Jag vill inte att den här perioden ska vara över. Den som pågått några veckor nu. När pojkarna har med sig badbyxor och handduk till skolan och direkt efter sista lektionen går till badplatsen och hänger med sina klasskompisar. Den här perioden när vanlig vardag pågår – men varje kväll är som ett sommarlov. Vi äter på verandan, grillar och cyklar till sjön. Men själva strukturen är kvar: skollunch, läggtider och många ensamma timmar för mig själv att arbeta och skriva. Så som jag gillar att ha det. Vad lätt livet är när det är tjugo grader och ljust hela kvällarna. När inga barn är förkylda. När jag bara tar på mig gympaskorna när jag ska gå på min promenad. Vad lätt livet är när jag kan plocka lite kryddor ur rabatten och smaksätta den enklste pastarätt med. Och vare morgon inleds med kaffe på farstubron.
Imorgon går storbarnen på sommarlov. Så välförtjänt efter en lång vårtermin. Jag jobbar en vecka till och Jakob ytterligare två. Men det ska bli skönt för alla med riktig ledighet. Fast den här sommarvardagen med sin milda regelbundna lunk – den kommer jag sakna en smula.
I fredags var barnen lediga på grund av klämdag, så Jakob och farbror Jens tog med dem till havet på en utflykt. Själv skulle jag träna och sedan jobba, så jag åkte till stan.
Precis innan träning!
Precis efter. Svettig till tusen.
Mötte upp Erica på Sjöbris för en sommarlunch. Hon har som första utomstående fått läsa hela min nya bok och hennes omdöme var:
-Det kommer bli en succé!
Jag hoppas hon vet vad hon pratar om.
Söt i prickigt med skramliga clips.
Söt i prickigt med oskramliga oclips.
Gick en sväng på stan efteråt och köpte studentpresenter och annat nödvändigt. Sedan åkte jag hem.
Outfit i helfigur. För kännedom: klänning, väska och ring från second hand. Skor och örhänge gamla från Zara.
Jobbade undan litegrann och sedan tog jag en AW med mig själv i väntan på att familjen skulle komma hem och äta middag. Hade en present med mig till Bertil, från Ericas dotter Maria. En unisexparfym från Donna Karan som hon tyckte att han skulle ha nu när han börjar högstadiet. Tydligen är parfym enormt viktigt bland högstadiekillar. Vi sniffade noga för den luktade så gott!
Gick en kvällsrunda i trädgården, vattnade och rev upp lite ogräs.
Temperaturen har sjunkit lagom till att syrenerna börjat slå ut. Så nu får vi njuta blomningen länge.
Kan inte se mig mätt på kvällsljuset i juni.
Hela hemmet är så vackert i guld
Efter att Jakob diskat undan middagen kröp vi ihop i soffan för att se film. Ulf hade funderat vidare på det där med parfymer.
-Vet du vilken lukt jag vill ha på min sprit i högstadiet, mamma?
-Nej, berätta!
-Den ska ha fågellukt
-Vilken slags fågel?
-Vanlig fågellukt, bara. Eller kanske pistol.
Sprit – A fragrance by Ulf.Toppnot: skata, mellannot: gräsand, basnot: pistolmynning. Klicka hem hos Lyko!
Sedan gjorde jag misstaget att välja en film som vi inte först kollat betyget på. Huntsman: Winters War. Den värsta smörja jag sett. Som tur var orkade eller krävde ingen i familjen att få se klart. Alla var trötta och ville sova tidigt.
Lördagsmorgon på farstubron. Dricker kaffe här så fort jag får chansen.
Härlig sak med sommaren: sova med öppet fönster och sedan hänga ut täckena på vädring efter natten. Här råder konstant korsdrag sommartid.
Mina farstubroplanteringar har börjat ta sig nu. Orange och gult – vilken succé! Bara att kolla första bilden i detta inlägg för fler bevis.
Uffe kommer med en trave böcker och så får brorsorna läsa. Ofta sitter han och pillar dem i håret eller gosar med deras kinder eller ögonlock under tiden Tålamodsprövande läsövning. Att se syskonkärleken utgör 75% av mitt goda humör.
45% av mitt dåliga humör kan härröras till att det är städlördag. Ut med mattor, kuddar och filtar på farstubron.
Försöker när jag hinner och orkar, göra någon extragrej vid städning. Kanske rensa en låda eller organisera i hallen. Den här gången tog jag loss överdelen till fotpallen som var solkig och ful.
Och tog även loss överdraget till kökssoffan. Sedan tvättade jag överdraget och masserade fotpallens dyna med gallsåpa och varmt vatten. Hängde in i torkskåpet och monterade sedan tillbaka när det torkat. Den här gången ägnade vi också någon extra timme åt att städa groventrén, jag och Jakob. Så skönt att få det fixat!
Snart kom farmor ut med tåget för att sova över. Jag satte en vetedeg för att ha till efterrätt och medan den stod på jäsning drog vi för att bada!
Dag åtta på sommarmånaderna och jag har lyckats bada sju av dagarna. Det var kallt i vattnet men härligt ändå. Barnen var förstås i alldeles för länge
Och efteråt fick de springa femton varv till vita huset för att få upp värmen och få ner ljudnivån. Barn med överskottsenergi för en himla massa oväsen.
Jag kom hem och hängde lördagens femte maskin. Har totalt tvättat NIO maskiner denna helg. Tar ju aldrig slut! Men till min lycka har vi nu en torkvinda. Den borde vi haft redan för tio år sedan, men bättre sent än aldrig. Jätteful och jättepraktisk.
Till middagen gjorde jag fafelita. Eller falafel och pitabröd som det också heter. Med tomatsallad och vitlökssås.
Så gott!
Alla var vrålhungriga och åt och åt och åt.
Och till efterrätt blev det blåbärspajer. Varsin! Hade bakat min favoritsort som mamma alltid gjorde. Vetedeg som kavlas ut och en röra av blåbär, socker och lite potatismjöl som klickas ovanpå. Nyp ihop kanterna på bullen och pensla med ägg.
Hips vaniljvips blir det väldigt kladdigt.
Och väldigt gott. Vi såg Mulan till lördagsmys och sedan låg jag vaken och läste tills boken träffade ansiktet. Och det var den fredagen och lördagen i bilder, det!
Här kommer ett inlägg med lite av vad jag dolade med under veckans första dagar. Måndagen var en eländig dag. Trodde jag skulle spela in podd med Malin men hade förstås blandat ihop datumen. Dessutom lyckades jag MISSA ett viktigt möte med förlaget. Ja jag var sur och trött och kände inte att jag fick något riktigt ur händerna på hela dagen. Att det duggregnade och var kallt hjälpte inte humöret.
Men sedan kom storbarnen hem från skolan. Och de satte sig så fridfullt och ritade på verandan och lyssnade på ljudbok. Ja, deras frid riktigt smittade mig. Jag tog sedan en power nap som fick upp mig på rätt köl igen.
Uffe kom hem från förskolan med lilaklottrade armar.
-Vad har du på armarna, Ulf?
-Afrikanska droger.
Och så var det med den saken.
Han hade varit på biblioteket med Jakob och lånat lite nya bilderböcker också. Skönt att ha storbarn som kan läsa åt en
Mindre skönt när de håller fast en för att kittlas.
På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Den var så mysig och som tur var hann vi precis hem innan himlen öppnade sig, Så välbehövligt med ordentligt regn. Allt pollen har legat som en grå filt över världen.
På tisdagen vaknade jag betydligt soligare till sinnet. Regnet hade vräkt ner hela natten och lämnat allting rent och friskt. Jag skulle in och jobba och träna. Korrade bland annat den nyaste pdfn av boken och kände lyckovolter i bröstet av tanken på hur fint det blir.
Sedan gjorde brösten lyckovolter i klänningen.
Gammal favoritklänning från Zara, bootsen och väskan har jag ärvt av syrran. Och på träningen gick det jättebra! Märks enorm skillnad så fort man lyckas göra alla sina schemalagda pass i några veckor. Tänk vad man skulle utvecklas om det alltid var så!
Det var varmt och kvavt och det enda vi orkade med var en god mackmiddag.
Gammor var och hälsade på och det gav en så mysig sommarlovskänsla också.
Efter maten badade vi. Mitt sommarlöfte till mig själv är att bada varje dag i juni, juli och augusti. De första sex dagarna har jag hållit löftet i alla fall. Kommer inte slå knut på mig själv för att hinna bada om det blir ont om tid någon dag. Men ska verkligen försöka ta mig iväg alla dagar det går. Sommaren ska insupas!
Småpojkarna gjorde slängkappor av sina badhandukar och störtade iväg på gräsmattan. Det fina gula huset vid badplatsen är förskolan.
Ser mig aldrig mätt på denna utsikt.
Men ser mig snabbt mätt på oredan i växthuset. Halva ytan har jag (nästan) orkat städa och där trängs nu tomater och gurkor. I andra halvan av växthuset ser det ut som om en kompost har spytt.
På onsdagsmorgonen spelade jag in två poddavsnitt med Malin. Är ofta hes efteråt, eftersom Malin får mig att skratta så mycket. Jag spelar in i sängen för att undvika hårda ljud och ekon. Kuddar, sängar och täcken dämpar bra.
