Logga Underbara Clara
22 november, 2026

Även om det var 2015 som jag blev utmattad var det under vintern 2016 som jag verkligen dippade totalt. Jag ser det på bilder nu. Det är som att jag inte är där och det finns ingen närvaro i blicken.

Jag berättade inte på bloggen vad som hänt, förrän efter fem månader och då skrev jag inlägget man kan inte säga allt. I efterhand förstår jag inte hur jag överhuvudtaget klarade av det året.

Minns till exempel den otroliga ångesten jag kände här. När vi skulle åka hem efter en vecka vid höga kusten och bara tanken på att återgå till min vardag gav mig hjärtklappning. Samtidigt är jag övertygad om att mitt jobb också hjälpte mig att bli frisk. Oftast är ju långvarig sjukskrivning från jobbet ingen jättebra lösning när man är utmattad. Även om en kan vara det enda alternativet. Att ganska snabbt försöka komma tillbaka i någon form av rutiner, verkar faktiskt kunna göra en friskare.

Jag märker på inläggens teman att det var just sånt här som rörde sig i mitt huvud. Skrev om att ligga till sängs i en släng av melankoli och tacksamhet och tillräcklighet.

Men som så ofta är det ju just i kriserna i livet som man får ny fart. Jag hade bland annat en lunchdejt med Erica som också var utmattad. Minns hur oerhört skör jag var när vi sågs här. Men vi började också diskutera en framtid där vi kunde jobba mer ihop. Erica ville sluta på Sveriges radio och jag behövde mer hjälp för att utveckla bloggen. Jag kände mig mätt på att ligga hos Amelia efter några trygga år och ville istället vara självständigt igen. Kanske kunde Erica bli en slags bloggredaktör? Hade aldrig hört talas om en sådan förut, men någon ska väl vara först ut?

Erica och Clara skrattar, klädda i vinröda toner utanför grå brädlada.

Dessutom ville Erica och jag göra en podd ihop, lite i stilen av Husmorsskolan i P1 fast med ett mer personligt tilltal. Minns att vi redan 2016 kände oss sist på bollen när vi startade En Underbar Pod. Men det blev en succé och vi höll på med den ända fram till 2021.

Men redan samma höst var En Underbar Pod nominerad till Stora podcastpriset.

Erica, jag och Annakarin gjorde ett radioprogram för Sveriges radio som hette Livet på nätet.

Och så gick jag med i styrelsen för nystartade föreningen Influencers of Sweden. Ett försök att professionalisera en vilda västern-bransch.

Linda Hörnfeldt, Sara Rönne och jag. Fotade av eminenta Emily Dahl aka Modemassakern. Det var otroligt lärorikt och roligt om än det bevisade en sak för mig – nämligen att de stora influencers som fanns helt enkelt inte var särskilt intresserade av att professionalisera branschen eller få bättre rykte.

Klipp till idag när det på vissa sätt blivit ännu värre.

Gulliga Jonna Jinton och jag på lanseringen av Influencers of Sweden.

En mycket viktig sak hände också det året. UNICEF hörde av sig och undrade om jag ville följa med till Kenya tillsammans med Jenny Strömstedt och Malin Wollin. För att dokumentera kvinnornas villkor, men också det arbete som UNICEF utför där. Jag var mycket skakig inför resan, eftersom jag fortfarande hade så begränsad ork. Men jag kunde bara inte missa möjligheten. Och som en bonus lärde jag känna Malin och hon blev en av mina bästa vänner.

I november åkte jag sedan själv med UNICEF till Malawi, för att spela in en webbteveserie om hungerkrisen som pågick där.

Och efteråt reste jag ensam vidare till Zambia och mötte upp Nicola. Där var vi några dagar för att besöka producenterna till Yawama of Sweden. Att träffa kvinnorna som tillverkade gosedjuren och höra hur de använt sin lön till att laga tak, köpa myggnät till skydd mot malaria eller till och med starta egna företag – det var otroligt!

