Idag ska jag operera mig. Äntligen ska sköldkörteln bort! Tre år efter att den plötsligt började växa och orsaka alltifrån hosta till kvävningskänslor av alla kläder med hög hals. Ser fram emot att slippa tänka på den och även om jag får ett fult ärr slipper jag i alla fall folks frågor. Känner mig nervös och ja ärligt talat lite rädd eftersom jag aldrig gjort något liknande förut. Men det ska nog gå bra. Blir kanske tyst här några dagar så ni vet.
Hörs snart <3 kram
Att förändra sitt liv – vare sig det handlar om att komma igång med träning eller att äta bättre – har aldrig någonsin funkat för mig genom att jag sparkat på mig själv. Visst har jag perioder när jag tänker negativa tankar om mig själv men det är världen sämsta drivkraft för mig. Har aldrig lyckats förändra något med självförakt som metod. Hur ska jag kunna lägga den enorma energi som krävs att förändra livet för en person jag inte ens tycker om? Varför ska jag bry mig om hur sömnen funkar, vad jag stoppar i munnen och hur jag rör på min kropp om jag inte ens gillar mig själv?
Jag tror att det är väldigt vanligt att människor söker motivation till träning och kostförändringar i negativa känslor. Att känna sig ful, sunkig, ohälsosam, lat och karaktärslös. Jag tror att det är en farlig men i längden också oduglig drivkraft för de flesta. Få personer lyckas göra hållbara förändringar i sitt liv med den ingången. Man kanske testar men orkar inte hålla i och därefter konstaterar man att ”folk som försöker gå ner i vikt eller träna bara gör det på grund av självhat. Och dessutom misslyckas de alltid”. Och med den erfarenheten i bagaget så förstår jag att man tänker så.
Men det som funkar för mig har varit självmedkänsla – något jag övat på aktivt i flera år. Jag brukar kalla det för att mamma mig själv. Jag pratar och ser på mig själv som jag pratar med mina barn. Men överseende, kärlek, empati och medkänsla. Istället för att bli arg för att jag är trött kan jag resonera med mig själv: Jag märker att du är trött – det är inte konstigt med tanke på hur du fått slita senaste tiden. Och när jag tränar så peppar jag mig själv som jag peppar mina barn när de sportar heja vad bra du är! Det här klarar du. Jag kan till och med stryka mig själv över kinden eller armen som en mjuk och varm uppmuntran till mig själv när det känns tufft. Lilla mamman, oj vad du kämpar.
I tanken på mig själv som någon förtjänt av att få må bra och tas omhand, så har jag alltid hittat den bästa drivkraften. Det är nämligen svårt att må bra när någon är dum mot en hela tiden. Självmedkänslan kommer med åren allt mer naturligt för mig – men notera att det är INTE är samma sak som att stå i spegeln och säga att man älskar sig själv. Man behöver inte älska sig själv för att visa sig själv medkänsla. Lika lite som man måste älska andra människor som man visar medkänsla. Men det fina är att man faktiskt kan börja tycka om sig själv mer genom att vara snäll med sig själv.
I Kropp & Själ i P1s avsnitt Kompis med kroppen intervjuas forskaren Fiona Barlow som varit med och gjort en stor studie på Nya Zeeland där människor i olika åldrar under en femårsperiod fått ranka sin kroppsuppfattning. En slutsats hon drar är att den som har stora problem med sin kroppsuppfattning som ung kommer fortsätta ha det även som vuxen om den inte söker hjälp. Och på frågan om ett missnöje med den egna kroppen kan funka som en bra drivkraft för att lägga om sina vanor och starta ett hälsosammare liv svarar Fiona ett tydligt nej. För de flesta människor har en negativ känsla inför sig själv och sin kropp bara effekten att man fattar fler ohälsosamma beslut för sig själv.
Det är här det blir så svårt att mötas och förstå varandra. När människor som med självförakt eller till och med självhat försökt förändra sitt liv ska försöka kommunicera med personer som använder självmedkänsla och omtanke som drivkraft för samma förändringar. Den som förnekar sig mat när den är hungrig gör något helt annat än den den som vispar ner ett ägg i havregrynsgröten eller förstärker frukosten med chiafrön eller psylliumfröskal för att hålla sig mätt längre efter måltiden. Dessa människor har helt olika ingångar i frågan och får helt olika utfall.
Jag tänker att studien från Nya Zeeland bevisar att man i alla situationer ska försöka vara snäll med sig själv. Särskilt om man har saker i sitt liv man vill förändra. Eftersommänniskor som har en negativ känsla inför sig själv och sin kropp bara fattar fler ohälsosamma beslut. Och om man försöker vara snäll med sig själv så tror jag med tiden att man kommer börja märka vad man behöver i sitt liv. Vare sig det är mer ensamtid, ett lugnare arbetsliv, vegetariskt mat, mer träning eller mer tid med sina vänner.
—-
Här har jag skrivit mer om självmedkänsla
Här kan du lyssna på Kropp & Själs avsnitt Kompis med kroppen.
Och här kan du läsa om Benjamin Franklin-effekten som innebär att man börjar tycka om sin fiende om man är snäll mot den. Jag föreställer mig nämligen att detta också funkar när fienden är en själv.
Det finns också ett avsnitt av Dumma människor om Franklin-effekten om du vill veta mer om den.
Anna lagar mat och jag ligger på soffan och lyssnar på åttaåringen som spelar piano. Femåringen klättrar runt mig. Sjunger, visslar och hoppar. Då och då stannar leken av och frågorna kommer på små barns raka vis
-Är det riktigt krig med riktiga vapen?
-Skjuter dom på riktigt? Kan husen gå sönder?
-Varför krigar dom?
-Kan det bli krig här nu?
-Finns det barn i det där landet? Kan man gömma sig i träden?
Jag svarar så gott jag kan och själv förstår. Försöker mildra allt jag förmår. En femåring behöver inte veta vad som pågår ute i världen. Kan få behålla sin oskyldighet ett tag till. Istället berättar jag om slaget vid Ratan och hur ryssen under finska kriget marscherade ner genom landet och drabbade samman i den lilla byn i Västerbotten. Men det är 200 år sedan nu. Kvar finns bara en krigsgrav och en minnessten. Ändå är historien så märkligt välbekant och tiden verkar gå i cirklar.
Nu är jag hos min syster. Så underbart, efterlängtat, ljuvligt och vilsamt. Förut åkte jag ofta till Göteborg på jobb och då passade jag på att hälsa på hos Anna i Borås. Men senaste åren är jag aldrig där i jobb och således blir det oftast bara en visit på sommaren. Men det ska jag ändra på.
