Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om högmod. Och högmod är precis vad jag känner när jag ser hur många fler prenumeranter vi fått under sommaren. Bara rimligt att fler upptäcker vår briljans!
Vi pratar i veckans avsnitt bland annat om hur själva mitt bloggnamn ligger mig i fatet. Att kalla sig Underbaraclara genererar omedelbart motvilja. Vem tror hon att hon är? Tror hon liksom att hon är helt underbar? Bättre än alla andra? Vem kallar sig ens underbar? Sanningen att säga var det mycket nära att jag den där natten 2006, när jag startade bloggen döpte den till Clarasatmara eller Baraclara. Jag ville ju bara ha något som stack ut och som rimmade. Undrar hur de namnen hade påverkat bloggens utveckling? Dessutom tipsar jag Malin om högod som strategi för att stå ut med haters och troll…
Lyssna på podden – det kostar 29 kronor i månaden. Bli prenumerant hos Under Produktion.
Jag får ofta förfärade kommentarer från kvinnor över att jag gör saker själv. –Men du kan ju inte åka och bada själv? Det kan vara farligt! Hur vågar du gå ut i skogen själv, tänk om det kommer något djur? Hur vågar du köra så långt själv med barnen. Blir du inte trött? Är du inte mörkrädd när du är själv i stugan? Hur vågar du resa själv, känns det inte läskigt?Ska du verkligen åka ut och plocka bär ensam, tänk om du går vilse?!
Själv blir jag mest förfärad över alla inbillade hinder som kvinnor verkar sätta upp för sig själva, ofta av ren rädsla. Men för mig är det så otroligt viktigt med självständighet och frihet, och det har det alltid varit. Tänk alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor på somrarna. Hade jag inte trott mig om att kunna klara saker på egen hand hade jag ju fått sitta hemma med barnen och vänta på honom hela semestern.
Jag har en väldigt stark drivkraft att försöka utmana mig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt. Då försöker jag gå dit och öva tills det blir lättare så att rädsla inte ska diktera för mig vad jag gör. JAG vill diktera villkoren! Och det känns också väldigt fint att visa mina barn allt vad en mamma kan vara, göra och klara av.
Om man känner sig väldigt hämmad och rädd som kvinna så tycker jag att man ska öva upp sitt mod. Ja, man kan absolut bli överfallen i skogen. Men de flesta våldsbrott och sexuella övergrepp sker ju faktiskt i hemmet. Och är det älgar och björnar man är rädd för i skogen så finns det ju saker man kan göra för att förhindra det. Sjunga, klappa händerna eller hojta då och då. Djuren är mer rädda för oss än vi är för dem – och på det sättet får de en chans att gömma sig. Och man kan öva på att åka själv till en badplats och ta ett dopp precis vid brygga – för givetvis ska man inte simma ut långt själv om man är ensam. Men det betyder ju inte att man aldrig får bada! Och så kan man öva upp förmågan och orken att köra långt, eller i en stor stad. Och öva upp sin tolerans för mörker genom att helt enkelt utsätta sig för det!
Livet blir väldigt rikt när man är lite modigare i sin vardag och inte låter sig styras av oresonliga rädslor och låga tankar om sin egen förmåga.
Kaffe, kvarg, müsli och morotsbrödet jag precis bakat.
En morgon att tänka tillbaka på i november.
Efter frukost fick barnen ett kalasuppdrag…
Nämligen att blåsa upp en himla massa ballonger, som Anna sedan skulle kunna knyta ihop till en ballongslinga att dekorera gården med. Så här är det att ha barn. Man gör någonting en gång och sedan är det plötsligt en tradition som man finner att man måste göra alla efterföljande år. Som ballonggirlander på fest.
Anna bar en italiensk vintagestass på kalaset.
Och Gammor en pridefärgad sommarklänning…
Lykke fick en vintageklänning jag sparat i mina gömmor.
Själv bar jag loppisfynd och glasögon jag hittat för 30 kronor på Lindex rea.
Gjorde iordning fikabordet
Hade länsat jordgubbslandet inför kalaset.
Och det var tur med tanke på alla hungriga gäster!
Vi brukar inte ha renodlade kompiskalas för barnen, för när kusinerna är här blir det ju ändå barn på släktkalaset. Däremot är det tradition att Folkes bästis Dahlia kommer och firar med oss. Men hon är ju närmast en del av familjen!
Glatt kalasgäng
Vi är som synes en släkt som gillar färg. Så glad för att Felicia (i blå kimono) precis kommit in på lärarprogrammet i Umeå. Så istället för att ha henne i Rågsved har vi henne i stan de närmaste åren!
Det är så roligt att leka café en dag varje sommar. Ta fram finporslinet och alla dukar.
Och leta rätt på varenda stol och trädgårdsbord som finns!
Sjutton stycken blev vi. Lite färre än vi brukar vara…
Efter fikat blev det presentöppning på trappan. Så gulligt, för först fick Folke en hatt. Den tog han på sig.
Sedan en ny skjorta. Som han genast bytte om till.
Sedan en t-shirt som tvang honom att byta igen. Och därefter en knasig keps med solpanel ovanpå som drev en fläkt som blåste på ansiktet. Typisk morfarpresent! Han fick också en badhandduk, så ett tag satt han invirad även i den. Tur att han inte fick kalsonger!
Även Morfar och Anna hade fyllt år och av mig fick Anna en randig omlottkjol jag fyndat på loppis, diverse blomsterströssel och roliga kryddblandningar jag köpt i London och slutligen det enda exemplaret som finns kvar av det absolut perfekta läppstiftet Mangrove från MAC. Hon fick mitt, eftersom det slutat att tillverkas! Pappa fick en årsprenumeration av tidningen Filter och Naomi Kleins nya bok Doppelganger samt lite roliga kryddblandningar från London som han kan ha när han lagar mat!
Efter fikat blev det lek.
Datt som är hetsigt och kul
Och Räven och Sorkarna som är lite lugnare. Efter fyra timmar var kalaset slut och gästerna började bege sig hem.
Då stack vi ner till dammen för att avrunda med ett bad och testa de nya flytleksakerna som Folke fått i present.
Friskt och svalkande!
Och väl hemma igen åt vi en enkel middag
Resten av kvällen spenderade barnen nere på gården i vårt lilla skogsparti. Där gjorde de upp eld, grillade korv och lekte medeltid.
Med sina knivar, kåpor, stavar och svärd.
Det sattes upp djurkranier
Och röjdes sly
Fin avslut på en kalasdag!
Alla var helt färdiglekta och utmattade när det äntligen blev dags att sova.
Men utöver att vara trött var jag så glad över att ännu en gång fått bjuda in och fira vår roliga, charmiga och kärleksfulla Folke!
Vi kom hem från Jakobs mormor i torsdags och drog genast igång med projekt storstäda huset, tvätta och göra hemtrevligt.
Belöningen efteråt blev svingod falafel i libabröd. På kvällen var det riktigt ruggigt väder..
Så jag bestämde mig för att kalasbaka till Folkes tioårskalas. Pojkarna hjälpte mig en stund
Men sedan gjorde jag resten. Bakade chokladbollar, chokladbollstårta, drömmar (som blev rätt misslyckade) och havreflarn.
Så mysigt att stå inne och baka en regnig kväll när regnet smattrar mot rutan. Letade rätt på en Mari Lang-deckare att lyssna på medan jag arbetade. Körsbär i November blev det. Så otroligt fånig och mysig på samma gång. Älskar Charlotta Åkerbloms snusförnumstiga inläsning som precis balanserar på gränsen mellan det härliga och outhärdliga.
När jag bakat tog jag ett långt bad och gjorde ansiktsmask, rakade benen och fixade hårinpackning. Skönt efter en vecka av att ha sunkat runt!
Vaknade till solen på fredagsmorgonen. Gjorde en snabb smoothie till frukost och drack mitt kaffe på farstubron.
Medan barnen plockade sockerärtor och gräslök och lekte med grannens katt.
Sedan kom posten med Essas foder. Hon var väldigt nyfiken på innehållet. Essa är allergisk mot typ allt så vi har ett särskilt foder som vi beställer.
Så småningom tog jag ihop mig själv och stack till byns gym och tränade ett riktigt grispass. Svettig som tusan och tungt som tusan – sådär att jag fick frustskrika när jag gjorde vissa övningar. Tur att jag var själv på gymmet.
Efteråt blev belöningen desto större. Kallt ensambad där jag flöt runt naken. Sa tack, och vad duktig du är till mig själv. Då var det värt slitet!
Sedan hem, äta lunch och på trötta och darriga ben sätta en deg. Blev favoriten morotsbröd. Annas familj skulle ju komma körande från Borås lagom till kvällsfikat och då ville jag ha nybakat bröd.
