Month: juli 2023

Så är jag hemma igen efter tolv underbara dagar i stugan. När vi kom dit – jag och syrran och alla ungar – visade väderleksrapporten 10 grader och regn i en hel vecka. Inget muntert besked precis. Men vi vet att roa oss!

Första frukosten blev en hotellfrukost där man fick betala med knappar och papperslappar medan servitrisen slog in ens beställning på en gammal knapptelefon. Flott värre!

Barnen drog fram stora legolådan och stora billådan med leksakerna från när mina storkusiner var små.

Det sysselsatte dem i timmar. Medan jag och Anna utnyttjade pissvädret till att städa och tömma garaget och organisera om. En städning som inte skett på de senaste tolv åren och var väldigt välbehövlig.

Sedan kom en snäll granne förbi med nyrökt aborre. Vilken lycka! Vi hade mandelpotatis och tunnbröd hemma och gjorde suveränt goda aborrklämmor till middag den dagen.

Och trots att vattnet inte var mer än sexton grader gick barnen och badade i ösregn och sedan behövde de bylta på sig alla kläder de hade för att få upp värmen.

Bertil räknade upp vad han hade på sig på denna bild och bad mig anteckna

Tre par kalsonger

Två par långkalsonger

1 par byxor

1 par strumpor

1 par tjocksockar

Ulltofflor

Ullundertröja

Flanellskjorta

Ullkofta

2 mössor

Den som inte har något underhudsfett får ha en fet garderob, helt enkelt.

Trefikat är heligt i stugan. Jag bakar någonting gott och så sitter alla ner och fikar i lugn och ro. Det strama tidsschemat har vi dock frångått sedan mormors dagar. Hon såg till att någorlunda klockslag hölls men nu kan fikat inträffa allt mellan 13-16 på dagen.

Buketten på bordet tog jag med hemifrån. När jag reser bort på sommaren är en stor bukett med allt som blommar hemma det sista jag packar ner innan vi åker.

Efter att vi städat garaget tog vi tag i att rensa, tömma och städa alkoven. Så mycket skrot som anhopats och behövdes få undan för att kunna använda denna gamla skrubb som ytterligare ett gästrum. Jag och Anna for runt som två illrar – skurade och tvättade och tätade springor med aluminiumfolie för att hålla äckliga möss borta. Resultatet blev riktigt fint. Och medan vi höll på tog barnen båten och drog till andra sidan sjön för att plocka hjorton.

När de kom hem gjorde jag hjortronsylt av bären och jordgubbssylt av mina medhavda gubbar hemifrån. Sedan stekte jag ett enormt lass småplättar.

Barnen plockade flitigt men det gjorde också jag och Anna dagen därpå.

Och då går ju kvällarna åt till att rensa. Man sitter med stora brickor och sorterar moget från nästan moget som ska ligga på bricka någon dag extra. Sedan fryser man in i påsar och allting sker under trevlig småprat eller asflabb. Lite beroende på hur mycket vin de som rensar har druckit.

Det tar sin lilla tid att få färdigt. Men ärligt talat gillar jag hjortronkart mest av allt. Krispiga som fin-oliver och med en smak av både nektarin och apelsin.

Kolla in storleken! Vi plockar mycket bär de år vi har tur att hitta. Tycker hjortron är så bra present att ge bort också. Brukar koka en stor burk och ta med mig som värdinnegåva.

Det tar på krafterna att vara mellanbror. Först läsa saga för lillebror och sedan läsa kapitelbok för storebror. Tur han släktar på mig och gillar att läsa.

Uffe sover inne i mitt och Jakobs sovrum, men storpojkarna har en egen liten alkov med snedtak och ett fönster ut mot sommarnatten.

Tråkiga kalla förmiddagar har vi suttit kvar i morgonrockarna och pärlat pärhalsband…

Och när gammelmoster Mia och min kusin Jonas anslöt spelades det Othello. Folke lärde Mia.

Jag har bakat kakor. Tigerkaka, kardemummakaka, chokladbollstårta….

Och blåbärskaka en dag när barnen plockat bär.

Och så efter sex regniga, kalla dagar kom värmen och solen tillbaka. Vi skyndade oss ut för att njuta!

En särskilt rolig lek försiggick på taket till vedboden. Det lektes zombies i flera timmar

Och när alla var svettiga och trötta traskade vi ner till sjön.

Barnen som badat i regn och iskyla fick nu bada i sol och något varmare vatten.

Av med kläderna och hopp i!

Jag badade också såklart

Till och med Essa kände för att ta ett dopp.

Och sedan skaka av sig vattnet över alla torra kläder på land.

Sedan rusade vi hem igen

Hela högen.

Och jag hängde badrockar på tork

Och barnen spelade in en skräckfilm i vår vedbod. Den blev faktiskt riktigt, riktigt ruskig. De brukar spela in filmer ihop och det gör mig så nostalgisk – för det gjorde jag och min syster också när vi var där på sommarlov. Med VHS-kamera och kläder ur mormors förråd. På kvällarna tvingade vi mormor och morfar att titta på filmerna och de guppade av skratt i soffan.

Min kusin Jonas plockade ännu mer hjortron som fick ligga på vänt på vedspisen. Älskar hjortronsylt på bär som aldrig varit frysta. Då slipper man den lite bittra tonen om annars tillkommer. Nästa år ska jag ha med mig burkar och allt som behövs för att kunna koka sylten på en gång och slippa mellansteget i frysen.

Det har varit ovanligt lite mygg vilket känns som en välsignelse. En kväll grillade vi korv och fläsk.

Viktig tradition. Jag var ansvarig för själva grillandet.

Barnen för ätandet. I ut-och-invända tröjor och bak-och-framvända byxor.

Ratigt och mysigt på samma gång. I stugan går man omkring som gud skapade en och att man blir impregnerad i grillrök gör ingen skillnad. Bertil täljde grillpinnarna.

Anna skar upp fläsket till alla hungriga barn. Här är klockan omkring tio på kvällen – och solen står fortfarande högt på himlen.

Sedan barnen somnat (alldeles för sent som vanligt) satt vi uppe och surrade till tre på natten. Jag, Anna, min moster Mia och min kusin Jonas.