Och eftersom jag ska operera mig i Göteborg nästa vecka och har några undersökningar jag måste göra den här veckan så passar jag på och stannar lite längre. Jag kan ju lika gärna sitta och jobba här som hemma. Skillnaden är att jag inte har mina egna tre röjiga barn med mig utan att jag bara får vara moster och umgås med min syster, äta hennes goda mat och sova långa ostörda nätter. Något jag också verkligen behöver göra för att förbereda mig inför och återhämta mig efter operationen.
Det känns som jag är på retreat. På ett underbart, färgstarkt och egensinnigt sjukhem.
Anlände på förmiddagen och hemmet var som en enda energi-injektion.
Anna som satt i ett jurymöte på zoom när jag kom hade förberett frukost till mig
Hon har en sanslös mängd roligt porslin i sina gömmor.
Var tvungen att plocka fram och fota allt fin jag såg när jag ätit upp min frukost.
Så skojiga, annorlunda växter
Och tavelväggen med blandad kompott
Sån magisk, härlig blandning! Man blir ju lycklig.
I deras kök finns en ganska hög sittbänk med mjuka kuddar. Här brukar jag ligg och hålla min syrra sällskap när hon lagar mat. Den härliga postern har Kollijox gjort!
Underbar tavla/poster ovanför pianot signerad Enfinkarl. Min syster har en sån härlig känsla för färg och form och hur man kan skapa oväntade och underbara kombinationer.
En gammal IKEA-hylla (tror 80-tal?) full med konst- och fotoböcker, keramik som Anna har gjort och legobyggen.
En glimt av sovrummet. Ullranan på väggen köpte jag till min syster på en loppis i Arvidsjaur.
Här i stortjejens rum ska jag bo under veckan.
Spana in djungelhörnan hon har på sitt rum.
Anna svängde ihop den till sin dotter med det som fanns hemma i förrådet. Precis som mig gillar hon att ha ett rekvisitaförråd i källaren att plocka ifrån när hon vill göra om. Och om man bara har platsen – så varför inte? Är man intresserad av inredning är det ju underbart att ha ett litet överskott för att kunna rotera. När man tröttnat bär man ner det och ett halvår senare kommer det till användning igen.
Postern på rummet är skapad av Jennyojens
Exemplarisk sänglampa
Exemplariska färgkombinationer
Härliga mönstermixen
Och ständigt dessa växter. Monsteran som blivit stor som ett träd och når upp till taket. Den köpte Anna som liten planta när hon var barnledig med sin första dotter. Vilket växtmonster – härdig, tålig och oregerlig. Här få ju alla flådiga, överkänsliga fiolfikusar gå och skämmas i jämförelse.
Och ja. Det var den lilla rundturen, det!
Nu ska jag fylla på min tekopp och arbeta vidare med andra texter. Idag sitter jag nämligen ensam i huset och skriver i den här soffan och njuter av utsikten. Bara att få se öppet, blått vatten när allting ligger under ett islager hemma. Vårkänslor så det bara spritter i kroppen!
Jag vet att ni är många som saknar bra bloggar att läsa för tyvärr har allt fler bloggare helt gått över till instagram. Men det är ju INTE ALLS samma sak! Instagram är aldrig mer än en hopplös tvåa efter bloggen tycker jag – det är ju i bloggen man kan bre ut sig och verkligen få lära känna en människa. Jag letar ständigt efter nya bloggare att följa i brist på de gamla som fallit bort. Här är några mysiga bloggar som du kanske inte kände till sedan tidigare.
Villa Möller-Kirchsteiger skrivs av Cici och Sebastian som bygger sitt drömhus och låter oss få vara med från början. Cici är välrenommerad inredningsfotograf och kombinerar handfasta byggtips med fina bilder. En perfekt blogg att följa om du drömmer om att bygga hus
Drömgårdsliv skrivs av fyrabarnsmamman Emmeli som bor på landet vid Höga kusten i en otroligt fin gammal gård som hon och hennes man renoverar upp. Hemmamamma-liv, hästar och byggnadsvård!
Ulrika Nettelblad upptäckte jag efter att hon flitigt på kommenterat min blogg i flera års tid och alltid väldigt tänkvärt och klokt om livet i allmänhet och barn i synnerhet. Ulrika arbetar som läkare i psykiatri men bloggen fokuserar på skrivande, böcker, slow living och föräldraskap
Äkta hem är en blogg fullmatad med fina bilder från Ninas hem och trädgård – men också hennes kloka tankar och funderingar kring livet i stort. Nina håller också kurser i hur man skapar ett fridfullt hem som kan fungera som en plats att hämta kraft ur. Ni känner säkert igen hennes hem då jag flera gånger tidigare visat bilder därifrån här på min blogg.
Lotta driver bloggen Fyra årstider och jag har följt henne i en halv evighet. Tidigare bodde hon på en stor gård på landet men nu när barnen vuxit upp har hon och hennes man downshiftat och flyttat ut till sin sommarstuga. Lotta har en sån glad och snäll energi och det tilltalar mig att läsa om hur hon trots svåra upplevelser fortsätter försöka skapa ett roligt, härligt liv för sig själv!
Hanna Wendelbo är en välrenommerad formgivare (chansen är stor att du eller någon du känner har någon av hennes tapeter i sitt hem). Men hon är också en snittblomsguru som precis släppt en urfin bok: Odla blommor – en handbok i hur du odlar ettåriga sommarblommor från frö till blomma! Hon har också en blogg där hon generöst delar med sig om alltifrån hur man bygger en perfekt luktärtsspalje till hur man bäst kommer igång med vårsådden.
Livet på backen skrivs av Isabell som är bosatt i byn Skråmträsk i Västerbotten och lever lantliv med höns, barn och renovering av den gamla gården från 1864. Mysiga bilder, odlingstips och generöst delande av framsteg och bakslag i renoveringen.
Helena Lyth är pysselgurun som lyckas skapa vackra, vuxna pyssel som man själv faktiskt blir sugen på att tillverka och sedan dekorera sitt hem med. Bloggen innehåller också vardagsliv, knep och hacks samt en stor skopa bilder från hennes otroliga funkishus. Efter att ha haft glädjen att träffa Helena i verkligheten kan jag säga att hon är ett riktigt energiknippe till människa – och så positiv och rakt igenom schysst! Bonustips – hon har också gjort en underbar julbok (Julprassel & decembermys) också som släpptes i höstas.
Sara Rönne är en bloggare som blandar årgångschampagne med skoterturer, renovering och vildmarkliv. Sara lärde jag känna under mina år i Influencers of Swedens styrelse och jädrar vilken skarp kniv till hjärna och vilken varm, vänlig själ. Otroligt inspirerande bilder dessutom.
