Jag är så glad för min syster och yngsta systerdotter har kommit hem hit några dagar. Vi ska jobba tillsammans och så ska vi upp på Jokkmokks marknad och hälsa på min mormor. Alltid fint att få komma iväg dit. Och rå om mormor några dagar.
Jag gissar att vi kommer äta väldigt mycket rund mat: köttbullar, palta och semlor. Och så blir det flott att få sitta och köra bil i 40 mil med min storasyster och avhandla högt och lågt.
Visserligen ringer vi varandra 1-2 gånger varje dag och pratar – men ostört i fem timmar är det sällan vi får till.
Mirjam i irländska Carrick-on-suir äter en croissant varje gång ett nytt poddavsnitt kommer ut.
Mikaela (uppe till höger) törs inte lyssna på En Underbar Pod på gatorna i Ho Chi Minh – hon kan ju bli överkörd av en moped!
Malin i Australien (uppe till vänster) tycker att podden är knäpp på ett bra sätt medan Kajsa i Ghana (nere till höger) skrattade så att hon grät åt det Grisiga avsnittet.
Den här gången pratar vi med poddlyssnare runt hela jorden – välkommen till En Underbar Pod International! Tryck på gula playknappen!
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.
Mer om Kajsas liv i Ghana kan du läsa på kajsaha.com
Med en höst tämligen förskonad från sjuka barn kliver vi nu med viss bävan in i vabruari. Och ja, det slår aldrig fel – barnen är redan sjuka. Idag var jag hemma med både Bertil och Folke. Den stora är ganska pigg medan den lilla är desto hängigare.
Tur i oturen då att jag precis nu samarbetar med Adlibris och deras kampanj Vabruari. Fram till den 28 februari erbjuder de rabatter på härliga vabruariaktiviteter. Så som spel, pussel, pyssel och barnböcker. Vabruari syftar alltså på den tid då många vabbar och är hemma med barnen — perfekt läge för pyssel, barnböcker och spel med andra ord.
Vi har börjat på 500-bitarspusslet tillsammans. I svåraste laget för en femåring kanske – men hjälps vi åt funkar det fint. Och så klickade jag hem Stora Vänliga Jätten att läsa med Bertil. Och barnspelet Early Bird. Och så kan jag passa på att tipsa om att min bok Laga steg för steg (en kokbok för barn) också innefattas av rabatten.
Kolla in här för att se alla Adlibris rabatterade produkter under Vabruarikampanjen.
En av de sista dagarna på sommarsemestern fotade jag den här bilden. Vi var på en ö i höga kustens skärgård. Och jag hade inte den minsta lust att börja jobba. Inte den minsta höstlängtan eller sug i kroppen efter att ta tag i livet igen. Ville bara stanna i sommaren. Bromsa mig bort från det oundvikliga. Några dagar senare började jag jobba. Och strax kändes allting enkelt och roligt igen. Det brukar ju tack och lov göra det. Jag tycker ju om mitt jobb. Även om jag glömmer bort det när jag är ledig.
Jag ser på året som på en klocka. Där nyårsafton är tolv och januari är klockan ett. Och juni klockan sex. Och det känns så fint att tänka på att även om vi är mitt i vintern. Och våren känns långt borta. Så har vi passerat tolvslaget och är på väg ner mot sex. Jag försöker vara i nuet i mina tankar – men att ha allt det bästa framför mig är en väldigt fin känsla.
Något som inspirerar mig mycket är att se intervjuer med kvinnliga Hollywoodkändisar. Alltså bakom kulisserna. Älskar att se hur bestämt Beyonce öppnar ett styrelsemöte, hur Jennifer Lopez arbetar för att positionera sitt varumärke och hur Ellen får slåss för sitt sätt att programleda. Hur Kim Kardashian tänker när hon produktifierar sitt kända namn och hur Oprah resonerar när hon anställer. Tyvärr är det ganska få intervjuer som handlar om detta. För mest får ju kända kvinnor prata om hur de tränar, sminkar sig och vem de ligger med för tillfället. Snark. Men i youtubedjungeln kan man hitta en del guldkorn när man letar. Dokumentärer och intervjuer om deras liv som kreatörer och entreprenörer. Men förutom klippen så kan man ju hitta en massa guldkorn i bokhandeln. Dessa tre titlar klickade jag nyligen hem som entreprenörskapsinspiration.
