Adventsgranar är så kul! Man får liksom provpynta lite inför den riktiga julgranen. När jag var liten var drömmen en plastgran med kulörta lyktor, men pappa högg istället en riktig liten gran som jag fick dekorera. Då var jag besviken, men nu tänker jag på hur mycket trevligare det är med riktiga doningar.
Små, rara julgransfötter har jag funnit på loppis genom åren, men en stadig flaska med smal hals eller en karaff kan också funka fint som adventsgransfot. Här kommer en grankavalkad.
En riktigt tanig liten sak som jag hade i köket en jul. Med egenvikt stjärna och röda pumlor. Önskar jag rymde en adventsgran i köket nu med!
En gles och ful adventsgran klädd i halmstjärnor. Men vad är det nu för fel på att vara gles och ful? Det är charmigt på sitt eget vis.
En härligt knubbig gran på en piedestal i matsalen. Livsfarliga små ljus men himla stämningsskapande.
Barnens alldeles egna gran, med kitschiga julaffischer på väggen bakom. Det svåra är att hitta en tillräckligt liten ljusslinga som inte tynger ner grenarna. Fick planscherna och de lömska tomtarna på bordet av en bloggläsare. Förtjusande kombination!
Den syns inte mycket, men jag minns att den här granen var en favorit. På ett sideboard i matrummet. Helt utan dekorationer men fin i sin enkelhet.
En oklädd gran högt uppe på ett skåp, bredvid julkyrkan. Minns att jag tänkte på det som ett jullandskap där granen och kyrkan hörde ihop.
En liten gran i Bertils barnkammare. Hans rum var världens mysigaste! Älskade de små möblerna, den lilla sängen och alla gamla leksaker.
Adventsgran från en av de första jularna i huset när jag gillade vitt och rosa. Rätt trevligt med en sådan här genomskinlig glasflaska faktiskt.
Förra årets söta gran med den minimala toppspiran och det ömtåliga handgjorde julpyntet av silkespapper och halm. Som ni ser är duken en återkommande favorit.
Avslutar med Bertils allra första lilla adventsgran. Pyntad med flugsvampar och cirkus en tvärhand hög.
Årets adventsgran planerar jag att pynta på ett helt annorlunda sätt! Återkommer med bild på första advent.
Tycker mycket om tiden fram till jul när det ligger sådan förväntan i luften. Det är stök och stoj och saker som ska fixas. Hemligt presentprasslande, maträtter att förbereda, luciarep och pynt. Jag och min syster messar varandra om allt roligt vi ska göra med barnen när vi blir lediga tillsammans.
Eftersom jag älskar jul gör jag någonting nästan varje dag. Hänger upp en till slinga, ställer fram en ljusstake, nålar upp en bonad. Och första advent är lilljul, precis som på Åland. Visserligen får barnen inga presenter, men en liten adventsgran tas in och kläs och jag gör gott sötfika till söndagsfrukosten. Brukar också ge barnen någon namnpepparkaka eller marsipanfigur vid tallriken. Lite vardagsmagi sådär.
Men tro inte att jag gör så här inför varje högtid. Nej, bara inför de jag själv tycker är kul. Halloween plågar jag mig igenom för att göra barnen nöjda. Varje sak jag ordnar för dem frestar verkligen på min energi. Midsommar är ingen stor grej för mig heller. Som en vanlig fest bara. Nej, det är vid jul och påsk som det kommer så här naturligt och beredvilligt från mig.
Den här årstiden fylls jag dessutom av så mycket välvilja mot allt och alla. Pratar extra länge med ensamma grannen, småsurrar med butiksbiträdet, går förbi grisarna med några äpplen eller skämmer bort småfåglarna.
Det är tur att julen lyser som ett fyrbåk i den mörka årstiden för annars vore vintern allt bra lång och svår.
Här kommer en särdeles fin vecka i backspegeln. Har fyllt den med roliga jobb och kompisar och känner mig så rik!
I måndags skrev jag manus och spelade in två pangpoddar med Malin. Släpps på onsdag. När jag kom ner efter jobbet hittade jag Folke och Dahlia i soffan. Han hjälpte henne med matten och hon förhörde honom på glosor. Så fina, fina kompisar!
På kvällen var det matlag hemma hos Albin.
En rejäl paltgryta stod på bordet.
Så mysigt här med alla mattor, soffor, växter och uppstoppade djur.
Barnen hade roligt
Och efter maten härjade de runt i gamla Konsum-delen och lekte tagen. Albin har ju köpt byns gamla butik och utrymmena är enorma.
På tisdagen var jag i stan och skulle jobba och jag var så sur för allting bara jävlades. Bloggen krånglade, fick ingen skrivro, hade ett obehagligt möte att beta av. Fick inte gjort en vettig sak på hela dagen. Och sedan skulle jag träna vilket jag hade absolut noll lust med. Men då var ilskan bara bra. Orkade lyfta tungt på rent raseri!
På kvällen var det syjunta hemma hos Stina. Jag hade med mig saffransbullar.