Tycker så mycket om mitt maskinlyft i köket. Alltid lätt att få upp hushållsassistenten i rätt arbetshöjd.
Medan degen jäste vårdade jag mina pelargoner
Och gick ut och plockade in jordgubbar. Än ger landet, även om vi verkligen borde förnya plantorna till nästa säsong.
Fick ihop en skaplig mängd.
När degen jäst till dubbel storlek…
bakade jag ut den för nästa jäsning
Och medan den jäste igen gick jag ut i trädgården och drack kaffe och lagade taket till min lilla blomstervagn. Har varit trasigt i ett år utan att jag fått tummen ur.
Fick sällskap av alla klåfingriga typer.
Och å så gott när det äntligen var klart!
Barnen hade varit och badat med en kompis och var uthungrade när de kom hem. De fick varmt bröd med smältande smör och Bertil konstaterade att
-Det smakar precis som jag tänker mig lembabrödet i Sagan om ringen!
Och så plötsligt ringde Anna och sa att de närmade sig. Och då blev det väldig fart på oss! De hade kört så fort att det var närmare middagstid än kväll när de äntligen kom fram till Västerbotten.
Kärt återseende efter två veckor ifrån varandra.
Så mysigt när man städat, strukit dukar, plockat in buketter och får välkomna sina gäster!
Morotsbröd med honung och flera goda och matiga pålägg.
Blandat trädgårdsskröfs i en pressglasvas
Och alla vräkte i sig!
Sedan stack vi och tog ett kvällsbad, så att barnen som åkt hundra mil i bil skulle få leka av sig. Men först ville jag rädda undan den torra tvätten från det hotande regnet.
Så badade vi under försiktigt kvällsskvitter från skyn och testade de nya attraktionerna på dammen.
Hem och äta lite fredagsmys. Uffe fick sitta hos moster och värma sig och se roliga djurklipp
Skönt när man börjar vara sömnig…
Storbarnen spelade spel tills det inte längre gick att hålla sig vaken. Då bäddade vi för gästerna i diverse sängar och på madrasser och sedan somnade de sött efter den långa, långa dagen.
Vi har precis kommit hem efter en vecka hos Jakobs mormor! Där har barnen levt rövare på bästa sommarlovsvis och jag har sovit middag varje dag. Bara slocknat med en bok i ansiktet, helt död och avdomnad. Så semesterhärligt!
Det har varit omväxlande väder – men vi har varit duktiga och badat vid varje chans vi fått. Hela högen (nästan) på väg till sjön.
Först traskar man förbi alla gulliga hus
Sedan går man ner i den branta backen med den fina utsikten.
Hälsar på mjölkkorna.
-Hejhej!
Tänka sig att det finns folk som tycker att kor ska stå inne i en ladugård året om istället för att gå ute om somrarna?! Fy!
Vid sjön kan man leka med trampbåten och åka sup
Fika badkex och köpesmuffins och ligga på filtar och slänga käft. Det är väldigt fnittrigt, retigt och skojigt i Jakobs familj med hans mamma, mostrar, mormor, systrar och hans kusin Felicia.
Det passar mig som är både retig och fnittrig helt perfekt!
Barnen härjar och leker och bråkar och blir sams och positionerar sig i olika konstellationer.
Fina utsikter i varje vinkel
Särskilt denna.
Farmor har lärt Folke Alfapet och så har vi spelat Hitster vilket visade sig vara ett väldigt roligt musikspel!
Barnen har täljt vapen inför kriget i stugan. Ett sommarkrig rasar nämligen varje år, med kusinerna och alla kompisar som är där i slutet av juli. En av sommarens höjdpunkter.
Vi har badat i regn och badat i solsken och badat i stormvindar. Ibland har det bara varit tolv grader i luften men vi har badat ändå. Jag har ju lovat mig själv att försöka bada varenda dag under sommaren och det funkar verkligen. Det blir liksom MER sommar på det viset.
En riktigt, riktigt regnig dag då det knappt gick att gå ut lånade vi istället gympasalen som tillhör den gamla skolan. Så byggde vi en hinderbana och lekte bort några timmar tillsammans. En trevlig aktivitet.
Och efter regn kommer solsken
Och kvällspromenader
Nu blommar allting som allra vackrast i Västerbotten!
Inte vill man resa bort den här tiden på året. Fattar ingenting.
Barnen har övat på att stå på huvudet
Essa övar på att våga hoppa i från bryggan när vi badar. Hon vill också vara med!
Trehjulingen har gått varm och han har haft en skål med fryst mango på släpet som han kör runt och bjudit förbipasserande på. Och i brist på förbipasserande äter han det mesta själv.
En eftermiddag bestämde vi oss för att bestiga Vitberget och gå upp i det gamla brandtornet nästan 600 meter över havet.
Det är en fruktansvärt läskigt vandring upp i tornet. Men upp gick väl bra.
Barnen letade kyrktorn och Uffe tryckte sig mot väggen och jag kände paniken stegra sig i kroppen. Plötsligt när jag var där uppe förstod jag inte hur jag skulle våga gå ner igen och hur jag kunde vara så dum att jag tog upp barnen i ett sånt högt torn med så läskiga trappor och glesa räcken. Höll på att svimma innan jag var nere. Fick örfila mig själv mentalt för att palla med.
Hjärtklappningen höll i sig till dagen därpå. Ändå stolt över hur jag utmanar höjdrädslan hos mig själv! Tycker ju att det är ganska otäckt att stå på en stol hemma och skruva i en taklampa i vanliga fall – och så sjåpig kan ju ingen människa stå ut med att vara.
Efter en underbar vecka är vi nu hemma igen. Vi har packat upp, städat och ikväll ska jag baka småkakor till Folkes födelsedag. Det regnar ute och är alltså perfekt läge för Maria Langdeckare och kakbak. Imorgon kommer min systers familj till oss och hälsar på. Bara roliga saker framför oss!
Sitter på verandan med morgonens första kopp kaffe. Doppar ett ballerinakex jag nogsamt gömt för barnen och suger det bittra kaffet från den söta kakan. Letar upp det vikta hörnet i biblioteksboken Tom Sawyer och försjunker ännu en gång i berättelsen om den hejdlöse pojken. Från köket hör jag barnen som brer sina frukostmackor och dividerar om rostbrödet ska kallna eller om man ska smöra direkt. Jag känner mig så ledig där jag sitter, utsövd men kvar i nattlinnet. Med min bok och mitt morgonkaffe.
Du utanför förskolan möter en åttaåring som styr en sittvagn med ett småsyskon som det fått i uppdrag att gå och hämta på dagis.
Du aldrig kan handla i affären utan att inleda åtminstone ett samtal med någon. En granne, en av barnens fröknar, en kompis eller bara personalen som tipsar om att de nu har den där kvargen du gillar i hyllan igen.
Du vid dåligt väder stannar och tar upp diverse barn på väg hem från skolan. Inte planerat och överlagt utan bara genom att bromsar in och vräka upp dörren och hojta -Hoppa in! Och dina egna barn får ofta skjuts hem på samma sätt.
Du ska låna något av en granne som är bortrest. Utan omsvep berättar han att ”nyckeln hänger på en spik under verandataket” eller ”balkongdörren är alltid öppen så det är bara att gå in”.
Folk mest låser när de är hemma – inte när de är borta. För ”någon kan ju behöva komma in och hämta något”.
Du blir uppringd av affären när du har ett paket du glömt hämta ut, och du behöver inte visa leg utan det räcker med personnumret.
Det dröjer decennier tills du bor i ditt eget hus. Huset du bor i kallas istället för det som den som bodde där innan hette. Vår gård kallas fortfarande för ”Gustavssons”. Väldigt förvirrande för nyinflyttade som ska försöka få något sammanhang. ”Ja, Lidströms de bor i Gustavssons”.
Ingen äger ett cykellås
Du vet det mesta om dina grannar och de vet det mesta om dig. Som vilket parti du röstar på, eller om du är religiös.
I princip alla familjer har djur. Ofta flera olika. Hund, katt, häst eller kaniner. Får, kor eller grisar. En get eller flera.
Alla hälsar på varandra och alla barn vinkar till alla bilar. Och sedan gör barnen samma sak när de kommer till stan och undrar varför ingen vinkar tillbaka?
Hälften av alla barn på skolan sover i ett barnrum som är en ombygdd kattvind, skrubb eller garderob. Och det är helt normalt och inte synd om någon. Normen med egna stora och fint inredda barnrum existerar inte.
När en hund är på rymmen vet du i regel vems det är och var den hör hemma.
En bra skoter är en större statussymbol än en fin titel.
