Kategori: Claras vardag

Här kommer ett axplock av senaste dagarnas aktiviteter.

Farmor hälsade på och sov över. Vi drack kaffe på bron.

Jag försökte komma ikapp med ogräsrensningen och Uffe hjälpte till med hjulhackan i nästan två minuter.

Jag traskade hem till min utvecklare och it-tekniker Josef. För att arbeta vidare med en stor bloggförändring som ska ske om ett tag. Lyxen när de man arbetar närmast bor en bit bort på samma grusväg.

Gullisen med gluggen försökte klättra in genom köksfönstret. Som tur var kunde jag stoppa honom. Synd om han skulle få en brödrost i plytet.

Lagade den här goda libanesiska kycklingen till middag en dag. Stor succé! Ska göra igen och ha redo i kylen för alla lunchsallader.

En dag bestämde Ulrika och jag oss för att göra en utflykt med barnen!

Målet var att gå broarna runt vid Vindelforsen.

Alla ska med!

Klas var chic i blommiga byxor, skjorta och magakeps på skallen!

Tänk att den här naturen finns

För oss att njuta av. Lika vackert på hösten som på vintern.

Tänk inte på

Hur långt det är till forsen under.

Vi gick sagostigen.

Viktigt med rätt attiraljer. Solhatt, prästkrageörhängen och röda ballerinaskor som matchar duken i picknickkorgen.

Kvinna som tänker på allt. Och då menar jag verkligen allt.

Solkräm, skoskav, selfies, AKTA VATTNET, gud vad svettigt det är, gud så vackert det är, någon kommer få ett öga utpetat med den där pinnen, solen är verkligen stark, SLUTA FÄKTAS MED PINNEN, de börjar nog bli hungriga, Gazpacho till middag idag, stängde jag av gasen? Herregud Gazaremsan också! Visst smorde jag öronen med solkräm?

Vi satte oss ner vid vattnet och dukade upp medhavd matsäck.

Allt på bordet är allas!

Jag hade stekt hundratjugo småplättar på morgonen.

Så det fanns att ta av.

Sedan ville barnen öva på att inte ramla i forsen.

Det lyckades de med på ett utmärkt sätt.

Hitta kyrkspiran!

Den fina gamla kvarnen som är så läskig att gå in i. Känns som att man ska sugas med i vattenflödet.

Efter fikat traskade vi vidare.

Matade getter med sly…

klappade hästar…

och kände missunnsamhet mot ägarna till fina hus.

Uffe hjälpte mig att bära.

Och sedan skulle vi passera den andra bron, och det är ÄNNU värre.

Övergav tyvärr mina stora barn och småsprang i förväg med Ylva och Uffe i varsin hand, på grund av ångest. Jag tittade rakt ner, Uffe tittade rakt upp och Ylva tittade på sina skor för att vi skulle våga oss över.

Avskyr höga broar. Varje gång jag kör söderut över Höga Kustenbron så susar det i öronen och det enda jag kan tänka är på vad som skulle hända om jag – för att jag är sjuk i huvudet – fick impulsen att styra över räcket och inte hinner stoppa mig själv. Och för mitt inre ser jag bilen segla över kanten, volta och försvinna ner i det forsande vattnet…

Klart man hellre blir kvar i norrland, med den sortens tvångstankar.

Varsågod för ren ångest i idyllen.

När vi var över och i trygghet tog vi ett bad.

Man måste hinna bada i älv, sjö, tjärn och hav varje år. Annars är det väl ingen mening med någonting?

Ulrika var en badnymf i sin rutiga bikini i vintagestuk.

Vi avslutade med att gå in i den gamla kvarnen och kolla på konsten och jag tog en riktigt konstig bild.

Sedan åkte jag hem och gjorde biffar med fetaost och oliver och en sån sinnessjukt god sky som man gärna kan sörpla med sugrör.

Jag minns när Bertil var liten och kom hem från skolan och berättade att de fått ”tjurharvar” till lunch. Det tog ett tag innan vi förstod att det var ”oxjärpar” han menade. Vi kallar numera alla sorters färsbiffar för tjurharvar i vår familj.

På torsdagen steg jag upp tidigt, åkte in till stan och gjorde ett lashlift på Nefertiti. Så skönt att göra det så att man slipper mascara på sommaren.

Sedan gjorde jag diverser ärenden och inköp till stugan. Hade klätt mig alldeles för varmt för det var definitivt INTE cowboyboots-väder.

Därefter åkte jag hem till min allra äldsta vän – sedan fem års ålder – Åsa. Dit kom också Ida och Maria som jag känt sedan lågstadiet. Vi fyra hängde ihop hela skoltiden och nu hade vi stämt träff med alla våra fotoalbum. Och efter att vi fikat och pratat ikapp om livet tittade vi på gamla bilder och jag skrattade tills jag fick ansträngningsastma. Men jag blev också så oerhört rörd! Att jag fick växa upp med dessa tjejer. Så varmt, tryggt och snällt. Det enda vi gjorde på helgerna i tonåren var att se på skräckfilmer, sova över hos Ida, dansa till Gloria Gaynor och ta bilder på varandra när vi försökte vara snygga och puta med obefintliga bröst.

Mitt smeknamn var absolut Clarisbananis. Borde jag döpa om bloggen?

Tolv år med kort hår.

Var så glad och upplyft efter att jag träffat dem och fått kramas och minnas och bli rörd. Gamla vänner är ALLT!

Så därför hade jag stämt träff med ytterligare en gammal vän på kvällen. Min bästis Elina! Vi firade in hennes semester.

Och i vanlig ordning gav hon mig samtalsterapi. Hon är ju legitimerad psykolog så det faller sig naturligt. Varannan gång är det dock jag som är terapeuten åt henne och då är det lite mer kvacksalveri från min sida. Men jag tror att hon uppskattar det med?

Feet-cam!

Hade min spetsklänning och matchade den med ett besvärat ansiktsuttryck – för trots tjugo år som bloggare är det pinsamt när folk ser att jag smilar upp mig för en bild.

Till dessert åt vi en himmelsk, baskisk ostkaka med spritiga bär.

Janne Långben!

Kvällen avslutades med att vi tog en promenad till Kyrkstugan, i mina gamla hoods.

Och sedan körde jag hem till mina nya hoods medan jag pratade i telefon med en annan vän.

Och det var senaste dagarna i bilder det!

Satt och letade en grej i mitt bildarkiv och kom att tänka på alla bilder som bara försvinner. Som ingen tittar på eller minns historien kring. Så jag samlade ihop ett gäng på måfå och sammanställde dem. Helt utan röd tråd.

Bild från den sämsta tiden i mitt liv, hösten 2015. Gästade Nyhetsmorgon men hade sån överjävlig ångest. Tvärtemot vad man kan tro var det inte relaterat till luggen.

Bild från när storbarnen var små och vi hade vår gårdsbutik på Marstorp där vi sålde grönsaker på helgerna. Gulligaste maskotarna!

Jag brukade sitta finklädd utanför och prata med kunder och bjuda på nybakat och kaffe. Var väl också en slags maskot när man tänker närmare efter.

Vårt hus innan renoveringen. Vi körde på Morran & Tobias-estetiken.

Från inspelningen av De Obekväma, en dokumentärserie som gick på UR. I det här klippet hjälpte jag Ulrika att mocka skit ur hönshuset.

I dokumentären pratade jag om hur jag hatade arbetslinjen och Anders Borgs politik och drömde om sex timmars arbetsdag. Samtidigt som jag var och nosade på den där väggen och själv höll på att bli utmattad. Skulle gärna se om den här dokumentären. Hela produktionen var otroligt mysig och fotot var filmiskt.

När Bertil var liten och hade stort rött hår

Och vi tumlade runt i sänghalmen.

Vi vann absolut tävlingen om den chicaste barnvagnen. Blommigt foder, röd sammet och enormt bra gung. Klår vilken märkesvagn som helst till både form och funktion.

Minns hur mäktigt det var när jag såg på Morgonpassets blogg att Miss Li och Hanna Hellquist satt och läste MIN blogg.

Sedan hälsade Hanna på mig och spelade in ett avsnitt av sin SVT serie Jakten på ett perfekt liv. Hennes teori var nämligen att jag hade det perfekta jobbet. Och det tyckte jag också, så jag sa välkommen hit!

Att ha Hanna på besök är precis lika oförutsägbart och läskigt som man kan tro. Hon öppnade dörren till det enda rummet jag stängt och sagt ”där får ni inte filma” och inspekterade med noggrannhet kaoset. Allt fångades på film. Charmig, gränslös och underbar människa.

En synnerligen välvuxen squash förevigad med treåring som storleksreferens.

Sekunden efter att Melker bitit mig. En sylvass valptand i näsan. Fins inget vassare. Man kan slipa diamanter med valptänder.

Vanlig syn hemma hos oss förr. Jakob tränade jämt yoga med Bertil och Folke.

Elsa, syrran och jag på Bokmässan 2013. Vi hade alla släppt böcker om vintage. Elsa om inredning och jag och Anna om hur man kan pimpa och sy om gamla kläder. Och så hade vi ett gemensamt samtal på stora scenen som jag vill minnas att Jenny Strömstedt modererade. Färggladare och gulligare publik än vår gemensamma gick nog inte att uppbåda vid den tiden.

Albin, Ulrika, Jakob och jag plus alla våra barn arbetade på åkern tillsammans. Det var några riktigt fina år när vi byggde en ny skön värld, hjälptes åt och drog åt samma håll.

Go’kväll-inspelning. Vi posade och larvade oss och jag hade en grön klänning i siden som jag inte längre kommer i tyvärr. Det är det enda jag tänker på när jag ser gamla bilder: Kommer jag i den där klänningen fortfarande? Svaret är nästan alltid nej.

Smiskade Roy med en slickepott, eftersom jag stod på höjden av min professionalitet och verkligen vinnlade mig om att göra ett gott intryck.

Under några år när Bertil var liten åkte vi till Teneriffa varje november. Jakobs mormor och morfar hade lägenhet där och flera gånger åkte jag och Bertil med dem – men utan Jakob. Det var otroligt mysigt att hänga med hans släkt. Minns den här resan eftersom alla höll på att kommentera på bloggen hur tjock jag blivit. Fy fan för vissa läsare alltså. Inte konstigt att man blivit förstörd i huvudet.

