om att jag skulle hoppa över det. Men mutade mig själv med att jag fick träna precis vad jag ville och exakt hur lite som helst. Så då klarade jag mig igenom
Och sedan tog jag och Stina en mysig kvällspromenad i månskenet. Pannlampor var överflödiga. Därefter var det godnatt.
På onsdagsmorgonen hade jag en fotograf från DN på besök. Ett reportage som kommer i tidningen den 21a december och vi fotade i flera timmar. Länge sedan jag släppte in en tidning hemma hos mig, jag föredrar ju att dokumentera själv.
På eftermiddagen var det luciatåg i byns bönhus. Det brukar vara på mornarna, så det här var något nytt. Stämningsfullt. Folke läste en vers och Uffe ropade
-Hokka!
För att fånga brorsans uppmärksamhet. Det har blivit hans smeknamn också i skolan. Uffe kunde inte kunde säga Folke när han var liten så han kallade brorsorna för Betty och Hokka. Det sistnämnda fastnade.
Blir så rörd av de spröda barnrösterna, mäktar knappt med. Efteråt var det julbasar på skolan där vi köpte alster barnen skapat och massa gott fika.
På torsdagsmorgonen var det dags för nästa luciatåg. Nu på förskolan. Samling 07.45
Så fruktansvärt söta ungar.
Uffe tog i för kung och fosterland.
Salta gänget. Äldst på förskolan. Även sista lucian jag bevistar på förskolan. Efter tolv år med småbarn är det nu slut. Snyft!
Efter lucia skyndade jag mig hem för att göra undan mer skrivjobb. På lunchrasten plockade jag fram tomtesamlingen
Och på eftermiddagen kom fina fröken Frida på besök.
Frida tog en bild på mig. Hade på mig min favoritklänning från Lump Studio. Extra lämplig när man vill kunna äta ohejdat.
Jag bjöd på glögg som lagrats sedan 2023, saffransbullar, två sorters pepparkakor samt fudge som Susanne bakat.
Plus marmeladkulor. Antingen älskar du eller hatar dem. Men hatar du dem så hatar jag dig för detta är det godaste som finnes.
Fint att sitta och surra med en vän
Essa ville dock hela tiden lägga sig i och ta del av gemenskapen
Påstridig typ.
Jag och Frida hade så mycket kul att prata om, som vi alltid har när vi ses. Väldigt värdefullt att ha någon att kunna dela jobberfarenheter med och få lite input på det man själv håller på med. Ibland vet man ju inte om man håller på att bli galen.
Folke hade hämtat Uffe på förskolan och traskat hem så att de kom lagom till fikat.
-Va är fröken här? Va, har ni fika? Va, va, va får vi va med?
Alla mina barn har haft Frida som fröken på förskolan och hon är en stor favorit kan jag säga! Skojig, snäll, trygg, påhittig och så himla rimlig människa i allmänhet. Det var faktiskt så vi blev vänner, när Frida vid hämtning alltid på ett väldigt roligt och drastiskt sätt återberättade var Bertil pysslat med under dagarna. Aha, här har vi någon i min smak! minns jag att jag tänkte.
Jag har fortsatt arbeta med julmaten. Jag vet inte hur ni fungerar men ofta när jag ska storstäda eller laga mat tycker jag att det är härligt att gå in i det rent estetiskt. Man kan ju laga mat i lysrörets sken, med träningstights och håret i en tofs. Inget fel i det såklart. Men det är roligt att tända ljus, göra fint och ta på sig något husligt och rejält.
Beskrev det så här en gång i ett inlägg:
”»Mamma varför leker du aldrig?« frågade min son mig en dag. Men jag leker ju jämt! Mitt hus är mitt fullstora dockskåp som jag ständigt möblerar om i. Mitt arbete är lek från morgon till kväll. Och så leker jag med olika roller för att hitta kraft och inspiration. När jag behöver tuffa till mig leker jag Pippi Långstrump, när jag lagar middag och hanterar fem kastruller samtidigt är jag en fransk stjärnkock. När jag bokför leker jag kontor och när jag tränar längdskidor är jag Charlotte Kalla i OS.
