Logga Underbara Clara

Månad: juni 2024

29 juni, 2024

Vi har haft så fina dagar här nere! Barnen bara leker och har roligt nonstop.

Systerdotter kittad för att gå ut och samla magiska örter i skogen.

Många sällskapsspel har spelats

Och midsommarmat har ätits ikappp, för att ta igen det vi gick miste om på campingen.

Det är mycket skönt att bara ligga ute i trädgården och läsa Bamse och Kalle Anka. Bertil läser högt för Uffe.

Och jag ligger bredvid och läser Villette av Charlotte Brontë som är sååå så bra!

Så fin sjöutsikt från Annas tädgård. Minns när jag var med på visning av huset för många år sedan. Direkt jag kom in i trädgården sa jag bara

-Kööööp!

För det var ingen tvekan om att sådär lummigt och härligt måste man ju bo.

Man går bara skogsstigen ned från huset

Och förbi några granngårdar

För att komma till den lilla badplatsen

Med de fina husen runtikring.

Jag går mestadels med scarf, för att skydda min röda hårfärg från blekning.

Långa bad och musselletning på botten.

Sent kvällsfika efter kallt nakendopp under ansenlig mängd flams och trams.

Och jag har fortsatt läsa ur barnens högläsningsbok. Bad om tips på min instagram och fick så många bra förslag. Lovar att sammanställa allt i en lista!

Annas man har tagit storbarnen att klättra också. Han är ju själv ett proffs, så de är i trygga händer! Så vågliga barn som testade nya väggar och höjder de aldrig prövat förr.

En dag åkte vi till Tämta för att bada (eller Kenta som Uffe tror att det heter). Det brukar vi försöka göra när jag är nere. Långgrunt och underbart varmt. Folke badade vid ett tillfälle under 2 1/2 timmar i sträck. Han kom aldrig upp! Anna låg och flöt på en sup och badvaktade medan jag fick somna på en filt i skuggan, med min bok. Precis det jag alltid längtar efter att få göra.

Det är roligt att resa och få en inblick i en femårings hjärna. När vi var på Ven fick han syn på ett gult hus och hojtade att han kunde se vår sommarstuga! Han var alltså helt övertygad om att vi passerade vår sommarstuga, trots att den ligger 160 mil därifrån. Precis vid polcirkeln. Inte konstigt att världen ter sig lite snurrig för honom ibland!

En riktigt het kväll bestämde vi oss för att sova i trädkojan som Anna byggt. Jag och alla barnen trängde ihop oss.

Fast först skulle barnen gå på mördarsnigel-jakt. Vi har ju inte mördarsniglar hemma så att leta rätt på dem och klippa itu är ett exotiskt och mag-ilande nöje!

Barnen fick dra fram madrasser, täcken och kuddar till kojan. Och så kröp vi upp.

Man ligger högt uppe i en ek med utsikt åt alla håll. Vi spände dock upp en presenning eftersom det vankades regn under morgonen.

Klockan närmade sig midnatt när vi äntligen kom isäng. Jag läste ut Juliane och jag och vi mysryste under våra täcken.

Det var ett evigt bökande, knuffande och kittlande när fem barn skulle komma till ro bredvid varandra.

Och mitt i natten vaknade jag av det mest blodisande skrik jag någonsin har hört – det lät som om en bebis och en katt var i slagsmål. Jag försökte se vad som skedde i skogen nedanför mig men sannolikt var det en grävling och typ en räv som slogs? Det skakade i träden och buskarna så det måste ha varit någonting ganska stort. Dröjde länge innan jag kunde somna om igen.

Men igår hoppade vi på nattåget. Drog ner rullgardinen i Skövde och drog upp den imorse utanför Sundsvall. Så lyckliga över att se Norrland swisha förbi. Finns inget som går upp mot det!

Vi har haft en helt underbar start på semestern och konstaterade att vi gjort så mycket roligt dessa tio dagar – åkt färja, campat, cykelsemestrat, varit på museum och Astrid Lindgrens värld. Fiskat krabbor och fångat maneter. Sett fasaner, ulliga svanungar och uttrar. Badat på fem olika badplatser, klättrat, lekt och sovit i trädkoja. Mer kan man väl inte begära av ett sommarlov – och ändå har det precis börjat!

28 juni, 2024

Så åkte vi till Astrid Lindgrens värld. Vi har varit där två gånger tidigare, men då var Ulf för liten för att riktigt fatta någonting. Så nu var det dags igen!

26 grader varmt i Vimmerby och jag tog solhatt och vid kjol för att hålla värmen stången.

Först av allt gick vi till Pippi! Uffe hade ögon som tefat

Särskilt efteråt när Pippi vinkade till honom och kom nära så man kunde prata.

Lika roligt för barn som barnsliga vuxna.

En favoritföreställning är den när Pippis pappa och alla sjörövare hälsar på med sitt skepp!

Oerhört rafflande.

Överhuvudtaget är det spännande att man när som helst kan få syn på karaktärerna runtom i parken. Här kom Kling och Klang på tandemcykel.

Och här fick vi syn på Lif och Liander, skurkarna från Rasmus på luffen, som vi lyssnat på medan vi körde dit.

Om man vill se några särskilda föreställningar kan det vara bra att gå dit i tid. Men annars kan man mest drälla runt och så hamnar man förr eller senare mitt i sagan!

Nytt för i år var förändringarna i Ronja Rövardotter. En ombyggd scen och nya skådespel. Grådvärgar, rumpnissar, vildvittror och underjordiska.

Vi som precis sett nya Ronja hemma hade allting färskt i minnet!

Det bästa med den föreställningen var snön som började falla!

Så spännande och effektfullt för alla barn.

En annan sak jag gillar med Astrid Lindgrens värld är att maten är så bra. Husmanskost lagad på riktiga råvaror. Potatisbullar, rårakor, isterband, köttbullar….

Efter maten ska man halshuggas. Det är kutym.

Och sedan hälsa på hos Nils Karlsson Pyssling…

Alltid lika roligt

Och hissnande att bli pytteliten.

Men ni vet ju vad jag tycker – jag tycker förstås att det finaste är kvarteret kring Lotta på Bråkmakargatan.

Alla rara fasader och skyltar

Så fint alltiop!

Den gamla bion

Den autentiska korvkiosken

Och femtiotalskaféet

Tant Bergs bruna hus

Och Lottas pastellblå

Här står jag länge, länge och glor

Nu vill jag bara hemma och fixa lika fint hos oss

Obligatoriska bilder

Kusinerna 2024

Kusinerna 2021

Kusinerna 2019

Den lilla staden är en stor favorit.

Men mest av allt älskar barnen Törnrosdalen, där det kan lekas i timmar. Och jag får sån trädgårdsinspiration!

Hem och plantera klätterväxter och röda rosor

Uffe har inte läst Bröderna Lejonhjärta ännu och gjorde det OFÖRLÅTLIGA – han blev bekant med en av Katlas soldater och erbjöd sig att ta värvning i armen. Storbarnen blev galna över detta förräderi!