Det finns alltid någon att ringa när du kört i diket och behöver dras upp, när du behöver låna ett släp eller få tag i fryst rabarber i februari, för att du ska baka en rabarberkaka. (Som du måste baka i fel säsong eftersom den är till din nya kokbok). Okej det där sista gäller kanske mest mig, men det är väldigt värdefullt!
Du förväntas utföra sånt som folk som bor i städer aldrig skulle drömma om att behöva göra. Som att ansvara för att städa alla byns grönytor, sköta alla planteringar, spola isen på idrottsplan, laga skylten in till byn och se till att den ser trevlig och välkomnande ut. Folk på landet får inte samma service som de som bor i stan – trots att de betalar lika mycket i skatt. Det innebär att folk som bor på landsbygden oftast behöver vara väldigt duktiga, driftiga och ha en stärk känsla för vikten av det gemensamma. Och eftersom man är så beroende av att få ha kvar sin skola, sitt bibliotek och sin lilla affär, så måste man också vara väldigt påläst och kunnig om alltifrån om EU-bidrag till lagstiftning.
Vädret har varit svajigt de senaste dagarna. En riktigt ruskig kväll tog vi och eldade i bastun. Sedan bastade och badade vi allihopa.
En utmärkt sysselsättning en kylslagen sommarkväll.
När resten av familjen tröttnat låg jag kvar i det ljumma, med dörren halvöppen och åt frysta körsbär och läste Villette.
Och innan jag gick in tog jag ett bad i baljan för att nolla kroppen. Sedan somnade jag som ett vaggat spädbarn.
Fina Sussie har varit på besök också! Hon hade med sig två sorters kakor.
En ljuvlig långpannekaka med nektarin och hallon. Och en kaka som heter ”Misslyckad sockerkaka” men som alltså är helt lyckad. Den ska vara som en ovispad sockerkaka, tung och tät i konsistensen. Tydligen en kaka vanlig i Gällivare när Susanne växte upp. Finns på hennes blogg. Otroligt god i all sin enkelhet!
Jag körde prickigt i vanlig ordning
Älskar att plocka in buketter och placera ut överallt. Känns lyxigt med blommor i varje vrå. Bondpionerna är fina just nu!
Vi satt och fikade länge
Och gömde oss för skurarna
Och så lärde jag Susanne några fotorelaterade saker. Alltid roligt att få dela med sig av sin kunskap. Susanne tycker att jag borde göra en fotokurs. Det kanske jag ska göra? Har ju ändå jobbat med detta sedan 2006.
När Susanne åkt hem tog jag Uffe i lådcykeln och körde till affären. Han har tappat sitt livs första tand och tandfen hade lämnat en peng som skulle omsättas i en serietidning. Pengen räckte inte så långt, men han hade ju lite sparat sedan tidigare.
Det har varit en hel drös ungar här i veckan. Barnen har haft kompisar på besök och de har spelat magic, planerat rollspel, studsat studsmatta, gått i skogen med Essa och även spelat en hel del tevespel.
Och själv har jag plockat alla lupiner jag sett. Fina som snitt och så bra att få bort dem ur naturen.
Pizzamiddag på verandan för barnen
Och rollspel i lekrummet.
Igår kom Erica hit med tåget. Jag dukade i trädgården
Vi hade det så trevligt och väldigt mycket att prata ikapp om! Och Uffe hade också saker att visa Erica. Som alla sina gosedjursapor, sina gedigna trädklättringskunskaper och sin glugg.
-Vill ni se något vidrigt?!
Och det vidriga visade sig bara vara en liten näbbmus som en katt tuggat på. Men under dagen växte historien på sig så att storpojkarna fick höra att det låg en död pungråtta ute på grusplanen. Besvikelsen var stor när de påståendet sedan faktagranskades.
Idag vaknade jag tung och trött. Jakob är bortrest några dagar så jag är själv hemma. Tog Essa på en långpromenad, tvättade fyra maskiner, plockade, städade och kände mig helt slut. En sådan där sommardag när man oförklarligt går omkring på en seg myr och inte kan ta avstamp någonstans och liksom rycka upp sig.
På kvällen var barnen i ungefär samma form som jag. Så jag beslöt mig för att sticka ut och jogga. Och storpojkarna ville genast hänga med. Så vi sprang ihop och det gick lätt som hejsan när jag bara hade sällskap. Sedan stack vi hem och hämtade Ulf för ett kvällsbad.
Vi åkte till den lilla turkosa tjärnen och bombade från bryggan. Jag badade naken och låg och flöt tills huden var helt knottrig av kylan.
Bröder pekade ut tusenbröder
Sedan hem och koka varm choklad och byta om till pyjamas. Nu var det annat ljud i skällan. Gnälliga och missmodiga familjen gick från grinig till glad!
Och vi avslutade kvällen i dubbelsängen. Pojkarna skulle utmana varandra i att smaka på stopp-och-väx och det ledde till svåra skrattkonvulsioner. Till slut fick jag vråla
-Ligg still och håll mun för i hela helvete! Vi ska ju läsa och ha det mysigt!
Och konstigt nog blev det mysigt. Jag läste jag ut de sista kapitlen i Kalle Blomqvist lever farligtoch det var andlöst spännande. Nu måste jag låna de andra två böckerna i serien!
När min förläggare Alexandra ringer för att berätta att boken är redo att gå till tryck, att jag nu får gå på officiellt sommarlov och att förlaget har en känsla av att den här boken kommer att bli en succé!
Jag har hållit igång konstant, sedan vi kom hem med tåget på lördagen. Som jag skrivit om förut tycker jag att det är skönt att liksom stånga sig igenom de första dagarna. Ta itu med tvätten, packa upp allt och göra sig hemmastadd i huset igen. Jag får ju alltid ett visst ångestpåslag efter resor och då är verksamhet det bästa.
Hela långa lördagen gick jag an och vid midnatt tog jag ett sjödopp för att avrunda dagen. Huset var klistrigt hett men jag hade ju bytt rent i sängen och ville få somna sval. Så bra beslut att nattbada i ensamhet! Ska ta många dopp som dessa under sommaren.
Älskar mina tofflor, som jag loppisfyndat billigt.
När jag kom hem igen fick jag syn på en igelkott i trädgården. Så vansinnigt glad över att för tredje året se igelkotten. Den brukar bo under vår farstubro och jag uppskattar särskilt att den tar huggormar. Finns ju så gott om ormar härikring!
När jag växte upp i stan var det hur mycket igelkott som helst i skogen bakom vårt hus. Här på landet ser jag dem nästan aldrig. Men igelkotten är rödlistad och förtjänar verkligen lite extra omsorg! Här kan du lära dig mer om hur du hjälper detta lilla djur.
Även igår söndag hade jag fullt upp från morgon till kväll. Rensade ogräs, skötte om trädgården, åkte till gymmet och tvättade sedan de sista maskinerna. Jakob gick med röjsåg på gården och tog sedan barnen till badplatsen.
Matlagsmammor och barn var bjudna till Ulrika på middag och jag skulle göra efterrätten. Improviserade ihop en knäckig rabarberpaj med vit choklad.
Papiljotter fulla huvudet! Knyter man en sjal runt så sitter de kvar även om man stökar på i köket.
Mammas pussegubbe!
Sedan cyklade vi hem till Ulrika
Pose med kaka!
Dukat för långbord
Och alla ungar jag älskar!
De hade precis fått två kattungar! Ylva-Karin och Ulf hade fullt sjå med att bära runt på dem. Här är Tjorven…
…och här är båtsman
Jag vispade vaniljvispen fluffig
Och ställde fram kakan. Som alltså inte är toppad med fetaost utan vit choklad.
Storbarnen åkte ut på sjön med båten..
Och när de kom in igen var det fnittrig stämning så in i norden, när barnen skulle återberätta vad som hänt på sjön.
Medan vi mammor satt i vardagsrummet och pratade ikapp, spelade barnen labyrint.
Och sedan var det dags för ett kvällsdopp.
Svalt i luften och i vattnet – men ingen nåd, alla skulle bada!
Storbarnen var i länge och simmade långt ut
Men jag nöjde mig med ett snabbt dopp. Kallt och uppfriskande.
Isade i hela kroppen.
Sedan sa vi hejdå och tack för ikväll och cyklade hem i badrock och blöta badkläder. Jakob såg sedan på film med barnen medan jag kröp ner under mitt varma täcke och läste tills jag somnade. Sååå skönt att ligga i min egen underbara säng där jag aldrig får ont i ryggen och sover som en medvetslös.
