Hurra, hurra för idag öppnar jag min julaffär! Det är tre år sedan sist och då sålde jag julprint så att det sprutade om det. Den här gången har jag utökat mitt sortiment och den produkt jag är allra mest glad över är nog julpusslet. ÄLSKAR pussel och gillar sådana som man kan klara av i en enda sittning och som man sedan kan ta som tradition att lägga varje jul. Mitt mest sålda print Vinterstad har nu förvandlats till ett vackert 300-bitars pussel som passar fint att lägga med familjen.
Med måtten 15×20 cm så kan de dessutom ramas in och hängas på väggen som en liten tavla.
Men så har jag ju två nya julpostermotiv också. Sagostad
Och Vintervila! Jag funderade över den härligaste aktivitet man kan ägna sig åt på vintern och det måste väl ändå vara att sitta uppkrupen i en fönstersmyg och läsa med en kopp te? Så då målade jag det.
Det finns också några enstaka exemplar av printen I väntan på Advent
Och jag säljer även några print av Julbord för en
Samt Sockerbagaren. Jag målar i gouache och akvarell och trycker på 240g papper. Storleken på julpostern är 30×40 centimeter (ungefär som A3 alltså – men inte riktigt) och passar perfekt i till exempel vanliga IKEA-ramar.
Den här webbshoppen är lite speciell. För den är nämligen bara öppen i en sex dagar! Bara sex ynka dagar? Japp! Från idag fram till och med den 27e november. Sedan stängs den för den här gången. Och då sätter vi igång att trycka alla beställningar och skicka ut dem!
Lördagen började med städning för mig. Barnen drog ut och åkte skrana och rastade Essa och Jakob arbetade på gården och fixade iordning för vintern. Som belöning efter att ha storstädat unnade jag mig att göra någonting vackert till mig själv. Planterade några hyacinter i en gammal kruka.
Och tog fram ett trätråg och fyllde med röda äpplen.
Igår morse var det -23 grader men idag är det lite mildare, omkring fjorton minus ungefär. Soligt, klart och bitigt i kinderna.
Gjorde ytterligare en liten plantering med hyacinter och ställde i matrummet. Ner med det jag kunde hitta – torkade apelsinskivor, kottar och några röda bär och flugsvampar. Den lilla amarylliskrukan fick jag av min vän och kollega Charlotte som en Grattis till bokframgångarna-present!
Tallen vid bastun har blivit friserad och små buketter är utplacerade runtom på nedervåningen. Rart och vinterfint – dessutom doftar tallris så gott!
Nu har jag städat, handlat mat, bjudit på spontankaffe till grannar och laddat tvättmaskinen. Nu ska jag koka en kopp te och krypa ner i sängen med Harry Potter och lite lördagsgodis. Hoppas du har en fin lördag!
Underbara vinter blev oktober månads mest sålda fackbok. Och Akademibokhandeln kallar den för ”en framtida klassiker”. Det är ju helt otroligt roligt! Och nu vill jag bara tipsa om att Underbara Vinter ocksåär veckans juldeal hos Adlibris och bara kostar 239 kronor. Men det är högst tillfälligt pris som tar slut den 21a november. Tips till dig som vill kirra en bra julklapp till någon du håller kär.
Välkommen att julstöka med oss! Söndagen den 26/11 sänder jag och Susanne Live från mitt kök mellan 13-15. Det blir två timmar av bak, julpyssel och klappar man kan göra själv – samt lite annat smått och gott. Det streamas på min instagram och på Susannes youtube och jag hoppas att du ska vilja hänga med oss! Ser så mycket fram emot att få göra det här igen.
Jag råkar veta att Susanne har några riktiga pangrecept på lut inför helgerna.
Efter att ha ägnat våren 2023 åt att skriva en bok om julen kanske jag borde vara less på högtiden? Men inte då! Idag är det första november och jag vaknade med ett pirr i magen. Här i stugan är det så vintrigt att man lika gärna skulle kunna hugga sin julgran. Så det ska jag göra. Hugga och ställa i vedboden så att den finns här när vi kommer tillbaka på jullovet.
Bertil vill ut och åka längdskidor så jag ska leta rätt på mormors gamla utrustning åt honom. Själv ska jag bära in ved och gå en långpromenad med Essa på isen och Ulf i pulkan bakom. I övrigt står inte mycket på schemat. Jo, jag ska koka palt till middag också!
I november börjar jag med att vinterpynta. Det skiljer sig från att julpynta. För när jag vinterpyntar dekorerar jag framförallt hemmet med naturliga ting.
Som ett stort fång enris jag skurit mig i skogen. Enris barrar mindre än gran och doftar så gott.
Jag fyller ett tråg med röda juläpplen som får stå framme som dekoration.
Jag tänder fler ljus än vanligt och har alltid någon härlig duk på bordet.
Jag tillverkar en krans och hänger på verandan.
Jag lindar en slinga av konstgjord lummer runt draperistången mellan kök och matrum. Lite torkade apelsiner passar också bra.
Och dekorerar dörrarna med små kransar av konstgjord gran.
Köper min första hyacint och trycker ner med lite mossa i en gammal träask.
Jag adderar mysiga fårskinn i alla fåtöljer och stolar
Och pelargonerna som gått i vinterdvala i källaren ersätts av julstjärnor, azaleor och annat vintrigt fint!