Sedan kan jag bara avsluta med att flagga för att den gamla bloggaren Colorelle planerar att starta om sin blogg. Minns ni henne? Idag är Ulrica kanske mest känd som instagramare – men hon är faktiskt en gammal favorit från bloggvärlden. En gång drev hon en väldigt populär modeblogg som jag följde troget men när hon börjar blogga nu hoppas jag att vi också får se mycket från hennes fina hem.
Har ni fler tips på bloggar som folk borde känna till? Som kanske inte tillhör de mest lästa eller kända men som är riktiga små pärlor? Kanske driver du en själv? Tipsa gärna!
Än dröjer det lite tills vi i norra Sverige får sportlov och i de allra södraste delarna av landet har ni väl precis avklarat ert? Men här kommer i alla fall ett litet sportlovserbjudande för Nu bakar vi! Den prisbelönta boken för den lille bagaren. 15 procent rabatt på Bokus med koden nubakarvi. Den gäller bara fram tills på fredag den 25e februari så passa på och klicka hem – om inte till sportlovet så till vårens alla kalas och födelsedagar. Jag lovar att den kommer bli en favorit i köket!
Vi har en sån otroligt vacker kyrka i Vindelns kommun. Ja, den har föga förvånande blivit utsedd till Sveriges vackraste. Vid älven tronar den i nygotisk stil som ett riktigt pampigt landmärke.
Blir lite upprymd varje gång jag passerar den. Jag älskar nämligen skräckromantik och gotisk fiktion och tänker mig att denna bild skulle kunna föreställa något ur Ann Radcliffes sjuttonhundratalsklassiker Udolphos mysterier. Man väntar sig en hjältinna instängd på en slottsvind där en ond patriark och hans elaka krumryggda tjänstehjon håller henne fången. Man väntar sig en ädel, ung adelsman med stolt hållning komma ridande över Appeninerna och man föreställer sig mystiska gångar i slottet – förborgade med tunga ekportar. Varje natt vaknar hjältinnan av hjärtskärande skrik och mystiskt rasslande i kedjor…
Sedan vaknar man till ur dagdrömmandet och kommer ihåg att man egentligen är på väg till tandhygenisten och att om man inte raskar på så blir man sen.
Jag fick ett läsarönskemål om att berätta hur jag organiserar min papperspost. Jag tycker att det är en rolig och ruggigt specifik fråga som jag absolut vill ägna ett eget inlägg åt. Särskilt eftersom jag faktiskt har en strategi och ett system.
En gång i tiden la jag all post i ett stort skåp och så vittjade jag det typ en gång i månaden och varje gång hade jag fått påminnelser och avgifter och hälften av breven ramlade ner bakom någon hylla i skåpet och försvann. Det där skåpet var en riktig jäkla ångestklump i mitt liv. Ständigt denna känsla av kontrollförlust. Ständigt denna otäcka känsla när det tillslut blev dags att ta itu med allting.
Nu jobbar vi istället med en väldigt tydlig postförvaring och täta tömningar av posten för att aldrig tappa en boll eller hinna bygga upp en massa extra obehag. Direkt innan för dörren i vår sunkiga hall (den står näst på tur att renoveras) hänger nämligen en sådan här ful och praktisk väggförvaring från IKEA. På den har vi med dymo printat olika kategorier.
Den som tar in posten just den dagen ( i regel Jakob) sorterar genast in allting i respektive fack. Så här är facken organiserade:
JAKOB
All post som rör Jakob men också familjen. Räkningar från banken, försäkringsbrev etc. Eftersom Jakob är den som betalar våra räkningar så lägger vi allting sånt i den – även sånt som kan vara adresserat till mig.
JAKOB FÖRETAG
Här lägger vi post som rör Marstorps Mat och Jakobs andra företag inom hälsa och träning
CLARA ÖVRIGT
Här hamnar all post som rör mitt privatliv. Julkort, avier för paket, kallelser till tandläkaren
CLARA UB AB RÄKNINGAR
Det här facket innehåller all post som rör mitt företag. Inbjudningar, fakturor, besked från skatteverket etc. Mycket oklart varför facket heter CLARA UB AB dock? Det borde bara stått UNDERBARACLARA AB. Detta ska jag genast åtgärda känner jag.
CHARLOTTE
Min assistent Charlottes eget fack. Där lägger jag ner allt som rör företaget. Kvitton, fakturor och annat som hon ska ta rätt på. Charlotte har egen nyckel så hon kan bara gå in och hämta det hon behöver även om jag inte är hemma. Väldigt praktiskt.
Varje måndag på min administrationstid vittjar jag alla mina tre postfack. Betalar räkningar, sorterar kvitton och lägger in kallelser till typ BVC i min och Jakobs gemensamma digitala kalender. När det är färdigt ska postfacket vara tomt så att man med säkerhet vet att det inte ligger något undangömt som tickar iväg och blir till påminnelseavgifter. De betalda fakturor eller övrig post som jag vill spara sätter jag in i en pärm – resten slänger jag. Ett enda fack brukar vara fyllt efter en administrationsdagen och det är Charlottes. I en plastficka samlar jag nämligen det som hon kan komma förbi och hämta.
Direktreklam får vi knappt men dagstidning och diverse medlemstidningar kommer däremot hem till oss. De brukar vi lägga på köksbordet och efter någon dag om ingen gjort någon ansats att läsa dem eller spara undan dem så lägger vi dem i tidningsinsamlingen.
-Men paketen då? Var förvarar ni paketen?! skriker du i frustration. Ja det kan man verkligen fråga sig. Det kommer ju mycket paket eftersom vi köper det mesta online (det är 10 mil t&r till närmsta stad). Så jag har en trådkorg i hallgarderoben där mindre paket hamnar. Typ recensionsexemplar av böcker eller småsaker jag har beställt. Stora paket brukar brevbäraren bara ställa in på punschverandan och de tar vi itu med så fort som det bara går. Svårt att undvika liksom. De tomma returkartongerna bär vi sedan ut till vår egen lilla returstation i garaget. Den tömmer vi i sin tur kanske var tredje vecka.
Puh. Det var nog allt. Frågor på detta?
Här kan du förresten läsa mer om hur jag organiserar mitt liv med listor. Då förklarar jag lite närmare vad jag gör på min administrationstid varje måndag.
En gråmulen, lite seg måndagsmorgon. Går ner i köket, kokar en kopp kaffe och tar den och två torkade aprikoser med upp till sängen. Kaffe och sött är den bästa kombination jag vet på morgonen. Att dricka kaffet i sängen även på vardagar känns som att lura hela systemet. Idag har jag administration på schemat som alltid på måndagar. Jag ska också fila på några blogginlägg och tömma datorn på bilder. På onsdag reser jag bort en vecka för att operera mig (ett brazilian but lift) och innan dess är det en hel del som måste bli klart.
