För sjätte året i rad är det dags för Fånga Februari! Min populära fotoutmaning där vi hjälps åt att fånga februari i bild (och text). På insta, blogg, threads, stories, tiktok, facebook eller var man nu är aktiv!
Vi börjar traditionsenligt den första februari och jag och utmanar dig att hålla ut till den 29:e! Lämpligt nog är det skottår i år och februari månad är preciiiis lika lång som alfabetet. Därmed fick varje bokstav en egen dag.
Lägg fokus främst på att ta en passande bild – eller kanske bara på att skriva något som ordet väcker i dig. Använd hashtagen #fångafebruari så jag hittar igen dig i flödet. Alltid kul att se vad ni postar för någonting. Förhoppningsvis hjälper utmaningen till att baxa oss igenom den sista mörka månaden innan ljuset återvänder helt.
Och om du inte kan läsa min handstil är orden alltså
Det är SÅ skönt att vara ute i friheten igen. Man vill ju bli lyssnad på som poddare. Helst av många! I veckans avsnitt pratar jag om de bästa – och värsta – gubbarna jag jobbat med i tevebranschen. Jag har sett Killinggängets dokumentär och fastnat på ett citat av Andres Lokko. Dessutom berättar jag om varför Erica och jag tyvärr inte jobbar ihop längre. Det involverar polisen.
Malin listar vad som är ute och inne under 2024, stalkar Magnus Carlsson på en tågperrong och får höra tveksamt beröm uttalas av Jan Guillou.
Varannan vecka är det gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
Nu tänkte jag att vi ska hoppa tio år tillbaka i tiden och ta en titt på hur jag klädde mig 2014. Vad som känns passé – och vad som hade funkat än idag!
I januari för tio år sedan var jag gravid med Folke. I tredje månaden om jag räknat rätt. Prickar var en favorit och jag är så ledsen när jag tänker på att jag skänkte bort den här klänningen. Fallet var enormt fint. Den prickiga sjalen i håret använder jag dock fortfarande.
Drabbas av väldig ömhet för den här flickan. För ja, jag ser ju så ung och flickig ut. 27 år och snart tvåbarnsmor. Och med en karriär som snurrade allt snabbare och ingen koll på hur jag skulle kunna hantera alltihop. Hur man gjorde för att få återhämtning eller ta hand om sig själv.
Tydligen var hårrosetter en viktig grej. Tror det här var Bertils fluga som jag använde som diadem. Stövlarna är fantastiskt tjusiga från Din Sko. Ser typ ut som vintagestövlar från 1800talet. Säkert 20 år på nacken. Jag har kvar dem fortfarande och tids nog blir de på modet igen. Klänningen har däremot skänkts vidare. Tycker att plisseringar över magen är svårt.
Idag fotar jag outfits mer i miljö men då hade jag min outfitvägg som jag fotade nästan allting framför. Den här pennkjolen från H&M använde jag tills den gick i bitar. Så stretchig och skön. Har alltid trivts i pennkjolar med stretch när jag varit gravid. Den enda gången då jag inte blir självmedveten över magen och snarare putar mer än drar in den.
Jumperfabriken var mitt favoritmärke. Hade alla möjliga sorters stickade klänningar från dem. Tycker fortfarande att de gör väldigt mycket fina kläder! Den loppade väskan använde jag mycket även i somras. Den blå kappan lever kvar men mer som konstnärsrock när jag stökar omkring.
Smycken användes inte så flitigt men när det väl skedde var det statementsmycken. Som den stora tunga metallkragen jag målat röd.
Någon slags röd omlottklänning har alltid funnits i min garderob. Men just den här är bortskänkt och ersatt med en annan. Gillar mitt hår på den här bilden! Kul med en riktigt hög knut.
Här minns jag att vi bakade bullar inför Bertils treårskalas. Sedan golvades jag av den värsta magsjukan någonsin. Var helt förstörd i flera dagar. Har aldrig upplevt något liknande varken före eller efter.
Men strunt i det för oj vad söt jag var i min fladdriga topp! Och allting hemma gick visst i pasteller. Leila och Cath Kidston var husgudarna.
Här fixade sminkösen Carro mig inför en omslagsplåtning till Amelia.
Jag vet att jag är 27 år men när jag ser den här bilden tänker jag
– Är det verkligen rimligt att ett barn ska ha barn?
Hela min uppsyn andas någonting väldigt flickigt och ganska skört.
Klänningen kom från Maria Westerlind som också var all the rage på den tiden. Finns hennes märke ens kvar idag?
Lite tuffare i favoritkjolen, leopardjacka och skinnboots med träcklack som jag fortfarande använder ibland.
Jag har alltid tyckt att jag är som finast när jag är gravid. Jag får tjockt hår, stora läppar och tappar dessutom i omfång överallt utom kring magen. Men framförallt ser jag så helig, fin och fridfull ut. Det är ju kul! Mindre kul att den finaste perioden i ens liv pågår under så få månader.
Den här klänningen finns kvar i min ägo för övrigt!
Liksom den här som jag köpte när Bertil var bebis. Fint från Lindex!
Jag körde då – och gör fortfarande – mycket på scarfs eller huckle i håret. Så skönt när man ska arbeta. Klänningen var ett lopppisfynd som tyvärr inte finns kvar längre.
Den här klänningen fick jag låna till en plåtning, från Kii som fortfarande fanns kvar i Umeå vid den här tiden. Snacka om saknad butik! Minns tyvärr inte märket men bar den till vita loppade klackskor som jag aldrig skulle bära i dag. Jo, kanske förresten. Om jag pimpade dem genom att måla om dem eller sy på något roligt?!
Älskade den här jeansjackan som jag fick av Sandra Beijer. Hon hade ett så fint designsamarbete med JC på den tiden. Bar den till något sladdrigt reafynd med magen stolt i vädret. Jackan finns kvar men passar bättre i storlek bättre på min tioåring än på mig. Conversen är dock samma som jag bär än idag.
Det grå linnet är en fortsatt favorit i all sin enkelhet.
Så föddes då Folke. Eller Stefan Löfven som vi kallade honom – eftersom de var rätt lika i början. Här är han bara någon vecka gammal och jag är finklädd för att vi hade Marstorps Gårdsbutik öppen och då hängde jag där och prata med kunder. Drog på mig världens mjölkstockning efter den där dagen.