På kvällen var jag så fruktansvärt trött och mosig. Hade bestämt mig för att ta en löptur men ända fram tills jag faktiskt började springa var jag helt beredd att bara strunta i det. Men jag hade redan avtalat om att gå en promenad med Elina efteråt, så jag skulle ju ändå ut. Och rätt vad jag gick där så började jag bara springa. Och det gick bra och jag blev piggare! Och det får bli min påminnelse om att ha lite högre tankar om min egen förmåga.
Avslutade onsdagen med ett kvällsdopp, som belöning.
Denna nationaldag har vi spenderat på lugnast möjliga vis. Storbarnen har spelat magic, Uffe har hälsat på en kompis några hus bort. Jakob har sopsorterat och städat köket och själv har jag bakat bullar.
Fick en sådan faslig lust att baka rabarberbullar.
Kokade rabarber med gelesocker och kryddade med vanilj och kardemumma. Tillsatte även lite frysta röda vinbär. Försöker använda upp de sista sommarbären nu innan det kommer nya. Göta Petter vad det var gott!
Kavlade ut degen
Och fick hjälp av någon som tagit en överdos av afrikanska droger, mitt i ansiktet.
Så gott med kladdiga sötsyrliga syltbullar. De ska vi ha till skolavslutningen på onsdag. Vi har bjudit hit hela matlaget plus morfar och gammelmoster Mia. Vi måste ju fira ordentligt nu när de går ut mellanstadiet!
Till middag gjorde jag en ceasarsallad med grönkål.
Och så dukade vi fint på verandan.
Rabarberbutterkaka till efterätt. Den blev lite bränd eftersom jag glömde sänka temperaturen efter de vanliga bullarna. Men smaken var det inget fel på! Vi åt den medan vi försökte sjunga och minnas texten till nationalsången.
-Skål för mitt land! avslutade familjens yngsta medlem och höjde sin remmare mot taket.
Vi avslutade nationaldagen med ett kvällsdopp i tjärnen, trots att det hunnit bli fjorton grader och ganska blåsigt. Hua!
På söndag är det EU-val och det känns viktigare än någonsin att göra min röst hörd! Jag röstar alltid men har i ärlighetens namn aldrig engagerat mig särskilt mycket i just EU-valet. Med åren har det dock blivit allt tydligare hur viktigt det faktiskt är att rösta – och hur mycket makt EU har över vårt vardagsliv. Som ensamt land är Sverige litet, men om vi arbetar tillsammans med EU kan vi åstadkomma mycket. Inte minst på klimatområdet.
Jag har velat mycket över vad jag egentligen ska rösta på och bestämde mig för att göra fyra olika valkompasser. SVTs, Aftonbladets samt två valkompasser från intresseorganisationerna Naturskyddsföreningen och Företagarnas. Så här blev mitt resultat
Även om jag inte precis är chockad över resultatet, så är jag ändå förvånad att MP så tydligt pekas ut som ”mitt” parti. Det brukar vara mer jämt skägg mellan V och MP för mig. Men kanske har Vs klimatpolitik i EU blivit sämre? Jag vet inte. Jag tycker i alla fall att SVTs valkompass är den bästa och mest pedagogiska, för där får man förklaringar till de olika frågor som ska besvara. Då är det lättare att ta ställning också till det man inte vet så mycket om.
Har du gjort någon valkompass? Tänker du rösta den nionde juni? Om inte vill jag uppmuntra dig att tänka om! För om du inte använder din röst kommer någon att använda din tystnad!
Nu kommer veckoslutet i bilder. Och vi börjar med torsdagen när jag jobbade hemifrån och satt och skrev. Vid middagstid drog vi dock ner till byns badplats
Mötte upp delar av matlaget och åt medhavd middag.
Picknickkorgen var redo.
Köttbullar och en färskpotatissallad med citron, brynt smör och en massa dill och sojabönor. Tog mitt premiärdopp för våren och hängde kvar i flera timmar
Barnen gungade och lekte, sedan åkte vi hem och gjorde kväll.
Fredagsmorgonen spenderade jag på gymmet. Först 60 minuter styrka sedan 20 minuter rodd. Man får bra glow av svetten. Och ja, jag sminkar mig alltid innan jag tränar i stan. Att träna är så mycket mindre hemskt om man slipper känna sig ful samtidigt.
Fredagen var fruktansvärt het och jag låg sedan mest i hammocken och jobbade. Gjorde research inför mitt nya bokprojekt och hade en hel del att läsa. På eftermiddagen tog jag och Essa en lugn promenad. Älskar den här slingrande vyn och de somrigaste molnen.
Sedan svidade jag om till en outfit ni redan har sett.
Och hämtade Elina i stan för att dricka drinkar.
Färgkombination jag älskar.
En drink jag inte älskar.
En person jag älskar som fick så mycket skoskav att hon fick gå barfota till bilen. Trötta på höga ljud och dåliga drinkar åkte vi hem och gjorde fredagsmys på Elinas balkong
Åt smågodis, drack te och tog ett fotbad. Så härligt att sitta i sommarkvällen och surra.
Kom hem efter midnatt när dimmorna började dansa på lillsjön.
Lördagsmorgonen inleddes med städ av huset. Sedan planterade jag mina sista sommarblommor på trappan. Barnen åt lunch i skuggan, hoppade studsmatta och klagade på värmen.
Jakob hade lyckats laga bromsen till lådcykeln, så vi kunde hoja till badet allihop!
Den här vyn är så vacker, men vi badar aldrig i lillsjön.
Istället badar vi vid byns badplats som är en anlagd, barnvänlig damm precis bredvid förskola och skola. Med ett sommarcafé och lekplats att träffa alla kompisar på. Dammen töms på vintern och nu hade den inte hunnit fyllas helt och var dessutom grumlig av pollen. Ser ut som ett dyhål på bild. Men den var faktiskt ljuvlig att bada i! Vi blev kvar i flera timmar innan Jakob drog på byns cykelfest med Albin och Emil. Det brukar vara deras gemensamma grej.
Och jag drog på vår alldeles egna cykelfest, i Stinas nya hus.
Hon har fått det så fint.
Ulrika, Stina och alla matlagsbarnen. Festpeppade, se nanting!
Stina hade gjort vietnamesiska vårrullar.
Jag åt fruktansvärt många.
och vi hade mycket att prata om. Barnen var i gasen och hoppade studsmatta mellan rätterna.
Rött och blått är flott.
Ulrika hade gjort brownies till dessert som vi åt med god aptit.
En häftig åskskur överraskade oss…
Men det gjorde ingenting, för vi satt ju under tak.
Och så slog vi igång en film till alla barn. Älskad unghög som trängdes i dubbelsängen.
Ett efter ett kom barnen sedan ut och ville leka på studsmattan istället för att se på film. Det kröp väl i kroppen av rastlöshet. Men en gosse lyste med sin frånvaro. Tassade in för att se vad som stod på och möttes av denna syn.
En djup och fridfull godis-koma.
Men klockan närmade sig elva på kvällen och vi hade ju lovat barnen ett bad i storsjön. Så vi hoppade på cyklarna.
Och jag svepte in en sovande Ulf i en filt och så fick han sitta i Stinas famn när jag skjutsade henne.
Vi rullade bort förbi lillsjön, mellan kullarna…
och ner mot storsjön där himlen stod i brand
Och jag firade första juni med att ta vad som kanske kommer att visa sig vara sommarens bästa bild.
Vid det här laget hade Uffe vaknat. Han och de andra småglinen fick vänta i lådcykeln
Medan storglinen hoppade i sjön!
Ljummet och underbart. Ett minne att lagra i hjärnbarken för evigt.
Observera mina tår.
Vi somnade vid tolv på natten, frusna och färdigfestade. Då dånade fortfarande musiken från cykelfesten nere på byn och Jakob sladdade inte hem förrän vid tretiden när det börjat ljusna.
Föga förvånade var vi alla väldigt slitna på söndagsmorgonen. Satt mest och stirrade med tom blick.
Men jag lyckades lura i barnen frukost i alla fall.
Folke gillar kaffe så han fick sig en stänkare
Vid tio kom farmor med morgontåget. Och medan hon och barnen gick upp i skogen en stund, stack jag på blommarknad i samhället.
Trädgårdsföreningen säljer blommor varje vår. Billigt pris och fina växter. Slog till på praktfulla tomatplantor.
Och beundrade det gamla huset med de bubbliga fönsterglasen. Ville genast åka hem och fixa cafégardiner också hos mig.
Så åkte jag tillbaka igen
Och satte igång att plantera, rensa ogräs och skörda rabarber. Den värsta hettan har gett vika nu och det är så skönt att kunna trädgårdsarbeta lite utan att få värmeslag.
Improviserade ihop en smulpaj med rabarber, röda vinbär från frysen, vit choklad och smulig topping med bland annat sirap och vanilj.
Smulpaj kan aldrig bli fel.
Jakob, farmor och Ulf var nere på dammen och badade. Men storbarnen ville inte bada där utan i storsjön.
Så då cyklade jag dit för ännu ett dopp.
Det blåste rätt friskt
Och jag värmde mig lite i solen innan jag hoppade i.
Essa blir helt galen när flocken ska bada. Hon vill vara med men hon vågar inte.
När vi plaskat en långt stund och Essa skällt sig hes cyklade vi hem igen.
