Kategori: Claras mammaliv

Det är så spännande att ha barn. För man får möjligheten att återupptäcka sådant man tyckte var roligt som liten. Eller sådant man inte tyckte var ett dugg roligt som liten men däremot som stor. Till exempel dinosaurier. Jag var aldrig intresserad av dem som liten. Läste inga dinosaurieböcker, fattade inte grejen, såg heller aldrig Jurassic Park. Det är som att jag inte riktigt trott på att de faktiskt funnits. (Jo – jag veeet att de fanns men de är ju liksom så science fiction som något kan bli.) Men nu är Bertil i värsta dinosauriefasen och då har jag också hamnat i den! Alltså min dröm är att åka till något museum och se riktiga dinosaurieskelett. Helst en Tyrannosaurus Rex. Därför blev jag så glad när jag såg dokumentären Dinosaur 13 på SVT. Väldigt spännande dokumentär om teamet som hittade Dinosauren Sue i South Dakota och efterspelet som följde. Ååå vad jag blev sugen på att sadla om till paleontolog av att se den

Om man har många släktingar som vill ge till barnen på julafton så blir det fort väldigt många grejsr. Jag har löst det genom att knappt köpa några egna klappar åt barnen utan förlitar mig på det som barnen får av släkten. Det brukar räcka mer än nog. Bertil fick ett svärd, ett memoryspel, en bil, fina faritrademärkta lejontofflor, Tomtebobarnen-pusslet, och ett par skridskor. Folke fick den rosa kaninen, några olika bitleksaker, pekböcker och speldosan i form av en giraff.

Samt lite mer duplo som vi hade för lite av. Dessutom massa böcker. Tycker att sångboken med inbyggd spelare ovan är fantastisk! Den finns både med Astrid Lindgrens sånger och Lennart Hellsings. Den senare fick han förra julen och har varit superpopulär! Jag brukar sätta på någon stillsam låt efter nattningen så att Bertil får lyssna när han somnar. Perfekt då själva spelaren är inbyggd i boken också så man slipper hålla på med cd-spelare eller annat. Han fick också några pysselböcker samt ”Här kommer polisbilen” och en underbar bok som heter ”Världens bästa monster”.

Dessutom fick Bertil ett gammalt smyckeskrin av mig – fullt med mina avlagda bijouterier, samt en glittrig ballerinakjol jag fått av en bloggläsare. Tyvärr kommer som jag inte ihåg märket just precis nu!

Plus ett kalejdoskop, målarfärger, klistermärken och lite annat smått och gott! Ja, på det hela taget blev det ganska mycket…!

Jag vet att många föräldrar känner som jag – nämligen skräckblandad förtjusning inför barnens paketberg. Man unnar ju sina barn allt härligt i livet – samtidigt som man vet att de ofta redan har väldigt många saker som det är ett sjå att hålla reda på. (Precis som vi vuxna har med andra ord). Ett tips kan vara att rensa ut i barnrummet precis innan jul och skänka till Röda Korset eller annat. Då möjliggör man ju också för andra att kunna fynda sina julkappar där. Fattar inte alls det här med att det skulle vara något fult att ge bort begagnade grejer? Själv älskar jag att både ge och få gamla grejer. Nästan alla klappar jag gav i år hittade jag antingen på loppis eller i mina egna gömmor.

Det är så himla roligt med Annakarins och min barnboksserie! För den säljer så bra och har fått så fina recensioner. BAKA är faktiskt Adlbris mest sålda kokbok det här året och den har dessutom toppat försäljningslistan framför både Läckberg, Kepler och Lassemajas Detektivbyrå. Och vet ni något galet kul? Rättigheterna är sålda till England och Tyskland så snart kommer böckerna ut på fler språk!!!

Böckerna vänder sig till barn mellan 6-9 fast de passar för både äldre och yngre barn.

Alla steg är noggrant beskrivna med illustrationer och projekten är lagom svåra och heller inte dyra att göra!

Tycker förstås att båda böckerna är en alldeles utmärkt julklapp som garanterat håller ungarna sysselsatta hela jullovet. FIXA och BAKA finns att köpa på Adlibris för 93 resp 91 kronor

Nu på lördag är jag och Annakarin på en liten signeringsturné i Stockholm. Kom förbi och köp ett ex – eller få ditt redan inköpta exemplar  signerat om du så vill! (Självklart kan du ta med dig någon av mina egna äldre böcker om du också vill få en kråka i någon av dem!)  Ser fram emot att träffas!