Carro sminkade mig i mitt gamla gröna kök, inför en plåtning för Family Living. Jag jobbar fortfarande med Carro när jag har möjlighet. Lärde känna henne när jag började på SVT 2011!

Berra och jag är hemma och leker i köket. Jag var en sådan flicka när han var liten. Vi lekte, dansade, sjöng och var barnsliga ihop.

Mitt kontor. När jag inte städat på ett tag. Tur att jag blivit lite bättre på ordning de senaste tio åren

Hemma hos Erica och firar premiären av Husmorsskolan i P1 tror jag. Lyssnarsuccé som fullkomligt retade gallfeber på kulturjournalister och sjuttiotalsfeminister. Tur att jag var i bebisbubblan och inte noterade vad som pågick. Erica fick ta smällarna, den stackaren. Och berättade först många år efteråt om all skit som kastats på oss.

Meeen…det var ju tack vare det programmet som jag fick sommarprata i P1. Så man ska inte vara rädd för att reta upp folk!

Go’kväll med Jonathan Johansson. Ser ut som att jag är kär i honom. Men den som inte varit kär i Jonathan Johansson kastar första stenen!

Efter mitt Sommarprat i P1 ville de att jag skulle göra Sommarpratarna i SVT. Då samlades några sommarpratare från senaste säsongen och åt middag och pratade. Lite som om Stjärnorna på slottet skulle gifta sig med Renes Brygga. Jag hade prickig klänning och var väldigt nervös. Höll även på att missa flyget på grund av min tidsoptimist. Så jag körde 140 km i timmen hela vägen in till stan den morgonen.

Mitt starkaste minne av inspelningen? Att Margareta Strömstedt verkligen SÅG mig och sa så många uppmuntrande ord om mitt skrivande. Samt när Brolle sjöng Elvis för mig och tittade mig djupt i ögonen. Åh herregud.

Blev framröstad till Sveriges chicaste av tidningen Chics läsare och flögs ner för en plåtning. Jag hade läckande amningsbröst och ironiskt nog inte alls tillräckligt många chica kläder till plåtningen. Men jag blev stylad och bortskämd till tusen av värsta fina teamet.

Hårddisken med alla bilder från bröllopsresan har tyvärr gått om intet. Men några hade jag hunnit publicera på bloggen. Vart bröllopsresan gick? Först några dagar i skogen utanför Arvidsjaur, i ett torp utan rinnande vatten. Sedan några dagar i Glommersträsk i farmors hus. Vi spelade Monopol tills vi nästan tog ut skilsmässa.

Jag är glad att jag kunnat kombinera karriären med småbarnsåren. Men ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på hur jag slitit. Här hade jag med mig Bertil till en radiosändning, eftersom det inte fanns någon som kunde vara barnvakt. Nyfödd, spända amningsbröst och med en trött glans i ögonen.

Fick ta emot Norrmejerier-stipendiet på torget i Umeå. Men också den här bilden gör mig ledsen. Hade i vanlig ordning inte frågat om någon vän eller familj ville komma. Tänkte inte att någon skulle vilja det – eller att det kanske skulle kännas roligt för mig om jag vann. Så på prisutdelningen hade alla andra nominerade familj, släkt och vänner på plats som hejade och hurrade. Jag hade ingen. Bara en pinsamt stor check att kånka runt på på stan efteråt. Pengarna och äran satt fint däremot.

Barnkalas hos min vän Elina. Jag lånade en liten Maja att öva föräldraskap på. Jakob lånade min t-shirt med trycket Jesus is my homeboy, som var på modet då.

Första kompisen i gänget fick barn och jag höll lilla Isabelle i min famn. Nu är hon väl en sjutton år sisådär? Men jag är ännu samma nyponros till flicka förstås.

Jag letar barndomsbilder till ett tidningsreportage jag ska vara med i och hittar den här i gömmorna. Mamma och jag ute på gården hos mormor och morfar. »Gud vad jag var blond«, är min första tanke. »Hjälp vad jag är lik mamma« är min andra. Jag tror att jag var omkring åtta år gammal på den här bilden, vilket betyder att mamma var 39 år när den togs. Och att hon alltså är jämnårig med mig nu.

Min mamma fick bröstcancer när hon var 47 och när hon dog var hon 52 år gammal. Jag var så ung, barnslig och oerfaren när det hände. På den tiden kunde jag trösta mig med att mamma ändå hade fått bli så pass gammal. Idag förstår jag inte hur jag tänkte. 52 år är ju att bli bestulen på halva livet!

När man förlorat en förälder är det nästan oundvikligt att åldern då den dog sätter något slags tak för en själv. Jag kan inte våga tro att jag själv ska bli gammal. Jag har gått på mammografi sedan jag fyllde trettio. Jag har fått åka in på extrakontroller när jag varit nojig och en sommar för några år sedan var jag övertygad om att jag hittat något i bröstet. Kunde inte njuta av barnen eller värmen eller ledigheten, för tumören var det enda jag tänkte på. Tårarna rann stilla när den snälla sköterskan gjorde ultraljud och kände med mjuka händer. Hittade ingenting. Men så fort det orosmolnet skingrats började jag tänka på alla konstiga födelsemärken. Ständigt denna gnagande oro för att min kropp kommer att angripa sig själv. Det plötsliga yxhugget inifrån, som Tranströmer i Schubertania beskriver det.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget
inifrån inte kommer.
Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den
trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

-Tomas Tranströmer

Vi måste leva som att vi kan lita på livet, trots att det inte går. Men mitt i det ovissa har jag fortfarande tanken på Gud. Det är ledstången som min hand följer med förtroende, när ljuset slocknat i trappen.

The Proust Questionnaire är namnet på en samling frågor som Marcel Proust besvarade i slutet av 1800-talet. I en sådan där bok som man låter sina vänner fylla i.

Den här sommaren har DN en intervjuserie som de kallar för Proustfrågor. Där en känd person svarar på The Proust Questionnaire. Så jag snor konceptet rakt av till bloggen.

1. Hur mår du just nu?

Förvirrad, trött och lite off i huvudet.

2. Hur ser din bild av fullständig lycka ut?

Att gå och ta ett morgondopp med barnen i stugan. Naken, tack.

3. Vilken är din största skräck?

Att det ska hända min barn någonting. Men framförallt att det ska vara jag som orsakat det hemska. Att någon försummelse från mitt håll eller missberäkning ska kunna skada dem. Det är vad en stor del av min nattångest handlar om.

4. Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?

Att jag kan hold a grudge, som ingen annan. Å andra sidan är jag snabb på att förlåta när någon väl säger förlåt. Men folk som betett sig illa och aldrig säger förlåt. Det minns jag för resten av livet. Ingen charmig egenskap, nej.

5. Vilken egenskap föraktar du mest hos andra?

Dålig självkännedom. Så att man inte förmår att se sig själv utifrån och försöka justera sina beteenden och vanor.

6. Vilken är din största utsvävning?

Min varmvattenförbrukning om vintrarna. Förra vintern badade jag badkar varje kväll mellan januari-april.

7. Vilken egenskap uppskattar du mest hos en man?

Att han ställer frågor. Män är så dåliga på att fråga kvinnor om vad de tänker och känner och tycker. Man kan prata med vissa män i timmar utan att de ställer en enda fråga om en själv. Men det räcker inte med att ställa en fråga – han ska också kunna ställa 1-2 intelligenta följdfrågor om det man precis har berättat. Som visar att han faktiskt lyssnar och bryr sig om svaren. Det är otroligt sällsynt med sådana män. Men till exempel är min svåger Clemens sådan, och det fick mig att omedelbart tycka att han var bra nog för att bli ihop med min syster.

8. Vilken egenskap uppskattar du mest hos en kvinna?

Alla mina bästa vänner har en säregen kombination av att vara snälla och stränga. De talar sanning in i mitt liv, men med kärleksfull röst. Det är vad man ska ha sina väninnor till.

9. Vilken levande människa avskyr du mest?

Nu borde jag ju säga Putin, Trump eller Netanyahu. Men det finns en levande person jag avskyr mer och som är en helt normal civil person som jag när som helst skulle kunna stöta på. Men jag har tagit för vana att be för henne, för jag tänker att bönen mjukar upp hjärtat. Man ska be för sina fiender. Då kan de aldrig komma åt en. Inte på riktigt.

10. Vilka ord eller fraser använder du dig för ofta av?

”Åh, herregud”. Man borde väl inte missbruka herrens namn. Men det gör jag.

11. Vad eller vem är ditt livs kärlek?

Mina barn. Den kärleken går nämligen utanpå allting annat. Och det är så fint för när man får barn förstår man hur ens egna föräldrar älskat en genom åren. Plötsligt blir liksom kärleken mångfaldigad. -Jahaaa? Är det så här älskad jag varit under alla år? Jag hade ingen aning.

12. Vilken talang önskar du att du hade?

En talang för ekonomi, planering och sälj.

13. Vilken är din mest värdefulla ägodel?

Mina gamla dagböcker. För genom dem kan jag få kontakt med den person jag var en gång och bättre få syn på den jag blivit idag.

14. Vilka är dina favoritförfattare?

Jane Austen, George Eliot och Gun-Britt Sundström.

15. Vilka är dina favoritpoeter?

Nu är jag väl hemskt tråkig och förutsägbar, med Tomas Tranströmer betyder mycket.

16. Vem är din hjälte ur fiktionen?

De största hjältarna ur fiktionen är ju barnbokskaraktärer. Så jag får väl säga Bröderna Lejonhjärta då. Varje gång jag varit på Astrid Lindgrens Värld och ser föreställningen Slutstriden så rinner tårarna. Det är något väldigt vackert med människor som är beredda att offra sig själva för en bättre värld.

17. Vem är din hjältinna ur fiktionen?

Idgie Threadgoode från filmen Stekta gröna tomater är en sådan där karaktär jag burit med mig sedan jag lärde känna henne. Typ tio är gammal.

18. Vem är din hjälte eller hjältinna i verkligheten?

Tycker att Greta är otrolig. Vår samtid förtjänar inte en sådan person, egentligen. Annars är det ju lätt att titta på Nelson Mandela och hitta inspiration till att bli en bättre människa.