Puh! Nu har jag stångat mig igenom de första dagarna. Nu kan jag landa och känna mig lugn och hemma igen. Idag ska jag till frisören, alla barnen leker med kompisar, Jakob är i stan och gör en massa inköp till sin mormor och till kvällen planerar jag att ligga och läsa och bara ha det luuuugnt och skönt.
Vi har haft så fina dagar här nere! Barnen bara leker och har roligt nonstop.
Systerdotter kittad för att gå ut och samla magiska örter i skogen.
Många sällskapsspel har spelats
Och midsommarmat har ätits ikappp, för att ta igen det vi gick miste om på campingen.
Det är mycket skönt att bara ligga ute i trädgården och läsa Bamse och Kalle Anka. Bertil läser högt för Uffe.
Och jag ligger bredvid och läser Villette av Charlotte Brontë som är sååå så bra!
Så fin sjöutsikt från Annas tädgård. Minns när jag var med på visning av huset för många år sedan. Direkt jag kom in i trädgården sa jag bara
-Kööööp!
För det var ingen tvekan om att sådär lummigt och härligt måste man ju bo.
Man går bara skogsstigen ned från huset
Och förbi några granngårdar
För att komma till den lilla badplatsen
Med de fina husen runtikring.
Jag går mestadels med scarf, för att skydda min röda hårfärg från blekning.
Långa bad och musselletning på botten.
Sent kvällsfika efter kallt nakendopp under ansenlig mängd flams och trams.
Och jag har fortsatt läsa ur barnens högläsningsbok. Bad om tips på min instagram och fick så många bra förslag. Lovar att sammanställa allt i en lista!
Annas man har tagit storbarnen att klättra också. Han är ju själv ett proffs, så de är i trygga händer! Så vågliga barn som testade nya väggar och höjder de aldrig prövat förr.
En dag åkte vi till Tämta för att bada (eller Kenta som Uffe tror att det heter). Det brukar vi försöka göra när jag är nere. Långgrunt och underbart varmt. Folke badade vid ett tillfälle under 2 1/2 timmar i sträck. Han kom aldrig upp! Anna låg och flöt på en sup och badvaktade medan jag fick somna på en filt i skuggan, med min bok. Precis det jag alltid längtar efter att få göra.
Det är roligt att resa och få en inblick i en femårings hjärna. När vi var på Ven fick han syn på ett gult hus och hojtade att han kunde se vår sommarstuga! Han var alltså helt övertygad om att vi passerade vår sommarstuga, trots att den ligger 160 mil därifrån. Precis vid polcirkeln. Inte konstigt att världen ter sig lite snurrig för honom ibland!
En riktigt het kväll bestämde vi oss för att sova i trädkojan som Anna byggt. Jag och alla barnen trängde ihop oss.
Fast först skulle barnen gå på mördarsnigel-jakt. Vi har ju inte mördarsniglar hemma så att leta rätt på dem och klippa itu är ett exotiskt och mag-ilande nöje!
Barnen fick dra fram madrasser, täcken och kuddar till kojan. Och så kröp vi upp.
Man ligger högt uppe i en ek med utsikt åt alla håll. Vi spände dock upp en presenning eftersom det vankades regn under morgonen.
Klockan närmade sig midnatt när vi äntligen kom isäng. Jag läste ut Juliane och jag och vi mysryste under våra täcken.
Det var ett evigt bökande, knuffande och kittlande när fem barn skulle komma till ro bredvid varandra.
Och mitt i natten vaknade jag av det mest blodisande skrik jag någonsin har hört – det lät som om en bebis och en katt var i slagsmål. Jag försökte se vad som skedde i skogen nedanför mig men sannolikt var det en grävling och typ en räv som slogs? Det skakade i träden och buskarna så det måste ha varit någonting ganska stort. Dröjde länge innan jag kunde somna om igen.
Men igår hoppade vi på nattåget. Drog ner rullgardinen i Skövde och drog upp den imorse utanför Sundsvall. Så lyckliga över att se Norrland swisha förbi. Finns inget som går upp mot det!
Vi har haft en helt underbar start på semestern och konstaterade att vi gjort så mycket roligt dessa tio dagar – åkt färja, campat, cykelsemestrat, varit på museum och Astrid Lindgrens värld. Fiskat krabbor och fångat maneter. Sett fasaner, ulliga svanungar och uttrar. Badat på fem olika badplatser, klättrat, lekt och sovit i trädkoja. Mer kan man väl inte begära av ett sommarlov – och ändå har det precis börjat!
Så åkte vi till Astrid Lindgrens värld. Vi har varit där två gånger tidigare, men då var Ulf för liten för att riktigt fatta någonting. Så nu var det dags igen!
26 grader varmt i Vimmerby och jag tog solhatt och vid kjol för att hålla värmen stången.
Först av allt gick vi till Pippi! Uffe hade ögon som tefat
Särskilt efteråt när Pippi vinkade till honom och kom nära så man kunde prata.
Lika roligt för barn som barnsliga vuxna.
En favoritföreställning är den när Pippis pappa och alla sjörövare hälsar på med sitt skepp!
Oerhört rafflande.
Överhuvudtaget är det spännande att man när som helst kan få syn på karaktärerna runtom i parken. Här kom Kling och Klang på tandemcykel.
Och här fick vi syn på Lif och Liander, skurkarna från Rasmus på luffen, som vi lyssnat på medan vi körde dit.
Om man vill se några särskilda föreställningar kan det vara bra att gå dit i tid. Men annars kan man mest drälla runt och så hamnar man förr eller senare mitt i sagan!
Nytt för i år var förändringarna i Ronja Rövardotter. En ombyggd scen och nya skådespel. Grådvärgar, rumpnissar, vildvittror och underjordiska.
Vi som precis sett nya Ronja hemma hade allting färskt i minnet!
Det bästa med den föreställningen var snön som började falla!
Så spännande och effektfullt för alla barn.
En annan sak jag gillar med Astrid Lindgrens värld är att maten är så bra. Husmanskost lagad på riktiga råvaror. Potatisbullar, rårakor, isterband, köttbullar….
Efter maten ska man halshuggas. Det är kutym.
Och sedan hälsa på hos Nils Karlsson Pyssling…
Alltid lika roligt
Och hissnande att bli pytteliten.
Men ni vet ju vad jag tycker – jag tycker förstås att det finaste är kvarteret kring Lotta på Bråkmakargatan.
Alla rara fasader och skyltar
Så fint alltiop!
Den gamla bion
Den autentiska korvkiosken
Och femtiotalskaféet
Tant Bergs bruna hus
Och Lottas pastellblå
Här står jag länge, länge och glor
Nu vill jag bara hemma och fixa lika fint hos oss
Obligatoriska bilder
Kusinerna 2024
Kusinerna 2021
Kusinerna 2019
Den lilla staden är en stor favorit.
Men mest av allt älskar barnen Törnrosdalen, där det kan lekas i timmar. Och jag får sån trädgårdsinspiration!
Hem och plantera klätterväxter och röda rosor
Uffe har inte läst Bröderna Lejonhjärta ännu och gjorde det OFÖRLÅTLIGA – han blev bekant med en av Katlas soldater och erbjöd sig att ta värvning i armen. Storbarnen blev galna över detta förräderi!
Men innan han hann göra slag i saken drog föreställningen igång. Och precis som vanlig skämde jag ut min familj genom att gråta alldeles för mycket och snyta mig och fräsa ideligen. ÄÄÄÄLSKAR Bröderna Lejonhjärta – den är så stark och musiken är så bra. Kan också rekommendera Astrids egen inläsning av boken. Jag utmanar dig att inte börja lipa inom fem minuter.
När Katla kom fram och började ryta så gapade Ulf i chock. Finns det alltså RIKTIGA drakar? Livsfarligt ju! Han satt och stirrade helt andlöst på när Katla åt upp Tengil och när det sprutade eld på scenen. En av de mest spännande upplevelserna under hans fem år i livet.
Snyft, gråt och böööl. Vi syns i Nangilima!
Tack för denna gång Astrid! För alla sagor och äventyr. Vi kommer tillbaka, långt innan Nangijala börjar blir aktuellt för oss.
Så vaknade vi på midsommarafton på Ven. Drog upp tältets duk och släppte in den friska morgonluften
Fint att vakna vid havet
Som låg stilla med knappt en krusning.
Vid bryggan simmade en svanfamilj med sina ungar. Svanföräldrarna väste på oss och vi tvekade om vi skulle våga gå i. Man har ju sett sin andel svanattacker på internet.
Men till slut blev vi modiga. Mammorna fick offras.
Vaknade med världens allergi och svullna ögon. Hade förstås glömt att packa medicin, för gräspollen och gråbo är bara ett problem i juli i Västerbotten. Tänkte inte på hur gräset blommar på Ven vid midsommar.