Men innan han hann göra slag i saken drog föreställningen igång. Och precis som vanlig skämde jag ut min familj genom att gråta alldeles för mycket och snyta mig och fräsa ideligen. ÄÄÄÄLSKAR Bröderna Lejonhjärta – den är så stark och musiken är så bra. Kan också rekommendera Astrids egen inläsning av boken. Jag utmanar dig att inte börja lipa inom fem minuter.

När Katla kom fram och började ryta så gapade Ulf i chock. Finns det alltså RIKTIGA drakar? Livsfarligt ju! Han satt och stirrade helt andlöst på när Katla åt upp Tengil och när det sprutade eld på scenen. En av de mest spännande upplevelserna under hans fem år i livet.

Snyft, gråt och böööl. Vi syns i Nangilima!

Tack för denna gång Astrid! För alla sagor och äventyr. Vi kommer tillbaka, långt innan Nangijala börjar blir aktuellt för oss.

28 juni, 2024

Ett podd-dilemma är att de flesta poddar tar sommaruppehåll, medan de flesta äntligen har tid att lyssna på poddar under sommaren. Jag och Malin brukar podda sommaren igenom men i år ville vi istället göra något extra enbart för alla våra underbara prenumeranter. Så vi tar uppehåll i gratisfeeden men släpper istället sju avsnitt bakom betalväggen. Sju avsnitt ägnade åt de sju dödssynderna. Och först ut är frosseri!

Prenumererar gör du som vanligt hos underproduktion.se/wollinclara och det kostar 29 kronor i månaden!

27 juni, 2024

Att utan att tveka kunna svara på vilken som är min favoritfärg, favoritsiffra och mitt favoritdjur

Att kunna besvara vilken superkraft jag helst vill ha och varför

Att behöva lyssna aktivt och ställa följdfrågor om olika äventyr som de upplevt i rollspel och hur tärningarna fungerar

Att det skulle var en sådan enorm mängd pojkstrumpor i omlopp och att hälften skulle återfinnas i någon rabatt efter att det regnat.

Att jag skulle veta så mycket om Victor Beers kreditkortsproblem i Japan och Joel Adolphsons intresse för tennfigurer

Att alltid kolla byxfickorna innan tvätt för att fiska upp bark och näver som sparats till en riktigt bra brasa.

Att kunna hålla igång tre olika samtal med tre olika barn – på samma gång.

Att behöva instifta regler för antalet pinnar och stenar man får ta in i huset, och även inrätta en pinnparkering i trädgården.

Att behöva lyssna på när barnen förhandlar om vem som ska städa legot, plocka i i diskmaskinen och välja film till fredagsmyset. Och att det är en riktigt studie i konflikthantering och argumentering.

Att alltid hålla utkik efter ett riktigt bra klätterträd

Att alla hundar, katter, hästar, kalvar, lamm, daggmaskar och grodor måste man stanna och hälsa på

Att kunna besvara vilken som är världens tyngsta groda, jordens största skål och Sveriges farligaste hund.

26 juni, 2024

Så vaknade vi på midsommarafton på Ven. Drog upp tältets duk och släppte in den friska morgonluften

Fint att vakna vid havet

Som låg stilla med knappt en krusning.

Vid bryggan simmade en svanfamilj med sina ungar. Svanföräldrarna väste på oss och vi tvekade om vi skulle våga gå i. Man har ju sett sin andel svanattacker på internet.

Men till slut blev vi modiga. Mammorna fick offras.

Vaknade med världens allergi och svullna ögon. Hade förstås glömt att packa medicin, för gräspollen och gråbo är bara ett problem i juli i Västerbotten. Tänkte inte på hur gräset blommar på Ven vid midsommar.

Bombad av gossarna.

Också Anna vågade sig i det kalla vattnet för att skölja bort nattens kvalmighet.

När alla badat blev det frukost.

Havregrynsgröt, frukt och grönsaker.

Innan vi gjorde oss iordning för en cykeltur runt ön.

Så mysiga slingriga vägar.

Högdragna lamor

Och fullt med midsommargäster som kom med morgonfärjan.

Otroligt vackra och konstfullt smyckade tegelfasader

Ven lämpar sig bra att cykla på för det är väldigt, väldigt platt.

Anna bar en klänning hon sytt av ett gammalt lakan.

Och jag tjuvfotade allt som var fint. Fast det här behövde jag inte tjuvfota, för det var på café Tycho Brahe.

Vi stannade till för vätskepaus och kaka

Innan vi begav oss till Nämndemansgården för midsommarfirande. Anna firade midsommar här förra året också.

Idylliskt så det förslår och massor av festklädda, glada människor.

All arkitektur känns så exotisk för en västerbottning.

Juni och Lykke hjälpte till att klä stången.

Bertil lindade den med ris.

Men själv låg jag på en picknickfilt under äppelträdet och vilade.

Så allergisk att det såg ut som att jag grinat i en vecka. Inga närbilder, tack!

Vi åt vår picknick och räknade hundar. Ulf och jag har som grej på denna resa att se och räkna antalet hundar vi möter. Den sötaste hittills hette Mandel och var en egendomlig liten korsning som gärna ville bli klappad. Hittills har vi sett trettiotre hundar.

Ulf är väldigt förtjust i hundar och särskilt önskar han sig en liten, liten chihuahua. Men Jakob har sagt att han absolut inte vill ha en sådan pyttehund kring fötterna, för han skulle kanske trampa ihjäl den.

Det dröjde några dagar innan Ulf med sorg i rösten frågade mig varför pappa tänkt stampa ihjäl hans hund? Tack och lov att jag fick möjligheten att reda ut det missförståndet!!!

Lakansklänningen i helfigur

Eftersom jag vet att ni annars skulle fråga efter det.

Den praktfulla stången som dock tappade två av tre flaggor under resningen. Sedan skulle det dansas!

Blev enormt trångt eftersom nästan alla deltog. Några turister som kan ha varit från typ Korea (?) filmade allting på bästa tiktokvis. Och genom deras fascinerade ögon blev dansen ännu roligare. ”Och så göra vi när vi stryka våra kläder…” och ”Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack-ack-aaaaa”

Kul med ett rejält midsommarfirande. Vi brukar ju fira ganska litet hemma, med bara någon kompisfamilj eller släkten. Många barn är det dock i regel!

Till slut hotade värmeslag oss alla så då cyklade vi tillbaka till tältet. Tog ett svalkande eftermiddagsdopp.

Och sedan fiskade barnen krabbor genom att agna med prinskorv.

Och Uffe gjorde en naturlig havspool åt maneterna som han fångat. Detta roade de sig med i flera timmar, medan jag låg på en filt på bryggan och hade det skönt.

Till midsommarmiddag blev det ingenting särskilt upphetsande. Små delikatessköttbullar, prinskorvar och makaroner. Och lite jordgubbar till efterrätt. Riktig midsommarmat bestämde vi oss för att äta hemma istället!