Vinterpynt är ett trevligt påfund, som inte behöver kosta många kronor att åstadkomma.
Och det fina är att det på inget sätt inkräktar på Allhelgona som är en högtid som förtjänas att kommas ihåg och firas.
Det kändes lite olyckligt att vinterboken släpptes precis samma dag som jag reste till Etiopien och tappade internet. Jag ville ju så väldigt gärna kunna fånga upp alla reaktioner och läsa dem i lugn och ro. Det är ju belöningen efter allt arbete!
En hel del hann jag dock skärmdumpa, spara och läsa. Att reposta det på bloggen är förstås väldigt självgott. Men jag gör det ändå! Är så glad och tacksam till er som köpt Underbara Vinter och som skickar uppmuntran till mig. Jag tog en ekonomisk risk när jag valde att göra boken så pass omfångsrik och påkostad – men när jag läser kommentarerna känns det som helt rätt beslut.
Såg också precis att Go’kvälls bokrecensent Caroline Nilsson pratar så vansinnigt fint om boken i SVT och kallar den ”ett pärlband av härligheter” och att ”den blossar av värme, doftar nostalgi och sprudlar av Västebottnisk Bullerby så att man blir prickig av lycka på insidan”. Wow vad stolt jag blir!
Om du vill köpa ett eget exemplar så finns den nu ute i alla fysiska bokhandlar – och hos både Bokus och Adlibris. Många små presentaffärer, kaféer och blomsteraffärer har glädjande nog också tagit in den i sitt sortiment. Och om DU har en butik och vill ta in den i ditt sortiment så kan du maila mig på underbaraclara@gmail.com så löser vi det!
Idag är det den officiella släppdagen för Underbara Vinter och boken börjar trilla in hos alla som har förbeställt den. Så ohemult pirrigt.
Jag bara visste när jag gjorde min bok att det var Lotta som skulle göra formen. Jag har velat arbeta med henne sedan jag gick runt i skolbiblioteket i gymnasiet och tittade på olika omslag och noterade att det var samma person som gjort alla jag fastnade för – nämligen Lotta Kühlhorn! (japp redan då drömde jag såklart om att bli författare).
När vi sedan hade vårt första bokmöte var det som att bitarna bara föll på plats. Vi förstod varandra precis – och vad det var för slags bok vi skulle göra. Jag hade nämligen en tummad gammal bok hemma som jag utgått från i tankarna, Husmoderns hemkurer och goda råd från 1921. Döm om min förvåning när jag halar fram den på mötet och Lotta drar fram en precis likadan på sitt kontor! Great minds…osv.
Att boken verkligen är annorlunda i sin form och sticker ut grafiskt var otroligt viktigt för mig. Ingen vanlig coffetablebook med de vanliga snitten och måtten alltså. Formatet är mer som en roman. Dels eftersom boken innehåller så mycket läsning – men också för att boken ska kunna användas i köket och verkligen vara smidig att tumma och ta i bruk.
Jag ville ha en vintagekänsla på boken, men ingen pastich. Vi har bollat så många typsnitt och ideer och jag har skickat bilder till Lotta på gamla julkort jag gillar och tillsammans har vi försökt analysera vad som gör dem så fina. Eftersom gamla böcker har gulnat papper bestämde vi oss för att trycka även denna bok på ett gultonat papper istället för ett vanligt vitt. Det gör att den känns varm och snäll när man öppnar den!
Boken skickades in kapitel för kapitel så formen har växt fram organiskt. Oftast levererar man ju hela manuset på en gång, men på grund av tidspress hanns det inte med. Här har Lotta plockat upp en detalj i formgivningen som hon hittat på ett porslin jag har i köket.
Ser ni? På mina redalådor från fyrtiotalet!
På Lottas kontor finns så mycket roligt att titta på
Inte minst Lotta själv. Hon är som en färgglad karamell med sitt röda hår och sina mönstrade kläder.
Lottas anteckningar om boken. Typsnitt vi gillar och inte. Eniga om det mesta.
En underbar remsa presentpapper som vi övervägde att ha som bakgrund på pärmarna. I slutändan blev det en helt annan.
Att jobba med Lotta har varit en dröm och jag hoppas det ska märkas hur mycket kärlek och omtanke om alla detaljer, som finns i denna bok! Är så spänd på att ni som förbeställt ska börja få hem i veckan och kunna få läsa!
Igår fick jag boken i min hand för första gången! Alltid lika ångestfyllt, förväntansfullt och pirrigt att slita upp den ur påsen och se resultatet av så mycket möda. Men jag blev inte besviken. Det är en riktig pärla! Eller som Lotta Kühlhorn som formgivit den konstaterade ”Nu behövs icke någon ytterligare bok om vinter och jul. Allt är med”
Älskar alla små detaljer som Lotta hittat på. Som den mönstrade insidan av pärmarna. Och att hela boken är tryckt på svagt gulnat papper – precis som om det redan var en gammal bok.
Många vinterböcker och julböcker har väldigt dystra och murriga bilder och vi hade jobbat jättemycket i pappersval och repro med att göra även de mörka bilderna krispiga, varma och fina. Boken innehåller ju närmare 300 bilder och illustrationer vilket är något i hästväg.