Bombad av gossarna.
Också Anna vågade sig i det kalla vattnet för att skölja bort nattens kvalmighet.
När alla badat blev det frukost.
Havregrynsgröt, frukt och grönsaker.
Innan vi gjorde oss iordning för en cykeltur runt ön.
Så mysiga slingriga vägar.
Högdragna lamor
Och fullt med midsommargäster som kom med morgonfärjan.
Otroligt vackra och konstfullt smyckade tegelfasader
Ven lämpar sig bra att cykla på för det är väldigt, väldigt platt.
Anna bar en klänning hon sytt av ett gammalt lakan.
Och jag tjuvfotade allt som var fint. Fast det här behövde jag inte tjuvfota, för det var på café Tycho Brahe.
Vi stannade till för vätskepaus och kaka
Innan vi begav oss till Nämndemansgården för midsommarfirande. Anna firade midsommar här förra året också.
Idylliskt så det förslår och massor av festklädda, glada människor.
All arkitektur känns så exotisk för en västerbottning.
Juni och Lykke hjälpte till att klä stången.
Bertil lindade den med ris.
Men själv låg jag på en picknickfilt under äppelträdet och vilade.
Så allergisk att det såg ut som att jag grinat i en vecka. Inga närbilder, tack!
Vi åt vår picknick och räknade hundar. Ulf och jag har som grej på denna resa att se och räkna antalet hundar vi möter. Den sötaste hittills hette Mandel och var en egendomlig liten korsning som gärna ville bli klappad. Hittills har vi sett trettiotre hundar.
Ulf är väldigt förtjust i hundar och särskilt önskar han sig en liten, liten chihuahua. Men Jakob har sagt att han absolut inte vill ha en sådan pyttehund kring fötterna, för han skulle kanske trampa ihjäl den.
Det dröjde några dagar innan Ulf med sorg i rösten frågade mig varför pappa tänkt stampa ihjäl hans hund? Tack och lov att jag fick möjligheten att reda ut det missförståndet!!!
Lakansklänningen i helfigur
Eftersom jag vet att ni annars skulle fråga efter det.
Den praktfulla stången som dock tappade två av tre flaggor under resningen. Sedan skulle det dansas!
Blev enormt trångt eftersom nästan alla deltog. Några turister som kan ha varit från typ Korea (?) filmade allting på bästa tiktokvis. Och genom deras fascinerade ögon blev dansen ännu roligare. ”Och så göra vi när vi stryka våra kläder…” och ”Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack-ack-aaaaa”
Kul med ett rejält midsommarfirande. Vi brukar ju fira ganska litet hemma, med bara någon kompisfamilj eller släkten. Många barn är det dock i regel!
Till slut hotade värmeslag oss alla så då cyklade vi tillbaka till tältet. Tog ett svalkande eftermiddagsdopp.
Och sedan fiskade barnen krabbor genom att agna med prinskorv.
Och Uffe gjorde en naturlig havspool åt maneterna som han fångat. Detta roade de sig med i flera timmar, medan jag låg på en filt på bryggan och hade det skönt.
Till midsommarmiddag blev det ingenting särskilt upphetsande. Små delikatessköttbullar, prinskorvar och makaroner. Och lite jordgubbar till efterrätt. Riktig midsommarmat bestämde vi oss för att äta hemma istället!
Till kvällen kom regnet, men då låg vi trygga inne i tältet och jag läste vidare ur den ruggiga Juliane och jag av Inger Edelfeldt, medan det smattrade mot duken och solsvedan bet i huden.
Det vräkte ner hela natten och blåste rejält. Men på morgonen hade det stillat sig och kvar hängde bara dimman och luftfuktigheten. Vi packade ihop vårt läger för att åka hem
Men stannade till på Tycho Brahemuseet en timme.
Där finns en hel del spännande att läsa om och utforska.
Bland annat dessa gamla spel.
Samt den stora trädgården, efter gammal förlaga. Med läkeväxter mot alltifrån nervklenhet och dålig sömn till svagt hjärta. Och förstås giftiga blommor att ha ihjäl en fiende med!
Så inspirerad av allt trädgårdsprakt här
Fint att lära sig mer om Brahes liv här på ön.
”Fängelsehålorna” skulle givetvis också undersökas
Barnen var på jakt efter gamla sklett och spöken! Men det var det ont om i personalkällaren.
Sedan lämnade vi våra cyklar och begav oss tillbaka till hamnen.
För att ta båten till fastlandet igen. Lite trötta och absolut fullastade ungar. Lyllos dem som fick åka resten av vägen sedan medan jag och Anna körde varsin bil. Fyra timmar senare var vi tillbaka i Borås igen!
Direkt vi klivit av tåget och Anna hämtat upp oss i Herrljunga så åkte vi till fritids. Min systerdotter hade nämligen önskat att få bli hämtad av sina storkusiner och det gjorde succé när vi klampade in där och hälsade på. Sedan åkte vi direkt hem och kirrade frukost.
Det vara bara min syster och min ena systerdotter hemma. Min andra systerdotter var nämligen på Metallicakonsert i Köpenhamn och Annas man klättrade i Chamonix. Folke och Lykke hjälptes åt med frukosten…
Jag hjälptes åt med att inspektera alla fina saker som tillkommit sedan sist.
Födelsedagsballongerna hängde kvar i taket.
Anna hade dukat så fint. Till och med maten passade färgtemat.
Lite morgontrötta och hungriga efter alla timmar på tåg.
Anna i en klänning hon precis sytt.
Sällan har en frukost smakat bättre. Men resten av dagen låg vi mest i soffan och vilade och planerade för midsommar. Morgonen därpå skulle vi nämligen ta bilen och köra till Landskrona med all campingutrustning. För att sedan cykelsemestra på Ven!
Jag och Anna var ju där 2017 och då bestämde vi att vi skulle åka dit med barnen när de blev lite äldre. Sju år senare var det dags.
Vi hoppade på båten, mina barn helt exalterade!
-Tänk att jag kan se till Danmark, mamma!!! halvskrek Folke.
Det var varmt och härligt och kändes ungefär som om vi var i Grekland för att båtluffa.
Nu var alla kusiner återförenade och det flamsades och berättades hårresande anekdoter och skulle jämföras längd och skostorlek och prövas glasögon. Kort sagt allt sånt man måste ta igen efter ett halvår isär.
Juni var festivalkittad med tusen smycken och flätor och grejer från sin semester i Malmö och Köpenhamn.
-Juni…du ser faktiskt ut som en rockstjärna. Sa Ulf med bekymrat rynkad panna.
Han förstod inte hur väl den kommentaren landade.
Så småningom närmade vi oss Ven. Har ju en speciell fascination för denna ö efter att jag i gymnasiet läste Alice Lyttkens självbiografi i sju delar, varav stora delar utspelar sig på ön. Den ligger så vackert som en upphöjd platå precis mellan Danmark och Sverige.
Och ljuset här är otroligt speciellt – det märks särskilt när jag fotar. Jag får redigera bilderna på samma sätt som jag redigerar bilderna i april hemma i Västerbotten. En hög, klar och närmast genomskinlig himmel.
Vi klev iland och alla fick bära packning. Det var ett evigt kånkande uppför den branta backen.
Innan vi nådde cykeluthyrningen. Där haffade alla varsin cykel och Anna tog en med packkärra och jag tog en med barnkärra. Vi lastade om och påbörjade sedan cykelturen över ön till campingen. Det var fruktansvärt tungt med all packning. Jag och Anna hojtade åt varandra att detta är anledningen till att vi styrketränar. Att orka ta fem barn på cykelsemester och kånka all packning och inte vara beroende av några karlar.
Hela tiden fick vi dock stanna och beundra alla fina hus och trädgårdar.
Och de vajande sädesfälten.
Snart kom vi fram till campingen som låg lugn och stilla. Medan barnen sprang ner på stranden och letade snäckor och fick syn på en utter, satte jag och Anna upp tältet och bäddade iordning. Sedan behövde vi båda slumra i solen på en filt en liten stund innan vi orkade med någonting annat.
Middagen åt vi på campingen med föredömligt färgglada utemöbler.
Det stod pizza på menyn.
Och sedan vi ätit oss mätta cyklade vi för att utforska ön. Stannade på en stenstrand och letade slipat glas, vackra musselskal och en lämplig Stormumrik av flinta, inspirerade av rosornas krig i Kalle Blomqvist.
Uffe uppfann en kikare av gammalt tegel. Det finns mycket gammalt tegel på stränderna kring Ven. Vid förra sekelskiftet var tegeltillverkningen en hel industri här, med nio fabriker.