Till kvällen kom regnet, men då låg vi trygga inne i tältet och jag läste vidare ur den ruggiga Juliane och jag av Inger Edelfeldt, medan det smattrade mot duken och solsvedan bet i huden.

Det vräkte ner hela natten och blåste rejält. Men på morgonen hade det stillat sig och kvar hängde bara dimman och luftfuktigheten. Vi packade ihop vårt läger för att åka hem

Men stannade till på Tycho Brahemuseet en timme.

Där finns en hel del spännande att läsa om och utforska.

Bland annat dessa gamla spel.

Samt den stora trädgården, efter gammal förlaga. Med läkeväxter mot alltifrån nervklenhet och dålig sömn till svagt hjärta. Och förstås giftiga blommor att ha ihjäl en fiende med!

Så inspirerad av allt trädgårdsprakt här

Fint att lära sig mer om Brahes liv här på ön.

”Fängelsehålorna” skulle givetvis också undersökas

Barnen var på jakt efter gamla sklett och spöken! Men det var det ont om i personalkällaren.

Sedan lämnade vi våra cyklar och begav oss tillbaka till hamnen.

För att ta båten till fastlandet igen. Lite trötta och absolut fullastade ungar. Lyllos dem som fick åka resten av vägen sedan medan jag och Anna körde varsin bil. Fyra timmar senare var vi tillbaka i Borås igen!

24 juni, 2024

Direkt vi klivit av tåget och Anna hämtat upp oss i Herrljunga så åkte vi till fritids. Min systerdotter hade nämligen önskat att få bli hämtad av sina storkusiner och det gjorde succé när vi klampade in där och hälsade på. Sedan åkte vi direkt hem och kirrade frukost.

Det vara bara min syster och min ena systerdotter hemma. Min andra systerdotter var nämligen på Metallicakonsert i Köpenhamn och Annas man klättrade i Chamonix. Folke och Lykke hjälptes åt med frukosten…

Jag hjälptes åt med att inspektera alla fina saker som tillkommit sedan sist.

Födelsedagsballongerna hängde kvar i taket.

Anna hade dukat så fint. Till och med maten passade färgtemat.

Lite morgontrötta och hungriga efter alla timmar på tåg.

Anna i en klänning hon precis sytt.

Sällan har en frukost smakat bättre. Men resten av dagen låg vi mest i soffan och vilade och planerade för midsommar. Morgonen därpå skulle vi nämligen ta bilen och köra till Landskrona med all campingutrustning. För att sedan cykelsemestra på Ven!

Jag och Anna var ju där 2017 och då bestämde vi att vi skulle åka dit med barnen när de blev lite äldre. Sju år senare var det dags.

Vi hoppade på båten, mina barn helt exalterade!

-Tänk att jag kan se till Danmark, mamma!!! halvskrek Folke.

Det var varmt och härligt och kändes ungefär som om vi var i Grekland för att båtluffa.

Nu var alla kusiner återförenade och det flamsades och berättades hårresande anekdoter och skulle jämföras längd och skostorlek och prövas glasögon. Kort sagt allt sånt man måste ta igen efter ett halvår isär.

Juni var festivalkittad med tusen smycken och flätor och grejer från sin semester i Malmö och Köpenhamn.

-Juni…du ser faktiskt ut som en rockstjärna. Sa Ulf med bekymrat rynkad panna.

Han förstod inte hur väl den kommentaren landade.

Så småningom närmade vi oss Ven. Har ju en speciell fascination för denna ö efter att jag i gymnasiet läste Alice Lyttkens självbiografi i sju delar, varav stora delar utspelar sig på ön. Den ligger så vackert som en upphöjd platå precis mellan Danmark och Sverige.

Och ljuset här är otroligt speciellt – det märks särskilt när jag fotar. Jag får redigera bilderna på samma sätt som jag redigerar bilderna i april hemma i Västerbotten. En hög, klar och närmast genomskinlig himmel.

Vi klev iland och alla fick bära packning. Det var ett evigt kånkande uppför den branta backen.

Innan vi nådde cykeluthyrningen. Där haffade alla varsin cykel och Anna tog en med packkärra och jag tog en med barnkärra. Vi lastade om och påbörjade sedan cykelturen över ön till campingen. Det var fruktansvärt tungt med all packning. Jag och Anna hojtade åt varandra att detta är anledningen till att vi styrketränar. Att orka ta fem barn på cykelsemester och kånka all packning och inte vara beroende av några karlar.

Hela tiden fick vi dock stanna och beundra alla fina hus och trädgårdar.

Och de vajande sädesfälten.

Snart kom vi fram till campingen som låg lugn och stilla. Medan barnen sprang ner på stranden och letade snäckor och fick syn på en utter, satte jag och Anna upp tältet och bäddade iordning. Sedan behövde vi båda slumra i solen på en filt en liten stund innan vi orkade med någonting annat.

Middagen åt vi på campingen med föredömligt färgglada utemöbler.

Det stod pizza på menyn.

Och sedan vi ätit oss mätta cyklade vi för att utforska ön. Stannade på en stenstrand och letade slipat glas, vackra musselskal och en lämplig Stormumrik av flinta, inspirerade av rosornas krig i Kalle Blomqvist.

Uffe uppfann en kikare av gammalt tegel. Det finns mycket gammalt tegel på stränderna kring Ven. Vid förra sekelskiftet var tegeltillverkningen en hel industri här, med nio fabriker.

Barnen ville bada så vi cyklade vidare till det vackra Norreborg havsbad. Märktes att det fortfarande var lågsäsong, för allting var så lugnt och stilla.

Endast ensamma segelbåtar guppade till havs.

Och enstaka modigt barnhuvud.

Men sedan cyklade vi tillbaka i ilfart för att värma oss i tältet.

Vi hade bara fem hjälmar i vår ägo – så de fick barnen ha. Upptäckte dock när vi lämnade tillbaka cyklarna och skulle resa hem att det ju fanns hjälmar att låna gratis på cykeluthyrningen. Bra att veta! Nästa gång slipper vi släpa med oss några alls.

Anna är van campare. Hennes familj både friacampar och långcampar på ett jättefint undanskymt ställe på Öland varje sommar. De har så bra utrustning och gör det så mysigt.

Kvällssol på campingen

Havet låg blankt och stilla.

Barnen härjade på

Och vi spelade kort en stund innan läggdags. Därefter kröp vi till kojs alla sju i samma tält, packade som sillar. Fnittriga ungar som lekte larver i sina sovsäckar och la sig i hög och kittlades och vrålade. Och jag hade lånat med mig en riktigt spännande bok som jag läste högt för alla, med ficklampan i högsta hugg. Då blev det lugnt och så småningom somnade vi gott.

Och vad som hände sedan, det får jag berätta mer om i nästa inlägg!

23 juni, 2024

Att gå en lång sväng på biblioteket innan semestern och låna ihop läsning – det hör till junis stora nöjen! Plockar på mig en trave med hött och pött utan krav på att jag måste läsa allt. Det viktiga är bara att det finns en bruttolista så att jag har lite att välja mellan om något skulle visa sig tråkigt.

