Årets mest engagerande blogginlägg

Jag brinner ju för att göra den här platsen till ett inspirerande och härligt ställe. Men trots att jag bloggat i över tretton år är det ganska oförutsägbart vad som verkligen kommer funka. Det är till exempel sällan de inlägg som jag lägger ned mest tid på som väcker mest engagemang hos er som läser. Ibland är det faktiskt HELT otippad saker som ni inte kan låta bli att kommentera.

Här kommer de tretton mest engagerande blogginläggen under 2019!

13. Gravid och full av ångest (104 kommentarer)

Ett inlägg jag skrev om min eskalerande gravidångest som drabbade mig extra svårt den här graviditeten och höll mig vaken nätterna igeno,. Men som vanligt blev det lite bättre efter att jag skrivit inlägget och fått era kloka kommentarer och perspektiv på mina egna känslor.

12. Männen får fan ta och fixa det här nu (105 kommentarer)

En Expressenkrönika som jag inte tidigare publicerat på bloggen fick ett eget inlägg. Om att det är papporna som måste styra upp det här nu…

11. På cykelsemester i evigheten (129 kommentarer)

Inlägget jag skrev direkt efter att mormor dött. Så fina kommentarer och så mycket kärleksfullt stöd.

10. I bebisbubblan (142 kommentarer)

Första bilden på lillen. En liten hälsning från bebisbubblan som den här gången var mycket mysigare eftersom jag också fick dela den med Bertil och Folke.

9. Kär i Per (177 kommentarer)

Aldrig hade jag väl kunnat ana att vi var så många som varit kär i samma kändisar när vi var barn. Och då menar jag inte Brad Pitt eller Johnny Depp eller så. Utan lite mer…originella kärlekar.

8. Vad ska babyn heta? (180 kommentarer)

Så hette boken jag fick i present av min vän Elina strax innan Ulf föddes. Ni tog rubriken bokstavligt och kom med några hundra underbara namnförslag!

7. Olyckan (189 kommentarer)

Inlägget om den hemska glasolyckan som hände oss i höstas. Det jag inte skrev men som adderade till det otäcka var att det hände när Jakob var på väg för att gravsätta sin pappa. Förstår i efterhand att det var en stor del av paniken för mig. Att jag inte visste om jag skulle ringa Jakob och be om hjälp eller låta honom åka iväg. Det blev helt enkelt total kortslutning.

6. Rop på mamma (205 kommentarer)

Vad många sorgesamma inlägg jag skrivit i år slår det mig när jag går tillbaka. Det här kom rätt ur hjärtat i höstas, när jag verkligen mådde pyton. Strax efter inledde jag kurning av bebisen och med uppstyrda sovtider fick jag möjlighet att återhämta mig igen.

5. Kan man få be om en lite sansad klimatdebatt tack (209 kommentarer)

Det är så svårt att skriva om känsliga ämnen som till exempel miljödebatten. Utan att typ klimatförnekare ska använda ens text som inteckning för att fortsätta göra ingenting. Det var ju INTE vad jag menade med denna text, som blev en himla delningsraket när jag publicerat den. Ändå glad för att jag skrev den eftersom jag tycker perspektivet behövs i debatten.

4. Riktiga miljöhjältar skaffar inte barn (222 kommentarer)

Ännu en text som blev en riktig vattendelare. Står såklart fortfarande för vartenda ord.

3. Vad ska det bli av det? (249 kommentarer)

Har bestämt för att göra slag i saken och skapa något av mina teckningar. Gjorde en liten gallup om vad och fick 249 värdefulla svar ifrån er!

2. Tack för allt lille vän (343 kommentarer)

Det hjälps inte att det “bara” är en hund – man blir ändå otroligt ledsen när hunden i fråga dör. Det vet alla som själv haft ett husdjur. Och det är ni många som varit med om och känner sympati inför <3

1.Ett livstecken (432 kommentarer)

Årets mest kommenterade blogginlägg blev föga förvånande det här första lilla livstecknet efter förlossningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 kommentarer på “Årets mest engagerande blogginlägg”

  1. Hej Clara! Jag brukar aldrig kommentera men läser din blogg flitigt. Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag uppskattar den och det jobb du lägger ner på den. Det är alltid välskrivet, vackert och inspirerande.