Det lappades och lagades
Men till slut låg vi bara i varsitt soffhörn och vräkte oss och skrattade och snackade skit och plötsligt var klockan halv tolv. Ajajdå.
På onsdagsmorgonen spelade Uffe sjuk. Han låg under täcket och jämrade sig.
–Jag är förkyyyyld!
–På vilket sätt känner du det?
Lång tystnad för att tänka efter
–Det enda sätt som finns
-Jasså, på så vis. Var har du ont någonstans då?
– I….armen
Det avgjorde saken. Uffe fick gå till förskolan som vanligt.
Jag var i stan på förmiddagen. Operan hade utförsäljning av sitt kostymförråd och jag hade tänkt stanna kvar tills dess men kände mig krasslig (ej i armen). Så när det dessutom blåste upp till snöstorm begav jag mig istället hem. Man ska inte vara ute på vägarna i snöyran om man kan undvika det.
Hade ett roligt möte med SVT när jag kom hem. Alltid sminkkoll i photo-booth innan för att se om allt är okej. Det var det!
Bertil var krasslig och hemma. Folke och Dahlia hämtade Uffe från skolan och de stretade hem tillsammans i snöstormen. Som belöning fick de varm choklad och mackor av mig.
På kvällen spelade vi Vildkatten och ansträngde oss för att Uffe skulle få vinna.
Sedan skjutsade jag till scouterna och passade på att promenera runt med Elina i lurarna.
På torsdagen var det full storm, jag arbetade inomhus och skrev på boken.
På kvällen gjorde Jakob eld i bastun
Och så genomförde vi vår traditionella torsdagsbastu. Bästa som finns en blåsig, kall vinterkväll och ett härligt avslut på arbetsveckan. Då känns fredagen som en liten parantes sedan.
Eftersom jag hade krassliga barn var jag hemma på fredagen. Julstjärnor sattes upp.
Och jag filmade ett recept till min instagram.
Kålrotslåda, närmare bestämt.
Tog en promenad med Essa bland snöiga granar
Och höll utkik efter barn på väg hem från skolan.
Till fredagsmiddag åt vi hamburgare och sedan såg vi Dumbo, som jag somnade ifrån som vanligt.
Kvicknade till när barnen gått och lagt sig så då drog jag fram julpyssel och var uppe och skapade till ett på natten.
Ska visa er vad rart jag har gjort! Ska bara fota det i dagsljus först.
På lördagsmorgonen visade termometern -12 grader och solen strålade. Fullt av fåglar vid vårt fågelbord!
Vi inledde dagen med att städa. Nu var barnen friska, men Jakob ruggig och hängig.
Jag gjorde ett blomsterarrangemang som jag skulle ta med som gåbort-gåva.
Vaxat papper, en vacker tråd, lite vitmossa jag plockat på berget och några flugsvampar. Tillsammans blev det en rar liten julgrupp. La till en jultidning, lite hemkokt paradisäppelgelé och några härliga flaskor från Rscued och det blev värdinnegåvan.
Tog på en klänning och svängde ihop mitt ostyriga hår. Och sedan hoppade jag och pojkarna in i bilen och körde på slingriga vägar genom hisnande vackert snölandskap. Termometern visade på sina ställen hela sexton minus och vi jublade åt den riktiga vintern och skrålande julsånger.
Tills vi kom fram till våra vänner på Lyckobacken.
Malin och Johan och deras barn som bor så vansinnigt fint, en och en halv timmes bilväg ifrån oss. Älskar att hälsa på här. Det är så hemtrevligt och varmt.
Vi satte oss genast ner för att fika och prata ikapp lite. Efter maten stack barnen ut och lekte med varandra – de har så kul ihop!
Malin drog fram chips och vegansk romröra som var himmelsk. Samt Blossas mousserande glögg med härliga julkryddor i glaset. Ska göra en copy paste på detta nästa gång jag får besök. Sedan satt vi och surrade i timmar och hann prata ikapp om allt, medan barnen hade roligt för sig. Att vara hos Malin är att bli bortskämd i varje detalj. Så mycket omsorg och kärlek nedlagd i mat och hem.
Jag satt som en padda på deras kökssoffa och bara åt och pratade och blev bortskämd. Malin gjorde en god vegansk yakiniku till middag och äppelpaj till dessert.
Vi hade så roligt att vi blev kvar nästan hela kvällen och åkte hem under stjärnhimlen med två av tre barn snarkandes i baksätet. Kände mig så glad över den dagens bestyr!
På söndagsmorgonen var vi trötta och sega i starten.
Men sedan drog jag fram julpyssel och då ville pojkarna såklart vara med.
De tillverkade julklappar till morfar och farmor och jag gjorde små juldekorationer.
Delikat kristyr, inspirerad av kristyrerna på Skansen. Tyckte dock inte riktigt att jag fick till det. Behöver bättre spritspåsar och sprits.
På kvällen träffade Bertil några av sina gamla klasskompisar och såg på film. Jakob och småpojkarna vilade i soffan och jag åkte till kyrkan för nattvardsgudstjänst. Väldigt stämningsfullt och välbehövligt. Och stärkande att få skråla några klassiska lovsånger ur Segertoner.