Och dukade fram eftermiddagsfika.
Så fint att sitta hos farmor och berätta lite om livets bravader och utmaningar.
Kakan blev himla god om jag får säga det själv. Och vem ska hindra mig?
Sån sommarlovskänsla på den här veckan. Och ändå är det nästan två veckor tills vi får sommarlov på riktigt.
Efter att farmor åkt hem igen ville pojkarna ha lite skärmtid. Jakob behövde plugga och jag la mig i hammocken för att läsa, men somnade istället och snarkade som en hel karl. När jag vaknat till och kom in för att börja med middagen ville Ulf busa med Bertil.
Genom att bli osynlig under sina bilderböcker.
Jag hjälpte honom på traven och sedan låg han blickstilla i tio minuter och väntade på att bli upptäckt av Bertil.
Som satt och målade på verandan och inte hade en tanke på sin lillebror. Men det blev storartad komik när Bertil fick gå runt och leta Ulf som var försvunnen och sedan snavade över boktraven och i chock upptäckte vem som i själva verket låg där och tryckte.
Viktigt med storebrorsor som fattar galoppen och vad som gör lillebror glad.
Svängde ihop en enkel ramen till middag. Först fräste jag lite kycklingfärs jag hittat billigt med kort datum. Sedan på med vatten och grönsaksbuljong. Sedan i med strimlad vitkål, hackade morötter, ingefära, vitlök, sesamolja, srirachamayo, japansk soja och två nudelpaket. Hastigt uppkok så att krispgheten behölls. Sedan lite basilika och wasabirostade seamfrön vid servering. Det här är en av barnens favoriträtter och billig är den också. I alla fall om man har alla kryddor och såser hemma sedan förut. Köttet kan man ju hoppa över. Men ägg är också gott till, för protein.
Efter maten tränade jag veckans fjärde pass, ett kortare styrkepass i byns gym. Medan Jakob och barnen såg färdigt Bilbo. Sedan svängde jag förbi storsjön och tog ett nakendopp. Och nu sitter jag här och skriver till er. Så trött att ögonen går i kors. Korrläsa får jag göra imorgon.
Arbetsveckan som gick var ganska lugn, men nu ökar tempot inför att jag går på semester den artonde juni. En bok ska gå till tryck, nio poddavsnitt ska spelas in och nästa bok ska påbörjas under denna tid. Men det ska nog gå bra! Håll i hatten, bara.
Jag har de senaste två månaderna fortsatt med projektet att läsa om mina gamla Maria Gripeböcker. Först Tre trappor upp med hiss-serien och sedan Skuggan över stenbänken-serien. Men efter att ha läst båda serierna klart (utom Skugg-gömman) så kommer jag att avbryta experimentet. Det blev för sorgligt. För det känns lite som att min barndomsupplevelse tas ifrån mig av att läsa böckerna med en vuxens ögon. Inte för att böckerna är dåliga – för de är de absolut inte. Men för att magin från barndomen försvinner när jag ser blottor och ologiska sammanhang. Sånt som inte stör ett barns läsupplevelse , men som absolut stör en vuxen. Och eftersom Gripeböckerna var så viktiga för mig i mellanstadiet, så vill jag låta den känslan få vara kvar och inte förstöra den.
Måste dock säga att första boken i respektive serie verkligen fortfarande håller. Så ska man läsa om något av Maria Gripe så tycker jag att det är Tre trappor upp med hiss och Skuggan över stenbänken som gäller. Så fina karaktärsskildringar. Av osäkerhet, utanförskap och känslan av att vara fel och tafatt. Så vackert! De är också roligt att märka hur vissa teman går igen i Gripes författarskap. Häftiga bränder, mystiska stämningar och kvinnoporträtt av nästan väsenlika varelser – som Olga, Rosilda och Lydia. De äldre, kloka och närmast allvetande kvinnorna: Storråda, Amalia och Lottens farmor. Och den vardagliga huvudkaraktären som möter en fantastisk vän och känner sig både imponerad, fascinerad och hopplöst grå i jämförelse. Som Lotten gentemot Marion och Berta gentemot Caroline. Är så glad för Gripeböckerna och önskar verkligen att fler generationer ska få upptäcka dem. Men jag ställer in dem i bokhyllan i väntan på några barn som vill läsa dem istället för mig.
Hej på er! Torsdag idag och här kommer första halvan av min vecka i bilder. Andra halvan får ni när jag upplevt den färdigt.
Varje morgon har börjat på samma sätt. I hammocken med mitt kaffe, där jag försöker vakna till liv. Sitter och gungar och ser mig omkring och lyssnar på fågelsången. Ett sånt fint sätt att starta på. Har för övrigt små pliriga grisögon varje morgon. Det tar nämligen några timmar innan svullnaden har lagt sig. Lymfmassage? Vore det något, tro?
Mitt utebad är iordninggjort också. Så jag blaskar av ansiktet
Och hoppar i. Friskt, kallt och underbart.
Pojkarna spelar Magic så fort de kommer åt. Morgon, middag, kväll.
På måndagen blev det tjockpannkaka med blåbär till mat. Kokade sylt
Och gjorde DEN GODASTE salladen som finns. Ta ett vitkålshuvud (färskt!) och strimla fint. Häll på en neutral matolja, pressa över en citron och salta rikligt. Massera med händerna och njuuuut. Hela familjen älskar denna sursalta sallad. När vitkålen är så färsk och god behövs inga andra kryddor.
Uffe stjälpte till med äggen.
Ett riskabelt projekt, men det går. Bara man sedan silar pannkakssmeten ner i långpannan. Då slipper man äggskalsbitar.
Så åt vi på verandan.
Jag gör två tjockpannkakor. Ena plåten är till familjen och den andra är till Bertil. Han äter oss ur huset.
På tisdagsmorgonen startade jag dagen med ett styrkepass för en ökad mängd junk in the trunk.
Bild, annars hände det inte!
Sedan drog jag till NK och satt och skrev i några timmar. Hade min vita gamla knytblus i linne från Zara och en loppad kjol.
Fick beröm för mitt glow men det var bara svett.
Efter jobbet drog jag till öppet hus på skolan. Barnen hade ordnat en liten show, Folke läste en dikt, det var lotteri, såldes fika och spelades fotbollsmatch mellan föräldrar och barn.
Ulf har inte riktigt förstått det där med lotterier ännu. Han fick en lott och såg sedan att det satt en apa på vinstbordet.
-Apan kommer jag att få!
Det sades med en självklarhet som gjorde mig nervös. Men tänk att apan faktiskt BLEV hans till slut! En vinstlott för mina hörselgångar. En nitlott för hans förståelse för lotteriers natur.
Läste min sons skoluppsats också, som var uppsatt i korridoren. När han blir stor får han köpa sig en stuga i urskogen i någon nationalpark och sedan leva där och tryggt veta att alla träd får stå kvar. Resten av norra Sverige kommer sannolikt skövlas i den gröna omställningens namn.
Efter öppet hus var vi så trötta och svettiga att vi åkte hem och drack saft på verandan, barnen badade i utekaret och jag hällde upp en påse linsbågar för att återställa saltbalansen.
Sedan gick jag planlöst ut i trädgården för att ta tag i växthuset. Tänk att i samma stund som jag skrev inlägget om att inte känna trädgårdsstress – då släppte stressen för mig. Jag skriver ju lika mycket till mig själv som till dig som läser. Ofta skriver jag det jag önskar att någon annan kunde säga till mig!
Växthuset stängde jag orört i höstas. Blev så många jobbresor att det aldrig orkades med.
Nu tömde jag krukor, slängde överblivet växtmaterial och organiserade upp litegrann. Allt i lugnt lucia-tempo.
Uffe hjälpte mig.
Och vi avslutade med att plantera gurkan och tomaterna. Förra året hade jag kanske femtio tomatplantor. Nu har jag sex.
När Jakob la barnen fortsatte jag med mina sommarblommor. Tömde ur de ruttna krukorna och bar bort dem. Fyllde ny jord i de kvarvarande.
På fastubron föll valet på färgkombinationen orange och lila som bland annat Jenny och Anna röstade för i detta inlägg. Just den färgkombinationen har jag inte haft förut, så det känns kul. Men jag insåg när jag planterat att kompositionen skulle må bra av några gula stänk också, för maximal effekt! Så det ska åtgärdas.
Byter aldrig jord i mina krukor. Slänger bara bort de gamla växterna och fyller på med gödsel och lite ny jord högst upp, så mycket som det nu ryms.
Svea gjorde mig sällskap och drack vårt gamla badvatten. Så här blir badkaret efter några dagar om det blåst kraftigt. Men det är ingen fara för jag använder då vattnet till blommorna och sedan fyller jag på nytt.
Igår onsdag korrade jag bokmanus – Lottas skisser börjar trilla in och jag är eld och lågor över resultatet! På eftermiddagen var det Jakob som lagade mat och vi åt i trädgården.
Sommar har inget med semester att göra. Sommar är det även i maj, om det råkar vara somriga temperaturer. Och då gäller det att bete sig somrigt. Äta ute, grilla, sitta i trädgården och glo.
En matig sallad, saltade rostade mandlar, tortellini med ost och tärnad kyckling.
Så får alla kombinera sin egen portion. Väldigt gott!