En dag fyllde Folke år. Hans riktiga födelsedag alltså. Vi sjöng enligt hans eget önskemål varianten

“Happy birthday to you, no body likes you. You look like an animal, go back to the zoo”

Fast bara sedan jag insisterat på att först sjunga den vanliga sången.

Peppade barn!

En eftermiddag traskade Anna hem till en granne och köpte grönsaker. Så fina odlingar och roligt med närproducerat. Det är minsann inte så enkelt att odla så här långt upp i landet. En extremt kort odlingssäsong blir det ju när det är risk för nattfrost fram till mitten av juni och sedan från mitten av augusti igen.

En korg full med grönt packades upp och förvandlades till diverse sallader.

Själv gjorde jag palt med assistans av småbarnen. I stugan lagar jag alltid mormors paradrätter. Den här vistelsen blev det förutom palt också köttsoppa med klimp, minestronesoppa, tjockpannkaka med hjortronsylt, samt köttbullar med kryddpeppar och potatis. Jag har lagat all mat och Anna och moster och kusin har skött disken. Bertil ville tjäna extra pengar så han har klippt gräs och diskat en hel del han också. Här är det handdisk som gäller.

En dag åkte vi ut med grannfamiljen på deras fina flotte. Till mitten av sjön där vi hoppade bomben och skrämde slag på gäddorna.

Till kvällen gjorde Jonas eld i bastun

Så att vi kunde gå ner och basta och svalka oss.

Och sedan kom den vackra kvällsskymningen

Och jag gick runt gården och njöt av alla vackra vyer. Här uppe blommar sommarblommorna ända fram till frosten.

Ja här har vi vårt lilla paradis på jorden.

Världens finaste plats!

Där barnen springer mellan gårdarna och härjar. Det krigas med hemgjorda vapen och barnen ror, plockar bär och fiskar. Spelar rollspel i en friggebod och klättrar på vedbodtaken som en skock apor.

Det härliga med att vara i stugan är att ungarna bara drar runt i en stor flock. De har ju jämnåriga vänner i stugorna – och här i byn är vi ju faktiskt släkt allihopa (om än lite avlägset). Och barnen har verkligen funnit varandra! Inte anade jag att det skulle bli som mest socialt på den mest avlägsna och glebefolkade platsen.

Så tacksam för att solen visade sig till slut och för att jag fick vara med släkten och umgås intensivt under nästan två veckor. Hinna prata om annat än det man pratar om till vardags – hinna uppleva saker ihop.

Tror mormor och morfar skulle bli väldigt glada och belåtna om de såg hur gården de gett så mycket kärlek nu bubblar av liv och rörelse. Och hur den får sina små förbättringar för att kunna hålla i hundra år till! Som ett nytt plåttak och ett städat garage.

Igår åkte vi hem igen – men kommer nog tillbaka om några veckor. Och inte minst i höst när vi planerar vår årliga fiskevecka!

Då ska vi lägga ut nät och röka abborre och sik. Renovera farstubron, fixa vinterveden och plocka lingon. Och då hänger min farsa med förstås.

Tackochej och sorry för jordens längsta inlägg. Finns säkert fjorton stavfel också men de orkar jag inte korrläsa ikväll. Ni får stå ut till imorgon.

Jag har känt mig lite jagad hela sommaren. Som att tempot varit för högt. Jag har stannat några dagar för kort på varje ställe jag besökt – tvingad att resa vidare för att det ska klaffa med nästa destination. Så många viljor, önskemål och tidsscheman att ta hänsyn till för att kunna träffa släkten.

Varje sommar gör jag och Anna en egen resa till stugan med barnen. Våra män är bannlysta – det här är vår egentid! Jag betraktar det som något av en höjdpunkt på sommaren och hela året längtar jag hett. Egentligen skulle vi bara ha stannat en vecka och åkt hem i onsdags, samtidigt som min systers familj. Men sedan tog jag mitt förnuft till fånga. Vad har jag bråttom hem till? Jakob jobbar ju ändå hela veckan. Jag sköt upp hemresan till torsdagen.

Och sedan till fredagen, till lördagen och därefter söndagen. Barnen har ju så roligt här och jag känner mig så ledig. Ledig men inte rastlös. Att ha ett eget hushåll så att jag får laga min egen mat och sköta mina vanliga bestyr gör verkligen att jag kan stanna längre. Det är helt enkelt sånt som jag börjar längta efter när jag är gäst. Jag VILL laga mat jag själv bestämt, hänga min egen tvätt och möblera om i vardagsrummet om jag känner för det.

Efter tolv dagar i stugan har jag verkligen landat. Plötsligt tog det slut på datum att anpassa mig till. Jag har kunnat vara precis så spontan som jag längtar efter och stannat kvar längre bara för att jag fått feeling.

Imorgon åker vi dock hem igen och det känns bra. Den jagade känslan har försvunnit.

Kaffekyssar är underbara kakor! Ursprungligen är det kokboksförfattaren Mia Öhrn som kommit på receptet, som nu är en favorit i min repertoar. Bakar man ut dem på de här sättet ser de nästan ut som gigantiska kaffebönor, vilket matchar namnet bra.

För att vara säker på att jag verkligen fått till degen brukar jag provgrädda en kaka innan jag bakar ut resten. Flyter den ut tillsätter jag lite mer mjöl.

Kaffekyssar

Print

Ingredienser

• 200 gr smör

• 1 1/2 dl strösocker

• 2 msk snabbkaffepulver

• 4 1/2 dl vetemjöl

• 1/2 dl kakao

• 1 tsk bakpulver

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 200 grader
  
• Smält smöret och rör ner sockret.
• Mortla kaffepulvret fint och blanda med de torra ingredienserna. Tillsätt smörblandningen och arbeta ihop till en deg.
• Forma degen till små ovala kakor med en tesked och gör ett jack i dem med skedens kant. Lägg på bakplåtspappersklädda plåtar och grädda i mitten av ugnen i ca 7 minuter. Kakan får gärna vara lite mjuk inuti.

Jag och Anna städar ur alkoven i vårt sommarhus. Ska förvandla den från sängklädesförvaring till ett extra sovrum så att vi ryms fler. Jag blir stående med den tjocka traven tidningar från när mormor levde. Allers, Svensk Damtidning, Hemmets Journal och Damernas värld. De har tretton år på nacken. Ska vi slänga allt det här?