True Love av Jennifer Lopez. Jag gick i högstadiet när Jennifer Lopez släppte sin första skiva som jag verkligen lyssnade sönder. Nu för tiden tilltalar hennes musik mig inte särskilt – men hennes arbetsmoral, affärssinne och sätt att chefa gör det. Den här boken handlar om det svåra två åren efter hennes skilsmässa från Marc Anthony och hur hon arbetat för att bygga upp sin självkänsla efter ett helt liv med mer eller mindre destruktiva kärleksrelationer. Jag hade önskat mig mer businesstips i boken. Men trots att den var väldigt tillrättalagd och amerikansk fick jag en stor inspirationsboost av att läsa den.
Talking as fast as I can av Lauren Graham. Hon spelar Lorelai i Gilmore Girls och är en idol sedan många år. Hennes bok är lite av en biografi och en återblick på tiden med den populära teveserien. Till skillnad från Jennifer Lopez har hon skrivit boken själv och det märks. Den är hejdlöst rolig (speciellt avsnittet Slap that bass) och vass och pladdrig. Inte helt olik hennes mest kända karaktär Lorelai. Och här måste jag ändå säga att med två tredjedelar av boken läst så är kapitlet om just dieter det som fångat mig mest. För att hon skriver så roligt om Hollywood och vikt och förväntningarna på kvinnor.
Never Broken av Jewel Kilcher. Jag upptäckte henne som musiker när jag gick i sjuan och hittade skivan Pieces of you. Hennes fyra första skivor har gått varma under hela tonårstiden. Idag håller hon tyvärr mest på med countrymusik som låter plastigt. Men hon är och förblir en av de bästa textförfattare jag vet. Hon kommer från Alaska där hennes föräldrar var nybyggare. Hon hade en fattig uppväxt och en pappa som slog henne. Under en period var hon hemlös och bodde i sin bil och slet som ett djur för att få livet att gå ihop. Tillslut lossnade det och hon fick sitt musikaliska genombrott på nittotalet. Hennes självbiografiska bok Chasing down the dawn som jag läste i högstadiet satte djupa spår i mig. På något märkligt sätt känner jag mig sammanlänkad med henne. Den här boken har jag inte hunnit påbörja ännu men vet att den fått jättebra kritik så jag är peppad på att läsa. För livsråd och affärsinspiration och allmän pepp!
Jag tänkte bara återigen lyfta upp instagramskolan jag gjorde på bloggen förra året. Med mina bästa tips för ett mer välbesökt och inspirerande instakonto. Här finns del ett och del två av instagramskolan. Lästips!
Det är hemligheten till att lyckas med något. Varför blir vissa elitidrottare? Självklart krävs talang. Men framförallt krävs det att man fortsätter träna när alla andra slutat. Varför blir vissa bra på att rita? Självklart krävs talang, men framförallt att man fortsätter rita. Detsamma gäller skrivande, forskning, inredning, musicerande. Ja, allt. Jag tänker så ofta på kraften i att fortsätta. Orka köra på.
I perioder har mitt jobb och mitt företagande känts väldigt jobbigt. Och det svåra med att driva eget är att man måste vara sin egen motor. Om inte jag inte själv kör bilen så står jag still. Ingen ger mig arbetsuppgifter, kunder, samarbetspartners. Jag måste själv ordna detta. Och i dessa perioder – när jag velat lägga mig ner och skita i allt – har jag haft ett enda motto: Bara dra på. Bara stanna inte. Eller egentligen Bare dra på. Bare stann’ inte på småländska. Citatet kommer ur Astrid Lindgrens underbara biografi om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. Hennes föräldrars ord till barnen när de var tvungna att göra något tungt eller svårt som de helst ville slippa undan. Ända sedan tonåren när jag läste boken har detta varit mitt motto. Tillslut vänder det. Bara du inte slutar. Bara du inte stannar.
Förra vintern då jag var sjukskriven och utmattningsdeprimerad. Då fick detta mala i mitt huvud. Jag orkade nästan ingenting. Men genom allt fick jag dra på. Bara inte stanna. Jag höll mig flytande. Jag tog mig framåt. Det gick långsamt men det gick tillslut. Och när jag coachar andra företagare som precis startat och testar sina idéer. Då brukar jag trycka på detta. Vad du än gör. Sluta inte. Du kanske själv inte märker att du tar dig framåt. Det kanske känns så tungt att du tror du står stilla. Men bara håll dig flytande. Fortsätt. Sluta inte. Tillslut har du förflyttat dig från den plats där du är nu. Resultatet av din ansträngning kanske kommer först om tre år. Men det kommer bara om du fortsätter.
Ekologiska egentillverkade ögonpads. Fantastisk bild och enkelt recept. Detta tips från Evelinas Ekologiska vill jag testa
Kammebornias nya stickmönster Lucky Me. Men jag är så dålig på att sticka så jag vågar inte ta mig an det.
Vegansk Shepherd’s pie från Vegokäk. Snyggt som attan och säkerligen himla gott.
En sådan här inspirerande kalasdukning med massor av gröna kvistar och vinröda blommor. Man dånar så snyggt! Kolla girlanden på väggen. Bilden kommer från Volangs blogg
Åh gud så skönt att vara hemma igen efter tre dagar i Stockholm. Var så trött igår att jag somnade kvart över nio på kvällen och vaknade kvart över åtta imorse. Jag vet inte varför men städer fullkomligt dränerar mig på energi. Då går jag ändå runt med öronproppar hela tiden för att slippa höra alla ljud.
Men bara människorna – alla dessa människor som går omkring och utsöndrar hormoner – de verkar stressa upp min kropp. Minns hur jag när jag gick i gymnasiet nästan ville hålla andan när jag klämde in mig på morgonbussen. Inte för att folk luktade illa (jo vissa gjorde ju det) men för att själva närvaron av så många människor var påfrestande. Hur påverkad (undermedvetet) blir inte den egna kroppen av andras sinnesstämningar? Hormonerna de utsöndrar, deras attityd, spända hållning eller irritation.
Fick vid tre möten i Stockholm frågan “Men Clara hur hinner du allting? Du gör ju så många olika saker!” och det jag borde svarat men inte gjorde var: För att jag inte bor i den här stan. Det är därför jag hinner så mycket. Jag blir sjukt effektiv av att jobba hemifrån. Slippa pendla. Slippa välja kläder på morgonen. Slippa sminka mig. Slippa förflytta mig mellan olika ställen. Slippa förhålla mig till andra människor. Slippa träffa människor. Slippa åka och ta möten IRL och istället effektivisera via Skype eller telefon. Det är därför jag hinner mycket. Det är “hemligheten”. Vissa tycker säkert att det låter som ett straff att leva ett så ensligt liv som jag gör. Men för mig är det en välsignelse
Och nu ska jag strax gå på lunchrast. Och då passar jag på att ta skidorna och åka ut en sväng i spåret. Jag har inget SATS bakom hörnet. Men väl en stor granskog.
Jag får många önskemål om att fota mer från min vardag så det kan jag såklart göra! Igår morse kom jag till Stockholm för att bränna av två dagar med massor av jobb. Först var det styrelsemöte med Influencers of Sweden. Sara och Linda och jag. Vi planerade så rasande mycket bra saker!
Men hann med en del flams och trams däremellan. Linda har en splitterny lokal för Influencers of Sweden så vi satt där och arbetade.
Googlar loss på någonting som Linda precis berättat för mig.
Efter mötet gick jag en sväng och gjorde några rekvisitainköp. Sedan tog jag möte och en lunch på Sally Voltaire på Åhlens. Älskar glasnudelsalladen. Sorry för kass bildkvalite – jag körde med mobil resten av dagen.
Inspekterade kökssortimentet också. De har så sjukt mycket fint!
På eftermiddagen åkte jag till Meter TV i frihamnen för att göra röstpåläggningar till några korta filmer. Vi höll på till tio på kvällen då jag återvända till hotellet och stupade i säng.
Imorse var jag på Unicefs kontor för att hålla i ett morgonseminarium och berätta hur jag arbetar som influencer. Sedan stannade jag kvar där och planerade upp 2017 års aktiviteter. Snart händer det grejer! Dumt nog kom jag inte ihåg att fotografera så den enda bild jag fick var från husfasaden mitt emot.
Därefter åkte jag vidare för att träffa en samarbetspartner som jag förhoppningsvis ska filma med i vår. (Där glömde jag helt bort att fotografera). Det här med att dokumentera dagen i bilder har med andra ord inte gått så bra för mig. Dagen avslutades i alla fall med en mysig middag med Kicki som är chefredaktör för Daisy Beuty. Och nu är jag så trött att jag stupar i säng.
Välkommen in bakom kulisserna till En Underbar Pod! Den här veckan bjuder jag och Erica på sånt som vi egentligen aldrig hade tänkt att du skulle få höra. Jag avslöjar bland annat att jag drömmer om en egen rumpchock i TV4. Och det visar sig att Erica har problem med katter, tuppar, kaniner, hundar och en och annan örn.
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.
Här finns alla avsnitt av en En Underbar Pod samlade.
Inför helgens storstädning tog jag mig slutligen samman och plockade bort julpyntet. Det kändes till och med skönt. Precis när julen är bortstökad måste jag rensa ut varenda röd pinal i hela huset för att känna mig ren. Det blir ganska tomt efteråt.
Men nu har jag fyllt på med lite färska blommor
Och blommande krukisar. Än är det för tidigt att ta upp pelargonerna ur sin vinterförvaring.
Kockumgult och grönt. Det är en fantastisk kombination.
Hittade en sådan fin gammal porslinsskärbräda på loppis för ett par dagar sedan.
Och den här söta potatismjölkskrukan med sirlig knopp.
Tacksamt hjärta och god vilja står det på väggbonaden. Idag har behövts mycket god vilja. Det har varit en fruktansvärt seg dag. Vi är trötta allihopa och känslan i kroppen när jag försöker göra något är som att sprinta på en sur hjortronmyr. Alltså omöjligt. Man suger fast. Men efter en seg morgon där jag klev ur nattlinnet vid ettiden tog jag en långpromenad med min syster ( i lurarna alltså – brukar promenera med vänner på detta sätt) och sedan byggde jag och barnen en hel snögubbefamilj på gården. Komplett med morotsnäsor och allt. Sedan kändes allt lite lättare. Nu peppar jag på kvällens skidtur.
Vet inte om det låter hemskt eller bra men det känns så skönt med måndag imorgon. Rutiner, jobb och förskola för barnen. Jag och Erica spelar in ett nytt avsnitt av En Underbar Pod och det är en högtidsstund.
Söndag och dags för en ny Expressenkrönika. Den här gången pratar jag bilförlossningar och ger en rad bra spartips till alla landsting som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Varför ska vi stanna vid nedläggning av BB när vi kan gå så mycket längre?
Igår var dagen vi väntat på. En historisk dag för kvinnor världen över. När en kvinna skulle bli världens mäktigaste man. När en kvinna skulle sväras in i vita huset. Som har utbildat sig grundligt, arbetat hårt och har alla kvalifikationer. Som dessutom vann valet med tre miljoner röster. Istället fick vi en Donald. Känd för sexuella trakasserier, konkurser och sin narcisisstiska personlighetsstörning. En man som pratar och skriver på en sjuårings nivå. Som har noll erfarenhet och noll kvalifikationer. Att han blivit president är själva beviset på hur långt kvar vi har att gå innan kvinnor och män är jämlika.
När vi blir gamla kommer vi att minnas den elfte september. Hur och var vi befann oss när vi fick höra om tsunamin. Och dagen då Trump blev vald. Och kanske kommer vi skrocka lite och tänka på hur dumt det blev. Och hur tur det var att alltihop fick ett snabbt slut. Att han inte ens klarade av att sitta fyra år på positionen. Eller så kommer vi kanske istället minnas detta som början av en väldigt mörk era. Som vi ser tillbaka på som avgörande. Som skottet i Sarajevo.
