Kategori: Claras vardag

Vilken helg vi fick! Den bästa på länge. Nu ska jag berätta om allt vi gjorde.

På fredagen kom Elle och Ada hit och skulle se på film med pojkarna. Ungarna lagade tacos och tjattrade käkarna ur led.

Alldeles för spännande film. Vi lämnade dem med sitt fredagsmys och drog på bio!

Albin har ju köpt gamla Konsum i byn och det stora rummet har han förvandlat till Kooperativa Biografen. Albin är biografdirektör och Joakim maskinist och filmen som visades var Hajen! Man fick medta egen stol och så fick man poppa sitt popcorn i mikrovågsugnen. Vi träffades en timme innan filmen och minglade. Så jädra mysigt upplägg! Kändes väldigt Stars Hollow.

Mitt i filmen var det paus för att fylla på dryck och popcorn och gå på toaletten. Kapten Quint är ruskigt lik min morfar på sjuttiotalet! Samma polisonger, käkben och isblå ögon. Jag hade aldrig sett Hajen så det var väldigt spännande och roligt. Hem kom vi först vid halv tolv och då hade barnen borstat tänderna och gått och lagt sig.

Nästa morgon hade jag planerat att åka på byns ballongloppis efter frukost. Men istället fastnade jag under köksbänken där avloppet satt igen. Skruvade isär alla delar, diskade dem i badkaret och fick ut åtskilligt päckel ur rören. Tog över en timme att få ordning på alltihop och efter den pärsen orkade jag ingen loppis utan tog en dusch och vilade istället.

Vi väntade ju finbesök av moster Anna! Kärt återseende trots att det inte var många veckor sedan vi skildes åt.

Tacorester till lunch

Som intogs på verandan under hög stämning.

Till efterrätt lördagsgodis som Anna haft med sig. Efter maten skulle Jakob fortsätta garagestädningen och vi andra blev sugna på att plocka lingon.

Så vi beväpnade oss med plockare och hinkar och begav oss upp i skogen.

Men fast vi bespetsat oss på lingon kunde vi inte bara strunta i alla blåbär! Så först plockade vi fem liter av dem.

Alla hjälptes åt med glatt humör (och Malin Wollin kokar inombords av denna syn).

Bästa sättet att spendera en lördag med speedade och/eller trötta ungar är att ta ut dem i skogen.

Man kan inte undgå att känna lugnet bland lingonen.

Behöver plocka 30 liter för att få ihop till årsbehovet. Så här gäller det att plocka på!

Ut i skogen ska vi gå!!

Pjäx och keps och ränsel på!

Vi är sunda söndagssyndare i smått!

Ut och gå!

(Povel Ramels bästa, kanske!)

En halv hink lingon blev det.

Och lika mycket till av blåbär innan vi traskade hem igen.

Förbi grishagen och sa hej

Så var det dags att rensa

Dålig grej med att plocka blåbär sent på säsongen: blöta bär.

Bra grej med att plocka blåbär sent på säsongen: nästan inget löv kvar på riset.

Lingon är betydligt mer lättrensade än blåbär. Det går på ett momang-kick (som min kompis brukar säga).

Vi delade bären systerligt

Och medan Anna rensade det sista skrubbade jag potatis

Och gjorde lammgryta i ugn

Skördade tomater i växthuset

Samtidigt som barnen plockade in en liter röda vinbär, för Anna skulle lära dem att göra godisremmar.

Middagen var utan överdrift himmelsk god.

Fråga vem som helst som närvarade!

Fanns inte så mycket som en smula kvar efteråt. Vårt eget lammkött, ortens potatis, tomater från växthuset, sås av sky.

Satt sedan helt vimmelkantig av mättnad och smälte maten.

Efter maten påbörjades projekt godisremmar.

Det mixades och breddes på plåtar och medan det torkade i ugnen gick vi ut till bastun, där Jakob gjort upp eld.

Vi har börjat ta in en liten balja i bastun som vi fyller med kallvatten. På det sättet kan Uffe sitta där utan att behöva springa in och ut och släppa ut all värme. Utanför bastun har vi en stor badbalja där tiogradigt vatten spolas i.

De första doppen var snabba – men sista gången satt jag kvar i flera minuter och såg stjärnhimlen framträda och Karlavagnen stå rakt över mitt huvud.

När Jakob och barnen gått in låg jag och Anna kvar på varsin slaf och halvslumrade. Så glad att vara igång med bastusäsongen. Få saker ger större ledighetskänsla.

När vi kom in drack vi te och sedan gick vi och knöt oss.

Det var en harmonisk skara som vaknade nästa morgon. Att basta gör en ju helt fredligt inställd till livet.

Dukade fram lite frukost och snart dunsade barnen ner för trappen, ett efter ett.

Och sedan kom farmor med morgontåget, lagom tills Anna skulle säga hejdå och åka.

Medan farmor och barnen underhöll sig vräkte regnet ner.

Jag tog på mig regnställ och cyklade till affären för att veckohandla. Jag var blöt in till underkläderna när jag väl kom hem igen.

Då satte jag igång att baka morotsbröd och laga linssoppa efter gammors bästa recept.

Farmor och barnen pysslade figurer av skräp

Visst blev de fina?

Så åt vi linssoppa med mozzarella och nybakt mjukbröd. Och direkt efter maten somnade jag i soffan – helt däckad av trötthet. Vaknade tjugo minuter senare och insåg att om jag inte gick en promenad skulle jag aldrig kunna sova igen på natten. Dessutom hade regnet dragit förbi och kvällen solat upp.

Promenerade länge med Elina i solen, när jag plötsligt överraskades av ett åskoväder, med de otäckaste blixar jag någonsin upplevt (i Sverige). Sprang hem vettskrämd och kröp in under täcket.

Och det var den helgen i bilder, det. Och vilken helg det blev!

Vaknar 05.45 av att det går i dörren till barnens rum. Det är Bertil som är först uppe och gör sin gröt. Jag drar kudden över ansiktet och vänder mig om. Sovrummet badar i ljus, trots mörkläggningsgardinernas försök att hålla tätt. En kvart senare tassar också Jakob upp – och vid halv sju tar han cykeln till tåget till stan. Bertil cyklar till affären och tar bussen som går ut till E12. Där byter han till ytterligare en buss och sedan tar han cykeln den sista biten till skolan. Varje morgon känns det som att han gör en resa till månen.

Min väckarklocka ringer vid sju. Då är Folke redan vaken och brer sig en smörgås. Uffe och jag klär på oss, tar en vitaminbjörn och borstar tänderna. Jag gnuggar bort tandkrämen som hamnat på hans kind och borstar bak luggen som blivit så lång.

Kvart över sju går vi ut på gården. Daggen är tät och den soliga morgonen kylig. Med en handduk torkar jag av hans sadel och cykel och tar på de rosa fingervantarna.

Snart sitter vi på våra cyklar och trampar de två kilometerna till skolan. Men vi stannar ideligen för att inspektera överkörda daggmaskar och paddor. Betraktar med äckel och förtjusning den tillplattade huggormen med sitt intorkade skinn. Uffe cyklar med högsta fart genom vattenpölarna och övar på att hålla i styret med bara en hand, när han vinkar till grannarna.

-Det är så härligt, mamma!

Ja visst är det härligt. En fridfull måndagsmorgon med hög, klar himmel.

Vi kommer ner på byn och passerar storvägen som ligger helt stilla.

Glider förbi dammen där fontänen gör små krusningar på en annars blank vattenyta.

Parkerar cyklarna utanför förskolans staket och hänger upp hjälmen på styret. Hälsar på Ylva-Karin, Klas och Ulrika som kommer samtidigt som oss, fast från ett annat håll. Puss i dörren till avdelningen Svalan, precis lagom till förskolefrukosten börjar. Och sedan cyklar jag hem igen.

Möter Dahlia och Folke när de passerar tågrälsen. Folke klädd i shorts och kortärmad skjorta i den kalla morgonen.

-Är du inte klok unge?!

Jag bromsar cykeln vid vårt hus och springer upp för grusgången.

Stannar och nyper lite vissen tagetes i farten

Beundrar det som fortfarande prunkar.

Och så öppnar jag dörren åt Essa som står beredd.

Jag får trampa allt jag har för att hålla hennes tempo. Bort till sjön och tillbaka.

Kvart över åtta är jag hemma igen. Huset är guldigt varmt och tyst. Fyller på Essas matskål, kokar en kopp kaffe och sätter mig ner i min korgsto. Blundar, smuttar och njuter av stunden.

En regnig dag vill Essa vill knappt gå ut. Hon ligger på rygg i soffan med alla fyra ben i vädret och tycks njuta av vetskapen om att hon får kura inne. Men ut måste hon ändå till slut! Och efter att vi promenerat så att jag är dyngsur är det skönt att ta på sig tjockröjan och sitta på verandan och läsa.

Den här verandan har varit räddningen många gånger. När småbarnskaoset ätit sig genom huset har det varit underbart att bara stänga dörren hit. Få vara ifred men ändå i barnens närhet – om det skulle hända någonting.

Fick förresten hem en sådan fin andaktsbok – Själens längtan efter Gud. Med böner för ett orolig hjärta. Precis vad jag behöver, som blivit så ängslig senaste åren.

Något som verkligen hjälper mig med min oro i vardagen är lovsång och bön.

Lovsång kan verkligen sätta mig i kontakt med min tro och min förströstan. En av de bästa lovsångsskivor jag vet är fortfarande The Mess – Lyft din blick. Det är extra fint för det är ju Emil som gjort den med sin vän Johan!