Ja, vad ska vi med tretton år gamla tidningar till? Som berättar om att Christer Sjögren ska vara med i Vem tror du att du är och att president Obama besökt kungen och drottningen på slottet.

Samtidigt tänker jag på mina Allers från 1941 och hur spännande det är att bläddra i dem nu och försöka förstå sig på en annan tid. När man virkade sina julklappar, gjorde kaffe på surr och kämpade för att få ihop till ett julbord i ransonseringstider. Även om en tidning från 2010 inte verkar så upphetsande nu – så kan man ju kanske stå ut med den i sisådär trettio år för att den ska bli intressant igen.

Anna lägger upp en bild från mormors kök på sin instagram. Köksinredning från åttiotalet och kakel av en sort som folk river ut i parti och minut. Men vi har inte tänkt göra det – vi älskar det här köket. Det är ju det som är vår barndomsdröm. Någon skriver i en kommentar

-De där miljöerna är utrotningshotade

Och det är verkligen sant. De här miljöerna finns snart inte mer och det är väl ingen som bryr sig om det heller. Men om inte någon människa – vid något tillfälle – bestämt att allmogeskåpet skulle sparas istället för att eldas upp, att stringhyllan fick hänga kvar istället för att skickas till tippen. Och att det omoderna porslinet med guldkant visst kunde vara värt att spara – trots att det inte mötte förväntningarna på att kunna diskas i maskin. Då skulle det ju inte finnas några allmogeskåp i mitt hem, inga stringhyllor och inget guldkantat porslin. Jag hade aldrig hittat igen det på loppis, eller ärvt det av släktingar. Vad tragiskt det vore!

Någon måste orka hålla kvar. Spara. Invänta att saker blir intressanta igen. Förr gjorde man det lika mycket av nöd som av lust. Man hade inte råd till annat. Idag har vi råd att renovera och byta ut och i den hetsen är det inte bara det gamla och fina som försvinner. Utan också det som med tiden kommer upplevas som gammalt och fint, men som just nu mest är fult.

I mormor och morfars hus, som nu är vår sommarstuga, finns flera gamla möbler. Dels vackra gamla möbler, dels ganska fula sjuttiotalsmöbler. Som inte är sjuttiotal på “rätt sätt” men som jag förbarmat mig över ändå. Här får de en fristad. Vi vill att det ska se ut som det alltid har gjort och då finns utrymme för ett omodernt sjuttiotalsskåp med guldknopppar och fejkmahogny. Det är okej. Snart har vi gått varvet runt och det är fint igen.

Jag och Anna enas till slut om att alla gamla tidningar knappast kan vara kvar. Vi har inte plats. Men ett exemplar av varje titel lägger vi i en trave i en kommod. Och tänker att det är en gåva till våra kommande barnbarn. Att bläddra i och läsa om hur det faktiskt var på mormors tid.

Jag är i stugan sedan en dryg vecka tillbaka. Och det som händer i stugan är att jag känner mig ledig som aldrig annars, plus att täckningen är i princip obefintlig. Dessutom har jag varit här med min och syrrans barn vilket gör att dagarna är så fulla med umgänge, ungar och stök att jag knappt hinner med någonting annat.

Så jag har inte bloggat på en hel vecka. Extremt sällsynt. Inte ens när jag födde Ulf hade jag så långt uppehåll från bloggen. Sist det hände var sommaren 2018 när ett datorhaveri, camping på Öland och min systers bröllop sammanstrålade. Att inte blogga känns konstigt, tomt och vilsamt.

Men jag kommer liksom inte ihåg att ta fram datorn här. Och mobilen ligger kvar på nattygsbordet hela dagen, precis som den borde göra när jag är ledig. Jag hinner inte heller läsa bok ordentligt, för på kvällarna somnar jag direkt efter att ha nattsuddat med min syrra, moster och min kusin som också är här. Ingen kväll har jag somnat innan ett, men flera kvällar har vi suttit uppe till tretiden på natten och pratat.

Det är semester det! Men nu har min syster och hennes barn åkt hem så nu är vi några färre på plats. Och följaktligen har jag hittat en lucka i tiden, så att jag kan öppna datorn och skriva

-Hej, jag är snart tillbaka igen. Ska bara njuta färdigt först!

I måndags hade vi kalas för Folke som fyller nio. En vecka för tidigt men det var ända sättet att kunna fira med så många släktingar som möjligt närvarande. Ständigt detta sommarpusslande.

Vi dukade upp allt möjligt gott. Scones, jordgubbar och Bondmoran-osten jag köpt i Borås och sparat. Och självklart födelsedagsflaggan som ska stå på bordet vid varje festlig tidpunkt.

Till frukosten kom farsan och min systers svärföräldrar ut och hälsade på. Folke fick två presenter som han kunde ha på sig under dagen (färgglada skor och en fin blå skjorta). Kastade av sig kläderna vid matbordet och bytte om.

Sedan var det dags att ta itu med kalasförberedelserna. Ballonggirlangerna skulle hängas upp. Ungarna hade fått i uppdrag att blåsa två hela påsar. Anna hade strukit spetsdukar i parti och minut och jag länsade trädgården på sittgrupper att möblera med.

Bjöd på sju sorters kakor – bland annat brysselkex, kaffekyssar, hallongrottor och vinbärsmazariner. Samt två sorters tårtor. Chokladbollstårta till jubilaren som inte äter grädde, inte gillar marsipan, inte är förtjust i maräng och generellt sett är rätt svårbjudd när det gäller fika.

Anna var ett annat slags fikabröd, i en riktig åttiotalsbakelse till klänning.

Och jag var veckans kex.

Jag gör alltid samma sorts gräddtårta som mamma lärt mig. Sockerkaksbottnar och ett lager mosad banan med vispad grädde och ett annat lager med mosade bär och vispad grädde. Sedan grädde ovanpå. Enkelt och gott.

Jubilaren klättrade upp i trädet när vi skulle sjunga för honom. Han vrålade högt

-Jag är kuuuuungen!

Men sedan kom en geting och gjorde livet surt för kingen så då fick Bertil rycka ut och rädda sin paniskt rädda lillebror. Han slänga sig upp i kronan och skrämde bort getingen.

Sedan var det dags att fika.