I sommarens läshög ligger Villette av Charlotte Brontë, Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, David Copperfield av Charles Dickens, Tom Sawyer av Mark Twain samt Doppelganger av Naomi Klein som jag redan hunnit läsa hälften av och finner mycket intressant.

Vad läser du i sommar?

22 juni, 2024

Det blev en ofrivillig bloggpaus här, för sista jobbhetsen innan semestern kom emellan. Och sedan midsommar då jag inte haft tillgång till min datorn. Så nu får vi hoppa tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till förra veckan.

Då var det studentskiva för våra vänners son Matteus, som bara bor några hus bort från oss. Jag bar denna favoritklänning fyndad på en &Otherstories-rea 2021.

Jag hade plockat en bukett från trädgården och köpt en bok i present och skrivit ett kort till denna fantastiska unga man. Världens finaste!

Charlotte hade gjort en härlig buffé

Och alla vräkte i sig. Tror vi kanske var femtio gäster eller något sånt? Så det blev mycket mat för Charlotte att laga!

Jag och Elina såg ut som rara små mammor.

Men det är en tunn fernissa

Finklädda och fikasugna barn.

Så fint att få fira en nybakad student! Älskar att hälften av mina kompisars barn nu är i student- och konfirmationsåldern så att jag får en anledning att gå på fest varje vår och sommar. Och resterande kompisar har precis fått sina första bebisar, så där får jag istället gå på dop.

Fantastiska tårtor inmundigades

Och stolta fastrar posade (och fotobombades av Ulf).

Mitt i studentskivan blev det avbrott för bad i dammen!

En studsmatta med skjutiväg-mackapär och en liten rutschbana har installerats för säsongen. En stor begivenhet man vill visa för alla utsocknes.

Jag var så överklädd den där kvällen att det såg ut som att det var JAG som skulle gå på studentbal.

Men skjut mig om det stör dig.

Någon annan som gör sig till och är överklädd: min trädgård.

Åmar sig och kråmar sig som om den tror den är huvudpersonen.

Gillar att gå kvällspromenader i trädgården och beundra allt och dokumentera somligt.

Var till exempel tvungen att dokumentera detta sjusärdeles tjusiga fruktfat. Kombinationen av melon, gröna äpplen, aprikoser och nektariner har definitivt något.

Pojkarna inledde sommarlovet med besök från deras kompis Melker som flyttade från byn för två år sedan. Så glad över att de lyckas hålla kontakten – mycket tack vare discord och en gemensam Minecraftvärld. Vi hade kirrat tacos till middag den dagen. När vi äter tacos dukar vi upp alla skålar på köksbänken och så får man hämta sig i köket och slipper sitta och skicka vid matbordet. Det viktigaste tillbehöret till tacos enligt mig:

3. Finhackad rödlök

2. Banan i tärningar

1. Massor av srirachamayo som ringlas över allting.

På lördagen hade vi Gammgrejen-dag på byn. En dag som byns äldre ordnar för gamla grejer.

Gamla frisörgrejer

Gamla bilar, traktorer och skotrar

Och gamla vanliga grejer som man får köpa. Min bästa kategori! Köpte två saker på denna bild. Vill du gissa vilka?

Det säljs korv från en postcykel och det är en riktig folkfest. Så roligt att träffa alla man känner och stå och surra en stund. Om mängden mygg, om väderleken i juni och om läggningsvätskan från Glimour som man minns att mormor hade.

Här ser ni vad jag köpte. Fårskinn för 200 kronor och en näpen liten näverkorg för 30 kronor. Den senare ska jag ha småkakor i.

När barnen hade handlat lördagsgodis, badat och tittat klart på gamla grejer cyklade de hem och såg på film och spelade spel med sin övernattande vän.

På söndagen hann jag äntligen rensa lite ogräs i rabatterna och grusgångarna. Eller mycket ogräs. Ligger efter.

På måndagkvällen hängde jag med några av tjejerna ur mitt gamla gymnasiegäng. Vi firade in sommaren och pratade ikapp om allt som hänt sedan sist vi sågs. Och vi hade så flamsigt och roligt att jag snopet insåg att den enda bild jag tog den kvällen föreställde det här. Jahaja.

På tisdagen var jag i stan och gjorde jobbärenden inför semestern. Och så tränade jag mitt sista pass med min PT Ida som är höggravid och ska gå på mammaledighet. Träffade Susanne där också, vi tränar ju båda med Ida sedan länge tillbaka. Jag började östen 2020, när Jakob sa till mig på skarpen att jag behövde styrketräna. Den tillsägelsen är jag evigt tacksam för – och så glad att just Ida blev min PT!

Men nu ska jag alltså på aningens skakiga ben träna helt själv framöver. Läskigt men nyttigt för mig att klippa navelsträngen.

Och så blev det då ÄNTLIGEN tisdagkväll och jag gick på semester med andan i halsen. Slängde ihop packningen och tog barnen med mig in till stan för att hoppa på nattåget. Övervänta ungar som i flera veckors tid räknat ner till att få träffa kusinerna.

Så vansinnigt mysigt att ha en helt egen kupé, spela kort, äta godis och se sommarsverige susa förbi. Vi spelade Finns i sjön och Uffe var exalterad för sist han åkte nattåg var han så liten att han inte minns hur det var. Jag har ju kört alla hundra mil i bil senaste åren.

Det var så vilsamt att ta tåget, för när vi började gäspa i höjd med Härnösand kunde vi göra kväll. Och sedan läste jag några kapitel ur sommarlovsboken för barnen. Och när vi vaknade igen vid 07.17 var det bara för att kliva av vid Herrljunga station.

Där min syster mötte upp oss. Ett sånt kärt återseende!

19 juni, 2024

Idag sänds sista gratisavsnitt inför sommaren, av Wollin & Clara. Vi diskuterar ett av mina absoluta favoritämnen – nämligen kulturskillnader mellan olika länder. Varför vill fransmännen slå sina barn? Och varför är det så kittlande med amerikaner som flyttar till skandinavien och postar om ungar som sover ensamma ute i barnvagnar på stan? Om självgoda finska mammor och exotifieringen på instagram. Och så vill Malin prata om Måns Zelmerlöv. Det blev ett riktigt roligt avsnitt!

Men sedan är det sju veckors sommaruppehåll i gratisfeeden. Och som en sommarpresent till er prenumeranter kommer istället sju avsnitt enbart för er bakom betalväggen. Avsnitt som fokuserar på de sju dödssynderna. Vilka synder hänger vi oss åt med gott samvete – och vilka lider vi svårt av?

Att lyssna kostar 29 kronor i månaden. Perfekt att ta en prenumeration och lyssna ikapp från hängmattan. Vi har ju gjort omkring sextio avsnitt bakom betalvägg så det finns en hel del att höra! Bli prenumerant hos Under Produktion.