Kjolen är ett loppisfynd som hänger med än idag. Koftan med frukter och bär är ett designsamarbete mellan Sonia Rykiel och HM och jag använder den fortfarande.
Stretchiga omlotter var ett favoritplagg under många år. Den här kom från Indiska och jag tyckte att den var sååååå snygg. Idag tycker jag NEJ!
Klädd i Jumpefabriken från topp till tå och med ny styling av håret. Det var verkligen tvära kast stilmässigt. Och det är det ju fortfarande!
Mormors rutiga gamla skjorta och kortkort jeanskjol från American Apparel bar jag ofta. Så snygg i håret här. Men det är en frisyr som inte riktigt passar mig längre, tyvärr.
Den här outfiten är nog närmast vad jag skulle kunna ha idag. Som vardagskläder. En loppad klänning med en slängig kofta. Skönt och inte så tight och skavigt.
Typiskt outfit som jag inte skulle bära idag. Skulle framförallt styla den roligare. Det är ju liksom ingenting? Det är bara en klänning och ett par skor. Varför har jag inga smycken? Inget roligt i håret? Ingen knäpp ring eller missmatchande kavaj utanpå? Trist.
Kan se tillbaka och minnas precis varför jag köpte ett plagg. Amningsvänligt är det första som slår mig. Och det är faktiskt ganska schyst med hur den blusar sig i midjan. Lite lagom slängigt och svängigt.
Avslutar med en bild på en klänning jag designade åt Jumperfabriken. Den har fortsatt att vara en storfavorit – till exempel bar jag den på Ericas dotter Isas studentfest förra året.
Liten tvåbarnsmamma som var så fin och så duktig. Som kämpade och öste ur och ändå blev det bara mer och mer vatten i båten. Jag var knappt mammaledig alls med Folke utan fladdrade runt som en osalig ande som försökte få någonting gjort. Jag kände mig otillräcklig och nedstämd och känslan eskalerade. Precis ett år senare kraschade jag in i en utmattning som jag tio år senare fortfarande känner sviterna av. Usch. Vill bara krama om den där personen och skydda henne från allt!
Vaknade med molande mensvärk imorse. Jaha. Det var därför jag inte kunde hitta en enda kjol som gick att stänga igår?! Hela ländryggen är avdomnad, magen är som en fotboll och det strålar smärta från ljumskarna ner i låren. Till och med armarna känns kraftlösa och tunga.
Vilken turatt jag får jobba hemifrån, tänkte jag. Har tänkt det många gånger senaste veckorna när vädret varit ovanligt grinigt och kroppen varit trött. Att känna sig lite vissen och inte orka vara social – men ändå orka jobba – är nog en känsla många känner igen. Och då är det skönt att faktiskt få jobba, utan att göra våld på sig själv.
Men jag kan också se problem med att jobba hemifrån, relaterade till just hälsa. I alla fall om man som jag har lätt för att få ångest och jobbiga tankar. En dag i höstas vaknade jag med ångest som växte under förmiddagen, ganska kraftig sådan som fick mig att vilja krypa ur mitt eget skinn. Men jag var tvungen att åka in till stan, spela in ett radioprogram och prata med folk i radiohuset som jag känner ytligt. Slänga lite käft och vara trevlig. Och efter jag gjort det i en timme var den där ångesten som bortblåst. Jag kände mig nästan som vanligt igen och ångesten kom inte tillbaka mer den dagen. Inte heller de konstiga tankarna som växt till stora monster i mitt huvud.
Även om man är introvert är andra människors sällskap viktigt. Andras energier kan hjälpa ens egna på traven. Overklighetskänslan som kommer av att vara ensam för mycket – den bryts när man tvingas ut ur sin egen skalle. Att jobba hemifrån är bra på sitt sätt, men det har verkligen sina baksidor. För ganska ofta när man bara vill dra sig undan är det precis det man inte ska göra. Man skulle må mycket bättre om man utsattes för världen.
Det finns massor av saker att se fram emot. Här är sånt jag längtar lite extra mycket efter just nu…
Bertils födelsedagskalas. Det markerar alltid starten på en annan slags vinter. En vinter när solen orkar in i köket och när dagarna inte är så förtvivlat korta.
Februariblå himmel. Just nu är den blå himlen fortfarande blek och genomskinlig. Men i februari börjar den mer och mer anta den sportlovsblå nyans som är så hoppfull att titta upp i. Känns som att den slussar energin rakt in i bröstkorgen på en.
När verandan blir så solvarm att man kan sitta där och dricka kaffe. Då sätter jag igång med städandet och röjandet och slänger ut vinterns ansamlade bröt. Skurar och fejar och gör fint. Att ha en plats i hemmet där man kan vara både inne och ute på samma gång och möta vårsolen så tidigt som möjligt – det är lycka!
Öppen ytterdörr mot verandan. När den är solvarm kan dörren stå öppen dit ut och hela nedervåningen badar i ljus.
Fettisdag. Äta årets första semla. Brukar spara mig till själva högtidsdagen för det blir alltid extra festligt då.
Gå till frisören och göra någonting förhoppningsvis ganska dramatiskt. Jag räknar ner dagarna!
Ha uppstartsmöte med Lotta kring formen på min nya bok och så småningom få se hennes första skisser. Då vaknar nästa nivå av skrivpepp!
Sportlov med barnen. Här i Västerbotten dröjer det visserligen ända till vecka 10. Men det gör också att vårvintern hunnit komma igång på riktigt. Jag ska åka skidor, sola i en driva, skriva bok, spela spel med barnen och bada bastu.
Jag känner mig så glad när jag vaknar denna lördag. Klockan visar 09.38 och familjen har låtit mig sova. Jag rycks ur en dröm där jag ska gifta mig i en jätteful fjällstuga, men plötsligt istället är hos min frisör som irriterat säger.
-Det var ju Jakob vi skulle klippa idag. Varför är du här?
-Det är för att det här är en dröm, skrattar jag till och vaknar.
