Min fina lilla trälåda har åkt fram i fönstret igen. Nu full med röda pelargoner.
När vi var hos Jakobs mormor hittade han en söt stringhylla på höskullen. Jag har faktiskt aldrig sett just den här lilla modellen förut. Supernätt och fin!
Där står mina nejlikor som sjunger på sista versen. De höll nästan tre veckor!
Och på köksbordet står en skål med äpplen kan jag berätta. Fast det ser ni ju med egna ögon.
Idag hade jag på mig det här! Loppisklänning, jacka från H&M och skor från Skopunkten.
Och så åt jag lunch med denna sköna böna – närmare bestämt Konstgrepps-Karin
Det var väldigt trevligt! Och titta sickna fina broscher hon hade på sig.
Dessutom hade Karin med sig en egentillverkad present till min lilla bebis.
Då blev jag så här glad! Vad som låg i paketet får ni se en annan dag.
Ostkaka är superenkelt att göra själv. Jag vet att jag säger det om allt men den här gången ljuger jag inte ens!
1 dl sötmandel
3 ägg
5 msk socker
½ dl vetemjöl
3 dl grädde
500 g keso
Sätt ugnen på 175 grader.
Hacka mandeln grovt om man vill kan man skålla den innan.
Blanda alla ingredienser och häll smeten i en smord ugnsform.
Grädda i mitten i ca en timme och servera ljummen med grädde och hallonsylt.
Vi har varit hos Jakobs mormor några dagar och bara vilat och ätit gott! Himla bra och skönt. Jag har legat i soffan och läst hundra ICA Kuriren och så några Allt om trädgård. Jag älskar den tidningen. Både ren inspiration men också handfasta tips och råd. Senaste numret var en Köksträdgårdsspecial – perfekt för mig som försöker lära mig något om att odla ätligt. Jag blir helt hög av trädgårdstidningar och nästan lite tokig när jag tänker på att jag inte kan gå rakt ut i trädgården och sätta igång…har ju så mycket planer…
Vad de planerna är berättar jag själv i senaste numret av tidningen!
Många har undrat hur det känns att få barn när jag inte har någon mamma i livet att rådfråga. Om jag inte känner mig förvirrad och ensam? Och visst är det fruktansvärt hemskt och sorgligt. Ja, så sorgligt att jag knappt vill tänka på det. Men mitt i allt det där finns den en annan känsla också, för jag märker att jag håller på att bli precis som min mamma. Och det gör mig så himla stolt. Min mamma var världens snällaste och alla barn och djur tydde sig till henne. När jag tänker på min mamma så får jag en alldeles varm, lugn och trygg känsla i magen. Hon hade helt enkelt talang för att vara mamma! Så, visst, jag är trött och irriterad mellan varven – man tenderar ju att bli det när nattsömnen störs – men ändå tycker jag att det varit mycket mindre omtumlande att få barn än vad jag föreställt mig. För jag är så redo, mogen och trygg i min nya roll. Och undrar jag något brukar jag tänka – hur skulle mamma ha gjort? På så sätt är jag alltid nära henne, och hon blir levande för mig. Och mormor blir levande för lilla B. Det är en vacker tanke.
Jag kan inte vänta tills tulpanerna jag satte i höstas tittar fram ur jorden. Finns det något bättre än de första vårblommorna? De är helt galet vackra. Oproportionerligt vackra med tanke på hur anspråkslösa de är. Ungefär som våren i allmänhet, innan den kommit igång och börjat grönska. Grå, smutsig, slaskig. Ändå sitter man där och oooar och aaar över hur vacker skiten är.
Två saker jag bestämt mig för att göra nu när jag har barn:
Ta mycket hjälp av alla som erbjuder sig. Att få passa någon annans barn är en av de största gåvor och förtroendeuppdrag man kan få. Varje gång jag fått äran av någon vän eller bekant känner jag mig alldeles mallig. Den gåvan vill jag också ge. Dels för att det är roligt, men också skönt för oss att bli avlastade ibland. Utvilade glada föräldrar ger gladare barn. Vi har redan haft barnvakt massor av gånger och det är rätt skönt att testa och upptäcka att det förstås går alldeles utmärkt.
Låta männen i mitt liv ta ett stort ansvar. Det är så lätt hänt att så fort en kille håller i en bebis så kommer alla och säger nåååååå vad ni är sööööta. Nästan lite nedlåtande, vilket jag vet gör många män så besvärade att de slutar hålla bebisar i rädsla för att bli granskade och uttittade. Men jag brukar helt sonika placera min bebis i famnen på män, gubbar och killar i min bekantskapskrets. Och ta för självklart att de kommer klara av det. Det gör de alltid och alla växer med uppgiften. Och ingen står över axeln och suckar näää så gulligt! En man som håller en bebis.
