Igår var vi på kalas. Jag hade min nya gamla klänning som blev lite skrynklig. Och mitt hår ville bara falla ut.
Turkosblå med ljusare blommor och knäppning i ryggen
Melker fick följa med såklart. Han hänger med överallt.
Här är fler bilder som visar när jag känner mig fin i kläderna jag har på mig.
Om jag har ett enda tips till unga tjejer så är det att sluta invänta andras godkännande och bara köra istället. Kör så det ryker. Många killar är väldigt duktiga på detta. De drar ihop band och påstår att de ska spela på skolavslutningen. De talar rätt ut i klassrummet fast de inte kan svaret. De väntar inte. De bara gör.
Jag har förstått att människor kan bli sura på mig ibland. Varför blir hon alltid tillfrågad? Varför varför varför? Ja, inte är det för att jag är den mest begåvade i hela Sverige. Jag har visserligen talang för det jag gör. Men jag drar ihop saker själv och väntar inte med att bli tillfrågad. Men när jag sedan blir tillfrågad så tackar jag ja utan att tvivla på min kompetens. Och framförallt så är jag inte rädd för att “misslyckas”. Jag gör saker jag inte kan. Jag gör ett radioprogram fast jag aldrig jobbat med radio. Jag ger ut mig egen tidning där jag fotar, skriver och stylar själv. Jag som varken är utbildad journalist, fotograf eller stylist. Visst önskar jag ibland att jag hade en utbildning att luta mig mot. Men faktum är att många som utbildat sig ändå inte skulle våga göra vad jag gör. Ett visst mått av naivitet och dumdristighet är nämligen bra att ha på fickan. Annars är det vanligt att man tänker “när jag är nog bra ska jag göra xxx” istället för att direkt göra xxx och blir nog bra under tiden. Verkligheten är den bästa skolan. Hoppa över steg 1,2,3 och gå direkt på 4:an så slipper du fastna i förberedelser.
Jag ser så många möjligheter bland unga tjejer. Någon skriver fantastiska noveller, någon är bra på att fota, en annan på att spela gitarr. Men på grund av blyghet och missriktad ödmjukhet så tar man sig aldrig fram. Men gissa vad – ingen kommer att upptäcka er. Det jobbet måste ni göra själv. Det handlar inte om att vara en arrogant jävel utan ödmjukhet. Det handlar om att sluta tro att passivitet är ödmjukt när det i själva verket är fånigt. Och det finns massor av chanser och möjligheter om man slutar vara passiv. Om man vågar vara jobbig. Ring upp en redaktion och tjata er till att få skriva några artiklar på prov. Meddela din lärare att du minsann ska spela solo på julavslutningen. Ta ordet i klassrummet eller på jobbet och säg ditt hjärtas mening. Tänk inte så mycket. Bara kör. Fake it till you make it och allt det där. Det är så grabbarna gör. Det är bland annat därför de styr världen.
Jag har bjudit pappa och syster på pizza idag. Åh vad det är gott och enkelt att göra
Jag älskar att knåda degar
Det är så lent att det kittlar i gommen. Jag förstår inte riktigt varför
Melker håller mig sällskap.
Ett bra förkläde är viktigt att ha
Jag älskar att skära lök också. Det ger inte riktigt pirr i gommen, utan mer knottror på huden av välbehag. När det fräser i pannan. Knäppt.
Och jag har upptäckt hur sköna mina skor är när jag lagar mat. Jag får ofta himla ont i ryggen och då passar en nätt liten klack väldigt bra.
Till pizzan serverar jag förstås en färgglad sallad.
Hejsvejs då.
Åh! Idag i Pikant i Sveriges Radio P4 gör jag världens godaste valborgstårta. Himla lättlagad (på riktigt!) och perfekt om man är allergisk mot vanliga tårtor gjorda på mjöl. Klicka in och lyssna vettja – då kan du ju baka tårtan ihop med mig.
ca 10 bitar
ca 50 minuter
300 gram mandelmassa
3 ägg
1pkt citronfromage (färdigt pulver i paket)
3 Kiwifrukter
Mandelspån
Jag kilade in en snabbis på en loppis när jag körde hem från stan idag. Till min glädje gjorde jag två fantastiska fynd. En plåtburk för en femma och en handdriven elvisp av äldre modell som jag betalade tio kronor för. Jag har tidigare sett en liknande på en antikaffärer för 120 kronor. Det jag anser vara helgerån. En tia är mer min melodi.
Nu ska jag använda burken till mina kardemummaskorpor och vispen till äggtoddy och grädde – vad annars?
Av min syster fick jag flera fina födelsedagspresenter. Bland annat denna dötjusiga 50-60 talsklänning.
Hon hade i sin tur fått den när hon besökte en kvinna som ville bli av med lite gamla kläder. Visst är den fantastisk?! Som sydd efter mina mått.