Bara två veckor kvar tills sportlov här i Västerbotten och vi kämpar på. Barnen blir mer och mer trötta för varje dag som går. Skulle vilja knäppa med fingrarna och ge dem en vecka i solen bara sådär. Minns när Jakob fortfarande jobbade som sjukgymnast i Turkiet och Malaga på vintrarna. Vi åkte ner med hålögda barn med rinnande, röda näsor – men efter bara en vecka försvann det konstanta snorandet och de blå ringarna under ögonen. Barnen fick en hälsosam brunlätt färg och massa spring i benen. Att se dem ränna runt i shorts på en strand och öva kullerbyttor och leta snäckor – sån tillfredsställelse för mammahjärtat!
Själv njöt jag mest av att gå och och handla färska, billiga grönsaker varje dag och göra stora plockfat och fruktsallader till lunch. Gammor Elsa hängde alltid med och på dagarna när Jakob jobbade tog vi bilen och utforskade omgivningarna. Det var så underbara veckor. Men det är länge sedan nu. Fyra år sedan jag senast flög räknade jag ut. Men nu när Europa börjar öppna upp igen är jag sugen på att resa. En ny tågluff i Italien skulle jag inte tacka nej till.
Nej, nu kan jag inte ligga här och dricka kaffe och blogga och drömma. Jag måste stiga upp och attestera fakturor och samla ihop kvitton till Charlotte. Skalla dagen så att säga.
ps. det är inget brazilian butt lift jag ska göra. Ville bara kolla så att ni var vakna. Jag ska operera bort min sköldkörtel äntligen!
Här kommer den senaste veckan i bilder. Det märks verkligen att vi börjar tina fram ur våra gömmor för nu ÄNTLIGEN gör jag lite saker värda att fotografera.
Det var matlag hos Albin och Ulrika.
De vuxna satt vi första bordet
Storbarnen satt vid andra
Dockan satt vid det tredje bordet
Och vid det fjärde bordet hade Ylva-Karin dukat för henne och Ulf. De var så gulliga och satt och konverserade artigt kring ärterna och pastan.
Ulrika hade gjort en urgod, krämig räkpasta
Och Klas blir lite mer bebis och lite mindre spädis för varje gång vi ses. Han är så fruktansvärt docksöt.
Kittel i soffan till efterrätt.
Sedan åkte vi hem i den snöiga vinterkvällen.
Nästa morgon satte jag mig i bilen och körde de tolv milen inlandsväg hem till min vän Malin. Rådjursrumporna <3
Alltid så fint att få svänga upp till hennes gamla skola.
Och kliva in i det stora, välkomnande köket.
Malin och jag har (som jag säkert nämnt förut) känt varandra sedan begynnelsen av våra bloggar. Hon hade Sveriges största ekoblogg en gång i tiden. Idag jobbar Malin med reiki och en del med sin instagram – men trots att vi inte längre gör riktigt samma sak så är det så fint för mig att få prata jobb och dela mina erfarenheter med någon.
Och äta Malins fantastiska mat.
Hon hade gjort en helt otroooolig nudelsallad med tofu. Satt bara och dregglade.
Gulliga lilla Bilbo ville vara med och tyckte säkert jag luktade spännande av Essa.
Till efterrätt blev det smarrig chokladkaka
Med lite hallon och vegansk grädde. Det är fint att ha en kompis som är vegan och lagar urgod mat så att jag får anledning att uppdatera mina egna skills.
Efter att ha pratat nonstop i några timmar satte jag mig i bilen och körde hem igen!
I fredags började jag dagen med en tidig träning. Det är så roligt för jag tränar på nya vikter varje vecka nu. När man får vara frisk och hinner träna regelbundet märks verkligen resultat. Jag har alltid varit grundstark under uppväxten och därför har det varit väldigt knäckande att på inte orka bära in matkassarna själv utan behöva be Jakob om hjälp.
Men den här veckan kom jag över en spärr och tränar nu på 70 kilos marklyft. Sjuttio kilo låter måhända inte så mycket men om jag tänker att jag gör femton repetitioner på ett pass betyder det att jag lyft ett ton. Jag blir helt snurrig och glad av den tanken! En ganska otrolig utveckling för någon som för inte så länge sedan var tvungen att sitta på en stol när hon tog på sig sina strumpor eftersom det varken fanns balans eller ork nog att stå på ett ben.
När jag kom hem gjorde jag en stor skål fruktsallad som fredagsmys. Rostade kokosflingor och strödde över tillsammans med lite vanilj. Här finns fler sätt jag brukar pimpa min fruktsallad på.
Så skrev jag ett blogginlägg med en fredagshälsning till er och på kvällen såg alla i familjen utom Ulf på. Spindelmannen. Älskar de gamla filmerna med Toby Maguire. Även om det nog inte skulle funka idag med en så hjälplös, menlös hjältinna.
Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och gick upp med Ulf. Vi tar en sovmorgon var och på lördagen var det Jakobs tur.
Jag tog in tidningen och det var så underbart för himlen var försiktigt rosablå och fåglarna kvittrade högt. Sånt som kan göra en morgontrött mamma i morgonrock alldeles tårögd.
Riktigt bitig morgon med frostrosor på fönstret.
Essa undrade om det verkligen var meningen att hon skulle behöva gå ut?
Sedan klev Jakob upp och tog över Ulf och då gömde jag mig i sovrummet och skrev ett blogginlägg om några hälsoförändringar jag gjort. Ohoj vilken debatt det blev. Jag tog även en bild för att föreviga penntrollet
Sedan upptäcktes jag av både hund och unge så då var det dags att avrunda.
Resten av förmiddagen stod jag i köket och förberedde middagen (nudelsalladen efter Malins recept) och utflyktsmat. Vi skulle nämligen på skoterutfärd med matlaget.
Vi packade pulkan full och fyllde kylbagen. Man märker verkligen att det krävs några utfärder för att få snurr på hur man gör varje vinter – man blir rätt ringrostig. Det är ju samma sak med de första badutflykterna på sommaren. Den här gången gick det lättast hittills i alla fall.
Emil och Senja kom förbi. Men Essa och Senja kan tyvärr inte leka så bra längre. Senja har blivit så stor och tung att Essa riskerar att skada sig. Stackarna – de har ju så kul ihop!
Vi drog till en fin grillstuga i närheten och där var soligt, lä och alldeles underbart vackert. Jag satt bakom Jakob och njöt åkturen. Det är så roligt att upptäcka att något man trodde var dötrist (att äga en skoter) är kul. Att få inse att man haft fel och samtidigt känna världen vidga sig.