Jag får en hel del mail och frågor om hur man kan göra sitt hem lite mer UnderbaraClarigt. Jag är inte säker på vad som menas med det riktigt? Men ok, jag gör ett försök till att sammanfatta min stil. Ledorden är färgglatt, själfullt, mysigt, och gammalt. Antika grejer såväl som rent skrot! Här kommer några hållpunkter.
– Jag älskar blommor och krukväxter. Inte bara i fönstret utan ovanpå byråer, linneskåp, soffbord, pidestaler, köksbänken. Framförallt växter som blommar och har ett skirt bladverk. Såsom Pelargon och Hortensia.
– Jag matchar färg med färg och inte allid bara med vitt. Att vitt skulle vara en så himla bra bas som funkar till allt köper jag inte riktigt. Det är en utmaning att få ett helt vitt hem hemtrevligt och ibland tenderar färgerna man kombinerar med vitt att se väldigt hårda ut.
– Jag blandar mönster och älskar att kombinera rutigt med blommigt och randigt med prickigt.
– Jag gör små stilleben av sånt jag gillar. Vare sig det är plåtburkar, parfymflaskor, kaffekoppar eller slickepottar. Arrangerar man pjöllret i små grupper blir det som små installationer som är trevliga att vila ögonen på.
– Jag använder mycket textilier, plädar och mattor. Jag älskar trasmattor i alla dess former! Quiltar, lapptäcken och filtar slängda i möbler ger hög mysfaktor och dämpar ljud och slammer.
– Jag låter vackra gamla bruksföremål stå framme. Plåtburkar, en rostig våg, en mandelkvarn osv.
– Ful teknik göms undan. Skrivaren i linneskåpet och stereon i sminkbordet.
– Jag inreder med böcker och tidningar. Ett hem utan litteratur är dött! Jag gillar att trava tidningar och böcker på bord, i fönster, på hyllor och på golvet. De behöver inte ligga i bokhyllan.
– Jag gillar visserligen pasteller och romantiska prylar – men för att det inte ska bli för puttinuttigt blandar jag med rustikare grejer. Som mitt slagbord och mitt ruffiga linneskåp.
– Jag inreder gärna med ätliga saker. Strössel, skorpor och karameller.
– Prylarna jag använder ofta får stå framme. Tex hushållsassistenten, symaskinen, strykbrädan osv. Då får man ett levande hem där det är en kort sträcka mellan tanke och handling.
– Jag förvarar alla pryttlar i dekorativa lådor. Omklädda skokartonger, rostiga plåtburkar eller resväskor.
– Jag använder gärna speglar i inredningen. De skapar rymd och ljus och riktigt gamla och dimmiga speglar är som vackra tavlor nästan.
– Jag gillar att förändra med tavlor. Gärna lite roliga saker som världskartor och skolplancher. Man måste inte alltid ha dem på väggen. Jag ställer dem gärna på golvet också.
– Jag gillar när det är lite hoven droven här hemma. Ett skönt hopplock liksom. Att man inte har råd att köpa en matchande matgrupp kan ibland bara vara bra!
– Jag tycker man ska våga använda färg på oväntade ställen. En dörrportal till exempel.
Jag blandar gärna högt och lågt. Det romantiska porslinet passar bra till vardags och arvegodset kan vara fint i barnrummet!
– Man behöver inte ha gardiner. Jag är ofta utan. Eller så hänger jag upp en vimpel, pappersgirland eller en ljusslinga i fönstret.
-Jag gillar material som är ”ärliga” som Ernst skulle säga. Massivt trä som är trä och sten som är sten. Inte plast som ska likna trä. Då väljer jag hellre vanlig plast som inte låtsas vara något annat än just plast.
– Jag är en riktig ljusfascist som kan tända och släcka i en halv evighet innan jag är nöjd. Älskar små lampor som ger mysbelysning. Mellan sex och tio olika lampor är lagom i ett vanligt rum. Och så massor av tända ljus förstås!
Smörade knäckemackan full med smör och slickade av allt smör på mackan för att sedan vägra äta upp den för att den var blöt.
Övertygade två kompisar om att vi hade en uggla som bodde i vår skorsten och att de kunde få komma över och titta på den. När de kom hade den till min oerhörda förvåning flugit iväg.
Kissade på heltäckningsmattan i en klädaffär och blev förskräckt över den stora pölen. Så jag la över flera par dyra jeans och sprang därifrån. Berättade inte för mina föräldrar förrän tio år senare.