Förutom denna ärtiga klänning fick jag en turkosblå sidenklänning med knäppning i ryggen och vidd i kjolen. Bilder kommer på den mä! I bakgrunden här skymtar pappa och mammas vardagsrum.
Det är vackert retro och jag passar faktiskt in helt perfekt där ser jag nu i efterhand!
I helgen har jag fortsatt fira. Igår hade jag en bloggledig dag – den första på jag vet inte hur länge – och var hos pappa och umgicks med släkt och familj. Jag fick flera fina presenter, bla en till kokbok, en fantastisk gjutjärnspanna från mormor och morfar och massor av torkat renkött av pappa. Och en helt makalös present av Jakob – jag har aldrig blivit så chockad i mitt liv – men om den lovar jag att berätta mer sen!
Nu kan man beställa nya numret av min tidning. Den innehåller bland annat en stor pysselspecial och två galet fina hemma hos reportage, en tårtbuffe och massa annat matnyttigt, feministiskt och flott.
Klicka här för att beställa med sms. Har man ingen mobil kan man istället sätta in 40 kronor på Plusgiro 703322-8 Glöm inte att uppge namn och adress och önskat antal tidningar. För prenumerationsärenden, försvunna tidningar osv maila clara@folkbladet.nu och uppge namn, adress och telefonnr för att få hjälp
Förra veckan hade jag besök av en fotograf som fotade ett stort reportage om mig och mitt hem till ett magasin som kommer ut i augusti. Tjoho vad roligt!
Och i måndags gjorde Magasin Vera en intervju med mig som finns att läsa här. Läs själva tidningen också – den har parollen ” En bra tjejtidning”. Det är väl lovvärt!?
Nu tycker jag att ni ska ha chansen att vinna en lika fin våroutfit som min!
Tävla om ett presentkort från Kii.se på 1500 kronor. För den summan ska ni plocka ihop er drömoutfit samt skriva en liten motivering om varför just ni ska vinna. Eftersom bloggen brakade samman förra gången vi tävlade får ni den här gången maila era tävlingssvar på tavla.underbaraclara@gmail.com. Tävlingen pågår till på söndag. Har ni en egen blogg kan ni tipsa om denna tävling där och fördubbla era chanser förutsatt att ni skickar med er blogglänk i mailet till mig.
TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD. Grattis till Jenny som vann presentkortet!
Idag far jag runt här hemma i ostruken vårklänning. Jag blev så glad när jag kände efter i fickan – där låg ett intorkat hallon. Från förra sommaren när jag plockade så mycket hallon i just denna klänning.
Än dröjer det förstås innan man kan plocka hallon så under tiden nöjer jag mig att plocka bajs efter Melker.
Om man sett Milleniumtriologin på teve, eller kanske Kommissarie Winter kan det hända att man reagerat på alla nakna (kvinnliga) kroppsdelar. Kommissarie Winter har en fru som fått fyra repliker men två sexscener och i Millenium humpas det och skumpas så att skinkorna dallrar.
Hur många djupt rynkiga och svårt acneärriade manliga skådisar finns det inte i dessa serier? De har flottiga pannor och putmagar. Men målas upp som värsta drömhunkarna. De får ligga med pangbrudarna som även när de passerat 40 fortfarande är vrålsnygga. Lena Endre, Marika Lagerkrantz, Sharon Dyall, Eva Fröling och Amanda Oms är bara några exempel. Fräscha och fläckfria utan ett enda acneärr eller överskottskilo.
Först reagerar man kanske inte över sexscenerna. Man är glad för en motvikt till all amerikans förljugen skit. Men ganska snart blir detta tvångsmässiga dokumentenande nästan komiskt. För svenska sexscener är ofta besvärande ingående. Och ändå ska de stå där helt okommenterade. Som för att bevisa hur frisläppta och obrydda vi är i Sverige. Fine, men om vi nu är så frisläppt kan man ju undra varför det aldrig visas helnäckande män? Tror filmskapare inte att kvinnor skulle vilja se det? Eller är männen i serierna helt enkelt för gamla och oattraktiva för att exponeras? Vad handlar detta egentligen om? Och varför måste utvecklandet av det “naturliga filmsexet” ske på kvinnors bekostnad, till mäns nöje? Vad är det som är så nyskapande med det? Det är ju samma förljugna skit som jämt vanligt. Bara i en lite snyggare kostym.
Svensk filmindustri – tillåt mig att spy en smula.
Igår fick jag frågan in en intervju om hur jag gör för att inte ta åt mig av elaka kommentarer. Jag vet inte säkert men detta vet jag; Flickor skolas i att skämmas om de gör någon arg arg eller besviken. För många tjejer inklusive mig själv har det varit det otäckaste som finns – denna misstanke att någon inte tycker om mig. Att någon är arg på just mig. Att jag har gjort fel.