Kl. 12-13 Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan

Kl. 14-14.45  Signering hos Akademibokhandeln Liljeholmengallerian

Kl. 15.30-16.15 Signering hos Akademibokhandeln Sickla

Vet ni vad jag avskyr? Jag avskyr när folk liksom koketterar med att ”de ogillar barn”. Ja, det är påfallande ofta folk säger det. Samma personer brukar vid närmare efterforskning också förakta mammor och mammagrupper. Kanske ogillar de också offentlig amning och barnvagnar som tar upp plats på caféer. Ja, faktiskt ogillar de allt som har med barn att göra.

I DN stod det om att allt fler vill ha flyg med barnfria zoner.  Det är ok för mig. Fast det är ingen mänsklighet rättighet att slippa störa sig på folk. Men om någon ska slippa störa sig så är det ju faktiskt vi som dagligen utsätts för människor som inte gillar barn. Det riktiga problemet är nämligen inte barn utan alla som stör sig på barn. Ingen vet bättre än en förälder att barn låter högt ibland. Och tro mig – vi gör vad vi kan för att lösa det. Men sura blickar och miner från andra vuxna hjälper inte. Vuxna som är så självupptagna att när de hör ett ledset barn reagerar med att tycka synd som sig själva. Vuxna som himlar med ögonen åt ammande morsor och stör sig på barnvagnar på bussen.

Kvinnor tar ut största delen av barnledigheten och spenderar mest tid med barnen. Samtidigt finns det en ganska stor grupp vuxna som ägnar tid och energi åt att fördöma, störa och irritera sig på dessa barn och kvinnor. Det är inte bara barnfientligt utan kvinnofientligt. Var ska kvinnor och barn ta vägen då? Ska de stanna hemma tills barnen nått skolålder? Låta bli att resa eller handla mat? Leva i hemmets avskildhet som på medeltiden?

Jag tycker att samhället borde förskonas från vuxna som inte gillar barn. Ärligt talat skulle jag gärna betala extra för att slippa möta dessa människor. Jag skulle vilja ha vuxna-som-ogillar-barn fria flyg.  Istället för att hyssja skrikande barn borde vi hyssja suckande vuxna. Och istället för att lägga filtar över ammande barns ansikten borde vi hänga filtar över dessa människors ansikten när de äter ute.

Jag inser att många ogillar barn och att behöva anpassa sig efter dem. Så kanske är det ändå enklast att ni får egna platser i samhället där vi slipper möta er. Förslag på sådana platser:

– Vildmarken

– Northlands nedlagda gruva i Pajala.

– Nionde kretsen i Dantes inferno

EDIT: Jag har skrivit en uppföljning till detta inlägg – det finns att läsa här. 

Igår bakade jag och Bertil med trolldeg. Det är himla enkelt och roligt! Och medan han gjorde sina söta figurer så passade jag på att göra lite småkakor i trolldeg som kan ha när han leker.

Jag formade figurerna i trolldeg och gräddade dem på en plåt i ugnen. Sedan målade jag dem med hobbyfärg och penslade dem med lite genomskinligt lack för att de ska hålla bättre. De måste inte bli helt perfekta – att de är lite vinda och olika stora tycker jag mest är charmigt.

Jag bakade lussekatter, kanelbullar, punchrullar, mintkyssar, chokladbollar, sockerkringlor (fast de ser mer ut som pretzels) och syltkakor. Jag tänkte först ge de färdiga kakorna i julklapp men kunde inte hålla mig så han fick dem redan nu! Mycket uppskattat. (Kan dock tillägga att man nog inte ska ge dessa kakor till allt för små barn som om man har otur misstar dem för the real deal så att säga).

 Recept på trolldeg

5 dl vetemjöl

2,5 dl salt

2,5 dl vatten

2 msk olja

Blanda till en smidig deg och forma till fina figurer. Grädda på en smord plåt i ugnen på ca 100 grader i 2-4 timmar lite beroende på figurernas tjocklek. För att skynda på gräddningen kan man vända på figurerna efter någon timme i ugnen.

