Månad: oktober 2012

Å så fint vi har det dessa dagar. Jag solar och badar och tänker på noll och inget

Lillen har fullt upp på stranden och jag motionerar genom att hoppa i vågorna

Fisk och skaldjur står på menyn och jag trycker i mig vettlösa mängder

Så härligt att få gå omkring i liten byxdress istället för täckbyxor

Det blir både en och tolv glassar om dagen. Gelato helst av allt.

Nu ska vi kila iväg och äta middag. Hörs snart igen!

Nä vet ni!

Nu pyser jag till varmare breddgrader.

Det ska bli obeskrivligt härligt. Men vi hörs igen så klart. Blogga är så roligt så det kan jag inte vara ledig ifrån någon längre stund.

Och vet ni något annat? Min bok har precis sålts till USA!! Förstår ni hur häftigt det känns? Det känns så märkvärdigt stort och bra! Att den ska finnas på engelska liksom. Jag ska fira de goda nyheterna med en skööön lååång ledighet med massor av gelato och iskalla drinkar!

Jag håller som bäst på att packa och det slår mig att jag inte äger särskilt mycket svart. Nästan inget alls faktiskt. Små lätta kjolar, tunna blusar, chiffongklänningar och fladdriga färgglada linnen åker ner i väskan. Sedan ska eländet vikas också. Jag vet precis hur man viker kläder fint efter flera år i en klädaffär. Men jag kan för mitt liv inte vara nog disciplinerad att vika mina egna kläder prydligt. Det är lite mer som pytt i panna i min resväska.

Förresten. Lyssna på fredagens spaning i P4 morgon. Handlar om varför dina kläder går sönder och vem som ligger bakom det. Förra veckans spaning som jag nog missade att länka till handlade om vår besatthet att sätta diagnoser på allt och alla. Lyssna här vettja!

Ibland har man bara så himla tur! Var på jakt efter ett större täcke till lillens säng. Så sprang jag in på Kupan i Umeå och hittade det här.

Tror att jag betalade 40 kronor eller något sådant. Så himla glada fina färger och precis lagom stort!

Och så matchar det ju barnkammaren helt ohemult bra. Nu är det här visserligen en äldre bild så addera några hundra legoklossar, gosedjur, tavlor och mattor så förstår ni hur det tar sig ut nu.

Ända sedan min specialbeställda supermidjehöga 50-talsbikini förpassades till sällare jaktmarker har jag har varit på jakt efter något att bada i. Helst en fin baddräkt modell pryd och ordentlig 50-talsfröken. Gärna lite marint men inga andra konstigheter. På de vanliga kedjorna kan man ju inte handla då de enbart saluför modeller var trosor är som att ha en bit tandtråd i rumpan och vars kupor stöttar brösten lika effektivt som två söndersnutna pappersnäsdukar. Det funkar liksom inte. Alls.

En kompis dotter satt i badet med sin moster och fick syn på hennes bröst. Mostern hade inte fött barn och aldrig ammat. Förvånat petade lillan på brösten och utbrast -VA?! Men dina sitter ju fast!? (till skillnad från mammans då får man förmoda. Och alla som ammat barn vet vad jag talar om).

Blev så glad när jag hittade den här idag. Nu är badsemestern räddad.  Damig, klassisk, enkel med fint rynk i sidorna och drar jag en kjol ovanpå så funkar den som topp och jag är redo att gå till stranden. Köpte den på Ingrids i Umeå men märket är Salta bad. Ett riktigt rekorderligt fruntimmersmärke!

En annan kompis till mig fick för övrigt en rekordfin kommentar av sin stolta lilla son -Mamma! Det finns ingen i hela väääärlden som har så långa fina bröst som du! 

Jag måste bara berätta något roligt! Förra veckan fick jag veta att jag blivit utsedd till Årets Second Hand profil. Det är ett pris som delas ut av Erikshjälpens second hand. Jag hade verkligen inte den blekaste att jag skulle få motta det här priset och när jag fick höra motiveringen blev jag så rörd. Under de sex år jag bloggat har jag gång efter annan lyft upp värdet av att köpa begagnade saker och ta vara på det man har istället för att bara konsumera nytt. Hela min debutbok är tillägnad det ämnet och alla mina radioprogram också. Det känns så fantastiskt kul att få ett erkännande för det. Som en slags Skrotets Beskyddarinna.