När jag kom hem gick jag på promenad med Elina och Essa och fångade snöflingor med tungan och tänkte på hur rik jag är. På vänner, familj och tro. Livet har verkligen sina prövningar – men jag är glad över allt fint som omger mig.
Vilken julmusik är den första du lyssnar på för säsongen? För mig börjar det strax efter Allhelgona och då gärna med I Himmelen i versionen med Sigmund Groven och Iver Kleive. Sedan har jag ju min jul-spellista full med låtar och arr som som är lite mindre självklara och utslitna. Maybe this christmas med Sarah Dawn Finer ligger tidigt i listan. En vintervisa med Svante Thuresson är fantastiskt fin, liksom Tinsel and lights av Tracey Torn, Å menneske, ved juletid av Ina Hoem och River av Joni Mitchell. Ringen i klockorna av Nikolai Severin Grundtvig och Petter Tikkanen Trio är även den ett lyckopiller i den mörka tiden.
Ingen av låtarna så julig och utsliten att man storknar av att höra dem redan i slutet av november.
1944 flammade svenska folkhemmets fönster i orangegult. Under senare delen av andra världskriget hade nämligen en adventsstjärna i orange papp blivit mer och mer vanlig. När sedan priset på den sjönk, blev den så populär att den började kallas proletärstjärnan. Adventsstjärnans riktiga namn var Tindra Kristall och bakom modellen stod Erling Persson, mannen som senare skulle grunda företaget Hennes & Mauritz. Redan i början av 1940 talet hade han och hans kompanjon Björn Wennberg börjat skapa adventsstjärnor av tysk modell för att sälja i Sverige. Men först när de satsade på en egen svensk modell kom framgångarna.
Under kriget tog de hjälp av flyktingar från Danmark, Norge och Polen för att klistra ihop de första pappstjärnorna. När kriget gick mot sitt slut tog företagarna fram den billigare modellen Tindra Kristall, och den svarade direkt på svenskarnas behov av julstämning för en liten peng. Stjärnan blev en storsäljare. I dag är den orangegula stjärnan med sju uddar en svensk julklassiker, som gnistrar tack vare små hål i pappen.
Tyskland är annars adventsstjärnans moderland och staden Herrnhut dess vagga. Här finns det evangeliska brödraskapet herrnhuterna som var först med att tillverka adventsstjärnor redan på 1880talet. De tidiga herrnhutstjärnorna var klotformade, hade uddar som pekade åt olika håll och kunde rymma en olje eller fotogenlampa i mitten. Den tyska adventsstjärnan kom till Sverige på 1910-talet och blev med tiden plattare och därmed lättare att hänga i ett fönster. Den ursprungliga modellen, med uddar åt olika håll, tillverkas dock fortfarande i Herrnhut och har fått ett uppsving i Sverige.
Den här texten finns med i min bok Underbara Vinter. Och denna jul – liksom tidigare jular – hänger jag upp mina proletärstjärnor i fönstren och njuter av dess varma sken!
Hela helgen har jag varit trött, men med ett otroligt kli i fingrarna efter att skapa. Behöver få göra någonting kreativt med händerna varje dag – annars känner jag mig rastlös och missnöjd. Jag är också i den här konstiga mellanperioden när jag är som en otålig häst i startfållan. Inför första advent är det ungefär som inför vårens ankomst till Västerbotten. Man väntar, väntar och väntar och får inte börja. Det går inte att börja! För trädgården är full i snö och det är kallt. Men sedan över en natt blir det vår och då känner man sig direkt försenad. Som att man borde ha börjat för en månad sedan. Och precis sådan är känslan i november. Jag kan inte dra igång med allt redan nu, men jag vet att när jag väl får dra igång så kommer jag att känna mig försenad.
Eftersom vi firar jul hemma i år kommer jag dock påbörja julmaten betydligt tidigare. Köttbullar, kålrotslåda, grönkål, brunkål och lite andra saker mår inte dåligt av att förberedas i god tid och frysas in. Så det ska jag göra de närmsta helgerna. Julkakor ska också bakas, även om risken är att man hinner äta upp dem om man gör dem för tidigt.
Idag är jag i alla fall glad och vintrig till sinnet efter att snön har återvänt. Det snöade inatt och nu snöar det igen och det verkar ska snöa flera dagar den kommande veckan. ÄNTLIGEN! Usch och tvi för en november med barmark i Västerbotten.
Hela veckan har jag gått och längtat efter helgen och efter att få tid att pyssla hemma. Sådär som jag alltid längtar när jag varit bortrest.
Imorse, efter att vi städat huset, satte jag igång att vinterpynta köket. Hängde upp ett mörkt ulldraperi i dörren, nålade upp en vintrig bonad och torkade alla hyllor och prydnadsföremål.
Och arrangerade om dem på nytt.