Efter maten klättrade barnen i träd, sedan kastade vi tennisboll på åkern och övade oss på att ta lyra. Det är så meditativt att bara stå och kasta till varandra. Tills någon sylar en tennisboll i mammans bröstvårta.
Barnen fortsatte sedan spela Magic
Medan jag tog en långpromenad. Först pratade jag med Elina i nittio minuter.
Sedan ringde Erica och då pratade vi i nittio minuter till. Och det var så varmt att jag tog av mig och gick i underkläder. Ni vet den där virala ”frågan” som gått runt på tiktok och instagram? När kvinnor berättar om de hellre träffar en björn eller en man i skogen? Och nästan alla svarar såklart björn, för att det är minst otäckt.
Här är båda sakerna ungefär lika sannolika. Ungefär en gång per år möter jag någon människa när jag promenerar här i skogarna, och då är det ju bara någon trevlig granne. Ganska ofta möter jag dock ett djur av något slag. Och jag älskar att jag kan känna mig helt trygg i naturen här. Aldrig rädd för att jogga sent med musik i öronen eller ta ett ensamt nakendopp i en tjärn. Trygghet är livskvalité.
Här kommer ett låååångt inlägg med allt som skedde från i torsdags till ikväll. Långt för att det äntligen blivit den tid på året då man gör något, träffar någon, och det dessutom finns ljus att fota i.
Sätt tändstickor för ögonlocken så de orkar hålla sig uppe. För den här läsningen kan ta sin tid!
I torsdags var det nästan olidligt hett. Jag satt i hammocken och gjorde skrivjobb men tog det annars mest lugnt. Vattnade förstås igång rabarbern och gräslöken. Förstod också att någon i hushållet berättat för alla han kände att hans mamma fått en hjärtinfarkt dagen innan. Så då tyckte jag det var bäst att skriva ett blogginlägg om att det INTE hade hänt! Påminde mig om när jag kom hem från Etiopien med orientböld och samma son berättade för alla att jag hade ”böldpest”.
The face of böldpest.
Ute i trädgården står mitt ena kamerastativ, redo att användas. Det andra står inomhus. När de är framställda blir startsträckan inte lång till att ta en bild där jag själv är med.
Annars får man begagna sig av speglar.
På fredagsmorgonen åkte jag in och tränade. Så svårt att träna på morgonen dock. Kroppen har inte vaknat och lyckas inte kommunicera med sig själv. För varje set (vanligen tre) blir det dock lättare i takt med att kroppen piggnar till. I vanliga fall är det ju tvärtom – tyngre ju fler repetitioner man gör!
Efter träningen var jag bjuden på lunch hos min kompis Frida i byn!
Så härligt att kliva in i hennes vackra hem
Med alla fina stilleben…
Och sedan bara sätta sig ner och njuta västerbottenpaj och gubbröra.
Och ett stort fång hägg!
Vi hade som vanligt mycket att prata om
Och en hel del poserande att uträtta.
Så lunchen fortsatte hela eftermiddagen.
Men sedan gick jag hem och stötte samtidigt på grannarnas lilla grisflock som var på rymmen. De smiter och drar runt som ett gäng gulliga gangsters. Barnen är förtjusta och springer och klappar dem.
Storpojkarna hade kittat sig i scoutkläder och var ute och studsade studsmatta.
Medan Jakob tränade i chinsräcket, under hotfull himmel.
Ulf hade somnat på kökssoffan med min handväska som huvudkudde. Helt utmattad av hettan.
Sedan skulle barnen iväg! Fullastade inför hajken. Egentligen var det Folkes patrull som skulle ha hajk, men Bertil fick följa med som hjälpledare.
Någon gav dock onda ögat på verandan.
-Jag vill väl också åka på hajk!
-Hejdå med er grispojkar!
Och sedan kom regnet. Hela dagen hade det varit 27 grader varmt, men lagom till hajken kom åskskurarna.
Charlotte och Dahlia svängde förbi för att hämta grispojkarna, som rusade in för att ta skydd. Och sedan tog Jakob med sig Ulf och åkte till farmor i stan för att sova över. Så att Uffe skulle få något roligt han också! Jag blev kvar ensam hemma.
-Stackars mamma som blir själv, sa alla barn medan jag log i mjugg.
När regnet äntligen stillat sig så solade kvällen upp. Då tog jag Essa på en långpromenad. Hade ingen musik eller någonting – gick bara och lyssnade på fågelsången och kände dofterna. Så härligt när ett rejält regn sköljer fram försommaren.
Blev ute i nittio minuter innan jag kom hem med ömma fotsulor och trötta höfter. Bättre sortens fredagsmys. Och fredagsfys.
På lördagsmorgonen steg jag upp och städade nedervåningen. Dammade mattor, dammsög och dammtorkade. Jag håller jag hårt på lördagsstädningen – men lämnade med varm hand kvar övervåningen tills när Jakob skulle komma hem på söndagen.
Sedan skrev jag en lapp till pojkarna och fäste på kylen med en möbeltass. De är hopplösa med sina telefoner. Tittar inte på dem på flera dagar och sedan laddar de ur, utan att de märker något. Men nu behövde jag ju informera om var jag tagit vägen. Skulle nämligen in till stan!
För att träffa Elina och bli bjuden på försenat födelsedagsfika. Hade min blå vintageklänning som jag är så förtjust i! 150 kronor på Myrorna i Göteborg. Fler märken borde göra ringningar som dessa. Så smickrande.
Vi åkte till Smultronstället och kikade på blommor…
och fin keramik.
Vi fikade och pratade
Och jag fick födelsedagspresenter!
Så härligt att sitta i solen och dricka kaffe tillsammans. Vi pratar ju i telefon flera gånger i veckan – men vi har knappt setts i köttet på hela vintern.
När vi tröttnade på trängseln och att träffa främlingar i köttet…
Åkte vi på den nyöppnade och välkurerade vintageaffären Second First på Ålidhem.
Vi provade kläder och kikade på snygga möbler.
Och när vi tröttnat också på det åkte vi till Eljest en sväng. Sedan skjutsade jag hem Elina och körde tillbaka till byn.
Där hade mobilfria-pojkarna till slut lyckats få kontakt med sina vänner. Deras familj flyttade härifrån förra sommaren, men har kvar sin stuga vid sjön. Och nu var det fyra fnittriga pojkar som studsade studsmatta och åt pizza.
Älskar att tjuvlyssna på deras surr medan jag går runt och stökar. Att höra barnen skratta med sina vänner är fasen nästan roligare än att skratta med MINA vänner. Men bara nästan.
Efter maten cyklade de till stugan för att bada, basta och äta s’mores. Och sent på kvällen kom de hem och störtade i säng. Först ett dyngs hajk sedan massa kompislek. Klart man blir trött!
I morse drack jag kaffe i morgonrock i trädgården. Sedan begav vi oss ner till bönhuset i byn.
För den årliga vårgudstjänsten.
En otroligt fin tradition i vårt lilla bönhus!
Charlotte ledde med den äran. Och jag vet inte vad det är med mig dessa dagar – men jag grinar så fort jag går in i i kyrkan eller hör en lovsång. Grinar på ett orimligt rikligt sätt.
-Mamma är det inte pinsamt att gråta så mycket jämt? teaterviskade en av mina pojkar.
Nej. Men nu blev det det.
Vi sjöng med kören också! Börjar bli riktigt duktiga. Otroligt att det bor så många begåvade, säkra stämsångare på en sådan liten geografisk yta.
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe som några av oss intog på gräset framför bönhuset. Så VANSINNIGT gott hembakt fika! Och så mysigt att tränga ner sig barn och gamla och småprata, svettas och bränna axlarna.
Folke var med och sjöng i kören med mig. Alla tre barn har tydligt ärvt musikaliteten även om ingen av dem är så intresserade som jag och Jakob var i samma ålder…
Finklädd i min farmors gamla blus!
Efter kyrkan lekte de vidare med sina stugkompisar.
Och jag donade på i trädgården
Skar stora fång av hägg och placerade ut på alla bord.
Snart kom Uffe och Jakob hem från stan. Först en natt hos farmor och sedan nästa natt hos Jakobs bästa kompis Eric och hans familj.
Lillen var trött så vi låg i hammocken och läste bok. Esau var luden på huden, pm du inte redan visste det.
Så gick vi förbi grisarna med lite morötter och potatis.
De grisade sig som grisar gör och bör.
Till middag blev det mackor, som alltid när jag inte orkar laga något.
Gott bröd, gott pålägg och sedan gör man sin egen smörgås bara!
Allas favoritmat och ingen klagar.
Och jag fick Mors dags-teckningar av barnen och pussar och kramar
Och till efterrätt jordgubbar och vaniljglass med lite olivolja ringlad ovanpå. Alltid så gott!
Det är så fint hemma nu. Solen som smeker huset och får allting att framträda i ny dager.
Uffe ville att jag skulle dokumentera hans kläder så att de också framträder i ny dager. Fast det är 70-tal alltihop!
Säg att din mamma är modebloggare utan att säga att din mamma är modebloggare.
Sedan kastade jag och storpojkarna tennisboll på åkern i en nästan en hel timme. Brännbollssäsong nu – och då vill man ju öva på lyra och sånt. Tänker föreslå att matlaget ska ha ta en match någon helg här snart. Brännboll är en av få sporter jag kan lida.
