Va? Jag är ju en typisk fika-person! Det har jag alltid varit och kommer alltid vara. Så tänkte jag spontant häromdagen när jag läste era olika läsarkommentarer till inlägget där jag berättade om min sportväska. Framför allt handlade inlägget om att jag är lite mallig över att det i mitt DNA finns spår av träningsvanor som jag ärvt och nu kan plocka fram när jag jobbar på att förbättra hälsan. Så här reagerade läsaren Karro:

Åh vad jag är glad för din skull! På riktigt glad. 💪🏻💪🏻💪🏻 Och samtidigt sur och lite avundsjuk. Jag har nämligen alltid tyckt att det varit så skönt att läsa din blogg och känna ”det finns en till som jag!” En till som inte hakat på träningstrenden och en till som väljer kakor och bok framför skidspåret.

Avundsjuk på mig? Kakmonstret Clara? Va?!

Så tänkte jag en stund till på det Karro skrivit och började kolla katalogen över mina recept. År för år backade jag bakåt i tiden och tametusan Karro – det verkar som att du är något på spåren!

Det var mer kakor förr. Överhuvudtaget mer sötsaker. Maffiga bakverk och smaskiga desserter duggade tätt 2010-2015, när jag runt 25-30 år. De sötsaker jag fixade som ny småbarnsmamma var också mer spektakulära än det jag bakar i dag.

2013 kan ha varit mitt söta rekordår! Då var mina bakverk och desserter iögonfallande. Den vårvintern bloggar jag till exempel om semlor, men framför allt bakade jag med kakao och socker. Det är varm choklad, söta chokladbollar till kaffet, kladdkaka med vit choklad, chokladmousse med apelsinsmak och dessutom en hel del annat vinterfika. Allt inom bara ett par månader. Måste haft en djup chokladperiod just innan jag fyllde 27!

Kolla bara in den här skapelsen från samma period!  Värmande dryck på vit choklad med mjölk, marshmallows, maränger och grädde.

I den här epoken snöar jag också in på våfflor. Innan 30 hade jag en rad olika recept för att reda ut hur man gör riktigt frasiga våfflor!

Trave med våfflor på guldkantad tallrik.

Det verkar som att vårvintrarna fått min söta tand att växa. Särskilt under Bertil och Folkes småbarnsår. Åh, kolla mina kladdkakemuffins från ett barnkalas 2012:

Muffins av kladdkaks-smet står färdigbakade på tårtfat. De är dekorerade med grädde och frukt.

Dessutom bakade jag semlor som såg ut som muffins:

Muffins? När bakade jag ens såna senast… jo i höstas och då såg de ut så här:

Mina muffins på äpple och yoghurt har minst sagt en vuxen aura. Ser att jag själv beskriver dem som “Lite lika hästfoder till utseendet”.

Vad har hänt sen 2015?
Bakade jag mig slut på muffinsfluff, mousse och kladdkaka då?
Föråt jag mig på coctailbär?
Satte jag slickepotten i halsen de första småbarnsåren?

Svarar JA på allt. Och jag kommer igen. Kakmonstret i mig kan inte dö. Mitt receptarkiv skvallrar om att mina söta perioder går i skov. Lite upp och ner. Ett av mina första recept från 2008 var till exempel nyttiga chokladbollar på torkad frukt. Ser ut som något hästen lämnat i hagen. Men oj så nyttiga!

Nyttiga chokladbollar blir inte lika runda som den traditionella chokladbollen, men lika god. vfmode-4031.jpg

Jag lovar – sockerbagaren Clara kommer igen! För även om jag äter nyttigare nu än någonsin älskar jag maffiga och vackra bakverk som jag gjorde 2010-2015. Håller just på att fota nya recept till en ny bok jag gör med Annakarin… dreglar mellan tagningarna.

Tack Karro för din inspirerande kommentar! Kanske är det också så att olika sorters fika funkar för olika tider i livet? Jag tänker intet leva på hästfoder ttills jag dör. Som tant kommer jag ogenerat fylla min assiett med småkakor. Sju sorter till galet starkt kaffe. Kakorna ska vara som små hantverk. Som snurrorna i den här filmen: