Etikett: Blommor & Trädgård

Hösten inspirerar mig till att göra vackert med naturliga material. Binda kransar, plantera höstblommor, samla vackra kottar, stenar och pinnar och göra små arrangemang.

Det enkla, rustika är ofta det vackra. Som ett grovt juteband i en enkelt dekorerad dörrkrans. Man kan förstås göra egna kransstommar och klä med mossa eller ris – men om man investerar i en rejälare stomme så kan man ta fram och återanvända den varje år.  Den här stommen från Panduro Hobby är väldigt fin i sig själv  – och jag dekorerade den genom att sticka fast lingonris och vita ljungkvistar. Ett bra knep för att fästa en dörrkrans utan att behöva göra fula hål i dörren är att trycka fast snöret med ett platt häftstift ovanpå dörrbladet.

Vackra kort som inbjudningar till höstens festligheter kan man göra av blad, kvistar och blommor. Fäst blomsterdelarna på kortet med en dutt från en limpistol för bästa resultat.

Kransar är inte bara vackra på dörren utan också som bordsdekoration. Här har jag planterat ljung mitt i en krans av kottar och stuckit fast renlav runtom. Arrangemanget är fint på farstubron – eller som bordsdekoration på fest om det ställs på ett fat!

Ett sätt för gästerna att hålla ordning på sina glas är att fästa små etiketter med namnlappar på dem. Och istället för isbitar kan man lägga frysta hjortron eller lingon i glasen. Svalkar gott utan att spä ut drycken.

Inlägget är ett annonssamarbete med Panduro Hobby

Nu under hösten blir pelargonerna allt tröttare så vill man köpa blommande växter till sina fönster får man tänka till litegrann. Min favoritblomma är doftranka. Den har ett vackert växtsätt och man kan leda den runt en båge eller runt en fönsterkarm eller helt enkelt låta rankorna hänga ner från en höjd. Blommorna doftar ljuvligt! Det är så att man blir berusad på kuppen. Fullt i klass med hyacinter eller pioner – dessutom känns de sådär skira och gammaldags som jag vill ha dem. Lättskötta är de också. De får bli mitt söndagstips till er!

I september blir jag plötsligt pruttless på sommaren och att till varje pris försöka hålla kvar den. Nu vill jag ha höst! Plantera ljung, plocka in rönnbär och göra buketter av röda löv, binda kransar och ställa ut prydnadspumpor. Den här hösten känns hoppfull på något vis. Många jobbiga saker ska bli avslutade, många nya bra saker påbörjade. Och nu när gårdsbutiken stängt och vi avvecklar odlingarna för säsongen så får jag ett lugn i hela kroppen. Jag är så glad att odlandet är cykliskt. Att det föds och dör varje år. Att man får en ny chans. Att det kommer en ny säsong. Men däremellan en vinter för andhämtning och utpustning. Det behövs verkligen.

Jag är ju egentligen ingen utemänniska utan gillar att vara inomhus. Och på sommaren drabbas jag av någon slags undermedveten stress över vädret och tvånget att vara ute. Jag känner det inte särskilt tydligt just då  – däremot märks det på hösten när det plötsligt är helt okej att knappt sticka näsan utanför huset på en hel helg. Då känner jag hur jag längtat efter att stanna inomhus.

Nu välkomnar jag den sprakande, friska hösten och slutar spjärna emot.

Flera har frågat om de fina växterna som syntes i min mormorsrabatt i första avsnittet av Claras Gård. Jag har faktiskt en ritning med alla sorter uppskrivna, som jag gärna delar med mig av. Rabatten är åtta meter lång och två meter djup så det gick åt rätt så många växter. Min önskan var att få en rabatt med klassiska mormorsblommor, så som rosor, flox, astilbe och löjtnantshjärtan. En rabatt som passar tidsmässigt med vårt trettiotalshus.

Eftersom Gunnel Carlson bor utanför Malmö och inte är så van att anlägga rabatter så här långt norrut så tog hon lite hjälp med sortvalen. Hanskogs plantskola i Umeå gjorde den utmärkta skissen med växter som passar på den här platsen, i zon 5/6 där jag bor. Som ni ser så satte vi växterna ganska tätt så om några år kommer jag få dela på perennerna – men det tycker jag bara är bra för på det viset har jag ju en egen liten ”plantskola” på tomten – som jag kan hämta växter ifrån.

Gunnel sa något som jag tog fasta på och det är att perenner ofta trivs bättre i norra Sverige än i södra. Då snön ger ett skyddande täcke och nätterna är kortare om sommaren. Det kan vara en fin sak att tänka på som norrlänning – då man lätt blir lite misslynt över allt som inte går att odla så här långt norrut…

Vår tomt är under ständig bevattning. Min stackars häggmispelhäck som planterats om på ett nytt ställe har fått en smärre chock och gått i dvala för vintern. Men vattnas behöver den alltjämt. Den här renoveringen har – utan konkurrens – varit det jobbigaste jag upplevt i denna väg! Att ha så mycket folk, maskiner och ljud omkring sig under så långt tid. Och få in så fruktansvärt mycket grus och skit i huset – det känns lite som att jag just nu inte har någonstans att ta vägen. Jag jobbar ju dessutom hemifrån så det är ju inte som att jag kommer ifrån det på jobbet heller.  Att renovera kök var i jämförelse med detta hur smidigt som helst! Och då gjorde vi ändå det mesta själv istället för att leja bort det…nåja, jag ska nu inte klaga för det är ju ändå roligt att göra om och göra bättre!

Jag flydde fältet denna söndag och drog in till stan för att göra ärenden. Och dra på trissor – jag köpte ett par byxor! Ett par superhöga utställda sjuttiotalsdoftande jeans.

399 kronor från H&M. Som hittat då jag insåg att jag nog ändå behöver åtminstone ett par byxor i garderoben.

Men strunt i byxorna ett tag. Här ser ni utsikten från vår grusade gårdsplan. De är inte färdig – bara nästan – och mellan gårdsplanen och gräsmattan ska det stickas ner ett cortenstål. Och jorden ni ser längst bort ska bli gräsmatta såklart. Den sår jag in om någon vecka när grävningarna är färdiga

Nu räknar vi ner tills allt grävande och grusande är klart på gården – förhoppningsvis är det inte mer än någon vecka bort. Det känns hoppfullt!

När mitt eget hem är ett enda gytter av lera, traktorer, sand, byggskräp och bröt från förr och nu – då är det så underbart att kunna öppna datorn och fly hem till någon annans fina värld istället. Jag blir inte stressad av att se vackra bilder från vackra hem och trädgårdar. Jag jämför mig inte med det jag ser. Jag försöker bara att njuta av bilderna som ger mig ro, inspiration och en stunds estetiskt vila. Det är ett sätt att skärma av mitt eget liv – när det för stunden inte är särskil trevligt. Också ett sätt att fokusera på det fina som ska bli istället för det fula som just nu är.

Så denna vackra augusti där det är stört omöjligt att njuta på vår egen gård – denna månad ägnar jag åt att lite mer än vanligt dyka in i andras världar och njuta av deras vackra bilder. Som den här – från Kammebornia – där allting är slitet på det rätta, vackra och vilsamma sättet!

Tycker att det kan vara himla fint med en rejäl, stabil vas. En sådan där pjäs som kan stå på golvet om man så vill. Ett tips är att hålla utkik efter gamla tvättkannor av den typ man förr i tiden fyllde med vatten och hade stående på sin lavoar. De är vanligtvis av storlek XL och eftersom lavoarer med tvättkannor och fat sällan används idag är de också ganska billiga att köpa begagnade. Hittade denna pjäs på loppis för en nätt peng och den är redan en storfavorit hemma hos mig. Tror den är närmare 45 cm hög även om storleken inte riktigt framgår av bilden där den snarare ser pluttig ut!

Okej håll i er för här kommer några bilder från vår tomt som vi är i färd med att göra om. Osminkat och precis så fult som här är just nu. Tankarna vandrar till Morran och Tobias. Men det är ju så kul med före och efterbilder så här kommer före i all sin prakt!

Det här är alltså vårt fina gamla hus som någon gång under femtiotalet fått en hemsk takkupa och en bro som inte är dimensionerad för huset. Takkupan ska plockas bort till våren och balkongdörren likaså. Redan nu ska själva balkongen och farstubron bort för om några veckor kommer trädgårdsanläggaren hit och gräver upp hela vår vattensjuka, bövliga och knöliga tomt. Ljuvlighetens ljuvligheter! Bakom huset anar ni vårt garage. Själva vårtan på vår gård. Lytet, finnen, utslaget.

Den ska mejas till grunden för den är inte bara ful utan också helt o-funktionell. Det regnar in och bilen ryms inte. Albin och Ulrika ska rita ett nytt garage/förråd åt oss i gammal stil. Det bygger vi nästa sommar.

Ja här ser ni själva vidden av eländet. Ni kanske förstått varför just denna vinkel inte är den mest väldokumenterade på bloggen? Detta har vi stått ut med sedan vi flyttade in för sex år sedan…det gäller att ha tålamod när man köper ett gammalt hus.

Men nu pågår alltså rivning för ett nytt garage och en ny fin gårdsplan ska ta plats.

Jakob och Albin arbetade med att riva garaget idag samtidigt som hantverkarna kom och hjälpte oss riva ner balkongen.

Och pang bom så hade den rasat ner. Och här framme ska alltså vår lilla punschveranda/inglasade farstu bli till.

Fönster och dörrar har jag köpt på blocket och de ska renoveras byggnadsvårdsmässigt. Och nästa år ska hela huset målas om så att allt harmonierar. Visst är de fina?!

Och här är några enkla skisser på hur ungefär hur slutresultatet kommer att bli! Längtar ihjäl mig nästan. Och inte bara efter utbyggnaden utan precis lika mycket efter att göra om hela trädgården. Vi har otroligt vackert läge på vår gård – men jättedåliga jordförhållanden. Det är dessutom rätt nedgånget och sjaskigt utvändigt för vi har inte orkat hålla efter villatomten utan fokuserat mer på odlingarna och jordbruket. Och inte minst husets insida! Men att inte ha en trädgård att fixa i när man verkligen har ett trädgårdsintresse  – det är ju som att vara en sjöman utan båt.

Det känns mao rätt fantastiskt att äntligen få de där krattade grusgångarna, klätterrosorna, den gammaldags trädårdsgruppen och syrenbersån som jag alltid drömt om!

Den här sommaren orkar jag inte lägga två strån i kors för att göra fint i vår trädgård. Första veckan i augusti ska nämligen hela trädgården göras om. Och då menar jag verkligen hela. Vi har ju ingen trädgård att tala om – bara världens bövligaste gräsmatta och några missprydande träd och en ful häck. Men nu ska skiten bor och här ska en tidstypisk gammaldags trädgård anläggas. Med grusgångar och häckar och äppelträd och syrenbersåer. Ja kanske till och med en liten damm, det har vi inte beslutat om riktigt ännu.

Det här är en dröm jag gått och burit på ända sedan vi flyttade in! Vi har ju egentligen en fantastisk tomt och utsikt – men det behövs drastiska åtgärder för att få det fint. Eftersom vi bor på sluttningen av ett berg så rinner allt smältvatten ner på vår tomt på våren, som blir lerig och vattensjuk!  Så i samband med att vi fixar vår lilla punschveranda och ny entre ska här grejas iordning ordentligt på tomten också. Dessutom ska vårt hemska trasiga, sjuttiotalsgarage jämnas med marken. Nästa sommar bygger vi nytt i gammal stil istället!

Jag är så otålig att det inte är riktigt klokt – samtidig som jag försöker låta bli att tänka på det för mycket. För inte förrän nästa sommar kommer vi ju verkligen kunna njuta frukterna av vad vi gjort. I år blir det mest att göra det uppgrävt och fult. Men så är det väl med alla renoveringar? Det måste bli värre innan det kan bli bättre!

Än är det ingen vidare vårvärme här uppe så i brist på en vindstilla punschveranda hänger jag i växthuset. Vill barabarabara vara där. Varmt, ljust, vindstilla och dessutom doftar det helt fantastiskt av all fet och solvarm jord. Idag planterade jag om pelargonerna. Några övervintrade, några nyinköp. I stora rymliga krukor. Nu har jag pelargondjungel här hemma

Min tre i topp för pelargoner är:

Mårbacka på grund av uppenbara skäl (finast) plus att den är av de få pelargonsorter jag lyckas övervintra.

Dr Westerlund på grund av doften och den härliga stökigheten i bladen

Alla brandbilsröda pelargoner som känns fyrtiotal på något vis. Speciellt ihop med blårutiga gardiner som fladdrar vilsna i vinden

Istället för att krypa ner under filten i soffan, skavfötters med Jakob och gömma mig från mörker och kyla som jag gjort varje helgkväll det senaste halvåret så går jag runt här hemma i solen. Fixar och donar. Plockar och arrangerar blommor. Tar en sväng ut med hunden och lyssnar på fåglarna i trädens kronor.