Idag orkar jag inte läsa någonting, inte lyssna på radio. Inte ta in omvärlden. Jag vill vara i en bubbla och tänka att jag inte behöver bry mig om det som händer på en annan kontinent. Att jag inte berörs. Fastän jag gör det i allra högsta grad.
Förutom mitt instagramkonto @underbaraclaras har jag också startat ett helt nytt konto – @underbaraboning. Där samlar jag fina hem och boningar. Älskar ju själv den färgglada gammaldags och lite brokiga stilen och tycker att den förtjänar mer kärlek på instagram.
Jag ser så många inspirerande bilder och vill gärna vidareposta varenda en så att fler ska få se dem och att fler hittar till dessa underbara konton. Därför startade jag Underbara Boning. Det verkar finnas ett sug efter färg, murr, missmatch och genuina hem med både skavanker och perfektion, då kontot på ett dygn fått 3770 följare. Gillar du samma stil som jag tycker jag att du ska följa!
Det stormar ute ikväll och strax efter middagen gick strömmen. Vi har eget vatten som inte påverkas av strömavbrott och en vedspis att värma oss med. Och en gasspis för att göra mat på. Så några timmars strömavbrott är inget som stör oss så mycket. Ofta kan jag tycka att det är rätt mysigt. I tystnaden som uppstår. Vi tänder alla stearinljus och fotogenlampor och tassar runt i det svarta. Så trötta de måste ha varit förr om vintrarna när det inte fanns någon elektricitet och mörkret kom vid halv tre på eftermiddagen.
Barnen fick gå till sängs med varsitt värmeljus ikväll och det var nog både kusligt och mysigt att lägga sig och sova till ljudet av starka vindar. Minns det själv från när jag var liten. Att gå och sova på mormors vind om det var storm eller oväder ute. Under hennes tunna plåttak kunde det verkligen dåna. Men jag kände mig alltid trygg där. Nedbäddad under så tunga yllefiltar att jag inte förmådde röra mig.
Igår kom min vän Susanne över på lunch. Ja eller kanske ska jag säga med lunch. Susanne är en av de mest generösa och omtänksamma människor jag känner. Och när hon skulle komma över erbjöd hon sig att ta med maten.
Susanne är ju inte bara generös utan också stjärnkock så det blir liksom lite extra fint. Hon hade med sig röding fiskad i fjällen och potatisstomp med dill och crème fraische.
Och en sallad med belugalinser och granatäppelkärnor till. Allting så vackert upplagt.
Att ha en kompis som är kock är lite som att stå bredvid en levande kokbok. Vi har ju många grönsaker vi odlar men inte riktigt lärt oss hur vi ska äta ännu. Vad gör man exempelvis av 100 kg kålrabbi som ligger i jordkällaren? Sånt vet Susanne.
Alltså nom, nom, nom. Det här var så gott att jag föll ihop på bordsskivan och tappade talförmågan. Då förstår ni nivån.
Men jag och Susanne och Jakob ägnade inte bara tid åt att äta utan också åt att planera roliga jobbsaker vi ska hitta på tillsammans här framöver. Ni ska få se!
Nu ska ni få receptet på maten som Susanne bjöd mig på. Hon berättade att när man tillagar röding med vinsås brukar det ibland kallas för Röding på samevis. Men för mig kommer detta alltid vara Röding à la Susanne. Att ha linser till salladen gör att man kan minska mängden röding, så 600 gram skulle räcka för 4 portioner.
Koka potatisen mjuk i lättsaltat vatten. Under tiden förbereder du fisken. Salta och peppra fisken lätt. Hetta upp en stekpanna, stek fisken i smör. Jag brukar steka skinnsidan först för att få ett knaprigt skinn. Knepet att lyckas här är att inte steka fisken för länge. Då kan fisken bli torr, så stek den kort tid på ganska hög värme utan att det bränns vid.