    God nytt år till dig och din fina familj!

  2. Förstår verkligen att blogginläggen ovan engagerat. Kul, och inspirerande, för en annan bloggare att se vilken spridning det är på dina ämnen. Själv märker jag, och får även höra, att inlägg där jag skriver ganska öppet om hur svårt livet känns ibland väcker allra mest. Och det förstår jag, känner likadant när jag får läsa detsamma hos andra. Det inger tröst, och faktiskt även hopp, att veta att man långtifrån är ensam om det som skaver i tillvaron, och / eller ställer till det. Önskar dig, och alla andra därute, en God Fortsättning!

  3. Hej Clara! Vad betyder ”kurning av bebisen”? Tänker på kurning av ullbyxor. 😅 God fortsättning! Kram

      1. Vilken metod har du använt Clara? Det hade varit väldigt intressant att läsa om då du tänker och skriver så vettigt om mycket!

        1. Får spontan spunk av ordet “metoder” men eftersom Clara är vettig undrar jag också! Har en trea på 7,5 mån

          1. Ja jag håller med dig. Jag skrev nog så just för att det är olika “metoder” man får fram när man googlar. Samtidigt handlar det ju hela tiden om att lyssna in och lära känna sitt barn, inte att använda en viss metod.

    1. Linn! Jag har en motfråga: Vad innebär det med kurning av ullbyxor? 🙂 Det har jag aldrig hört.

      1. När man gör dem vattentäta för att ha en tygblöja under. Man använder ullfett och tvål.

  4. Jättebra inlägg allihop! Jag hoppas att nästa år få läsa eller höra (i podden) om din förlossning, hoppas du fick din revansch efter de två andra. Jag fick själv barn i år och hoppas verkligen du äntligen fick en bra upplevelse!

  5. Måste bara få säga… En underbar pod är en livräddande pod. När jag känner mig ensam om kvällen, när de där luriga känslorna smyger inpå som är svåra att skaka av men man inte vill ha… då sätter jag på er pod och lyssnar till dig och Erica när ni pladdrar, diskuterar, ventilerar och är allmänt underbara. Trots att ni mest pratar med varandra så känner jag mig så inkluderad på något vis, känner en gemenskapsvärme som är guld. Ikväll kände jag mig så nedrans ensam, så där ensam man väl inte borde känna sig när man har man och barn och allt är jättebra. Då satte jag på ert senaste julavsnitt och vips är jag inte ensam. Skrattade högt av pur glädje när Clara utbrister att gillar man inte nougat så är man ju sjuk i huvet. När ni tjittchattar känns det som att hänga med kompisar där inga filter finns och allt är ok.

    TACK <3

  6. Alltså genom att besöka din blogg, läsa inlägg och njuta av ditt skrivande ger mig ett sånt lyft och pepp till att återgå till bloggandet igen. Det här året har varit tufft på många plan, vilket gjorde att bloggen hamna helt åt sidan. Men nu har jag ärligt sån lust igen 🙂

  7. Tycker det är minst lika kul att läsa alla kommentarer som att läsa själva bloggarna. Måste säga ändå att kommentarerna här inne på din blogg är betydligt mer trevliga än på många andra bloggar 🙂

    Men två frågor:
    1. Finns det något inlägg som du faktiskt ångrar att du skrev?
    2. Händer det att du ändrat ståndpunkt efter ha att läst kommentarer från läsare?

    Tack för en fin och otroligt välskriven blogg (även om jag inte håller med dig i allt) 🙂

    1. Hej Jennie!

      Två bra frågor till Clara.

      En motfråga till dig av genuin nyfikenhet:
      Finns det någon människa som du håller på med om allt?
      Min tanke:
      Jag upplever att det är en onödig sak att skriva för det är ganska självklart att man inte alltid håller med om ALLT en annan människa tycker. När du skriver så tycker jag att du förminskar Claras texter. Ska hon sluta skriva det som du inte håller med om?

      Min upplevelse blev att du hade två genuina, bra frågor, men att du sedan tog bort trevligheten i kommentaren.
      Om jag hade varit Clara hade inte jag tyckt det varit vidare kul att svara på dina två frågor, då du kanske inte håller med om svaret?

      Alla tycker ju olika och jag läser gärna hur du resonerar i frågan.