Det är ett annat liv nu. Det går inte att förstå att det är samma hus i samma land. Precis allting  blir annorlunda när ljuset återvänder. Jag känner mig personlighetsförändrad. Mitt morgontrötta jag vill plötsligt inte ligga kvar i sängen. Utan upp. Ut. Iväg.  Och istället för att hoppas slippa gå med hunden tjafsar vi om vem som ska få ta morgonpromenaden. I allt det ljusa och doftande.

Hur mycket skulle man inte uträtta om det var så här ljust, ljumt och enkelt jämt?

Å suck vilken vecka detta utvecklades till. Sjuka barn, krassliga föräldrar och en hopande jobbörda. Nu har det dock lättat lite och i helgen kommer Jakobs mormor och hjälper oss med barnen. Vi siktar nämligen på att sätta plast på växthuset på söndagen. Det är ett stort och lite läskigt jobb som kräver åtta vuxna för att klara av. Vi har samlat ihop några vänner som ska hjälpa oss så det ska nog gå bra. Men ändå – lite läskigt för plasten som ska sättas på är enorm (växthuset är ju 300 kvadratmeter). Men när det sitter har vi äntligen ett växthus på gården! Tiotusen arbetstimmar senare och kanske vårt sämsta köp om man betänker tiden som lagts ner på att bygga upp det. Men ändå – ett växthus! Vilken lycka, där ska det blir fint att stå och plantera soliga men blåsiga vårdagar när det är lite för kallt för att vara ute.

En annan motgång i våra renoveringsplaner är att punschverandan och takomläggningen blir försenad. Den duktiga hantverkare som skulle ha hjälpt oss har blivit fördröjd på sitt nuvarande jobb så senaste budet var att vi skulle få hjälp att bygga den i höst/vinter. Det får ju en otålig människa som mig att fullkomligt gå upp i limningen. Nu har vi dock fått tag i en annan bra hantverkare som kanske kommer kunna åta sig jobbet strax efter semestern. Ja, jag hoppas och ber! Och jag säger bara det – att duktiga hantverkare de är lika eftersökta som skickliga hjärnkirurger eller Meryl Streep. I nästa liv ska jag bli snickare tror jag!

Äntligen börjar det kännas lite mer som vår här uppe i norr. En värmande sol och en stol vid en lävägg och plötsligt har man ett par fräknar på näsan till och med. Jag har haft några lugnare veckor med mitt jobb men nu går jag in i slutspurten inför semestern. Så mycket som ska blir klart för att kunna ta ledigt från företaget i juni för att istället hjälpa till med jordbruket. Längtar tills dess!

Jag går som bäst och funderar på trädgården och vad jag vill göra med den. Vi må ha fina grönsaksodlingar men vår ”villaträdgård” ser förskräcklig ut. Här är inget gjort de senaste trettio åren i alla fall. Jag har nu anmält mig till en kurs i trädgårdsdesign. Fem tillfällen i Umeå under våren. Om någon fler vill haka på så tycker jag att ni ska göra det. Anmäler sig gör man här. Det står att det är en fortsättningskurs men man kan gå den även som nybörjare – jag har hört med hon som leder den! Ska bli så kul att äntligen sätta igång och göra fint kring huset och ge vår stackars trädgård lite kärlek.

I väntan på att mina pelargoner ska komma fram från sin vinterförvaring får orkidéer istället förgylla hemmet. De är lättskötta, ska vattnas sällan och kan blomma i bortemot ett år om man sköter dem rätt. Och det är inte jättesvårt. Faktum att det nästan är omöjligt att ha ihjäl en orkidé. Vackra är de också. Full pott med andra ord!

Januari är ju kanske ingen höjdarmånad rent trädgårdsmässigt. Men å andra sidan – man har ju massor av tid att planera inför odlingssäsongen på. I år kommer vi fortsätta med renoveringarna av huset men främst ta tag i utsidan av det. En ny entré ska byggas (eventuellt en gammaldags inglasad – våra arkitektkompisar ska få skissa på en) fasaden ska målas, en veranda ska läggas till och trädgården ska anläggas. Vi har ju faktiskt ingen direkt trädgård nu utan bara massa vackra gamla björkar och världens gropigaste gräsmatta full av ogräs. Men jag vill ha prunkande rabatter, halvhöga buskar, vinklar och vrår och mysiga hörnor. En syrenberså förstås och massa fruktträd. Vår tomt är inte den lättaste att göra fin – vindpinat som den ligger mitt på en åker.

