Logga Underbara Clara

Månad: november 2026

22 november, 2026

Även om det var 2015 som jag blev utmattad var det under vintern 2016 som jag verkligen dippade totalt. Jag ser det på bilder nu. Det är som att jag inte är där och det finns ingen närvaro i blicken.

Jag berättade inte på bloggen vad som hänt, förrän efter fem månader och då skrev jag inlägget man kan inte säga allt. I efterhand förstår jag inte hur jag överhuvudtaget klarade av det året.

Minns till exempel den otroliga ångesten jag kände här. När vi skulle åka hem efter en vecka vid höga kusten och bara tanken på att återgå till min vardag gav mig hjärtklappning. Samtidigt är jag övertygad om att mitt jobb också hjälpte mig att bli frisk. Oftast är ju långvarig sjukskrivning från jobbet ingen jättebra lösning när man är utmattad. Även om en kan vara det enda alternativet. Att ganska snabbt försöka komma tillbaka i någon form av rutiner, verkar faktiskt kunna göra en friskare.

Jag märker på inläggens teman att det var just sånt här som rörde sig i mitt huvud. Skrev om att ligga till sängs i en släng av melankoli och tacksamhet och tillräcklighet.

Men som så ofta är det ju just i kriserna i livet som man får ny fart. Jag hade bland annat en lunchdejt med Erica som också var utmattad. Minns hur oerhört skör jag var när vi sågs här. Men vi började också diskutera en framtid där vi kunde jobba mer ihop. Erica ville sluta på Sveriges radio och jag behövde mer hjälp för att utveckla bloggen. Jag kände mig mätt på att ligga hos Amelia efter några trygga år och ville istället vara självständigt igen. Kanske kunde Erica bli en slags bloggredaktör? Hade aldrig hört talas om en sådan förut, men någon ska väl vara först ut?

Erica och Clara skrattar, klädda i vinröda toner utanför grå brädlada.

Dessutom ville Erica och jag göra en podd ihop, lite i stilen av Husmorsskolan i P1 fast med ett mer personligt tilltal. Minns att vi redan 2016 kände oss sist på bollen när vi startade En Underbar Pod. Men det blev en succé och vi höll på med den ända fram till 2021.

Men redan samma höst var En Underbar Pod nominerad till Stora podcastpriset.

Erica, jag och Annakarin gjorde ett radioprogram för Sveriges radio som hette Livet på nätet.

Och så gick jag med i styrelsen för nystartade föreningen Influencers of Sweden. Ett försök att professionalisera en vilda västern-bransch.

Linda Hörnfeldt, Sara Rönne och jag. Fotade av eminenta Emily Dahl aka Modemassakern. Det var otroligt lärorikt och roligt om än det bevisade en sak för mig – nämligen att de stora influencers som fanns helt enkelt inte var särskilt intresserade av att professionalisera branschen eller få bättre rykte.

Klipp till idag när det på vissa sätt blivit ännu värre.

Gulliga Jonna Jinton och jag på lanseringen av Influencers of Sweden.

En mycket viktig sak hände också det året. UNICEF hörde av sig och undrade om jag ville följa med till Kenya tillsammans med Jenny Strömstedt och Malin Wollin. För att dokumentera kvinnornas villkor, men också det arbete som UNICEF utför där. Jag var mycket skakig inför resan, eftersom jag fortfarande hade så begränsad ork. Men jag kunde bara inte missa möjligheten. Och som en bonus lärde jag känna Malin och hon blev en av mina bästa vänner.

I november åkte jag sedan själv med UNICEF till Malawi, för att spela in en webbteveserie om hungerkrisen som pågick där.

Och efteråt reste jag ensam vidare till Zambia och mötte upp Nicola. Där var vi några dagar för att besöka producenterna till Yawama of Sweden. Att träffa kvinnorna som tillverkade gosedjuren och höra hur de använt sin lön till att laga tak, köpa myggnät till skydd mot malaria eller till och med starta egna företag – det var otroligt!

Minns också de barn jag lyckades skrämma halv ihjäl när vi var ute i de mest isolerade byarna på landsbygden. De hade aldrig sett en så vit människa förut. En pojke skrek ”spöke” och grät hysteriskt och gömde sig bakom husknuten när jag kom. Hans mamma och de andra kvinnorna skrattade så att det grät åt den synen. Den där resan var helt otrolig och jag är så tacksam för det jag fick uppleva.