17 juni, 2024

Åh, vad det är svårt att upprätthålla någon slags arbetsmoral nu när storbarnen slutat skolan. Vill bara vara ledig! Men det är en dag kvar innan semestern och jag måste orka harva på lite till. Imorgon kväll hoppar jag och barnen på nattåget till Borås för att umgås med syrran och hennes barn i tio dagar. Jakob och min systers man jobbar några veckor ytterligare – men det enda alla kusiner vill är ju att ses! Så det prioriterar vi. Ungarna har inte träffats sedan i julas så det finns att ta igen.

Vi planerar att cykla och campa på Ven, besöka Astrid Lindgrens värld och sedan hänga hemma i trädgården för en massa frilek. Alla våra barn behöver verkligen få bada, vila och ha frilek i timmar. Själv vill jag gärna bli släppt på frilek på närmsta second hand. Finns så bra sådana i Boråstrakten.

Idag har jag spelat in två sommaravsnitt av podden och fotat de sista bilderna till boken som ska gå till tryck. Väntar också på slutgiltig pdf att korra. Det är en enorm oro just vid slutkorr. Har jag tänkt rätt? Fått med allt? Är det något jag har rört till? Vad BLIR det här ens? Tänk om ingen vill köpa…

Ikväll ska jag dock träffa mitt gamla gymnasiegäng och äta middag och det ser jag verkligen fram emot. Ett härligt sätt att avrunda inför ledigheten.

16 juni, 2024

Sommaren är verkligen ett annat liv. Även när jag inte är ledig så artar sig dagarna på ett helt annat sätt. Nya rutiner uppstår och jag tycker mycket om tanken på att följa med i naturens rytm och låta livet förändras i takt med årstidernas skiftningar. Här är mina sommarrutiner och vanor.

-Sover med öppet fönster. Varje natt så att jag hör fågelsången när jag somnar och vaknar.

-Hänger ut täcket genom fönstret på vädring direkt när jag har vaknat. Så att det alltid är friskt och vädrat.

-Dricker dagens första kopp kaffe på farstubron, i hammocken eller någonstans i trädgården, beroende på var jag hittar lä någonstans

-Badar utebadkar om natten varit varm.

-Har en nattygsbordsbukett med det som blommar i trägården. Så fint att somna med doften i näsan. Har också små buketter i badrummet, på hyllor, skåp och bord runtom i hela huset.

-Tar en tupplur mitt på dagen. Slumrar några minuter i hammocken, lägger mig på sängen och dåsar bort. Somnar på en filt på gräset eller i hängmattan. Det allra skönaste är förstås att somna på stranden i solen, efter ett kallt bad. Låta kroppen värmas långsamt medan jag dåsar bort. Men det går förstås bara om någon annan är med och har koll på småbarnen.

-Går sena promenader. Följer impulsen och går ut vid midnatt lika gärna som mitt på dagen.

-Bakar. Jag vill alltid baka på sommaren och bakar flera gånger i veckan. Svänger ihop en kaka att ha med till badet eller någonting att fika på verandan.

-Läser dagtid. Brukar låna en stor trave sommarläsning på biblioteket, så att jag har hela semestern igenom.

-Hänger tvätten ute. Tvätten är ett kärt besvär på sommaren – fjärran det trista inomhusarbete i en kall källare som det innebär på vintern.

-Har en sommarlovsbok eller flera som jag läser högt för barnen. Inte bara vid läggdags som annars, utan regniga dagar, när vi åker tåg långt eller när vi sitter inne på kvällen och kuckilurar.

-Spelar kort och löser korsord

-Lyssnar på Maria Lang-deckare som ljudbok och saftar och syltar alla regniga dar.

-Ser badstunderna som en tid för motion. Simmar några varv för att få upp flåset, kastar barnen över halva sjön, står på händer och bogserar runt badleksaker med ungar.

15 juni, 2024

Tre gånger har jag tränat denna vecka och tre gånger har det känts motigt, tråkigt, tungt och hopplöst jobbigt. Det kommer inte gå, jag är för trött, det är första dagen på mensen, jag har sovit för dåligt, jag har gjort mig illa på magen och har ett stort blåmärke som gör ont... Tre gånger har jag inte velat men gjort det ändå. Och efteråt har det i alla fall inte känts sämre.

Då och då när jag ska tränar brottas jag med oerhört starka känslor av att det inte kommer att gå. Men när jag tänker på alla gånger jag tränat de fyra senaste åren och haft den känslan, men tränat ändå. Ja då är det bara en enda gång som jag ångrat mig efteråt. En enda gång som jag verkligen inte borde ha tränat. För jag kände mig berusad av trötthet och lyckades inte koppla på rätt muskler. I ett marklyft sträckte jag ryggen så att jag fick avbryta alltihop. Det var inte kul förstås, men det har bara hänt en gång. Och hur många gånger senaste åren har jag känt det här typen av motstånd? Kanske åttio gånger? Tänk att jag hade kunnat gå miste om dessa pass om jag lyssnat på min inre skeptiker allt för noga!

Man kan alltid provträna lite. Är man verkligen för dålig brukar det märkas en bit in i träningen och då är det bara att bryta. Annars kommer man istället igång. Får upp farten, glömmer av sitt motstånd och märker att det faktiskt går riktigt bra.

Det här en bra påminnelse för mig på många områden i livet. Känner nämligen ofta ett stort motstånd mot saker som jag vet skulle göra mig gott. Som att bjuda hem kompisar på middag, ringa en släkting jag inte pratat med på länge, ta ett sjöbad en mulen seg sommardag eller gå en kvällspromenad med hunden. Sånt som kräver en ansträngning just nu men som egentligen bara är bra!

13 juni, 2024

Sitter i hammocken och gungar mjukt, med morgonens andra kopp kaffe i handen. Det här är första dagen på sommarlovet för storpojkarna. Sedan Jakob cyklat med Uffe till förskolan imorse har huset varit tyst. De sover som små grisar där uppe och jag unnar dem verkligen allt. Den första lugna sommarlovsmorgonen av många. Friden och friheten.

För sex år sedan bloggade jag om den första skolavslutningen. Det var någonting jag verkligen hade längtat efter och sett fram emot ända sedan jag blev mamma. Sedan dess har jag fått ordna en hel del skolavslutningsfiranden och jag tycker fortfarande att det är lika roligt och rörande. Igår lite extra eftersom Bertil gått ut mellanstadiet.

Som vanligt var avslutningen i byns bönhus. Barnen tågade dit från skolan, med fanbärare längst fram. Sedan blev det Idas sommarvisa och andra sommarpsalmer och skönsång från diverse barn i olika konstellationer. Så modiga och så duktiga.

Bertil ville läsa en dikt och hade övat in en väldigt rolig sådan av Kalle Sändare som heter Nu blommar häggen. Han deklamerade den med enorm inlevelse. Stora skrattsalvor! Han har ju blivit skolad i Povel Ramel, Hasse och Tage, Cornelis, Sigge Fürst, och Kalle Sändare – en central del av Lidströms kulturkanon!