Prisutdelning blir i Stockholm i slutet av november. Återkommer med datum här på bloggen för jag tänkte slå två flugor i en smäll och passa på att signera lite böcker när jag ändå är där. Vet att det är många i Stockholmstrakten som frågat efter det så här innan jul.

Jag är så trött så trött idag. Kan knappt hålla ögonen öppna. Vi har spelat in radio hela dagen och det finns ingenting som gör mig lika trött utom möjligtvis att spela in tv. Jag vet inte varför för egentligen finns det hundra saker som är jobbigare, svårare och mer utmanande än det. Ändå blir jag liksom kortsluten i hjärnan efteråt. Somnade på soffan efter inspelningen vid fyra och vaknade vid fem, helt snurrig, genomfrusen och vrålhungrig.

Nu är det inte långt kvar i alla fall! På lördag tar jag med mig lillen och åker på två veckors semester med sol och salta bad. Jag ska äta massor av fisk och skaldjur, gelato och färska frukter. Och ligga på stranden och låta min trötta lite vissna kropp gräddas gyllenbrun som en bulle. Inte för att jag brukar bli så särskilt brun men ändå. Jag kan knappt tro att det är sant så bra känns det

Världens finaste regnjacka hittade jag på loppis flera år innan Bertil ens var påtänkt. Jag har letat bebisgrejer, kläder och prylar på loppis så länge jag kan minnas för att det är så himla roligt! Den här regnjackan är nog 60/70-tal. Väldigt näpen i modellen.

Gummistövlarna hade jag som liten och de är fortfarande hela och fina. Sedan har vi köpt världens bästa nya grej till honom också. Ett underställ i merinoull med byxa, tröja och luva från Minimundus. Som han dels kan ha just som underställ eller bara som helt vanliga plagg på förskolan. Perfekt under overallen. Vi köpte en storlek för stort så att han har lite att växa i under vintern. Ett bra underställ som är varmt och inte kliar måste jag nog faktiskt köpa till mig själv också. Gör vintervardagen så mycket behagligare…

Jag ser rätt fin prydlig ut för det mesta och det verkar som att många tror att jag är en riktig pedant. Och visst bryr jag mig om hur jag har det runtomkring mig. Men ändå inte riktigt. Incidententerna med hundbajs och kisset på golvet är inga isolerad händelser. Överlag har jag svårt att få den här perfekta ytan att hålla ihop. Jag orkar inte de där sista procenten. Min kompis skrattade rått åt mig när jag dukat fint, klätt mig fint, tänt massor av ljus och bjöd på riktig gourmetmiddag. Men sedan ändå satt och torkar mig runt munnen med en smutsig gammal kökshandduk. Och förra veckan skulle jag göra mig riktigt fin för att sjunga i kyrkan. Jag duschade, gjorde en lerinpackning i håret, satte upp det i en prydlig knut, tog på mig pumpsen, målade naglarna och hoppade i en glittrig klänning. Framträdandet gick jättebra men när jag kom hem upptäckte jag att lerinpackningen fastnat i öronen och inte sköljts bort när jag duschade. Det såg ungefär ut som att jag fyllt öronen med koskit. Jag hörde till och med lite dåligt. Jag skulle så gärna vilja veta vad alla som såg mig tänkte. Vad har man gjort när man har öronen fulla med koskit men finkläder på kroppen liksom?

Jag är så himla glad att kunna berätta att det precis blivit klart med en ny säsong av mitt och Erica Dahlgrens program Husmorsskolan i P1. Det är tredje året i rad och otroligt kul att få fortsätta. Den här gången blir det en serie julprogram som sänds i december. Som vanligt spelar vi in i mitt kök och jag kommer göra mitt allra bästa för att skapa en riktigt stämningsfull jul!

Jag minns när jag var liten och sängen var helig för mig. Jag kunde absolut inte sitta i den med kläder jag haft i skolan och hade jag inte bäddat den på morgonen bäddade jag den innan jag gick och la mig. Bara för att få det stora nöjet att krypa ner i en fint bäddad säng. Sånt tjafs orkar jag inte med idag, även om det för all del vore trevligt.

Sänggaveln i mitt sovrum består av gamla spegeldörrar jag lutat mot väggen och ljusslingan har jag fixat själv. Helt enkelt genom att skära ett kryss i botten på pappmuggarna och trä över LED-lamporna. Sprider ett väldigt mysigt sken! Bilden är hämtad från min bok och Aftonbladets Äntligen Hemma har också lånat den som omslag till ett nummer.