Den höstiga pappersbonaden med äppelplockande barn byttes ut till den här vackra handgjorda bonaden jag hittat på returen för en billig peng. Folke tycker att det ser ut som hemma hos oss.
Nåja.
På hyllan ovanför köksbänken ställde jag upp lite trevliga förpackningar, skorpburkar och annat smått och gott.
Blir alltid så glad av att göra om med det jag har hemma. Leta i skåp och lådor efter finheter att ställa fram.
Det här är vår skönaste korgstol, men den sticker av så hemskt i färgen. Så otroligt vit liksom! Tror jag ska ta och måla om den. Tänker inventera färgslattarna i källaren och bara ta något av det jag hittar. Tror jag har engelskt rött, jugendvitt och övedsgrönt. Någon av dem borde passa.
Fotogenlampan över köksön används flitigt under den mörka perioden. Den ger ett sånt trivsamt sken!
Essa blev helnöjd med den mysiga förändringen.
I år firar vi jul hemma. Förra året var det skönt att fira borta eftersom jag både skrev och lanserade en julbok och fullkomligt absorberades av jul hela det året. Att också ordna julfirande hos oss kändes övermäktigt. Men i år är jag väldigt peppad och redo. På kvällarna ligger jag och funderar på hur jag ska kunna variera pyntet. Är sugen på att bygga någon slags julportal när man går in på gården. Av granris och störar som får luta sig över grusgången. Kanske med belysning i? Och jag blev överlycklig när jag insåg att jag ju faktiskt kan ha två stora granar i huset! En gran i vardagsrummet och en ute på verandan, som syns utifrån trädgården. Perfekt när jag har sådana ohemula mängder av julgranspynt och alltid får dåligt samvete gentemot pumlorna som får ligga kvar i lådan.
Så glad för mitt fina Adlibrispris. Det står på skrivbordet här hemma, tillsammans med champagnen mitt förlag skickade när Underbara Vinter vann! Någon dag ska jag korka upp och fira.
Och så vill jag såklart tips om att Underbara Vinter är den perfekta boken att köpa nu och ha med sig varje vecka fram till tjugondag knut.
Den tar sin början kring Allhelgona, och porten till vintern som öppnas vid denna högtid. November har ett helt eget kapitel med vinterpynt, recept, reflektioner och inspirerande bilder.
Och sedan kan man följa med i vinterstöket vecka för vecka och stegra känslorna inför julen!
Många fina bilder finns i boken, men jag är nog mest stolt över texterna. Jag ville skriva en bok som man kan läsa som tröst, uppmuntran och stöd under den mörka perioden. Någonting att hålla sig i när det är mörkt och kallt.
Just nu kan du köpa min bok signerad och får samtidigt två fina julkort i storleken A5, som jag illustrerat.
En fin present till dig själv eller någon du vill skicka lite uppmuntran inför den mörka årstiden!
Termometern vid köksfönstret visar -32 grader och termometern på bilen visar -39 ikväll. Så någonstans däromkring håller sig temperaturen utanför stugdörren. Röken står som stelnad sockervadd och det gamla huset jämrar sig i kölden. Det brinner för fullt i husets tre eldstäder.
Jag minns vad min mormor berättade för mig. Om hur hennes snälla mjuka pappa – född på mitten av 1800-talet – värmde filtarna framför eldstaden i barnkammare. Höll upp dem mot kakelugnen och stoppade om syskonen med omsorg. En kärleksfull gest som på den tiden inte ofta visades av en pappa.
Jag minns tidigare jular vi firat här i stugan. Hur kallt det har varit vissa år och hur mormor energiskt spikade upp yllefiltar på väggarna runt min tältsäng. Och sedan bestämt lassade lager efter lager av tunga täcken på mig – så att jag knappt kunde röra mig därunder. Och hur jag drog in huvudet under täcket och bara lämnade en liten glugg att andas genom. Hur tryggt det var att ligga där och höra slamret från de vuxna i köket.
Ikväll bäddade jag syskonbädd på golvet i vårt sovrum i stugan. På hopskjutna madrasser – pojkarna iklädda ullunderställ och tjocksockar. Och sedan de krupit ner under sina täcken vek jag in kanten under tårna, så att ingen kyla kunde leta sig in. Och över alla de inbakade gossarna la jag sedan ytterligare ett stort täcke och tryckte fast det längs madrasskanterna. Sedan blåste jag med min andedräkt varmluft, från magtrakten ner till fötterna. Och när barnen efter mycket fnissande till slut kom till ro, la sig Essa vid fotändan och rullade ihop sig som en lussekatt.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Förutom jag då. För jag sitter här i midnattstimman och har eldvakt och skriver till dig.
Vi är i stugan över nyår, min systers familj och min. Här är 29 minus och vackert så man inte vet var man ska ta vägen. Vi funderade länge på om vi skulle orka åka upp och få igång huset och dra med oss mat och paket och allt. Men nu när vi är här känns det SÅ värt det!