19. Vilken historisk gestalt identifierar du dig med?

Jesus. SKOJA! I min fantasi kan jag dock identifiera mig med en cool suffragett. Vi kan väl säga Emmeline Pankhurst då?

20. Hur lyder ditt motto?

Det är skillnad på vad man är bra på – och vad som är bra för en. Det är nämligen lätt att blanda ihop och tro att allt man gör bra ska man ägna sig åt. Många saker man är bra på kanske i själva verket är skadliga för en själv att ägna sig åt. Många människor lever hela liv där de gör saker som de är bra på. Och går under på kuppen.

21. Vad ångrar du mest?

Får sån magont av den här frågan att jag inte kan svara. Men sånt jag ångrar hör ihop med att eventuellt ha utsatt mina nära och kära för faror på olika sätt. Sånt kan jag ligga vaken och älta på nätterna.

22. Vilken dygd tycker du är mest överskattad?

Tycker att de klassiska sju dygderna ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit är väldigt kloka och bra. Men kanske kyskhet då?

23. När ljuger du?

När sanningen är för sårande. När jag är feg och inte vågar säga det jag känner.

24. Vad tycker du minst om med ditt utseende?

Mina tjocka överarmar som gör att jag aldrig vill ha ärmlöst.

25. Om du kunde ändra en sak hos dig själv, vad skulle det vara?

Minska benägenheten för ångest.

26. Var skulle du helst vilja bo?

Jag vill bo precis där jag bor. Sedan vill jag resa mer och bo utomlands i perioder när barnen är större. Men basen vill jag ha här. Tills jag dör, tror jag.

27. Vilken är din största bedrift?

Min resiliens är otrolig. Men den är också ett otroligt stort problem. Jag kan stanna för länge i sånt som är dåligt, eftersom jag hela tiden hittar saker och omständigheter som får mig att stå ut lite till.

28. Hur skulle du vilja dö?

När jag är gammal och klar i huvudet och hinner ta farväl av alla från min sjukhussäng. Skulle gärna vilja få bli riktigt gammal så att jag kan hjälpa mina barn. Saknar så mycket att ha en mamma i livet.

29. Om du skulle dö och återfödas som en människa eller ett ting, vem eller vad skulle du önska att det var?

En stor tall på en hed, med utsikt över min sommarstuga. Där skulle jag stå och vaka över alla efterkommande generationer.

En dag när vi var i Borås skvalade regnet ner mot fönsterrutorna. Jag och Anna gick runt och hade den där sortens huvudvärk man bara har på regntunga sommardagar. När det känns som att man har en för trång hatt nedtryckt över pannan.

Till slut fick vi nog och drog med oss barnen ut på en promenad.

Upp på ett berg

Och in i skogen.

Aldrig känner man sig som en sån duktig förälder som när man drar ut dem i naturen.

Och väder ser alltid värst ut inifrån. Ute var det rätt okej.

Vi tände en eld, åt grillkorv och drack varm choklad.

Knappt så att det brann när det var så fuktigt.

Men det var frisk luft i alla fall och jag satt och lyssnade på kusinerna som pratade med varandra. Nu börjar de ha sån rolig storbarns-jargong. Ret och interna skämt. Och väldigt mycket prat om”alla på min skola tycker att….”.

Det där är en rikedom att ha kompisar utanför skolan, eller kusiner som är ens kompisar. Sådär att man får gadda ihop sig och vara på samma lag som någon annan. Känna att man har en trygghet utöver skoldynamiken som det förstås kan vara både upp och ner med.

Uffe fick rostad lök i ögat och det krävdes två mammor, tre barn och en marshmallow för att lösa situationen.

Sedan gick vi hem men barnen stannade ute och lekte High Chaparral. Ta’t lugn! Inga glädjeflickor kom till skada, men alla var glada.

Anna har en kuperad och rolig gård att härja på.

Så blev det soligt och varmt igen och vi kunde bada. De bor ju precis vid en sjö med en massa bra badställen.

Hade min solgula dress och mitt rufsiga hår.

Barnen spelade Dobbel

Och Vänd-tia med gigantiska kort. Medan jag låg och slumrade och lyssnade på Huggorm och brände skinkorna.

Det är så härligt för varje morgon har jag och Anna gått en långpromenad innan ungarna vaknat. Tänk att kunna skriva den meningen? INNAN ungarna har vaknat.

Lämnade lapp på köksgolvet som de inte kunde missa. Tyvärr vaknade analfabeten först och resten klev bara rakt över den. Men de hade inte förtvivlat i vår frånvaro utan rostat honungsmackor.

Det är så härligt att gå i lite nya omgivningar. Anna bor ju utanför Borås och där är det oerhört vackert.

Systrar som kom hem med vidbrända dekolletage.

Vi promenerade genom kohagar

Och spanade på snygga bilar

Sedan hämtade vi med oss barnen och tog ett förmiddagsdopp på andra sidan sjön.

Benen börjar arta sig.

Hade min korta jeanskjol från Arket som jag aldrig tröttnar på.

Till middag svängde jag ihop någon slags plåtmat. Kyckling, rotsaker och en citronsyrlig sås ovanpå. Alla älskade.

Gör den alltid och jämt. I olika varianter.

När det inte är några pappor närvarande så släpper alla hämningar. Jag och Anna pratar vårt grövsta och förskräckligaste Umemål och svordomarna haglar. Ungarna hakar på och vi överträffar varandra i fyndigheter och roastningar. Då vet man att man är i paradiset.

Vi tog med oss badväskorna och drog ner till vattnet i kvällningen.

Anna var Disneychic!

Och barnen drog runt som ett gäng ligister.

Flytmunken ska med!

Vi hjälptes åt med bryggan

Hoppade ur kläderna

Och i baddräkterna.

Barnen var i tills deras knän skallrade i kylan.

Men jag nöjde mig med ett kort dopp. Sedan hem och dricka te och ta kväll

Där vankades det gympauppvisning av Lykke

Och vi var en villig publik.

Så föll kvällen och barnen somnade.

Men jag och Anna klättrade upp i trädkojan och satt och kikade ut över den blanka sjön

Tittade på stjärnorna som långsamt tändes på himlen.

Jag brukar ju alltid sova åtminstone en natt i trädkojan med alla kusiner när jag är här. I år blev det dock ingen gång. Men vi fick i alla fall denna mysiga kväll.

Det känns så ovant med de skumma sommarkvällarna. Men väldigt omslutande och varmt.

Ny morgon, nya promenader i Emmerdale.

Bästa sättet att starta lediga dagar på är absolut kaffe och promenad. Då har man gjort någonting för sig själv innan barnen vaknar och alla dagens krav kommer på.

Den här sommaren har jag sällan lyckats sova längre än till sex och då är det lika bra att klä på sig och stiga upp!

Hade såklart glömt att ta med promenadskor, men fick låna syrrans sköna så det löste sig.

Hem och kirra frukost åt clownerna

Och sedan packa väskorna och dra till en annan badsjö.

Där hängde regnet i luften hela dagen, men vi klarade oss utan minsta skvitter.

Sedan snyft och böl var det dags att säga hejdå på några veckor. Dröjer lite tills vi ses igen.

Anna skjutsade oss till tåget som vi höll på att missa med en minuts marginal, typ. Fast jag tagit till så att det skulle finnas fyrtio. Allt på grund av en vägasfaltering som tog en halv evighet.

Pattsvetten var real.

Efter snabbtåget till Stockholm var det nattåget hem i en kupé där man blev tillagad som i en tryckkokare. Frrrrruuuktansvärt varmt.

Hejdå södra Sverige! Nu spenderar vi resten av sommaren i norr.

Igår packade vi in ungarna i bilarna och brände till High Chaparral. Barnen hade önskat och bett och Uffe har aldrig varit där – så det var hög tid.

Det roliga med HC är att så många familjer är utklädda. Man vill ju gå all in liksom. Jag och Anna rotade igenom hennes klädförråd, men just modesta nybyggarkläder lyste med sin frånvaro. Så då gick vi den pråliga, sminkade vägen och blev glädjeflickor.

Svart katt, vit katt.

Vi började med att hoppa på ångloket till Old Mexico.

Bra att inleda med, innan det blivit så långa köer.

Det är en spännande upplevelse, komplett med tågrån och skottlossning.

Jag och Anna spelade med som om vi var inhyrda proffs. Och Uffe satt med ögon som tefat när rånarna klev på och försökte stjäla hans rulle med Ballerinakex och mosters alla diamantringar.

Som tur var hade han ju en nyladdad revolver och drämde av en skottsalva i bröstkorgen på rånaren.

Snart hade tågpersonalen övermannat rånarna och vi kunde åka vidare till tryggare marker.

Och i Old Mexico kan man träffa Zorro om man har tur.

Men vi stämde träff med vår medhavda matsäck, eftersom det fanns risk för skottlossning i barnaskaran. Med lite mat i magen gick det dock bättre.

Spännande miljöer överallt. Fängelser, kyrkogårdar och dödgrävare.

Viktigt att vara ordentligt beväpnad bara.

Och redo för alla eventualiteter.

Barnen var också stylade för en dag som cowboys.

Och gjorde sitt bästa för att skjuta bufflar och råna personalen på silverpengar. Man kan råna vem som helst på området och få ett silvermynt av choklad i utbyte. Väldigt populärt.

Givetvis ville barnen testa att rida tjuren. Bertil satte nytt rekord den dagen.

Men även de mindre barnen kämpade på bra.

Jag testade min dragstyrka.

Och Anna testade jaktmarkerna. Vi fick så många komplimanger för våra utklädnader.

-Det är för att ni är glädjeflickor, hojtade Uffe lite för högt. Glada flickor får det!

Och sedan

-Fick ni ragg mamma?

Jag vet inte var han får allt ifrån.

Men visst får glada flickor komplimanger. Framförallt är det så roligt att High Chaparral är en enda stor lekstuga där ALLA får vara med och leka. Och ju barnsligare man är desto bättre blir det.

Och Buffalo City är nästan roligast. En stad i miniformat där man kan klättra på taken, springa in och ut ur husen och råna och ta fångar.

Och alla föreställningar är full av knallar, skott och pyroteknik.