Vi försökte ta en familjebild där inte exakt alla såg ut som muppar. Gick sådär. Bild från den första skolavslutningen

Det var väldigt sorgligt (allra mest för mig!) när det skulle sägas hejdå till fina fröknarna och klasskompisar. Att gå i en byaskola med fem barn i sin egen klass och totalt fjorton barn i 5/6an som är ens ”stora” klass. Det är en speciell upplevelse.

Jag brukar låta barnen skriva egna kort till sina fröknar och så plockar jag ihop buketter med allt fint som just då blommar i trädgården.

Morfar och min moster Mia var förstås med för att fira in sommaren. De hade med sig lite sommarlovspresenter som skulle öppnas. Sedan hade jag bjudit matlaget på fika och Albins mamma och pappa. Så vi blev sjutton personer! Men först skulle alla bilduppgifter från skolan visas upp. Teckningsmapparna öppnades och breddes ut över golvet. Jag ska nåla upp dem i trapphuset i sommar så att vi kan ha lite vernissage.

Jag hade gjort tre gräddtårtor, en massa chokladbollar, kärleksmums med hallonglasyr, chokladkakor och rabarberbullar. Fram med högtidsflaggan som står på varje kalasbord hemma hos oss.

Jag hängde upp flaggor i taket och tog in syrenbuketter till varje rum i huset.

Rabarberbullarna gjorde succé!

Jakob hade kokat tre liter kaffe.

Och sedan kom småttingarna. Klas klättermus.

Fikasugna småglin.

Sina recenserade Folkes nya brillor.

-Du ser inte bara bra ut, du ser också bra ut!

Alla var hungriga som vargar och kastade sig över fikabordet.

Jag hade på mig min bästa blå vintageklänning.

Våra sju matlagsbarn kring bordet. Ungar som jag älskar så mycket och har fått glädjen att se växa upp. Bertil och Ada vid samma köksbord för tio år sedan.

Lill-Klas med stövlarna på fel fot. Världens lugnaste och finurligaste lille fyr.

Vi gick ut i trädgården efter fikat. Uffe hade på sig godishalsbandet och knaprade som en råtta.

Så skönt med sol efter en kylslagen morgon.

Småttingarna plockade kart för att göra kart-saft.

Och jag lekte räven och sorkarna med barnen. Det är en jätterolig lek som farmor lärt oss och som också brukar funka att leka med barn som har svårt för att förlora. Så här går den till:

Räven väljer ut ett ställe att stå på. Sedan blundar räven och räknar till 20. På den tiden ska sorkarna hinna gömma sig – ju närmare räven desto bättre. När räven räknat färdigt får han se sig omkring. Böja sig ner, vända sig om, hoppa upp men inte gå från stället för att leta. Alla räven lyckas upptäcka blir hittade. Räven måste ropa ”Clara bakom trädet” eller ”Ulf i rosenbusken” och får alltså inte bara gissa vem som gömmer sig var. Och när räven till slut inte hittar fler ropar den ”fritt fram!”. Den som då var gömd närmast räven utan att bli sedd vinner och får äran att bli räv. Men man kan också göra så att den som först blev upptäckt får äran att bli räv. Det kan vara ett bra sätt att lösa det på för att avdramatisera själva ”vinsten” litegrann.

Det är en perfekt lek på vår gård, som är full med buskar att gömma sig bakom.

När alla vuxna åkt hem var bara storbarnen kvar, och då kastade jag och Jakob tennisboll med dem. Övade på att kasta långt och ta lyra.

Viktig uppladdning inför kvällens matlagsmatch i brännboll – vuxna mot barn! Men i själva verket var det bara jag och Jakob som behövde öva på lyror och att kasta. Lite ringrostiga efter tjugo år utan brännboll.

Jag bytte sedan om till skönare kläder och satte mig i hammocken och skrev poddmanus till torsdagens inspelning. Efter några timmar kom farmor ut med tåget. Hon hade haft skolavslutning med sina egna elever i stan, men ville förstås fira barnen också.

Ut och blåsa i tutor för kung och fosterland och för att verkligen välkomna sommarlovet. Hon hade chokladmedaljer i guld till pojkarna, för deras idoga kämpande.

Barnen hade önskat pizza så jag gjorde den här enkla varianten på tortilliabröd.

Och ungarna var så trötta och glada över att nu ha den långa friheten framför sig.

Men på kvällen vankades det brännbollsmatch. Det blev förvånande jämt. Barnen är ju jätteduktiga!

Brännboll är en av få sporter jag kan lida. Ja, inte bara lida utan till och med uppskatta – uppfostrad med Brännbollsyran som jag är. Efter en god match där de vuxna tyvärr avgick som segrare (jag hatar att vinna över barnen) så drog vi och badade.

Nära mellan badplatsen och idrottsplan.

Iskallt i vattnet efter några riktigt kyliga dagar. Men ingen lät sig avskräckas för den sakens skull. Eufori och sommarskrik av glädje!

När vi kom hem för kvällen bytte hela familjen om till pyjamas och tjocktröjor och så trängde vi ihop oss i soffan och såg Harry Potter. Och långt efter att Uffe, jag och Jakob gått och lagt oss hörde jag filmen från nedervåningen. Storbarnen fick vara uppe sist av alla och se klart. För så får man minsann göra på sommarlovet!

12 juni, 2024

Dagens poddavsnitt ligger bakom betalvägg. Och det är ju synd för då missar ni som inte är prenumeranter när jag rankar de sexigaste manliga yrkena och i en handvändning löser alla incelmäns problem med att få kvinnor!

Vad gör man inte på en gala? Vem var snyggast och hur får man folk att gå hem i äckel? Malin minglade med Aftonbladet och sa som hon verkligen känner. Sedan minglade hon vidare på Feminas gala och sa andra saker hon också verkligen känner. Och sedan jag hört allt detta hade jag också en känsla: Skam.

Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

• Annonssamarbete Bixia •
11 juni, 2024

Nu är det dags för nästa del i Bixias elskola och jag lär mig så mycket ! Jag fick en hel rad kluriga frågor i förra inlägget och nu har Bixia hjälpt mig att besvara några av dem. Fortsätt ställa frågor – en till del av elskolan kommer!

Men först vill jag bara tipsa om att nomineringarna till Bixias Klimathjälte nu är öppet för nomineringar. År 2008 instiftade elbolaget Bixia en miljöfond som stöttar konkreta projekt för att öka den lokalproducerade förnybara elen. Varje år delar de ut ett stipendie där vinnaren får 250 000 kronor som ett stöd och uppmuntran för ett fortsatt inspirerande arbete. Och nu är det alltså dags för en ny nominering! Känner du till någon klimathjälte som förtjänar att uppmärksammas? Eller har du själv en idé, ett projekt eller gör en insats för att påverka klimatet i rätt riktning? Lämna i sådana fall ditt förslag hos Bixia! Den nominerade kan vara en enskild person, ett företag, förening, lärare eller kanske skolklassen som du tycker gör skillnad för klimatet.