Jobbåret avslutades med att jag blev värvad som krönikör till Expressen. Det var mäktigt!

punschveranda byggnadsvård

Vad mer hände?

Jo vi bytte tak på huset och byggde punschveranda.

Det var så otroligt spännande och roligt.

Ulrika hade renoverat de gamla fönsterna och jag målade den sedan invändigt.

Barnen var små och härjiga och ljuvliga.

Hela huset var deras lekplats, med romerska ringar i vardagsrummet.

Och ett evigt kojbyggande.

Små tufsar till naturbarn som mest gick halvnakna här hemma.

Jordbruket och odlingarna växte och vi avvecklade gårdsbutiken och började istället med grönsakskassar på prenumeration.

Barnen var ofta med när det arbetades. Här tog båda familjerna upp potatis.

Trädården började får form efter omgörningen. Men se så kalt det är! Här är samma vy idag.

Och på inredningsfronten började jag experimentera med lite mer murr…

…och verandan blev äntligen inredd och färdig!

Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

2014 – kapabel och stark

Det mörka året 2015

21 november, 2026

Ikväll ska vi på premiären för Sommarnattens leende på Norrlandsoperan. Och är det någon gång man kan få glittra så är de väl då? Men nu vet jag inte riktigt vilken outfit jag ska välja av dessa två.

Mitt första alternativ är denna sammetsklänning jag fyndat på loppis.

Sitter som gjuten och är dessutom väldigt skön.

Tänkte bära en till mina prickiga strumpbyxor och lårhöga stövlarna med rosett på tån, som jag fick ärva av Anna i somras. I smyckesväg silvriga örhängen med stora stenar i glas.

Alternativ två är denna vintageklänning från sjuttiotalet. Med härlig vidd och underbara trumpetärmar.

Aningen kort men jag har en svart tight underklänning så att vi slipper en troschock.

Den är ju ÄNNU festligare än den svarta, med sina stora blå stjärnor. Till den tänker jag örhängen med strass, men skorna och strumpbyxorna ska få vara samma.

Vilken klänning ska jag välja?

View Results

Loading …

Clara Premiuminlägg

20 november, 2026

Nä nu kunde jag inte hålla mig längre, så jag gick och köpte lite julblommor. Det är ju en sak som man faktiskt kan börja med redan i november och som inte känns FÖR juligt. Att tänka ut små arrangemang är bland det roligaste jag vet...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

20 november, 2026

Halvligger med mitt flanelltäcke uppdraget till hakan och hör hur det slamrar nere i köket när Marcus fixar morgonkaffet till oss. Ute singlar snön ner från gryningsblå himmel. Jag har en sån fredagskänsla att det inte är riktigt klokt – och jag tänker på allt roligt vi har inplanerat den närmsta tiden. Imorgon ska vi på premiären av Sommarnattens leende på Norrlandsoperan. På söndagen inviger vi byns alldeles egna ”folklivsarkiv” i bygdegården och sedan kommer Marcus mamma på middag. Nästa helg ska vi ha en stor julfest hemma hos oss och på skyltsöndag är det också scoutgudstjänst med barnen vilket brukar vara väldigt mysigt.

Så småningom är det byns luciatåg som jag ska gå i – och kanske får jag med mig mina storpojkar som båda är duktiga på att sjunga? Och så väntar skolans luciatåg i bönhuset (jag grinar jämt) och därefter julbasar. Och flera olika julmarknader under december månad. Och så ska jag vara en hel dag på spa med Marcus i december – och en hel dag med Elina. Det är fyrtioårspresenter som ska inkasseras.

Jag är fast besluten att verkligen njuta av denna december. Förra året kändes ju allt så skakigt och känslomässig var jag bedövad. Men i år tar jag revansch.

19 november, 2026

Bakade till Folkes klass förra veckan, när de hade fest på skolan.

Var så sugen på att göra något med saffran, så valet föll på kärleksmums med saffran i smeten istället för kakao.

Experimenterade med receptet för att hitta en bra kombination. Och den här blev riktigt god!

Saffran ihop med kaffe och choklad är en svårslagen kombination.

Tycker att just långpannekakor är så suveränt bra och enkelt att baka när det är många som ska smaka. Bra att skära upp och lägga i lådor sedan och ha redo i frysen när man får besök.