Denna regniga söndag ska jag veckohandla, laga en god söndagsmiddag och eventuellt baka lite bröd till veckans alla frukostar. Om jag orkar tar jag kanske ett träningspass också. Eftersom det var flera av er som uppskattade min veckomatsedel förra veckan tänkte jag att jag kan publicera även denna.

Veckans meny

Igår lördag åt vi: Långbakat lamm i lergryta med rosmarin och citron. Samt klyftpotatis.

Söndag: Gammors goda linssoppa med mjukt bröd

Måndag: Oxpytt med rödbetor och ägg. Morotsstavar och vitkålsbitar som grönsak. (Denna maträtt är överflyttad från förra veckan eftersom den middagen uteblev). Bra snabbmat på måndagar när jag slutar jobbet sent.

Tisdag: Bakad småpotatis med någon slags röra

Onsdag: Fisk och potatis samt sallad på färsk vitkål. Tror det blir fiskpinnar till barnen och någon godare panerad fisk till mig och Jakob.

Torsdag: Ärtsoppa och pannkaka! Köper ärtsoppan på tub och om jag orkar blir det småplättar. Annars en ugnspannkaka. Morötter innan maten serveras så att barnen får i sig grönt.

Fredag: Barnen har middagsansvar och gör tacos.

Blev SÅ glad imorse när jag fick se att min bok ligger etta på Bokus för andra dagen i rad. Och jag vill bara säga tack, tack, tack till alla er som köpt hem den! Det betyder så otroligt mycket. Böcker är ju min huvudsakliga inkomstkälla nu för tiden och att då få detta gensvar från er som läser bloggen känns fantastiskt.

Flera har önskat bilder från inlagan och kalenderdelen – och det kommer! Jag lovar. Tror jag får mitt eget, riktiga exemplar hem i brevlådan på måndag eller tisdag och då kommer jag fota och visa. Stor kram, nu ska jag ut i solen och plocka in lite blommor!

Har du inte hunnit säkra ditt signerade exemplar ännu så gör du det här!

Hurra, fanfarer och fyrverkeri! För idag släpper jag första boken i min nya storsatsning Hemmets Almanacka!

Jag är ju uppvuxen med Husmoderns Köksalmanack och älskade att bläddra i mammas, mormor och farmors exemplar. Användbarheten, hjälpsamheten och tilltalet i dessa böcker lockade mig och jag har länge drömt om att göra någonting liknande. Fast för en modern publik på ett modernt sätt.

Och nu är det verklighet! Det här är en almanacka för hemmet och för våra arbetande händer. För det praktiska i livet och för alla de dagar som ska fogas ihop till en fungerande helhet. En hjälpsam vägvisare vid årets alla skiftningar, årstider och högtidsdagar. Hemkunskap för vuxna.

Husmoderns köksalmanack utkom första gången 1933 och blev en omedelbar klassiker. Den innehöll främst recept, måltidsförslag och allehanda husmorstips. Men min bok innehåller mer än så! Givetvis finns en kalender där varje vecka har ett eget uppslag. Där du du anteckna vad som sker där hemma, vad du hunnit uträtta och vad du helt hoppat över. Väderlek, födelsedagar eller milstolpar. Använd den som en dagbok eller en planering framåt.

Men utöver det finns här också recept och smarta ideer för hemmet som följer årstiderna. I januari ligger fokuset till exempel på plånboksvänlig mat och spartips – medan septembers fokus är på att safta, sylta och ta ett omtag inför höstterminen. Här får man smarta tips för en miljövänligare vardag, livsmedelskunskap, husmorsknep, bondepraktika, huskurer, pyssel och dekorationer. Kort sagt är detta en handbok i hemmets skötsel, att hålla i handen för ett härligare år! Planen är att ge ut en kalender för varje år så att man kan samla dem och få ett slags uppslagsverk i många delar.

Formen på boken är bland annat inspirerad av den härliga formgivningen som syns här i Husmoderns köksalmanack från 1959. Och vem skulle bättre än Lotta Kühlhorn kunna förverkliga min bokidé och ta den in i nutiden? Så glad att ha henne med på tåget!

Bokomslaget här är bara en dummy – den riktiga boken har ännu inte hunnit fram från tryckeriet. Men jag kan avslöja att bokens pärmar har samma vaxduksliknande struktur som Underbara Vinter och som gör att du kan använda den i köket utan rädsla för kladd. Och mina böcker gör jag som vanligt tillsammans med mitt fantastiska förlag The Book Affair.

Hoppas verkligen ni ska tycka om denna första del i bokserien!

Förbeställ ditt signerade exemplar genom att klicka här

Jakob och jag har under flera års tid haft ett dokument där vi lägger in vår planering och arbetsfördelning. Både för oss och för barnen. Det är så bra att ha det på pränt så att man vet vad man ska göra när. Allt är inte reglerat förstås, men saker som ska göras regelbundet är nedskrivna. Sedan justerar vi sysslorna inför olika tillfällen. Om jag till exempel ordnar Folkes kalas så kanske Jakob tar extra ansvar för städningen den veckan. Eller om Jakob måste lägga helgen på att fixa något trasigt på huset så kanske jag tar mer ansvar för städningen. Vabb, föräldramöten och optikern tar vi varannan gång så det är heller inte nedskrivet. Vi minns bara i huvudet vem som gjorde det sist.

Man behöver inte specificera allting i detalj eller göra uppdelningen onödigt krånglig. Jag tror däremot på att bestämma tex vad det innebär att ”ha disken”. I vår familj innebär det att den som har ansvar för disken ser till att köksbänken varje dag blir totalt rensad, avplockad och avtorkad. Helst kvällstid så att man börjar från scratch nästa morgon.

Exakt vad som ingår i att till exempel städa huset, det har vi kommit överens om tillsammans. Vem som gör vad under själva städningen varierar. Men vi börjar ju städa samtidigt och slutar städa samtidigt så tiden vi lägger ner är samma.

Vitsen med att ha det uppskrivet är att man inte själv behöver hålla på och undra om man gjort tillräckligt. Och man kan aldrig i stundens hetta hävda ”det visste jag inte!” eller ”så sa vi inte sist!”. Men vi byter uppgifter också. Dels finns en flexibilitet kring att man kan behöva byta roller lite när som helst i vardagen. Men sedan byter vi också ansvarsområden efter några månader. Nu har vi precis bytt igen eftersom Jakobs arbetstider i stan innebär att han inte längre kan hämta, lämna eller laga middag.

För oss passar det väldigt bra att ha det tydligt på pränt, medan de flesta av våra vänner har lite mer vilda västern kring sitt upplägg. Inget är förstås fel, så länge alla är nöjda.

Fler inlägg jag skrivit på temat

Så veckostädar vi

Städa som Rut

Det stora inlägget om att organisera kylen

Berättelsen om en grundlig köksstädning

De sista skälvande sommarlovsdagarna går mot sitt slut. Igår började Bertil högstadiet i stan och imorgon börjar Folke och Uffe. Och som vanligt med sommarlovet (trots att jag ofta tvivlar när det pågår) så känner jag mig så redo, klar och nöjd när det väl är över. På slutet brukar jag ofta hinna klämma in sånt som jag längtat efter men som inte har hunnits med. Och det blir ofta pricken över i:et!

Som i fredags. Albin bjöd spontant in oss på middag.

Och barnen som inte setts på flera veckor var överpeppade.

Fint i Albins nya hus

Mycket att prata ikapp om

Tacos med efterföljande…

…surr på verandan

Här berättar Albin något intressant för mig om att röka pipa. Sedan fick jag prova. Och det gör jag aldrig om.

Så otroligt härligt att ses en hel kväll och bara prata ikapp

Medan barnen härjar loss i trädgården.

På lördagen vaknade jag 05.50 och kunde inte somna om. Så jag gick upp och drack kaffe i min ensamhet. Så fridfullt i huset.

Pelargonerna stora och frodiga och små buketter från trädgården på varje bord.

Efter att ha rest runt hela sommaren är det så skönt att vara hemma i sin egen vardag, i sitt eget hus och märka hur mycket man tycker om det!

Morgondimman låg tät, som den gör tack vare augustidaggen.

Vi skulle få besök på eftermiddagen så jag bakade vegansk brownie

Med valnötter och mandlar i.

Sedan hängde jag tvätt och plockade ihop lite i röran i trädgården.

Och därefter svidade jag om och tog ut papiljotterna!

Kära familjen Harju skulle komma och spendera hela eftermiddagen med oss. Världens mysigaste familj! Vi har inte setts sedan oktober förra året så det var hög tid att göra det nu.

Fruktfat dekorerat med blommor

Brownien gick bananas i ugnen och blev jättekonstig. Nötterna åkte in mot mitten och resten av smeten karamelliserades ovanpå. Men det blev gott i alla fall!

Uffe ville visa sin korksamling

Och vi ville prata om likriktande skolgång och menlösheten i betyg.

Därefter tog papporna alla barn och stack och badade och då hann jag och Malin prata ikapp på egen hand.

Till middag gjorde jag vegansk palak paneer med friterad tofu. Succé!

Och till dessert en gino. Hade glömt hur god denna retroefterätt är. Jisses! Hemligheten är att aldrig snåla med den vita chokladen.

På söndagen städade Jakob min bil. Invändigt och utvändigt och det tog närmare fjorton timmar av helgen i anspråk. Den var så snuskig! Vi hade också familjeråd med överlämning och byte av arbetsuppgifter. Jakob fick överta tvättansvaret, efter att jag tvättat färdigt allt och städat tvättstugan. Och jag fick överta matlagning och handlingsansvaret efter att Jakob haft det i ett år. Jag gjorde en meny för veckan och sedan hojade jag och handlade.