Hittade på en egen religion och tutade i mina bästa kompisar att den var sann. Tvingade dem att rabbla böner och bränna heliga skrifter. De heliga skrifterna var sidor rivna ur ett kollegieblock och där stod namnen på våra döda förfäder. Samt andra döingar, som min guldfisk till exempel.
Låste dörren till mitt rum och kastade bort nyckeln och skrek sedan förtvivlat på hjälp till mina föräldrar och hävdade att min syster låst in mig!
Var äldst på dagis och kunde minsann både prata engelska och läsa flytande. Trodde snorungarna det vill säga. Vem skulle kontrollera om jag ljög?
Haledudandå vad de är oskyldiga di där små liven!
Idag visar jag mitt ultimata partytrick: stå på ett ben! Det är det minsann inte alla som kan. Ett annat partytrick jag kan är att äta med kniv och gaffel. Det kanske inte låter så avancerat men jag kan berätta att av mig, Melker och lilla B så är jag den enda som kan det! Men så har jag ju gått tolv år i skolan också.
Klänningen har jag lånat av min syster, skärpet är second hand och skorna är en gammal modell från Din sko.
Det här receptet brukar jag använda när jag gör våfflor:
ca 4
ca 90 minuter
4 dl mjöl (vetemjöl eller dinkelmjöl)
3 dl vatten
1 krm salt
4 dl vispgrädde
3 msk smält smör
Idag är Jakobs bror och pappa här. De gräddade och bjöd på våfflor med grädde och hallonsylt.
Lilla B fick sitta med och titta på såklart. Jag erbjöd honom en våffla men han nekade. Bortskämda unge!
Melker blev inte bjuden på någon våffla men han hade definitivt inte tackat nej!
Några tulpaner som brutit sina stjälkar får stå i gräddsnipan istället för vasen.
Melker drömmer om våfflan som inte blev och grädden som han aldrig fick smaka.
Jag har flera gånger fått frågan vem som egentligen sköter mitt barn eftersom jag verkar pyssla med så mycket annat? Ibland antyds det att jag inte tar mitt mammaansvar. Tydligen är det oerhört provocerande när en nybliven mamma gör något för sig själv och inte bara är med sitt barn. Typ sminkar sig, planterar blommor och syr nya köksgardiner. Men jag kan lugna alla oroliga med en glädjande nyhet: barnet har en far – det är helt sant! Han har en far som varken är varken tappad bakom en vagn eller född i farstun. Som väljer att vara hemma hela det första året med honom. På så vis hinner lilla mamma få göra något själv också. Jag förstår att det låter som hittepå och science fiction – men bli inte arg på mig för det!
Det knäppaste är att alla som mästrande sa ”du kommer inte ha tid för allt det där hemmafixet när du har barn” nu blir sura när jag visst har tid. För när man lever jämställt så hinner man. Inte allt. Absolut inte. Men i alla fall lite av det man tycker är roligast. Jag tycker att det är himla roligt att inreda och vara kreativ så då gör jag det. Klart att jag prioriterar bort många saker också. Det fattar väl vem som helst. Men det blev väl en trälig blogg om jag bara skrev om det? Hej bloggen. Idag gick jag inte ut på krogen. Ej heller på bio eller till biblioteket. Imorgon kommer jag inte besöka gymmet, gjuta en avloppsbrunn och absolut inte snida en dalahäst. Jag kommer lägga noll minuter på viktreduktion och noll minuter framför teven.
Alla väljer olika. Jämför er inte med mig för jag jämför mig då rakt inte med er.
Idag var jag hos Erica för att fira en lyckad radiosäsong med fina lyssnarsiffror – och smida planer för framtiden!
Vi smackade i oss det här bland annat och jag skrev så att pennan glödde. Men nu är jag hemma igen och ska städa huset tillsammans med Jakob. Det är kul att bo stort men det betyder också att själva stöket blir större. På något konstigt vis.
För en tid sedan blev jag intervjuad på scen. I publiken satt mest äldre människor. Jag fick några frågor om Husmorsskolan i P1 och när jag berättade vår tanke bakom – att lyfta fram för allmänheten den kunskap som äldre kvinnogenerationer sitter på men som föraktas och ses ner på – eller tvärtom plockas fram på nytt utav stjärnkockar, designers och forskare utan att de ursprungliga uppfinnarna (kvinnor och husmödrar) får credden. När jag sagt det så reste sig ett helt gäng av de äldre damerna ur sina stolar och applåderade med händerna ovanför huvudet och ropade bravo!