Den är också sprängfylld med läsning vilket verkligen varit viktigt för mig. Att det inte är en bok man bara bläddrar igenom utan att den erbjuder läsning för många, långa stunder. Reflekterande texter, rolig kuriosa och fakta. Små vardagsbetraktelser och skildringar av utflykter, luciatåg och tomtebesök.
Är så glad att jag haft Erica som redaktör som bollat, gett feedback och hjälpt mig utveckla mitt skrivande. Hon har känt till min julboksidé i flera år och är den som verkligen peppat mig att göra verklighet av den. Och det hade nog inte blivit någon bok utan hennes stöd.
Nu hoppas jag bara att den ska landa väl hos alla er som har beställt boken. Om två veckor skickas de signerade exemplaren ut. Det roliga är att bokens första upplaga – innan den ens kommit ut i butik – är i princip slut. Så nu gör vi ett tilltryck för att möta efterfrågan. Det är en dröm som författare att få vara med om en sådan sak!
Avslutar med en bild på en rolig lösning som Lotta gjorde längst bak i boken. Fakta som bara brukar stå i en trist rad förvandlade hon till en förtjusande adventsljusstake.
Sedan min debutbok kom ut 2012 har jag skrivit fjorton böcker. Men ingen bok gör mig mer stolt än den bok jag nu ger ut. Underbara Vinter – från första frosten till tjugondag knut. Det är en bok jag drömt om i ett helt decennium. Och nu är den här! Känner mig helt darrig i kroppen när jag skriver det här blogginlägget.
Ni som läser bloggen vet ju vilken kärlek jag har till vintern och hur jag brinner för att förmedla den till andra. Det är en mörk och ibland lite skrämmande årstid som jag gör mitt bästa för att förgylla. Och Underbara Vinter är en bok för dig att hålla i handen vintern igenom. Som trygghet, pepp och inspiration.
Materialet till den har jag samlat i omkring sjutton års tid. Och det har varit viktigt för mig att det inte är en bok man bara bläddrar igenom – utan att den verkligen är användbar. Den innehåller riktigt mycket läsning. Långa, reflekterande texter och enormt mycket fakta och kuriosa om våra folkliga traditioner. Recept på allting man behöver för ett traditionellt julbord (hur man griljerar skinkan, gravar laxen och gör en perfekt jansson) men också nya smakfavoriter som chokladdoppad saltlakritskola och pumpasockerkaka. Allhelgonagrytor, nyårsdesserter, vinterutflykter, julpyssel och vackra dekorationer att skapa med händerna.
Det här är ingen coffetablebok. Min förhoppning är att den ska läsas, tummas, stå på hyllan i köket, fläckas med knäcksmet och sedan ärvas som en klassiker. Det här är en vinterbibel. Och jag är så glad över att inte ha kompromissat i något led. En bok av det här slaget ”ska” egentligen inte vara så här tjock för att bära sig ekonomiskt. Jag har gjort den mer än hundra sidor längre än vad den borde vara. Pappret är extra fint, omslaget är påkostat med en härlig struktur och vintagekänsla och den har ett vackert guldband av tyg inuti. (Obs, bilden här är bara av en dummy för att ni ska få en aning om hur den ser ut, i väntan på att det första exemplaret ska komma från tryckeriet).
Lotta Kühlhorn har gjort den vackra formen på boken och Erica Dahlgren har varit min skarpa och stöttande redaktör. Boken utkommer på The Book Affair som är ett fantastiskt förlag att samarbeta med där mina visioner fått fritt spelrum. Jag har haft århundradets dreamteam runt mig när jag arbetat!
Nu har jag satt undan en första del av upplagan exklusivt till dig som är bloggläsare. Här kan du – före alla andra – klicka hem en unik upplaga och dessutom få den innan boken ens är ute i butik. Den är givetvis signerad och dessutom får du två julkort i strl A5 med motiv som jag själv har illustrerat. Allt fint inslaget med extra kärlek.
Jag lovar att visa och berätta mer om boken snart. Men idag vill jag bara berätta den roliga nyheten och ge dig som läser bloggen möjlighet att haffa den först av alla! Hoppas du ska älska den lika mycket som jag gör.
UPPDATERING. Bokens specialupplaga med julkort och allt sålde slut på två timmar. Det är HELT GALET! Så otroligt glad och tacksam till alla er som beställt. Nu var det ju inte riktigt meningen att den skulle ringla iväg så pass fort – så det blev lite småpanik här och på förlaget. Men nu har vi bollat med Bokus och kommer genom dem fortsätta erbjuda boken signerad! (Obs då är det alltså enbart boken signerad man får – inte det överkryssade specialpaketet ovan)
Annas familj har precis åkt hem efter att ha varit här uppe i femton dagar varav tretton dagar spenderades hemma hos oss. Så glad över det – för vi har haft så otroligt mysigt ihop.
Veckan innan jul var familjerna så trötta efter jobb och sjukdom att vi bestämde oss för att verkligen gå all in för att få vila och återhämtning på lovet. Aktivt göra saker som fyller på energin. Kusinerna har ju så vansinnigt roligt ihop när de bara får leka i lugn och ro. Så vi har satsat på någon lite mer ordnad aktivitet varje dag – men däremellan lutrymme för att bara dona på med det man har lust till.