VECKANS MENY

Söndag rotsaker i ugn med fetaostcreme och nötter

Måndag vegetarisk köttfärssås och spagetti med syrlig vitkålssallad och krusbärskräm till efterrätt

Tisdag Ramen med kylskåpsrens

Onsdag Färdig oxpytt med ägg och rödbetor

Torsdag Barnvänlig pastasallad

Fredag Tacos som barnen får laga

Söndag Surströmmingsklämma!

Vid middagstid kom nästa gäng gäster och hälsade på. Gammor och Felicia

Och som ni ser – rotsaker och fetaostcreme med nötter till middag.

Efter middagen gick jag en promenad med Essa. Hade upptäckt att lingonsylten var slut och Bertil äter ju lingon till sin gröt vare morgon. Så jag rafsade ihop lite bär i skogen

En dryg liter, som räcker till två veckors grötätande.

Tog tjugo minuter utan plockare. Sedan gick jag hem och rensade…

…och kokade sylt.

Gammor och Felicia skulle stanna två nätter för att fira ut barnens sommarlov.

Vi tog ett kyligt kvällsdopp

Hur kyligt? Tre dubbelhakor kyligt vatten!

Så fint sätt att fira ut på. Och fira in att Felicia nu flyttat upp från Stockholm till Umeå, för att plugga till lågstadielärare. Så vi kommer kunna ses mycket oftare! När jag blev ihop med Jakob var hans kusin Felicia nyfödd. Nu har hon tagit studenten och flyttat hemifrån. Känner mig hemskt, hemskt gammal.

Efter det ruskigt kalla badet åkte vi hem och värmde oss

Tände ljus och drack varm choklad

Och sedan skyndade vi oss i säng för morgonen därpå skulle Bertil börja skolan!

Jag var uppe med tuppen och skjutsade till den första skoldagen. Och när vi kom hem igen åkte vi och badade.

Sedan spelades det kort

Felicia och Folke fick plocka in bär så att jag kunde koka en kräm.

Gjorde min vanliga krusbärskräm.

Och så åt vi spagetti och köttfärsås på verandan. Och sedan gick jag en kvällspromenad som slutade med att jag famlade mig fram genom en kolmörk skog. Det är augusti med besked! Mörkögda augustinatt…

Vi lapar verkligen i oss de sista sommarlovsdagarna som en hungrig katt glufsar i sig ett fat med grädde. Det här gjorde vi häromdagen.

Jag fyllde munnen med bär till frukost. Hallonen är fina i år! Kul och lättsamt med trädgårdshallon även om inget klår smaken av vildhallonen.

Kaffe i hammocken. Kamerafokus på allt utom på mig, vilket passade mitt yra morgonhumör perfekt. Satt och kollade på Uffe som gjorde volter på studsmattan och ville ha en entusiastisk publik.

Till slut blev det outhärdligt varmt och jag hoppade i plurret.

Badkar i trädgården är en fantastisk uppfinning. Får hela tiden frågor om vattnet. Jag badar i det kanske 2-3 dagar. Sedan vattnar jag ur det åt blommorna. När det är tomt och jag fyller på nytt brukar jag tvätta ut det lite snabbt med den hårda strålen i trädgårdsslangen. Så får man rent det från begynnande påväxt. Men ärligt talat brukar det ta veckor innan det verkligen blir alger. Jag badar alltså utan tvål och i kallt vatten. Och när jag inte badar flyter det runt vackra växter på ytan och gör karet till en skärva blå himmel i trädgården.

Efter frukost och bad tog jag en promenad med Essa. Skogen doftar så gott i augusti, när nattdaggen fuktat ljung och mossa som sakta värms av solen.

Sedan cyklade jag till gymmet. Nu när jag styrketränar 3-4 gånger i veckan unnar jag mig att ett av passen bara innehåller roliga övningar. Då jag inte går efter något uppgjort schema utan bara efter det jag får feeling för. Roligt! Och ovant att det faktiskt finns roliga övningar. Förut var allting lika obehagligt.

När jag kom hem spelade barnen rollspel på verandan.

-Vill ni åka och bada?!

Och det ville de. Så vi åkte till vår bästa badsjö. Inte en käft i sikte föutom oss.

Barnen byggde sandslott, spelade fotboll och lekte i vattnet. Själv flöt jag runt på en uppblåsbar madrass och tittade på sommarmolnen.

Fikapaus. Köttbullar, riskakor, melonbitar. Apelsinsaft i en gammal cocacola-flaska.

Och små, små muffins.

Barnen hittade en skogsödla som var nyfiken och orädd och den lekte de med en lång stund. Den kröp omkring på Bertil, på ryggen och i håret. Så gulligt.

Medan barnen lekte slumrade jag bort en stund under min solhatt. Och sedan var det dags att åka hem och laga middag.

Barnen fick hänga upp badkläderna

Och duka ut.

Medan jag grillade och gjorde potatis i ugn och en stor, härlig sallad.

Sedan kom Jakob från jobbet så då kunde vi äta. Favoritgänget!

Efter maten gick jag en promenad med Essa med Elina i lurarna.

Och när jag kom hem hade det blivit kväll. Barnen hade bekantat sig med vår tama igelkott och till och med fått lov att klappa den!

Medan Jakob la Uffe tog jag med mig Bertil och Folke på ett sent bad.

Så vackert just när kvällen övergår i natt.

Vi mötte några grabbar från byn, som skulle ut och fiska. Såg så mysigt ut när båten puttrade iväg mot berget.

Efter badet var jag kall som en isbit. Stack in min nedkylda lekamen under täcket, där min vedkamin till man redan hade somnat. Kände mig lycklig och fulladdad efter denna härliga sensommardag!

Nu har familjen kommit hem från en vecka på en ö i höga kustens skärgård. Ännu brunare, blondare och lortigare än de var innan. Och fullkomligt marinerade i sitt sommarlov! Jag själv har haft en tillfällig sommardipp här hemma. Blommorna är fula efter alla regnskurar, grusgången översållad av ogräs och badkaret grönt av alger. Och så har jag tänkt ”Vad spelar det för roll, större delen av sommaren har ändå passerat”. Men sedan blev jag så ARG på mig själv. Arg över att jag smittas av alla som börjar prata om hösten. Inte är det höst ännu på långa vägar! Vi är ju för sjutton i början av augusti. Det är SÅ MYCKET SOMMAR KVAR! Jag börjar ju inte heller jobba på riktigt förrän den 21e augusti när barnen är tillbaka i skolan. Så jag bestämde mig för att ta ett omtag på sommaren, denna härliga soliga augustisöndag.

Jag körde med hjulhackan i grusgångarna. Jag rensade ogräset ur rabatterna. Jag klippte ner de trassliga sommarblommorna så att det fula försvann och att det friska kan få en chans att spira. Jag tog in duken som legat ute och den rutiga klädseln till hammocken och tvättade upp dem. För att sedan lägga tillbaka dem igen och göra fint och fräscht. Jag plockade små buketter och placerade ut runtom på borden i trädgården. Och sedan tog jag ut såpa och skurborste och tvättade ur mitt härliga badkar och fyllde på med nytt, rent vatten och la ner några blommor som får flyta på ytan.

Så! Nu ska här somras vidare för allt vad tygeln håller. Imorgon planerar jag att grilla till middag. Det ska fikas saft och bullar i trädgården och jag ska ta barnen att kvällsbada varje dag som kommer. Klart sommaren blir lite medfaren, fadd och dammig efter så många veckors användning. Men det är inget att deppa över. Här ska inte avrundas – här ska göras ett omtag!

Villette – Charlotte Bronte

Efter en familjekatastrof måste föräldralösa Lucy Snowe ta sig fram bäst hon kan, i ett 1800-talets London, utan annat skyddsnät än den sista lönen från ett arbete som sällskapsdam åt en äldre kvinna som nu avlidit. Slumpen tar Lucy ombord på en båt till kontinenten och till Villette, där hon lyckas få anställning som lärarinna i engelska på en flickskola. Här söker Lucy sett hem åt ett känsligt men tåligt hjärta – fostrat av besvikelser, den ena hårdare än den andra. Med åren ska miss Snowe komma att se allt klarare på människolivet; på lidandet och lyckan; på rådande världssyner som religion och inte minst kön.

Bortglömd i skuggen av det mer kända verket Jane Eyre har Villette inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Men likheter mellan verken finns. Hjältinnan Lucy Snow är en lika grå mus som Jane Eyre och en lika hopplös figur att heja på. Till skillnad från Austens hjältinnor charmar inte Lucy omvärlden och lyckas aldrig erövra drömprinsen. Istället går förändringen i hennes liv sakta, sakta framåt. Och genom Lucys ögon får vi istället stå som iakttagare när andra människor – mer färgglada, vackra och charmiga än hon själv – upplever förälskelsen.

Jag tycker mycket om Villette och skyndar mig igenom den för att få se hur det ska gå för den stackars Lucy. Blir hon någonsin upprättad? Slutar det lyckligt för den olyckliga flickan? Villette är en klassiker att läsa både för sin allmänbildning och för sitt eget höga nöjes skull.