Förra året var vi ju inne på att ta in en trädgårdsarkitekt för att hjälpa oss att tänka. Dock blev det inte riktigt tid för det med alla andra renoveringar och allt barnafödande. Det ska vi däremot ta tag i nu i vår. Med tanke på att de omfattande ingreppen vi ska göra på tomten känns det skönt att ha ett proffs som hjälper oss. Även om själva anläggandet av trädgården är något vi huvudsakligen ska fixa själva. Är det någon som anlitat en trädgårdsarkitekt/trädgårdsdesigner någon gång? Har ni några tips vad man ska tänka på? Och är det någon som har någon rekommendation på en trädgårdsarkitekt som jobbar i trakterna av Västerbotten så får ni hemskt gärna tipsa via mejl eller i kommenarsfältet!

I vårt matrum finns en öronlappsfåtölj som min mamma klädde om i blått linnetyg för säkert femton år sedan. I den slänger jag mig direkt jag ätit upp maten eftersom mina fogar inte gillar att jag sitter på en vanlig pinnstol. Här sjunker jag också ner och läser morgontidningen eller böcker om kvällarna.

Njuter verkligen av att plocka in och komponera buketter på sommaren. Här syns rödklöver, prästkragar och byaskvaller.

Och blåklockorna på bordet påminner om mormor och morfar – på deras tomt växte det sådana fulla gräsmattan!

I fönstret står Mårbackapelargoner. Fönstret behöver putsas men först ska det renoveras och kittas om. Det får bli nästa projekt här hemma.

Och på vitrinskåpet står de sista blommande lupinerna och syrenerna och pryder sin plats med kungaporträttet. Blomsterprakt at its best!

22.30 hos oss – då är det vackert! Vi rensar kållandet och binder upp ärtorna och stänger in hönsen och vattnar blommorna. Hunden får gå en sista sväng för att kissa och jag tar med mig tandborsten och står utomhus och njuter tystnaden.

’

Kvällspromenad i byn! Världens finaste kväll till på köpet.  Och jag känner mig så himla glad för i morgon kommer min syster och systerdotter Juni hit och stannar några dagar. Som jag har längtat!

Jag har kämpat på med mina promenader ända sedan jag började känna av foglossningarna i december. Hundstackarn måste ju få gå ut alldeles oavsett hur jag mår och även om det har varit riktigt tungt i perioder är jag så glad för hur jag kämpat. Förra gången jag var gravid slutade jag röra på mig helt vilket kanske skonade fogarna en aning men var sämre för resten av kroppen och inte minst psyket. Den här gången har jag lyckats hålla mig på banan bättre. Inte ge efter för tröttheten och håglösheten på samma sätt. Jag är så stolt över mig själv! Hur jag undgått att bli självdestruktiv utan istället lyckats ta hand om mig. Och nu när sommaren är här är promenaderna njutbara igen – även om de blir korta och stillsamma.

Men det ÄR konstigt att vara gravid. Jag är tyngre, tjockare, har mer foglossningar och har BETYDLIGT sämre järnvärden nu än vad jag hade kring jul när jag mådde som sämst. Då det inte syntes att jag var gravid och alla tester visade på helt normala värden. Då mådde jag så fruktansvärt skitdåligt. Och nu när allt talar för att det borde vara ännu värre – är det hundra resor bättre. Men hur det hänger ihop orkar jag inte tänka på utan det är jag bara glad och tacksam för.

Tiden mellan hägg och syren är kort här uppe. Först blommar ingenting och sedan säger det pang över en natt och allt slår ut och grönskar. Påskliljor, gräsmattor, löjtnantshjärtan, björkar och hägg på en och samma gång. Syrenen bara kort därefter. Det är en otroligt växtkraft här i början av juni – när solen aldrig går ner och nätterna rinner bort till ett ingenting. Dessa bilder tog jag vid elvatiden häromkvällen när jag kommit hem ifrån en vän. Magi!