Här kommer jullovets sista bestyr.
Två dagar på jullovet delade vi upp oss. Papporna tog de tre äldsta barnen på skidutflykt till en koja i skogen. De fick kånka sin egen packning och de kämpade så bra.
Fram kom de strax innan mörkrets inbrott. Vilket jullovsäventyr! De skulle sova över en natt och hade med sig matsäck och sovsäckar. Tänk att det finns sådan här gratisstugor att låna – utan att behöva boka eller någonting. Sverige är fantastiskt!
Bertil fick till sin lycka en anledning att använda sin nya yxa och var ute i mörkret och gjorde upp ved att hålla varmt med.
Men medan papporna och storbarnen gjorde denna utflykt, drog jag och Anna och de två yngsta barnen in till stan och fick en hel förmiddag på loppis. Jag gjorde så många klädfynd!
Efter loppisturen drog Anna och fikade med en kompis och jag och Ulf åkte hem till Elina för att träffa mina gamla gymnasievänner och det senaste tillskottet på bebisfronten.
Så mysigt att få se några av sina äldsta vänner bli föräldrar.
Ulf hade sin tuffa skinnjacka och halsade mjölk direkt ur flaskan. Stenhård kille.
Sedan fick han kolla på Bolibompa så att vi kunde prata ostört. Ända tills Elinas stora barn kom hem och började roa honom på allvar.
Blir alltid lite rörd och gråtmild av att träffa mitt gamla gymnasiegäng. Är så otroligt tacksam över att vi fortfarande håller kontakten och finns för varandra och att man kan hoppa rakt in i det väsentliga när man ses. Noll startsträcka.
Dagen efter åkte Annas familj till farsan för några sista nätter.
Och då kom farmor ut och hälsade på oss och lämnade julklappar.
Så bra att ha några paket sparade så att inte julen blir ett antiklimax.
Farmor fick också öppna paket. Det blev i vanlig ordning en väggkalender med alla barn och barnbarn på bild. Jag fotar hela året med kalendern i åtanke. Och ger kalendrar (fast med olika foton i ) till farmor, gammor, morfar, gammelmoster Mia och gammelfaster Inger.
Dagen därpå mötte vi upp syrrans familj inne i stan igen för att klättra! Höstlovets klättring blev ju en succé värd att återupprepa. Annas man är instruktör så han säkrade både mig och barnen så att vi kunde klättra. Japp, jag vågar mig också så här högt. Det är svindlande och roligt!
Men medan barnen klättrade färdigt gick jag och Anna och simtränade några timmar och avslutade med bubbelpool och bastu.
Sedan drog vi hem till farsan för en trettondagsmiddag. Han hade en söt liten gran.
Och barnen hade hittat min och Annas gamla Barbielåda och givetvis blev de som förhäxade.
Även jag och Anna. Vi satt resten av eftermiddagen och valde outfits och frisyrer ihop med alla barn. Kendockan med svarta solglasögon…mmmmm vilken drömprins!Om man frågar Clara sex år.
När vi är hos pappa med alla kusiner tänker jag på hur underbart det hade varit om de bott här uppe istället för i Borås. Då hade vi kunnat ses ofta och äta middag ihop.
Å andra sidan hade de ju knappast varit hos oss i tretton dagar över jul om de bodde i närmsta stad. Och den sortens umgänge skapar ju en annan sorts närhet.
Efter middagen utbröt det skidskytteturnering.
Nerfgun med måltavla, stenhård tävlan och straffrundor i form av sit ups och gåtor. Jag och Anna går in i sånt här med blodigt allvar och hetsar upp oss och svär och hejar och ropar. Det älskar barnen såklart.
Men sedan blev det kväll och vi kramade med tårar i ögonen varandra hejdå efter ett underbart jullov ihop. Sedan drog vi hem för att packa. Dagen efter skulle vi nämligen åka på jullovets enda resa – till Jakobs mormor.
Jag har längtat så mycket efter att komma hit. Här blir man bortskämd med god mat och vila och barnen leker nonstop med gammor. En helt perfekt avslutning på vårt jullov. Önskar bara att vi kunnat stanna lite längre.
Första kvällen gick jag och Bertil en långpromenad.
Pudersnö på varje millimeter växtlighet.
Vi gick upp till kyrkan också
och in på kyrkogården
Väldigt vackert och stämningsfullt. Känner stor tacksamhet över det otroliga vintervädret vi haft detta jullov.
Sedan traskade vi hem igen och spelade ett parti Vändtia och UNO innan vi föste alla i säng i hopp om att börja vända tillbaka dygnet så smått.
Jag läste mig till sömns och vaknade imorse tämligen utsövd, till den här utsikten.
Jakob kallbadar varje morgon och idag var inget undantag. Men nu tog han också med sig 84-åriga gammor ner till ån för ett dopp. Hon bangade inte utan hoppade också i!
Men jag och pojkarna styrde istället stegen mot affären. Vi lät fordonsparken stå till förmån för apostlahästarna. Dåligt glid när snön vräker ner.
Jag lovar att det här är färgfilm – i januari råkar det bara vara så här grått. Samma hus i sommarskrud ser lite färggladare ut.
Framåt marsch byns lilla lanthandel, för att välja lördagsgodis.