Och när man bloggar får man det plötsligt svart på vitt: Det finns folk som inte bara ogillar mig utan också avskyr mig! Och plötsligt när det otäcka blir verklighet så slutar det vara otäckt. Jaha, big deal, någon avskyr alltså mig? Och vad händer? Slutar jorden snurra? Nej verkligen inte. Det enda som händer är att denna person inte gillar mig. Sedan händer exakt ingenting mer.
Jag tror att man kan bli väldigt skadad av bloggvärldens hårda kommentarer. Eller så blir man härdad. Det är nog oftast en kombination av båda. Men att vid ung ålder inse att det inte är någon idé att söka alla människors godkännande och beröm; det gör en människa fri. Jag ser det i mitt eget liv. Nu vågar jag så mycket! Jag tror så starkt på min egen förmåga. Och jag är inte rädd för vad andra ska tycka. Och där ligger nyckeln till att bli framgångsrik och glad. I kärlek, på jobbet – ja alla sammanhang.
Så tack till er som fått mig att förstå att er negativa skit inte betyder ett skit – men att den kan användas till näringsrikt gödsel för min kreativiteten. Det är härligt att vara fri!
Äntligen har det blivit vårigt nog att använda min julklappsklänning
Den är ju så särskilt skön att flaxa runt i. Flott till och med! Nu önskar jag bara att kroppen kunde få en lätt solbränna. Men det verkar vara ett omöjligt företag så jag får nog nöja mig med att vara blek och intressant.
När tjejkompisarna var hos mig igår bjöd jag på pastasallad. Det är så himla bra bjudmat. Enkelt att förbereda och har man gäster som inte tål laktos, gluten eller andra saker kan man ju ha ingredienserna i olika skålar så att gästerna själva får komponera sin sallad.
Jag använde god ekologisk pasta av modell större. Gurka, tomat, paprika vackert skuren. Salladsblad, oliver, osttärningar och pinjenötter. Det är också gott att blanda i bönor, ägghalvor och förstås stekt bacon om man äter kött.
Dressingen gjorde jag av créme fraiche och några kryddor.
Till alltihop serverade jag mitt goda morotsbröd.
Lätt som en plätt!
Idag kommer tjejkompisarna från min församling hit. Jag ska bjuda på lunchmiddag och har gjort mig fin med en luggsnurra.
Hejdå! Hoppas ni också har en skön söndag.
Åh. Idag har jag bakat en gigantisk sats bröd. Morotsbröd. Det är världsgott så det bara måste ni testa!
Jag gjorde tredubbel sats. Ska frysa in alltihop.
Sedan har jag legat på kökssoffan och tittat ut och drömt om sommaren med Odla i P1 i bakgrunden. Tänk vilka annorlunda intressen man kan få. För något år sedan var det mitt hatprogram men nu när jag har en egen trädgård så älskar jag det!
Gissa om jag blev glad när snälla Isabella berättade att hon skapat en Facebookgrupp med namnet: “Vi som älskar Underbaraclara”. Jag tänkte gå med men kände mig samtidigt väldigt fånig och lite självgod. Är detta god vett och etikett av mig? Att själv gå med i en grupp med ett sådant namn? Inte sjutton vet jag. Jag är ju i princip FB-analfabet. Men skit samma tänkte jag. Skit i etiketten och den falska blygsamheten – jag blev ju faktiskt jätteglad! Så nu är jag medlem. Ni kan gå med här om ni vill.
Jag älskar att kombinera färg med färg och inte bara med svart. (Fast just idag har jag svarta leggings). Jag gillar rött orange och rosa ihop.
Men det skiter väl hunden i
Han bryr sig inte om färger. Får han bara vila på några lagom tjocka och mjuka lår är han nöjd. Ju tjockare desto bättre om jag ska vara helt ärlig.
Idag har jag spelat in radio nästan hela dagen. Åh vad det är roligt med radio. Jag har gjort radioprogram hemma sedan jag var liten så att nu få jobba med det på riktigt är så oerhört häftigt. Och att dessutom få jobba med Erica som jag har så roligt med. Idag skrattade vi som jag knappt gjort sedan gymnasiet. Sådär att vi var tvungna att avsluta inspelningen. Förresten, när mamma var sjuk gjorde jag ett program för UR som handlade om just det; Att vara ung och ha en sjuk mamma. Ska se om jag kan hitta igen programmet så att ni får lyssna!
I kväll kom några av mina guldpärlor från gymnasietjejerna hit på middag och mys. Varje gång jag träffar dessa högt älskade vänner blir jag så arg på mig själv för alla gånger jag prioriterar bort dem för att jobba, eller av stress och trötthet. För hur hängig jag än är när de kommer så är jag lycklig efteråt. Att få ha så många vackra snälla kärleksfulla människor i min närhet är en stor nåd. I love you!
Ps. Fotografen är eminenta Alexandra Ellis som plåtade mig och Erika förra sommaren när vi åt glass och flamsade.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print