Bomullsklänning, träskor och klädnypor i fickan har jag när jag ska göra jobbiga hushållssysslor. Då leker jag Rut Nilsson, min egen kära mormor – som satte en bulldeg, svabbade ett golv och sotade en vedspis innan någon annan ens vaknat. Som arbetade och gick an och aldrig verkade trött eller tyckte synd om sig själv. När jag leker Rut räcker orken alltid till.
Jag tycker knappt jag gör annat än att leka. Det är det som är att vara vuxen. Jag bara leker att jag kan och vet något, imiterar andra vuxna och hoppas att aldrig bli ertappad.”
Så nu när jag lagade julmat lekte jag mormor Rut. Jag gjorde långkål efter gammors recept, samma som finns i Underbara Vinter.
Man tror att det ska bli så mycket, men det sjunker ihop till ingenting när det är färdigstuvat.
Sedan hackade jag vitkål
För att göra brunkål. Även det efter gammors recept och även det finns i Underbara vinter.
I med soja, sirap, ättika och skinkspad och låt gå på låg temperatur i ugnen.
Ställde ut och lät kallna på verandan. Härligt att ha en extra stor frys där ute vintertid!
Jag har egentligen en massa fler bilder från dagarna som gått. Men det blir för mycket i ett och samma inlägg så jag ber att återkommer med resten imorgon
Nu ska jag krypa till kojs, för imorgon väntar adventsfrukost och julmarknad.
I måndags var jag på SVT och spelade in julpysselklipp. Mitt uppdrag: sprida lite julefrid på Play tillsammans med Susanne och var för sig.
Studion var löjligt fin och jag ville sno med mig allt jag såg.
Gjorde bland annat gammaldags julpynt i form av snöbollar och istappar. De ska egentligen hänga i granen, men min variant är att bygga en inomhussnölykta.
Det är enkelt och roligt och billigt! Några av dessa snöbollar har ju Uffe gjort på egen hand.
Susanne visade härliga julgodis man enkelt kan fixa själv. Och så lärde hon mig mer om sirap och vilken man ska använda när. SVT har inte hunnit få ut recepten än – men tills vidare hittar ni dem på Susannes blogg.
Här kommer lite ögongodis
Från studion
Inte visste jag att det var så snyggt med en gran i en burk med saltströmming? Men det borde jag anat!
Vespaåkande julpynt
Och tomtemasken jag drömmer om att skrämma mina barn med i jul.
Kika in på SVT Play för att hitta klippen, de finns under vinjetten ”Godare jul”.
Jag kom in i vardagsrummet när Uffe av en händelse hittat igen mig på SVT Play.
-Mamma du är i teven här. Men jag vill inte se, så jag spolar.
Njuter så mycket av vår vedspis den här tiden på året. Vi har precis fått hem ett nytt lass ved, som pojkarna fick kasta in i magasinet med förenade krafter. Vi köper färdig ved av en granne men hugger upp den i mindre bitar alltefter. Hugga och bära in ved är Bertil och Folkes sysslor.
När det ska vara riktigt mysigt drar jag fram gungstolen och sitter här och handarbetar. En vedspis saknar ruta där man kan se veden spraka. Men det gör ingenting, för jag brukar ha luckan öppen när jag vill njuta eldens sken. Går utmärkt, men kan förstås inte lämnas obevakad.
Essa håller mig gärna sällskap. Hon gillar verkligen värme. Vill helst sova under täcker och inbäddad i fårskinn i soffan.
Det går långsamt framåt med min stickning. Men har bestämt mig för att inte repa upp någonting jag stickar. För det är alltid så jag fastnar. Jag repar upp lika mycket som jag stickar, eftersom det blir så fult. Men då får jag heller aldrig belöningen av att ha gjort färdigt någonting. Och jag kan heller aldrig utvärdera vad jag gjort och se hur jag ska göra annorlunda nästa gång.