Den här bilden tog jag strax efter tolvslaget då Anna och jag gick på vår traditionsenliga nyårspromenad. Lite tidigare på kvällen hade vi delat ut paketen som låg under vår nypyntade julgran. Många jäktas över att julen nu kastas ut hos var och varannan i sociala medier – men den är ju inte ens halvvägs ännu! Känn lugnet och försök att inte smittas av stressen från alla andra. Här oss oss blir julen kvar till Tjuonddag knut.
Vi har åkt mycket skidor på jullovet. Så härligt att åka ut med storpojkarna i spåret. Susa fram i nedförsbackarna, stanna och förundras över snön på alla träd och sedan dela tekniktips med varandra. Vi kämpar alla på för att få bättre teknik.
Skidåkning är verkligen den träning som ger mig mest glädje. Blir lycklig direkt jag kommer ut i spåret och kan inte sluta le. Åker som ett fån med tänderna framme så att jag får ilningar.
Lika mysigt att åka på kvällen
Som på dagen, när den försiktiga vintersolen smeker ögonlocken
Och det är så tyst att man inte hör annat än ljudet av sina egna hjärtslag.
Efter fem dagar hos Jakobs mormor åkte vi hem igen och laddade om för att min systers familj skulle komma.
Blir ju ingen jul om jag inte fått ha övernattande gäster några dagar och duka fram allt mitt fika, min dunderglögg och alla fint porslin.
Gjorde en ceasarsallad på grönkål – för alla var sugna på sallad.
Dressingen är så god att man kan äta den med sked.
Älskar att min syster och mina systerdöttrar kommer hit. För de ser allt jag gjort sedan sist och är så flitiga med att uppmärksamma det. Pyntet, granen, myset!
Högljutt bli det däremot med fem pratglada kusiner runt bordet.
Efter middagen drog vi fram teven och tevespelskonsolen pojkarna fått i julklapp – med flera gamla retrospel på. Jag hade ju aldrig tevespel när jag var liten så jag fattar noll. Men Jakob och barnen gillar att spela ihop.
Men så småningom bytte vi till sällskapsspel istället. Vi spelade Ska vi slå vad? allihopa och det var så roligt! Perfekt familjespel för alla åldrar. Vi stannade dock uppe alldeles för sent.
Och segade oss därmed upp imorse. Uffe gosade med stortjejerna och lekte att han var deras hund.
Vi åt en stadig portion frukostgröt
Och sedan hedde sig alla ungar ut för att gräva en labyrint.
Men jag donade på inne. Griljerade en skinka och värmde skinkspad till dopp i grytan.
Tycker extra mycket om mitt kök i juletid!
Mjukkaka och tunnbröd från närmsta bagarstuga.
Och julskinka på grisfatet.
Julens första dopp i grytan för mig. Adderar gärna lite lagerblad så att buljongen smakar ordentligt.
Efter maten spelade barnen en match medan Bertil läste i sin rollspelsbok. Och sedan drog vi iväg och åkte skridskor på byns bana.
Anna skottade banan
Medan jag skridskade runt. Folke ville göra köttbullen mellan mina ben och som synes fruktade jag att bli permanent sargad av hjälmattacken mot underlivet.
Men det gick fint! Puh!
Uffe beundrade storbarnens framfart och kämpade tappert på med att försöka hålla balansen på sina skridskor.
Vi åkte på en bra stund men när det blivit mörkt drog vi hem igen och då hade barnen förberett labyrinten åt mig och Anna. Vi fick krypa i gångarna mörkret och leta efter gömda vedträn samtidigt som Bertil var ett monster som kröp efter och försökte attackera oss. Vi skrek och skrattade så att vi blev helt lealösa och tappade krypförmågan men vi klarade utmaningen till slut!
Sedan värmde jag glögg och vintermumma och dukade fram kakor och lite ost att toppa dem med.
Så otroligt härligt med mellandagarnas lek, stoj och stök! För parallellt med allt det så pågår en väldigt lugn och härlig vila. Från jobbtankar och andra tråkiga plikter.
Åh vilken vilsam jul det är! Vi firar hos Jakobs mormor – femton personer, tre hundar och en katt – i ett litet hus på landet. Det låter kanske inte så vilsamt men för mig som varit värdinna och ordnat jul hos oss de senaste tre åren var det härligt att få åka bort. Särskilt som jag firat jul i över ett år nu i och med skapandet av julboken.
Hos Jakobs mormor är det liknande jultraditioner som hemma hos oss. Nämligen kakfrukost på julaftonsmorgonen. Ett koncept jag föredrar alla dagar. Kaffe och sötebröd.
Några kändisar från Underbar Vinter – som nougatrutorna och hasankakorna.
Och givetvis en adventskaka.
Efter julfrukosten stack några ut och åkte skidor, andra tog sparken och själv tog jag apostlahästarna och travade runt byn.
Så extra vackert här på vintern
Med snö på varje gren och tak
Felicia var söt som en docka
Men sedan kom jag inte ihåg att fota något mer förrän det var dags för julbord
Första julmaten jag äter i år och det var ohemult gott! På kvällen öppnade vi paket och jag tycker att det är så spännande fast jag inte får ett enda. Älskar att se barnens glada miner.