Tjärdalen – Sara Lidman

För att vara släkt med Sara Lidman, så har jag läst pinsamt lite. I juni tog jag mig dock an Lidmans klassiska debut från 1953, nämligen Tjärdalen. På baksidan står det

”När Agda tidigt en sommarmorgon kliver ut på bron skrivs ett nytt kapitel i svensk litteratur. Inte sedan Arvid Falk i Röda rummet blickade ut över Stockholm har en värld trätt fram med sådan skärpa. Byn Ecksträsk i norra Västerbotten är ett universum och ett språk. Handlingen rymmer ett illdåd, en gärningsman och en kollektiv skuld. Till sitt tema är boken lika förankrad i sin unika miljö som den är aktuell och allmängiltig”

Jag blev så gripen av Tjärdalen! Det är otroligt sällan (kanske aldrig) jag får se den här dialekten i skrift. Min egen farmors sätt att prata. Hoppar till vid formuleringar och läser förtjust vissa meningar om och om igen. Att läsa Sara Lidman är mustigt, vackert, underhållande och lätt. Nu väntar Hjortronlandet och Jernbanan på mig.

Testosteron – Selma Brordrej

Selma Brodrej konfronterar några av vår tids mest brännande frågor genom djupdykningar i så väl populärkultur och statistik, intervjuer, personliga erfarenheter och skarpa betraktelser. Resultatet är tio essäer som sätter ljuset på det mest obekväma. Genom hennes blick blottas en växande könsklyfta, sex som ett nytt privilegium och en manlighet i frontalkrock med samtiden.

Så står det på baksidan av denna essäbok och det fick mig genast att börja läsa. Brodrej har mycket riktigt flera intressanta takes på manlighet och incelmän och många gånger under läsningen tänker jag att ”det här ska vi prata om i podden”. Men efter läsningen lånar jag ut boken till min syster och nu minns jag inte längre vad det var som var så bra och angeläget. Och det är kanske inget superbetyg för en samling essäer om manligheten i samtiden?

Grand final i skojarbranschen – Kerstin Ekman

Tycker ju mycket om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och tetralogin som börjar med Häxringarna. I denna roman får vi istället följa författaren Lillemor Troj som mot sin vilja blir ansiktet utåt för en spökskrivare. Stundtals roligt och underhållande, med en intressant inblick i litteraturvärlden. Men jag hade ärligt talat svårt att ta mig igenom boken. Lillemor och Babbas karaktärer glider mellan fingrarna och själva texten känns för lång och utdragen. Jag upplever aldrig riktigt att jag kan engagera mig i deras öde, och därmed blir läsningen till slut någonting jag bara försöker få överstökad.

Tom Sawyer – Mark Twain

Mark Twains uppväxtskildring Tom Sawyers äventyr, från 1876 tillhör de mest älskade amerikanska romanerna genom tiderna. Tom Sawyer har rykte om sig att vara en upptågsmakare. Han bor med sin moster Polly i den djupt troende småstaden Saint Petersburg, men när de går i kyrkan roar han sig hellre med att uppvigla en skalbagge än att lyssna till predikan. Den sommar som skildras i Tom Sawyers äventyr ägnar han åt hyss och ungdomliga äventyr, ofta tillsammans med vännen Huckleberry Finn, som är »hjärtligt hatad och fruktad av alla stans mödrar«.

Jag läste Huckelberry Finn förra sommaren och blev väldigt förtjust i de två hejdlösa pojkarna som ständigt hamnar i trubbel. Och när jag nu läste boken som föregick Huckelberry Finn och som framförallt handlar om Tom Sawyer så blev jag inte besviken. Det här är ett sommaräventyr som jag bara måste läsa högt för pojkarna nästa sommarlov! Det enda jag vill när jag läser är att vara en lortig grabb i Missouri som tillbringar min sommar vid Missisippi-floden med att utforska grottor, glida på en flotte, hitta en skatt och inte använda skor en enda dag i sitt liv!

Kalle Blomqvist lever farligt – Astrid Lindgen.

Min och barnens första sommarlovsläsning blev en personlig barndomsfavorit, nämligen Kalle Blomqvist lever farligt. En sommarlovsskildring där vännerna Anders, Kalle och Eva-Lotta leker rödavita rosen, krigar om en Stormumrik och samtidigt råkar hamna mitt i en brottsutredning. Det är en rent otrolig sommarlovsläsning och mina ungar satte genast igång att försöka lära sig prata rövarspråket.

Men Astrid Lindgrens språk är gammalmodigt och stundtals krångligt – vilket märks först när jag läser högt. Vissa stycken blir helt enkelt obegripliga, och ibland så tvingas jag till små utvikningar som sätter texten i sitt sammanhang. Det vägs dock upp av att det samtidigt är så rysligt spännande och medryckande! Jag läste själv den här boken i mellanstadiet och minns hur härligt livrädd jag blev av scenen ute på prärien, där Eva-Lotta träffar mördaren. Och mycket riktigt: när jag läste för mina egna barn låg de blickstilla med vita ansikten när jag kom till just denna passage.

Juliane och jag – Inger Edenfeldt

Jag lånade och läste Juliane och jag för barnen, efter en rekommendation av en bloggläsare. Det här är en bok för de tidiga tonåren, om vänskapen mellan två outsidertejer som inte riktigt passar in. Den utspelar sig tidigt åttiotal, så vissa delar av språket och referenserna känns daterade. Men det gör inte så mycket. Bertil, Folke och Juni mysryste av läsningen och ville bara höra mer och mer! På ytan handlar det om ruskigt spännande saker (häxerier, spöken och gastar) men egentligen allra mest om vänskap, utanförskap och kampen för att hitta sin plats i skolans stenhårda hierarki.

”Det finns människor som blir galna vid fullmåne. Ibland är Kim rädd att det ska hända henne – för hon har respekt för mörkret hon känner inombords. Kim har alltid känt sig ensam om de sakerna. Tills Juliane börjar i hennes skola; Juliane som alla andra tycker är konstig. Juliane och Kim blir bästa vänner. Tillsammans ger de sig hän åt sina intressen: vampyrer och häxkonst. Med hjälp av häxkonst, tänker de, kan de få precis som de vill.”

I början av sommaren bestämde jag mig för att försöka bada varje dag i juni, juli och augusti. Inte som ett hetsigt krav – utan mer som en vänlig uppmuntran och påminnelse till mig själv om hur mycket mer sommar det blir av ett bad. Och det beslutet har jag inte ångrat! Skulle tippa att jag badat ungefär sex av veckans sju dagar, hela sommaren igenom. Och många av dagarna flera dopp per dag. Älv, hav, sjö och damm. I så väl strålande sol och 25 grader, som i 12 grader och regn. Och det har gått jättebra och aldrig varit för kallt. Och det intressanta är att jag hört så många beklaga sig över vilken tråkig sommar vi har haft. Men så känner inte jag. Jag har ju badat hela sommaren och då kan det väl inte ha varit så illa? Det är som att själva badandet fått mig att känna att det varit en bra sommar. Istället för att vänta på att värmen ska göra att jag vill doppa mig.

Jag skulle tippa att omkring hälften av baden har varit nakenbad. Jag badar naken så fort jag får chansen eftersom det är tusen gånger härligare. Folk frågar mig hur jag kan bada så mycket naken? Var badar jag någonstans? Jag badar på helt vanliga badplatser. Absolut att Norrlands inland inte är så välbesökt och att det gör saken lättare. Men även på badplatser där det kan komma någon, har jag passat på att vara naken. Att bada naken från en brygga är ju helt okomplicerat om ingen är i ens absoluta närhet. Man kommer ju så snabbt i! Men finns det folk i närheten och jag vill bada naken brukar jag gå i med badkläder, klä av mig under ytan och sedan simma runt med badkläderna i handen. Eller lägga upp dem på bryggan om det finns en sådan.

Sedan går jag bara raskt upp på bryggan och tar på mig badrocken. Inga problem. Och om det kommer någon innan jag hinner stiga upp, klär jag på mig badkläderna i vattnet. Att ta på sig fuktiga badkläder är jättesvårt – men att ta på sig dyblöta badkläder under vatten är lika enkelt som att klä på sig vanliga kläder. Enklare till och med. Glider på som ingenting och smetar ej fast på kroppen. Är man bara lite smidig och diskret kan man bada näck på oväntat många ställen, utan att någon hinner märka ett enda dugg.

Så glad för min sommar som badbrud!

Tänkte somna tidigt igår men upptäckte att Kamala Harris och Tim Walz skulle tala tillsammans i Pennsylvania för första gången, så då låg jag vaken och lyssnade på det istället. Walz har ju precis blivit utsedd till Kamalas vice president (om hon vinner) och det är så spännande alltihop! Inför det här valet har jag knappt orkat lyssna på några amerikanska politikpoddar, eftersom det varit så nedslående. Känslan av att Biden kommer att förlora och allting bli ännu värre än det redan är. Med klimatet, med jämställdheten, med freden i världen.

Men sedan den ökända debatten mellan Biden och Trump sänts var jag tvungen att börja hänga med, för det kändes som en orimlighet att Biden kulle kunna bli kvar i racet. Och nu – nu är det spännande igen! För tänk att världens mäktigaste man, efter höstens val kanske kommer att vara en kvinna?! En rasifierad kvinna! Och trots att amerikansk politik ligger så långt åt höger från min egen politiska hemvist så känns det hoppfullt med något nytt. Någon som värnar kvinnors rätt till att bestämma över sin egen kropp, som vill skärpa vapenlagarna och någon som inte går blint i Nethanyahus och Putins ledband. Kort sagt, någonting annat än Trump.