Sånt som stora och små (pojkar) gillar. Väldigt många taggade farsor på denna plats alltså, medan jag är mer Team Astrid Lindgrens Värld.

Folke gjorde stunts och var allmänt häftig.

Och jag tittade suktande på den gamla gården flyttad från Minnesota. Prick så här kan jag bo, tack.

När vi blev trötta så vaskade vi guld.

Ett fall för en ergonom.

Eller två.

Efter guldvaskandet tillverkades guldmynt.

Och så gick vi oss illamående i Onkle Sams snea hus. Vilket är ungefär hur det känns för mig när jag druckit ett glas cava.

Vi avslutade med att se den häftiga föreställningen med skottlossning, rån och skenande hästar. Klassiker.

Hitta den döende stuntmannen, om du kan.

Hem åkte vi sedan med ömma fotsulor och trötta avtryckarfingrar. Men glada efter en hel dag av lek.

Hejsvejs från Borran där vi befinner oss på vår årliga sommarsemester. Men vi börjar hemma i Västerbotten.

Där vi tog tåget från Vindeln på onsdagskvällen. Tyvärr finns det inte längre nattåg hela vägen, men vi hade en egen sovkupé till Stockholm i alla fall. Jag bad barnen härja av sig ordentligt innan vi gick på och de hörsammade den önskan med lite väl stor beredvillighet.

Stå på den här perrongen med alla ungar och göra sig redo för kusinresan. Det har vi gjort många gånger! Alltid förväntansfullt.

Välfylld väska med laddare och jobbgrejer att arbeta med på tåget.

Skulle bland annat kika på provtryck till nya Hemmets Almanacka som strax går i tryck. Känns som att jag skrivit den meningen i två månader nu. Men straxet blir allt mer akut.

Rekommenderar alla att resa långt i lång bomullskjol. Smiter inte åt någonstans och man kan till och med sitta skräddare i sätet om man vill det.

Matsäcken var uppäten innan vi passerat byn. Vid regnbågens slut bor vi!

Tyvärr visade det sig att härjandet på stationen inte rastat pojkarna utan snarare bara fått igång dem. Så det blev rätt svettigt innan de äntligen kom till ro för kvällen och det kan hända att jag mellan framtänderna väste

-LUGN FÖR I HELVETE!

några gånger för mycket.

Men för ovanlighetens skulle sov jag otroligt gott på tåget och efter en snabb frukost på centralen bytte vi till Herrljunga.

Så sjukt mysigt att åka tåg! Särskilt nu när barnen är så stora att jag kan sitta och lyssna på musik och läsa under tiden. Vi lekte också ritleken och spelade kort. Hela vår kupé var faktiskt full av familjer och kompisgäng som satt och spelade spel, pratade och var sommarlovsglada.

Så småningom anlände de mosiga mupparna till Borås – där Anna hämtade upp oss.

Och skjutsade hem oss till sig. Kusinernas återförening! Kärleken och vänskapen mellan dessa är det finaste jag vet.

Jag hoppade rakt in i duschen och skrubbade bort rese-äcklet. Varför är man alltid så reseäcklig? Spelar ingen roll hur fräsch man var när man åkte hemifrån. Man behöver ändå doppas i lut och handsprit när man är framme.

Efter att jag grundligt lögat min lekamen fikade vi på verandan.

Juni hade bakat en kaka till oss och dekorerat så fint.

Det pratades i mun och jämfördes fotstorlekar, blekta lockar och solbrännor.

Och sedan blev det presentutdelning, med grejer från Japan. Jag fick en grön kimono och barnen fick allt möjligt roligt. Bland annat dessa Super Mario-godisar som smakade som en sämre sorts godis från Dollar Store. Varför är det bara Sverige som kan göra gott godis? Ändå är det svårslaget kul med utomlandsgodis, just för att det är så knäppt.

När jag var i Glumslöv i mars var Uffe väldigt angelägen om att jag skulle få med mig konstigt godis hem från den resan. Men jag känner att han framför allt måste lära sig geografi.

Sedan ville Lykke sminka och jag ställde upp som sminkdocka.

Så mysigt när någon pillar i ens ansikte.

Hon älskar verkligen att sminka och jag fick lära henne några av alla smarta knep jag har lärt mig av att själv bli sminkad av proffs.

Clemens tog sedan barnen för ett kvällsbad och jag tog Anna på världens längsta promenad. För att hinna prata ikapp om allt vi missat medan hon varit borta. När kvällen kom somnade vi fort och alla kusinerna sov tillsammans på madrasser på golvet i källaren.

På fredagsmorgonen sölade barnen runt i en evighet medan jag och Anna jobbade. På lunchen följde jag med till hennes gym och medan hon tränade ett gruppass körde jag en timmes styrka. Så roligt att träna på ett nytt gym ibland! Hade aldrig vågat för fem år sedan – men nu har jag övat genom att träna varenda gång jag bor på hotell eller är bortrest. Så nu känner jag mig inte så bortkommen längre.

Resten av dagen låg jag i en solsäng och lyssnade på musik, slumrade och hade sån sommakänsla.

Sedan vi kirrat middag åt ungarna fick de ta fredagsmys.

Dukade upp framför teven

För att gamea och se på film.

Det är ett nytt liv nu. För tänk att vi kan lämna alla barn ensamma hemma och dra på konsert, jag och Anna.

Hade på mig mina skor från Sézane, loppad kjol från & Other Stories, en väska från Glitter, glasögon från Lindex och en topp från COS som jag lånat av Anna.

Så roligt att botanisera i hennes garderob!

Anna var lite mer rockigt cool

Men fråga mig inte var någonting kommer ifrån.

För jag har ingen aning!

Sedan drog vi till Bruket i Viared och mötte upp Jennifer för drinkar, öl och skvaller på ljugarbänk.

Pizza och non-stop-prat

Så himla trevligt!

Och så hade Bo Kaspers Orkester turnépremiär och det var helt fantastiskt jädra pissbra. Så tight, så bra kläder, sån härlig energi. Samt världspremiär på en massa nyskrivna låtar. Stod där i sommarkvällen och skrålade med Anna och Jennifer och kände mig gladare än på mycket länge. Så fint med semester!

Sedan bytte jag klackar till ballerinaskor och körde hem oss i natten. Och somnade sent efter ett fnittrigt telefonsamtal med en vän.

Jag sitter skräddare i sängen, iklädd en grön kimono som min syster hade med sig hem från Tokyo. Datorn i knät och en matchalatte på nattygsbordet. På nedervåningen har barnen vaknat och jag hör deras fnitter. Vi har gjort en enda stor bädd på golvet för alla fem kusiner, så att de kan ligga där och tramsa ihop om kvällarna. Kramarna när de återsåg varandra varade i en evighet.

Jag och barnen har just nu vår sedvanliga Boråsvecka. Alla är trötta och Annas familj helt jetlaggade. Så mest kommer vi nog att hänga i trädgården, sola, vila och gå ner till sjön för att bada. Jag mår alltid så bra när jag är här och jag sov gott för första natten på länge. Vi provar varandras kläder, jag testar en ny hudkräm Anna har köpt. Vi diskuterar väggfärgen i hennes sovrum och potentiella ommöbleringar. Nytillkomna lårmuskler och solbrännor visas upp med stolthet och så pratar vi ikapp efter alla veckor hon varit bortrest. Jag känner mig så ledig, glad och lätt till sinnet. Tänk att ha en syster.

Hörs snart!

Här kommer tre spellistor om går varma hemma hos mig för tillfället! Klicka på de röda rubrikerna för att komma direkt till Spotify.

Sommar på svenska

Den här spellistan har vuxit fram under flera års tid och det är min och barnens sommarspellista som vi lyssnar på varje gång vi är ute och åker. Det är sommar på svenska (men även lite norska och danska). Här kan man skråla med i Little Gerhards Den siste Mohikanen, Vikingarnas kitchiga Djingis Khan och försöka rabbla med i Ut i skogen ska vi gå med Povel Ramel. Jag brukar också förhöra barnen så att de verkligen kan recitera Köp inte en zebra och Rumba i Engelska parken ord för ord. Livsviktig kunskap. Och så fort vi hör om någon som heter Tora så måste vi gasta ”Tooora lora looo” vilket du förstår om du någon gång hört Knackelibang på dörren. Gör dig själv en tjänst och njut av denna kulturskatt med fyrtio, femtio och sextiotalsmusik på svenska.

Träna hårt

För att lyfta skrot behövs helt annan musik än för att till exempel löpträna. För när man lyfter tungt vill man höra tung musik. De där låtarna ens coola storasyster och hennes streetdance-kompisar lyssnade på, instängda på rummet. Jag snackar House of Pain, Run-D.M.C. Salt-N-Pepa och Neneh Cherry. Men också nittiotalsmusik som man dansat till på skoldiskon. Sånt som fanns på Yabba Dabba Dance Hits och som dånade på boomboxen. Som 100% Pure Love och Saturday Night. Jag blir alltid på sånt oerhört bra träningshumör av Pump up the jam, Move this och Good Vibrations.

Morgonpepp

En samling bangers som inte har mycket annat gemensamt än att man känner sån jävla pepp på livet när man hör dem! Den typ av låtar man vill ha i öronen när man går med långa steg i vårsolen på väg till jobbet. Eller när man är nykär eller har fått ett riktigt roligt besked. Den här spellistan brukar jag och Bertil ha på högsta volym när vi kör in till stan och behöver peppa igång. Ni förstår att man inte kan må dåligt när man hör Call me Al, I get around, You make my dreams come true, She drives me crazy och Stuck in the middle with you.

Mjölkkannor i form av kor. Har tre stycken än så länge. Visste inte ens att jag samlade förrän jag såg dem ihop. Men här är en ensam stackare på hyllan i köket. Utan sin flock.

Näsor. Jag älskar vackra, stora och speciella näsor. Samlar dem i minnet. Människor med unik profil har alltid tilltalat mig och modet med små opererade, generiska näsor förstår jag mig inte alls på. Finns det till exempel någonting ädlare än en stor romersk näsa?

Små figuriner och reseminnen från hela världen. De antika japanska dockorna Anna köpte till mig i Tokyo. De pakistanska porslinsfåglarna i mitt fönster. Ängeln av bananblad jag hittade på en marknad i Zambia och de brittiska tennsoldaterna från slutet av 1800-talet.