Tretton arbetsdagar in i januari och det känns liksom lent inuti. Har inte haft något samarbete jag måste göra och bara enstaka möten. Mest har jag fått sitta vid min dator och fokusera. Skriva på boken och skriva på bloggen och däremellan gå lunchpromenader i dagsljus. Och varje kväll när barnen somnat har jag badat badkar och läst. Det känns som att jag på ett närmast våldsamt sätt har angripit återhämtningen. Jag SKA få dagsljus. Jag SKA få återhämtning. Jag SKA bli varm. Två timmar med en bok i badet känns som fem timmar framför en serie. Tiden går långsamt och min återhämtning blir grundlig. Vid tiotiden ligger jag i sängen och gäspar.
När jag märker hur bra jag mår av att få skriva och skapa ostört och uppleva timmar av sammanhängande flow. Då ifrågasätter jag varför jag fortfarande håller på med så mycket annat jox? Varför lägger jag så mycket av min tid på fel arbetsuppgifter? Och när det finns luft i schemat så märker jag hur kreativ jag blir. Jag har tusen ideer, uppslag och tankar om vad jag vill skriva om och skapa. Det finns inget stopp! Efter att ha jobbat med ett kreativt yrke i hela mitt vuxna liv har jag insett att ju mer jag begränsar min arbetstid och antalet saker jag gör – desto mer kan jag i slutändan producera. Det är helt anti-intuitivt och det är därför det har tagit sån tid att få syn på.
Nu ska jag kliva ur morgonrocken och gå ut med barnen. Vi ska åka skrana i mördarbacken och efter lunch blir det nog skridskor. Efter en vecka där hjärnan levererat ska jag fylla på med med dagsljus, rörelse och tid med familjen.
Några lärdomar jag gjort i livets hårda träningsskola…
Du ska träna tillräckligt kort och tillräckligt lätt för att vilja göra om det igen imorgon. Först med ökad träningsvana och rutin behöver börjar du träna lite tyngre pass som prövar psyket. Men det är en tolerans som måste övas upp.
Hur du avslutar ett pass påverkar hur villig du är att träna igen nästa gång. Därför är det klokt att avsluta alla pass med någon enkel och rolig övning. Hjärnan tenderar att glömma bort hur passet var som helhet och snarare minnas hur det kändes i slutet. När jag tränar med min PT börjar vi alltid med de tyngsta övningarna. Således alltid marklyft först! Och när jag springer avslutar jag ALLTID med att gå i 10-15 minuter tills pulsen lugnat sig. Att komma hem efter löpning och känna sig nästan som vanligt – bara lite svettigare – det är en fantastisk känsla.
Att träna sällan kan paradoxalt nog vara jobbigare än att träna ofta. Av flera anledningar. Jag har aldrig haft mer träningsvärk än när jag styrketränade en gång i veckan. Kunde knappt gå dagarna efteråt – och när träningsvärken väl klingat av var det dags för nästa pass. Tränar jag styrketräning två gånger i veckan eller mer får jag väldigt lite träningsvärk. Och det mentala spelar också in. Min man tränar sedan ett tag tillbaka på gymmet sju dagar i veckan för att “det är skönt att slippa fundera på om jag ska till gymmet eller inte. Jag ska alltid dit”. Och själv känner jag att min ideala träningsfrekvens faktiskt är 4-5 gånger i veckan. Då blir det aldrig så långt mellan passen att jag hinner bygga upp det där inre motståndet. Istället går jag runt med den high som man får efter träningen och längtar tills jag ska få träna igen!
Trevliga vanor ihopkopplade med träning fungerar som en positiv förstärkning. Vanorna kan variera över tid. Ett tag åt jag alltid en god proteinbar efter min tisdagsträning och ringde en kompis medan jag körde hem från stan. Brukade längta efter den fridfulla stunden! Efter fredagsträningen stannar jag gärna kvar och vilar i solrummet eller bastar och gör hårinpackning. På sommaren kopplar jag ihop träningen med bad. Efter löpturen eller styrkepasset gör jag bomben från bryggan och boostar endorfinerna ännu mer! Och en enkel men till synes oansenlig vana, är att ha en liten kalender vid mitt nattygsbord. Den har en enda funktion: att skriva ner när jag har tränat och vad jag gjorde. Informationen finns såklart redan i appen till mig pulsklocka. Men det är så makalöst belönande att ta fram min lilla kalender innan jag somnar och notera på papper.
Reservera en bra ljudbok eller favoritpodd enbart för träning. Kan längta efter att köra rodd till En varg söker sin podd och springer faktiskt hellre till prat än musik. Tiden går ju snabbare! Men än mer effektivt är det att lyssna på sånt som handlar om hälsa, träning eller kost. Aldrig blir jag så stark i skidspåret som när jag lär mig om fytokemikalier eller träningen skyddande effekt mot hjärt- och kärlsjukdomar. Smart blir jag till på köpet!
Förläggarföreningens topplista över 2023 års mest sålda fackböcker har precis släppts och Underbara Vinter kom på plats 17. Och dessutom fick Underbara Vinter igår ta emot priset som Årets Kokbok. Adlibrispriset är läsarnas bokpris och jag är stolt bara över att ha blivit nominerad. Men att så många velat lägga en röst på min bok känns helt overkligt. Har aldrig varit med om ett sådant här mottagande av någonting jag skrivit förut!
Jag kunde inte vara på plats vid utdelningen igår tyvärr, men skickade en hälsning på länk! Och så höll Alexandra Lidén på mitt fina förlag The Book Affair ett litet tal.
Jag är så tacksam till ALLA som har köpt min bok och som är anledningen till att jag nu vågar viga ännu en vår åt att skriva. Idag lämnade jag tredje kapitlet på min nya bok och imorgon påbörjar jag det fjärde och går sedan med lätta steg in i helgen.
Jag är SÅ glad att så många blivit prenumeranter på podden! Den kostar 29 kr i månaden och vi släpper ett avsnitt i det fria varannan vecka och däremellan betalavsnitt inne hos Under Produktion. Där kan ni också lyssna ikapp på ett års avsnitt från Podme som legat bakom betalvägg. Har du av någon anledning problem med att få rätt på prenumerationen så tipsar jag dig om att skriva till Alex på support@underproduktion.se som är väldigt hjälpsam och bra. Och snabb på att svara!
Dessutom – bland de som blir prenumeranter (denna vecka och förra) lottar vi ut fem fullmatade bokpaket från Malin och mig.