På loppis häromsistens fann jag så söta barnkläder. En rutig klänning med en dubbelknäppt kavaj till och ett par söta hängselshorts lagom till Folke om några månader. Önskar att det gjorde lika fina barnkläder idag som på femtiotalet! Med samma höga kvalitet förstås! Undrar hur många av dagens sladdriga bodys som ens kommer överleva ens de närmaste tio åren?

När jag precis fått Folke var jag superpeppad på att komma igång med träningen och kände mig så lätt och smidig jämfört med när jag var gravid. Men efter någon vecka försvann den där lätta känslan och ersattes av deppighet över hur svag, otränad och faktiskt klen jag blivit. Det är ju inte så roligt för en stackars kvinnokropp att bära på ett barn. Det är en enorm påfrestning – och då var jag ändå i bra form när jag gick in i graviditeten.

Senaste veckorna har jag försökt komma igång så smått – trots att det verkligen är som att börja om från noll. Det blir en del raska skogspromenader med Melker, vilket får mig att flåsa som om jag sprungit en mil. Dessutom har jag precis börjat träna vattengympa en dag i veckan och ska också träna tabata en dag. Vattengympan passar min otränade kropp alldeles perfekt eftersom jag inte behöver vara rädd att jag ska skada mig på något sätt. Tabatan har jag inte testat ännu men jag bävar lite inför den eftersom det verkar väldigt jobbigt! Men jag tänker att jag får anpassa en del övningar så att det inte blir för ansträngande för magen. Och förutom allt detta kör jag också appen Mammamage som många läsare tipsat mig om. Jag skrattade rått när jag såg de första övningarna eftersom de såg så löjligt  enkla ut. Tjugo minuter senare grät jag för att jag omöjligt kunde genomföra dem. Jag hade helt enkelt ingen kontakt med mina magmuskler. Men efter bara en veckas tränande med appen börjar det redan bli bättre. Rekommenderar den varmt till alla kvinnor som fött barn!

Det är alltid lite motigt när man ska komma igång med träningen efter ett långt uppehåll. Men jag försöker tänka på det som en kärlekshandling. Att jag ger min kropp kärlek och omvårdnad i form av träning. Som belöning för att jag burit, fött och nu gött världens sjunde underverk.

Igår kväll hämtade jag Jakob på flyget. Äntligen ihop igen efter två veckor ifrån varandra. Så skönt att hela familjen är samlad igen. Nu önskar jag bara att min syster skulle komma hem till Sverige igen så att vi kan pratas vid flera gånger om dagen som vi gör i vanliga fall – utan att behöva tänka på tidsskillnaden.  Ikväll ska vi i alla fall grilla korv för det ville Bertil göra. Grilla korv i vedspisen alltså. En lagom lång utflykt om ni frågar mig. Får se om vi äter vid matbordet eller på golvet framför vedspisen…är man på utflykt så är man!

Sist jag var på loppis hittade jag några fler julklappar. Tre barnböcker närmare bestämt. Pelle Svanslös på maskerad slog jag till med på en gång, för att treåringen älskar dessa böcker och vi faktiskt inte har just den här boken i serien sedan tidigare. Dessutom köpte jag den helt fantastiska boken Herrskapstroll (tryckt 1947).

Boken handlar om en trollfamilj som annonserar efter en piga för hjälp med städ och tvätt. Alla skyggar för den rysliga trollefar utom fattiga Lisa som inte har något val.

Med hennes hjälp blir det herrskapsfolk av den snälla trollfamiljen och som tack får Lisa massa guld så att hon kan hjälpa sin fattiga mamma och alla sina syskon. Magiska illustrationer och fina rim!

Dessutom slog jag till på boken Kerstin och Lasse och deras trädgårdstäppa. Även den från fyrtiotalet någon gång och full av fina illustrationer man kan sitta och titta på länge, länge. Ja, genusperspektivet är ju kanske inte det bästa i dessa böcker alltid (eller någonsin). Men jag brukar byta kön på karaktärerna lite hur som helst när jag läser. På det sättet kan en gammal skruttbok från fyrtiotalet blir riktigt modern!