Lyft upp fisken på en tallrik. Lägg ner löken i pannan, men spara lite till garnering. Fräs hastigt, häll på vin och låt det koka ner några minuter. Häll på grädde, koka några minuter. Smaka av med messmör, salt och peppar. Vill du ha tjockare sås så reder du av med lite majsena utrört i vatten.
Häll av potatisvattnet, men spara lite. Mosa ihop potatis, crème fraiche och dill med baksidan på en träslev eller potatisstomp så att det blir grova bitar av potatisen. Tillsätt lite av det sparade kokvattnet om du vill ha lösare konsistens. Smaka av med salt och peppar. Servera fisken med stomp och citronklyftor.
Tips 1:
Vill du inte använda vin kan du hoppa över det och istället smaksätta såsen med pressad citron och rivet citronskal. Det finns små vinflaskor på Systembolaget, perfekt för matlagning. Blir det ändå över kan du frysa in vinet som iskuber och använda det nästa gång du kokar sås.
Tips 2:
För speciella tillfällen kan man toppa den färdiga anrättningen med sik- eller löjrom eller frysta lingon.
Blanda samtliga ingredienser till dressing. Lägg upp sallad, linser och granatäpple på ett fat, ringla dressingen ovanpå.
Tips: Om man inte har en dressingsflaska kan man använda en vanlig plastpåse. Häll dressingen i påsen, knyt och klipp ett litet hål i kanten så kan du enkelt och snyggt rippla dressingen över salladen. Eller så kan du ringla den med en sked.
I senaste avsnitten av podden pratar vi om utmattning och träning. Att jag inte klarat av att träna sedan utmattningsdepressionen. Det är som att den höjda pulsen framkallar panikångest. Framförallt om jag har försökt jogga. Det har varit otroligt frustrerande. Men strax innan jul kände jag att det fick vara nog. Jag måste komma runt det här på något vis. Och att åka skidor har blivit en lösning för mig. Det är så himla skönt att vara i rörelse igen. Och ångesten triggas inte av den pulshöjande skidåkningen – snarare mår jag bättre och känner mig mer harmonisk. Jag tänker att det är som KBT för min kropp. Jag måste lära kroppen att det inte är farligt med hög puls. Att det bara är bra och härligt. Och jag tänker att lagom tills löpsäsongen börjar kommer min kropp ha lärt om sig med hjälp av skidorna. Så att jag åter igen kan vara ute och kuta.
Är man riktigt utmattad så klarar man inte av att träna. Den lilla ork man har räcker knappt för att existera. Men jag är övertygad om att det är bra att så småningom försöka komma igång igen. Om inte annat så med promenader. Hjärnans förmåga att hantera stress, ångest och oro ökar med motion. Men det måste till en början vara helt kravlöst.
Nu åker jag skidor tre-fyra gånger i veckan och det passar mig perfekt. Och som en pepp-present har jag köpt ett par nya längdskidor till mig själv. De gamla jag åkt på har inte det minsta glid (man får liksom staka sig fram i nedförsbackarna) så nu väntar jag med spänning på min nya utrustning. Det är fantastiskt att äntligen känna mig trygg i min kropp och våga röra på mig igen!
I dag är det säsongsstart för En Underbar Pod. Jag och Erica tar en gnistrande vinterpromenad in i 2017!
Erica tvingar mig att fokusera på mina steg i snön. Svårare än vad man kan tro! Men värt att öva på eftersom fokus på kroppens enkla rörelser kan lindra utmattning och det är något jag vill ha mycket mindre av det här året. 2017 ska jag också öva på att vara snällare – hur det ska gå hör du förstås här i podden.
Vad ska du öva på? Skriv en kommentar och berätta!
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson och den fina pressbilden på mig och Erica har Matilda Audas, Avbild tagit
Nu har jag bloggat på min egen portal i drygt fem månader och trivs så himla bra och känner en sällan skådad bloggpepp. Med jämna mellanrum brukar jag försöka höra efter om det är någon ni saknar eller önskar mer av på bloggen? Varför ni läser och vad ni läser helst? Nu var det dock ett tag sedan jag så jag tar tacksamt emot synpunkter och önskemål.
Print