Minns också de barn jag lyckades skrämma halv ihjäl när vi var ute i de mest isolerade byarna på landsbygden. De hade aldrig sett en så vit människa förut. En pojke skrek ”spöke” och grät hysteriskt och gömde sig bakom husknuten när jag kom. Hans mamma och de andra kvinnorna skrattade så att det grät åt den synen. Den där resan var helt otrolig och jag är så tacksam för det jag fick uppleva.

Jobbåret avslutades med att jag blev värvad som krönikör till Expressen. Det var mäktigt!

punschveranda byggnadsvård

Vad mer hände?

Jo vi bytte tak på huset och byggde punschveranda.

Det var så otroligt spännande och roligt.

Ulrika hade renoverat de gamla fönsterna och jag målade den sedan invändigt.

Barnen var små och härjiga och ljuvliga.

Hela huset var deras lekplats, med romerska ringar i vardagsrummet.

Och ett evigt kojbyggande.

Små tufsar till naturbarn som mest gick halvnakna här hemma.

Jordbruket och odlingarna växte och vi avvecklade gårdsbutiken och började istället med grönsakskassar på prenumeration.

Barnen var ofta med när det arbetades. Här tog båda familjerna upp potatis.

Trädården började får form efter omgörningen. Men se så kalt det är! Här är samma vy idag.

Och på inredningsfronten började jag experimentera med lite mer murr…

…och verandan blev äntligen inredd och färdig!

Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

2014 – kapabel och stark

Det mörka året 2015

21 november, 2026

Ikväll ska vi på premiären för Sommarnattens leende på Norrlandsoperan. Och är det någon gång man kan få glittra så är de väl då? Men nu vet jag inte riktigt vilken outfit jag ska välja av dessa två.

Mitt första alternativ är denna sammetsklänning jag fyndat på loppis.

Sitter som gjuten och är dessutom väldigt skön.

Tänkte bära en till mina prickiga strumpbyxor och lårhöga stövlarna med rosett på tån, som jag fick ärva av Anna i somras. I smyckesväg silvriga örhängen med stora stenar i glas.

Alternativ två är denna vintageklänning från sjuttiotalet. Med härlig vidd och underbara trumpetärmar.

Aningen kort men jag har en svart tight underklänning så att vi slipper en troschock.

Den är ju ÄNNU festligare än den svarta, med sina stora blå stjärnor. Till den tänker jag örhängen med strass, men skorna och strumpbyxorna ska få vara samma.

Vilken klänning ska jag välja?

View Results

Loading …

Clara Premiuminlägg

20 november, 2026

Nä nu kunde jag inte hålla mig längre, så jag gick och köpte lite julblommor. Det är ju en sak som man faktiskt kan börja med redan i november och som inte känns FÖR juligt. Att tänka ut små arrangemang är bland det roligaste jag vet...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

20 november, 2026

Halvligger med mitt flanelltäcke uppdraget till hakan och hör hur det slamrar nere i köket när Marcus fixar morgonkaffet till oss. Ute singlar snön ner från gryningsblå himmel. Jag har en sån fredagskänsla att det inte är riktigt klokt – och jag tänker på allt roligt vi har inplanerat den närmsta tiden. Imorgon ska vi på premiären av Sommarnattens leende på Norrlandsoperan. På söndagen inviger vi byns alldeles egna ”folklivsarkiv” i bygdegården och sedan kommer Marcus mamma på middag. Nästa helg ska vi ha en stor julfest hemma hos oss och på skyltsöndag är det också scoutgudstjänst med barnen vilket brukar vara väldigt mysigt.

Så småningom är det byns luciatåg som jag ska gå i – och kanske får jag med mig mina storpojkar som båda är duktiga på att sjunga? Och så väntar skolans luciatåg i bönhuset (jag grinar jämt) och därefter julbasar. Och flera olika julmarknader under december månad. Och så ska jag vara en hel dag på spa med Marcus i december – och en hel dag med Elina. Det är fyrtioårspresenter som ska inkasseras.