Vi serverade varmkorv genom luckan i fönstret. Skeptiskt födelsedagsbarn tog upp beställningar.

Och langade varmkorvar för glatta livet.

Så härligt att ses även om hotet om regn hängde tungt i luften.

Vi skyndade oss att fika för att hinna innan regnet slog till igen.

Och mycket riktigt. Precis när vi börjat kom skurar. Och vi flydde och tog skydd under verandataket. Och medan vi väntade på uppehåll sjöng ikapp till barnens favoriter Sigge Fürst, Povel Ramel och Siw Malmquist som dånade ut från köket. Min spellista “Sommar på svenska” som gått varm för andra i sommaren i rad och barnen kan alla texter. Regnet det bara öser ner, Bullfest och Far, jag kan inte få upp min kokosnöt. Man har inte roligare än man gör sig!

När Bertil fyllde år i vintras och inte visste vad han önskade sig sa jag

– Du önskar dig inte biljetter till någon konsert eller så?

Bertil tittade upprört på mig och röt

-Men Povel Ramel är ju död?!

End of discussion.

100 procent svensk sommar.

Till paketöppningen fick vi gå in. Tjugo personer trängde ihop sig i vardagsrummet.

Folke fick en teddybjörn som kusinerna köpt till honom så nu har alla tre barn varsin stor nallebjörn. Ulf har fått sin från farmor och Bertil har ärvt sin från mig och den heter Lilla Stornalle. Och på kvällen när vi skulle sova sa Folke att hans björn skulle heta Stubbe.

-Vad heter din björn då Ulf?

-Min björn heter Stubbe.

Folke ilsknade genast till.

-Men din björn kan ju inte heta precis samma sak som min!

Ulf tänkte efter en lång stund och sedan sa han

-Min björn heter Nedhugget Träd.

Stubbe, Nedhugget Träd och Lilla Stornalle. Vilket rövgäng.

Anna hjälpte till med att ta rätt på allt paketpapper och i det stora paketet var det en SUP. Fast den var till hela familjen egentligen. Har önskat en i flera år.

Lego och en Minecrafttröja blev det också och i vanlig ordning började Folke bygga på en gång och hade inte tid för särskilt mycket mer kalas.

Snart kom de riktigt ruskiga skurarna också.

Det fullkomligt vräkte ner över trädgården

Och vi fick söka skydd på bron

Förutom några dårar som överlyckliga sprang ut och lekte

Minns hur roligt det var när jag som liten tog på mig baddräkt och sprang ut på kvarteret och hoppade i vattenpölar. Tror att det agerandet i vuxen ålder skulle kunna ha en väldigt positiv effekt på min inställning till nederbörd. Kanske måste testa det?

När det så småningom solade upp gick vi ut och körde en kubb-match.

Tjugo personer som alla var anmärkningsvärt inkompetenta på att träffa någonting annat än sina medspelare i skenbenen.

Det blev en lång och utdragen match, med väldigt gott humör.

Och därefter lekte vi Femton och nedåt medan gräddtårtan vispades runt i magen av allt springande.

Två trötta färdigkalasade systrar

Och ganska så utfestade barn.

Och det var den födelsedagen i bilder, det. Puh, så skönt att det blev av och till på köpet blev så bra.

Nu är rätta tiden att plocka älgört (eller älggräs som det egentligen heter) och göra saft. I alla fall här i Västerbotten. Längre söderut har det kanske blommat över vid det här laget.

Älgört har en säregen mandeldoft – nästan som mazariner – och växer ofta i vägrenar och diken. Saften är god precis som den är, men är också suverän att använda som ingrediens till en drink, en bål eller för att göra glasyren till en kaka. Saften tjänar på att få lite mer syra så jag tipsar om att tillsätta extra lime eller citron vid serveringen.

Jag tog med mig en korg och några saxar och så gick jag med Ulf och Lykke på blomsterjakt.

Hela korgen fyllde vi

Och sedan gick vi hem igen och gjorde saft.

Lite insekter följer förstås med i blomsterklasarna – även om man skakar ur och sköljer av dem. Men det löser sig sedan när man silar saften.

Jag lägger en sil över en kastrull och sedan en kökshandduk ovanpå. Och på det sättet får jag bort allt oönskat bös innan saften buteljeras.

Eftersom saften varken kokas eller skummas är hållbarheten kort. Jag fyller mina glasflaskor till 70 procent och ställer dem sedan i frysen. Sedan tar jag fram en åt gången och njuter smaken av juli.

Älgörtsdricka

Print

Ingredienser

• 50 klasar älgörtsblommor

• 2 liter vatten

• 2 kg socker

• 4 ekologiska citroner

• 2 tsk askorbinsyra

Print

Gör så här

• Koka upp  vatten och tillsätt socker samt askorbinsyra. Låt svalna och häll sedan vätskan över blomsterklasarna. Skär citronerna i skivor och lägg ner i sockerlösningen. Täck över.
  
• Låt stå svalt ett dygn och dra. Sila sedan och häll upp på väl rengjorda flaskor.
  
  
• Saften ska spädas och lite beroende på hur stark den blivit brukar 1+2 vara lagom.

Så kom då min syster med familj och hälsade på. Alltid lite av en höjdpunkt på sommaren. Alltid så mycket jag vill visa upp. “Kolla växthuset! Kolla gurkorna! Har du sett hur fint brandliljan från farmor blommar? Här har jag tänkt möblera om men vet inte hur – vad tycker du? Visst är det gott att dricka ur de blå kopparna…”

Jag och Anna är likadana när vi besöker varandra och ingen berömmer så vänligt och uppmärksamt alla förändringar och förbättringar som min storasyster. Och så säger hon de välsignade orden “Du har ju så lite grejer! Det känns så undanplockat och städat överallt” och då vet jag att det är mitt klartecken till att få handla mer på loppis!

Jag tvättade färskpotatis Per Morberg-style. Med högtryckstvätten, dvs.

Sedan gick jag ut i växthuset och skördade grönsaker

Lykke följde med mig.

Barnen spillde lite frön när de hjälpte till att så i våras – och det växer så det knakar. OVANPÅ markduken. Egentligen borde man ju bara odla sånt som växer så här kraftigt trots att man planterat av misstag. Så belönande för självförtroendet.