Vi gjorde upp en eld
Och barnen rasade runt i snön.
Jag hade hittat lite souvas hemma i frysen och tärnat lök och lagt i en burk. I den andra la jag salladsgrönsaker.
Sedan fräste jag bara ihop allt på elden med en stor klick smör. Stina värmde bitar av tjockpannkaka i sin panna och parallelt grillade vi också korv. Nästa gång ska jag definitivt ta med lite gammal pannkaka och värma på i bitar. Det är ju så vansinnigt gott!
Till lunch blev det renklämma i armeniskt lavashbröd. Svingott!
Så härligt att sitta ute och bli helt inrökt och svettig i vårvintersolen.
Och efter maten grillades det marshmallows till alla ungar
Exakt hur jag minns alla vuxna från min barndoms sportlov: blundande mot solen som Stina.
Det övades stolpsittning. Om utifall den kunskapen kan komma till pass någon gång i framtiden.
Och hips vips upptäckte vi att det bodde en liten näbbmus under bänken på rastplatsen. Ett perfekt ställe att hålla till för en liten mus som vill fylla sina förråd.
Det var den kaxigaste lilla gnagare jag skådat. Inte ett dugg rädd – den försökte till och med krypa ner i ryggsäcken.
Barnen låg på lur utanför hålet och lämnade mariekex-smul och korvbitar till den.
Sedan åkte vi hem igen. Ulf somnade i pulkan helt utslagen. Men jag svidade om till skidkläder och tog mig en träningstur i spåret. Sedan middag och därefter mello med storpojkarna. HELT FEL LÅTAR vann ju!? Den absolut bästa var ju den som kom sist – Shut me up med Tribe Friday. Den ska direket in på min träningslista. Bonuspoäng för den coola stilen på sångaren – mina pojkar älskade det!
Och det var den veckan i bilder det.
Idag har Jakob tagit storbarnen till slalombacken här i närheten. Jag och Ulf är hemma och väntar på farmor som ska komma och hälsa på om några timmar. Om jag får feeling kanske jag tar en sväng längdskidor ikväll, eller så hör jag om Elina vill ta en telefonpromenad. Ännu en vecka med fina minnen att lägga på babyrosa bomull och förvara i hjärtasken.
Jag har under de senaste två åren puffat mig själv i en mer hälsosam riktning genom små, små förändringar. Flera av förändringarna har jag helt slutat tänka på – de kommer naturligt för mig och känns inte som någon uppoffring. Som att köpa den magrare creme fraichen och yoghurten när jag gör en sås. Jag känner knappt ingen skillnad men slipper de extra kalorierna.
Här är några saker jag börjat göra den senaste tiden och som puffar mig i rätt riktning.
Så fint att det fortfarande var sol på skolgården när jag hämtade barnen idag. Jag startar helgen på bästa sätt nämligen genom att få känna att jag är ikapp. Jag hade ett långt telefonmöte med Erica idag och under tiden passade jag på att städa köket, diska undan gammal disk och plocka bort allt stök på nedervåningen. Detta är en av de solklara fördelarna med att arbeta hemma. Nu börjar inte helgen från vrakstadiet utan prydligt och fint och med resterna av Alla hjärtans dag-tulpanerna och några tända ljus.
Jag känner mig så lättad idag. Över att ha gjort bort veckans alla tre träningspass (så gör jag något mer helgen är det ren bonus) och över att äntligen ha spikat alla detaljer kring en resa jag snart ska göra för min operation. Jag har också hunnit lämna lite akuta jobbgrejer och dessutom fått godkänt av kunderna. Och i helgen väntar sannolikt matlagsutflykt, skidtur och mellokväll med barnen. Allt känns lockande.
Hoppas du får en underbar helg!
Jag tycker att humor och lekfullhet är två av de verkligt stora tillgångarna i föräldraskapet. Om man orkar och finner sig i stunden, kan skratt och lekfullhet finta bort många konflikter och tråkigheter. Varför ska man vara konfrontativ och auktoritär om man kan hitta sätt att komma runt problemet?
Här hemma kan det ta sig i uttryck på följande sätt.
Nu har Essa bott med oss i femton månader. Men det skulle lika gärna kunna vara femton år. Hon är en sån naturlig integrerad del av vår familj. Det går inte att tänka sig vardagen utan henne.
Med Essa kan man alltid vara stolt. Hon är så klok och fin och mjuk. Men det är väldigt tydligt att det är Jakobs hund. Att han har stått för all fostran och tar 90 procent av alla promenader och skötsel. På dagarna är hon nämligen hack i häl på honom och letar arbetsuppgifter. Jag tror att det kan vara nyckeln till en lycklig Border Collie? De behöver inte nödvändigtvis valla eller arbeta med särskilda uppgifter. Men de behöver få vara med och tas i bruk.
Eftersom hon inte behöver koppel är hon lättsam att ta med överallt. Hon har många ”uppgifter” i vardagen som hon utför som om det hängde på henne. Varje morgon följer hon tex med barnen i bilen när de ska lämnas på skolan. Och när Jakob ska handla mat, fara till brädgården eller sopsortera hoppar utan att tveka in i skuffen och gör sig redo. Hon är med överallt och man ser verkligen att hon tycker att hon arbetar när hon skuggar Jakob ner i källaren för att kolla på när han viker tvätt. På vintern ligger hon vid hans fötter när han sitter på kontoret och har patienter. Och på sommaren är hon hans skugga på åkern.
Essa behöver mycket motion och har man inte hunnit med henne så märks rastlösheten på kvällen – då börjar hon bita i saker och gärna barnens leksaker. Gosedjur lever extra farligt farligt – hon älskar att äta upp ansiktena på dem.
Hennes motion består i att Jakob går tre ordentliga promenader med henne varje dag. Varav en är riktigt lång. Däremellan är hon ju med honom om han så tar in ved, hämtar något från garaget eller går till postlådan. Så hon får mycket utevistelse. Jag brukar också försöka gå lunchpromenader om jag inte tränar något annat och då hänger hon med mig ut igen – även om hon precis varit ute en timme med Jakob. Och hon är en fin och lydig kompanjon – även om hon är betydligt mindre lydig mot mig än mot Jakob.
En stor skillnad jag reagerat på med att ha en BC är att de är så väldigt visuella. Mina tidigare hundar har varit helt oförstående inför att jag pekat på saker. Men med Essa räcker det oftast att bara peka lite försikitgt med fingret för att hon ska fatta vad hon ska göra. Hon söker ögonkontakt och vill verkligen förstå vad vi menar.
Essa är en ganska liten tik och har kort päls – men trots det är hon köldtålig och kan vara ute och härja i timmar utan att bli vare sig kall eller trött.