I veckans avsnitt diskuterar vi kändisar som svarar otrevligt på sina läsares frågor. Och jag undervisar Malin i hur en bra vännina ska vara och vad man inte ska säga. Hur väl stämmer populärkultur-schablonen av vänninor som samlas för att spy galla över sina killar? Malin skriver till Schyffert och jag får stresseksem på kuppen. Och veckans lista? Ja, den handlar om små, små saker som får mig att gråta av raseri.
Spolar upp ett hett bad när Jakob lägger barnen. Tar fram boken jag hela tiden går och tänker på och en skål med skalad pomelo. Sjunker ner och låter kroppen bli riktigt, riktigt varm för första gången den dagen.
Hämtar barnen från skidträningen i byn. Rödsvettiga pannor och upphetsat berättande om hinderbanor och fotboll på skidor. -Det var sååå kul!
Jag gör iordning morgonens första kopp kaffe, matar elden med några fler klabbar och sjunker ner i korgstolen bredvid den. Dricker långsamt och startar dagen makligt.
-Jag är så stolt över min mamma! säger nioåringen högt – men liksom för sig själv – när han sitter vid matbordet och slevar i sig efterrätten.
Går runt i bokaffären, stryker på omslag och klämmer på ryggar. Fundera på allt jag vill hinna skriva i mitt liv och att jag kanske har möjligheten till det.
Pulsar ut tidigt i det ymniga snöfallet och fyller fågelmataren med solrosfrön. Står sedan vid köksbänken och betrakta domherrar och talgoxar som flockas kring maten, trots att det knappast ljusnat ute än.
Vi äter en stökig fiskpinne-middag och barnens kompis är på besök och något som sägs får alla att bryta ihop av skratt. Att munhuggas kring bordet, retas och sedan krevera av Folkes förvirrade inpass i samtalet. Essa börjar skälla av uppståndelsen och jag skrattar så att jag resten av kvällen går runt med hosta.
På väg hem från stan, fredag eftermiddag. Ensam i bilen och med ett färdigskrivet kapitel i datorn. En känsla av att vara något på spåret efter att ha fått sitta och skriva med flow i nästan fem timmar. Glömma av klockan och att det börjar bli mörkt, bara för jag är så uppfylld av att få skapa.
Hur hinner du göra något eget på helger, kvällar och lov? All tid går ju åt till att vara med barnen? skrev läsaren Maria till mig
Jag får den frågan ofta och har alltid reagerat med viss förvåning. På att mammor verkar känna sådan press på att umgås med sina barn hela tiden. Jag minns inte att mamma och pappa var med oss särskilt aktivt när vi var barn. De var däremot hemma och i närheten så att vi kunde vara med dem, vad de nu än gjorde. Om mamma satt i tvättstugan och sydde eller pappa höll på med något i garaget eller lagade mat. De fanns nära fysiskt och var mentalt tillgängliga och alltid intresserade av oss. Men leka fick vi göra själva. Och jag hade en fantastiskt kärleksfull uppväxt!
Har man riktigt små barn behöver man ju passa dem aktivt – men även då har jag hela tiden framhärdat i mina sysslor och intressen och försökt leva så vanligt som möjligt. Jag har haft med barnen när jag laddat tvättmaskinen, vispat en pannkakssmet eller städat. De har varit med mig i odlingen och när jag åkt och handlat mat. Jag har däremot inte suttit och lekt särskilt mycket.
Visst vill jag umgås med mina barn när vi är lediga. Jag frågar om de vill spela kort, rita eller följa med och åka längdskidor. Och om de ber mig att göra något särskilt, så försöker jag att göra det. Men jag ägnarinte hela dagarna åt det. Och om mina barn kommer och klagar på att skärmtiden är slut och på att de inte har något att göra – så ger jag kanske ett par tre förslag på aktiviteter. Men om inget faller dem på läppen så säger jag att de får hjälpa till att vika tvätt, gå ut med komposten, ta Essa på en promenad eller skotta farstubron. Då brukar de drypa av ganska snabbt och hitta något att leka. Eller faktiskt hugga i med en syssla.
Det jag däremot finns är till hands. Vi äter middag ihop. Kvällsfikar och sitter kvar och pratar. Jag skojar och retas med barnen, frågar saker och berättar om mitt eget liv. Fångar in dem i en omfamning och kysser i håret. Jag finns alltid till hands för dem. En kompis som är psykolog sa en gång till mig “du är så föredömligt ointresserad av dina barn”. Vilket fick mig att först blir lite förnärmad – men sedan glad. Eftersom jag tror att det sätter en stor press på barn, när deras föräldrar är överdrivet intresserade av allt de säger och gör. Barn får trygghet av att vara en del av flocken – men inte av att styra flocken och vara dess huvudfokus.
Det är förstås inget fel på att leka med sina barn, om det är ens stora intresse. Men jag tror att många nutidsmammor håller på att dräpa sig för att det känner att deras barn ska vara deras huvudsakliga umgänge och intressenär de faktiskt inte är det. Och kanske sitter de där fysiskt närvarande men är lååååångt borta i tankarna rent mentalt. Men jag strävar efter att vara närvarande i tankar och hjärta – men fysiskt ägna mig åt att leva ett vanligt liv med sysslor, intressen och aktiviteter som jag alltid har ägnat mig åt. Jag är ju flockledaren! Men ungarna får gärna haka på mig om de vill.
Som jag nämnde i lördags vaknade jag med en helt blank dag framför mig. Och en ovanlig – men obändig – lust till att städa köket. För även om vi städar det varje vecka så är det ju saker man inte hinner med i den vardagliga städningen. Lister, skåpluckor, knoppar, att dammsuga ur lådor och sånt där. Och jag har liksom inte haft inspiration till att göra fint i köket efter jul, eftersom hela rummet haft en fadd känsla. Det har behövts en grundstädning, som ingen av oss haft ork till. Förrän nu.
Fläckig spis med äckliga fettiga oljeflaskor.
Hyllplan i behov av både dammsugning och en rejäla urdiskning.
En kletig känsla i hela köket som inte inspirerar till att släppa in vårvinterljuset i februari..