Tim Walz kände jag inte till sedan förut, utan hörde första gången talas om förra veckan. Jag målade vedboden i stugan och lyssnade på Pod save America där han intervjuades. Walz framstod som en sådan rolig, mysig och lite lagom snälltöntig farbror. Som sa det man själv tänkt – men på ett väldigt roligt sätt. Som varför är Trump och Vance så weird? Varför kan man inte föreställa sig Trump klappa en hund, skratta åt sin frus skämt eller kasta boll med sin son i trädgården? Det bara går inte! Det här är konstiga, konstiga människor…utöver att de förstås också är väldigt farliga.

Om du tycker att amerikansk politik är spännande, så kan jag utöver utmärkta USA-podden i Sveriges radio rekommendera Pod save America. Programledarna är före detta anställda hos Obama (bland annat som talskrivare) och därigenom får man en verklig inblick bakom kulisserna. Och även om tonen är lite väl ”broeig” ibland och givetvis inte objektiv så är det alltid intressant. Tycker också Politicos Playbook Daily Breefing är bra. Korta avsnitt som avhandlar det senaste i Washington. Jag gillar också The rest is politics US där Anthony Scaramucci (Trumps förra, halvgalne presschef) och programledaren Katty Kay diskuterar valet och amerikansk politik. Tipsa mig gärna om fler politikpoddar om ni har! Det amerikanska presidentvalet kommer ge mig rafflande underhållning fram till femte november. Det känns som Clinton/Trump-kampanjen all over again. Fast nu är det ännu mer som står på spel…

Barnen har åkt till skärgården en vecka med Jakob, farmor och faster Johanna. Jag är hemma själv med Essa och som vanligt pendlar det mellan enorm lättnad att få vara själv och ha lite egen semester, laga den mat jag vill och göra precis vad jag har lust med. Och känslan av att missa det roliga. Att jag vill se vad resten av familjen upplever och dela det med dem!

Men efter tre veckor av intensivt socialt liv i stugan så är detta nog precis vad jag behöver mest. Planerar att städa min garderob, göra fint i tvättstugan, plocka lite bär och fylla på med ensamtid. Försöker hålla mig lugn bara och inte tro att jag ska hinna och orka för mycket när jag är själv – för det är ett typiskt tankefel som kan förstöra hela upplevelsen.

Jag börjar inte jobba på riktigt igen förrän den 21a augusti och jag är högst medveten om vilken lyx det är att kunna vara ledig lika länge som barnen. Tar det på inget sätt för givet. Den här hösten kommer dock bli väldigt annorlunda för vår familj. För Jakob har fått ett nytt jobb i stan, vilket betyder att han för första gången på många år inte jobbar hemifrån byn utan pendlar in. Det i sin tur kommer göra att jag har huvudansvaret över Essa på dagarna. Det kommer bli många fler promenader och avbrott för mig. Undrar hur det kommer påverka min hälsa?

Sedan börjar Bertil skolan i stan och kommer åka hemifrån halv sju varje morgon och säkerligen sova hos farmor ibland (snyft!). Folke i sin tur kommer behöva ta mer ansvar för Essa de dagar jag är borta och se till att hon rastas ordentligt, och kanske även hjälpa till med hämtningar av Uffe. Det kommer vara ett litet pussel att lägga, i vår tidigare så superflexibla familj.

Men just nu ska jag inte tänka på det utan dricka mitt morgonkaffe i trädgården och sedan ta med mig Essa och ligga vid sjön hela dagen. Vila, läsa och inte behöva badvakta någon!

Så tacksam för tre veckor i sommarstugan. Känner mig helt utvilad och liksom len på insidan trots att vi pysslat med så många saker. Men jag inser att aktiv vila passar mig bäst. Ligga raklång på en strand och sola pallar jag bara med om jag är riktigt, riktigt trött. Annars tycker jag att det är mer återhämtande med rimlig aktivitet. Här är lite av det vi fick ur händerna under vistelsen i stugan.

Uffe har ju lärt sig själv att cykla. Det är vad som händer när man är nog uttråkad och skärmbefriad. Och ganska precis fyra timmar efter att han lärt sig cykla, vände han sig till mig och frågade med stark övertygelse.

-Är jag bäst i världen på att cykla?

Jag minns så väl den känslan. Och har man dessutom precis tappat två framtänder och lärt sig att vissla – då är självförtroendet i topp. Ingen kan eller vet lika mycket som en femåring. Den här stolta ryggen säger väl allt!

Vi har trimmat och röjt sly på gården och försökt rädda mormors vinbärsbuskar och rabarberland som tagits över av blåtry.

Av rädsla för att rabarbern trots allt inte skulle ta sig, frågade min syster i blomsteraffären efter någonstans att köpa en ny planta. Men hon som jobbade där beordrade istället ut sin man att gräva upp en rabarberplanta till oss. Från sin egen trädgård! Vad hon ville ha för besväret? Ingenting mer än att få tillbaka baljan som plantan levererades i. Folk är otroliga. Ju mindre ort desto bättre service.

Jag satte Bertil på att gräva…

Och plantera. Och sedan satte jag resten av familjen på att pinka så mycket de kan på våra rabarberplantor denna sommar. Så att de får en näringsskjuts.

Vi har badat varje dag och innan läggdags, och ett extra bad då jag hojtat till ungarna

-Förbjudet att springa upp till huset! Gå sakta för att behålla kylan i kroppen.

Viktigt när det är trettiofem grader under plåttaket när man försöker sova.

Vi har målat och målat och målat. Slammat vedboden och uthusen och bättringsmålat knutbrädorna i vitt.

Och börjat måla fönster och spröjs på storhuset. Vi hann med hälften ungefär, resten tar vi nästa sommar. Och ytterdörren målades i en vacker grön färg.

Vi har ätit massa gott vi köpt hos grannen.

Barnen fick cykla dit och hämta.

Och så gjorde vi bland annat den här goda fiskrätten, fast med vit fisk.

Och matig sallad till.

Min återkommande frukost. Jag älskar verkligen långfilens konsistens. Det finns ingen godare fil, särskilt inte ihop med nyplockade hjortron och knäckebröd. Då blir det ju en klassisk filbruttu. Har du aldrig ätit långfil och undrar hur det särskiljer sig, så låt namnet vägleda dig. Det är helt enkelt ett väldigt långt fil. Man får lyfta skeden ända upp i taket för att få av det!

På kvällarna har jag och min syster försökt sno åt oss lite systertid. Blir svårt när ungarna envisas med att somna halv elva.

Just den här kvällen satt vi uppe och spelade Rummy till halv två på natten och tjuv-åt godis och chips vi gömt för barnen. I morgonrockar och tjocksockar efter kvällsbadet.

Uffe har börjat samla på korkar och kapsyler. Och efter att han uttömt våra egna korkförråd cyklade han runt till grannarna och hörde sig för om de hade något att bidra med. Han fick en fin fångst och fyllde snart en femliterspåse. Men mycket vill ha mer. Så därefter ringde han runt till farmor, storkusin Felicia och faster Johanna i Malmö för att inventera deras lager.

Vad han ska ha korkarna till? Han ska bli miljonär! Tydligen kommer han samla ihop en miljon korkar och sälja dem för en krona styck nere på byn. Och sedan köpa en leksak för pengarna.

Det bästa som finns är för övrigt att ha en skrotlåda/alltinglåda att ställa fram till ett uttråkat barn. Jag lät Uffe sitta och rota i lådan med gamla nycklar, trasiga antenner, vajrar och fjärrkontroller medan jag stekte småplättar.

Han roade sig i en hel timme!

Till ännu mindre barn kan jag rekommendera att ha en låda i köket där man förvarar vispar, skedar, citronpressar, vitlökspressar, pastaslevar, mandelmusselformar och allehanda konstiga köksredskap i en enda röra. Och sedan när man behöver laga mat eller diska drar man bara ut den och så får de sitta där på golvet och plocka. Det har funkar på alla mina barn. Roligare än vanliga leksaker.

Ett annat knep jag har gäller småplättar. Fast det kommer från en bloggläsare som tipsade mig om att bara steka plättarna på ena sidan i plättjärnet och sedan vid vändning flytta över dem till en vanlig stekpanna och låta dem gå klart. Så smart. Det är ju annars plättjärnet som bromsar upp hastigheten.

Hjortronsylt…

och småplättar. Tog hälften så lång tid som det gör annars.

En morgon ville Folke och Uffe följa med och rasta Essa. Regnet hängde i luften och jag konstaterade att det precis lika gärna hade kunnat vara september. Det är så kargt här uppe att man i vissa vinklar faktiskt inte riktigt ser vilken årstid det är.

Men tack och lov var det bara juli just då.

Pojkarna och deras vänner har påbörjat ett ordentligt kojbygge på vår gård. Vid några träd vi inte alls är rädda om får de skruva, banka, bygga och göra sitt fort. De arbetade i ösregn och kom in blå om läpparna efteråt. Tydligen för kul för att kunna slita sig.

Sedan skrev Bertil på ett rollspelsäventyr de skulle köra senare samma kväll. Två nyfikna småbrorsor som alltid hänger över hans axel.

Vid det sista kvällsdoppet i sommarstugan var det tolv grader och regn från sidan. Men tänk att det är så här ljust vid midnatt.

När jag försökte slippa ifrån det ruskiga kvällsbadandet påminde pojkarna mig om vår bad-strike och att vi inte fick ge upp. Så vi traskade ner, kastade oss i och rusade upp igen. Och varje gång konstaterar jag att ett kallt bad gör under för humöret. Man ångrar det ALDRIG.

Traskade hem igen med vattnet drypande kring hår och ansikte, men sommarkänslan på topp.

Detta har vi fixat under tre veckor i stugan, och under glad arbetsgemenskap:

Målat om vedborden och uthusen.