Jag bjöd Stina och Charlie på dessa kakor och de körde de frusna rutorna en kortis i airfryern, med gott resultat.

Saffranskärleksmums

Antal

40 bitar

Prep time
Tillagningstid

40 minuter

Ingredienser

  • 300 g smör

  • 1 pkt saffran

  • 2 dl vatten

  • 5 ägg

  • 4 dl strösocker

  • 4 1/2 dl vetemjöl

  • 3 tsk bakpulver

  • Glasyr
  • 75 g smör

  • 2 msk kakao

  • 2 msk starkt kaffe

  • 4 dl florsocker

  • 1 tsk vaniljsocker

  • Riven kokos

Gör så här

  • Sätt ugnen på 200 g
  • Smält smöret i en kastrull och tillsätt saffran. Blanda ner vatten.
  • Vispa ägg och strösocker vitt och fluffigt.
  • Blanda vetemjöl och bakpulver i en skål. Rör ner i äggsmeten och tillsätt slutligen smöret med saffran. Rör till en jämn smet.
  • Lägg bakplåtspapper i en ugnsplåt med höga kanter. Häll ner smeten och grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter. Känn efter med en sticka.
  • Ta ut och låt svalna.
  • Smält smöret till glasyren och rör ner kakao, vaniljpulver, kaffe och vaniljsocker. Häll över den helt avsvalnade kakan och toppa sedan med kokoksflingor. Låt stelna och skär i bitar.

Clara Premiuminlägg

19 november, 2026

Jag gillar att plocka bort kläder i säsong för att lättare se vad som faktiskt finns. Att slippa städa, vika och hantera en massa saker som man ändå inte använder är skönt. Dessutom är det trevligt att vid säsongsskiften få plocka fram en "ny" garderob. Återupptäcka sina bästa ullkoftor på hösten - eller på våren ta fram jeansjackor, tunna kavajer och klänningar i bäckebölja...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

18 november, 2026

Jag har gruvat mig för att kolla tillbaka i arkivet på 2015, för trots att det var så längesedan är det tungt att rota i minnena. När jag själv någon gång kikat i bloggarkivet har jag i regel undvikit just det året. Det gör helt enkelt ont. Och ont hade jag även då – det märks på bilderna.

Bortvänt ansikte, nedslagen blick, händerna framför munnen och ryggen mot kameran. Den är den här tiden jag pratade om i mitt Vinter i P1.

Först i december 2015 fick jag höra orden ”utmattning” av en psykolog. Men redan i oktober förstod jag att någonting gått sönder inuti, med en trötthet som inte gick att vila upp sig ifrån. Ändå lyckas jag hålla skenet uppe ganska länge.

Den sommaren gjorde vi om hela vår trädgård och jag skrev om hur vi tog oss ett steg närmare punschverandan och visade bilder från trädgården – före men inte efter.

Så mycket lättare det hade varit att orka med dessa månader, om jag hade fått se hur fint allt är idag!

Sista dödsrycket var att jag tapetserade om köket fast jag knappt kunde stå på benen.

En oerhört märklig prioritering tänker jag i efterhand. Men just då var inte hjärnan min bästa vän och det är ju problemet när man är överarbetad. Själva apparaten som behövs för att kunna hitta en utväg har slutat att fungera!

Jag släppte två böcker det året: God Jul – kakor, knäck och karameller samt Fixa Steg för steg. Jag skötte bloggen och alla samarbeten, reste runt och föreläste i hela landet och spelade in en teveserie för SVT som hette Claras gård. Samtidigt som Jakob jobbade med jordbruket och jag hade huvudansvaret för Folke som inte ens fyllt ett.

Jag försökte gasa mig ur krisen och det slutade som ni förstår väldig dåligt. Jag ser varningstecken i de texter jag då skrev som i När man varit stark för länge och Om man hoppar från båten. Även om det också fanns många fina stunder beskrivna som i En stund av helhet.

Usch det här var en jobbig återblick. Orkar faktiskt inte skriva något mer om året 2015.


Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

2014 – kapabel och stark

18 november, 2026

I veckans avsnitt av Wollin & Clara har ingen av oss läst Therese Bomans Kapitalet. Men båda har åsikter – inte minst om kulturdebatten som rasat. Varför avskyr så många människor de influencers de valt att följa? Malin Wollin drar en gammal lans för revbenens och knotornas rätt att få synas i reklam och så handlar det lite om Bosnien vs Sverige.

• Annonssamarbete Läkarmissionen •
17 november, 2026

Nu när vintern kommer hårdnar läget i Ukraina. Fyra och ett halvt år efter Rysslands anfallskrig mot landet saknas mat, värme och elektricitet på många håll.

Och som vanligt i krig är det barnen som drabbas hårdast. Vardagen avbryts av ständiga flyglarm och oron gnager i splittrade familjer.

Åttaåriga Maksym bor i Lviv tillsammans med sin mamma Lydia. Hans pappa tjänstgör i kriget och familjen har varit åtskilda länge. De vet inte alltid var han befinner sig eller om han är i säkerhet. När pappan har möjlighet ringer han hem för att berätta att han lever. Maksym saknar sin pappa och frågar ofta när han ska komma hem. Tänk att kriget i Ukraina har pågått i mer än hälften av Maksyms liv!

Som månadsgivare till Läkarmissionen bidrar du till det viktiga arbete i Ukraina. I Lviv stöttar Läkarmissionen flera barncenter som fungerar som fristäder, både praktiskt och känslomässigt.

Barnen kommer hit efter skolan, får ett varmt mål mat, hjälp med läxor, kan delta i olika aktiviteter – eller bara ta det lugnt en stund. Det var här som Maksym lärde sig läsa.

Och dessutom får familjerna stöd med matkassar och kläder

På alla Läkarmissionens center får barn:

• Trygg gemenskap – en plats att leka, vila och vara tillsammans med närvarande vuxna.
• Psykosocialt stöd – samtal och aktiviteter som hjälper barnen att hantera oro och svåra upplevelser.
• Läxhjälp och studiestöd – till exempel med iPads och lärplattformen Binogi.
• Ett mål varm mat om dagen – för många barn den enda varma måltiden.
• Matpaket till familjen – som gör att pengarna räcker lite längre hemma.

Visst känns det fint att veta att du som är månadsgivare möjliggör detta?

Trots allt Maksym går igenom är han en energisk åttaåring som älskar basket, sport och dans. Han drömmer om att bli president när han blir stor och skapa ett Ukraina där det finns gott om mat, jordbruk och äppelträd.

Jag önskar så mycket att framtiden ska få bli just sådan!

Jag hoppas att du också vill bli månadsgivare till Läkarmissionen och hjälpa barn som Maksym till en bättre tillvaro. Som ett litet tack till dig får du Hemmets Almanacka 2027 som premie när du ger 90 kronor eller mer i månaden. Här anmäler du dig.

Clara Premiuminlägg

17 november, 2026

Min vecka var lång och proppad med roliga saker. Barnens farmor hälsade på, jag möblerade om, vi hade en heldag på stan, första snön kom och jag njöt på spa....

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

16 november, 2026

Här sitter jag och arbetar för fullt, för nu börjar nämligen bloggens högsäsong! Mys, jul, recept, stämningsfulla bilder, pyssel och mycket mycket mer.

Jag har precis haft en redaktionsförmiddag med Erica och planerat upp lite av vad veckorna fram till jul ska innehålla. Jag fullkomligt älskar att gå in helhjärtat i den här säsongen och känner mig just nu så inspirerad att blogga. Ni kanske har märkt det?

Förra julen fick jag så otroligt många nya prenumeranter på bloggen inför jul – och i år har jag tänk ut något roligt: Bland er som skaffar en prenumeration på bloggen innan 1a december lottar jag nämligen ut 5 fina julkit.

Innehållande ett signerat exemplar av Underbara Vinter, mitt pussel Vinterstad samt fyra julkort med kuvert, till ett totalt värde av 779 kronor.

Som prenumerant får du läsa bloggen i sin helhet med alla nya inlägg bakom betalvägg – samt såklart hela premiumarkivet. Vill du läsa ikapp det du missat finns fliken ”Alla premiuminlägg” i menyn. Där får du upp alla de inläggen samlade och kan till exempel skrolla dig tillbaka ända till förra julen om du vill ha inspiration. 49 kronor i månaden kostar det.

JULKLAPPSTIPS!