Fast först sopade Folke rent bron som snöat igen.
Efter att vi handlat traskade vi hem igen med yrsnö i ansiktet. Samma vy i midsommartid. Slutar aldrig fascineras av de skarpa, tydliga årstiderna här uppe.
Barnen besteg varje snödriva de kunde hitta
Och hjälptes broderligt åt när någon var tung i gumpen.
Hem kom vi så småningom, och åt lördagsgodis och spelade Bondespelet.
Och när jag för tredje gången i samma inlägg använder detta ord förstår jag om jag låter tjatig. Men jag vill jag ändå säga att jag är såtacksamför detta både vilsamma och omväxlande jullov. Med slalom, skridskor, längskidor och klättring. Spark och pulkaåkning, övernattning i skogen, simning och långpromenader. Men också många timmar med pussel, kortspel, pyssel och filmtittande i soffan. Bokläsning, julkakor och god mat med släkt och vänner. Nästan varje dag har jag somnat i soffan en stund och det har nog varit det skönaste av alltihop.
Att barnen blir äldre och mer självgående är inte så tokigt. Då njuter jag ännu mer av själva umgänget.
Vår nyårsafton bestod av en himla massa omkullkastade – och sedan hastigt påkomna nya planer. Först var det meningen att min pappa och moster skulle kommit hit och firat ett lugnt nyår. Men vädret var så dåligt att de inte ville köra. Så istället kom Emil och Elle vars egna planer ställts in på grund av sjukdom och i sista minuten anslöt även Ada och Albin. Och så min och syrrans familj såklart. Ett udda hopplock som gifte sig fint.
Jag hade min gamla vanliga paljetklänning med sex år på nacken. Köpt på &Otherstories.
Man blir en riktigt tutt-fia i den.
Jag är för övrigt så nöjd över att jag upptäckt ett nytt sätt att styla håret på. Jag lägger det på spolar så att det blir mycket volym där bak – sedan viker jag bara ut topparna med locktång och vips bli det lite sextiotal sådär. Så här kommer jag nog styla det mycket i vår!
Till det sotade jag mina ögon, målade på orange matt läppstift och hängde på de stora örhängen av sammetstyg som Anna gjorde för många år sedan och som jag har ärvt av henne.
Även Anna körde paljetter. Man kan aldrig få för mycket! Och lånade sina smycken av mig.
Vi dukade upp till ett riktigt långbord som sträckte sig in i vardagsrummet.
Sedan kom gästerna och vi skrattade åt att Jakob och Albin som vanligt råkade ha på sig nästan exakt likadana kläder, ha samma frisyr och samma uppsyn. Gulligt med bästisar som klär sig lika. Även om de råkar vara närmare fyrtio år gamla.
Till barnen hade vi gjort en vidrig drink av sådana där fizzy pop-godisar. Ungarna älskade det givetvis. Ju sliskigare desto bättre.
De drack drinkar, åt jordnötter och spelade kort som några andra vuxna.
Och några andra vuxna provspelade vårt nya piano.
Sedan satte vi oss för att äta. Alla vid samma bord men barnen på ena delen av det. Hur är er inställning till barnbord? Jag avskydde att hamna vid barnbord som liten men nu dukar jag själv ofta så av praktiska skäl. Men om man gör en barnsektion men ställer den bredvid de vuxnas så funkar det rätt bra. Barnen slipper känna sig undanskuffade men vi kan ändå föra lite civiliserade samtal.
Fast vem försöker jag lura. Det var inte vidare civiliserat igår.
De seriösa minerna bedrar.
Vi har mest firat nyår med släkten senaste åren – så det var roligt att det blev en riktig kompiskväll! Även för barnen.
Och jag hade sån tur att min svåger lagade all fantastisk mat och Jakob tog all disk och plock och Anna skötte serveringen. Så det enda jag gjorde som ”värdinna” var att sminka mig och vara snygg.
Ett hårt jobb förstås. Men jag bangar inte för de tunga uppdragen.
Det blev en väldigt flamsig och tramsig kväll
Och barnen fördrev tiden med att härja på gården, köra snöbollskrig och sedan spela ännu mer kortspel och äta chilinötter och dricka drinkar.
Så vid tolvslaget gick vi ut och tände tomtebloss och ropade hejdå åt 2022. Hans, Jeff och Lille Pärson instämde från hagen.
Och sedan hade någon borta på byn köpt raketer – och mina barn fick till sin stora lycka och min stora förvåning se sitt livs första fyrverkeri.
Och jag fick en kris för att jag inte hade en aning om att de aldrig sett ett förut.
Spännande att under 2023 upptäcka vilka andra bildningsluckor jag måste täppa igen.
Det här jullovet har hittills varit exakt det jag behöver. Min syrras familj är här läääänge och vi åker ingenstans. Vi hade tänkt dra till stugan några dagar men slöt bort det eftersom vi är så trötta. Och istället har vi eoner av tid att skrota på här hemma och göra just ingenting.
Många är pysselstunderna. Vi testar akvarellfärgerna och tuschpennorna som var julklappar och jag och min systerdotter målar på en gemensam tavla inspirerad av julkalendern. En stort balsal full med kvinnor i krinoliner.
Folke och Anna håller på med en läskig teckning ihop.
Monster och spöken och sånt där.