Jakob tog en Mors dags-bild på oss.
Stolt över att vara matronan i detta hushåll! Jag är född att leda (och bli förledd) av söta pojkar.
Och det var denna helg i bilder det. Hoppas du höll dig vaken!
Tar hunden på en kvällspromenad som bara förlängs. Först över berget, sedan genom skogen och därefter ner på åkern vid sjön. Vid det laget har åskskurarna som träffat den varma, torra marken blivit till dimma och doften liknar inget jag tidigare känt. I alla fall aldrig så här starkt. Klorofyllig av nyutslagen hägg och björklöv. Allting liksom rentvättat.
Vi traskar hem genom majkvällen. Ideligen stannar jag upp för att lyssna. Göken, storspoven, ringduvan och tranorna. Essa går lös bredvid mig och hennes ögon söker mina. Ett dag- och ett nattöga. Ett blått och ett svart. Som korpen Kloke i Glasblåsarns barn håller hon uppsikt över mig.
Tack för alla fantastiskt fina kommentarer på gårdagens inlägg. Känner mig så omhuldad! Igår tog jag det mest lugnt och kände mig lite skärrad av upplevelsen – men idag känner jag mig helt som mig själv.
Fick förresten ett presentkort på Bric-a-brac i Umeå i julklapp. Har gått och hållit på det och kikat in med jämna mellanrum för att fundera på vad jag ska köpa. De har ju så vansinnigt mycket fint! Älskar att de öppnat en butik här. Snygga herrkläder har de också! Ja, ni vet ju att jag mest köper second hand, men jag blir så glad av småskaliga producenter som gör saker av god kvalité och med en bra produktion.
Valet föll till slut på den här blå koftan. Just koftor har jag underskott av i min garderob, så den kommer väl till pass. Bar den häromdagen i kombination med min secondhandkjol fyndad på Rad Susie i Malmö, loppad ring och örhängen som syrran gjort.
Jag har kommit på att marinblått ska vara mitt nya svarta. En mörk färg som ger en bra bas, men som passar min hy bättre än svart. Svart är trist.
Idag ska jag träna och sedan äta lunch med en vän. Storbarnen ska ut på hajk och sova i skogen och på lördagen ska jag på utflykt med min bästis. På söndag är det vår årliga ekumeniska gudstjänst i byns bönhus och då ska jag och Folke vara med och sjunga i kören. Sedan tänkte jag städa ur växthuset och få iordning för tomaterna och gurkan… Ser väldigt mycket fram emot den här helgen och att få pilla på med allting i lugnt tempo.
Jag tycker att det är spännande att fundera på vilka människor som haft störst inverkan på ens liv. Sådär att det tagit en riktning det annars inte skulle ha tagit. Och då tänker jag inte på den närmsta ursprungsfamiljen – utan på de personer man lär känna längs vägen. Som man först efteråt inser har präglat en på ett alldeles särskilt vis.
Elina. Jag minns henne från första dagen i gymnasiet. Hon hade en energi, en utstrålning och en grundmurad självkänsla som liksom INGEN annan har när de är sexton år. Och allt jag ville var att hennes sol skulle lysa på mig! Elina besatt redan då den unika egenskapen att vara 100 procent genuin – även när det gör henne obekväm. Även när det gör att hon går i klinch med coola killar och sånt. Elina var klok, mogen och jättekonstig jämfört med alla jag kände i samma ålder. Hennes pappa var pingstpastor, medan hela min släkt är full av är ateister längst ut på vänsterskalan. Jag var ofta provocerad av hennes tro och syn på världen. Och kanske var hon provocerad av min?
Vi var så olika varandra – samtidigt som vi förstod oss på varandra på ett helt unikt sätt. Och under åren har vi jämkat ihop oss och möts nu på mitten i de flesta frågor. Med Elina kan jag prata om allt och hon kommer alltid med de klokaste råden. Hon har en liknande effekt på mig som en mamma kan ha. Någon som beskyddar och kan ge tråkiga, men viktiga förmaningar när man håller på att spåra ur. Idag handlar vår vänskap mycket om att totalt kunna spegla sig i varandra, men också om att få hjälp att se på sig själv ur ett nytt perspektiv. Och tack vare Elinas vänskap har jag fått så många andra fina relationer. Hennes lillasyster Stina och hennes familj. Elinas storebror Josef och hans fru Charlotte som jag jobbar med och som också är mina goda vänner. Deras dotter Dahlia är dessutom bästis med Folke och jag brukar kalla henne för vår sjätte familjemedlem! Men en av de allra viktigaste sakerna Elina visat mig? Jo att man kan satsa på kärleken tidigt i livet. Hon är själv gift med sin tonårskärlek och hade inte hon visat vägen hade jag nog aldrig satsat så seriöst och tidigt på…
Jakob. Alla parrelationer präglar en förstås, men det blir på ett särskilt sätt när man varit ihop sedan man var tonåringar. Man är så formativ i den åldern. Och sedan har man blivit vuxna tillsammans och är till slut så sammanflätade att man inte riktigt minns vem man var innan. Jag minns precis vad jag fastnade för med Jakob – och det var hans originella hjärna. Han säger sällan det jag tror att han ska säga – inte ens efter att vi varit ihop i 20 år! Han håller aldrig med bara med för att skapa god stämning. Från Jakob får man sanningen utan socker vilket kan leda till hetsiga diskussioner mellan oss. Jakob har lärt mig jättemycket just genom att han är så olik mig. Han har gjort mig modigare och utvecklat mitt sätt att tänka. Och dessutom har han gett mig hela sin underbara ursprungsfamilj! Som verkligen inte är någon dussinfamilj utan ett matriarkat med tongivande kvinnor. Av hans familj – och framförallt mamma – har jag lärt mig mycket om livet, världen, barn och vad som är viktigt. Det är en gåva som verkligen satt spår i mig!
Erica lärde jag känna 2008, när hon intervjuade mig till tidningen Amos. Jag älskade Erica direkt! Hon var så rolig, tjusig och karismatisk. Snart lockade hon mig till att ta en plats på henne frilanskontor, där det var fest när Erica var i rummet! Vi skrattade fruktansvärt mycket runt fikabordet och snart kläckte Erica idén till vårt första program Pikant i P4 Västerbotten. Sedan dess har vi fortsatt jobba tillsammans. Gjort En underbar pod och Husmorsskolan i P1. Erica har varit min webbredaktör och producerat mitt Sommar och Vinter i P1. Vi har föreläst ihop och skrivit en bok om utmattning och tja, gjort allt möjligt tillsammans.
Nu jobbar vi dock inte ihop, eftersom Erica bestämt sig för att helt byta yrkesbana. Men min vän kommer hon vara för alltid. Erica tänker på saker ur ett annat perspektiv – och när jag har vrålångest över något så ringer jag till henne. Hon är så krass och syrlig att hon petar hål på min oro och får mig att skratta åt mig själv. Och hon har också varit en stor mentor i mitt arbete. Visat hur man levererar, är proffsig och genomtänkt. Att man alltid ska försöka skruva lite till på materialet. Att man ska vara modig. Erica har gett många råd som jag tänker på i mitt skapande: Ju smalare spets desto vassare udd och Håll inte på att titta bakåt på klungan i skidspåret. Titta bara framåt och staka. Erica har hjälpt mig att förstå vad som är ”grejen” med mig och vad jag ska göra mer av. Dessutom har hon lyft in mig i professionella sammanhang och hjälpt mig fram. Precis den typ av vän man behöver vid sin sida när man är ung och ny i branschen!
Utan dessa tre personer hade jag varit en helt annan människa, på en helt annan plats. Och det är läskigt att tänka på hur vi råkade träffas men precis lika gärna hade kunnat missa varandra. Usch. Står inte ut med den tanken!
Här kommer helgen i bilder. Eller helgen är väl att stretcha begreppet – men här kommer torsdagen till söndagen.
Vi börjar i trädgården där jag på torsdagen satt och skrev i mina hängselbyxor från Monki.
-Ett skepp kommer lastat
-Med vadå?
-Med Beppe Wolgers i behå
På lunchrasten fick jag eld i baken och oljade verandan med roslagsmahogny. Är kär i tjärlukten.
Fort går det också. Torktiden är ett dygn, men det sa bara slurp.
Följde Folke till optikern i stan. Väntade och väntade och fotade mig själv som man gör när man ingenting annat tar sig för. Ännu olyckligt ovetande om vad som skulle komma i kommentarsfältet. Stor underhållning!
Gick en kvällspromenad i skogen. Första skogspromenaden efter vintern är gråtläge. Att slippa traska samma trista grusvägar man gått i ett halvår.
Gnuggade björklöv mellan fingrarna och inhalerade. Sedan gick jag hem och somnade som en sten och nästa morgon åkte jag till gymmet i stan. Inte många gånger kvar nu innan min PT får en bebis och jag måste klara mig själv. TVÅ navelsträngar som ska kapas!
Åkte direkt hem istället för att sitta kvar på spat och jobba. Hamrade ner några brådskande mail, förberedde ett samarbete och ringde samtal.
Åt lunch och läste bok samtidigt. Projektet att läsa om Maria Gripe fortsätter.