Jag är så glad över att jag gjorde den här boken. Det var mycket svett och tårar – så att den nu blivit så populär känns helt fantastiskt. För nionde veckan i rad ligger den etta på Bokus topplista för hem och inredningsböcker. Och vet ni vad – kanske kommer den  att lanseras utomlands också! Det är en dröm som slår in i så fall…

Jag såg Skavlan i fredags då folkkära Leif GW Persson och hans dotter Malin var inbjudna. De diskuterade hur han varit som pappa och det blev ett väldigt intressant samtal. Publiken älskade GW och gapskrattade åt hans tokigheter som far. Det fanns inte en skymt av skuld, dåligt samvete eller fördömande från publikens sida. Jag tycker att det är intressant att fundera på vad som skulle hända om tex Lill Babs sagt vad Leif GW Persson sa. Här kommer GWs citat från intervjun. Men istället för en äldre gubbe – föreställ er nu  att samma svar kommit  från Lill Babs, Mona Malm eller valfri annan känd äldre kvinna.

Skavlan inleder med att fråga Lillbabs hur pass road  hon är av barn. –De är obegripliga! De pratar underligt och håller på med allt möjligt konstigt. Men mina vuxna barn har jag inga problem med. Lillbabs dotter inflikar då, för att liksom förklara –Mamma tycker om små barn när de finns där runtomkring. Bara de håller sig lugna. Du är ingen barnvaktstyp, med andra ord, säger Skavlan till Barbro. –Nej jag har aldrig suttit barnvakt. Möjligtvis till mina egna barn någon gång. Skavlan undrar då om Lill Babs varit duktig på att uppfostra sina barn? -Nej, jag hade den goda smaken att hålla mig därifrån. Så, du var alltså en frånvarande mamma? -Ja, jag var ju så upptagen med mig själv. Det är inget att hyckla med.  Jag var inte aktivt ond, jag var snäll och hygglig men frånvarande.

Publiken gapskrattar. Programledaren gapskrattar. TV-programet tar slut och publiken går därifrån med känslan av att Lill Babs, det är en förjäkla skön mamma!

Skulle det ens kunna hända? Det är så uppenbart att reglerna är helt olika för män och kvinnor. För en kvinna är moderskapet den stora paradrollen. Misslyckas man där är man misslyckad som människa. För en man är faderskapet en biroll av många. Att vara en frånvarande, egocentrisk far innebär inte att man är en sämre människa. Det kan lika gärna innebära att andra tycker man är en riktigt skönt typ. -Vadå, det är ju inte som att han var aktivt ond liksom?

Vilken himla fin dag det har varit! Soligt, kallt och vi har bara haft det lugnt och skönt. Det var flera flera veckor sedan jag och Jakob var hemma samtidigt på helgen. Är det inte jag som är borta är det han som är på sin yogautbildning i Stockholm. Men äntligen fick vi sammanstråla.

Jag älskar den skira oktobersolen när den någon gång behagar visa sig.

Årets bästa fotoljus får man definitivt den här månaden. Utomhus det vill säga. Inomhus är det lite som att försöka dokumentera insidan av en svart sopsäck.

Det är så skönt att sitta i lugn och ro på söndagsmorgonen, dricka te, äta engelskt shortbread och läsa alla delar av DN. Förutom sporten (hu vale för sport!)

Fina teburkar har jag minsann också! Den ena är mammas den andra är tant Märtas.

Idag ska hela familjen på badhuset och ikväll har jag och Jakob en liten spelning. Är inte så ofta vi får chansen att spela ihop längre så det känns superkul att göra det!

Nu är en riktigt ansträngande vecka äntligen slut och jag får helg på riktigt. Bloggen har blivit lite försummad då jag har haft fullt upp med att föreläsa (4 gånger på 4 ställen!) och jobba undan inför nästa vecka då jag tar två veckors semester. Det ska bli så skönt och jag vet en hund som uppskattar att jag är hemma och tar det lugnt, för det betyder att han har någon att ligga och sova hos. Han sover alltid hos mig, som ett stort gosedjur med huvudet uppe vid mitt huvud, vilande på min överarm.

(Kjolen har jag fått av Anna, angoratoppen är ett loppisfynd liksom rosettsjalen i håret.)