Andra vilar middag på kökssoffan medan vi ritar.
Vi vintersportar allt vi kan. Mina systerdöttrar bor ju i Borås men älskar snö och kyla så när de är hemma försöker vi hinna så mycket som möjligt av utelek.
De har åkt längdskidor
Och vi har åkt skridskor både i dagsljus och på kväll.
Följa John genom snödriva på vingliga skridskor.
Svettiga och frusna på en och samma gång
Så tacksam över det fantastiska vinterväder vi har haft hela lovet. Riktigt kallt och massa snö.
På kvällarna eldar Jakob i bastun.
Barnen rullar sig i snön, papporna badar isbad medan jag och Anna nöjer oss med att hälla iskalla vattenhinkar på varandra. Att basta är effektivt för att komma ner i varv – det är omöjligt att tänka en enda redig tanke när värmen är stark.
Igår drog hela högen till slalombacken för åkning. Jag stannade dock hemma med Ulf istället. Vi sparkade, såg på film, badade badkar och städade nedervåningen.
Ett ganska bra byte – jag behöver också ensamtid.
Hem kom de vid middagstid och då hade jag kokat en stor köttsoppa med klimp till alla frusna barn och vuxna.
Och när Anna piggnat på sig lite tog vi oss ut i längdskidspåret i byn. Det är så fantastiskt fint just nu – som att åka på sammet.
Jag har ännu inte vant mig vid att alla barn är så stora att de kan somna själva på kvällen. Och att vi plötsligt – när vi slipper evighetsläggningar – får kvällarna för oss själva. Alla vuxna har legat och dåsat i varsitt hörn och käkat godis, läst eller stickat. Jag har njutit av Fåfängans marknad. Läste ut den igår och grinade självklart ögonen ur mig.
Idag var det min tur att åka till skidbacken med hela gänget – och Jakob blev istället hemma med Ulf. Vi åkte hela förmiddagen, men eftersom det drar ihop sig till snöstorm i Västerbotten inatt skyndade vi oss hem innan det blev för svårt att köra.
Kokade glögg, dukade fram julkakor och tog ett riktigt mysigt julfika.
Ja det är sånt som vi roat oss med hittills. Tur att det ännu bara gått en vecka av vårt tjugo dagar långa lov!
Här kommer vår julafton i en himla massa bilder. Håll till godo!
Vaknade först av alla på julaftons morgon och gick ner och tände ljus, gjorde eld i vedspisen och började duka fram frukosten.
Så kom barnen ner och hittade sina nissegåvor under julgranen. Någon liten leksak att roa sig med fram till julklappsutdelningen.
Bertil fick en Rubiks kub och Folke ett klurigt spel som man kan spela på egen hand.
Traditionsenligt är det kakfrukost som gäller.
Fast vi adderade också skinksmörgåsar på mjukkaka. Det är fint att få skapa sina egna traditioner – som att man givetvis får tjuvsmaka julskinkan innan julbordet och göra goda smörgåsar.
Dukade med majolika, loppade glas och en gammal handbroderad duk.
Så småningom, när alla stigit upp åt vi frukosten.
Folke och Bertil fick en extra nissegåva. En pianobok från moster – så att de kan spela på det nya piano vi precis köpt.
Juni övade istället på elgitarr.
Högläsning
Och sedan såg vi sista avsnittet av julkalendern och det var så sorgligt att den var över. Visst var det en ruskigt bra julkalender i år?
Efter frukosten följde vi med till mördarbacken och åkte skrana
Vissa var lata och fick skjuts dit
Det var en solig och kall julafton i år
Och vi åkte tills kinderna blev knallröda och frosten hamnade i ögonfransarna.
Anna puttade på fart och sedan åkte hon själv i backen, trillade av skranan och gled på dunrocken hela backen ner – som en val i en rutschkana som absolut inte gick att få stopp på. Extremt roligt.
Sedan gick vi hem, duschade, gjorde oss fina och förberedde jullunchen. Flickorna hade pakistanska hårdekorationer de fått av Annas kollega. Med bjällror som klirrade.
På julafton blev det min familj, syrrans familj och min moster och kusin. De senare har vi firat jul med under hela uppväxten så det var en kär tradition som återupptogs. Pappa och hans sambo skulle också ha kommit men blev sjuka och fick stanna hemma.
Jag tog på mig min luftigaste klänning för att kunna äta obehindrat.
De senaste åren har vi börjat äta julbordet till lunch och sedan ta julklappsutdelningen direkt efter Kalle. Dels hinner barnen inte bli så otåliga som om man väntar till sist på kvällen – dels hinner de faktiskt leka med grejerna innan de är helt övertrötta. Dessutom slipper man laga lunch. Perfekt lösning! Och när middagstiden väl kommer är man ganska nöjd med att bara äta efterrätt istället.
Min fina syster och systerdöttrar.
Vi åt och åt och åt…
Och åt lite till
Och pianoboken kom till användning när väntan på tomten blev lång.
Det är så härligt att ha instrument hemma. Vårt förra piano gick ju sönder och vi har varit utan i flera år. Men nu är ordningen återställd. Och ovanför pianot hänger alla gitarrer. Tänker också hänga upp flöjterna, kastanjetterna och alla andra instrument där. Så att det blir en riktig musikhörna.