Händer. Jag känner ett par där kärleken började för att mannen tyckte att kvinnan hade så vackra händer. Nu är de gifta och har två barn. Händerna är det mest attraktiva på mannen och ingenting är varmare än den stadiga handen på axeln, från en farbror som är rädd om en. Jag tänker och tittar mycket på människors händer och sparar dem i minnet. I min släkt får många kvinnor artros-händer som vrider sig, stelnar och blir närmast oanvändbara på ålderns höst. Min mormor som arbetade som städerska hade just sådana händer. Hon skämdes så mycket för dem att hon inte ens ville gå på sitt eget barnbarns disputationsfest. Men jag älskade hennes händer! All kärlek och kraft som strömmade från dem.

Jag skrev förordet till Hemmets Almanacka som en enda hyllning till händerna ”Tänk all kunskap som sitter i händerna. I handflator och fingrar som tröstar, lugnar och slätar ut. Torkar bordsskivor och tårar. Som gör vackert och som gör rent. Händer som knådar, skördar, plockar och skrubbar. Handarbetar och känner temperaturen på så väl degspad som febriga pannor. Händer som smakar på kaksmet, lagar det trasiga och kontrollerar om färg har torkat. Tänk alla dessa handlag som krävs för att få vardagen att gå runt”.

Örhängen. Loppade, nytillverkade, ärvda eller hemmagjorda. Dyra men helst billiga. Man kan aldrig ha för många örhängen och det är ofta just örhängena som sätter piff på en outfit.

Unika upplevelser. Aldrig känner man sig så levande som när man vandrat en hel dag i de etiopiska bergen, med apor och örnar som sällskap. Och sedan stannar till hos en mormor och blir bjuden på honungsöl och kaffe. En mormor som – precis som min egen – skäller ut sina barnbarn för att de kommer med oväntat besök. Inte för att man inte är välkommen. Men hur ska hon kunna skämma bort gästerna ordentligt om hon inte fått förbereda sig? Mormödrar är sig lika världen över.

Scarves. Jag håller alltid utkik på loppis efter scarves att knyta i håret. För att hålla papiljotterna på plats, piffa en trist frisyr eller addera färg när resten av utstyrseln är lite blek.

Midsommardagen var tung av regn. Tog en långpromenad med Elina i telefonen, skrämde upp en stor kungsörn och tittade ut på det grå vattnet. Blev blöt in på underbyxorna av regnet. När jag kom in la jag mig under täcket och försökte sova några timmar. Så trött av att ha fått semester.

Men sedan drog farmor och barnen fram pyssel och då ville jag vara med.

Köksbordet hos gammor fylldes med allehanda skräp och en hel del gammalt överblivet pysselmaterial. Av den kombinationen skapar man det roligaste. Med hjälp av pet-flaskor och äggkartonger byggde vi små griskultingar.

Av spelkort, kartongbitar, trasiga pennkorkar och toapappersrullar tillverkade vi sedan en massa skojiga figurer. Perfekt tidsfördriv en regnig sommarlovsdag. Det påminner mig om sommaren 2022 när vi byggde en kartongvärld som växte under hela sommaren och i slutet av lovet täckte halva lekrumsgolvet. Gästande kompisar och kusiner byggde vidare på landskapet och på slutet var det helt otroligt. Ångrar så mycket att jag inte fotade innan vi slängde det i soporna vid skolstarten.

På midsommardagens kväll sprack det försiktigt upp. Vi stack ner till sjön för ett kvällsdopp.

Tolv grader i luften så sjön kändes varm i jämförelse. Himlen var närmast lila.

Hade med mig min nöd-bikini från Scampi som tyvärr är för liten och trång. Men Bertil knäppte en fin bild.

Sedan somnade vi alla tidigt.

Jag vaknade före skam på söndagsmorgonen, såg att det var soligt och gick ut. Knäpptyst på byn. Drack kaffe, läste Udolphos mysterier i en solstol och tog av mig plagg efter plagg, vartefter solen steg på himlen. Så småningom vaknade också alla andra i huset.

Uffe ville spela Fia med knuff med farmor.

Och jag la mig på en madrass på altanen och halvslumrade. Fin utsikt!

Folke och Uffe byggde en koja av dynor, filtar och täcken och så fick farmor och gammor massage.

Själv började jag bli mosig efter alla timmar i solen och tog med mig kameran och traskade iväg ner på byn.

Här är det vackert så att man kan gråta åt’et.

Får du också njutångest ibland? När det är för fint och man känner sig olycklig för att det inte går att njuta av allting så som det förtjänar att njutas?

Drabbar mig ofta och allra mest under sommaren.

På den ön vill jag bo. Särskilt denna söndag när nyheten om bombningarna i Iran nådde in i vår lilla sommarbubbla.

De vackra hönsbären blommar alldeles oavsett vilken dårskap som rasar i världen.

När jag kom ner till vattnet klädde jag av mig naken och svalkade mig ordentligt. Det var fort gjort eftersom det var iskallt. Hann knappt blinka i ärlighetens namn.

Sedan på med klänningen igen och traska hem.

Ja, jag säger ju det. Njutångest.

Usch och tvi.

När jag kom tillbaka hade sjusovaren vaknat och satt och spanade mot bergen i en hatt fullt värdig Huckelberry Finn. Jag försjönk i min bok igen medan Jakob, farmor, barnen och Tom Sawyer företog en vandring till en grotta som finns i närheten.

Efter middagen spelade vi kubb allesammans.

Jakob, Bertil och Folke mot klabbet. De vann hela klabbet kan man säga. Till ingens förvåning men allas lättnad.

Och det var den helgen i bilder, det!

Hoppas ni haft en fin midsommar allihopa och inte har allt för ont i hårbotten idag. Här kommer lite läsning ifall du som jag ligger inne och lyssnar på regnet och har en envis hosta.

I onsdags var det Uffes sista dag på förskolan. Snyft!

Fotade av hans hängare innan vi plockade ner namnskylten och traskade hem.

Om jag började grina när jag skulle krama fröknarna tack och hej? Svar ja. Världens finaste pedagoger! Det här är min min när jag försöker skärpa mig så att inte snyft övergår till hulkningar och jag skämmer ut mig alldeles.

Uffe hade plåster på hakan och är det något som är sommarlov så är det väl ändå plåster? Så han var redo. Han hade även min pussmun på kinden. Älskar när mina läppstiftspussar lämnar märken som han sen går runt med hela dagen.

Svängde ihop någon slags plåtmat till middag. Gör detta hela tiden. Olika rotsaker i ugn, med någon form av protein till. Blev gott! Är nyttigt! Fråga inte om receptet!

Gick en långpromenad runt sjön på kvällen för jag kände mig lite vissen av tidens rusning och barn som växer upp så fort. Är dålig på avsked och även hemskt sentimental av mig. Pallade några hjortonfärgade smörbollar utanför ett ödetorp och terapi-pratade med min bästis Elina. Som vi alltid gör.

När jag kom hem ville barnen ta ett kvällsbad och det ville jag med så då badade vi under hotande regnhimmel.

Badar alltid naken när vi är ensamma. Undrar hur länge man kan bada naken med sina barn? I min kompis familj badade alltid hela hennes familj + alla partners och ingifta bastu och sjöbad nakna ihop. Det förfasade vi oss över i gymnasiet. Men nu tycker jag typ att det känns vettigt? Avdramatisera kroppar!

Torsdagsmorgonen var min sista arbetsdag. Jobbade och åt frukost ute och försökte samla ihop alla lösa trådar inför semestern.

Vid lunchtid hade jag hunnit klart med det mesta, så då drog vi igång en husstädning. Jag slängde ut alla kuddar, filtar och täcken på verandan. Där gosade pojkarna ner sig och låg och lyssnade på regnsmattret.

Och medan familjen städade klart sina delar drog jag på gymmet för veckans andra pass. Den här gången tog jag i lite tyngre! Var helt ensam så kunde träna i bara shorts och sport-bh, vilket var skönt för gymmet var otroligt kvalmigt. Undrar om jag någonsin kommer bli en kvinna som är bekväm att träna i en kort topp? Bland folk? Tror inte det. Knappt i shorts heller. Men är jag ensam så njuter jag.

Efteråt tog jag ett dopp som belöning. Det regnade fortfarande, så det var en ganska dålig belöning. Och en ful bild. Men nu är jag ju inne på att bada varje dag resten av sommaren så det är bara att nöta på.

Därefter åkte jag hem, jobbade några timmar till och gjorde sedan middag. Och så gick jag en promenad runt sjön.

Längtar så mycket efter min storasyster som är på jobb i Japan i drygt tre veckor med sin familj. Vi pratar ju vanligtvis i telefon flera gånger om dagen och alla tomma stunder ägnar jag åt att ringa henne och höra på när hon lagar mat, dividerar med barn, hojtar till sin man och laddar en diskmaskin. Sånt där kravlöst prat som inte måste leda någonstans. Bara sällskap i lurarna.

Tänkte gå runt hela sjön men fastnade en lång stund för att Essa skulle få leka med Tjabo. En enorm leonsberger som är jättesnäll och alltid går lös och står som ett lejon ute på gården när man passerar. En otrolig hund!

Gick och tänkte på junis skönhet och livets förgänglighet och hur försommaren är så hjärtknipande kort. Födelse och död.

Och sedan stannade jag hos en kompis i flera timmar och satt och pratade, innan jag slutligen traskade hem i sommarnatten. Lättare om hjärtat.

Tolv grader och regn när jag vaknade på midsommarmorgonen. Men är det midsommar så är det! Jag duschade, la håret på papiljotter och tog fram en fräsch bh och en fin klänning. Sedan packade vi väskorna och drog hela familjen till Jakobs mormor för att fira midsommar.

Där solade det upp så småningom och efter att först ha somnat i en solstol och sedan somnat igen i sängen tog jag mig samman och drog och badade med barnen, farmor och gammor.

Älskar badsjön i den här byn. Så vackert med bergen som omsluter den. Och sandbotten är perfekt.