Barnen ville bada så vi cyklade vidare till det vackra Norreborg havsbad. Märktes att det fortfarande var lågsäsong, för allting var så lugnt och stilla.
Endast ensamma segelbåtar guppade till havs.
Och enstaka modigt barnhuvud.
Men sedan cyklade vi tillbaka i ilfart för att värma oss i tältet.
Vi hade bara fem hjälmar i vår ägo – så de fick barnen ha. Upptäckte dock när vi lämnade tillbaka cyklarna och skulle resa hem att det ju fanns hjälmar att låna gratis på cykeluthyrningen. Bra att veta! Nästa gång slipper vi släpa med oss några alls.
Anna är van campare. Hennes familj både friacampar och långcampar på ett jättefint undanskymt ställe på Öland varje sommar. De har så bra utrustning och gör det så mysigt.
Kvällssol på campingen
Havet låg blankt och stilla.
Barnen härjade på
Och vi spelade kort en stund innan läggdags. Därefter kröp vi till kojs alla sju i samma tält, packade som sillar. Fnittriga ungar som lekte larver i sina sovsäckar och la sig i hög och kittlades och vrålade. Och jag hade lånat med mig en riktigt spännande bok som jag läste högt för alla, med ficklampan i högsta hugg. Då blev det lugnt och så småningom somnade vi gott.
Och vad som hände sedan, det får jag berätta mer om i nästa inlägg!
Att gå en lång sväng på biblioteket innan semestern och låna ihop läsning – det hör till junis stora nöjen! Plockar på mig en trave med hött och pött utan krav på att jag måste läsa allt. Det viktiga är bara att det finns en bruttolista så att jag har lite att välja mellan om något skulle visa sig tråkigt.
I sommarens läshög ligger Villette av Charlotte Brontë, Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, David Copperfield av Charles Dickens, Tom Sawyer av Mark Twain samt Doppelganger av Naomi Klein som jag redan hunnit läsa hälften av och finner mycket intressant.
Det blev en ofrivillig bloggpaus här, för sista jobbhetsen innan semestern kom emellan. Och sedan midsommar då jag inte haft tillgång till min datorn. Så nu får vi hoppa tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till förra veckan.
Då var det studentskiva för våra vänners son Matteus, som bara bor några hus bort från oss. Jag bar denna favoritklänning fyndad på en &Otherstories-rea 2021.
Jag hade plockat en bukett från trädgården och köpt en bok i present och skrivit ett kort till denna fantastiska unga man. Världens finaste!
Charlotte hade gjort en härlig buffé
Och alla vräkte i sig. Tror vi kanske var femtio gäster eller något sånt? Så det blev mycket mat för Charlotte att laga!
Jag och Elina såg ut som rara små mammor.
Men det är en tunn fernissa
Finklädda och fikasugna barn.
Så fint att få fira en nybakad student! Älskar att hälften av mina kompisars barn nu är i student- och konfirmationsåldern så att jag får en anledning att gå på fest varje vår och sommar. Och resterande kompisar har precis fått sina första bebisar, så där får jag istället gå på dop.
Fantastiska tårtor inmundigades
Och stolta fastrar posade (och fotobombades av Ulf).
Mitt i studentskivan blev det avbrott för bad i dammen!
En studsmatta med skjutiväg-mackapär och en liten rutschbana har installerats för säsongen. En stor begivenhet man vill visa för alla utsocknes.
Jag var så överklädd den där kvällen att det såg ut som att det var JAG som skulle gå på studentbal.
Men skjut mig om det stör dig.
Någon annan som gör sig till och är överklädd: min trädgård.
Åmar sig och kråmar sig som om den tror den är huvudpersonen.
Gillar att gå kvällspromenader i trädgården och beundra allt och dokumentera somligt.
Var till exempel tvungen att dokumentera detta sjusärdeles tjusiga fruktfat. Kombinationen av melon, gröna äpplen, aprikoser och nektariner har definitivt något.
Pojkarna inledde sommarlovet med besök från deras kompis Melker som flyttade från byn för två år sedan. Så glad över att de lyckas hålla kontakten – mycket tack vare discord och en gemensam Minecraftvärld. Vi hade kirrat tacos till middag den dagen. När vi äter tacos dukar vi upp alla skålar på köksbänken och så får man hämta sig i köket och slipper sitta och skicka vid matbordet. Det viktigaste tillbehöret till tacos enligt mig:
3. Finhackad rödlök
2. Banan i tärningar
1. Massor av srirachamayo som ringlas över allting.
På lördagen hade vi Gammgrejen-dag på byn. En dag som byns äldre ordnar för gamla grejer.
Gamla frisörgrejer
Gamla bilar, traktorer och skotrar
Och gamla vanliga grejer som man får köpa. Min bästa kategori! Köpte två saker på denna bild. Vill du gissa vilka?
Det säljs korv från en postcykel och det är en riktig folkfest. Så roligt att träffa alla man känner och stå och surra en stund. Om mängden mygg, om väderleken i juni och om läggningsvätskan från Glimour som man minns att mormor hade.
Här ser ni vad jag köpte. Fårskinn för 200 kronor och en näpen liten näverkorg för 30 kronor. Den senare ska jag ha småkakor i.
När barnen hade handlat lördagsgodis, badat och tittat klart på gamla grejer cyklade de hem och såg på film och spelade spel med sin övernattande vän.
På söndagen hann jag äntligen rensa lite ogräs i rabatterna och grusgångarna.Eller mycket ogräs. Ligger efter.
På måndagkvällen hängde jag med några av tjejerna ur mitt gamla gymnasiegäng. Vi firade in sommaren och pratade ikapp om allt som hänt sedan sist vi sågs. Och vi hade så flamsigt och roligt att jag snopet insåg att den enda bild jag tog den kvällen föreställde det här. Jahaja.
På tisdagen var jag i stan och gjorde jobbärenden inför semestern. Och så tränade jag mitt sista pass med min PT Ida som är höggravid och ska gå på mammaledighet. Träffade Susanne där också, vi tränar ju båda med Ida sedan länge tillbaka. Jag började östen 2020, när Jakob sa till mig på skarpen att jag behövde styrketräna. Den tillsägelsen är jag evigt tacksam för – och så glad att just Ida blev min PT!
Men nu ska jag alltså på aningens skakiga ben träna helt själv framöver. Läskigt men nyttigt för mig att klippa navelsträngen.
Och så blev det då ÄNTLIGEN tisdagkväll och jag gick på semester med andan i halsen. Slängde ihop packningen och tog barnen med mig in till stan för att hoppa på nattåget. Övervänta ungar som i flera veckors tid räknat ner till att få träffa kusinerna.
Så vansinnigt mysigt att ha en helt egen kupé, spela kort, äta godis och se sommarsverige susa förbi. Vi spelade Finns i sjön och Uffe var exalterad för sist han åkte nattåg var han så liten att han inte minns hur det var. Jag har ju kört alla hundra mil i bil senaste åren.
Det var så vilsamt att ta tåget, för när vi började gäspa i höjd med Härnösand kunde vi göra kväll. Och sedan läste jag några kapitel ur sommarlovsboken för barnen. Och när vi vaknade igen vid 07.17 var det bara för att kliva av vid Herrljunga station.
Där min syster mötte upp oss. Ett sånt kärt återseende!
Åh, vad det är svårt att upprätthålla någon slags arbetsmoral nu när storbarnen slutat skolan. Vill bara vara ledig! Men det är en dag kvar innan semestern och jag måste orka harva på lite till. Imorgon kväll hoppar jag och barnen på nattåget till Borås för att umgås med syrran och hennes barn i tio dagar. Jakob och min systers man jobbar några veckor ytterligare – men det enda alla kusiner vill är ju att ses! Så det prioriterar vi. Ungarna har inte träffats sedan i julas så det finns att ta igen.
Vi planerar att cykla och campa på Ven, besöka Astrid Lindgrens värld och sedan hänga hemma i trädgården för en massa frilek. Alla våra barn behöver verkligen få bada, vila och ha frilek i timmar. Själv vill jag gärna bli släppt på frilek på närmsta second hand. Finns så bra sådana i Boråstrakten.
Idag har jag spelat in två sommaravsnitt av podden och fotat de sista bilderna till boken som ska gå till tryck. Väntar också på slutgiltig pdf att korra. Det är en enorm oro just vid slutkorr. Har jag tänkt rätt? Fått med allt? Är det något jag har rört till? Vad BLIR det här ens? Tänk om ingen vill köpa…
Ikväll ska jag dock träffa mitt gamla gymnasiegäng och äta middag och det ser jag verkligen fram emot. Ett härligt sätt att avrunda inför ledigheten.