Jag är fast besluten att verkligen njuta av denna december. Förra året kändes ju allt så skakigt och känslomässig var jag bedövad. Men i år tar jag revansch.

19 november, 2026

Bakade till Folkes klass förra veckan, när de hade fest på skolan.

Var så sugen på att göra något med saffran, så valet föll på kärleksmums med saffran i smeten istället för kakao.

Experimenterade med receptet för att hitta en bra kombination. Och den här blev riktigt god!

Saffran ihop med kaffe och choklad är en svårslagen kombination.

Tycker att just långpannekakor är så suveränt bra och enkelt att baka när det är många som ska smaka. Bra att skära upp och lägga i lådor sedan och ha redo i frysen när man får besök.

Jag bjöd Stina och Charlie på dessa kakor och de körde de frusna rutorna en kortis i airfryern, med gott resultat.

Saffranskärleksmums

Antal

40 bitar

Prep time
Tillagningstid

40 minuter

Ingredienser

  • 300 g smör

  • 1 pkt saffran

  • 2 dl vatten

  • 5 ägg

  • 4 dl strösocker

  • 4 1/2 dl vetemjöl

  • 3 tsk bakpulver

  • Glasyr
  • 75 g smör

  • 2 msk kakao

  • 2 msk starkt kaffe

  • 4 dl florsocker

  • 1 tsk vaniljsocker

  • Riven kokos

Gör så här

  • Sätt ugnen på 200 g
  • Smält smöret i en kastrull och tillsätt saffran. Blanda ner vatten.
  • Vispa ägg och strösocker vitt och fluffigt.
  • Blanda vetemjöl och bakpulver i en skål. Rör ner i äggsmeten och tillsätt slutligen smöret med saffran. Rör till en jämn smet.
  • Lägg bakplåtspapper i en ugnsplåt med höga kanter. Häll ner smeten och grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter. Känn efter med en sticka.
  • Ta ut och låt svalna.
  • Smält smöret till glasyren och rör ner kakao, vaniljpulver, kaffe och vaniljsocker. Häll över den helt avsvalnade kakan och toppa sedan med kokoksflingor. Låt stelna och skär i bitar.

Clara Premiuminlägg

19 november, 2026

Jag gillar att plocka bort kläder i säsong för att lättare se vad som faktiskt finns. Att slippa städa, vika och hantera en massa saker som man ändå inte använder är skönt. Dessutom är det trevligt att vid säsongsskiften få plocka fram en "ny" garderob. Återupptäcka sina bästa ullkoftor på hösten - eller på våren ta fram jeansjackor, tunna kavajer och klänningar i bäckebölja...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

18 november, 2026

Jag har gruvat mig för att kolla tillbaka i arkivet på 2015, för trots att det var så längesedan är det tungt att rota i minnena. När jag själv någon gång kikat i bloggarkivet har jag i regel undvikit just det året. Det gör helt enkelt ont. Och ont hade jag även då – det märks på bilderna.

Bortvänt ansikte, nedslagen blick, händerna framför munnen och ryggen mot kameran. Den är den här tiden jag pratade om i mitt Vinter i P1.

Först i december 2015 fick jag höra orden ”utmattning” av en psykolog. Men redan i oktober förstod jag att någonting gått sönder inuti, med en trötthet som inte gick att vila upp sig ifrån. Ändå lyckas jag hålla skenet uppe ganska länge.

Den sommaren gjorde vi om hela vår trädgård och jag skrev om hur vi tog oss ett steg närmare punschverandan och visade bilder från trädgården – före men inte efter.

Så mycket lättare det hade varit att orka med dessa månader, om jag hade fått se hur fint allt är idag!

Sista dödsrycket var att jag tapetserade om köket fast jag knappt kunde stå på benen.