Barnen härjade och dök

Men jag nöjde mig med två försiktiga dopp, samt att försöka tackla ner mina barn från bryggan. Jag älskar att mucka med dem. Slänga dem i vattnet, kasta dem i en driva eller mula med pudersnö. För att inte tala om att gömma mig i mörkret och skrämma dem halv från vettet, när de kommer hem sent från en skräckfilmskväll.

Var är mina modersinstinkter egentligen?

Men sedan var jag iskall i flera timmar efteråt, så synden straffade sig själv.

Barnen och farmor klädde en midsommarstång.

Bertil knäppte en bild på när jag skrubbade färskpotatis till buffén. Jag och min svärmor konstaterade att ingenting känns mer rejält och ursprungligt än att skrubba potatis till sin familj. Aha. HÄR är mina modersinstinkter.

Essa höll uppsikt.

Lyckan när ens barn försjunker i en bok. Har än så länge bara lyckats sprida läslusen till Folke, men hoppas kunna smitta även Uffe vad det liter. Riktig nedlusad i läsning ska han bli!

Bertil tog ett foto på mig och Folke. Inga barn kom till skada när bilden togs, även om det är klart misstänkt.

Till dessert efter den goda midsommarbuffé hade gammor gjort sin glasstårta – den finns faktiskt med i Hemmets Almanacka, i juli månad i avsnittet om fruntimmersveckan. Gör alltid succé.

Det blev en mycket tidig kväll för hela gänget. Sommarlovströtta och lite krassliga gick vi alla och la oss och sov.

Det är så härligt att ordna till en ny bokhög med läsning inför semestern. Förra året gjorde jag misstaget att låna på biblioteket och lägga upp på bloggen och det slutade med att det blev kö på alla böckerna, så att jag inte hann läsa färdigt dem innan de skulle återlämnas. Den här gången består bokhögen istället av sånt jag köpt eller fått i pressutskick.

I boktraven ligger första och andra volymen av skräckklassikern Udolphos mysterier. Har läst den förut så det är en nostalgisk upplevelse. Har redan hunnit en bra bit in i första boken. Ren läsnjutning! Ska också ta tag i mitt nyårslöfte – att få koll på min ekonomi – och läsa Money Money av Lisa Ekendal och Emina Lundkvist. Och sedan hypade och omskrivna Alla fyra av Miranda July. I bokhögen finns också klassikern Tristram Shandy av Laurence Stern som jag får se om jag orkar mig igenom. Den är inte lättläst om man säger så. Men kul! Och dessutom Arturos Ö av Elsa Morante. Fick upp ögonen för Morante när jag läste Elena Ferrante. Ferrante är ju ett författaralias som hon tog med inspiration av just Morante – en av italiens största författare. Ser mycket fram emot denna läsning! Jag har dessutom en antologi av Ylva Eggehorn som jag ska läsa lite sådär på sidan tror jag. Sedan ytterligare en klassiker i form av Silas Marner av George Eliot. Och så köpte jag mig Ligan av Fatima Bremmer eftersom jag verkligen uppskattade Ett jävla solsken, när den släpptes.

Vad läser du i sommar?

Här är sommaren 2024s bokhög

Och här är den från sommaren 2023

Tack för all pepp i förra inlägget. Både kring träning och kring att locka fram sommarkänslan. Fick mycket inspiration! Och ja – det kyliga vår och sommarvädret gör säkert sitt för att dra ner stämningen.

Men i helgen blev det äntligen nog varmt för att det skule fresta med morgondopp i badkar.

Vårt sovrum ligger ju i morgonsol och är alltid oerhört kvavt på sommrarna. Då är det så skönt att kliva rakt ut

Och rakt ner för ett nakendopp.

Först ett kort och några minuter senare när kroppen vant sig så kliver jag ner igen och ligger kvar en stund. Bland rosenblad och kringflytande dahliablommor.

Uffe gjorde mig sällskap från pilträdets topp

-Jag ramlar inte ner och bryter nacken mamma!

Så oerhört betryggande då.

Var tredje dag ungefär vattnar jag ur badkaret och fyller på nytt. Då håller det sig fräscht.

Det är så fint på gården den här tiden på året, även om många växter tagit skada av den snöfattiga vintern. Djup snö skyddar ju perennerna mot kyla – men i år var snötäcket tunt och eländigt.

Jag har möblerat om lite på gården. Flyttade bland annat den här möbelgruppen till framsidan – så att man kan sitta här och äta frukost vid rosenbusken. Klart man ska möblera om i trädgården så väl som inomhus. Det är en av de fina sakerna med en grusplan – den fungerar som ett stort golv som gör att man kan inreda lite hur man vill. Utan att grubbla över gräsklippningen sedan.

På söndagen kom barnens gamla klasskompisar förbi, som flyttat från byn men har sommarstugan kvar. De hängde runt och härjade och Jakob tog Uffe till badplatsen för ett dopp. Medan jag satt instängd och korrade inlagan till Hemmets Almanacka. Var helt yr när jag äntligen var färdig med första vändan. Att titta på sitt eget material, lusläsa recept med noggrannhet och detaljstudera precis allting man har gjort. Det göder självhat och tvivel kan jag säga.

Uffe hade hittat en pysselbok som han satt och antecknade så fint i för att öva sig för skolstarten.

Så spännande det ska bli i höst

På söndagkvällen var det dags för matlagets årliga brännbollsmatch. Plus diverse andra fina kompisar. Barn mot vuxna!

Den yngste på planen var en väldigt gullig treåring. Som fick hjälp både med att slå, fånga…

och springa.

Koner saknades så pottor fick ställas ut för att markera planen

Och vi vuxna jämrade oss över onda knän och dåliga träffar.

Medan barnen glänste med sina nya skills!

Obs det inte vi vuxna som vill att lagen ska vara barn mot vuxna. Det är ungarnas påfund.

En och annan träff fick vi faktiskt till.

Men ett tag höll vi på att bränna oss ute. Vid det allra sista slaget tog Jakob dock det platta slagträet och då kom alla in!

Gud vad vi spelade brännboll i slutet av mellanstadiet. På rasterna och på helgerna utöver skolgymnastiken. Har alltid tyckt bra om denna sport, för om man inte är så bra på att skjuta kan man i alla fall springa, och kan man inte springa kan man försöka kasta eller ta lyra. Och är man inte så bra på något av det kan man i alla fall heja på sina lagkamrater. Finns många sätt att bidra på.

Mamma med vinnarinstinkt.

Gäller att ha jädrigt bråttom när man skjuter så pass kort. Men ändå inte så bråttom att man sliter av korsbandet.

Två ynka poäng vann vi vuxna med. Det är nog sista året. Nästa sommar är det barnen som vinner över oss.

Efteråt tog vi ett dopp på byns badplats. Hurvigt värre!

Sådär att det isade i märg och ben.

På måndagen regnade det och himlen var så tryckande som den bara är en tung sommardag. Hade ont i huvudet, spelade in tre poddavsnitt och det var första dagen på mensen. Förlåt för en ful bild men såg en älgkalv utanför mitt sovrumsfönster när jag spelade in så jag tog en bild genom ösregnet. Den var så söt och bortkommen där den stod.

Skulle ha gått en promenad med Stina som till min stora lättnad ställde in. Jag var ju såååå trött och håglös. Men precis när jag bestämt mig för att istället äta chips och se på Sopranos messade Elina

-Jag behöver bli uttvingad på en promenad!

Och det behövde tydligen jag med, för efter 90 minuters promenerande kände jag mig inte längre lika vissen. Så motionen hjälpte. Sedan åt jag ändå chips och såg på Sopranos – men utan att vara fult lika bedrövlig.

Igår var vädret lite bättre. Barnen hade besök av en annan kompis som flyttat från byn för några år sedan och de hade så roligt. Själv försökte jag avrunda jobbgrejer och putta på bollar som måste i mål till midsommar. Se så fin möbleringen blev!

Perfekta frukostplatsen. Sommarens uppdrag blir att måla färdigt kring den blå dörren samt måla dörrfodret som helt tappat färgen längst ner. Sedan ska jag gå över alla ytor med linolja, så att de inte krackelerar och spricker.

Sommarkjol plus omlottkofta av ull sammanfattar temperaturen rätt bra.

Men när vinden mojnar och solen spricker fram mellan moljen kan man stanna upp en sund och njuta.

Efter att jag jobbat färdigt för dagen och sedan slumrat en stund klädde jag om och drog och tränade! DET GICK! Gjorde bara sex övningar som jag supersettade under en halvtimme. Men jag var inte så svag som jag trodde och det var inte så svårt som jag fasat för.

Efter middagen tog jag en promenad i två timmar med Stina och vi avslutade med ett dopp i sjön, eftersom jag bestämt mig för att locka fram sommarkänslan ordentligt. Och tänk – här hade vattnet faktiskt nått en riktigt acceptabel temperatur.

Sedan traskade jag hem, gjorde en visuellt motbjudande röra av kvarg och råggryn och frukt till kvällsfika. Och kände mig ändå ganska nöjd med dagen som helhet!

Jag har minimalt med sommarkänsla i år. Jag vet inte vad det beror på riktigt? Säkert kommer den snart, men jag behöver nog fundera lite på vad jag vill fylla min sommar med. Försöka göra en mental lista på njutbara saker. Att bada i stort sett varje dag blev ju en hit förra sommaren och jag tror att jag ska fortsätta med det i år. Då får även mulna, kalla dagar en sommarkänsla över sig. Men jag har en irritabel och olustig känsla i kroppen just nu och jag vet vad beror på. Jag har nämligen inte tränat på tre veckor. Förkylningen har satt stopp och nu när det gått så lång tid så kommer de gamla hjärnspökena tillbaka

-Nu har du slutat vara en människa som tränar. Du har misslyckats igen...

Det känns enormt svårt och tungt att komma igång med träningen och det gör mig orolig. För styrketräning är ju livlinan i vardagen. Tänk om det är sant som mina hjärnspöken säger? Tänk om jag inte kommer igång igen?

Det är så dumt också, för på sommaren tycker jag mig aldrig ha tid att träna. Trots att jag VET att jag har mer tid än någonsin. Men utan vardagens struktur som håller ihop timmarna så försvinner träningen. Särskilt på resande fot. Jag och Bertil har pratat om att vi ska träna styrka varannan dag hela sommarlovet, när vi är hemmavid. Korta roliga pass! Borta blir det svårare – men hemma borde det gå. Särskilt om vi är två som hjälps åt att peppa. Och i sådana fall börjar jag idag. IDAG ska jag tillbaka till gymet. Måste täppa till truten på det där gamla hjärnspöket som trakasserar mig.