Snart kom Folke och Dahlia hem, för de slutar halv tolv på fredagar och de var överhettade och ville bada vattenspridare. Det slutade med att jag sprayade ner dem med slangen istället. Roligt ju!
Allt för snart kom också resten av familjen hem. Uffe bar rester av torsdagens ansiktsmålning, men det enda som fanns kvar av hans mask var ett kraftigt unibrow som gjorde honom sträng i uppsynen.
Tur att katter inte räds sådant.
Fler ville bada
Och jag grillade hamburgare. Hade hittat högrevsburgare med kort datum.
Fredagsmiddag på verandan.
Med massakrerad potatis.
Så skönt med helg! Till fredagsmys såg vi E.T som jag aldrig sett förut och fortfarande inte har sett eftersom jag somnade tio minuter in i filmen. Vaknade bara för att flytta mig till sängen och sedan sov jag i tolv timmar.
Slog upp mina blå klockan åtta på lördagen och efter frukostkaffe i solen satte vi igång med hus-städningen. Alla trasmattor ut. Essa fäller hår så det är rent upprörande! Trots att vi borstar henne flera gånger om dagen är det svarta tussar precis överallt. Överväger att snagga henne. Har någon av er läsare snaggat sin border collie någon gång? Hur blev det?
Efter städningen fortsatte jag med trädgårdsarbete. Engagerade också ungarna med hot om alla potentiella lärkkottar de kan få i hålfoten i sommar! Förutom att plocka kottar hjälpte de till att räfsa och kärra. Räknade till fjorton skottkärror med kvistar och löv.
Glad för arbetsamma barn – peppade dem med att vi skulle fika gott när farmor kom och sedan ta ledigt resten av dagen.
Och det gjorde vi! Jag rotade fram vinbärsrutor ur frysboxen och kokade kaffe
Blandade saft och sedan fikade vi och jäste i värmen.
Farmor läste tålmodigt bilderböcker för barnen
Och medan Jakob snickrade iordning lite i pojkarnas rum hängde jag tvätt och rengjorde min cykel och hojade till affären.
Fint på ditvägen!
Fint på hemvägen! Men jag hade givetvis glömt mina betalkort i fel handväska. Det fina med att bo i en liten by är dock servicen. Swishade Magnus i kassan som betalade maten åt mig och sedan cyklade jag hem igen.
Barnen hade gått in med farmor och satt och ritade. Jag la mig på sängen, läste och smyg-åt ostkrokar. Det är stunder som dessa som laddar upp ens inre batteri. Läsa och äta ifred!
Men så småningom var det slut på smyg-ätandet och det gemensamma ätande tog vid. Jag grillade igen.
Och gjorde årets första potatissallad.
Ulf fick ”sprida” Folke med slangen. Nytt kortverb som ersätter ”bada vattenspridare”. Varsågod och använd! Funkar även när vattenspridaren är sönder och man i själva verket ”slangar”.
På söndagsmorgonen väckte Ulf mig före skam. Det fick till följd att jag gick med kraftig ångest och tryck över bröstet hela förmiddagen. Sådär som sömnbrist alltid ger mig. För att bota sinnestillståndet gjorde jag en egen utflykt till Rödå Antik.
Antidepp-medicin att gå runt och kolla på allt fint jag absolut inte behöver. Köpte i slutändan bara två böcker, som jag absolut behöver.
Och när jag kom hem ringde jag Elina och så gick vi en promenad. Hon var gråtmild och jag var grinig – men det blev absolut inte värre av promenaden. Fotade en ful spricka i vägen men upptäckte senare att jag i själva verket fångat en fantastisk himmel. En metafor för hela söndagen.
In och vika tvätt och långprata med Anna som också gick runt och muttrade, plockade och städade hemma hos sig. Kände mig en smula lättare till sinnet sedan det trista blivit gjort i sällskap av en annan stackare.
Ställde mig för att laga middag, men blev skrämd från vettet.
Av en vätte! Så bisarra proportioner som kom hasande att jag hann bli riktigt rädd. Farsans gummistövlar i storlek 44 och morsans anorak och trädgårdshandskar.
Han lyckades dock oskadliggöra sig själv genom att stå på näsan i gräsmattan och bli fast där en god stund.
Det var min helg i bilder, det! Men nu är det måndag. Jag och Malin spelar in podd och sedan ska jag göra allmänt tråkiga saker som att beställa tid för service av bilen och därefter rekonditionering. Volvon har inte städats sedan i juli och är en sanitär olägenhet. Eller angelägenhet. Ja, det är kort sagt angeläget att bilen blir sanerad.
Ju äldre jag blir och ju mer jag ser – desto starkare blir min förundran över kvinnors resiliens världen över. Det är kvinnor och mammor som får jorden att snurra. De tar hand om barnen, håller ihop familjen, försörjer sig och bär hela samhällen på sina axlar. Att ge styrka och stöd till kvinnor är därför en av de viktigaste insatserna i biståndsarbete. En kvinna som får hjälp, hjälper nämligen hela sin familj. Och därför är det också en extra stor tragedi när mammor går bort. Den familj som lämnas kvar tappar sitt nav och sin trygghet.
Nyfödd bebis på Panzisjukhuset i Kongo
Till Mors dag har jag klargjort för barnen att jag önskar mig en enda sak. Ett bidrag till min insamling för säkra förlossningar. Varje dag dör ungefär 800 kvinnor av sin graviditet eller förlossning. Mest sårbara är unga flickor och kvinnor som lever i fattigdom, på landsbygden eller som befinner sig på flykt. Vi vet 9 av 10 dödsfall skulle kunna förebyggas med rätt vård.
Jag har ett oerhört starkt minne från när jag besökte regionen Turkana i Kenya och träffade en kvinna som dagen innan fött barn i 40-gradig värme, ensam under ett träd ute på stäppen. Ingen vård, ingen hjälp. En pinne att bita i som enda smärtlindring. Sedan bara hon och barnet. När vi kom satt hon i sin hydda med den lilla bebisen knuten mot kroppen. Värnlösheten var enorm. Hon och alla hennes barn sov på marken om nätterna och där fanns det skorpioner. Bara att blunda och sova var förenat med livsfara.
Panzisukhuset i Kongo. Barnmorskan Miranyo, nyblivna mamman Karubi och sonen Exauce
Genom Läkarmissionen kan du ge en kvinna rätt till en trygg förlossning, på sjukhus i Tanzania eller Kongo. En gåva som räddar liv! Jag har därför startat en Mors dags-insamling. Att bekosta någons säkra förlossning kostar bara 180 kronor och mitt mål är att samla ihop till minst hundra säkra förlossningar. För det behöver jag såklart er hjälp, men jag tvivlar inte på att vi kan nå målet. Jag vet ju sedan tidigare att ni som läser min blogg är en ovanligt givmild skara. Ge en gåva till din egen mamma eller önska från dina barn. Om inte vi mammor och kvinnor står upp för mammor och kvinnor – vem ska göra det då?
Stolta, nyblivna mammor
Stoltheten över och kärleken till våra barn är någonting alla vi mammor delar och som förenar oss. Oavsett var vi kommer ifrån.
Hammocken är uppställd så nu tar jag med morgonkaffet ut i trädgården. Ljummet och skönt när jag sätter mig till rätta och börjar gunga. Första gången den här säsongen. Sörplar av det heta, känner doften av vått fjolårsgräs och hör ljuden från de tusentals fåglar som häckar vid sjön nedanför mitt hus.
Så börjar jag gråta. Av glädje men mest av lättnad. Att vi tog oss ända hit. Varje år är det ett sådant mirakel. Se, det gick att överleva! Ljuset kom tillbaka igen. Jag gillar vinter och jag tycker mycket om snö och ändå känns det svårt att klara sig hela långa mörka årstiden igenom. Men när våren kommer får man belöningen för kampen.
Men det kan hända att det inte bara är glädje och lättnad som får mig att gråta denna skira, vackra vårmorgon. Det kan också vara den annalkande mensen som gör mig skör.
Igår kväll skickade jag in det sista på mitt manus. Det är nu i stort sett komplett. Några små ändringar och justeringar här och där behövs, men själva stommen är klar. Nu på slutet har det gått lätt. Jag har sett målet hägra och belöningen vänta. Vilken är belöningen då? Jo att få börja med nästa bok! Det är alltid nästa projekt som är det roliga att tänka på. Uppstart är roligare än avslut och för att orka hela vägen till avslut behöver en lockande uppstart vänta på andra sidan. Framöver siktar jag på att ge ut två böcker om året. En på hösten och en på våren. Den jag ska börja på nu kommer lagom till nästa vår. Allt är på sätt och vis en del av samma bokserie. Ni kommer att förstå.
Jag ska snart snyta mig och torka tårarna, dricka upp mitt kaffe och ta itu med arbetsveckan. Men först ska jag bara sitta här och gunga en stund och njuta doften av förmultnande fjolårsgräs.
Igår kom jag hem efter tio dagar borta. Först Borås och Annas promovering, sedan Mollösund med pappa och Anna och sedan skrivarresa med Malin i Lysekil! Så glad för resan eftersom jag kommer hem med ett manus som är i stort sett färdigt. Har känt otrolig skrivro.
Jag frågade mina instagramföljare var på västkusten vi skulle åka och var vi borde bo? Absolut flest rekommendationer fick Strandflickornas i Lysekil. Så då bokade vi det. Jag och Malin hyrde en våning i Gula Villan.