En oerhört märklig prioritering tänker jag i efterhand. Men just då var inte hjärnan min bästa vän och det är ju problemet när man är överarbetad. Själva apparaten som behövs för att kunna hitta en utväg har slutat att fungera!

Jag släppte två böcker det året: God Jul – kakor, knäck och karameller samt Fixa Steg för steg. Jag skötte bloggen och alla samarbeten, reste runt och föreläste i hela landet och spelade in en teveserie för SVT som hette Claras gård. Samtidigt som Jakob jobbade med jordbruket och jag hade huvudansvaret för Folke som inte ens fyllt ett.

Jag försökte gasa mig ur krisen och det slutade som ni förstår väldig dåligt. Jag ser varningstecken i de texter jag då skrev som i När man varit stark för länge och Om man hoppar från båten. Även om det också fanns många fina stunder beskrivna som i En stund av helhet.

Usch det här var en jobbig återblick. Orkar faktiskt inte skriva något mer om året 2015.


Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

2014 – kapabel och stark

18 november, 2026

I veckans avsnitt av Wollin & Clara har ingen av oss läst Therese Bomans Kapitalet. Men båda har åsikter – inte minst om kulturdebatten som rasat. Varför avskyr så många människor de influencers de valt att följa? Malin Wollin drar en gammal lans för revbenens och knotornas rätt att få synas i reklam och så handlar det lite om Bosnien vs Sverige.

• Annonssamarbete Läkarmissionen •
17 november, 2026

Nu när vintern kommer hårdnar läget i Ukraina. Fyra och ett halvt år efter Rysslands anfallskrig mot landet saknas mat, värme och elektricitet på många håll.

Och som vanligt i krig är det barnen som drabbas hårdast. Vardagen avbryts av ständiga flyglarm och oron gnager i splittrade familjer.

Åttaåriga Maksym bor i Lviv tillsammans med sin mamma Lydia. Hans pappa tjänstgör i kriget och familjen har varit åtskilda länge. De vet inte alltid var han befinner sig eller om han är i säkerhet. När pappan har möjlighet ringer han hem för att berätta att han lever. Maksym saknar sin pappa och frågar ofta när han ska komma hem. Tänk att kriget i Ukraina har pågått i mer än hälften av Maksyms liv!

Som månadsgivare till Läkarmissionen bidrar du till det viktiga arbete i Ukraina. I Lviv stöttar Läkarmissionen flera barncenter som fungerar som fristäder, både praktiskt och känslomässigt.

Barnen kommer hit efter skolan, får ett varmt mål mat, hjälp med läxor, kan delta i olika aktiviteter – eller bara ta det lugnt en stund. Det var här som Maksym lärde sig läsa.

Och dessutom får familjerna stöd med matkassar och kläder

På alla Läkarmissionens center får barn:

• Trygg gemenskap – en plats att leka, vila och vara tillsammans med närvarande vuxna.
• Psykosocialt stöd – samtal och aktiviteter som hjälper barnen att hantera oro och svåra upplevelser.
• Läxhjälp och studiestöd – till exempel med iPads och lärplattformen Binogi.
• Ett mål varm mat om dagen – för många barn den enda varma måltiden.
• Matpaket till familjen – som gör att pengarna räcker lite längre hemma.

Visst känns det fint att veta att du som är månadsgivare möjliggör detta?

Trots allt Maksym går igenom är han en energisk åttaåring som älskar basket, sport och dans. Han drömmer om att bli president när han blir stor och skapa ett Ukraina där det finns gott om mat, jordbruk och äppelträd.

Jag önskar så mycket att framtiden ska få bli just sådan!

Jag hoppas att du också vill bli månadsgivare till Läkarmissionen och hjälpa barn som Maksym till en bättre tillvaro. Som ett litet tack till dig får du Hemmets Almanacka 2027 som premie när du ger 90 kronor eller mer i månaden. Här anmäler du dig.

Sök på underbaraclaras.se

Inloggning Clara Premium

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.