Idag är det dags för veckans andra luciatåg, av tre. Uffe ska vara stjärngosse och jag hade kors i alla tider både ett rent nattlinne och en hel stjärngossestrut redo redan i tisdags. Något slags rekord!
Sådana här fina stjärngirlanger har man sett lite överallt senaste åren. Så när jag äntligen hittade metallpapper på Panduro bestämde jag mig för att testa att göra en egen.
På min instagram har jag jobbat med att göra pyssel och sponsrade inlägg med Cricuts skärmaskiner, så jag tog fram min egen maskin och letade rätt på några olika sorters stjärnor, planeter, halvmånar och stjärnfall i datorn som jag sedan skar ut.
Sedan la jag stjärnfallet på en vadderad grytlapp och använde spetsen på en sushipinne för att biga och göra ränder i pappret, samt mönstret i själva stjärnan. Blev så himla snyggt, om jag får säga det själv (och vem ska stoppa mig?!) Jag använde en liten håltagare för att göra runda hål och gjorde sedan hängen av ståltråd. Hängde några olika modeller på varje ståltråd.
Och nu pryder de min adventsgran.
Även om man inte har en skärmaskin kan man förstås göra detta pyssel. Det svåra är att få till utskärningarna inuti på ett bra sätt. Tror att en skärmatta och en tapetkniv är bäst för det ändamålet. Och så använder man en vass, liten sax till att klippa ut själva modellerna.
Fint att hänga dem på en lång tråd i ett fönster eller skåp. Eller som här som hängen i granen.
Jag fick en sådan lust att prova att skapa fåglar till mina kransar på skåpet. Givetvis domherrar. Det är ju ändå jul!
Tyckte jag fick till riktigt söta små fåglar med bara två beståndsdelar.
Piprensare och limpistol. Till en fågel går det åt 2 svarta, 2 röda och en liten bit grå piprensare till vingarna.
Tog först en svart piprensare och vek så att den fick silhuetten av en domherre. Sedan vek jag piprensaren fram och tillbaka flera varv och böjde den tills jag var nöjd. Sedan tog jag ytterligare en svart piprensare och följde formen av den första, så att den helt enkelt blev lite knubbigare. Sedan fäste jag ihop dem med limpistol.
Därefter gjorde jag samma sak med de röda piprensarna, men lät dem följa den svarta formen och böja sig efter den. När jag var nöjd med formen limmade jag ihop det röda med det svarta. Sedan klippte jag en grå ståltråd och trädde rakt igenom ryggen på fågeln och vek in ändarna så att det blev som små vingar.
Nästintill omöjligt att förklara detta i text märker jag. Man får liksom modellera på frihand.
Man kan limma fågeln på en liten klädnypa och fästa i sitt ris. Eller så gör man som jag och bara trycker fast den i kransen. Taggarna håller den på plats. Eller så knyter man en tråd i den och hänger upp. Det går förstås också.
Nöjd med mitt pyssel frågade jag Uffe om han såg vad de förställde? Han gissade på tomtar. Så efter det blev jag lite mindre nöjd med mig själv.
Fönster är definitivt ett av mina favoritmotiv att dokumentera. Inifrån och utifrån. Kanske särskilt på vinter. Här är några av bilderna jag tagit som jag gillar mest.
Snötung hägg utanför fönstret och grenarna som nästan nuddar rutan
Utsikten från sängen i sommarstugan.
Den rosa himlen när jag vaknar hemma.
Fönstret som en ljus tavla i bakgrunden när jag bakar
Kyrkfönstret en kall luciamorgon
och en ruta täckt av isrosor.
Står ute i trädgården och ser in genom köksfönstret.
Står i köksfönstret och ser ut. Spanra längtansfullt efter tomten.