Löjligt fint inrett!
Ursköna sängar där jag och Malin kunde ligga och instagramscrolla och snacka skit på kvällarna.
Älskar hotell med hemkänsla och fina detaljer.
I detta hörn spenderade jag majoriteten av min skrivresa. Inte så ergonomiskt, men mysigt. Skriver alltid helst i säng och Malin alltid helst i soffa.
Något vidare väder hade vi inte under skrivresan. Men det gjorde ingenting för det gav oss bara mer skrivro. Men en dag sken solen ändå några timmar!
Vi packade med oss goda saker till lunch och gick ner till vattnet.
Malin var irriterande snygg i baddräkt. Hon skulle ”bada”. Varje gång Malin ska bada på våra skrivresor består badet av att hon går i till fotknölarna och sedan hoppar omkring och svär för att det gör ont. Sedan går hon upp och ringer hem till sin man och skryter om att hon badat i havet.
Sedan tillbaka till arbetet. Det är något konstigt med denna skrivresa, för hur kunde vi få så enormt mycket gjort? Malin åkte dit med 100 000 skrivna tecken som jag tror att hon hållit på med i kanske ett halvår? Under 2 1/2 dag skrev hon 50 000 tecken till! Och jag som under våren i snitt lyckats skriva ett kapitel i veckan hann under 2 1/2 dag skriva TRE kapitel!
Roligt förstås. Men vad fasen gör jag för fel hemma? Trots att jag blockar hela skrivdagar får jag så lite gjort.
Vi har haft enklast möjlig mathållning. Ost och oliver till lunch. Ost och oliver till middag. Varje minut är dyrbar så här ödas inte tid i onödan.
Men ville vi hade vi kunnat ha en enorm middagsbjudning här också.
Okej här kommer lite fina bilder på inredningen i vårt hus. För att fina bilder från fina hus alltid är kul!
Stort härligt kök
Roliga inredningsdetaljer.
Jatack till lampan.
Även denna.
För att inte tala om denna skönhet.
Min inställning till båtar in fönster känner ni redan till. Men tyvärr passar det inte lika bra i en villa i norrlands inland.
Pampig piedestal och solsäng i rotting. Jag tar rubbet!
Tecken på ett bra hotell? Riktigt gamla inredningsdetaljer och inte bara nya kopior. Levande växter. Mysiga grejer att fästa ögonen på.
Vill ha en lika söt miniatyr av mitt eget hus!
Skrivardagarna började 07.30 med att vi gick upp och åt frukost.
Yrvaken kvinna försöker ta sig samman inför dagen.
Perfekt kokta gårdsägg
Och nypressad juice.
Man måste ha stadiga saker för att orka skriva.
Sedan tillbaka till huset, slå upp datorn och sätta igång. Lika skräckblandat jämt. Men det är det som är så skönt med att åka på skrivresa med någon annan. För båda kämpar med samma sak. När jag kört fast och tankarna börjar vandra så ser jag att Malin sitter med pannan i djupa veck och hamrar på tangentbordet. Och då får jag kraft att fortsätta. Sedan varje lunch och fikapaus debriefar vi hur det gått, dryftar våra farhågor om att allt man gjort i själva verket är skit och berömmer varandra för hur många tecken vi hunnit.
Vi gick en stormig promenad under hotande skrivkramp.
Himlen hotades tillbaka.
En hade nästan inga kläder
En hade alla och hon vann!
Gulligt hus som förde tankarna till Storm-Stina.
Pampigt hus som förde tankarna tillbaka till manuset som låg och väntade där inne.
Sista timmarna i Lysekil skrev vi på restaurang och kompislyssnade på podd och kände oss ganska nöjda med oss själva. Vår första skrivarresa gick till Kreta – men det kommer vi aldrig göra om. Känns i efterhand helt sjukt att flyga utomlands för en sådan sak. Nä, för all framtid blir det istället skrivresor till diverse små svenska pärlor. Finns många platser att upptäcka och många vattendrag för Malin att ”bada” i.
Så vaknade vi i prästgården i Mollösund. Jag hoppade in i duschen innan vi gick vi ner och åt frukost.
Mysigt att vara själv med pappa och Anna. Hinna prata länge och ostört om sånt som inte går när alla barn är med.
God frukost och väldigt fridfullt
Satt länge och tog tretår.
Sedan besteg jag och Anna utkikspunkten.
Anna i tröja hon precis virkat klart.
Sitta och titta ut över horisonten, se segelbåtar försvinna i diset och tänka på att hela den långa, ljuvliga våren och sommaren ligger framför en!
När vi kikat färdigt hoppade vi in i bilen och körde vidare med siktet mot Lysekil. Vi fick tips på pensionatet om att ta vägen via Ellösa och stannade till hos Fröken Trulls.
För där fanns antikviteter. Och sånt missar jag helst inte.
Gick runt länge och spanade på allt kul.
Spegelhej!
Rara gamla leksaker
En massa fina matgrupper
Och båtar!
När jag kommer hem igen ska jag göra om. Tycker det är sån trevlig sommarstugekänsla med alla som har båtar i fönstret, glasflöten med nät runt, korkar, snäckor och andra strandfynd bakom bubbliga glasrutor. Det passar förstås bäst när man faktiskt bor vid havet. Men jag vill få till lite mer sommarstugekänsla i mitt hem sommartid. Klart inspirerad att åstadkomma något liknande hos mig, med det som kan passa.
Fattade intresse för den förtjusande brickan
Därefter kollade jag in pelargonutställningnen. Blev förälskad i sorten Romeo men vågade inte köpa med mig en stickling hem eftersom det är en sådan lång resa. Ångrar mig lite nu
En annan rar och udda pelargonsort jag aldrig sett förut.
Vi gjorde oss ingen brådska utan strök runt där ett bra tag och luktade och kände.
Blev svårt förtjust i denna rara sommarblomma till trädgården.
Önskar det gick att få tag i lite roligare sommarblommor i Västerbotten. Men det är bara något slags standardsortiment som finns i butikerna.
Anna som kör bil hem kunde köpa på sig lite roliga plantor. Lyckosten.
Jag hälsade också på de gulliga hönsen innan vi brände vidare med bilen. Det är ju INGA avstånd här nere. Allting är liksom nästgårds. Ovant för en norrlänning.
Strax innan Lysekil stannade vi vid en camping och dukade upp matsäck vid stranden. Viktigt att ha med sig goda grejer på utflykt.
Sitta i solen, fika, prata och titta på fiskmåsarna. Skönt att semestra med de som har exakt samma intressen.
Sedan började jakten på strandfynd. Snäckor är så exotiskt för mina pojkar. Gick runt och letade och plockade lite att ta hem till dem.
Medan doktorn i redesign samlade ihop vartenda uppspolat plastsnöre hon kunde hitta. För att ta hem och ”designa något” av. Väldigt oklart vad. Men hon var nöjd med sina skatter.
Rädda världen en snörstump i taget. Förstår också varför de infört plastkorkar som sitter fast på förpackningarna för hälften av plastskräpet på denna strand vad just korkar av olika slag.
Sedan checkade vi in på hotellet som så många av er tipsat om när jag frågade om råd på instagram – nämligen Stranflickornas i Lysekil.
Vi blev inte besvikna om jag säger så.
Mycket fint i varje rum!
Stort plus för äkta växter.
Mysiga grejer överallt.
Vi drack ett glas bubbel i trädgården…
…med en liten godbit. Sedan begav vi oss ut för att upptäcka mer av Lysekil. Lysekil har liksom haft en lockande klang ända sedan jag i mellanstadiet läste Eddieböckerna av Viveca Lärn.
Givetvis gick vi till kyrkan
Och sedan den gamla delen av stan med gulliga små hus.
-Kan du dokumentera dessa fina färgkombinationer?!
Anna knäppte ett kort. Jag är väldigt glad i örhängena som jag fått i present av henne, från You do you
Vi läste på alla små skyltar och plakat som fanns.
Och jag blev inspirerad av de söta cafégardinerna. Vill ha något liknande hemma hos mig! Gula hus är för övrigt min favorit. Men jag har tänkt på att de verkar minska i antal, till förmån för grå villor. Synd tycker jag.
Efter en lång sväng längs strandpromenaden
gick vi tillbaka till hotellet och åt en tidig middag.
Chevretoast till förrätt för pappa och Anna
Och räkröra för mig!
Och sedan somnade vi gott på hotellet efter att ha tittat på partiledardebatt i SVT och retat upp oss. Och idag måndag är papparesan slut. Anna och farsan är på väg tillbaka till Borås medan jag sitter här och skriver och väntar på att Malin ska anlända från Kalmar. Sedan tar fyra dagars skrivresa vid. Då hoppas jag hinna färdigt med hela mitt bokmanus. Pressen!
Sedan packade vi ihop våra pinaler, hoppade in i bilen och drog på farsans sjuttioårsresa.
Första anhalten blev hos våra kusiner i Göteborg. Har åtta kusiner och fyra av dem bor i Göteborg. Nu hälsade vi på tre av dem och fikade och hade så mysigt.
Tycker så mycket om min släkt och känslan och vetskapen om att man på något sätt hör ihop – trots att man inte träffas så ofta. När vi fikat färdigt och vinkat hejdå körde vi mot….