Den här tiden på kvällen är den bästa på hela dagen. När jag läst för och lagt Bertil och ammat Folke och stoppat om honom för kvällen. Då gör jag indianhopp ner för trappen – av pur glädje över att få vara IFRED!  Ha kvällen för mig själv. Kunna läsa, kolla bloggar, ta ett bad eller träna. (I ärlighetens namn inte så mycket träning utan mest olika former av degande i soffan). Bertil lägger vi vid sju och nu har även Folke fått lite mer uppstyrda sovtider så honom lägger jag strax därefter.

Det gör mig till en mycket mer välfungerande människa att veta att jag har stillsamma, barnfria kvällar att sträva mot –  sådär på eftermiddagen när jag alltid blir akut dödstrött och less på allt. Det svåra är bara att själv gå och lägga mig i tid eftersom jag inte gärna vill ta av den heliga ensamtiden och slösa den på sömn.

Enligt en väderprognos jag såg ska det bli minus tjugo grader i veckan. Det tycker jag är lite väl kallt i november – men överlag föredrar jag många minus framför nollgradigt och slask. En bra sak med kylan är i alla fall att jag nu kan ta fram den fina åkpåsen till barnvagnen som mamma sydde när jag var liten. Med rött, mjukt manchestertyg utanpå och ulligt fårskinn inuti. Allt mamma sytt och skapat betyder så mycket mer nu när hon är borta. Jag är väldigt glad för att det mesta har blivit sparat så att jag kan ta fram det nu och visa barnen och säga det här har din mormor gjort. 

Jag tipsade ju om några av mina bästa jul-bilderböcker förra året. Dels sådant som min son gillar men kanske framförallt sådant jag själv gillar – för jag har inget problem med att läsa dessa böcker helt utan barnsällskap. Då kanske jag inte läser så mycket precis utan snarare försjunker jag i de magiska bilderna. Jag fick en hel massa boktips av er efter inlägget  – så till den här julen har jag klickat hem lite mer julläsning i bilderboksform.

Titta Madicken, det snöar av Astrid Lindgren är så otroligt fin – speciellt illustrationerna av Ilon Wikland. Vet ingen som målar så stämningsfulla vinterbilder som hon gör. Älskar också Madicken för att jag som liten alltid identifierade mig med böckerna. Min storasyster var Madicken och jag var Lisabeth. Ja, Anna var till och med väldigt lik Madicken utseendemässigt som liten.

Sedan var jag tvungen att köpa Kajsa Kavat också. Även den vackert illustrerad av llon Wikland. Tycker också att filmatiseringen av den boken är jättefin!

Dessutom köpte jag två böcker av Sven Nordquist – Tomtegröten och Tomtemaskinen. Sven Nordquists illustrationer skänker alltid så mycket inredningsinspiration dessutom!

En av alla böcker som ni tipsade om har jag dock inte lyckats få tag i trots att jag letat. Boken från fyrtiotalet heter Johans Jul och är skriven av Eva von Zweigbergk och illustrerad av Birger Lundquist. Så förstå min glädje när jag sprang på den på loppis häromdagen. Det ser inte ens ut som att någon har öppnat boken före mig! Lika fin som jag föreställt mig.

Nu rivstartar jag julbloggandet med att visa en av årets första julklappsinköp. Jag blev så glad när jag fann detta gamla pussel i mint condition på Myrorna i veckan. Ett klassiskt klosspussel i en pappkartong.

Med klossarna kan man lägga sex olika pussel. Däribland Rödluvan och vargen, Snövit och de sju dvärgarna, Törnrosa och Mästerkatten i stövlar.

Jag och Bertil lägger mycket pussel ihop – tycker att det är en sådan bra och lugn syssla när man inte orkar leka men gärna vill umgås.

Vansinnigt tjusigt tycker jag. Ett klapptips – speciellt för små barn – är att leta i leksakshörnorna på loppis. Där kan man hitta mycket fint.

Det är underbart att ha en treåring men också väldigt, väldigt ansträngande för öronen. Och hjärnan. Alla dessa spörsmål som ska besvaras. Här kommer ett axplock av frågor jag fått idag:

Mamma varför är det där huset så vitt? Varför finns det så många vägar? Varför kan man inte leva om man brinner upp? Kan gammelgäddan äta hajen? Varför är Folke glad nu när vi är här? Mamma, varför här bilen däck på fötterna? Varför ser det ut så här när det är mörkt? Mamma, varför vill hönsen bajsa? Varför har den där människan hår i ansiktet? Varför kan man inte leva när man är död? Varför är din mamma död? Varför är mjölken inuti brösten? Varför finns du? Varför hade vi ingen jord när jag var liten? Vad finns under huset? Men under källaren då? Varför har inte dinosaurierna samma färger? Vart var vi innan vi fanns? 