En fullkomligt fallerad ordning i alla lådor och igen som hittar någonting längre. Men här kommer en riktigt långrandig redogörelse för hur städningen framskred.
Jag satte igång vid halv elva på förmiddagen. Farmor kom och hälsade på och lekte med barnen och Jakob donade på med andra projekt här hemma. Jag satte på en bra ljudbok (Förnuft och Känsla av Jane Austen) sedan tog jag på mig träningskläder och dukade fram rengöringsprodukter, dammsugare och fräscha svampar och trasor. Därefter började jag i ena hörnet i köket. Nämligen med spisen.
Först tog jag loss det fettkladdiga filtret från köksfläkten och la i blöt med diskmedel och såpa. Sedan torkade jag ren fläkten utanpå och inuti. Därefter tog jag loss alla järndelar från gasspisen och la i blöt i såpvatten i badkaret. Och så tog jag itu med ugnen som var riktigt vidrig.
Tog först loss ugnsgallren på sidorna och la i blöt. Smorde in hela ugnen med outspädd såpa och körde den på 175 grader i 20 minuter. Hällde också lite vatten på botten för att ångan skulle hjälpa till att lösa upp smutsen. Sedan lät jag ugnen svalna. Skrubbade hela insidan med svinto och torkade bort all såpa. Trasan var kolsvart….mmmmm så skönt att bli av med allt äckelpäckel. Därefter plockade jag loss glasen till luckan och diskade dem noggrant innan Jakob monterade tillbaka dem. Det bästa när man städar är att diska otympliga saker i dusch eller badkar. Hyllplan till kylskåp, lådor till frysen, glas till spisen etc. Där kan man slabba på med vatten bäst man vill.
Jakob passade samtidigt på att byta ut knopparna i köket. Träknopparna från Norrgavel har gått sönder en efter en och så nu har vi bytt till funkisknoppar från Byggfabriken istället.
Jag gick från vänster till höger i köket och svepte över alla ytor. Tömde kryddskåpet och torkade rent alla förpackningar. Diskade ur sockerströaren och hällde ihop kryddor av samma sort. Dammsög bakom alla lådor, sorterade om och torkade ur varje hyllpan. Rensade bort saker som inte används och gjorde ny ordning i lådor och skåp.
Jag skrubbade bröstpanelen och bröstlisten full med damm och fettrester. Tog golvlisterna med svamp och diskmedel. Dammsög elementet och torkade rent alla skåpluckor. Rengjorde alla köksmaskiner som står framme och städade ur och organiserade om städskåpet. Diskade alla prydnadsgrejer som stått på hyllor och sorterade och dammsög skafferiet. Avslutade sedan med att frosta av frysen. -23 grader ute så det passade perfekt!
Och när jag trodde att jag var färdig fortsatte jag lite till. Jag skruvade ner skomakarlampan ovanför köksbänken. Diskade rent glaset och tvättade upp den virkade duken ovanpå som var flottig och dammig. Slutligen tog jag ner gardinstången och torkade ren den och slängde gardinringarna i lite vatten med diskmedel för att få bort allt flott. När jag torkat varje synlig och osynlig yta i köket fick Jakob ta askan ur spisen och sedan linoljeskura köket grundligt några varv. Vattnet var gråbrunt.
Och när allt detta var klart kom belöningen: att få skylta om på alla hyllor och bytta gardiner. Var färdig först vid halv åtta på kvällen – vid gott mod men aningens ont i ryggen. Avslutade lördagen med att krypa ner i ett hett bad, göra en hårinpackning och läsa bok. Så glad över att ha fått gå i mål med någonting jag föresatt mig.
Om jag får städa ifred, lyssna på något bra och göra det grundligt i mitt eget tempo – ja då tycker jag att städning kan vara ganska roligt. Eller kanske inte roligt direkt – men tillfredsställande.
och ännu mer efteråt
När jag får plocka fram nytt porslin, nya kantband
Och nya bonader. Den här har min farmor broderat och brickbandet köpte jag för en tia på loppis på jullovet.
Idag har jag njutit av att äta lunch i mitt nystädade kök.
Och att få sitta inne och skriva – för ute vräker det ner snö och blåser så att hela huset knakar.
Gardinen har jag fått av min syster, den har hon sytt av gamla kökshanddukar.
Så skönt att se sig omkring och veta att ingenting i rummet är infettat och äckligt. Att det är ordning bakom varje lucka och skåp. Till och med den här listen där durkslagen hänger tog jag lös, sprayade med diskmedel och sköljde av med duschslang.
Det enda som inte rengjordes var mikron – för den städade jag förra helgen. Och kylskåpet – för det överlåter jag med varm hand till Jakob.
Och nu? Vad händer nu? Ja, nu är det bara att börja om med nedskitandet!
Ute visar termometern -26 grader denna morgon och solen hänger lågt över trädtopparna. Glad att jag åkte skidor igår – för idag känns det lite för kallt för att träningsåka och dra ner en massa kalluft i lungorna. Har klarat av fyra träningspass den här veckan och det blev precis som alla försökte uppmuntra mig till: kör bara en vecka med vanlig träning så kommer du glömma bort att du någonsin haft ett uppehåll.
Innan jag somnade igår kväll låg jag och funderade på vad jag ville ägna lördagen åt. Och det här låter kanske knäppt, men jag insåg att det jag har allra mest lust för idag är att ta på mig städkläder, huckle och skurhandskar och sedan göra en grundlig rengöring av mitt kök. Från tak till golvlist. Ner i varje låda, upp på varje hylla, ovanpå varje skåp och runt varje knopp. Frysen behöver avfrostas och kylen behöver städas. Jag ska dammsuga brödlådan och rengöra köksfläkt och ugn. Golvet ska linoljeskuras och ren matta läggas ut – och när allt är gjort ska jag pynta om i köket. Ta ner proletärstjärnan från fönstret och dekorera hyllorna med blåvitt porslin och andra kantband. Kanske också byta gardiner om jag får feeling? Så roligt jag ska ha det! Jag ska inkarnera mormor Rut och göra det med hennes bestämda händer och goda humör. Det var så länge sedan köket fick kärlek och det ska blir skönt att få fokusera på ett område i huset. I lugn och ro.
Men först ska jag dricka upp mitt kaffe och och rosta en smörgås och känna lördagsfrid.