Jag tycker att kärnfamiljen är ett tämligen klent påfund. Alldeles för bräckligt. Två vuxna människor som ska sköta heltidsjobb och hushåll och relationen och samtidigt ha barn ihop. För många går det absolut, men som skilsmässostatistiken visar är det lika många det inte funkar för. Dessa små enheter är verkligen utsatta. Vardagens alla vedermödor nöter sönder dem. Varför kan vi inte hitta på fler sätt att bo på? Varför bor vi inte längre ihop med äldre generationer? Varför kan inte två familjer köpa ett hus tillsammans och dela på? Varför betraktas kollektiv som socialistflum när det kanske är det mest rationella i världen? Och varför är vi så himla superkonservativa med vårt boende så fort vi bildat par och passerat 20 års ålder?

I vårt hem är vi tre vuxna i familjen, då Jakobs pappa bor hos oss under veckorna. På så sätt minskar han pendlingsavståndet till sitt jobb och vi får en extra vuxen famn för Bertil att söka sig till. Att det skulle vara något konstigt med vårt arrangemang har aldrig slagit mig men jag har förstått av andra att det är ovanligt. Jakobs mamma å sin sida. Hon bor ihop med sin dotter och en av sina bästa vänners vuxna döttrar. Och en kompis till mig letar efter en fastighet med ett gårdshus att köpa tillsammans med sina föräldrar så att hennes familj och den äldre generationen kan bo tillsammans men ändå lite avskilt. Ytterligare några bekanta, ett gäng frånskilda mammor som är bästa kompisar, letar efter ett lägenhetshus att köpa tillsammans. Där alla får varsin lägenhet för sina respektive familjer.

Varför tänker inte fler personer out of the box när det gäller boende? Mamma, pappa, barn i en egen liten bostad behöver inte vara den självklara lösningen. Att försöka bo nära släkt och vänner så att man kan hjälpas åt. Det borde egentligen vara en självklarhet.

Idag utmanar Fairtrade det svenska folket att fika med rättvisemärkta varor. Målet är att en halv miljon människor ska fika med Fairtrade-märkta produkter under denna dag. Och samtidigt få upp ögonen för hur dåliga villkor som råder för de människor som är satta att producera vår mat. Och hur mycket bättre det kan bli om vi väljer produkter som är rättvist framställda.

Jag är med i utmaningen så klart och uppmanar er alla att fika med mig idag. Så här över nätet alltså. Det blir ju lite symboliskt då jag inte kan bjuda hem er på riktigt.  Här nedan följer förslag på vad ni kan fixa för gott av fairtrademärkta varor. Själv ger jag mig på chokladpuddingen med Fairtrade-choklad.  Lämna en kommentar i mitt inlägg så är ni inkluderade i mitt fika.

Chokladgratinerade fikon. Använd choklad som är fairtrademärkt.

Eller gör en härlig chokladpudding på fairtrademärkt kakao.

Eller varför inte tiramisu där både kakao, kaffe, kex och choklad är fairtrademärkt.

Idag är jag i Värnamo och föreläser med Annakarin Nyberg! Signerar böcker gör jag också! På fredag föreläser vi i Piteå dessutom.

Och på lördag pratar jag på Bildas Designmarknad i Umeås. Om kreativitet, pyssel och min bok. Jag signerar böcker också där. Hoppas att vi ses där!

Jag vet att många tycker att snö och vinter är jobbigt. Jag kan också gruva mig för snön och kylan ibland så här kommer ett inlägg för att liksom bli lite peppad på det hela!

Vintern är topp för att man kan snöra på sig skidorna och åka ut rakt ut och få massa motion

Man får klä sig i härliga vinterattiraljer och bära stora gosiga vantar och tjocksockar.

Det är så fruktansvärt vackert! Den här bilden är inte photoshoppad, det såg ut så här en julafton hos mormor för två år sedan.

Och det är väldigt mysigt när det är mörkt.

För då kan man vara inne och kura skymning.

Alla hus ser ut som små bakelser med glasyr på.

Och lediga stunder kan man åka ut och göra upp en eld och steka pannkakor. Dricka varm choklad och sitta tätt tätt ihop på en fårskinnspäls.

NU! Nu fick jag verkligen upp jul och vinterpeppen.

Bra utflyktsmat – vegetariska piroger av spenat

Häng med mig till tjärnen på berget (skidutflykt i busväder)

Dagens lunch svängde Jakob ihop till mig och det blev spagetti med älgfärssås. Riven västerbotten och så lite sallad till det! Smakar vansinnigt gott! Nu ska jag jobba vidare en stund innan det är dags för mig att packa resväskan. Reser ju till Värnamo i kväll.