Mollösund! Min pappa som varit överallt i Sverige utom just Bohuslän, hade önskat att vi skulle åka hit. Och jag och Anna tyckte att det lät som en bra idé. Vi hade bokat en natt på Prästgårdens Pensionat i Mollösund.
Och vi blev inte besvikna.
Väldigt hemtrevligt och mysigt.
Med en fin punchveranda
Och ett rart litet kök.
Vackert gammal glas i verandan – precis som det ska vara.
När vi lämnat packningen på rummet gick vi ut för att upptäcka Mollösund.
Skulle ju gärna vara prästgårdsfru här. Vi traskade iväg
Ja, jag gör knappt annat.
En sån fin gammal kyrkogård med krossade blå musselskal på gravarna, på långt håll trodde jag först att det var violer.
Älskar att segla. Så ledsen att det inte skett på många år. Brukade segla med min faster och hennes man i Kalix skärgård när jag var barn.
Vackert vid horisonten
Vackert framför horisonten.
Eternit är inte skit. Tvärtom det sötaste jag sett.
Jag skulle kunna ägna hela mina semestrar åt att bara åka runt och kolla på hus, färgsättningar, staket och vad folk sätter i sina fönster.
Anna tog en bild och jag hoppade till när jag såg mig själv. Blek som ett lakan. När jag kommer hem är det jag som sätter igång med brun utan-solen.
Vi (pappa och Anna) tog en öl på en uteservering, sedan strosade vi vidare.
Bland tångdoftande fiskeredskap
Och söta småhus.
Älskar blindfönster med gamla solblekta gardiner.
Och färgställningar som poppar
Förlåt för bildbomb men här kommer ett gäng underbara färger och hus som jag fastnade för.
Detta gör mig lycklig
Kolla så fint! Forsythia, blåa spröjs, blommande körsbär, grönt staket och skir grönska…
Glo på gulliga hus. Höjden av underhållning.
Så fint att allt står huller om buller i en enda röra
Gick förbi den gamla museihandeln som tyvärr hade stängt. Önskar SÅ att jag fått gå in och kika.
Men fick nöja mig med skyltfönstret.
Kan bara tänka mig hur myllrande och fint det är under sommarhalvåret.
Samtidigt tänker jag på hur det ska kännas att bo i någon annans semesterparadis. Där de finaste husen står tomma nästan hela året för att de köpts upp av folk med stadslöner som bara kommer några semesterveckor om året. Så att de som kanske skulle vilja bli bofasta inte ens har råd att försöka…
Jag och farsan älgade på till restaurangen, eftersom hungern blev besvärande.
Musslor till mig och Anna. Pappa rynkar på näsan åt ”mollusker” så han valde istället kött.
Och jag tänkte lite till på döden, men mest på livet och hur fint det är!
Och sedan gick vi hem och la oss på rummet och vilade fötterna inför nästa dags äventyr.
Igår blev det då promoveringsfest! Vi klädde upp oss till tänderna i juvelfärgade plagg.
Rubin, smaragd och granath.
Anna bar såklart någonting hon skapat själv av gamla festplagg som dekonstruerats. Färgerna gav starka Sara Danius-vibbar. Loppade klackskor, väska och ett halsband hon tillverkat av olika isärklippta halsband som trätts om på nytt. Hon var vacker som en dag! Och helt i temat på sin egen avhandling Redesign foundations som handlar om hur man kan ta hand om överblivet material och förlänga dess livslängd med hjälp av redesign.
Själv bar jag en grön festblåsa jag fyndat på loppis för många år sedan och bara väntat på att hitta ett användningstillfälle för. Sjuttiotal med härlig cape och rejäl urringning.
Kombinerade den med en lila väska jag lånat av Anna, hennes strassörhängen med gigantiska gröna stenar samt silvriga platta skor. Vi kände oss så fina!
Stolt som en tupp när Anna fick ta emot hatten, ringen och diplomet.
-Vi lyckönskar dig, vittberömde doktor.
och sedan trippade hon över parnassen medan promotorn hälsade
-Far väl konstnärlig doktor!
Och så var allt klart. Klang, jubel och mingel.
Vi stannade på halva middagen ungefär, innan jag skjutsade hem farsan och mina systerdöttrar. Vi svängde förbi affären och köpte fredagsmys på vägen.
Och kom hem när det började skymma.
Då slängde vi av oss finkläderna, kröp ner i soffan och kollade på Husdjurens hemliga liv. Tills Anna oxh Clemens ringde och ville ha hämtning och jag gjorde en utryckning i natten, iförd enbart morgonrocken.
Puh. Och idag är jag, Anna och pappa på väg till pappas sjuttioårsresa som planerats och skjutits upp i en himla massa år. Hörs imorgon.
Igår åkte vi till Ulricehamn. Juni hade en grej hon skulle göra och under tiden gick jag, morfar och min systerdotter Lykke en promenad. Den första vårpromenaden. Så vackert att man kan gråta åt’.
Över böljande kullar och slingrande grusvägar.
Vitsippor i massor
Som Lykke givetvis plockade.
Bar min klänning från London och en Marlene Birger-väska jag lånat från Anna.
Näckrosblad och näckrosblom
solgul kabbeleka.
Allt fick liv när sommarn kom.
Vi fick lust att leka.
Obligatoriskt att börja sjunga på Sommarens dörr så fort man ser minsta kabbleka. Tar genast altstämman eftersom det var den som jag sjöng på kören i gymnasiet.
Morfar och Lykke. Hand i hand med kepsen bak och fram.
Vi stannade givetvis och klappade hästarna i hagen
Snyggaste häst jag sett!
Med en hästtokig systerdotter får man klappa alla mular man kommer åt
Synd att man är allergisk och blir igentäppt efteråt.
Hittade också ett perfekt klätterträd för Bertil och skickade bild till honom.
När vi var färdiga åkte vi in till Ulricehamn och gick på loppis.
Mycket fint men köpte inget.
Så mysigt i Ulricehamn ju!
Vi flanerade runt, jag följde flickorna för att handla lite sommarkläder medan morfar väntade i solen på en bänk.
Sedan vankades det årets första mjukglass
Och därefter körde vi hem igen och åt ännu en middag på uteplatsen. Så mycket som slagit ut under dagen!
Torsk och ramslöksmajonnäs.
När vi ätit upp nålade Anna flickornas promoveringskläder. De ska följa med på middagen såklart och bär diverse secondhandplagg som Anna sytt om. Jag prövade även min klänning och fick låna några matchande loppade skor och smycken från syrrans garderob.
Jag sydde dock inget. Jag bara solade och hade det riktigt, riktigt härligt! Ikväll blir det promovering för Anna som alltså är Sveriges första modedoktor i redesign. Som vi fattat hela livet att hon skulle bli eftersom det enda hon ägnat sig åt på fritiden varit att redesigna gamla kläder till sin egen garderob.
Kvart över elva igår hämtade syrran och syskonbarnen mig på stationen i Herrljunga. Såå mysigt att kliva av, knöla ner jackan i handväskan och insupa våren. Sedan åka den slingriga vägen hem till syrrans hus.
Tåg-outfiten!
Alla var himla trötta så efter lunchen la vi oss och sov i skuggan och solen. Då och då vaknade jag till och var antingen för varm eller för kall och bytte sovplats. Det var som en helt underbar sommardag – melon, saft och oliver som snacks och sedan spelade jag och min systerdotter 500 under parasollet.
Förtjusande färgkombinationer.
När det blev middagsdags gick vi och plockade ramslök till en majonnäs.
Vitsipporna i full blomning
Bisarra mängder ramslök!
Vi plockade hela korgen full utan att det ens märktes vad vi gjort.
Hem och göra pesto!
Anna i blus sydd av duk från Alma Tegström plus någon slags gammal byxkjol från Zara tror jag.
Gullig!
Mixade ramslök och olja till en grön sörja, silade genom finmaskigt nät och använde sedan som oljan som i en vanlig majonnäs, efter detta recept.
Vi tände grillen
Och Juni fick inspiration och dukade fint
Så härliga färger och härlig utsikt
Min syrra har skåpen full av lika mycket roligt porslin som jag har! Fast i annan stil.
Porslin gör mig lycklig! Min faster Inger hade också skåpen så här fulla med rekvisita och prylar och när hon bjöd på festliga middagar var det jag och Anna som fick rota i alla vitrinskåp och duka som vi hade lust till!
Den färdiga ramslöksmajonnäsen var så god att vi åt den med sked ur skålen!
Sedan åt vi och jag berättade allt om vad som hände i London på vårt otroligt otrevliga besök på Gordon Ramsays restaurang.
Juni och Clemens hade en kladdkaketävling där de bakade varsin kladdkaka som vi fick bedöma. Junis kaka vann! Både på smak och utseende.
Efter ett parti kubb i trädgården läste jag för flickorna som skulle gå och lägga sig. Madicken.
Tänk att den boken handlar om mina systerdöttrar. En Madicken och en Lisabeth på pricken. Undrar om de vet om det? När jag tänker efter hade också jag och Anna samma dynamik mellan oss. Så kanske är det bara så att Astrid lyckades fånga exakt hur systerrelationer ser ut? Låter sannolikt.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