Eftermiddagsljuset i vår trädgård

Snabbt hopplockad bukett

Och medan vi förberedde middagen…

Satt barnen och skissade på sina karaktärer till rollspelet samt scenariot som Bertil ska leda oss in i.

Vi dukade på grusplanen

Och barnen dansade och tramsade

Men sedan kändes det för skuggigt och då dukade vi om på gräsmattan istället. Äta middag i morgonrock – det är sommar det.

Vi grillade spetskål, färsk korv och DET GODASTE KÖTTET på ben från The fat cow.

Mums mums i kvällssolen

Och Essa fick en och annan bit från bordet.

Och till efterrätt en stor skål med jordgubbar, precis plockade från landet.

Vi har satt upp vår slack line igen och barnen övade balansgång. Uffe fick lite hjälp på traven.

Sedan kastades det bollar i skymningen.

Innan barnen bytte om till pyjamas och försvann ut till tältet

För att sova fem kusiner som packade sillar.

Uffe somnade ovaggad omgiven av gosedjuren

Vi dukade upp till oss vuxna på verandan

Jakob gjorde någon slags basilikadrink

Och sedan satt vi där och surrade resten av kvällen.

En efter en steg barnen upp

Hungriga som vargar

Syrligt, spritsigt Fjällfil med färska bär.

Efter frukosten stack papporna och storbarnen iväg för att bestiga ett berg. Jag och Anna var hemma med Lykke och Ulf istället.

Vi tog en nättare promenad för att plocka älgört och göra saft.

Precis lagom långt för oss

Och för balanscykeln

När vi kom in igen kokade jag te och gjorde iordning lite eftermiddagsfika.

Barnen fick provsmaka kakorna inför kalaset dagen därpå. Och jag och Anna konstaterade att vi numera – helt oironiskt – är två praktexemplar till tanter på semestern. Det enda jag vill är att koka saft, baka kakor, duka med finporslin, läsa böcker och lösa korsord.

Och Anna vill bara handarbeta. Reser alltid med sin påse full av virkgarn, nålar, fransar, bollar och diverse pysselprojekt hemifrån.

Nu var det bland annat ett par skor som skulle piffas.

Så sitter vi på varsin sida av rummet, i kökssoffa och fåtölj. En med handarbete och den andra med korsord. Och mår så jävla bra.

På kvällen kröp barnen upp i soffan och halvslumrade framför en film. Sedan gick alla barn och sov

Och vi vuxna satt uppe och handarbetade alldeles för sent, innan vi stupade i säng.

Och det var de första dagarna av besöket. Ledsen om det mest blir sådana här inlägg nu för tiden. Hjärnkapaciteten räcker inte till så mycket mer än att referera min vardag. Ber att få återkomma med mer tänkvärda inlägg en regnig osocial dag när jag bara varit hemma och kurat i lugn och ro.

Sedan vi kom hem från Gammor har det varit fullt ös, fast av det trevligare slaget. Jag har till exempel haft massor att ta igen i trädgården. Ogräsrensning, grästrimning, jordgubbsplockning.

Landet bara fortsätter att ge.

En kväll var vi bjudna på middag hemma hos Albin. Jag hade min loppade röda kjol och förra årets reablus från Zara

*Med bestämda steg mot kaninburen*

Mest peppad av alla var ändå Essa!

Vi borde skaffa kaniner för hennes mentala stimulans. Eller en katt. Hon vallar alla smådjur och hon låg framför buren och tittade fokuserat på kaninerna nästan hela kvällen. Som helt oberörda fortsätta tugga maskrosblad. Essa älskar verkligen smådjur men kärleken och intresset är sällan särskilt besvarat.

Så trevligt att bli bjuden på middag helt apropå ingenting alls.

Albin hade gjort en otroligt god laxsallad med färskpotatis och allehanda grönt från landet.

Det åts med god aptit

Och pekades finger

Sedan satt vi uppe och pratade om allt möjligt.

Och försökte samtidigt finta ungarnas önskemål om än det ena, än det andra och sedan det tredje som var att hjälpa dem att tillverka tygmasker.

Väl hemma igen gick jag runt och vattnade och gjorde fint i trädgården. Så vilsamt att gå en sväng innan man ska sova.

Trots att jag inte gett min trädgård mycket kärlek denna sommar så tycker jag att den belönar mig rikligt.

Morgonen därpå åkte vi in till stan. Bland annat behövde vi fixa pass.

Det gick snabbt och sedan stannade vi till och lekte på Hedlundaparken.

Hela grabbhögen och jag.

Det klättrades och klängdes

Och efteråt åkte vi hem till morfar där kusinerna befann sig. Så att det kunde klättras och klängas lite mer.

Barnen vittjade morfars klädvind och storbarnen drog på sig sin mormors gamla sjuttiotalsblusar. Ulf hittade en tröja som Anna gjort i tonåren, med texten SKEPTISK skriven över hela magen. Passade honom som hand i handsken.

Vi har passat på och firat pappas och syrrans födelsedag också. Jag och Anna svängde ihop en somrig buffé och bjöd in min moster och kusin. Plus att min systers svärföräldrar kom upp från Malmö för att hälsa på min pappa några dagar. Så det var fullt hus!

Anna gjorde någon slags aprikos-bellinis.

Och Folke var finklädd med blommor i håret och diverse smycken ur Annas gamla gömmor.

Det är mysigt på pappas baksida. Särskilt i den skönaste hammock som världen skådat. Tillbringade nog 50% av mina somrar i den. Läsandes en bok.

Jag bar min några år gamla Otherstories-klänning, som jag burit väldigt lite eftersom jag inte vill få fula fettfläckar på den. Och nu fick jag fula fettfläckar på den. Galltvål nästa!

Till dessert blev det pavlova. Sedan hakade Annas familj på hem till oss och då blev det ett jädra hålligång i några dagar. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.

Vi har varit fem dagar hos Jakobs mormor – som vi alltid är den här tiden i juli. Där var det fullt hus! Och Bertil insisterade på att det skulle lekas Knutgubbe

så vi traskade iväg…

Till församlingsgården. Med föredömligt många knutar.

Det blev ett fasligt springande

Varv på varv i värmen

Tills vi inte tyade mer och gick hem igen.