Så bar vi in paketen under granen. Vi som inte skulle ha så många paket i år. Hahaha. Varje år samma visa. Men till mitt försvar var vi faktiskt elva personer som delade på skörden.
Anna och Juni höll julkonsert.
Och sedan fick vi syn på något i mörkret nere i skogen. En tomte kom pulsande genom snön. Bultade på rutorna och klampade sedan in på punchverandan.
En snäll och ståtlig tomte med mörk röst och klappar till barnen.
Bertil gick fram och tog emot säcken, men Ulf var väldigt skärrad. Jag såg att han försökte vara modig – men efteråt berättade han att han hela tiden trott att tomten kommit för att mördahonom med ett långt spjut.
Vi får jobba på tomteberättelsen tills nästa år känner jag.
Sedan utbröt ett sådant kaosigt paketöppnande att motsvarigheten aldrig skådats.
Vi försökte hålla lite ordning och assistera med öppningen.
Bertil hade önskat sig en yxa, huggkubbe, flanellskjortor och ullunderställ. Så han var lycklig när han fick allt utom huggkubben i julklapp.
Folk hade önskat sig pannband, smycken och handskar från animeserien Naruto och fick till sin glädje alltihop. Och lite till.
Efter paketöppningen lade sig stor frid när alla barn utforskade sina gåvor i lugn och ro.
Vissa svidade genast om och provspelade sedan hockeyspelet.
Ulfs bästa present visade sig bli en loppad skinnjacka som Anna köpt åt honom. Han fick också en liten skateboard som han önskat sig och hela kvällen gick han runt med den under armen, iklädd skinnpajen, sina nya svarta handskar och vickade på höfterna och frågade
-Hur är läget snygging?
till alla som han fick syn på.
Läget var utmärkt – annat är ju orimligt när man får äta denna efterrätt. Rullrån, hjortronsylt och vispgrädde.
Resten av kvällen satt vi och spelade sällskapsspel och åt julgodis. Först efter elva körde moster Mia och kusin Jonas hem och alla barnen gick och la sig. Vilken underbar julafton!
Själv låg jag vaken sent i soffan och tittade på julgranen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria och grinade. Just den traditionen har jag lånat av Erica och den kommer definitivt att få förnyat förtroende nästa år.
Åh jag har så många bilder att visa från de senaste dagarna men jag tror att vi får börja med torsdagen.
Då var Uffe omöjlig att söva och jag var uppe och nattsuddade och slog in julklappar.
Tar alltid så mycket tid och är ett evigt letande i alla paketgömmor där jag stoppat undan sånt jag kommit över under året och som kan bli en fin julklapp.
Men med glögg, lack, julmusik och gott om tid så är det en ganska mysig aktivitet.
Doften av lack måste man ju uppleva åtminstone en gång i december för att det ska kännas som jul.
Fruktansvärt brandfarligt med alla papper, snören och tända ljus.
I år hade jag inget tema på inslagningen utan använde alla udda pappersstumpar som fanns.
Somligt blev fint och annat blev mest snabbt.
På fredagen vaknade jag tidigt eftersom min systers familj kom med morgontåget från Borås.
Uffe var redo i tomtedräkt.
Och jag var lycklig över att julhelgen utlovade fenomenalt vinterväder.
Förberedde julmat genom att steka en hel del saker – så att det bara skulle vara att värma på till julafton. Som prinskorvarna. Punschverandan är ovärderlig när det vankas storkalas och man saknar kylutrymmen.
Sedan kom då kusinerna till allas stora glädje! Och när vi fikat drog vi ut.
För att njuta vintern
Och mata fåren
Bra att sätta mina systerdöttrar i arbete
Vi fyllde nytt hö i hela fårhuset, bytte vatten och gosade.
Fåren ska väl också ha något fint till jul.
Allt var täckt av ett lager frost.
Och storbarnen drog iväg för att åka skrana i mördarbacken.
Medan jag och Anna tog en sparktur med småttingarna.
Just innan det blev mörkt.
Röda julvimpeln hade hängts upp vid entrén tidigare den dagen.
Och jag förpackade en julgrupp i först en dunjacka och sedan en yllefilt – för att leverera med sparklåda.
Min farmor drev en blomsteraffär och pappa har berättat med fasa om hur han och brorsorna fick agera blomsterbud hela jularna och sparka bygden runt och lämna julgrupper i alla gårdar. De frös som hundar – för det var kalla vintrar i Lappland på femtiotalet – och när de skulle överlämna blommorna skickade de in den yngste brodern i huset eftersom han var så liten och söt och eventuellt kunde generera några karameller som tack från husmodern.
Hela familjen arbetade så hårt under jularna att min pappa aldrig riktigt återfått någon kärlek till den högtiden.
Vi yngre Lidströmare levererar dock enstaka blomsterbud med glädje.
Och himlen hade bestämt sig för att matcha Anna
Vi är inte bara rödstrumpor i vår släkt – vi gillar röda mössor också!
Dunjacka, ullunderställ och polyverboots. Då klarar man -21 grader.
Så fint efter vår lilla byaväg.
Hälsade på grannens vackra häst.
Och övade sparkteknik med de små.
Hem till Charlotte skulle vi för att leverera julklapp. Praktiskt och trevlig att bo på samma grusväg som sin kollega.