En underbar fredag som ägnats åt att skriva och lämna ett nytt kapitel till boken. I bild en boktrave research och utanför bild fyra likadana travar till.
När jag skriver är det så här
Komma på ideer – älskar
Börja utföra ideer – älskar lite mindre
Fortsätta utföra ideer – nej nu är det riktigt hemskt
Avsluta ideer – nu anar jag ljusningen
Allt är klart – kort stund av tillfredsställelse innan allting börjar om igen.
Så när jag skriver varvar jag rent skrivhantverk (som är jobbigt) med att komma på ideer (som enbart är lustfyllt och roligt). Jag säger till mig själv: först måste du skriva färdigt den här delen, sedan får du belöna dig med att bara sitta och hitta på nya ideer. Sedan får du skriva skarpt på en idé. Sedan får du fira det med att komma på ideer. Och sådär mutar jag mig själv framåt steg för steg och det funkar ganska bra. Tills jag kommit så långt i bokprocessen att det bara är skrivhantverk och avslutande kvar och då är det ju så dödens tråkigt och framförallt laddat. Är det här tillräckligt bra verkligen? Men då har man ju en hemsk deadline så då är man så illa tvungen att se framåt och bara skriva.
Jag var i alla fall precis ute på lunchrasten och åkte skidor. Så vackert i skogen att man kan gråta åt’. Och nu har jag ätit lunch och druckit kaffe så nu ska belöna mig med att få kläcka roliga ideer. Dagen ska sedan avslutas med att gå igenom första kapitlet som min förläggare skickat i retur med kommentarer. Typiskt trist syssla – men jag lockar mig själv med tanken på att jag sedan får ta helg. Och det är ju en ganska god morot.
Vissa saker gör man bara inte. Ibland av rationella skäl eller moraliska överväganden. Ibland för att det strider mot ens fördomar eller ens kultur. Här kommer en lista med saker jag – med mer eller mindre fog för – inte gör!
Känner redan hur många ömma tår jag kommer trampa på, det riktgt krasar under fötterna. Kom bara ihåg när du läser att jag i själ och hjärta är en moralkärring. Och det är inget att ta personligt.
Beställa från Fodoora.
Nu är det ju lätt eftersom jag bor där det inte ens finns. Men skulle aldrig beställa från ett företag med så usla villkor för de anställda slavarna. Det skulle kännas helt absurt att sitta och glufsa i mig mat jag själv inte ens orkat gå utanför dörren för att hämta – men som någon annan slitit sönder sig för att leverera till mig.
Köpa en elsparkcykel till mitt barn.
Friska barn behöver motion och rörelse. Barns stillasittande är ett STORT problem. Ja till sparkcykel. Nej till elsparkcykel.
Använda en elsparkcykel själv.
Bättre än en bil som brummar runt i innerstan förstås. Men själva fenomenet provocerar mig. Av samma anledning som ovan.
Låta mina barn åka hooverboard
En släkting är läkare på akuten och berättade om alla skallskador och frakturer han får in på barn som åkt hooverboard. Mycket värre än studsmattor.
Anonymt skriva skit om folk på internet
Skriver det till Malin Wollin istället! För det är inte som att jag håller mig för god för att tänka eller känna massa saker (tyvärr). Men skulle aldrig anonymt skriva elakt på flashback, en blogg eller på instagram. Det är så totalt utan stil. Kritiserar jag någon – och det kan jag verkligen göra – så gör jag det i mitt eget namn.
Använda läppstift, rouge och mascara men inte concealer eller foundation
Huvudmålet med min sminkrutin är att få en bra hy! Hinner jag inget annat så dämpar jag alltid blå ringar och röda näsvingar. Att börja måla läppstift eller rouge på min osminkade hy gör bara allting värre.
Lägga mig i vår säng med kläder jag haft på mig i stan
Vill knappt sitta i vanliga möbler med kläder jag haft i stan. Allting åker av direkt jag kommer hem.
Göra fillers i läpparna
För det skulle vara så pinsamt om det syntes vad jag gjort. Som att gå runt med en lapp i pannan där det står “jag har komplex”. Det har jag visserligen, men jag föredrar att inte vara den första som pekar ut dem för min omgivning.
Färga eller bleka håret hemma
Har förstört mitt hår på det sättet så många gånger. Aldrig igen.
Köpa stickade tröjor av acryl.
Det är ju förstås en ekonomisk fråga – för ull är ju mycket dyrare än akryl. Men har man bara råd att köpa ull så blir det billigare i längden eftersom det håller bättre. Att köpa en underbar stickad tröja av akryl är som att tutta på en tidsinställd bomb. För varje användning brinner stubinen ner mot explosion. Snart kommer min älskade nya tröja vara noppig och ful och (förtjäna att) gå upp i atomer.
Slänga skräp på marken.
Gör mig faktiskt mordisk till sinnet när jag ser sånt. Jag plockar skräp så fort hon är ute i naturen.
Dricka sockersötad läsk.
Okej det är inte riktig sant. För jag gör ju saft hemma själv och den är ju sötad med socker. Men skulle aldrig köpa sockrad läsk när man kan få kalorifri sötad med aspartam. Så mycket onödiga kalorier att klunka i sig! Det finns ju en stor lobby där ute som menar att aspartam är farligt men faktum är att det är ett av de mest beforskade tillsatserna. Och den är säker för konsumtion.
Dricka mig berusad i närheten av barn. Mina eller andras.
Det obehagligaste jag visste som barn och tonåring var fulla vuxna. Släkt och vänner till mamma och pappa. Är väldigt glad över att det förekommit så pass lite sådant och att det alltid var nyktert på jul och påsk sånär som på ett glas glögg. Samt att det alltid fanns nyktra föräldrar att tillgå. Som inte var pinsamma eller olämpliga, som ju fulla ofta blir.
Titta på tevenyheterna
Jag försöker hänga med i vad som sker i världen. Men att titta på tevenyheterna är det värsta jag vet. Läser hellre tidningar och lyssnar på nyheterna på radio. Har gjort så sedan jag flyttade hemifrån och det slår mig att jag knappt kan ansiktet på en enda minister eller politiker. Bara namnet och rösten känner jag igen. Det enda som händer på tevenyheterna är att jag blir mer rädd men mindre kunnig. Det obehagliga visuella stör ut den viktiga information som ges.