Och jag gör verkligen mitt yttersta för att svara på alla frågor, för jag tycker att man kan visa den respekten. Men det är inte så mycket frågorna som är jobbiga som att mina förklaringar alltid  följs av frågan varför? Och fortsätter jag då förklara ställs sedan samma varför? även till den förklaringen. Ända tills jag säger jag vet inte. Och då svarar han bara gissa. Och då måste jag gissa vart jag var innan jag fanns och den djupa filosofiska tanken är lite för stor för mig när jag står och steker halloumi. Och ställer jag en motfråga får jag höra nej, det vet inte jag – det måste ju du veta.

När jag blir nog less på att svara på frågor säger jag bara det där får du fråga pappa om vilket hjälper för stunden eftersom att han slutar fråga  – men däremot leder de till att han tror att pappa vet mycket mer än mamma och det tål inte min stolthet.

Tillslut – när jag känner att hjärnblödningen är nära säger jag med min mest behärskat irriterade röst  NU VILL JAG INTE SVARA PÅ MER FRÅGOR.  Och då tittar han förvånat på mig med sina stora, bruna ögon.  Varför inte det mamma?!!

Ni vet när man är nykär? Så är det att ha barn. Precis som en förälskelse, när den man är kär i är magnetisk och ens blickarna bara dras till den i en folksamling. När man längtar efter att ses när man varit ifrån varandra några timmar. Hur allt den säger och gör är så mycket finurligare och intressantare än vad andra säger och gör. Allt roligt som sker blir liksom roligare när den man är förälskad i är med! Gröna Lund är roligt för att det är kul att åka karusell – och ännu roligare är det att tjuta tillsammans med sitt barn. Gå på bio är roligt och ännu roligare är det att se hur ens barn upplever det. Att bada i ett varmt hav är ljuvligt men ännu ljuvligare är det att ta sitt barn i handen och följas åt och utforska det tillsammans. Allt i livet blir förstärkt när man får dela det med den man älskar mest.

Med små bebisar är det än mer fantastiskt – för de tittar på en själv med samma ögon. Det är magiskt att mötas av blicken hos någon som är så vansinnigt, vanvettigt förälskade i bara dig. Som vid anblicken av dig spricker upp i ett tandlöst leende som jagar varenda moln från himlen. Som vänder sig mot ditt morgonbleka, trötta ansikte som du själv vänder dig mot solstrålarna efter veckor av dimma och regn. Att lägga bebisen vid bröstet och ge mjölk och se hur denna lilla varelse formligen golvas, rullar med ögonen och stånkar av välbehag. Det finns ingen eldig älskare som kan klå det.  Att vara ljuset, tryggheten, hoppet, glädjen. Det är att vara förälder. En obeskrivlig nåd.

På onsdagar är Bertil ledig från förskolan. Det har inte varit alldeles enkelt att tugga i sig att alla vänner får vara där men han måste vara hemma. Man vill ju inte direkt så split och berätta att det är för att han har fått en lillebror. Idag försökte vi i alla fall att bara göra roliga saker. Vi var ute och lekt tjuv och polis i regnet bland annat.

Sedan gick vi en promenad med Melker i koppel, Folke i vagn och Bertil på sin cykel.

När vi kom hem igen klämde vi ner oss i badkaret tillsammans för att tina upp lite.

Melker låg och snarkade i vanlig ordning.

Till lunch stekte vi plättar tillsammans. Plättjärnet jag köpte på loppis i sommar var verkligen ett riktigt bra köp! Använder den jämt typ.

Det blev lite kladdigt minst sagt.

Och när kidsen sov middag slängde jag mig på soffan med Melker. En ganska bra dag blev det – trots fyra grader, regn och blåst.

Jag älskar verkligen barnkläder och tycker att de är så mycket roligare att köpa till mina söner än till mig själv. I pyttestorlekar blir allting så näpet och de allra finaste plaggen får hänga framme i barnkammaren. De mesta barnkläderna hittar jag på second hand och en hel del har jag ärvt av släktingar eller lånat av min syster. Som de här fina koftorna precis lagom stora för min lilla Folke.