Nu går det äntligen att ge bort en helårsprenumeration av bloggen i present till någon. Följ den här länken för att köpa julklappen. Även där är du såklart med i utlottningen av julkitten.

Clara Premiuminlägg

16 november, 2026

Jag är väldigt förtjust i gammaldags julpynt av piprensare, bokmärken och pärlor. Så när jag var på Sandbergs pappershandel förra veckan köpte jag några fina bokmärken i äldre stil. Och sedan tidigare hade jag beställt hem piprensare och glaspärlor från Panduro. Härom dagen satte jag mig att experimentera....

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

15 november, 2026

Nu har återblickandet i arkivet nått fram till 2014.

I december 2014 gjorde jag en lista på bloggen, över alla renoveringar vi hunnit med det året:

– Vi slog ut fyra väggar och byggde en matsal

– Satte in ett nytt fönster där det inte fanns något sedan förut.

– Slipade och linoljesåpade alla golv på nedervåningen

– Byggde en barnkammare av en gammal klädkammare.

– Tapetserade matsal och vardagsrum.

-Tapetserade barnkammare till Bertil och barnkammare till Folke.

-Tapetserade vårt eget sovrum.

-Byggde ett nytt badrum.

– Samt målade om hönshuset.

Visserligen hade vi hjälp av hantverkare till vissa av momenten. Men det är inte utan att jag blir lite matt av allt vi hann med här hemma – och vilket kaos vi stundtals levde i,

Särskilt som jag var gravid med Folke på samma gång.

Clara med en av sina söner, själv klädd i röd klänning och kofta.

Den vintern fattade jag också ett beslut. Jag kände att jag balanserade på gränsen till vad jag klarade av och insåg att för att få en rimlig situation med en bebis, behövde jag trygghet. Så efter värvningsförsök från flera olika tidningar flyttade jag min blogg till Amelia. Det skrev jag om i inlägget Förändringens vindar.

Det var ingen populär flytt bland läsarna eftersom min blogg plötsligt var täckt av bannerreklam. Men för mig var det underbart! En fast, hög och trygg inkomst. Inget ansvar för att sajtens teknik skulle fungera, men däremot en redaktionell plats i tidningen där jag i en gång i månaden gjorde ett uppslag med pyssel, recept och tips för årstiden. Hos Amelia nådde jag dessutom massa nya läsare.

Här fick jag smink och hår inför omslagsplåtningen till tidningen.

Men bara för att jag var gravid slog jag inte av på arbetstakten. Jag och Annakarin lanserade i maj barnboksserien Baka steg för steg och redan efter sommaren kom del två i serien, som hette Fixa.

En bokserie som blev en formidabel succé!

Och på hösten hade jag ett designsamarbete med Jumperfabriken. Här var jag på ett event i deras butik och Anna stod i kulisserna med en nyfödd Folke i vagnen.

Vi var på Bokmässan också och även där gick Anna två steg bakom med Folke, som då och då fick panikammas uppe på rummet. Suck vad jag höll på.

Här nyhetsspanar jag och Erica i SVT.

Så söt jag var. Men jag får också moderskänslor för mig själv, för jag tycker att jag ser så trött och blankög ut. Jag önskar att jag hade tagit hand om mig själv bättre under den här tiden. Men jag hade helt enkelt inte förmågan eller insikten.

Jag föreläste överallt i Sverige och mötte bland annat upp Ebba för en fika.

Min svärmor ordnade homeparty med Gudrun och det året röstade jag på Fi i Europaparlamentsval och det kändes så hoppfullt och lovande allting.

Tänk allt som hänt sedan dess…kriget i Ukraina, folkmordet i Gaza, Trump-eran, Pandemin och inte minst hela högervridningen av Sverige sedan dess. Usch.

Hemma på gården växte odlingarna och antalet djur.

Höns, grisar och får.

Och på sommaren – när Folke bara var någon vecka gammal – öppnade vi gårdsbutiken för första gången och folk vallfärdade för att köpa grönt från Marstorp.

Jag satt utanför och ammade med Folke som en liten maskot.

Sonen Bertil ligger på golvet med armarna om en squash som är längre än honom själv.

Och Bertil och Ada sprang runt bland grönsaksköparna och lekte affär.

Under 2013 hade jag lärt känna Nicola, som är uppvuxen i Zambia men med en svensk pappa. Tillsammans med henne och min syster startade vi 2014 företaget Yawama of Sweden. Ett försök att rent praktiskt hjälpa zambiska kvinnor till självhjälp – genom att lära dem ett hantverk som kunde bidra till deras försörjning.

Tillsammans designade vi produkter som kvinnorna kunde sticka i sina egna hem ute på landsbygden. Och så förpackade vi dem och sålde till en svensk publik. Det var otroligt arbetsamt och svårt – men väldigt roligt. Det gav mig också insyn i hur missgynnade afrikanska länder är när det gäller export och import. Att handla med dem var både dyrt och komplicerat.

Jag var som sagt höggravid den sommaren.

Och det var en fruktansvärt varm sådan.

Jag låg mest i ett stort traktordäck vid byns badplats och flöt runt för att få svalka och avlastning för fogarna.

Sönerna Bertil och Folke, Folke som bäbis i Bertils famn.

Och så föddes då äntligen Folke, två veckor över tiden precis som alla mina barn. Och Bertil fick hälsa på först av alla på sjukhuset. Han var så mallig över sin lilebror.

Det var en härlig tid, men också arbetsam. Jakob arbetade otroligt hårt med jordbruket den hösten. Och jag var hemma med barnen och behövde samtidigt hålla igång bloggen och skriva och skapa sånt som folk skulle vilja läsa.

Och när hösten övergick i vinter minskade inte arbetet, för då skulle det förberedas för nästa års jordburk. Här monterar Albin och Jakob ett 300 kvadratmeter stort växthus där vi skulle odla gurka och morötter till sommaren.

I backspegeln fattar jag inte hur vi hann och orkade allting?

Samtidigt skrev jag många arbetade texter det året, där jag röt ifrån om olika saker. Ganska mycket handlade om föräldraliv: Det duger inte att jobba heltid och aldrig hämta på dagis, Vet hut expressen, Barnen och kapitalet.

Och så kritiserade jag arbetslinjen i Du kan köpa tid för pengarna, och skrev förstås en hel del feministiska texter: Och så undrar folk varför jag fortfarande kallar mig feminist, När vem som helst är expert, Jag säger upp mig från jobbet som jourhavande kvinnlig förebild samt Kvinnor bantar – män tränar.

Och min irritation mot en viss kategori bloggläsare märktes i inlägg som Ska jag orka blogga om moderskapet frågar jag mig..

I april sändes äntligen dokumentären De obekväma som jag spelat in hösten 2013. Och gensvaret minns jag som oerhört fin.

2014 var ett brokigt bloggår för att livet var så brokigt. Men när jag tittar på bilderna blir jag ändå mest glad.

Bertil som hjälpte mig med pannkakorna.

Finklädda på kalas för Bertils faster Josefin.

Min gravidmage i första vårsolen hemma hos min syster.

Jag och Bertil som ler och långhalm. Ständigt bakande, pysslande…

Sonen Bertil klädd i förkläde rullar köttbullar på stort fat i lantkök.

…och donande med någonting.

Lyckan i att ha fått en liten skrutt till.

Och glädjen att se Bertil som en snäll och engagerad storebror.

Första julbaket av många för Folkes del. Uppallad med filtar för att kunna vara med.

Han var till skillnad från Bertil och Ulf ingen nöjd och fridsam bebis utan ganska gnällig och krävande. Han skulle vara med till varje pris och gud nåde den som glömde bort honom.

2014 var ett år när jag kände mig kapabel och full av inspiration. Men också som att jag precis lyckats ducka kulan utmattning – som ven förbi farligt nära under 2013. Föga anade jag då att 2015 skulle bli ett av de mörkaste hittills i mitt liv…

Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

Clara Premiuminlägg

15 november, 2026

Varje morgon tar jag en tablett levaxin, eftersom jag saknar sköldkörtel. Och varje kväll tar jag en kapsel magnesium, som sägs främja muskelavslappningen och förhoppningsvis minska min tendens till restless legs. Men hu så...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

14 november, 2026

Fick ett infall och möblerade om lite i matrummet i torsdags. Bytte plats på ett högskåp och tallrikshyllan och bytte till den röda kökssoffan på verandan. Det blev så mysigt och ”nytt” här hemma. Tror det var snön som föll som inspirerade mig till nya tag.