Andra saker jag ska göra för att hitta sommarkänslan.

– Välja ut sommarens bokhög med trevlig läsning. Har läst så lite i vår att det är skamligt.

– Städa ur min garderob och hänga fram det allra somrigaste

– Göra fint på nattygsbordet och se till att det alltid står en liten bukett där med väldoftande sommarblommor.

– Baka bullar!

Hur gör du?

Här kommer en redig läsfest med närmare sextio bilder från de senaste dagarna. Vi börjar med skolavslutningsmorgonen i byn.

De nyplockade frökenbuketterna stod iordninggjorda. Brukar länsa min trädgård på det finaste som blommar och knyta till klassföreståndarna.

Vi svängde ner mot bönhuset – sena som attan. Men som tur var hade vi bett Emil köa åt oss.

Viktigt med en bra placering när flaggtåget från skolan anländer.

Körsång i kyrkan och så många modiga solister. Satt med blöta ögon.

Efteråt får man krama fröken och ge buketter och fota sig med alla klasskompisar.

Så sommarfina barn.

Bertil kramade också om sina gamla fröknar och Elle gick ut sexan. Det börjar vara några år sedan den här bilden togs. Älskade ungar. Nu är det Uffe som har Bertils shorts.

-Vi tar en bandbild!

-Vi låtsas att vi är normala!

-Och nu en outfitbild till bloggläsarna! Men framförallt förekomma alla frågor och säga att

1. Inköpsstället är Indiska.
2. Ja, den finns i butik just nu.
3. En beige underklänning från Lindex.

Finbil med flaggor där bak. En sådan där vill jag ha.

Sedan vinkade vi hejdå till alla och körde hem. Vår lilla gård sedd från andra hållet.

Vår lilla byaväg.

Kvällen innan hade jag dekorerat på verandan med flaggspel, nystruken duk och sommarbuketter.

Älskar att pynta och dekorera till festliga stunder.

-Ååååå vad fint du gjort mamma! tjöt mellanpojken som är den som särskilt ser och uppskattar sånt här. Så roligt att mixa och matcha olika sorters gult porslin och ändå få till någon slags helhet.

Svenska gubbar men köpt tårtbotten. Det går bra.

Nu är det bara Uffe som har några dagar kvar innan sommarlovet. Dock har han redan haft sin förskoleavslutning, med de andra barnen som går ut. Diplomutdelning, mösspåtagning och högläsning av en dikt som hans Fröken Frida har skrivit. Kan inte med ord beskriva hur fina år mina barn har haft på förskolan. Och JAG kommer att sakna att hämta och lämna och stå en stund och slänga käft med fröknarna och höra allt som hänt under dagen och roliga saker som sagts.

Det var lite kyligt på verandan, innan morgonsolen nått runt hörnet.

Unge kandidaten tog sig en kaffetår.

Sedan hade barnen visning av sina bildmappar från skolan. Så att vi fick säga

-Ooooh!

och

-Aaah!

och

-Mycket intressant, vad inspirerade dig?

Min min när jag analyserar Bertils parafras på Salvador Dalis Sankt Antonius Frestelse.

Jag hade köpt varsin klubba till barnen och varsin ask med Nickel som en liten sommarlovsbelöning. Och så var den stora överraskningen ett nytt, riktigt brännbollsträ. Istället för de småbarnsversioner vi har haft.

De stack genast ut och spelade medan Jakob stack till kontoret, jag stack datorn framför näsan och Uffe stack sig på vresrosen under pilträdet.

När jag kom ner i köket efter arbetsdagen hade de hämtat några fler kompisar och spelade allesammans Tjuv & Polis. Och det slutade precis som det brukar – med tjafs om reglerna. Typiskt tjuvar och poliser.

Morsgrisarna gick till griskultingarna och jag hakade på.

Såna sötnosar

Rakt ner i grishagen i finskjorta och allt.

Går ju inte att låta bli.

Om man kliar dem på magen så lägger de sig och njuter.

Till middag gjorde jag varma mackor.

På mackorna bredde jag dijonsenap, la på tryffelsalami, toppade med osten Mildare och strödde sedan lite Västerbottenost ovanpå. Griljerade och strösslade färsk basilika och rostad lök vid servering. En lite märklig och mycket utsökt blandning.

Och en härlig sallad. Sista tårtbiten fick vi till efterrätt.

Så här såg köksbänken ut efter en hel dag av kalasande och sommarlovslediga barn.

Vad trevligt. Det var bara att sätta igång och städa. Inte bara där utan överallt på nedervåningen. Hela familjen sattes i arbete, för morgonen efter väntade jag besök av fotograf och journalist från en av mina favorittidningar. Omslagsintervjun! Så roligt. Jag är så ovan vid att någon tidning faktiskt skickar upp en journalist för ett riktigt möte. Det tycker jag är kvalitetsjournalistik.

På kvällen såg vi på film för jag hade nämligen en sista överraskning i rockärmen. Hade lyckats hitta och buda hem den kompletta tv-serien Bert på Tradera. Har försökt få tag i den i en evighet men ingen streamar den och SVT lägger aldrig upp. Men den är ju SÅ kul. Och även om allt inte har åldrats så väl så gör det ju bara att man har något intressant att diskutera med barnen efteråt. Vi såg några avsnitt hela familjen och sedan somnade Jakob och Bertil tidigt för dagen därpå skulle de åka tåg till Stockholm för att ÄNTLIGEN gå och se Iron Maiden som Bertil fått i födelsedagspresent.

Jag steg upp vid sex på fredagsmorgonen och började med att rulla håret på spolar, städa och göra trevligt. Förskolan var stäng så Uffe fick sovmorgon. Han vaknade till liv i hammocken.

Och fick Feliciamacka att äta.

Ulrika hade sagt att Uffe fick vara med henne och barnen på Marstorp hela dagen så Folke cyklade dit med honom. Sedan blev han kvar och var lekledare åt två sexåringar och en treåring i flera timmar.

När jag jobbat färdigt och barnen kom hem igen dukade jag ut saft, kaffe och småkakor.

Uffes fina maskrosbukett som han plockat åt mig.

Kvällen innan hade jag svängt ihop Moster Cecilias chokladkakor, från min nya bakbok. De är helt suveräna, som en blandning av kladdkaka och småkaka.

Barnen hävdade att det var den godaste småkaka de någonsin smakat. Eventuellt tror jag att hungern var en bra krydda också.

Uffe gillar att plocka maskrosor

Och gärna det för vi har enorma mängder på vår gård, som blommar ikapp med äppelträdet.

Sedan fick Uffe ha lite skärmtid medan Folke drog ner till badplatsen med kompisarna och jag klämde in ett sista arbetspass den dagen. Först därefter tog vi fredagsmys med Pongo & de 101 dalmatinerna.

Lördagsmorgonen inleddes med frukost i trädgården, sedan städade jag sovrummet och bytte gardiner och vattnade blommorna.

Farmor skulle komma ut med bussen och vi hade bestämt oss för en badutflykt. Packade en rejäl fikakorg.

Stekte delikatessköttbullar i smör och kryddpeppar. Skar upp melon. Packade ner nektariner. Fyllde en låda med hembakt. Tog med två rullar riskex och två saftflaskor som legat halvfulla i frysen över natten. Perfekt att ta ut och fylla på med vätska, för iskallt saft hela utflykten. Och till det en kaffetermos förstås.

Sedan hämtade vi upp Dahlia och därefter farmor och brände längs älven till vår bästa badsjö. Det är så fint ute just nu att det inte är riktigt klokt.

På älven rodde någon en eka

Och vi följde den slingriga grusvägen

Över berget och ner till badsjön.

Tjugofem grader i luften. Men kanske sexton grader i sjön?

Folke, Dahlia och Uffe låg under handdukarna för att de ville slippa ifrån flugor och bräms.

Snart vågade jag mig i att bada med hela gänget. Det isade som sjutton i benen men ändå sååååå härligt och fridfullt.

Gissa vår förvåning när Folkes klasskompis plötsligt dök upp. Hon och hennes systrar hade nämligen ridit dit till häst. Och nu skulle de få svalka sig och bada.

Otroligt fina hästar som såg så nöjda ut när de fick traska ut i sjön. Och när de kom upp fick våra barn provrida!

Barbacka på den lilla ponnyn.

Dessutom fick de bada med hästen. Vilken dröm! Svårt att veta vem av oss som var lyckligast? Som liten drömde jag sååå om att ha en egen ponny hos mormor och morfar och kunna rida och bada med den. Det fick jag aldrig och nu är jag ju superallergisk. Men desto roligare att se mina barn uppleva glädjen.

Vilken start på sommarlovet!

När vi badat och solat i några timmar for vi hem. Lämnade storbarnen på byns badplats för att spela volleyboll med några kompisar och åkte hem med Uffe. Farmor läste bilderböcker och jag slumrade gott i hammocken.

Tills det var dags att börja med middagen. Skrubbade färskpotatis.

Tände grillen och skar upp grönsaker.

Brassade kort sagt käk, medan Uffe kirrade mat till en liten kamrat….

Vi har så många igelkottar härikring. En bor under vår farstubro, en annan i vårt magasin och en tredje har synts till nere på gården. Så välkommet med igelkottar som håller huggormarna borta. Uffe döpte kotten under bron till Bert den ette och de andra igelkottarna till Bert den tvådje och Bert den tredje.

Jag svängde ihop en god potatissallad och så dukade vi och åt på verandan.

Tämligen möra och saltsugna efter en lång, varm dag.

När jag lämnat farmor på bussen tog jag ett kvällsdopp med barnen och lagom till att vi var hemma igen och torkat håret kom Jakob och Berra tillbaka från sin Stockholmstripp.

Och det var senaste dagarna i bilder, det!

Här kommer söndagkvällen till onsdagen i bilder. Får börja dela upp veckorna lite så ni slipper scrolla ihjäl er.

På söndagskvällen tog jag en promenad och påtande lite i vår guldfärgade trädgård.