Rolla deo i en otvättad armhåla.
Motivering överflödig men galet nog är detta inte standard för alla, har jag förstått när jag frågar runt.
Ha kvar tepåsen i koppen när jag dricker.
Att få en sladdrig tepåse mot läppen när jag dricker brunt vatten ur en porslinskopp ger obehagliga associationer. Som att dricka ur en varm toalett med toapapper i. Klök.
Mikra mat
Endast i absoluta nödfall kan jag tänka mig att mikra matrester. Det blir tusen gånger godare att tömma över det i en kastrull och tillsätta lite mer vätska, kryddor och fett. Då kan matlådan smaka som ny igen.
Ha teve i sovrummet.
Fick en teve på rummet i tonåren och reste mig inte ur sängen på ett år. Teve i sovrummet är för trevligt. Helst har jag faktiskt ingen teve alls, men har blivit nedröstad av familjen.
Använda sköljmedel
Miljöbov som luktar urk.
Använda en självscanningskassa på ICA om jag kan slippa
Vill ha personlig service och mänsklig kontakt. Men vill framförallt inte ha ansvar för teknik som kan strula eller pengar som kan blir fel.
Lägga en ostruken duk på bordet
Dukar är till för dekoration och hur dekorativ en duk är handlar om en enda sak: hur den ser ut. Är den skrynklig ser den dålig ut.
Åh hurra idag är jag och Malin tillbaka med Wollin & Clara efter juluppehållet. Och gissa vad? Vi är ute i det fria! Vi kom aldrig riktigt till freds med att vara helt och fullt bakom en betalvägg som hos Podme. Vi vill ju bli lyssnade på av många!
Därför släpper vi podden varannan vecka gratis i vår gamla rss-feed som du har om du varit tidigare prenumerant. Annars kan du prenumerera i valfri poddapp. Och varannan vecka hörs vi bakom betalväggen hos Under Produktion. Då kostar det 29 kronor/månaden att lyssna på podden istället och då betalar man inte för en massa poddar man INTE vill lyssna på. I det flödet får man dessutom vår podd helt utan reklam.
Att vara prenumerant hos Under produktion är smidigt – nästan alla mina favoritpoddar ligger där och jag har prenumererat i många år på bland annat Della Papa, Della Arte, Stormens utveckling och Crazy Town.
I veckans avsnitt diskuterar vi den uppmärksammade artikeln i DN, som handlar om mammainfluencers (som jag själv pekas ut som) som kapitaliserar på att göra sånt som kvinnor i alla tider har gjort gratis. Har du läst artikeln? Vad tänkte du? Jag fick så många arga DMs om den under söndagen och sedan skrev Sandra Beijer ett intressant inlägg också.
Malin tycker att Cissi Wallin är Gunilla Persson Jr och så listar hon saker som känns olagliga men inte är det. Veckans avsnitt är gratis – men nästa vecka är vi bakom väggen.
I lördags, på Tjugondag knut, dansades julen ut. Tänk att det som tar sån tid att hänga upp och ordna fram går så snabbt att plocka bort? Hips vips är allt bara tillbaka i lådorna som om inget hade hänt.
Börjar alltid med att samla ihop allt pynt från alla rum, och ställa på köksbordet.
Sedan plockade jag upp julkartongerna från källaren. Har åtta lådor som dessa fulla med pynt. De är kategoriserade efter vilken ordning de kommer fram i – jag pyntar ju lite mer för varje vecka mellan november och julafton.
Jag torkade av allt julpynt och satte tillbaka i respektive låda. Då har jag koll på sakerna till kommande år.
Sorgligast var förstås granen. Sorgligast och jobbigast för den var verkligen stendöd. Lejde barnen att dammsuga upp med industridammsugaren och det blev i alla fall poppis.
Tog först ner toppspiran. Sedan hängde jag av julkulor och alla kristyrer. Sedan barnens namnpepparkakor som de fick kalasa på. Sedan garntomtar och halmdekorationer. Sedan flaggspel, glitter och sist änglahår. Därefter plockade jag ner ljusslingan och rullade ihop i sin kartong.
Det är en ganska fin stund där med pyntet. Att sortera ihop, damma av och tänka tillbaka på julen och allt vi upplevt. Tacka för det som gick – och det vi fick. Och fundera på var vi befinner oss nästa år.
Alla mörka draperier och gardiner och julstjärnor får dock hänga kvar januari ut. Det känns för kalt och kallt utan dem. Och det blir roligare att göra iordning när ljuset börjar återvända en smula.
Försöker få tillbaka energin i kroppen efter några riktigt trötta vintermånader. Liksom stötta upp mig själv i väntan på att ljus och värme återvänder.
Första åtgärden är att tvinga mig ut varje dag i dagsljus. Ta en paus i skrivarbetet och bege mig ut på en promenad eller i skidspåret. Så lätt hänt att tiden rinner iväg och sedan hinns det inte med. Men jag har bestämt mig för att innan jag varit ute får ingen lunch inmundigas. Och då måste jag ju gå ut.
Jag försöker också fylla på med vitaminer, mineraler och massa nyttiga spårämnen genom att äta varierat med mycket grönt. En riktigt bra lunch med grönkål, svartkål och fint hyvlad rödkål masserad med olja, citron, sesamolja, japansk soja, honung och srirachamayo. Sedan på med halverade brysselkålshuvuden. Kan göras och stå i kylen i flera dagar. Toppad med rostade sesamfrön, pumpakärnor och solrosfrön. En näve frysta sojabönor för protein och några vegetariska ångade dumplings för kolhydrater. Lägger i sojabönorna i dumplingspannan i någon minut så att de tinar, just innan servering. Sedan svänger jag ihop dipp på samma ingredienser som jag dressat salladen i. Mättar bra och låter käkarna och tarmarna arbeta. Många av nyttigheterna från frukt och grönt sitter ju i färgämnena, så det är bra att äta färgglatt!