Och drömde om andra fortskaffningsmedel.

Jakob hade med sig tältet så han och barnen sov ute på gräsmattan.

Där det även spelades schack.

Och ett spel som overkligt nog går under namnet Banka Bäver.

Många dopp per dag har det blivit.

Fast det blåst så det stundtals gått vita gäss på sjön.

Och har det inte gått av sig själv…

kan man ju alltid skapa gässen och vågorna tillsammans

Eventuellt den bästa badsjö jag vet.

Det har provsuttits älgtorn

Och för första gången någonsin ätits hämtpizza. Eftersom affären i byn köpt in en pizzaugn.

Overkligt att äta pizza på verandan!

Vi har tagit våra kvällsdopp på en del mer otillgängliga ställen

Som krävt promenad över stock och sten

Ulf fick stanna hemma men storbarnen fick haka på…

Jakob och mig

Ner till vattnet.

Och sedan när vi kom hem igen fick jag dra på mig en tjocktröja och dricka mitt te vid den här utsikten.

Nästa morgon – promenad till badet igen. Den här gången genom byn och inte genande över åkrarna.

Fin stuga på sommaren. Och på vintern

På sommaren använder man sig av appostlahästarna för att komma ner.

Till skillnad från på julafton.

Hejhej till kossera, kossera, kooossera

Fridfullt betande och sannolikt helt ovetande om den fina utsikten de har från hagen.

Fler bad vid aningens mer stilla vatten.

Vi har firat födelsedagar också. Jakobs storasyster fyllde år.

Och vi kom och sjöng med paket på sängen och det var väldigt spännade för fler än födelsedgsbarnet, kan jag säga.

I hängmattan med den här utsikten har jag legat och läst och halvslumrat många timmar.

Någon som inte vilat mycket däremot (och var helt slut när hon kom hem) var Essa. Jobbigt att hålla koll på en hel släkt och försöka valla ihop dem. Och dessutom träffa kattungen Lea för första gången. Nästan mer spännande än man klarar av.

Kalas har vi också haft och Elsa var nog kalasfinast av alla i sin färgglada klänning som absolut kunnat passa i Pridetåget.

Avslutar helt apart med en bild på en otroligt god potatispaj från kalasmiddagen. Innan jag nu skyndar mig upp ur sängen för att fixa frukost till hela kusinhögen som kommer inramlandes från en natt i tältet. Hej så länge.

Mormors gamla jumper har blivit en sommarfavorit. Stadig trikå, halvpolo och en perfekt längd på ärmen. Så gammal att den är av märket Adelsten.

Bar den igår – ihop med min rosa kjol köpt från Arket. Och Otherstories-väskan jag fått av syrran, gamla örhängen från Zara, liksom ballerinaskorna.

Nu har syrrans familj kommit upp till norr och det stundar en jädra massa kalas. Häromdagen firade vi Jakobs syster. Imorgon ska vi fira Anna, sedan pappa och därefter Folke. Han fyller nio år och ska ha ett kalas med tjugo släktingar! Lyllos han som fyller år på sommaren.

Jag har ett minneskort fullt med fina bilder från den senaste veckan. Återstår att se när jag hittar en egen timme att redigera bilderna på. Behöver sno åt mig det på något vis.

Puss och godnatt.

Vi poddar på hela sommaren och mitt tips om du inte tycker dig ha råd att prenumerera på Podme för jämnan är att unna dig EN månads prenumeration under semestern. För att lyssna ikapp på vår podd och många av de andra fantastiska poddarna i Podmes sortiment. Älskar bland annat Återföreningen med Thorsten och Richard Flinck. Många timmars poddguld!

Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om att tävla eller inte tävla. Med kompisar, i karriären och med folk man inte gillar för att själv få energi. Om det läskiga i att springa efter bussen om man kanske inte kommer hinna – och om att inte våga tävla alls för att vara rädd att förlora. Och veckans lista handlar om hajpade, älskade tv-serier som Malin (helt galet) aldrig gett en riktig chans.

I sommar har jag inte tänkt ta träningsuppehåll som jag gjort så många andra somrar. Är ju alldeles för rutinerad nu för att låta semestern förstöra träningsformen. Nä, här ska tränas – men i lagom doser! Under våren gjorde jag fyra pass i veckan ungefär, men nu får det duga med två. Och jag kör bara styrka eftersom jag får en del kondition i vardagen ändå.

Är jag hemma i byn är det gymmet som gäller. Rejäla genomkörare till styrkepass. Är jag däremot bortrest tränar jag det som går. I Borås följde jag till exempel med Anna till hennes gym och så tränade vi trädgården medan barnen lekte.

Men är jag i stugan där inget gym finns – ja då tränar jag med kroppens egen vikt som motstånd. 20 minuter är tillräckligt länge för att jag ska få räkna det som träning. 20 minuter är samtidigt vad jag skrollar bort på min telefon utan att blinka, så det är verkligen ingen uppoffring att istället ägna tiden åt att lyfta skrot. Ofta blir det dock betydligt längre när jag väl satt igång. Jag glömmer bort tiden.

I höst tänker jag att satsa mer på att utveckla min styrka. Öka min muskelmassa och träna med lite mer tanke. Ser fram emot att inte börja från noll efter en inaktiv sommar!

En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem från Borås var att riva ut den stora röda mattan. Jag ville få bort allt dystert och mörkt från vardagsrummet så jag tog upp den till sovrummet och placerade istället ut trasmattor på golvet där nere. Blev så somrigt och fräscht. Köpte tre helt fantastiska mattor i Borås.

Så här ser tyvärr aldrig nytillverkade trasmattor ut. De vackra, färgrika och skiftande mönstren kommer ju av att riktiga trasor har använts. Kläder, lakan, gardiner och annat som repats upp till trasor och förvandlats till nystan som det sedan blivit mattor av. Både mormor och mamma hade under min barndom varsin stor vävstol uppställd och där tillverkades det allehanda vackra mattor och väggbonader. En utmärkt lekplats var den också – vävstolen. Minns att vi brukade klättra runt i den och leka fartyg!

Den nya piedestalen har fått sin plats.

Och på den har jag planterat en stor ormbunke. Ovanför i en ampel hänger en fjädersparris.