Punschveranda som en enda stor snökristall
Blå vintermorgon när kylan känns i fönstersmygen
Fjärde advent med alla ljusen tända
Tittskåpet en kväll efter hundpromenaden.
Skymningslandskap framför skymningslandskap.
Och ett snöigt garagefönster i julskrud.
Fönster har någonting längtansfullt och lockande över sig. Ja, rentav fantasieggande. Både i verkligheten och på bild och i konsten.
Här kommer min vecka i bilder. Vi börjar på måndagen.
Då var det matlag med mammorna hos Ulrika.
Vi åt pokebowls och glass och storbarnen hade snöbollskrig utomhus.
Uffe, Ylva och Klas pysslade medan vi mammor drack te och pratade.
Det är lite synd om den som har matlaget hemma hos sig, för en oskriven regel i alla år är att ingen gäst lagar mat, diskar eller städar efter sina barn. För det gör den som bjuder in.
Men å andra sidan får man ju vila när man blir bjuden på middag hos någon annan. Tycker att det är ett bra upplägg. Hellre slappna av helt när man är bortbjuden och sedan arbeta hemma hos sig själv.
Extremt morgontrött barn dagen efter matlaget. Ville aldrig stiga upp.
Lämning på förskolan och inte glömma att vinka tillbaka till lillkråkan in fönstret.
Det har varit kallt i veckan. En dag visade termometern -16 grader. Men mycket hellre det än slask.
Och så blir kvällspromenaderna så vackra också.
Tisdag till torsdag förflöt i något slags arbetstöcken. Jakob var borta på jobb, Folke hemma sjuk och jag hade galna mängder arbete. Jobbade till midnatt både onsdag och torsdag.
Så skönt när det äntligen blev fredag och vi fick krypa ihop i soffan och se Coco och sedan somna tidigt.
På lördagen städade vi huset och belöningen för mig och barnen blev sedan pepparkaksbak. Men först fylla på fågelmataren. Det var många domherrar för det skulle strax börja snöa. Domherrar är dödssäkert tecken på kommande nederbörd.
Hade svängt ihop en deg kvällen innan så det var bara att ta fram.
Satte på julmusik och så gick vi loss.
Pyssligt och roligt.
Och deg som kavlades för tunn och fick börjas om med.
De har blivit så tålmodiga och Uffes stubin är tre gånger så lång som Bertil och Folkes var i samma ålder.
Snart kom farmor ut och var med och bakade och det underlättade att vara två vuxna som kunde kavla.
När barnen tröttnat tog jag över och bakade ut den sista degen. Utan hast men utan rast.
Det spelades spel
Och farmor läste högt. Folke var så sänkt att han mest låg under filten och vilade.
Färdiggräddade kakor. Bertil var nöjd med sin skapelse. Split-mannen med bröst.
Så härligt med pepparkaksbak och hela huset som doftar gott. Tror att vi kommer baka pepparkakor en gång till innan jul.
Sedan stack barnen och farmor ut och då tog jag in min adventsgran och började klä den.
Och tog fram diverse annat julpynt, som min fina gran av trä.
Så mysigt att stå ute och titta in på allt fint.
Barnen åkte skrana med farmor.
Tur man har en kuperad tomt.
Det byggdes snögubbar
Och från himlen föll flingorna allt tätare.
Stod knappt ut, så mysigt var det!
Jag hängde upp adventsstjärnan i garaget och adderade en ljusslinga runtom. Som ett riktigt sagofönster.
Till middag gjorde jag en enkel grönkålspasta och sedan såg vi på Frost. Den är så bra och rolig. Hade glömt.
När farmor åkt hem och filmen tagit slut åt vi kvällsfika. Bertil hade lärt sig ett brödrecept på hemkunskapen och vill baka det igen. Så vi åt hans frallor som var otroligt goda.