Målat om dörr och fönster (nästan klart) på boningshuset.

Röjt sly och beskurit buskar och planterat rabarber

Plockat femton liter hjortron och fiskat och rökt hundra aborrar

Jakob bytte kran i tvättstugan, lagade badrumskranen och vattenutkastaren som krånglat. Han gjorde även ett helt enormt jobb med att räta upp den timrade gamla vedbon som satt sig och höll på att rasa ihop. Tror han räddade livet på den!

Vi har murat upp bänken vid grillen och lagat morfars gamla murade eldstad

Vi har monterat takbelysning i sovrummet där det saknats kopplingar och sladdar. Tur att Clemens är bra på el!

Anna har gjort en grundlig, genomgripande badrumsstädning ner på en sjuklig nivå som inte existerat på femton år.

Jag har storstädat vårt sovrum, möblerat om, rensat ut i bokhyllan, bytt ut tavlor och gjort fint. Och putsade i samma veva alla fönster på nedervåningen!

Jakob har servat och reparerat alla cyklar så att ungarna har något att cykla på! Sedan putsade han upp vår gamla moppe och såg till att den startade igen efter många år.

Min farsa gjorde en ny rökplats på gården, så att det ska bli lättare att fixa med fisken. Vi kärrade sand, plattade och gjorde fint.

Men det konstiga är att trots att vi har gjort så mycket, är min känslan ändå att vi ändå haft det riktigt vilsamt. Okej, kanske inte Jakob när han höll på med vedboden i flera dagar. Men annars så!

Vaknar upp i stugan. En ruggig, dimmig första augusti. Fjorton grader ute och regnet känns som om det kom från en blomspruta. Jag gör eld i spisen, tänder ljus och dricker morgonens första kopp kaffe samtidigt som Ulf utmanar mig i memory.

Igår åkte min syster och flickorna hem och nu är det bara jag och barnen kvar här. Vanligtvis brukar det kännas skönt att få några egna dagar på slutet. Men den här gången kände jag mig mest övergiven och gick runt och grät när de åkt. Samlade ihop flickornas teckningar, tekoppar och hittade små spår som de lämnat. Lappar de skrivit till varandra och konstverk som tejpats upp på väggarna. Sedan plockade jag lite på gården. Knöt ner hängmattan, samlade ihop svärden och parkerade cyklarna i förrådet. Drog upp båten och släppte luften ur flytkrokodilen. Kära, bitterljuva små bestyr som påminner om allt roligt vi har haft ihop.

Jag har fått spendera en hel månad med flickorna och Anna i sommar och tänker på att jag nu inte får se dem igen förrän till höstlovet. Och att det dröjer ett år till vi får fira sommarlov tillsammans i stugan igen. Det är det jobbiga med sommaren, med födelsedagar och stora högtider. Alltid vetskapen om att det dröjer ett år till nästa gång – och vem vet vad som hinner hända tills dess? Usch, blir så vemodig av den tanken. Vemodig men också lite rädd.

En dag bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vi bor ju precis vid en liten sjö – men bakom berget vid vårt hus finns en betydligt större sjö med flera öar. Där finns inga stugor eller hus utan bara mil efter mil av skog. Och där har vi ytterligare en båt, men den båten har vi inte använt på säkert tjugo års tid. Nu hade vi lovat barnen äventyrlig dag på sjön, när vi skulle gå iland på en ö där det finns en gammal grav. Och visst blev det en spännande utflykt…

Krånglet började direkt från start med att jag fick klippa upp låset till båthuset med en bultsax, eftersom nyckeln var försvunnen. Sedan fick jag plugga båten med en tillsnickrad propp och ro runt ett tag för att kontrollera att den verkligen höll för trafik. Det är ett gammalt as till eka som är hemskt tung att ro. Särskilt med åror tillverkade av plank.

Det var en het och tryckande dag och jag tittade oroligt på himlen. Det blir väl inte åska? Men nej, väderapparna visade ingen åska utan uppehållsväder.

Alla rymdes inte i båten, så några av oss åkte SUP. Men mitt ute på sjön börjar det torna upp åskmoln. Och plötsligt smäller det till i skyn och barnen skrek rakt ut!

-NU VÄNDER VI OCH ÅKER HEM?!!

Men närmaste fastland var ju ön, så det var bara att ta i och ro för kung och fosterland.

Men med de urusla årorna och den tunga båten kom vi nästan inte framåt alls. Och när jag rodde som allra värst lyckades jag plötsligt också slita sönder fästet till åran! Gaaah!

-Det är som en otäck film, mumlade Uffe med uppspärrade ögon.

Som tur var tog vi oss till slut i land på Trindholmen och drog upp både båt och SUP. Ön är en riktig liten plutt, blott tjugometer rakt över.

Vi hade med oss lite ved men sedan fick vi bryta torra kvistar och ta näver från träden. Bertil satte genast igång med att göra upp eld.

Och eftersom vi såg regnovädret vid horisonten och hörde åskan mullra närmare började Bertil också att bygga ett vindskydd, släpade stora grenar och la i en klyka. Skönt att ha sällskap en väl förberedd scout med både kniv och nyspliad yxa i packningen!

Flytvästarna hängdes upp som skydd och vi skar björkris att täcka allting med.

Det var så mysrysigt! Som början på en Fem-bok. Fem går iland. Fem öppnar en grav. Fem och ö-äventyret.

Jag hade bakat kolakakor till fika, kokat kaffe och gjort saft.

Så det fanns lite att höja humöret med.

Inte för att det behövdes för mig eller Anna. Ska man ha ett äventyr ska det väl också vara lite äventyrligt?

Snart drog åskan in med besked

Och vi kurade ihop oss på mossen och hukade under åskknallar och ösregn.

Medan vi grubblade på hur länge vi skulle behöva sitta på den lilla ön och vänta ut ovädret. Ända till kvällen? Hela natten? Det kan mycket väl hända att jag spelade upp farorna, bara för att krydda äventyrskänslan!

Essa blev så trött av allt spännande att hon kröp ihop hos Juni i vindskyddet och somnade

Det blev en fasligt mysig utflykt och efter några timmar av att lyssna på åskknallar och bli blöta av regnet lättade ovädret och vi vågade oss på hemfärden. Men inte förrän barnen tömt fikapåsarna och provlegat den tomma graven ordentligt.

Med den bortdragande åskan dovt mullrade i fjärran, paddlade vi tillbaka till fastlandet.

-När vi kommer hem ska jag att lägga mig i sängen och aldrig, aldrig, aldrig någonsin igen följa med er på någon utflykt i resten av mitt liv, någonsin. Sa den yngste i barnaskaran.

Men jag föreslog att storbarnen nästa år ska göra en egen utflykt hit med sina vänner. Bygga ett rejält vindskydd och sova över en natt. Det vore väl ett riktigt spännande äventyr!? Tänk om ön är hemsökt? Eller om det ligger en hemlig skatt i den gamla graven? Det är ju som starten på en underbar historia av Enid Blyton!

-Det ser så idylliskt ut när ni är i stugan. Bråkar ni aldrig?

Jodå, visst bråkar vi! Både syskonbråk och kusinbråk och dessutom snäser jag och min syster åt varandra mellan varven när vi är trötta. Men det är väl inget som utesluter en idyll? Tvärtom är det helt normalt när man umgås mycket, och ett tecken på att man är riktigt nära. Och att våra barn är så avslappnade att de vågar bli arga på sina kusiner istället för att vara artiga – det tycker jag är ett gott tecken! Och nu ska jag berätta lite mer om vad vi pysslat med senaste dagarna.

Efter fiske följer rök och vi har flyttat ner tunnan från skogen och gjort en ny rökplats på gården.

Allt som allt fick vi hundra firrar på två dagars fiske. Det delar jag, pappa och syrran på.

Rökningen sker i två omgångar. Allt ryms inte på en gång.

Massor av enris i tunnan och fisken som får ligga i flera timmar och rökas på låg värme.

Pappa var eldvakt, satt i en solstol och hade det härligt. Här kan du förresten läsa mer om hur man röker fisk!

Hälften rökt och hälften på vänt.

Aborrar är så röda och vackra.

Rödlätt vacker gammelgädda

När näten får hänga ute försvinner lite av fisklukten.

Kvällsgrillning i trädgården sker regebundet. På diverse skeva solstolar från 1960-talet och framåt. Så skönt att Clemens murat upp den gamla bänken på nytt och lagat morfars eldstad.

Mjukkaka, falukorv, senap och ketchup. Ev rimmat grillat fläsk istället för korv. Öl till andra – men cider till mig. Som ni ser är kopparna märkta med frystejp så att man håller reda på sin egen och det blir mindre disk.

Glad och hungrig!

Klentrogen mamma som lyssnar på femåringen som pratar och pratar om något hon omöjligt kan förstå eller hört talas om förut. Nämligen skönrosgarnet. Skönrosgarnet? Det tog en lång stund innan jag förstod att det ord som avsågs egentligen var könsorganet. Men är inte skön-ros-garnet ett mycket bättre namn? Tycker det får heta så från och med nu!

Efter korven blev det kirchstångs-golf. Den enda sortens golf jag kan fördra. Uppblåsta avfallspåsar som skjuts iväg medelst kirschstång. Mycket muntert som synes!

En eftermiddag åkte jag och Anna på en egen SUP-utflykt. Det var vindstilla och soligt och i matsäcken hade vi gömt lite chips, after eight och vin som vi fått av vår moster som tyckte vi skulle ha en mysig egenstund.