Soffan har återfått sitt blårutiga överdrag. En gammal loppad sängkappa som jag tar fram varje sommar.

Och den nya tehuvan har redan kommit till användning som synes. Nu är här luftigt, somrigt och fräscht i varje vrå. Den mörka mattan och de dova draperierna får inte komma tillbaka förrän hösten gör sitt intåg. Eller rentav vintern. Och det är ju mysigt på sitt alldeles egna sätt förstås.

Oskuldens tid – Edith Wharton

I juni hann jag med en enda bok. Men vilken bok sedan! Gav mig i kast med den amerikanska klassikern från 1920, som gav författaren Edith Wharton Pulizerpriset. Oskuldens tid anses vara en av de stora amerikanska klassikerna – men trots det kände jag inte till Wharton sedan tidigare. Skandal!

Oskuldens tid skildrar ett triangeldrama i New York-societeten under sent 1870-tal. Den hederliga advokaten Newland Archer är redan förlovad med May Welland när hennes kusin grevinnan Ellen Olenska återvänder från Europa. Där har hon levt ett år på flykt från sin tyranniske greve – och hemma igen i den amerikanska societeten skapar Ellen skandal. Hon är djärv, självständig och fritänkande. Och blotta uppenbarelsen får släktingar och vänner att förfasa sig. Newland själv upprörs också först av grevinnan. Men i takt med att deras vänskap fördjupas, förvandlas hon i hans ögon. Och bredvid den världsvana och erfarna grevinnan framstår May som allt mer blek och intetsägande. Newland slits mellan det trygga livet han och May har stakat ut tillsammans – och drömmen om att leva med en kvinna som är honom intellektuellt jämnbördig. Som har tänkt, känt och upplevt saker på riktig.

Oskuldens tid är både humoristisk och emotionellt drabbande. Jag läser hungrigt vidare för att få se hur det går för de älskande två. Och att det är en kvinnlig författare som strider för kvinnan sak, det märks. För Newlands kärlek till Ellen lyfter fram ett nytt sorts kvinnoideal. Där kvinnan som en komplex och flerdimensionell varelse framställs som den mest intressanta. Det är underbar, uppslukande läsning som genast fått mig att leta efter fler av Whartons titlar. Tyvärr verkar inte mycket vara översatt till svenska, så jag får nog övergå till engelska istället.

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari

Vad jag läste i mars

Vad jag läste i april

Vad jag läste i maj

Släppte ut Essa vid midnatt för att hon skulle få kissa. Tog med mig kameran eftersom synen tog andan ur mig. Behövde försöka fånga sommarnatten!

En varm dag med kraftiga skurar skapar den mest fantastiska dimma till kvällen. Ett vitt dis över ån som rinner nedanför vårt hus och förbinder de två sjöarna.

Det är trolskt och nästan overkligt.

Den rosa natthimlen speglar sig i punschverandans bubbliga fönster.

En skir gräns mellan ute och inne.

Syrenerna har precis blommat ut och nu flammar istället brandliljorna som facklor.

Fingerborgsblommorna matchar midnattshimmeln…

och Louise Bugnetrosornas rosa knoppar spricker ut till vita lanternor i sommarnatten.

I vårt lilla aroniaträd har jag hängt upp glaskulor som dekoration. Dessa samlade jag på när jag extrajobbade på ett glasblåseri i tonåren. Mamma hängde dem i fönstret men nu hänger de ute.

Rabatten på bron blev röd och blå i år. Och så har jag ställt dit lite utemöbler för att plocka upp de blå tonerna. Vackert och enkelt.

Godnatt från det lilla huset på prärien.

Ända sedan jag kom hem från Borås har jag farit runt och fixat och hållit på, för att komma ikapp mig själv. Känns som att jag behövt det efter den här våren. Hängt om tavlor, möblerat, fejat och donat och gjort hemtrevligt. Har bott i min loppade klänning som hänger så skönt och luftigt på kroppen och låter den andas. Påminner om ett förkläde min farmor Beda brukade ha på sig. Därför älskar jag det lite extra.

En halvmulen dag påbörjade jag baket till Folkes kalas

Konsulterade mina husbiblar för lämpliga recept.

Och tog sedan lådcykeln till affären för att proviantera.

Sedan bakades det pizzabullar (ej till kalaset utan som mellanmål för barnen när de åker och badar) och därefter mormors kalljästa bullar.

Med en fyllning av kardemumma och bittermandel.

De jäser bara en gång och går därför snabbare att baka.

Pojkarna ville vara med såklart.

Mäta ingredienser och sätta igång matberedaren.

Pussipuss

Bullarna blev himmelska.

Hallongrottorna, kaffekyssarna och brysselkexen likaså.

På fredagen åkte jag till Lappis med Stina.

Det stora tältet var fullt med folk. Gamla och unga och jag fick så många minnen från tonårssomrar som spenderats här.

Hem körde vi efter ett nattmöte där jag snörvlat ljudligt och fått förbön. Somnade halv tre.

Har donat på en del i mitt växthus. Och jag som tycker att jag knappt hunnit något i vår och inte alls skött mina odlingar, känner stor glädje när jag ser hur det bara sprutar tomater, gurka och massa annat grönt här inne. Det var (nästan) värt att få värmeslag för att hinna skola om allihop innan jag reste bort.

Ulf skulle gå ut och skörda sig en liten gurka – men tog istället en chili och tuggade i sig med glatt humör. Sedan blev det storgråt i en halvtimme, stackarn.

Har precis gjort slut på fjolårets jordgubbar – perfekt när skörden av årets börjar sätta fart. Skulle egentligen behöva förlänga landet med två rader och ta rätt på utlöpare för att föryngra plantorna. Snart är det så gammalt att skörden börjar avta.

Bertil har haft vapenvård och slipat sin yxa och sina knivar, precis som Albin lärt honom.

Jag har planterat om blommor och gett ny jord och näring.

Och igår åt vi palt till middag. Julipalten den bästa är.

Med mjölk, smör och hemkokt lingonsylt. I höst ska jag tvinga med mig storpojkarna upp i lingonbacken och plocka åtminstone 30 liter lingon. Förra hösten plockade vi för lite och har alltså behövt köpa bär under vårkanten. Ej okej.