Sedan somnade familjen och jag fick se färdigt Liv och Död Strömquist som jag börjat på tidigare i veckan. Så fint att SVT köpt in så att man kan få se, trots att man inte bor i närheten av Dramaten. Rekommenderar varmt.
På söndagsmorgonen steg jag upp lite tidigare, dukade fint och tände ljus.
Hittade den här sjangdobla staken på PMU i veckan och satte ljusgröna ljus i den.
Första advent brukar jag göra en kakfrukost. Jag var dock så trött och tankspridd att jag tände alla fyra ljus i adventsstaken på en och samma gång. Kom på mig sedan och fick släcka och byta ut dem mot oanvända. Kändes som att jag hädat.
Bertils frallor, saffransbullar jag bakat för några helger sedan och gårdagens pepparkakor.
När barnen hade somnat kvällen innan, dekorerade jag varsin stor pepparkaksgris till dem. Det är ju så mysigt med en liten adventspresent.
Uffe satte i sig sin på en gång genom att först gnaga av kristyren och sedan äta grisen från knorren till trynet.
Essa strök runt bordet med sitt tryne, i jakt på godbitar.
Älskar advent. Så är det bara.
Ute var det fem minus och försiktig sol.
Dukade med finporslinet
Och så åt vi en yrvaken frukost tillsammans hela familjen….
Innan jag, Bertil och Ulf drog på scoutgudstjänst i samhället. Så fint med alla bra ledare och allt de lär våra barn.
Scoutlagen.
Kan verkligen rekommendera scouterna, för en mer rekorderlig fritidsaktivitet finns nog inte. Folke har precis tagit ett yxmärke, där han fått lära sig att använda och vårda en yxa. De får också lära sig hitta med kompass, spåra i mörker, göra upp eld, tälja, laga kläder, baka och göra en massa samhällsnyttiga saker. Så himla trevligt, vettigt och bra med scoutkultur. Dessutom är de ute i alla väder, om de väl har bestämt sig för att vara ute. Inget klemande här, inte!
Efter kyrkan var det fika och sedan traskade vi iväg på skyltsöndag.
Men först kände Bertil behov av att slunga runt sin lillebror några varv.
Det finns så många fina små hus längs gågatan i Vindeln
Och träden är dekorerade med paket av målade träbitar.
Roligt och sympatiskt enkelt pynt som återanvänds år från år.
Det lektes i snödrivor
Och vi stannade och pratade med folk från byn som också var där och fröknar och kompisar från skolan.
Vi hann in på loppis i det snygga eternithuset med den fina gamla markisen.
Vi kikade på kransar
Och vackra vantar
Värmde tassarna vid elden
Och pojkarna lekte i snön medan jag pratade med folk jag kände.
Viktigast av allt var dock att Uffe fick träffa tomten och framföra sina önskningar
En ninjagodräkt, handskar som sprutar spindelnät, en röd ninjaturtle och snögubben Olof som gosedjur. Marinerad i Disney och Netflix som ni märker.
När det är julskyltning och folk i rörelse känns allting här väldigt Stars Hollow. Det enda som saknas är en diner med en argsint, snygg man i bakåtvänd baseballkeps.
Sedan åkte vi hem
Passerade vår vackra Vindelälv.
Och när vi kom hem ställde jag fram mina fynd till beskådan. Mjukkaka från bagarstuga, en loppad duk och en loppad skål. Hade en likadan skål för några år sedan som tyvärr krossades. Den här ska jag vara mer försiktig med.
Barnen stack ut och åkte skrana
Medan jag gungade gungstol och värmde mig.
Sedan ville Uffe dekorera kakorna med kristyr.
Och pojkarna spela magic.
Efter middagen hämtade jag Charlotte och så åkte vi på dagens andra gudstjänst, nu i byns bygdegård. Så vackert och stämningsfullt.
Och efteråt satt vi kvar länge med Frida och alla trevliga damer och pratade om högt och lågt och det var så väldigt trevligt. Älskar min by och vårt lilla bönhus och att få ses så här en söndag i advent.