Border Collies har ju ett erkänt fånigt kroppsspråk. De är mycket för att lägga sig ner och se undergivna och krypande ut. Och så fort vi får besök och någon tilltalar henne slänger hon sig på rygg och fläker ut sig och visar på alla sätt hon kan att hon är undergiven och vill bli kliad. Hon är jättesnäll mot andra hundar också, som grannens arga tax som skäller argt. Med honom försöker hon få igång en mjuk och rolig lek genom att göra sig så liten och ofarlig som möjligt.
Hon har också en stor, obesvarad kärlek till katter.
Nästan så man vill skaffa katt bara för att hon ska få en kompis!
Vi har mycket renar på gården i år och man riktigt ser hur hon längtar efter att få valla. Men det är inga problem att ha henne lös – oftast räcker det med att säga nej en gång så gör hon rätt. På det sättet har hon stora likheter med Bertil som liten, haha. Starkt överjag FTW!
Ett av otygen hon har (och delar med många andra BC) är att hon biter en i hälarna. Alltså inte hårt – utan mer som en markering för hon vill valla ihop oss i familjen. Detta händer tack och lov bara när någon går ner för trappen och säger man åt henne så slutar hon genast. Ändå händer det nästa gång igen. Något djupt ursprungligt i henne verkar ta över. Border collies vallar ju genom att bita i ”hälarna” på fåren så detta verkar vara djupt rotat.
Planen är i alla fall att hon så småningom ska få en egen liten fårflock att basa över. Då får vi se om detta beteende lugnar sig något.
Att Essa kan vara ute själv med barnen är nästan det härligaste. På det sättet är hon mycket som en familjemedlem än våra tidigare hundar. Hon följer barnen ner till kojan, upp i skogen och är de på gräsmattan och leker så är hon där med dem.
Hon uppfattar det som sin uppgift att hålla koll på barnen så hon är inte rymningsbenägen när de är ute tillsammans på egen hand.
Och är något barn mörkrädd kan man beordra henne att gå och lägga sig i deras säng – då ligger hon där och håller ställningarna tills man säger åt henne att hon är friställd.
Essa har likt många BC ganska mycket vakthund i sig. Alltså inte som i aggressivitet – utan instinkt att vakta vårt hus och våra barn. Främst genom att ge skall om någon kommer eller något konstigt hörs. Jag tycker om den sidan för den ger trygghet. Och eftersom hon bara ger ett skall och inte står och vrålskäller är det inga problem. Att hon vill vakta gården innebär också att hon inte är särskilt intresserad av att rymma härifrån. Då skulle hon ju försumma sitt jobb och för en BC gäller plikten framför allt!
Jakobs familj hade ju en border collie när vi blev ihop. Hon hette Micka och hon var rolig för hon log med tänderna mot de hon tyckte om. Såg nog lite hotfullt ut om man inte kände henne – men det var ju ett uttryck för tillgivenhet. Jag har hört att många BC kan göra så men ännu har Essa inte visat någon benägenhet för att le. Däremot pratar hon väldigt mycket. Oftast till mig när jag stiger upp på morgonen. Då gör hon sig krypande undergiven och ger ifrån sig långa meningar som låter.-ouääägagagaaaa innan hon kommer fram och hälsar. Otroligt fånigt!
Och trots att Essa är en riktigt robust arbetshund är hon som en katt inne. Hon vill alltid ligga i soffan eller sitta i knät. Och hon har inget emot när Jakob bär henne som en bebis.
Eftersom hon är korthårig drar hon inte in så mycket smuts. Hon sover med oss i sängen och det går fint. I alla fall vintertid när det är snö. På sommaren tycker jag att det är mindre trevligt, men då är det ju så varmt att hon helst kryper in under sängen och svalkar sig istället.
Vi älskar Essa så mycket. Hon är så vansinnigt fin, snäll och klok. Men jag kan inte ta åt mig äran för hennes förträfflighet utan det är nog mest Border Collien som ras och Jakobs fina arbete vi har att tacka.
Vill i alla fall aldrig ha en annan hundras än BC igen. Deras intelligens och will to please är så tacksam att jobba med. Och får de bara ordentligt med stimulans och motion så är de otroligt trevliga och lättsamma familjemedlemmar. Ja rentav så trevliga att vi är sugna på att skaffa en kompis till Essa så småningom!
Klockan är 19.10. Jag har precis tagit ett kvällsbad med Ulf och eftersom jag inte kommer orka uträtta mer idag har jag bytt om till nattlinne och morgonrock. Egentligen skulle jag kunna somna där jag sitter, så trött som jag är. Då tänker jag på maj månad. Jag har nog aldrig bytt om till nattlinne och morgonrock klockan sju en majkväll. Inte ens innan klockan nio. För en majkväll klockan sju – då börjar ju det andra dygnet. Det som startar med att jag tar på mig hängselbyxor. Fäster en sjalett kring håret och går ut i trädgården och rafsar ihop lite multnade löv. Nerifrån sjön hörs fågeltjatter och transång och storspovens lockande läte.
Jag kånkar fram krukorna till farstubron och fyller dem med frisk jord. Knipsar in några påskliljor och tulpaner som tittar upp ur rabatterna. Sedan får jag lust att ta en promenad. Jag får med mig Stina ut. Nio på kvällen är det fortfarande fullt dagsljus och vi tar stigen uppe i skogen bakom huset. Det doftar bedövande av skvattram och de första björklöven. När vi ska skiljas åt känns det så fånigt. Varför gå in när klockan bara är tio? Än finns det mycket majkväll kvar att njuta av.
Så vi bestämmer oss för att ta ett dopp. Från bryggan hoppar vi nakna ut i vattnet och skriker i falsett. Torkar oss hastigt på våra handdukar och klär på oss dubbla tjocktröjor innan vi drar hem.
Klockan är halv elva när jag kommer tillbaka. Jag gör iordning en kopp te och tar på mig tjocksockar och så går jag ut på glasverandan som fortfarande är lite varm. Drar en filt kring axlarna och stirrar ut i den ljusa vårkvällen. Som är så vacker och skir att det nästan är outhärdligt. Jag sitter tills teet kallnat och verandan blivit kylslagen.
Då flyttar jag mig inomhus igen. Klipper skott från pelargoner, laddar en diskmaskin, filar på ett blogginlägg och dricker ännu mer te. Och först när klockan närmar sig halv två på natten borstar jag tänderna och går motvilligt och lägger mig.
Den där extra orken – det där extra långa dygnet som man får till skänks i maj. Det skulle jag allt bra gärna vilja få uppleva just nu.