Sommaren är verkligen ett annat liv. Även när jag inte är ledig så artar sig dagarna på ett helt annat sätt. Nya rutiner uppstår och jag tycker mycket om tanken på att följa med i naturens rytm och låta livet förändras i takt med årstidernas skiftningar. Här är mina sommarrutiner och vanor.
-Sover med öppet fönster. Varje natt så att jag hör fågelsången när jag somnar och vaknar.
-Hänger ut täcket genom fönstret på vädring direkt när jag har vaknat. Så att det alltid är friskt och vädrat.
-Dricker dagens första kopp kaffe på farstubron, i hammocken eller någonstans i trädgården, beroende på var jag hittar lä någonstans
-Badar utebadkar om natten varit varm.
-Har en nattygsbordsbukett med det som blommar i trägården. Så fint att somna med doften i näsan. Har också små buketter i badrummet, på hyllor, skåp och bord runtom i hela huset.
-Tar en tupplur mitt på dagen. Slumrar några minuter i hammocken, lägger mig på sängen och dåsar bort. Somnar på en filt på gräset eller i hängmattan. Det allra skönaste är förstås att somna på stranden i solen, efter ett kallt bad. Låta kroppen värmas långsamt medan jag dåsar bort. Men det går förstås bara om någon annan är med och har koll på småbarnen.
-Går sena promenader. Följer impulsen och går ut vid midnatt lika gärna som mitt på dagen.
-Bakar. Jag vill alltid baka på sommaren och bakar flera gånger i veckan. Svänger ihop en kaka att ha med till badet eller någonting att fika på verandan.
-Läser dagtid. Brukar låna en stor trave sommarläsning på biblioteket, så att jag har hela semestern igenom.
-Hänger tvätten ute. Tvätten är ett kärt besvär på sommaren – fjärran det trista inomhusarbete i en kall källare som det innebär på vintern.
-Har en sommarlovsbok eller flera som jag läser högt för barnen. Inte bara vid läggdags som annars, utan regniga dagar, när vi åker tåg långt eller när vi sitter inne på kvällen och kuckilurar.
-Spelar kort och löser korsord
-Lyssnar på Maria Lang-deckare som ljudbok och saftar och syltar alla regniga dar.
-Ser badstunderna som en tid för motion. Simmar några varv för att få upp flåset, kastar barnen över halva sjön, står på händer och bogserar runt badleksaker med ungar.
Sitter i hammocken och gungar mjukt, med morgonens andra kopp kaffe i handen. Det här är första dagen på sommarlovet för storpojkarna. Sedan Jakob cyklat med Uffe till förskolan imorse har huset varit tyst. De sover som små grisar där uppe och jag unnar dem verkligen allt. Den första lugna sommarlovsmorgonen av många. Friden och friheten.
För sex år sedan bloggade jag om den första skolavslutningen. Det var någonting jag verkligen hade längtat efter och sett fram emot ända sedan jag blev mamma. Sedan dess har jag fått ordna en hel del skolavslutningsfiranden och jag tycker fortfarande att det är lika roligt och rörande. Igår lite extra eftersom Bertil gått ut mellanstadiet.
Som vanligt var avslutningen i byns bönhus. Barnen tågade dit från skolan, med fanbärare längst fram. Sedan blev det Idas sommarvisa och andra sommarpsalmer och skönsång från diverse barn i olika konstellationer. Så modiga och så duktiga.
Bertil ville läsa en dikt och hade övat in en väldigt rolig sådan av Kalle Sändare som heter Nu blommar häggen. Han deklamerade den med enorm inlevelse. Stora skrattsalvor! Han har ju blivit skolad i Povel Ramel, Hasse och Tage, Cornelis, Sigge Fürst, och Kalle Sändare – en central del av Lidströms kulturkanon!
Vi försökte ta en familjebild där inte exakt alla såg ut som muppar. Gick sådär. Bild från den första skolavslutningen
Det var väldigt sorgligt (allra mest för mig!) när det skulle sägas hejdå till fina fröknarna och klasskompisar. Att gå i en byaskola med fem barn i sin egen klass och totalt fjorton barn i 5/6an som är ens ”stora” klass. Det är en speciell upplevelse.
Jag brukar låta barnen skriva egna kort till sina fröknar och så plockar jag ihop buketter med allt fint som just då blommar i trädgården.
Morfar och min moster Mia var förstås med för att fira in sommaren. De hade med sig lite sommarlovspresenter som skulle öppnas. Sedan hade jag bjudit matlaget på fika och Albins mamma och pappa. Så vi blev sjutton personer! Men först skulle alla bilduppgifter från skolan visas upp. Teckningsmapparna öppnades och breddes ut över golvet. Jag ska nåla upp dem i trapphuset i sommar så att vi kan ha lite vernissage.
Jag hade gjort tre gräddtårtor, en massa chokladbollar, kärleksmums med hallonglasyr, chokladkakor och rabarberbullar. Fram med högtidsflaggan som står på varje kalasbord hemma hos oss.
Jag hängde upp flaggor i taket och tog in syrenbuketter till varje rum i huset.
Rabarberbullarna gjorde succé!
Jakob hade kokat tre liter kaffe.
Och sedan kom småttingarna. Klas klättermus.
Fikasugna småglin.
Sina recenserade Folkes nya brillor.
-Du ser inte bara bra ut, du ser också bra ut!
Alla var hungriga som vargar och kastade sig över fikabordet.
Lill-Klas med stövlarna på fel fot. Världens lugnaste och finurligaste lille fyr.
Vi gick ut i trädgården efter fikat. Uffe hade på sig godishalsbandet och knaprade som en råtta.
Så skönt med sol efter en kylslagen morgon.
Småttingarna plockade kart för att göra kart-saft.
Och jag lekte räven och sorkarna med barnen. Det är en jätterolig lek som farmor lärt oss och som också brukar funka att leka med barn som har svårt för att förlora. Så här går den till:
Räven väljer ut ett ställe att stå på. Sedan blundar räven och räknar till 20. På den tiden ska sorkarna hinna gömma sig – ju närmare räven desto bättre. När räven räknat färdigt får han se sig omkring. Böja sig ner, vända sig om, hoppa upp men inte gå från stället för att leta. Alla räven lyckas upptäcka blir hittade. Räven måste ropa ”Clara bakom trädet” eller ”Ulf i rosenbusken” och får alltså inte bara gissa vem som gömmer sig var. Och när räven till slut inte hittar fler ropar den ”fritt fram!”. Den som då var gömd närmast räven utan att bli sedd vinner och får äran att bli räv. Men man kan också göra så att den som först blev upptäckt får äran att bli räv. Det kan vara ett bra sätt att lösa det på för att avdramatisera själva ”vinsten” litegrann.
Det är en perfekt lek på vår gård, som är full med buskar att gömma sig bakom.
När alla vuxna åkt hem var bara storbarnen kvar, och då kastade jag och Jakob tennisboll med dem. Övade på att kasta långt och ta lyra.
Viktig uppladdning inför kvällens matlagsmatch i brännboll – vuxna mot barn! Men i själva verket var det bara jag och Jakob som behövde öva på lyror och att kasta. Lite ringrostiga efter tjugo år utan brännboll.
Jag bytte sedan om till skönare kläder och satte mig i hammocken och skrev poddmanus till torsdagens inspelning. Efter några timmar kom farmor ut med tåget. Hon hade haft skolavslutning med sina egna elever i stan, men ville förstås fira barnen också.
Ut och blåsa i tutor för kung och fosterland och för att verkligen välkomna sommarlovet. Hon hade chokladmedaljer i guld till pojkarna, för deras idoga kämpande.
Och ungarna var så trötta och glada över att nu ha den långa friheten framför sig.
Men på kvällen vankades det brännbollsmatch. Det blev förvånande jämt. Barnen är ju jätteduktiga!
Brännboll är en av få sporter jag kan lida. Ja, inte bara lida utan till och med uppskatta – uppfostrad med Brännbollsyran som jag är. Efter en god match där de vuxna tyvärr avgick som segrare (jag hatar att vinna över barnen) så drog vi och badade.
Nära mellan badplatsen och idrottsplan.
Iskallt i vattnet efter några riktigt kyliga dagar. Men ingen lät sig avskräckas för den sakens skull. Eufori och sommarskrik av glädje!
När vi kom hem för kvällen bytte hela familjen om till pyjamas och tjocktröjor och så trängde vi ihop oss i soffan och såg Harry Potter. Och långt efter att Uffe, jag och Jakob gått och lagt oss hörde jag filmen från nedervåningen. Storbarnen fick vara uppe sist av alla och se klart. För så får man minsann göra på sommarlovet!