Sedan sparkade vi hemåt igen
Med röda kinder och frostvitt hår skyndade vi oss in i värmen.
Vi hade en hel del julförberedelser att stå i. Folke och Clemens griljerade skinka, Anna slog in sina sista paket, jag förberedde julfrukosten…
Och kvällen avslutades för barnen framför julkalendern.
Sedan lyckades vi få i säng alla överpeppade ungar så att vi i lugn och ro kunde göra klart de sista julförberedelserna inför julaftonen.
Hoppas julaftonen var fin och att juldagen är lugn och skön! Själv har jag haft så fullt upp med att fira och umgås med barnen och gästerna och dona med maten att jag knapp hunnit kolla i telefonen. Än mindre lägga upp något blogginlägg här.
Min syster med familj är här på jullov och min moster och kusin kom hit igår och firade med oss – vi hade så fint ihop. Men idag har vi skruvat ner tempot rejält och mest ägnat oss åt sällskapsspel och pyssel. Precis vad alla behövde.
Och så har det börjat rasa in så reaktioner på mitt Vinter i P1. Programmet sänds ju inte i radio förrän den 30e december – men redan nu finns det att lyssna på här för den som vill. Så fruktansvärt pirrigt så jag knappt orkar tänka på det. Tips tills vi hörs igen!
Oavsett om julen känns förväntansfull, härlig och festlig – eller ensam, konfliktfylld och sorglig, så finns det en större historia bakom den. Och ett budskap om glädje och frid.
I centrum för det kristna julfirandet står julevangeliet. Här är den vackert inläst enligt bibelöversättningen från 1917. Och vare sig du är troende eller ej så kan julevangeliets berättelse mana till en stund av stillhet och eftertanke. Och kanske tröst för dig som behöver tröstas.
Jag slog upp ögonen vid sex imorse. Klarvaken. I vetskap om att jag behövde leverera några sista jobb för att slutligen kunna ta jullov – for jag upp ur sängen och satte igång. Det gick över förväntan bra så jag hann med att julbaka lite också medan jag väntade på att barnen skulle sluta skolan. Sista skoldagen går de i fackeltåg till bönhuset och har julavslutning.
Det är så mysigt hemma just nu. Egentligen borde julstjärnor hänga uppe från oktober till mars för de ger sånt mysigt sken inomhus.
Julskyltat på tallrikshyllan. Mitt kära grisfat jag fyndade på Röda Korset i Jokkmokk. Ett grenljus i miniatyr och ett gäng sluga tomtar.
Ovanpå skåpet har en urgammal tomteparad tagit plats.
Och det finns julstjärnor i alla fönster.
Granen är så fin i år och full av gamla kulor och smällkarameller från 1938.
Ovanför dörren står tomteljusstaken.
Och på alla bord ligger nystrukna handbroderade juldukar.
Tänker duka upp gottebord på den här skänken på julafton. Det passar bra. Och är lite för högt upp för att Ulf helt ska kunna länsa buffén.
Granen har svenska flaggor i topp.
Och alla möjliga andra flaggor som girlander runtom.
Det doftar så ljuvligt när man kommer ner på nedervåningen. Gran, hyacint, nejlikoapelsin och dunderglögg som nu är silad och står i en rengjord flaska.
Imorgon förmiddag kommer syrran med familj hit. Jag längtar!
Men först ska jag och pojkarna sova ut ordentligt – om vi kan. Så att vi är redo för julen.
Som barn spenderades juldagen och annandagen ofta i sängen uppe i gästrummet hos mormor, försjunken i en julklappsbok. Jag minns när jag fick min första Harry Potter i julklapp, jag var nog elva år ungefär och glömde tid och rum när jag läste.
Att läsa är fortfarande en av jullovets stora fröjder. Och ett besök på biblioteket är en fin sak att göra innan jul. Kanske idag? För att låna hem något att läsa om lusten faller på. Allt som ser spännande ut och som lockar. Kärleksromaner eller deckare. Bilderboksavdelningen, kokbokssektionen, serielådorna eller faktaböckerna om filosofi. Vad som nu bäst kan nära din själ.
Bara att gå och plocka bland titlarna och fantisera om alla berättelser jag ska få uppleva ger mig glädje.
Sedan följer inget lästvång bara för att man har lånat hem. Men om andan plötsligt faller på finns i alla fall möjligheten.
Idag är det den kortaste dagen på hela året. Eller den längsta natten. Den tidpunkt då jordens norra axel lutar som mest bort från solen. Vintersolståndet.
Här i Vindeln är soltimmarna endast 4 timmar och 5 minuter
I Malmö är siffran 7 timmar och 2 minuter
I Jokkmokk är det blott 2 timmar och 6 minuter
Men i Kiruna är det inga soltimmar alls. Där råder polarnatt. Solen går inte upp igen förrän den 2a januari.
Inte konstigt att du är trött. Att håret sprakar av elektricitet, att läpparna är nariga och sinnet lite tungt. Terminen har varit lång, ännu ett år går mot sin ände. Allt ska summeras och avslutas och allt ska börja om. Mitt i det mörkaste och kallaste.
Ge dig själv en kram för att du klarade det ända hit. Och för att du kommer klara dig vidare. Även om tröttheten är överväldigande.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