Nog om det – nu blir det elskola!

Hur vet jag att jag får förnybar el i mitt vägguttag?

Det kan du tyvärr inte veta eftersom all el blandas i ledningarna. Däremot finns det garantier som visar vilket ursprung elen har, vilket gör att du kan vara säker på att elen du köper är förnybar om det är det som avtalet avser. Men hur funkar det då? Ja, för att en elhandlare, det vill säga ett elhandelsbolag, ska kunna garantera att elen som säljs är förnybar köper de något som kallas för ursprungsgarantier. Ursprungsgarantier köps i sin tur av producenter runt om i Sverige som producerar el från förnybara energikällor.

En megawattimme (MWh) producerad el motsvarar en ursprungsgaranti. Det innebär att en elhandlare som säljer 1 000 MWh el som är märkt med till exempel ”vindkraft” måste köp in 1 000 ursprungsgarantier från en vindkraftsproducent. Så när man har ett elavtal med 100 % förnybar el innebär det att elhandelsbolaget köper in motsvarande andel el som du förbrukar från förnybara energikällor.
Ju mer förnybar el som man väljer att köpa desto mer el från fossila energikällor kan man då ”putta ut” ur systemet. Och ökar efterfrågan så ger det elproducenterna mer incitament till att satsa på ökad produktion från förnybara energikällor.

Vad är spotpris och varför varierar elpriset så mycket?

Spotpris sätts timme för timme på nordiska elbörsen Nord Pool och är enkelt förklarat det pris som elhandelsbolagen köper in elen för. Spotpriset baseras i sin tur på bland annat tillgång och efterfrågan, och ligger till grund för det pris du som elkonsument köper elen för.

Eftersom tillgång och efterfrågan påverkar spotpriset varierar det, timme för timme, och därmed också din elräkning – även om du alltid skulle använda lika mycket el. Men spotpriset påverkas också av faktorer som hur fyllda våra vattenmagasin är, hur mycket det blåser och vad det är för temperatur ute. Säg till exempel att efterfrågan är låg och majoriteten av den tillgängliga elen kommer från vind- och vattenkraft, då blir spotpriset lägre. Är efterfrågan i stället hög och majoriteten av elen kommer från importerad kolkraft, eller andra energislag med högre produktionskostnad, blir spotpriset högre.

Här kan du läsa mer om spotpriset.

Vad består egentligen elpriset av och vad är kostnader som elnätsavgifter, energiskatter och moms?

För att köpa, sälja och transportera el till konsumenter tillkommer kostnader utöver själva elen. Dessutom är fakturan uppdelad på två områden – elnät och elhandel. Elnätsavgifterna berör kostnader för själva nätet, medan elhandel handlar om mängden el ett hushåll förbrukar.

ELNÄT

För att kunna transportera el behövs ledningar, kraftstationer och kablar. Det ansvarar elnätsföretagen för, vilka ingår i ett naturligt monopol. Det innebär att de sätter sina egna priser och att du inte har någon möjlighet att välja vare sig elnätsbolag eller påverka priset. Elnätsfakturan består av fem delar:

  • Abonnemangsavgift – kostnaden du betalar för att få tillgång till elnätet.
  • Överföringsavgift – det du betalar för transporten av el till ditt hushåll.
  • Energiskatt – en fast kostnad som tas ut för varje kWh som du använder.
  • Avgifter – nätövervakningsavgift, elberedskapsavgift, elsäkerhetsavgift.
  • Moms på abonnemangs- och överföringsavgift.

ELHANDEL

Kostnaden för elhandel består alltid av elpriset, elcertifikatsavgift och moms. Elpriset består i sin tur av Nord Pools spotpris, rörliga kostnader och påslag.

Nord Pools spotpris = Det pris som elhandelsbolagen köper in elen för. Priset sätts på nordiska elbörsen och styrs bland annat av tillgång och efterfrågan.

Rörliga kostnader = De rörliga kostnaderna är direkt kopplade till elhandeln och består av myndighetsavgifter och kostnader som tillkommer i samband med inköp av el. De rörliga kostnaderna varierar från månad till månad och kan bland annat bestå av även elcertifikatsavgift, ursprungsgarantier för 100 % förnybar el, avgifter för balansansvar och handel och avgifter till Svenska kraftnät och Nord Pool.

Påslag = Påslaget lägger elhandelsbolag på för att täcka indirekta kostnader, som till exempel administrations- och systemkostnader. Påslaget består av ett antal ören per kWh.

Elcertifikatsavgift = Avgiften kan särredovisas eller bakas in i påslaget och syftar till att främja den förnybara energiproduktionen och skapar incitament för elproducenter att satsa på förnybar el.

Här kan du läsa mer om vad som ingår i elpriset.

Hur länge kan el lagras? På vilket sätt lagras den och var?

I grunden kan inte el lagras, utan den el som produceras måste konsumeras i samma ögonblick för att inte gå till spillo. Däremot börjar batterier bli alltmer populära för att lagra el, även om det ännu främst är ett sätt för stora industrier att kapa kortvariga effekttoppar eller för att delta på något som kallas för stödtjänstmarknaden.

För att kunna lagra stora mängder el tittar man just nu på att tillverka en ny typ av energibärare med hjälp av el, nämligen vätgas. Att göra det med förnybara kraftkällor är idag väldigt dyrt och förenat med stora energiförluster.

Varför säljer vi el till utlandet? Vi skulle ju kunna använda det egna överskottet till att hålla priserna nere.

Det beror på flera anledningar – som att handeln med el är en fri marknad inom EU, att vårt elnät är sammankopplat med ett större och att vi inte kan lagra el. Dessutom är vi ibland beroende av att importera el.

I och med att handeln med el är en fri marknad inom EU måste elen kunna flyta fritt inom denna marknad, vilket går att jämföra med att du kan köpa till exempel kött från andra länder i matbutiken. Skulle vi inte vara uppkopplade till ett större elnät skulle vi få ett gigantiskt överskott av el i Sverige eftersom det inte går att lagra den i stora mängder. Det skulle i sin tur bidra till ett elpris på 0 öre per kilowattimme (kWh). Vid första anblicken kan det tyckas positivt, men ingen producent i världen skulle kunna tänka sig att producera el till det priset. Det skulle begränsa mängden el och bromsa den gröna omställningen och utbyggnaden av förnybar kraftproduktion.

Slutligen är Sverige ibland beroende av att importera el vid vissa tidpunkter under året. Det vore därför märkligt om vi kunde importera el, utan att exportera el när andra är i behov av den. 

Här kan du läsa mer om Sveriges elmarknad.

Varför har vi 220 volt i uttaget?

Faktum är att Sverige numera har 230 volt i eluttaget, men tittar du på äldre elektriska apparater står det att de är gjorda för 220V. Förändringen beror helt enkelt på EU. När den gemensamma EU-standarden skapades blev det en kompromiss mellan brittiska standarden 240V och övriga Europas standard 220V – nämligen 230V.