Då blev jag rasande stolt. Jag önskar att jag haft en kamera att för alltid bevara ögonblicket med. Och när jag tänker på det nu så känner jag att de som provocerats av det här programmet och dess namn och tyckt att det är bakåtsträvande, oviktigt och ofeministiskt verkligen inte har förstått någonting om någonting. Så tänker jag. Och så tänker jag på farmor i himlen och mormor på jorden. Och att om någon kommer och säger att det som de gjorde var strunt och inte värt någonting. Ja då tar jag fram ett gevär och så skjuter jag dem.
Jag har känt mig så himla vårpeppad hela dagen idag! Vaknade av hantverkarna som höll på att sätta in vår nya fina ytterdörr i gammaldags stil och när jag kom ner på morgonen var det bara så himla ljust och fint och och vårigt i vartenda hörn! Jakob storstädade köket igår kväll och jag satte upp nya gardiner och klädde om kökssoffan. Jag har plockat fram lite röda accenter igen, som har fått vila sedan i julas.
Quilten jag fyndade på mellandagsrean har jag klätt om kökssoffan med. Perfekt eftersom den är lite vadderad och gör soffan mjukare. Jag bara svepte den kring sitsen och fäste med min häftpistol på undersidan. Tyget som ”blev över” pulade jag bara ner under locket.
På köksbordet står en härlig och lite vildvuxen tulpanbukett jag fått från gänget på tidningen Yourlife. Tack snälla ni!
Idag är bara en sån där dag när jag är så himla glad och livspeppad att jag blir tårögd. Jag har världens finaste unge – frisk och glad och len som en vetedeg! Världens finaste man och hela våren full av roliga, mysiga, spännande och lite hemliga planer. Jag bara känner hur hjärtat sväller av tacksamhet och kärlek till Gud. För ganska precis tre år sedan stod jag vid min mammas dödsbädd, verkligen på botten av den djupaste avgrund. Tänk om jag då vetat att jag skulle få bli glad igen – ja till och med lycklig! Livet är förunderligt.
Idag gick jag till frisören och bad om att få bli en bättre version av mig själv. Inget märkvärdigt – bara bort med de vidriga röda topparna och så i med en kall nyans som får ögonens färg att framträda och gör huden sval och blek istället för grisskär som den blir när jag har varma färger.
Och så en tjock rak lugg på det. Mmm…ljuvligt att få bli ompysslad i nästan tre timmar, dricka kaffe och äta kaka. Inte en enda en som samtidigt försökte äta från mina bröst.
Jag klipper mig alltid på WOW i Umeå. Gärna hos Helene, hon gjorde min bröllopsfrisyr också. Det är så skönt att gå till en frisör man har förtroende för och bara be dem göra vad de vill. Här är några smakprov på hur det sett ut tidigare när hon klippt mig. Men idag blev det alltså något väldigt neutralt eftersom jag vill spara ut till långt hår och ha en färg som jag inte ständigt måste förbättra.
(Kjolen är från Åhléns, toppen Gina, skärpet loppis, skorna från Skopunkten och hatten minns jag inte var jag köpt riktigt.)
(Mammas gamla Husqvarna – en riktig trotjänare)
Det här är så typiskt mig. Förkyld med sprängande huvudvärk och dålig nattsömn i bagaget. Och så sätter jag igång att sy dukar och byta gardiner i köket. Det kan låta som en dålig idé men faktum är att jag blir piggare av sådana här aktiviteter. Förutsatt att jag är lite lagom sjuk – när jag är riktigt förkyld tröstäter jag istället. Det gjorde jag igår. Ostkrokar närmare bestämt.
Jag får ofta sådana här infall och varje gång är jag glad att jag sparar på det mesta. Har man högar av tygstuvar, kuddfodral och mattor i gömmorna går det alltid att skapa när man är sugen. Oftast gör jag inte om för att jag är missnöjd. Jag vill bara ha förändring – framförallt vill jag skapa något och få utlopp för lite uppdämd kreativitet. Tur bara att jag har en nöjd bebis. Med ena foten på symaskinens gaspedal och den andra gungandes babysittern så får jag jobba tämligen ostörd. Enda problemet är väl att jag får förslitningsskador mellan benen av allt bräsande. Hähä.
Mulna dagar som den här sitter jag med skissblocket och planerar allt jag vill göra i trädgården. Det är inte lite det. Jag har högtflygande planer på en kryddträdgård alldeles nära köket och rosor bredvid farstubron. Ett blommande körsbärsträd utanför fönstret och så fler pallkragar för i år ska jag odla squash. Jag kan väldigt lite om trädgård egentligen men jag läser precis allt jag kommer över. Trädgård är på ett sätt roligare än inredning eftersom trädgården har sitt eget liv och förändras så mycket för varje säsong. Dessutom behöver det inte bli särskilt dyrt. Har man vänner med trädgård kan man ju dela växter med varandra och byta frön.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print