Nu är det dags för nästa del i Bixias elskola och jag lär mig så mycket ! Jag fick en hel rad kluriga frågor i förra inlägget och nu har Bixia hjälpt mig att besvara några av dem. Fortsätt ställa frågor – en till del av elskolan kommer!
Men först vill jag bara tipsa om att nomineringarna till Bixias Klimathjälte nu är öppet för nomineringar. År 2008 instiftade elbolaget Bixia en miljöfond som stöttar konkreta projekt för att öka den lokalproducerade förnybara elen. Varje år delar de ut ett stipendie där vinnaren får 250 000 kronor som ett stöd och uppmuntran för ett fortsatt inspirerande arbete. Och nu är det alltså dags för en ny nominering! Känner du till någon klimathjälte som förtjänar att uppmärksammas? Eller har du själv en idé, ett projekt eller gör en insats för att påverka klimatet i rätt riktning? Lämna i sådana fall ditt förslag hos Bixia! Den nominerade kan vara en enskild person, ett företag, förening, lärare eller kanske skolklassen som du tycker gör skillnad för klimatet.
Nog om det – nu blir det elskola!
Hur vet jag att jag får förnybar el i mitt vägguttag?
Det kan du tyvärr inte veta eftersom all el blandas i ledningarna. Däremot finns det garantier som visar vilket ursprung elen har, vilket gör att du kan vara säker på att elen du köper är förnybar om det är det som avtalet avser. Men hur funkar det då? Ja, för att en elhandlare, det vill säga ett elhandelsbolag, ska kunna garantera att elen som säljs är förnybar köper de något som kallas för ursprungsgarantier. Ursprungsgarantier köps i sin tur av producenter runt om i Sverige som producerar el från förnybara energikällor.
En megawattimme (MWh) producerad el motsvarar en ursprungsgaranti. Det innebär att en elhandlare som säljer 1 000 MWh el som är märkt med till exempel ”vindkraft” måste köp in 1 000 ursprungsgarantier från en vindkraftsproducent. Så när man har ett elavtal med 100 % förnybar el innebär det att elhandelsbolaget köper in motsvarande andel el som du förbrukar från förnybara energikällor. Ju mer förnybar el som man väljer att köpa desto mer el från fossila energikällor kan man då ”putta ut” ur systemet. Och ökar efterfrågan så ger det elproducenterna mer incitament till att satsa på ökad produktion från förnybara energikällor.
Vad är spotpris och varför varierar elpriset så mycket?
Spotpris sätts timme för timme på nordiska elbörsen Nord Pool och är enkelt förklarat det pris som elhandelsbolagen köper in elen för. Spotpriset baseras i sin tur på bland annat tillgång och efterfrågan, och ligger till grund för det pris du som elkonsument köper elen för.
Eftersom tillgång och efterfrågan påverkar spotpriset varierar det, timme för timme, och därmed också din elräkning – även om du alltid skulle använda lika mycket el. Men spotpriset påverkas också av faktorer som hur fyllda våra vattenmagasin är, hur mycket det blåser och vad det är för temperatur ute. Säg till exempel att efterfrågan är låg och majoriteten av den tillgängliga elen kommer från vind- och vattenkraft, då blir spotpriset lägre. Är efterfrågan i stället hög och majoriteten av elen kommer från importerad kolkraft, eller andra energislag med högre produktionskostnad, blir spotpriset högre.
Vad består egentligen elpriset av och vad är kostnader som elnätsavgifter, energiskatter och moms?
För att köpa, sälja och transportera el till konsumenter tillkommer kostnader utöver själva elen. Dessutom är fakturan uppdelad på två områden – elnät och elhandel. Elnätsavgifterna berör kostnader för själva nätet, medan elhandel handlar om mängden el ett hushåll förbrukar.
ELNÄT
För att kunna transportera el behövs ledningar, kraftstationer och kablar. Det ansvarar elnätsföretagen för, vilka ingår i ett naturligt monopol. Det innebär att de sätter sina egna priser och att du inte har någon möjlighet att välja vare sig elnätsbolag eller påverka priset. Elnätsfakturan består av fem delar:
Abonnemangsavgift – kostnaden du betalar för att få tillgång till elnätet.
Överföringsavgift – det du betalar för transporten av el till ditt hushåll.
Energiskatt – en fast kostnad som tas ut för varje kWh som du använder.
Kostnaden för elhandel består alltid av elpriset, elcertifikatsavgift och moms. Elpriset består i sin tur av Nord Pools spotpris, rörliga kostnader och påslag.
Nord Pools spotpris = Det pris som elhandelsbolagen köper in elen för. Priset sätts på nordiska elbörsen och styrs bland annat av tillgång och efterfrågan.
Rörliga kostnader = De rörliga kostnaderna är direkt kopplade till elhandeln och består av myndighetsavgifter och kostnader som tillkommer i samband med inköp av el. De rörliga kostnaderna varierar från månad till månad och kan bland annat bestå av även elcertifikatsavgift, ursprungsgarantier för 100 % förnybar el, avgifter för balansansvar och handel och avgifter till Svenska kraftnät och Nord Pool.
Påslag = Påslaget lägger elhandelsbolag på för att täcka indirekta kostnader, som till exempel administrations- och systemkostnader. Påslaget består av ett antal ören per kWh.
Elcertifikatsavgift = Avgiften kan särredovisas eller bakas in i påslaget och syftar till att främja den förnybara energiproduktionen och skapar incitament för elproducenter att satsa på förnybar el.
Hur länge kan el lagras? På vilket sätt lagras den och var?
I grunden kan inte el lagras, utan den el som produceras måste konsumeras i samma ögonblick för att inte gå till spillo. Däremot börjar batterier bli alltmer populära för att lagra el, även om det ännu främst är ett sätt för stora industrier att kapa kortvariga effekttoppar eller för att delta på något som kallas för stödtjänstmarknaden.
För att kunna lagra stora mängder el tittar man just nu på att tillverka en ny typ av energibärare med hjälp av el, nämligen vätgas. Att göra det med förnybara kraftkällor är idag väldigt dyrt och förenat med stora energiförluster.
Varför säljer vi el till utlandet? Vi skulle ju kunna använda det egna överskottet till att hålla priserna nere.
Det beror på flera anledningar – som att handeln med el är en fri marknad inom EU, att vårt elnät är sammankopplat med ett större och att vi inte kan lagra el. Dessutom är vi ibland beroende av att importera el.
I och med att handeln med el är en fri marknad inom EU måste elen kunna flyta fritt inom denna marknad, vilket går att jämföra med att du kan köpa till exempel kött från andra länder i matbutiken. Skulle vi inte vara uppkopplade till ett större elnät skulle vi få ett gigantiskt överskott av el i Sverige eftersom det inte går att lagra den i stora mängder. Det skulle i sin tur bidra till ett elpris på 0 öre per kilowattimme (kWh). Vid första anblicken kan det tyckas positivt, men ingen producent i världen skulle kunna tänka sig att producera el till det priset. Det skulle begränsa mängden el och bromsa den gröna omställningen och utbyggnaden av förnybar kraftproduktion.
Slutligen är Sverige ibland beroende av att importera el vid vissa tidpunkter under året. Det vore därför märkligt om vi kunde importera el, utan att exportera el när andra är i behov av den.
Faktum är att Sverige numera har 230 volt i eluttaget, men tittar du på äldre elektriska apparater står det att de är gjorda för 220V. Förändringen beror helt enkelt på EU. När den gemensamma EU-standarden skapades blev det en kompromiss mellan brittiska standarden 240V och övriga Europas standard 220V – nämligen 230V.
Är det en myt att man alltid ska dra ut sladden för den teknik man inte använder. Hur mycket drar en ”tom” sladd egentligen?
Det är faktiskt inte en myt! Däremot handlar det inte om att några större mängder el förbrukas i standby-läge. En TV i standby drar till exempel inte mer än 0,5-3 Watt. Däremot kan mer krävande enheter som är uppkopplade mot ett nätverk eller som har smarta funktioner förbruka mer el.
Sladdar som inte har något i ”andra änden” drar dock inget förutom de som är anslutna till exempelvis en adapter eller laddare, då kan de fortfarande dra en liten mängd el. Så ja, man kan säga att allt drar el även i standby-läge och när man räknar ihop alla apparater i ett hushåll kan det bli en märkbar energikostnad över tid.
Små förändringar som att dra ur sladden kan bidra till en lite lägre elkostnad, samtidigt som det belastar elnätet lite mindre också. Men för daglig användning är det kanske inte alltid praktiskt att dra ut varje sladd. Att använda smarta strömbrytare eller grenkontakter med strömbrytare kan vara ett bekvämt sätt att stänga av flera enheter samtidigt och minska standby-strömförbrukningen.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