På juldagen sov vi ut och gick till kyrkan vid elva. Praktiskt när kyrkan ligger bakom huset.
Fridfullt att vandra runt bland de översnöade gravstenarna
Och alltid så värt att få sig lite andlig spis och påminnas om julens huvudsak.
Sitta och titta ut i vintern och njuta orgelspelet
Och känna värmen från hundra stearinljus.
Det är så mysigt hos gammor för i Jakobs familj sitter alla nere i köket och löser korsord, spelar spel, lägger pussel, ritar och pratar i timmar varje dag. Köksbordet med den otroliga utsikten är navet i alltihop. Och ofta när jag känner mig lite utarbetad tror jag att det är mer ensamhet som behövs för mig. Men ganska ofta är det faktiskt inte det som är bäst. Jag är ju redan själv så mycket! Tvärtom kan umgänge med släkten vara precis det som effektivast sänker min puls och få mig att koppla bort jobbtankarna.
På kvällen är det skönt att gå ut ett gäng och skaka ner julmaten.
Längdskidor – eller spark genom byn. Finns så många söta små hus att spana på här.
Riktigt julstämning!
Så sparkar man tills man blir nedkyld och sedan svettig och trött i ryggen som är dubbelvikt…
och då skyndar man sig in, och värmer mer te och äter fler småkakor innan man går och lägger sig och läser!
Nu är dagen här. Dagen vi räknat ner till och fäst så många förhoppningar kring – den allra viktigaste dagen när man är barn. Men som vuxen är det bara en pärla på det långa pärlband som är december. Inte ens den vackraste eller viktigaste pärlan – utan en av många. Det kommer aldrig an på en enskild pärla att göra ett vackert pärlhalsband och det kommer aldrig an på en enda dag att förverkliga julen.
Av min vän Erica har jag fått med mig traditionen att sist på julafton – när alla andra somnat – lägga mig i soffan framför julgranen och lyssna på Ave Maria sjungen av Pavarotti. Tillåta mig att vara helt stilla och i stunden.
Oavsett hur du firar önskar jag dig en jul där du någon gång hinner stanna upp och ta in det vackra. Ett tänt ljus, den blå timmen utanför fönstret, eller en pyntad gran och Ave Maria.
Jullovet var under hela min uppväxt en tid av läsande. Jag minns när jag fick andra delen av Harry Potter i julklapp hos mormor och bara försvann in. Hela juldagen låg jag och läste och kom bara ner för att äta. Minns precis det våfflade överkastets känsla mot kroppen och hur tältsängen inklämd bakom en garderob gnisslade när jag bytte läsställning. Men framförallt hur underbart det var att få försjunka i läsning i lugn och ro.
Under småbarnsåren tappade jag bort min regelbundna läsning – men tack vare mitt nyårslöfte 2022 hittade jag tillbaka. Förra jullovet läste jag massor och det bidrog verkligen till min julfrid. Jag tänker göra samma sak i år så jag har lånat hem en hel trave från biblioteket. Men vi får se hur mycket från den jag hinner med. För just nu läser jag faktiskt om Harry Potter och återupplever något av känslan från min barndom.
Finns det något du vill läsa under julledigheten? Hur kan du hitta utrymme för att göra det i sådana fall?
December är väldigt lik sommarsemestern. Halvvägs in drabbas jag alltid av dåligt humör och känner att jag inte hunnit med någonting av det jag hade drömt om. Sedan kommer den sista tiden och då rinner det bara på och plötsligt har jag samlat ihop till en hel hög underbara upplevelser och känner mig riktigt nöjd. Och precis så har december det varit för mig. För innan helgen hade vi inte haft ett enda besök i – men nu har jag haft tre mysiga grejer här hemma! Först glöggfika för släkten i söndags.
Och i onsdagskväll kom delar av mitt gamla gymnasiegäng på middag. Ju äldre jag blir desto viktigare och värdefullare blir mina äldsta vänner för mig.
Jag gjorde smördegspizza med lagrad västerbottenost, smetana, rom, dill och rödlök ovanpå.
Och en annan med chevre, smetana, päron, honung och pinjenötter.
Rikedom att ha vänner som jag känt i över tjugo år. Vi är så vuxna nu också vilket inte är det minsta konstigt eftersom vi ju närmar oss fyrtio. Men i mina ögon är de fortfarande de femtonåringar de var när vi blev vänner i ettan på musikgymnasiet. Samtalen är lika flamsiga och skratten kommer från magen – men själva ingången i ämnena är mognare.
Något av det första vi började prata om var Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens. Mycket intressant för mig att diskutera könsdysfori och könskorrigeringar med en jurist, barnpsykolog och en fysioterapeut. För tjugo år sedan var det också kön och könsroller vi pratade om när vi umgicks men mer utifrån frågeställningen ”Varför tar killarna så jävla mycket plats när vi har ensembel och ska spela ihop i skolan?!”
Det är så roligt att ha vänner som kan så annorlunda saker än en själv och liksom få snylta på deras intelligens och kunskaper!