Vin dekanterat i en petflaska – obeskrivligt sunkigt! Men fina små glas hade vi med i alla fall. Vi stannade vid en ensam, tom stugbrygga och tog en fikapaus och suckade över hur härligt livet kan vara! Sedan badade vi nakna innan vi fortsatte.

Så fint med lite egentid med syrran – på mosters uppmaning!

En kväll var Uffe övertygad om att han skulle sova i tält. Kusinerna hade hjälpts åt att pynta och göra fint och ordna en cykelparkering för hans hoj, en skön säng, en krok för skinnjackan och en egen flaggstång.

Jag läste godnattsaga i form av en gammal Acke-tidning. Riktig smörja. Hade glömt hur hemskt det var med Betty och Veronica och all sexism.

-Nej! Den här är för dålig! Står inte ut att läsa en rad till!

Uffe beordrade Essa att sova i tältet med honom. Hon var tveksam till upplägget.

-Ska jag verkligen behöva sova ensam här ute med han som är lägst i rang?

Hon gick med på det en liten stund. Men snart stack nosen ut. Och sedan huvudet. Och snart slank hon ur tältet och in genom ytterdörren och Uffe följde efter. För utan Essa gick det ju absoluuut inte att sova ute och med henne i tältet skulle han absoluuut ha blivit kvar där hela natten. Vi nickade och instämde.

Morgonen därpå var det Folkes riktiga födelsedag. Traditionsenliga chokladbollstårtan

Jag hade pyntat och bakat lite kvällen innan.

Kusiner i skjorta. Det är tro det eller ej inte en tvingande dresscode.

Folke fick några paket vi sparat undan sedan kalaset. En polisbil från Lego City och snacksoliver från storebrorsan.

Min älskliga trio

Knappt hade jag dukat undan tårtan och bakat en kladdkaka innan nästa gäng barn kom förbi. (På väggen bredvid mig syns ett fotografi av min morfar som röker fisk. Och sedan en tavla min syster målade av vårt hus, när hon gick i mellanstadiet).

Kompisarna från byn sjöng och ville fira. Så roligt att höra dem bubbla i munnen på varandra om saker som för mig är helt obegripliga.

Legobygget gjordes med gemensamma krafter innan allesammans försvann ut för att leka.

Ny kväll, ny grillning! Bilden sammanfattar kaoset här. När pappa åkte hem ersattes han av min moster och kusin som hälsar på några dagar. Tycker SÅ mycket om att umgås över generationsgränserna på semestern! Äldre har ett tempo som gör allt lite lugnare och hemtrevligare. Alltid finns det någon som sitter i en fåtölj och har tid att titta på när en yngre förmåga uppvisar sin korksamling eller att den kan gå ner i spagat.

Kaoset ÄR dock påtagligt vissa stunder. Det kan hända att undertecknad ägnade hela förmiddagen åt att städa övervåningen, bara för att komma ner till vardagsrummet som förvandlats till ett bombnedslag av kuddar, godispapper, klädhögar och möbler i oordning.

-MEN VAD I HELA HELVETE HAR HÄNT HÄR? DET JU UT SOM ATT HUNDRA APOR HÄRJAT I HUSET?!!!

Sedan fick aporna vika, damma, torka bord och dammsuga nedervåningen innan jag blev snäll.

Efter korvgrillningen togs käpphästarna fram, det byggdes hinder och sedan tävlade vuxna och barn OS i hinderhoppning och dressyr. Bertil var roligast men han vann inte – för han verkade ha inspirerats av Charlotte Dujardin och pucklade på sin käpphäst för glatta livet. Diskvalificering.

Jag och Anna blir så barnsliga när vi är tillsammans med våra barn. De skrattar åt våra upptåg – men mest skrattar vi i ärlighetens namn själva. Så pass att vi måste rusa till toaletten.

Jag ger det något år innan alla istället himlar med ögonen och suckar åt oss. Som våra män ofta gör, när vi är som allra festligast!

Dagarna här i stugan går så snabbt och så långsamt. Jag är både lugn som en filbunke och full av FOMO. Vill haka på allt mysigt som finns. Ska ni spela kort? Jag är på! Ska ni ro ut? Jag hänger med! Morgonbad? Absolut! Ska ni måla om vedboden? Givetvis hjälper jag till! Och så finner jag då att det för ovanlighetens skull gått flera dagar mellan mina blogginlägg. Jag tycker mig nämligen inte hinna med att blogga. Jag har för mycket vilsamt att ägna mig åt!

Men här kommer i alla fall några bilder från de senaste dagarna.

Det är ett fantastiskt hjortronår och en tryckande varm morgon rodde vi ut till en bra myr. Snart upptäckte vi sjöpirater som försökte komma ikapp oss.

Det blev en hetsig tävling men till slut kom storbarnen nog nära för att ligga och och hålla sig i båten medan vi bogserade dem.

Ett sånt njutbart sätt att transporteras!

Men snart var vi framme och de fick paddla sista biten själv.

Zooma på denna bild och spana i mängden bär kring Bertils fötter.

Alla fem barn var med och plockade och vi fick ihop en ansenlig mängd hjortron. Men efter en timme var alla så överhettade och stingsliga. Så då rodde vi tillbaka igen.

Halvvägs mötte vi kompisarna som var ute med flotten. Så då bytte vi last och såg dem puttra iväg med alla sina vänner.

Jag vill väl också vara tolv år, ha ett oändligt långt sommarlov och sitta på en flotte med mina kompisar och försöka fånga vass mellan tårna.

Barnen badade från flotten och vi badade från strandkanten. Och när vi kommit hem igen var det dags att rensa bär.

Placerade mig skönt i en solstol med bunkarna redo. Plockar mest moget men en hel del omoget (som lossnar utan att man skadar plantan) plockas förstås också.

Otrolig storlek på bären i år.

Lite kart som fick eftermogna på en bricka. Så härligt att sitta med utsikt över sjön och höra barnens härjningar från bortöver i byn och Jakob och Clemens som stökar på i bakgrunden. Clemens murade en ny sittbänk till grillen, sedan den förra gått sönder. Och Jakob påbörjade projektet med att räta upp vår bågnande ladugårdsvägg.

Anna drog igång projektet att slamma om vedboden. Till sin hjälp hade hon en lat liten mansplainer som kom med goda råd och synpunkter.

Slamma väggar och dricka öl! Match made in Lappland.

Första skörden redo. Somligt fryses in, annat görs till sylt på direkten. Hjortronsylten blir SÅ mycket godare om man kokar den på färska bär istället för frysta. Det bittra försvinner nämligen helt.

Kolla förresten skillnaden på obestruken dörr och målad vägg!

Givetvis sattes barnen i obetalt arbete. Belöningen är det fina resultatet efteråt! De var ganska duktiga och slamfärg är ju också så tacksam att jobba med. Inte så noga hur man slabbar på.

På kvällen hade Clemens gjort ett rollspelsäventyr så då spelade ungarna uppe på hallen, vid pysselbordet under tvättlinorna.

Och som vanligt blev det ett sent kvällsdopp. Vi har helt vänt på dygnet och alla barn utom Ulf somnar vid halv elva varje kväll. Det är helt åt skogen! Men ett kallt bad avrundar dagen på ett bra sätt. Det är så härligt att tvätta håret i sjön, tvåla in sig och dyka sig ren. Vi kvällsbadar nakna – för här kan man vara ifred!

Och det här är ungefär så långt min skönhetsrutin sträcker sig i stugan. Har sminkat mig en enda gång sedan vi kom och har helt slutat styla håret. Rakar inte benen och deodorant är inte nödvändigt eftersom jag ju ändå badar hela tiden. Och klädmässigt går jag mest runt med klut i håret och någon skön sommarklänning.

Morfar kom tillbaka igen. Den här gången för att stanna några dagar och fiska. Vi åt frukost och planerade stordåd.

Älsklingsfrukost bestående av långfil och nykokt hjortronsylt. Avslutade med att bryta över lite knäckebröd.

När kvällen kom rodde jag och Anna ut nät. Stilla på sjön och en vacker solnedgång

Jag brukar ro och Anna brukar lägga i och ta upp näten. Vi börjar få till snitsen så att till och med min gamla morfar K-G skulle varit nöjd med oss!

Tidigt nästa morgon tog vi med oss barnen i båten och åkte ut och vittjade. Tjihoooo! 52 aborrar och 2 sikar på näten!

Jakob och Clemens kom efter på SUP:arna för att inspektera fiskelyckan. Essa älskar för övrigt att suppa med Jakob. Så länge hon bara får hänga med sin flock är hon pigg på att testa det mesta.

Fiskelycka!

Sedan blev det bråttom att få loss fisken från näten, i den varma julisolen. Morfar lärde barnen hur det ska gå till.

I början är alla lite kräsmagade, men med tiden kommer de loss.

Jag lärde Lykke hur man tar ut inälvorna på en aborre.

-Ta iii! Du måste trycka allt du har för att komma igenom!

En spännande och ganska ruskig aktivitet.

Så duktiga barn

Och efter att de rensat fisk ett tag bytte de aktivitet och fortsatte istället med att slamma uthuset.

Efter en stund kom kompisarna förbi. De ville gå och bada, så för att skynda på det så satte de genast igång att måla färdigt väggen! Tillsammans gick det på nolltid.

Så mysigt med aktiviteter i vare hörn på vår stora gård. Juni var dock varken intresserad av att måla eller rensa fisk, för hon hade fullt upp med att tillverka en vadderad sits till pakethållaren. Så att det ska bli skönare när Bertil skjutsar.

Blev en riktigt stilfull sådan med fransar och olika sorters mönster!