Är det en myt att man alltid ska dra ut sladden för den teknik man inte använder. Hur mycket drar en ”tom” sladd egentligen?

Det är faktiskt inte en myt! Däremot handlar det inte om att några större mängder el förbrukas i standby-läge. En TV i standby drar till exempel inte mer än 0,5-3 Watt.  Däremot kan mer krävande enheter som är uppkopplade mot ett nätverk eller som har smarta funktioner förbruka mer el.

Sladdar som inte har något i ”andra änden” drar dock inget förutom de som är anslutna till exempelvis en adapter eller laddare, då kan de fortfarande dra en liten mängd el. Så ja, man kan säga att allt drar el även i standby-läge och när man räknar ihop alla apparater i ett hushåll kan det bli en märkbar energikostnad över tid.

Små förändringar som att dra ur sladden kan bidra till en lite lägre elkostnad, samtidigt som det belastar elnätet lite mindre också. Men för daglig användning är det kanske inte alltid praktiskt att dra ut varje sladd. Att använda smarta strömbrytare eller grenkontakter med strömbrytare kan vara ett bekvämt sätt att stänga av flera enheter samtidigt och minska standby-strömförbrukningen.

Här kan du läsa mer om hur du kan spara el.

Och för dig som vill lära dig mer finns första lektionen i el-skolan här!

11 juni, 2024

Jag vill inte att den här perioden ska vara över. Den som pågått några veckor nu. När pojkarna har med sig badbyxor och handduk till skolan och direkt efter sista lektionen går till badplatsen och hänger med sina klasskompisar. Den här perioden när vanlig vardag pågår – men varje kväll är som ett sommarlov. Vi äter på verandan, grillar och cyklar till sjön. Men själva strukturen är kvar: skollunch, läggtider och många ensamma timmar för mig själv att arbeta och skriva. Så som jag gillar att ha det. Vad lätt livet är när det är tjugo grader och ljust hela kvällarna. När inga barn är förkylda. När jag bara tar på mig gympaskorna när jag ska gå på min promenad. Vad lätt livet är när jag kan plocka lite kryddor ur rabatten och smaksätta den enklste pastarätt med. Och vare morgon inleds med kaffe på farstubron.

Imorgon går storbarnen på sommarlov. Så välförtjänt efter en lång vårtermin. Jag jobbar en vecka till och Jakob ytterligare två. Men det ska bli skönt för alla med riktig ledighet. Fast den här sommarvardagen med sin milda regelbundna lunk – den kommer jag sakna en smula.

10 juni, 2024

Har du hört talas om #blockout2024? En nätrörelse där människor blockerar och avföljer kändisar som inte uttalat sig i Israel/Palestinafrågan. Man kan ju tycka vad man vill om det – men i skrivande stund har Beyonce tappat nästan tvåhundratusen följare på grund av sitt bristande engagemang. Och det här är ett fenomen jag tror att vi kommer se mer av. Ett ökat krav på att både kändisar och influencers visar just samhällsengagemang. Jag märkte själv skiftet under covid och det förstärktes av kriget i Ukraina. Det har eskalerat under lågkonjunkturen, den första som vårt influencerifierade samhället har genomlevt. Och under kriget vid Gazaremsan har det nått sin topp. Läsarnas tålamod är slut.

Jag måste erkänna att jag ofta blir irriterad när jag anmodas posta om varenda konflikt och samhällsproblem som existerar. Alltid med en anklagande ton om att jag borde göra mer med min plattform. Varför ska just jag? Och med vilken rätt förväntar du dig det av mig? Men vid närmare eftertanke så har de ju rätt. Jag borde göra mer! Jag kan förstås inte posta om exakt allt elände i världen. Men att konsekvent undvika att skriva om vad som sker utanför ens egen lilla bubbla – det är rakt av världsfrånvänt.

Gör det någon skillnad om vi skammar kändisar och influencers, då? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Inte minst när instagramkontot aningslösa influencers var aktivt. De hade som idé att hänga ut influencers ohållbara livsstil och själv var jag tveksam till metoden. Vi influencers är ju inte globala storföretag och vi är heller inte politiska makthavare. Varför ska just vi bli utsatta för så hård granskning? Men samtidigt är hela vår arbetsbeskrivning att influera andra. Så då borde vi väl ta ansvar för vad vi influerar kring?

När jag tänker tillbaka på mina arton år som bloggare så märker jag hur läsarna har hjälpt mig att utvecklas. Skammandet har till exempel gjort mig mindre klimat-lat. Jag har inte kunnat harva på som förut. 2018 var jag på en jobbresa i London och flög såklart. I april åkte jag dit igen men tog tåget. För hur kul är det att skriva om London när kommentarsfältet nedlusas med ilska över att jag flugit dit? Och hur kul är det att åka på skrivarresa till Grekland om läsarna bara blir arga för att jag tog flyget? Det funkade knappt 2017 när jag gjorde det sist. Och det funkar absolut inte nu, varken för mig eller mina läsare. Nu väljer jag annorlunda för att jag värderar annorlunda. Och för att mina läsare också gör det.

Så skamma influencers för allt i världen! Vi gör ju dåliga saker och förtjänar att granskas. Många influencers flyger som skottspolar, konsumerar i överflöd, nämner varken EU-val, barnfattigdom eller humanitära katastrofer med ett ord. Istället ägnar man sig åt extrem introspektion. Men om tillräckligt många läsare visar missnöje över någonting, så kommer det på sikt att få effekt. Att man inte ska hoppa på unga kvinnor som är entreprenörer – det är bara båg! Man förtjänar inga silkeshandskar bara för att man råkar vara en kvinna som gör affärer. Om ens affärsidé är att kränga skit utan hänsyn till planeten – ja, då förtjänar man kritik.

Och skamma de som gör minst allra mest. För annars blir det som det brukar, nämligen att den som redan gör mest förväntas göra ännu mer. Medan den som aldrig gör någonting går fri från granskning. Till exempel är de moraliska kraven på Therese Lindgren betydligt höge än på Bianca Ingrosso eftersom Therese har ett större samhällsengagemang. Men rimligtvis borde det ju vara tvärtom! Det borde ställas högre krav på Bianca, just för att hon aldrig använder sin plattform till någonting samhällsnyttigt. Om hon fick mer kritik för hur hon producerar sina kläder och hur hon reser över hela världen – då skulle det till slut tvinga fram en förändring i hennes företag.

”Min plattform är inte politisk” brukar det heta när bloggare, youtubers och andra influencers försvarar sin tystnad. Men det är inget argument som håller. Ja, du har förstås full rätt att resonera på det sättet. Men då måste du också acceptera att det får dig att verka fullkomligt världsfrånvänd. Det handlar inte bara om vad du postar som influencer – utan också om vad du undlåter att posta. Kanske ser vi en svensk #blockout2024 för influencers som inte orkar skriva om annat än väggkulörer, frisyrer och sitt egen skörhet inför sommaren? Världen pågår därutanför. Använd din plattform!