Till efterrätt hade jag vispat grädde och philadelphiaost med florsocker och citron och varvade det i glas tillsammans med skurna, sega pepparkakor och lingon. Enkelt och gott!
Vi flyttade in i vardagsrummet
Och fortsatte vårt pratande.
När vi ses tar vi bara upp tråden där vi lämnade den sist och det känns inte som att någon tid alls har förflutit.
Rufsigt hår, vilt gestikulerande och hest astmaskratt från min sida. Som vanligt i detta sällskap.
Sent åkte de hem och jag gick runt och log för mig själv och plockade iordning efter besöket.
Igår slog jag in julklappar och det tar alltid en sån ofantligt lång tid. Därför vill jag ha lugn och ro omkring mig och ingen stress. Satte på julmusik och kokade glögg och dukade fram snören och alla mina finaste gamla julpapper.
Rim skriver vi sällan. Vi har däremot alltid haft en tomte som kommer och delar ut paketen så att själva öppnandet blir en happening. Från högstadiet och genom gymnasiet var det dock jag som var yngst som var tomten som delade ut klappar och sa fräcka saker som fick mormor och mamma att skratta så att de fick torka ögonvrårna. Det oskicket har jag lärt mig av farsans tomtande!
Extremt nöjd över mängden gamla fina papper jag samlat på mig under året.
Och jul på riktigt blir det väl inte förrän man känt doften av lackstång och bränt sig rejält på ett pekfinger?
När jag hållit på ett tag kom Ulf in och läste på paketen.
-Finns det någon fler Ulf än mig? För här är ett paket med alla mina bokstäver på? Och här också?
Och då fick jag snabbt säga att hans paket redan var undangömda på ett otroligt ställe som han aldrig skulle kunna hitta åt. Och att dessa paket var till Ulf den äldre.
Puh. Det är nog sista året han går på en sådan fint. Men det hade varit för spännande för honom om han förstått att paketet framför näsan faktiskt var hans. Kanske hade han gått upp i atomer?
Paketinslagningen blev färdig och efter middagen dukade jag istället fram fika och pyssel på bordet.
Jag hade nämligen bjudit hit Stina och storbarnen på julpysselkväll.
Stina hade tagit med sig sina nybakade (och suveräna) saffransbullar. Receptet finns ju i min julbok!
Vi lyssnade på julmusik så att det dånade, drack dunderglögg och julmust och klippte silkespapper.
Underbara ungar!
Jag kom in i ett riktigt pyssel-il och serietillverkade kottar i guldpapper…
…från en beskrivning av Lotta Kühlhorn
Stämningen var hög!
Och stöket något i hästväg.
Det tog nästan en hel timme att städa iordning när alla hade åkt. Men nu har vi pysslat in julen med besked!
Guldkottarna på plats i bokhyllan.
Och trasselstrutar med notapper och glitterpapper hängdes direkt i granen.
Idag har mina barn skolavslutning. De går fackeltåg till bönhuset och sparkar hem i snöblåsten. Jag själv sitter fortfarande i sängen i morgonrock och bloggar – men nu ska jag hoppa upp, dra på mig kläder och fortsätta städa kontoret och betala räkningar och besvara mail innan julledigheten.
Årets längsta natt inföll precis. Förr trodde man att vintersolståndet var en farlig natt när övernaturliga väsen var i rörelse. Det är lätt att förstå rädslan när man betänker hur mörkt det var om vintrarna förr. Jag märker det när jag är i stugan, där det saknas gatlysen. Där är nätterna lika kompakt svarta som för hundra år sedan – och plötsligt blir morfars berättelser väldigt begripliga. De om hur otäckt det var att som barn gå ensam mellan stugorna när mörkret fallit. Hur han tyckte sig se spöken och gastar i lador och skjul.
Jag var uppe sent igår med bara stearinljusen tända. Gick runt och myste i mörkret som ligger som svart yllefilt runt gården. Det mörka känns tryggt och omslutande – jag längtar inte bort. Men jag känner ett försiktigt pirr i magtrakten när jag tänker på att det faktiskt har vänt. Nu går vi mot ljusare tider och till slut besegrar ljuset ändå mörkret.
Jag är så. glad över att min bok fått ett sånt storartat mottagande! Jag har ju världens bästa förlag i The Book Affair och PR och marknadsföringspersoner i Eva Persson och Jenny Schyttberg som jobbat hårt för Underbara Vinter och sett till att den synts överallt under hösten. Såklart otroligt viktigt för att boken ska bli såld.
Oftast skickar tidningar man medverkar i hem numret, så att man får se hur det blev. Jag gick igenom traven på mitt skrivbord imorse och fotade ett litet axplock av ställen där ni hittar mig just nu.
Svenska journalen, Juldagen och Året runt.
I Svenska journalen pratar jag om resan till Etiopien. Fina bilder tagna av Anna Ledin Wiren som var med på resan. Och i Juldagen är det en stor intervju med fokus på min tro.