Jag blev så glad när jag vaknade imorse efter en orolig natt och läste alla era omtänksamma sömntips i förra blogginlägget. Glad och lite rörd över att få ta del av så många omtänksamma råd och förslag. Har massor av trådar att nysta vidare i nu, känner jag. TACK!
Här kommer lite bilder från helgen.
Jag vaknade 05.30 på lördagen och låg och vred mig en stund innan Ulf vaknade vid sex och vi gick upp. Jag tog in tidningen, tände ljus och drack en kopp kaffe
Ulf och Essa såg på Bamse och när Jakob vaknade vid sju gick jag och la mig och sov en timme till.
Det är mycket spelande just nu. Mastermind är en ny favorit. Lite utmanande dock för yrvakna rufsiga pojkar som försöker väcka liv i hjärncellerna.
Ulf lekte med klossarna till Bandu-spelet. Han blir mer och mer lik Skrållan både till utseende och beteende.
Barnsidorna i VK är ett måste på helgen. Här är förresten den enda ”kladdhand” (Ulfs ord för slime-hand) vi har kvar sedan födelsedagen. Barnen fick ju varsin men de andra två har återfunnits i rumpan på Essa under veckan. Där kan man snacka kladdhand.
Jag städade sovrummet och Ulf och Berra kom och gjorde mig sällskap. Hopp i sängen och bus. Bertil i de enda par glasögon han haft som hållit längre än några månader. Det är särskilda aktivitetsglasögon som tål en brottningsmatch, att tappas från en tall, klämmas i skolbänken eller att lillebror trampar på dem. Ja, sånt som helt enkelt sker när man är tre vilda syskon.
Aktivitetsglasögon går det att få GRATIS via Specsavers för barn mellan 5-12. Finns bara i en enda modell men det kan det ju vara värt ändå. De kommer med resårband om man vill fästa dem i nacken också när man sportar. Tipstips från mig till dig som har barn som annars behöver byta glasögon lika frekvent som andra byter underbyxor.
Så kom farmor med morgontåget och anlände klockan nio. Hon hade med sig lite bilderböcker hemifrån och de var som ni ser väldigt festliga.
Bertil drog så småningom igång en storstädning av sitt rum och när barnen själva tar initiativet ja då får man verkligen haka på och hjälpa till. Så lördagen veks till stor del åt städning.
På kvällen hade vi Mellomys. Farmor åkte hem och istället kom gammor med tåget – plus storbarnen i matlaget. Jakob, Emil och Albin valde istället att basta. Nå smaken är som röven klöven.
Jag älskar att se vad mina barn fastnar för. Och precis som jag när jag var liten har de en faiblesse för tanter och farbröder. Arja Saijonmaa? Absolut. Eva Rydberg? Ännu bättre! Jan Malmsjö? Say no more – hans bidrag får vår femma!
Stort frukt och grönsaksfat är bra kompletterande bukfylla till chips och godis.
Efter Mello stupade vi i säng.
Men nästa morgon blev det skoterutflykt för hela slanten!
Det singlade från himlen
Och i skogen. I vanlig ordning promenerade jag dit och fick ett pass med riktigt tung cardio. Pulsa på översnöat skoterspår i uppförsbacke är ungefär som att försöka springa i ett träsk.
Hejhej lilla huset!
Så fint i skogen just nu.
Vi gjorde upp en eld
Barnen grävde snökojor i djupsnön som drevat mot berget.
Och Bertil fångade familjen på film.
Lite fokusproblem i snöfallet bara!
Korvmackor till de små
Glufs glufs glufs
Och pastasallad till oss stora.
När vi blivit i tur och ordning svettiga, hungriga, mätta, blöta sedan frusna – ja då åkte vi hem igen. Och jag fick skjuts!
Essa fick åka pulka med barnen och gammor så hon inte skulle ta ut sig alldeles. Inte alls populärt. Hon vill springa själv!
När vi kom hem igen var barnen så kalla och trötta att jag tryckte ner dem i ett varmt bad. Själv la jag mig i sängen och slumrade en stund.
Och det var den helgen i bilder det.
Jag har alltid haft en väldigt bra sömn. Jag somnar snabbt och lätt, sover sedan tungt, kan somna var som helst och sover för djupt för att störas av snarkningar eller annat oljud. Och jag kan absolut ta en liten dagslur utan att det påverkar nattsömnen nämnvärt. Men nu när jag ska reclaima min nattsömn efter åren med Ulf (ja det är ju nästan fyra år av störd nattsömn) blir jag nervös. Märker att jag inte riktigt vågar somna på kvällen för att jag är så rädd att bli väckt – en så pass otrevlig upplevelse att jag hellre håller mig vaken en stund till utifall att jag måste gå upp och trösta Ulf. Men det gäller ju bara varannan natt, de andra nätterna tar Jakob Ulf och då vet jag ju att jag ska få sova. Ändå går det inte så bra.
Jag känner att jag inte riktigt vågar släppa taget om vakenvärlden. Någonting djupt ursprungligt i mig tycker att det är riskabelt att somna när hela flocken sover. Borde inte någon vakta vid lägerelden? Hålla utkik efter lejon, elefanter och fiender som smyger runt på savannen? Och trots att jag vet sedan tidigare att 8 1/2 timme är så länge som jag mår bra av att sova har jag svårt att sova längre än sju timmar nu. Kan verkligen ens sömnbehov ha ändrats så mycket på dessa år? Jag har ju hört att många mammor får för evigt störd nattsömn efter småbarnsåren. Men så illa kan det väl inte vara? Är jag bara ovan att somna av annat än pur utmattning och behöver ställa in mig på att istället somna lite lagom snabbt? Inte bli stressad när det tar tid?
Att läsa bok istället för att scrolla i telefonen hjälper mig att somna snabbare. Att ha det svalt i sovrummet och försöka att inte träna allt för sent är också bra. Jag har dessutom en rosendoftande facemist som jag sprayar på ansiktet när jag börjar bli som allra tröttast. Jag tänker att den kanske blir som en betingad reflex som med tiden börjar göra mig trött? Men mer då? Vad ska jag göra mer?
Mitt sätt när jag behöver inspiration och pepp är att läsa en bok på temat. Så nu letar jag efter en bok som kan göra för min sömn vad Depphjärna och Hjärnstark gjort för min träningsmotivation. Hojta gärna om du har någon bra bok på lut om sömnen och dess betydelse. Eller något annat knep och knåp för hur en urlakad småbarnsmamma kan hitta tillbaka till rutinerna igen. Jag känner att jag behöver lite hjälp på traven.
Fjorton bilder av kärlek den fjortonde februari. Året som har gått – som på grund av pandemin och sedan vaccin präglats av återseenden, återupptaget umgänge och glädjen att få komma riktigt, riktigt nära varandra igen.