För att hitta en värdig plats för min fantastiska jugendvas var jag tvungen att möblera om lite här hemma. Upp åkte det bruna skåpet med utskurna pilar och ner kom den här skänken som stått i sovrummet i flera år. Arv från Tant Märta. Så glad att jag kom på att jag kunde göra så här – för jag har länge saknat en lite halvhög skänk att skylta ovanpå. Annars har jag ju mest högskåp hemma och ovanpå dessa skåp syns ju inte pyntet!

Min gamla fotogenlampa, en ram som matchar vasen och en mässingsljusstake från farmor. Och på väggen bonaden med budskapet

Var husets vän när du träder in – och när du går hav samma sinn.

Visst är vasen makalös? Utmaningen är bara att hitta tillräckligt stora och pampiga blommor.

Gillar också mina pelargoner som gått bananas och bara blir större och vildare för varje år.

Fåntratt

Här syns också också delar av min samling av västtyskt och engelskt cremefärgat porslin.

Matrummet med sina gula toner känns så varmt och ombonat när eftermiddagssolen ligger på.

Ett mysknep jag lärt mig av min faster Inger är att ha tända ljus även när det inte är mörkt ute. Ett tänt ljus på ett bord skapar genast trivsel och hemkänsla.

Annat mysknep är att plocka in buketter och placera ut i varje vrå i huset. Inte bara på köksbord förstås utan också gärna på toaletten, vid nattygsbord och på köksbänken. Platser som man vintertid (när blommorna måste köpas för surt förvärvade slantar) aldrig någonsin slösar fägring på.

Fyller också alla små väggvaser med plock från trädgården.

Minns inte om jag visade den här fina fotpallen? Men den fyndade jag i alla fall för 80 kronor på en loppis i Borås. Vansinnigt rar!

Ja så ser det ut här just nu. Extremt hemtrevligt om jag får säga det själv.

Det stod lätta skurar vid 14 i väderleksrapporten. Men efter en timme av mer eller mindre konstant skyfall har jag avbrutit trädgårdsarbetet och dragit mig inomhus. Med en skål jordgubbar och de första krispiga västeråsgurkorna.

Igår däremot- igår sken solen!

Jag började morgonen med att träna i stan. Sedan gjorde jag ärenden i några timmar innan jag lättad återvändetill byn igen. Undviker helst stan helt under sommaren. Jobbigt att behöva vara civiliserad och inte bara kunna går runt i fladdriga hängselbyxor med en bikini under. Jordiga fingrar och svett på överläppen.

Hade i alla fall min underbara loppade klänning med markerad midja och bra vidd i kjolen. Stadig bomull med praktiska fickor. I den står jag ut att vara civiliserad en stund.

Sedan åkte jag hem, duschade, åt lunch och därefter kom Stina och hämtade upp mig och så åkte vi till Lappis överdagen. En kristen tältkonferens i Husbondliden där jag varit många, många somrar förut. Så mysigt och kul!

Somnade vid halv tre och vaknade vid halv elva imorse. Känner mig vimmelkantig av trötthet idag. Men så snart det blir uppehåll i de “lätta” skurarna ska jag fortsätta med trädgårdsarbetet. Har krukväxter att skola om och ogräs att rensa.

Innan jag åkte ut på loppistur med min syster klargjorde jag att jag hade ABSOLUT köpförbud inom några kategorier prylar. Nämligen karaffer, broderade dukar, plåtburkar och blompiedestaler. Jag har redan alldeles för många! Men hur tror ni det gick för mig? Tror ni jag var ståndaktig och lät bli? Och tror ni att min syster var ett moraliskt stöd i nödens stund? Tror ni hon förmådde avråda mig?

Nej hon hojtade bara

-KÖÖÖÖP FÖR FAAAN!

Så mycket för det systerskapet.

Men hur kan man lämna två perfekta små plåtburkar som kostar 30 kronor styck? Det GÅR ju bara inte? Ska ha knappar och pärlsocker i dem. Och den broderade duken med gul kant var FÖR perfekt för att inte få följa med hem till köksbordet. Två par örhängen slog jag också till på. Samt en bred gammal hyllremsa. Och en liten cremegul skål med hällpip i samma modell som jag redan har en stor av. Plus två rejäla bitar handvävt ulltyg som jag ska sy ett nytt överdrag till kökssoffan av.

Hittade faktiskt ytterligare fyra broderade dukar av olika slag, men de glömde jag ta hem från min syster, så de finns inte på bild.

En underbart söt liten kruka fick också följa med.

Samt den vackraste tehuva man kan tänka sig. Mamma hade jämt tehuva och jag har verkligen börjat förstå tjusningen. Vem vill brygga en hel kanna för att därefter få dricka kallt te?!

Och spana in den söta cremegula lilla porslinsburken. Jag samlar ju på västtyskt cremegult porslin så den fick följa med hem. Ynka 25 kronor eftersom ingen verkar ha upptäckt tjusningen med denna typ av porslin.

En stor genomskinlig glasburk med lock av kork inköptes också. Samt denna stora jugendvas vars skönhet fick mig att gråta. Har aldrig sett något liknande i mitt liv. Själva hällpipen är avslagen men det var jag nästan glad för. En sådan här antikvitet hade varit för dyr för mig annars. Nu fick jag den för en ganska billig peng. Och den lilla blessyren gör mig ingenting – den syns inte när vasen är full av ormbunksblad och lupiner! Man förstår inte av bilden hur hög den är – men den är liksom nästan 70 cm. Fick möblera om hemma för att hitta en plats för den (obs inget skämt).

Köpte två klänningar också. En skjortklänning från H&M från sjuttiotalet (tror jag ) som satt som en smäck. Samt ytterligare en klänning som dock var i tvätten vid fototillfället. Ska visa båda på!

Dessutom köpte jag tre underbara långa trasmattor också. Som jag glömde fota men som kommer på bild snart eftersom de nu täcker golvet i mitt vardagsrum.

Och slutligen fick jag syn på denna ljuvliga blomsterpiedestal från 20-talet och kunde inte motstå. Trots köpförbud. Så vansinnigt vacker och trevlig med den breda avsatserna som verkligen rymmer rejäla doningar. Ska ställa en vild ormbunke på den i en majolikakruka. Och någon annan blomma under. Får fjärilar i magen av att tänka på hur fint det kommer att bli!