Ljuset under de olika årstiderna påverkar verkligen inomhuskänslan. På sensommaren är det gröna reflektioner från all växtlighet utanför, och det ger ett aningen grönt återsken här inne. Sedan när snön kommer infinner sig ett stillsamt vitt ljus som gör allting rent.

Det vita ljuset ger en lugn och vilsam känsla till hemmet.

Som att tiden står stilla.

Inser nu att det ser väldigt juligt ut, men det är faktiskt inga julgrejer framme ännu. Bara många vinröda saker och det signalerar samma sak gissar jag…

Något annat som är vinrött är min stickade klänning som är superskön och gosig.

Matchar den med auberginefärgade naglar.

Jag är för övrigt så nöjd med min frisyr just nu. Ska fortsätta spara ut och är nyfiken på hur långt det kommer ha blivit den här tiden nästa år? Det var så längesedan jag hade långt hår att jag är osäker på om min hårkvalité klarar av det. Kanske kommer det brytas av och stanna på ungefär den här längden?

Jag märker när jag skriver detta inlägg att det helt saknas en röd tråd. Det finnes dock en vinröd sådan – så med det låter jag mig nöja. Hörs imorgon med återblick på bloggåret 2014!

13 november, 2026

När jag var på skrivresan vid Ellen Keys Strand gick jag långa skogspromenader varje dag. Något mina ögon fastnade för var dessa märkliga och vackra ”blommor” som låg på stigarna. Jag plockade upp dem och tog reda på att det är frökapslarna från bokträd. Väldigt exotiskt för en västerbottning som mig som aldrig sett något liknande. Så jag samlade kapslarna och tänkte att jag skulle pyssla något fint med dem när jag kom hem.

Och det gjorde jag igår. Jag köpte lite ståltråd klädd med brunt papper på Panduro och så lindade jag dem runt bokskottets små stjälkar.

Det var lite pilligt men gick bra. Med formbar ståltråd som långa stjälkar blev de som söta små blommor. Man kan ha dem precis så här i en vas.

Man kan måla dem också – eller limma fast en pärla inuti så att de får ståndare och pistiller.

Men jag tänker kanske använda dem för att dekorera kommande julgrupper med. Och resten gjorde jag en krans av.

Jag formade först en cirkel av två varv av samma ståltråd som jag gjorde stjälkarna av. Sedan lindade jag blommorna runt kransen med lite mellanrum. Deras ståltrådsstjälkar fungerade stabiliserande för kransen och resultatet blev denna delikata skapelse som jag hängde på mitt vitrinskåp. Gullig va?!

Clara Premiuminlägg

13 november, 2026

Jag gjorde tre juliga köp denna vecka som jag gått och längtat efter att göra.....

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

• Annonssamarbete Barnfondens Nissekalender •
12 november, 2026

Här sitter jag och klipper och pysslar. Med vadå undrar du kanske?

Jo en nissekelander.

Jasså en helt vanlig sådan?

Nej absolut inte! Det en en högst ovanlig och unik sådan, för den här görs nämligen till förmån för Barnfonden. Och Barnfonden arbetar ju för att barn i hela världen ska få gå i skola och ha tillgång till sjukvård, rent vatten och näringsrik mat.

Ett sätt som Barnfonden samlar in pengar på är just genom sin nissekalender. I Barnfondens Nissekalender bjuds barnen på magi varje dag fram till julafton. Men det är inte bara pyssel och bus som de får sig till livs – utan också solidaritet och omtanke.

Hur har barn i andra länder det egentligen? Hur firar barnen jul i Venezuela – och varför måste vissa barn bära vatten istället för att gå i skolan?

Du laddar själv hem breven och skriver ut dem och sedan får barnen läsa ett brev varje dag i december, fram till julaftonen.

På så sätt får man en julkalender som sprider kärlek och omtanke – inte bara till ens egna barn – utan även andras!

En Nissekalender med brev från nissen Tryggve kostar 149 kronor och du köper och laddar hem den här. Pengarna går till Barnfondens viktiga arbete.

Den här kalendern riktar sig framför allt till familjer med barn mellan 4-9 år. Men jag kan också tänka mig att den är perfekt för till exempel en lågstadieklass som vill hitta på något mysigt inför jul – och samtidigt lära sig om barns livsvillkor i olika delar av världen.