Jag har också blivit intervjuad för kristna tidningen Junia. Av Frida Funemyr som det alltid är ett nöje att bli intervjuad av!
Året Runt hade gjort ett så roligt reportage med massa gamla arkivbilder jag själv aldrig sett. Som den där i röd klännig till vänster, från presskonferensen för Sommar i P1 2011.
Amelia Jul hade en intervju av Linda Newnham (hon gör alltid fina intervjuer) om julfrid och julstress.
Och magasinet Smakfull Jul gjorde åtta sidor om min bok
i Mama pratar jag julfirande
Och i vanliga Amelia (som finns ute i butik nu) pratar jag ännu mer julfrid
I nya numret av Femina är jag också intervjuad. Det blev en skojig intervju! Jag hade glömt bort att den skulle ske så jag tog den i farten med andan i halsen och det blev kanske lite väl ärliga svar på vissa frågor…
Intervju på engelska i Scan Magazine
Och ett snabbt Hallå där! i tidningen Hembakat.
Och ikväll 18.45 är jag gäst i Hemma i P2s Nersittarkväll – och där pratar jag faktiskt mest om min julfridskalender. Det är så många som vill prata just frid i december. Kanske extra mycket när det bristen på frid och fred är så påtaglig i världen?
Själv längtar jag också efter frid. Skrivfrid! Efter en utåtriktad, rolig höst när jag gjort mycket PR, ser jag fram emot att få dra mig tillbaka i januari-mars och fokusera på att skriva. Det kliar i fingrarna efter att sätta igång på riktigt med min bok men till det behövs stillhet, fokus och koncentration.
Nu börjar det sannerligen dra ihop sig här hemma. Jag donar på med julmaten för fullt och barnen drar hem slöjdalster från skolan som ska slås in till kusiner, släktingar och vänner. Det märks att det behövs ledighet för det är tredje dagen i rad som barnen inte orkar upp på morgonen och håller på att bli sena till skolan.
Jag har gjort mormors julköttbullar med ansjovisspad och kryddpeppar och kletar köttbullesmet i mitt eget exemplar av vinterboken.
Blandar noga och rullar smått.
Ännu mindre blir de när de är stekta och klara.
Två kilo julköttbullar borde väl ändå räcka ett tag?
Halländsk långkål har jag gjort också, enligt gammors recept.
Kål fanns inte på mitt julbord när jag växte upp utan det har jag lärt mig äta hos Jakobs gammor som ursprungligen kommer från Blekinge. Nu kan jag inte vara utan det!
Det är fullt blås med dekorationerna nu. Rött porslin, pepparkaksformar, julbonader och tomtar.
För att inte tala om tusen meter fina kantband och hyllremsor som dekoration.
Ååååå om man bara fick stanna tiden och skjuta in sju extra dagar av njut nu. När man får stå kvar mitt i förväntan, julstöka i lugn och ro och dra ut på det goda så att det inte julen kommer så fort.
Igår år jag min traditionsenliga jullunch med Erica. Vi gick på Rex.
Så glad att vi arbetat tillsammans med bloggen och podd och andra projekt i sju år nu. Men egentligen började vi arbeta tillsammans 2008 när jag flyttade in på Ericas frilanskontor. Femton år av kreativt skapande!
Vi bytte julklappar och skålade i kranvatten.
Och jag åt rostbiff med potatis. Inte särskilt juligt kanske – men gott!
Sedan kramades vi hejdå i skymningen innan jag drog vidare till biblioteket för att låna lite läsning till mitt jullov.
Tyckte att jag fick till en helt perfekt blandning böcker att ta med mig hem!
Något annat jag gjort är att frysa in köttet från fårslakten. Nu betar Hans, Lille Pärsson och Jeff vid sällare jaktmarker. Jag har också packat fårskinnen som legat på saltning och skickat iväg dem på beredning. Äcklig bild tycker någon säkert – men jag tänker att det kan vara intressant att se för den som bara upplevt ett fårskinn i butiken.
Vi skickar skinnen på garving i Tranås och får tillbaka dem ett halvår senare ungefär. Bestämde mig för att spara ullen lång, för jag har inga långhåriga ljusa skinn sedan förut.
Idag ska jag städa mitt kontor så att jag får gå på ledighet (och framförallt återvända i januari) till ett städat skrivbord. Och ikväll kommer mitt tjejgäng från gymnasiet på middag. Ser SÅ mycket fram emot det!
Jag älskar att höra berättelser om hur man firade jul förr. Mysrysningarna går längs ryggraden och jag får alltid en sådan känsla av samhörighet med tidigare generationer. Och det som slår mig är också att julen alltid inneburit mycket möda och arbete. Det är inte konstigt eller onormalt eller nödvändigtvis fel och det kan vara bra att komma ihåg. Julen är ju ändå vår allra största högtid – kanske får man acceptera att julfirandet kräver viss ansträngning? Det gäller bara att försöka hitta en lagom nivå, där ansträngningen till och med kan vara härlig. I år tror jag att jag har hittat rätt. Men många andra år har det blivit tokigt.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