Den här synen gjorde mig full i skratt, för det är en sådan bild av min barndom! Karlar som står tillsammans med röven i vädret och kliar sig i huvudet, böjda över någon slags maskin som vägrar samarbeta. En cykel, båtmotor, moped, gräsklippare eller skoter. ÄLSKAR den här synen!

Jakob har för övrigt lyckats skaka liv i vår gamla veteranmoped och putsat upp den så att den blänker. Den här tjyvkörde jag runt på från elva års ålder, på skogsvägar och grusvägar häromkring. Första gången jag provade köra den hade min pappa glömt berätta hur man bromsar, så det slutade med att jag körde rakt i diket.

Vi har har en sådan härlig arbetsgemenskap i stugan! Alla pysslar på med någonting som bidrar till helhetens goda. Lagar, målar, skruvar, fiskar, rensar bär eller som här – beskär buskar. Jag har klippt ner en massa övervuxet för att göra gården ljusare och öppnare och minska mängden mygg.

Anna hittade ett humlebo och markerade ut det för att ingen ska störa småkusarna.

En störd kuse.

Efter fiskrens, måleri och beskärning var bad högst nödvändigt!

Jag har slutat räkna hur många bad barnen tar per dag. Mellan fem och tio är det i alla fall.

En rar liten badsjö är det och eftersom den är så grund blir den fort varm.

Efter badet fick alla barn hjälpa till att släpa kvistar, sly och lägga på en stor hög som kan brännas till hösten. Det var svettigt och klibbigt

Och efteråt försvann alla till diverse solstolar…

och hängmattor och försjönk i serietidningar från 1978

Och middagen intogs sent på uteplatsen.

-Mormor skulle vända sig i sin grav om hon såg hur gröligt vi har det, sa jag.

Men sedan kom jag på att hon nog skulle vända sig tillbaka igen när hon inser att vi vi nu vårdar och njuter hennes och morfars gård mer än någonsin!

Sex (!) timmar tog det att försöka ladda upp bilderna till dagens blogginlägg, från mitt urusla internet i stugan. Så läs nu detta inlägg med andakt!

Att komma hit är alltid som att komma hem. Och den här utsikten mot sjön är min favorit. Vår, sommar, höst och vinter.

Jag plockade in blommor från åkern för att sätta i alla fönstersmygar och på alla bord.

Fint att ha ängsblommor när man inte kan ha krukväxter.

Vid dåligt väder tar vi det lungt inomhus. Spelar magic eller andra spel.

Ritar, degar, pärlar, läser serietidningar. Anna virkar och jag löser korsord. Vanligtvis är det bara jag och syrran och barnen här på sommaren men i år följde Jakob och Clemens med och det är extra mysigt att vara allihop.

Löftet att bada varje dag oavsett väder går bra. Trots en riktigt ruskig kväll tog vi ett dopp.

Jag var svettig efter gräsklippning och allmänt härj på gården

Vi utövar också vår årliga sportliga utmaning Kast med piasavakvast. En fullkomligt unik sportgren som går av stapeln efter en vinter när linan till flaggstången lossnat och fastnat i häggens krona. Medelst piasavakvast-kast mot skyn försöker jag och Anna att få ner linan. Stor komisk effekt uppstår och snart ligger vi dubbelvikta i gräset för att inte kissa på oss av skratt. Samtidigt hejar barnen på oss och kommer med goda råd och elaka glåpord. Förra året var moster Mia involverad i tävlingarna och i år var det Clemens som fick chansen att utmana. Vi lyckades till slut få loss snöret men tyvärr blev istället själva kvasten kvar i trädkronan. Ja, ni förstår ju själva hur vansinnigt (och vansinnigt roligt) detta är.

När flagglinan är i ordning hissar vi sedan flaggan och sjunger tillsammans nationsalsången med handen mot hjärtat. En alldeles omistlig del av våra stugsomrar!

Barnen har ju också sina bästa vänner här. De är ett gäng på nio-tio ungar som drar runt på byn och leker nonstop.

Så glad att se hur deras fina vänskap växt fram under åren. Otroligt egentligen, att man ska hitta sina bästa vänner i sommarstugan. Men de är alla intresserade av ungefär samma saker. Rollspel, anime och att bygga kojor, slöjda, kriga, bada och leka vilda lekar. Samt att vara ute och göra riktiga saker. Som att fiska, ro, tälja eller klättra på hustak. Just nu håller de också på att snickra ett fort i skogen, där de ska ta skydd om ryssen kommer.

Vår tvättmaskin har gått sönder, så här gäller det att tvätta för hand.

Sedan hänger vi på tork mellan träden.

Badkläder och tvätt omvartannat.

Häggen är ett utmärkt klätterträd och torkställe.

Frukosten äter jag helst på uteplatsen. Omgiven av fågelkvitter, sjöglitter och barn som pratar i mun på varandra.

Hela långa året förbereder barnen sig inför det stora stug-kriget med kompisarna. Här har ungarna samlat ihop alla sina egentillverkade vapen och sedan delar de upp sig i lag och slåss för kung och fosterland. Väldigt roligt! Ropen ekar över hela byn.

En dag kom min pappa hit med min älskade faster Inger och hennes man Ulf.

Vi bakade äppelkaka till fika och satt och åt på uteplatsen. Tycker för övrigt att min sjuttiotalsklänning matchar solstolarna väldigt bra!

Så gott!

Vår stuga ligger ju i en liten by med bara några få bofasta familjer och några enstaka sommarstugor. De flesta här är dessutom släkt med varandra på olika sätt. Det är fint. Och tänk så fantastiskt att en av byns bofasta odlar grönsaker och har höns. Ända uppe vid polcirkeln! Det vill vi såklart stötta (och njuta) så vi traskade dit med korg över arm och huvud.

Matade hönorna

Spanade in odlingarna

Lykke i Jokkmokks-tisha och Uffe i Kalvträskdito.

Så packade vi ihop allt gott vi köpt och traskade hem igen.

Nöjda med förvärvet.

Spana in äggen! Vackra färger och fantastiska, knalliga gulor med mycket smak.

Uffe har förresten lärt sig cykla medan vi har varit här. Han började öva på den lilla röda och sedan gick resten av bara farten. Och ja, jag vet att han saknar hjälm. Men vi har fixat en nu!

I bakgrunden leker barnen zombieleken vid vårt uthus. Det är kul för det har dörrar och gångar i alla väderstreck och de låga taken kan barnen dessutom klättra upp på. Så där härjar de och håller varandra fångna och flyr genom hålen i det gamla utedasset. Ingenting kan väl vara naturligare än detta? Vem har inte önskat pröva fly genom ett dasshål?

Uffe är lite för liten för att hänga med i storbarnsleken så han hänger mig i kjolarna istället. Vi tog en cykeltur längs grusvägen för Uffe ville illustrera hur det såg ut när Lotta på Bråkmakargatan olovandes lånade Tant Bergs cykel. En mycket sedelärande historia.

Senare ramlade han på riktigt och slog sig på ett knän och snart kom åtta storbarn rusande för att trösta, ömka och bära hem honom igen. Och sedan hurra för honom när han så småningom visade upp sina nyinlärda cykeltricks. Tror knappt en femåring kan ha en tacksammare publik!

Ibland måste man också ge sin moster Anna en kram. Bara för att man är för söt för att hon ska kunna låta bli en.

Udda porslin, udda stolar, udda glas och udda filurer runt bordet.

Vi har ju sjö inpå husknuten, så vi badar fler gånger per dag än man kan räkna. Och barnen lånar ofta vår båt, ror ut och hoppar från relingen. Leker skeppsbrott och pirater.

Och på kvällarna när hettan blir för påträngande så går vi och badar nakenbad. Mammorna och alla barn.

Tvagar håret i sjön och och gör allt för att sänka temperaturen inför natten.

Och skrider sedan hem igen i stillhet, för att inte bli varma i onödan.

Ja, kort sagt har vi sommarlov på ett nästan våldsamt intensivt sätt! Sådär att det letar sig in i varje por i kroppen. Men nu hinner jag inte blogga mer om det, för jag ska se till fiskröken med nyfångad aborre. Vi hörs igen så snart jag har sex timmar över för att ladda upp bilder!

Vi är i stugan sedan några dagar tillbaka men jag är redan dagvill, eftersom jag vet att jag ska få vara här i tre veckor. Vi är här med min systers familj och vi har de så mysigt tillsammans. Älskar när alla fridfullt dolar på med sitt. Idag har Clemens murat en bänk till grillplatsen och monterat belysning i sovrummet, Jakob har lagat två cyklar och en moped och påbörjat rörmockeriarbete i tvättstugan. Jag har klippt gräset och städat nedervåningen och Anna har målat fönster. Middagen fick barnen laga tillsammans och sköta disken efteråt. Imorgon kommer farsan hit och hälsar på några dagar – då ska vi fiska och plocka hjortron. Och lite senare kommer min moster och kusin på besök.

Det låter kanske inte som någon vidare spännande semester att stöka runt på en liten gård i Lappland. Men det här är det bästa jag vet! För trots att jag varit ledig så länge och gjort så härliga saker hela sommaren är det först när jag kommer hit som jag verkligen känner mig heeelt nere i varv. Det är någonting med att vara på en plats där man kan leva som hemma – fast man är borta. Stuglivets charm. Vardagssysslor som matlagning, tvätt och disk sker stillsamt och meningsfullt och däremellan finns det tid att spela kort, lägga pussel eller ro ut på sjön. Sommarvardag och storfamiljsliv är väldigt vackert!