Tryggt att veta: Barnfonden är medlemmar i ChildFund Alliance som är en internationell allians av barnrättsorganisationer som arbetar i 66 länder och stödjer 36 miljoner barn och familjer. Tillsammans arbetar de för barn i utsatta områden, för att stärka deras rättigheter och öka deras trygghet. De har 90-konto och är medlemmar i Svensk Insamlingskontroll och Tryggt Givande.

12 november, 2026

Jag skulle aldrig kunna bo i lägenhet, eller ens i hus i stan. För jag bara MÅSTE ha tillgång till naturen som skafferi och rekvisitaförråd.

Har sedan i somras haft span på ett bra kalhygge där de lämnat massa ris, samt en ellinje där de avverkat under hösten. Ah! Där kan jag hämta hur mycket material som helst, till mina projekt.

Tog en tur igår med Essa, när frosten låg tjock på varje gren i nio minusgrader och försiktig sol. Knipsade loss stora ruskor från det gallrade riset, fällde sätena i min bil och fyllde hela skuffen med ris.

Sedan körde jag hem igen.

Jag kände en viss stress eftersom väderleksrapporten visat att det ska börja snöa. Bäst att hinna få in det material jag behöver, innan naturen blir svåråtkomlig.

Egentligen är november inte alls färglös. Jag ser så många vackra himlar den här årstiden. Lila, blå och starkt rosa – och inte minst turkos när morgonsolen skiner. Jag pekar och ropar lyckligt ut alla vackra detaljer för mina barn.

När jag kom hem påbörjade jag detta skojiga projekt: att klä in trädgårdsportalen med grönt. Tidigare år har jag bara täckt den i ljusslingor men nu ville jag klä den i grönt ris – och kanske även en massa äpplen och talgbollar? Vi får se var det slutar. Trädde bara riset in och ut genom de olika håligheterna och försökte täcka dem så gott som det gick.

Så här blev slutresultatet. Gick en himla massa ris åt att göra det här, men oj så fint det blev!

Nu är all julbelysning utplacerad i trädgården, det enda som fattas är slingan jag brukar sätta upp kring själva verandan. Fick tag i en med vit sladd från Markslöjds outlet, så att den inte är så ful mot den ljusa fasaden.

I trädgården har jag:

En upplyst portal med granris.

En ljusklädd Thuja (planterade den med den uttryckliga tanken att ALLTID ha en julgran i trädgården vintertid).

Ett ljusnät över min stora ros vid farstubron.

En upplyst krans på verandan.

Samt (snart) en slinga runt själva verandan.

Men i år har jag också ställt ner en julgran i tunnan där luktärtstornet brukar vara och klätt granen den med ett ljusnät. Den står här precis vid ingången i häcken, från byavägen. Jag var så förutseende att jag till och med förberedde ett hål för granens fot, redan när vi vinterstädade för några veckor sedan och jorden var mjuk. Det var skönt igår när jorden var frusen. Jag pressade bara ner den i hålet och där står den stadigt.

Det bev väldigt välkomnande och fint vid entrén. Jag ska dock addera lite fler juliga saker när vi kommer in i december. Som min röda vimpel som brukar hängas upp över dörren. Funderar också på om jag ska sätta upp min lykta som hänger ifrån tre störar? Vad tycker ni? Jag brukar ha ett gravljus med timer i den och det lyser hela vintern så otroligt välkomnande och fint. Det ser precis ut som ett riktigt ljus som flammar.

Jag har också ställt fram mina fina ”rekvisita-skidor”. De som jag köpte för 20 kronor med det uttalade syftet att ha vid entrén för att de är så röda och fina.

Kälken är dock inte rekvisita utan även till för att dra Uffe på, så fort bara snön kommer!

Och precis nu när jag skriver det här ser jag årets första snö singla ner utanför rutan. Fånigt nog måste jag torka bort några lyckotårar ur ögonvrån. Och tänka sig – det ska snöa ända tills på lördag!

Clara Premiuminlägg

11 november, 2026

Jag fick en snilleblixt och kastbytte gardiner mellan matsal och vardagsrum. Kände att det blev för mörkt med terracottaväggar OCH bruna gardiner. Men här i matrummet passar de hur bra som helst...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

Sök på underbaraclaras.se

Inloggning Clara Premium

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.