Den här kappan har Jakobs mamma haft som liten om jag inte minns fel. Så vansinnigt fin med rosetten i ryggen och det rosenmönstrade fodret. Den hade Bertil massor när han var kring året gammal.

Jag älskar murrigt också. Mustiga höstfärger, rutor, ränder och ull – allt som har lite engelsk pojkbok från fyrtiotalet över sig är helt enkelt underbart!

Att ha spädbarn skänker verkligen ett lugn till livet. Amma, byta, vila, amma, trösta, vyssja, sjunga, byta, amma. Allt i en enda stillsam loop som både kan vara fruktansvärt långtråkig och otroligt mysig och rogivande. Just nu är det mest mysigt faktiskt!

När Bertil var liten använde vi mestadels tygblöjor till honom. Några har undrat hur vi gör den här gången och självklart använder vi tygblöjor nu också! Jag tycker att det känns så hemskt att slänga flera sopsäckar i veckan fulla med smutsiga blöjor. Dessutom är det en ekonomisk vinst att ha tygblöjor. Visst kostar de lite i inköp men det tjänar man in! Och ska man ha fler än ett barn tjänar man in kostnaden många gånger om. Den totala blöjkostnaden per barn ligger någonstans mellan 10000-12000 kronor. Har man tre barn blir det ungefär 30 000 kronor. Att jämföra med tygblöjorna vi köpt för 1500 kronor som räcker till lika många barn, minst. (Tygblöjor går förresten utmärkt att köpa begagnade via Blocket och Tradera –och de har ett rätt högt andrahandspris om man vill sälja vidare när bebisarna blivit torra).

Det finns en massa olika tygblöjor och vilka man föredrar är ju en smaksak. Vi använder Poops blöjor men också frotteblöjor från Imse Vimse som består av en blöjbyxa (som man kan använda flera gånger i rad) och en frotteblöja som man har inuti byxan och som bara används en gång för att sedan tvättas. När jag byter blöja sköljer jag frotteblöjan under kranen och använder en diskborste att skrubba av den med om det behövs. Sedan lägger jag den i en plastkasse (ni vet en sådan där blå från IKEA). Ungefär var fjärde dag tvättar vi tygblöjorna. Inte särskilt besvärligt med andra ord. Själva blöjbyxan (som är det som håller tätt mot kläderna) sköljer jag bara i lite vatten och hänger bredvid skötbordet så att den får torka.

När Bertil var liten använde vi mestadels tygblöjor till honom. Några har undrat hur vi gör den här gången och självklart använder vi tygblöjor nu också! Jag tycker att det känns så hemskt att slänga flera sopsäckar i veckan fulla med smutsiga blöjor. Dessutom är det en ekonomisk vinst att ha tygblöjor. Visst kostar de lite i inköp men det tjänar man in! Och ska man ha fler än ett barn tjänar man in kostnaden många gånger om. Den totala blöjkostnaden per barn ligger någonstans mellan 10000-12000 kronor. Har man tre barn blir det ungefär 30 000 kronor. Att jämföra med tygblöjorna vi köpt för 1500 kronor som räcker till lika många barn, minst. (Tygblöjor går förresten utmärkt att köpa begagnade via Blocket och Tradera –och de har ett rätt högt andrahandspris om man vill sälja vidare när bebisarna blivit torra).

Det finns en massa olika tygblöjor och vilka man föredrar är ju en smaksak. Vi använder Poops blöjor men också frotteblöjor från Imse Vimse som består av en blöjbyxa (som man kan använda flera gånger i rad) och en frotteblöja som man har inuti byxan och som bara används en gång för att sedan tvättas. När jag byter blöja sköljer jag frotteblöjan under kranen och använder en diskborste att skrubba av den med om det behövs. Sedan lägger jag den i en plastkasse (ni vet en sådan där blå från IKEA). Ungefär var fjärde dag tvättar vi tygblöjorna. Inte särskilt besvärligt med andra ord. Själva blöjbyxan (som är det som håller tätt mot kläderna) sköljer jag bara i lite vatten och hänger bredvid skötbordet så att den får torka.