Jag badar badkar nästan varje vardagskväll. Något att längta till efter en kall och frusen dag! Som idag när biltermometern visade -31 grader på väg in till stan. Vi har egen brunn som aldrig sinar (inte ens sommaren 2018 visade den minsta tecken på detta) och värmer vattnet med bergvärme, så jag badar med gott samvete. Äter apelsin och balanserar bok för att inte blöta ner den med vattenånga. Ibland får jag sällskap av något av barnen. Ännu mysigare.
Jag försöker komma i säng i tid om kvällarna. Klockan tio måste jag ligga i sängen men får sedan läsa till elva om jag vill. Men jag brukar aldrig orka det utan somnar som en gris inom en halvtimme. Jag behöver ungefär åtta timmars sömn för att fungera någorlunda i januari – och i maj behöver jag fem, så årstiderna påverkar verkligen orken! Nu gäller det att hjälpa sig själv genom vintern på bästa vis. Så här gör jag. Hur gör du?
Vaknade helt pirrig imorse av tanken på att få påbörja en ny arbetsvecka och jobba vidare med min bok. Skrev som en dåre förra veckan och kände mig euforisk. Så där som man kan vara i början av ett projekt när det ännu inte börjat gå en emot och kännas övermäktigt.
Jag har ju haft någon slags mental låsning kring att skriva böcker under ett längre tag. Det har känts kravfyllt och jobbigt, men genom Underbara Vinter gick proppen ur. Först genom själva skrivandet och sedan av det fantastiska mottagandet. Och jag har bestämt mig för att skriva böcker är vad jag ska ägna mig åt de närmsta åren. Om lite drygt två år fyller jag fyrtio och jag har alltid föreställt mig att jag borde stå på höjden av mitt skapande mellan 40-50 års ålder. Och vill jag dit kan jag inte bara harva på i samma gamla hjulspår. Jag kan inte göra sponsrade samarbeten som äter all tid. Bokskrivandet måste få kliva fram ordentligt. Böcker och bloggen är vad jag brinner för!
Den här vårvintern har jag inte så mycket annat jobb inbokat och det är precis vad jag längtat efter. Jag behöver ARBETSRO. Vara ifred och få tänka långa tankar. Charlotte har rensat min kalender så att jag har halva tisdagarna, hela onsdagarna och hela fredagarna till skrivtid. Då jag inte blir störd utan kan fokusera på mitt. Måndagar och torsdagar gör jag mer utåtriktat arbete. Spelar in podd, gör intervjuer, samarbeten, har möten och fixar annat viktigt som behövs för att få ekonomin att snurra.
Januari, februari och mars kommer ägnas åt min nya bok och direkt jag har lämnat den kommer jag att börja på nästa. Och jag riktigt mysryser av tanken på att jag ska få vara hemma och skriva. Jag ska träna regelbundet. Jag ska åka skidor för att få ett avbrott i skrivandet. Jag ska äta bra mat. Jag ska tänka långa tankar. Jag ska sova i tid om kvällarna. Och jag ska försöka skapa på hög nivå. För att inget känns roligare eller mer meningsfullt just nu.
Vad är gott? Rå brysselkål och blomkål som skärs i mindre bitar. Sedan på med en dressing gjord av srirachamayo, japansk soja, sesamolja, honung, citron och en skvätt matolja. Häll över och slunga runt och strössla rostade sesamfrön ovanpå. Ät upp grönsakerna och sörpla sedan upp den sista dressingen med sugrör.
Vad stressar dig just nu? Absolut ingenting. Känner mig så vilsamt nere på noll efter ett lång jullov.
Vad ska du göra ikväll? Fredagsmys med min familj. Då kryper vi ner alla fem i soffan och ser på något vi (typ) lyckats enas om. Jag vill visa barnen Dårfinkar och Dönickar. Men hittar den ingenstans. Varken Öppet arkiv eller SF Anytime. Vet någon var man kan få tag i den?
Vad är svårt? Att börja om med träning efter att ha kommit av sig. Att lägga sig i tid på kvällen. Att stiga upp på morgonen. Att komma ihåg att ställa tillbaka allting på rätt plats i hemmet. Att komma ihåg att svara på sms. Att hitta alla ägodelar som man inte kan ringa till. Dvs allt utom mobilteleofnen.
Vad är lätt? Att skapa och vara kreativ. Det kommer av sig själv hela tiden och finns inget stopp.
Vad blir det för middag idag? Det är fredag vilket betyder att barnen brukar ansvara för att göra tacos, under Jakobs överinseende.
Vad vill du göra mer? Sova. Skapa. Skratta. Herregud det låter som en serie väggord i skrivstil. Slänger väl in träna också för att bryta av lite.
Vad går du igång på? Alldeles för mycket. Är känd i vänskapskretsen för mina rants. När jag liksom bara hugger på en fråga och kan elda igång mig själv och inte ens behöver något svar eller kommentar från åhöraren. Tror det är för att jag jobbar hemma själv utan någon att ranta sådär lagom med i vardagen.
Vad gråter du av? Vad gråter jag inte av? Sorg kanske. I övrigt grinar jag så fort jag blir glad.
Vad gruvar du dig inför? Att meste-vi-valen drar igång snart igen (Ulfs uttal). Känns så jobbigt att ha lördagskvällarna upplåsta med sämsta möjliga teveunderhållning. Det sämsta med att ha barn är nog faktiskt Melodifestivalen.
Vad gjorde dig arg senast? En annonsör som betedde sig illa.
Vad åt du senast? En apelsin till mellanmål.
Vad är fånigt?Kanye West och hans flickvän. Han går runt på stan helt maskerad som en rånare. Och hans flickvän (som ser exakt ut som en blandning av hans tidigare flickvänner Kim Kardashian och Amber Rose) går runt i en hudfärgad kroppsstrumpa som visar så mycket hud att hon måste dölja brösten genom att samtidigt bära en kudde. Det är fånigt. Men jag kan göra listan lång.
Vad är du inte? Liten och nätt. Bra på att smyga.
Vad är du? Rakt på sak.
Vad längtar du efter? Att sova ut imorgon.
Vad har du missuppfattat? Att man måste se Melodifestivalen när man har barn. Det måste man tydligen inte. Det är bara sadomasochism från mitt håll.
Vad ska du göra nu? Njuta det sista av vår stendöda gran och vårt julpyntade hus. Imorgon åker allt ut. Fast stjärnorna får nog stanna resten av januari när jag tänker efter.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