Glad första advent på er! Idag vill jag förstås visa min fina adventsgran.
När jag skulle pynta den var jag väldigt inspirerad av den här fina bilden från Digitalt Museum. En bordsgran från tidigt 1900-tal, stående på en piedestal. Så fin med flaggorna, kottarna och smällkaramellerna.
Men det som verkligen fångade min blick var morotsknippena i granen. Totalt oväntat och väldigt kul. Jag vet ju att pynt förr kunde utgöras av grönsaksimitationer – som till exempel marsipankonfekt som liknade blomkålshuvuden, äpplen eller rotsaker. Men tydligen kunde också julgransdekorationerna göra det. Så jag bestämde mig för att försöka mig på något liknande.
Hittade både orange och grönt silkespapper som var perfekt i nyansen.
Jag la det orangea pappret dubbelt och klippte ut en halvmåne, som sedan snurrades till en stut och vars skarvar limmades ihop med panokitt. För att struten inte skulle bli så vek stoppade jag ner lite papper inuti den. Sedan vek jag grönt silkespapper till ett långt dragspel, likt hur man gör smällkarameller. Och så klippte jag dragspelet och skakade ut kruset.
Sedan satte jag lite lim inuti moroten, tryckte ner blasten och skruvade åt. Gjorde därefter morotsknippen med lite ståltråd och hängde upp i granen. Blev så rart!
Årets adventsgran är större än på länge och når nästan upp till taket, där den står på skänken. Den doftar härligt av skog och sprider stämning till hela huset.
I granen hängde jag även små papperspynt av kräpp jag skapat inspirerad av andra gamla modeller. Och små kristyrer som jag skapat efter Skansens förlaga. De är så fina för att kristyren är så delikat och gjord i flera lager, med en tunn spets.
Några flaggor satte jag dock inte dit eftersom vår stora gran ändå alltid är full av flaggspel.
Den lilla foten står på en tennbricka så att inte skänken förstörs av utspillt vatten. Viktig detalj.
Nu ska jag laga middag och sedan tänkte jag åka på dagens andra gudstjänst. Har suttit i gungstolen och värmt mig en lång stund, efter att ha varit på julskyltning med två av barnen, efter morgonens scoutgudstjänst. En synnerligen fin söndag!
Har varit i ett sällan skådat pyssel-il de senaste veckorna. Just julpynt känns så roligt att hålla på med. Försöker efterapa riktigt gamla modeller och göra dem med noggrannhet.
Har bland annat gjort julänglar av gammalt notpapper jag hade liggande. Det var så sprött att det nästan inte gick att vika. Hittade gräddfärgad självhäftande spets i mina pyssellådor som jag klistrade på. Sedan vek jag ihop notpappret som ett dragspel, i ca 1 cm breda veck. Därefter limmade jag ihop ena änden så att den höll ihop och drog isär den andra delen som en kjol.
Sedan gjorde jag likadant med en mindre bit notpapper och limmade fast på den stora biten som armar. Avslutade med en bokmärkesängel som ansikte och lite mer spets bakom huvudet.
Gjorde en till men utan armar. Väldigt bloggvärlden 2009 när allt var shabby chict!
Och eftersom det kliade i fingrarna gjorde jag också en liten snögubbe av några glittriga kulor jag hade liggande. Limmade fast gröna pärlor som ögon och knappar och orangea pärlor som morotsnäsa. Och tillverkade sedan en liten hatt av kartong. Armarna gjorde jag av piprensare som helt enkel trycktes in i kroppen. Gulligt!
Nu ska jag visa hur man kan göra de vackraste julänglarna av bokmärken och guldpapper!
Blev så inspirerad av dessa gammaldags änglar som jag såg på tradera, att jag försökte mig på att göra något liknande. Hade dock ingen riktig metall att arbeta i – men väl metallpapper från Panduro. Av en lite styvare sort som går att böja. Och så slipper man vara rädd att någon unge ska peta ut ögonen på sig själv med vingarna.
Fina julänglar, va? Jag la först en assiett på guldpappret, ritade av en cirkel och klippte ut. Sedan delade jag cirkeln på mitten. Ena halvan snurrade jag ihop till en kon som jag fäste ihop med limpistol. Perfekta limmet i det läget, när det ska stelna fort.
Den andra halvan fick bli vingar. La den på en grytvante som var lite mjuk och vadderad. Sedan använde jag en sushipinne för att dra ränder på vingarna. Det mjuka underlaget gjorde att det blev tydligare ränder än om pappret hade legat direkt på bordet.
För länge sedan hittade jag dessa antika bokmärken som jag gått och spara på till något särskilt fint pyssel. Det här tyckte jag kvalade in som ett sådant! Jag klistrade fast dem med panokitt-lim från Panduro. Det blir genomskinligt när det torkar och håller riktigt bra. Limpistol är däremot mindre bra till arbeten som dessa, då det blir tjocka klumpar.
Sedan penslade jag botten av ängeln med panokitt-lim och strösslade över lite glitter som jag haft sedan jag var liten och som ursprungligen är pyssel från farmors gömmor. Det har jag också gått och sparat på till något särskilt pyssel. Väl värt väntan!
Gjorde sedan samma sak på vingarna och när de torkat limmade jag fast dem med limpistol på baksidan av ängeln. Jag avslutade med att klippa ut en liten cirkel i guldpapp och klippa jack runtom och göra till en gloria. Fäste med en klutt från limpistolen.
De blev så vansinnigt rara, om jag får säga det själv.
Nu har jag gjord adventsfint i vardagsrummet. Adventsfint är ju någonting helt annat än julpyntat – det är den försiktigare starten. Jag påbörjade en omgörning för någon vecka sedan, tog ner från väggarna och bytte gardiner. Sedan satte jag upp stjärnorna men kom helt av mig med resten för att jag saknade inspiration.
Men nu fick jag feeling! Och jag började som jag brukar när jag gör om.: med att plocka bort så mycket som möjligt för att få en ”ren duk” att utgå ifrån. Tar ner tavlor, hyllor, dukar, lampor och blommor. Och börjar om på nytt.
Först vred jag soffan till en annan vägg. För ny energi och bättre plats för kommande julgran.
Sedan hämtade jag ner tavlorna som stått på vinden sedan i våras, när jag gjorde om i vardagsrummet. Bankade upp dem lite på måfå.
Adderade ett tyg på väggen också, nålade fast det med små knappnålar och tog in golvlampan som stått på verandan. Spikade upp en gammal hylla jag fått av Erica, som stått i magasinet i två år. Ställde fåtöljerna och bordet där soffan stått. Den stora fåtöljen råkade jag visst stöta till på den här bilden. Den står normalt i vanliga fall.
Jag strök en fin julduk och tog ner kandelabern från hyllan.
Nålade upp virvateller ovanför pianot. Här står ofta tända ljus vilket får dem att snurra i vinddraget, på ett vackert sätt. Blev inspirerad av de fina virvatellerna ovanför vedspisen hemma hos Malin och Johan.
Jag la en gammal duk över pianopallen och hängde tillbaka den där vackra, handvävda och broderade dekorationen på väggen under hyllan.
Vi har så stora fönster och det blir så vitt ute av all snö att jag tycker om mörka gardiner. De minskar det isiga skenet och gör hemmet varmt och ombonat.
Nu är det adventsfint i vårt vardagsrum! Egentligen är det bara julstjärnorna, julduken och vivatellerna som är något klassiskt julpynt. Ändå känns det julpyntat av färgerna och myset. Längre fram i december ska jag dock addera julkyrka, änglaspel och annat trevligt. Längtar efter att ta in julgranen också, men det dröjer tills tredje advent eller längre. Man måste ju bevara magin!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