Att återförenas med gammor efter att hon blivit fullvaccinerad. Trodde aldrig barnen skulle sluta kramas eller sitta nära. Vi skålade i champagne för Pfeizer, Moderna och livet!
Kompiskram på Valborgsmässoafton. Inget firande i byn men likväl på Albin och Ulrikas gård. Barnen byggde hinderbanor och vi vuxna sjöng stämsång och eldade granris.
Jakob som håller gammors hand så att hon inte ska halka när hon ska bada isvak. En tradition hon hållit i under många herrans år.
Läsa saga med lillebror som viker sig som en fällkniv när Hokka kittlar honom.
En av vårens första trädgårdsfikan. Träffa faster Johanna igen som äntligen kunnat komma upp från Malmö.
Trösta ilsken tvååring, smeka glad sexåring och njuta av solen på en och samma gång. Att utstråla (och härbergera) tretton olika känslor samtidigt är något man får övar på med många barn.
Något av det första jag gjorde när alla var vaccinerade var att dra till farmors hus och umgås med släkten några dagar. Jag stoppade in dem i bilen och körde en sightseeing runt byarna och de fick peka ut varenda hus, stig och gård för mig och Anna. Några av livets finaste dagar! Här fikar vi i vårsolen vid den gamla badplatsen, med min kära faster Inger, pappa, syrra och farbror Lars.
En hammock full med vänner och jag stod i köksfönstret och tjuvkikade. Det här var drömbilden när vi köpte hus på landet och jag föreställde mig en stor, stökig familj och alla deras kompisar.
Återse gammelmoster Mia för första gången under hela pandemin
Och krypa tätt intill sin morfar man inte träffat på över ett år men ändå är fullkomligt på det klara med är ens allra käraste morfar.
Fira mosters födelsedag med tårta på sängen och kram-attack!
Titta djupt och trosvisst in i ögonen på en matlagspappa.
Första fascinerande mötet med nya matlagsbarnet. För tidigt född och liten som en sparv.
– Hej, vi ska ta hand om dig!
Folke som aldrig ville släppa taget.
Ligga i en snödriva med sin pappa och bli hissad mot himlen.
Nattsömnen har varit stökig en lång period. Vabb och sjuka föräldrar har gjort att sovrummet varit som ett vandrarhem med olika gäster varje natt. Energin och ordningen här inne har med andra ord inte varit topp. Men jag har liksom inte orkat ta tag i det.
Men sedan jag slutat ammat och Ulf sovit en andra (!) vecka i sitt eget rum utan nattvandringar, så känner jag behov av att reclaima vårt sovrum. Rensa, städa, välkomna ljuset och nya bättre energier.
Så här kaosigt har det varit ett bra tag. Min garderob som fullkomligt kräker ur sig kläder. Samt en massa gästtäcken och kuddar som varit framdragna ända sedan jullovet.
Igår fick jag bara NOG! STÅR INTE UT! MÅSTE FIXA DET NU NU NU!
Så jag rev ut alla sängkläder, slängde ut täcken och kuddar i kylan på verandan, tömde, rensade och sorterade om garderoben. Tog ut och tvättade den stora ullmattan i pudersnön, dammtorkade vartenda skåp och varenda pinal. Dammsög till och med listerna bakom sängen. Och skurade grundligt.
Så jädra renande att idag vakna upp till det här.
Men jag behöver definitivt köpa lite nya krukväxter. Är så tomt i alla fönster i huset. Tog i alla fall upp en blomma från vardagsrummet bara för att få in lite grönt.
Ser du att solen nu når in i sovrummet? På sommaren väcks man vid femtiden av att strålarna lyser en rakt i ansiktet. Nu dröjer det till närmare tiotiden i alla fall.
För att förnya och ge en annan energi till sovrummet bytte jag också sovsida med Jakob. Jag har förstått att vissa läsare tycker att detta är ett sjukt beteende. Att man inte bara kan byta sovsida med sin man utan att fråga först. Men då känner ni inte Jakob. ÄLSKAR att han inte ens höjer på ögonbrynet eller suckar eller någonting. Jag bankar upp tavlor, möblerar om, byter sovsida och roterar matrum och vardagsrum precis som jag har lust. Fy vad kreativitetsdödande om jag skulle behöva om lov först!
Rensade lådan i nattygsbordet också. Full av gamla dammiga halstabletter, alvedonsprutor för barn, prislappar från kläder och använda snytpapper. Nu finns bara handkräm och lypsyl där.
På nattygsbordet har jag några tulpaner i en liten vas, ett doftljus och en ansiktsmist från Nuxe som doftar rosor. Har också min hälsodagbok med penna redo. Den fyller jag i varje kväll.
Rakspegel, tygficka för strumbyxor, ficka för borstar, mina nattlinnen…
Mixade och blandade påslakan. Tog bara det som råkade finnas rent.
På Jakobs sida är det mer asketiskt. En inramad bild på oss från Taj Mahal när vi var nitton och tjugo år gamla. Plus lite lektyr till sagostunden med Smulf.
Nu känns det som jag återupprättat sovrummet som en plats för vila, stillsamhet, återhämtning och lugn. Ser fram emot att börja ge min nattsömn lika mycket kärlek och omsorg som jag gett kosten och träningen senaste åren. Det är hög tid för det nu. Tror det är den saknade pusselbiten.
Middagen är avdukad. Dumplings, vårrullar och gurksallad uppäten. Jag har gjort mig en stor balja snabbkaffe och äter en torkad aprikos och det är tyst i köket så när som på diskmaskinens susande. Storbarnen har försvunnit upp för att spela Minecraft på världen de har ihop med ett gäng kompisar och några av barnens pappor. De gamear och pratar samtidigt med varandra på discord. Jag kan urskilja de olika kompisarnas röster om jag skärper hörseln litegrann.
Ulf har gått ner i källaren med pappa och Albin som tittade förbi på skotern för att låna en flaska vin till middagen. De jämför sina nya skoteroveraller och skoterhjälmar och jag skrattar och retar dem lite för att de till och med ser likadana ut när de sitter på skotern. Påminner om när man var liten och klädde sig i likadana kläder som sin bästis. Väldigt rart.
Strax ska jag lägga Ulf för natten och så fort han har somnat är det fritt fram för fredagsmys för oss andra. Så glad för att det är helg. Att det vankas två ynka minusgrader och sol imorgon. Att jag har orkade dammsuga nedervåningen efter jobbet. Samt att jag efter ett tips från en instagramföljare kunde knipa åtta delar gul majolikaservis för totalt 75 kronor på en secondhandaffär i Umeå. Pappa ryckte ut och köpte den åt mig.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