Kvällssolen som uppstår i i köket i juni. Oemotståndlig.

Måndag morgon skulle jag in till frisören och klippa mig. Öppnade dörren till baksätet på bilen jag ägt i mindre än en månad. Så här ser den ut. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Men när man ständigt kör tre barn är det i alla fall som en mindre sopstation där bak. När jag får semester ska jag städa.

Att sitta hos frisören ger mig nästan samma skrivro som att åka tåg. Man kan inte ta telefonsamtal eller göra massa annat kringarbete som egentligen inte tar en framåt. Det som finns är datorn och texterna som ska skrivas. Bara att nöta på.

Efter frisören åt jag lunch på NK och fick ännu mer gjort. En riktigt produktiv dag.

Jag hämtade Bertil i Kassjö på hemvägen. De hade haft klassens dag med bastu och bad. Längs vägen tvärnitade jag för ett stånd med prisvärda tomater. Swishade och swishade vidare.

Sedan hämtade vi Uffe på föris och åkte direkt till badplatsen alla tre ungar och jag.

Jag tog årets första dopp. Den 9e juni. Tragiskt sent, men ja ja.

Ulle och barnen hängde också på badplatsen och svalkade sig efter varm dag!

Essa var väldigt anklagande när vi väl kom hem. Hon vill väl också bada?

Så skönt att ha den här verandan.

Här kan man ändå känna sig nästan som utomhus fast inne. När det är såntdär mittemellanväder.

Klädde mig för att matcha verandan. Typ.

Till middag gjorde jag en Caesarsallad.

Som man fick montera själv för att de kräsna typerna inte skulle dåna.

Blev himla gott!

Och barnen var på sitt härjigaste, vildaste och gladaste humör så efter att jag ätit upp körde jag ut dem från verandan och smällde igen dörren för att vila öronen. Helt otroligt vad de kan bröla och låta. Ibland orkar jag bara inte med ysterheten.

På tisdagen jobbade jag med att fota samarbeten och skriva ihop utkast. Tog inte en enda bild.

Men på onsdagen fanns det desto mer att föreviga. Bertil slutade ju skolan. Spännande med skolavslutning på ett nytt ställe. Vi stannade till på Hagabröd och köpte bullar.

Att ha till picknicken efteråt.

Amfiteatern var lövad och föräldrarna satt i publiken.

Moster Mia var med och kollade på avslutningen.

Jag hade min nya syrenlila klänning och stora örhängen som glittrade.

Kaffe och köpesbulle. Alldeles tillräckligt stor picknick att ordna för en lätt stressad och trött morsa.

Det är en sån fantastiskt fin skolmiljö på Waldorf.

På ovanvåningen här har de textilslöjd.

Fina färger precis överallt

En liten damm med en bro som man kan gå över.

Och fullt med blommande växter, buskar och träd.

Vi kikade in i bildsalen

Med sorteringshatten i taket.

Så vackra material och färger.

Även naturkunskapssalen är utformad som en amfiteater, där läraren står längst ner och visar och ritar på tavlan.

Det har varit ett fint första år på Waldorf. Så glad att Bertil började här. De har en väldigt annorlunda undervisningsmetod där läraren framförallt ritar och berättar framme vid tavlan och barnen lyssnar och tar sina egna anteckningar. Med fängslande lärare är det ett fantastisk sätt att lära sig på. Inga läxor har de heller och inga betyg förrän sista terminen i nian. Jag är ju en väldig motståndare till både läxor och betyg.

Sedan är det stort fokus på handens arbete, på slöjd och på allting konstnärligt och kreativt. Och så har de sina morgonperioder där varje period sträcker sig från 1-3 veckor. Under den tiden startar de varje morgon med 90 minuters fokus på ett och samma ämne. Matte, något speciellt område inom svenskan eller epok i historien. Ett fint sätt att få fördjupa sig under en sammanhängande period.

Vi kikade in i teatersalen också. Till hösten har klassen ett stort teaterprojekt som sträcker sig över många veckor. Det ser jag fram emot att komma och titta på.

Trevliga små bås i cafeterian och vilsamma lugna färger överallt.

Så skönt att första året på högstadiet blev en sådan succé. Efter att ha haft sina barn i en underbar byskola har man ju blivit ganska kräsen. Men det har levt upp till förväntningarna. 

Och det var veckohalvan i bilder, det!

Jag gjorde ju en stor läsarundersökning efter jul och fick närmare 5000 svar. Helt fantastiskt – tusen tack för hjälpen. Här kommer lite statistik från undersökningen:

99,6 procent av er som läser är kvinnor och 65,5 procent är mellan 35-54 år gamla. 1,7 procent är 75 år och äldre. Särskilt hej och tack till er vill jag säga! Kul att ni läser.

53 procent läser bloggen varje dag. 5,8 procent läser bloggen flera gånger om dagen. 69,3 procent önskar att bloggen ska uppdateras varje dag.

Favoritinläggen bland er läsare är med klar majoritet det jag i undersökningen kallar ”Claras Vardagsbestyr –texter och bilder från min vardag”. Sedan är det i det jämnt skägg mellan vad jag kategoriserat som ”Existensiella frågor och tankar om livet”, ”Självhushållning, laga, vårda och hushålla med resurser” samt ”Clara ryter ifrån”. Därefter är de populäraste kategorierna ”Hem och inredning” ”Blommor och trädgård” samt ”Hälsa och välmående” som alla hade fått ungefär lika många röster.

77,5 procent läser alltid, eller nästan alltid bloggens kommentarsfält. 21,9 procent uppger att de aldrig läser kommentarerna.

När jag frågade varför ni läser kommentarerna så var detta några av de 2 379 svaren jag fick:

–Om du skrivit något provocerande är det intressant att läsa reaktionerna

–Blir ofta roliga diskussioner eller bra tips. Tycker att det är ett kommentarsfält med generellt god ton och respektfullt bemötande mellan deltagarna.

–Eftersom de som läser bloggen lite är samma andas barn, känner jag att det ofta finns kommentarer jag har behållning av

–Det är intressant att se hur det jag läst har landat i andra. På nåt sätt ger det en känsla av gemenskap. Kommentarerna fördjupar oftast den aktuella texten, så som ett bra samtal kan göra.

När jag frågar er som inte läser kommentarerna om varför var det vanligaste svaret tidsbrist. Men också:

–Jag ser bloggen som en tidning. Envägskommunikation funkar bra för mig.

-Rädd för att måsta förargas av nåt nättroll som hittat dit med hat…

–Tycker mest det är medhåll, inte så mkt debatt eller nyanser

–Surkärringar som bakar moralkakor är trist att läsa

–Kommentarsfält är djävulens påhitt. Där sprids och frodas skit

Jag tycker att det är väldigt intressant att människor har så diametralt olika uppfattningar om mitt kommentarsfält. Från att det är en fin, vänlig ton till att det är en hård och läskig plats. Kanske beror det på vilka forum man i övrigt utsätter sig för på nätet och hur tonen är där? Jag godkänner i alla fall i princip alla kritiska kommentarer som jag får om mig själv. För oftast lugnar det ner sig när någon fått sjunga ut, medan allt för hårt censurerande bara gör kritikerna ännu argare.

48,8 procent anger att ni någon gång köpt något som ni sett i ett vanlig eller sponsrat blogginlägg. Och på frågan om vad ni tycker om de sponsrade inläggen svarar 48 procent att det är bra så länge det är relevant reklam för dem själva. 36,3 procent säger att de ”står ut” med reklamen för att de inser att bloggen måste finansieras på något sätt.

När jag frågar vad ni skulle vilja se mer av utöver bloggen vill 40 procent ha fler böcker och sedan är det i princip jämnt lopp mellan de som vill ha mer livesändningar och rörligt, mer podd och fler fysiska produkter av olika slag.

Vad gillar ni inte? Den frågan genererade hela 2576 kommentarer med olika synpunkter. Om alltifrån tekniska buggar (de arbetar vi med) till min ton när jag skriver.

–Vardagsinläggen med väldigt många bilder scrollar jag bara förbi.

–Ditt bemötande i kommentarsfältet vid åsikter som går emot dina…

–Hade velat se mer av podd-Clara i bloggen

-Ibland lite för långa texter – orkar inte läsa allt

–Ibland gränsar det till präktigt, framförallt recept och matlagning. Men jag tänker att det egentligen inte gör så mycket, jag kommer ju tillbaka och läser ändå! Att som läsare få störa sig liiiite på något är snarare är det en ”krydda” som gör att bloggen inte känns slätstruken.

–Tycker att variationen i innehåll är en tillgång. När jag hunnit börja reta mig på för mycket utseendefixering kommer det några kloka ord…..

–Alltför hurtiga inlägg

-Ibland är tonen lite väl självgod

-Hur 17 hinner människan med allt? Jag blir provocerad av det, av egentid i skidspåret och all hemlagat. Och tid i trädgården.

Så vad gillar ni då? Här fick jag 3891 fina kommentarer, men det känns lite väl självgott att citera dem här. Då skulle jag ju ge kritikern fullkomligt rätt, haha! Och det kluriga är att varje sak som folk gillar också möts av någon motsvarande kommentar från en person som särskilt ogillar just den saken…

Men när jag bad er beskriva vad som särskiljer min blogg från andra fick jag 3800 svar. Jag matade in en bråkdel av dem i chatgpt (den protesterade mot min stora textmassa ) och sedan bad jag den sammanställa adjektiv till ett ordmoln. Och det var fasenimej det finaste jag läst sedan jag konfirmerade mig!

Det är väldigt speciellt och ganska prövande att bli utvärderad på jobbet av femtusen människor. Men helt klart värt det! För jag fick så många roliga och bra uppslag för framtiden. Och just bredden på ämnen verkar vara en väldigt viktig del av den här bloggens framgång. Kontentan av alla tusentals motstridiga synpunkter blir ändå att jag måste försöka fortsätta skriva den blogg jag själv skulle vilja läsa. Och så kan jag bara hoppas att det vinner genklang i dig.

(Vinnaren av det utlovade bokpaketet blev efter lottning en person vid namn Malin Iwarsson. Du är kontaktad på din uppgivna mail)

Jag steg upp först av alla på lördagmorgonen. Jag sov oroligt och vaknade flera gånger och varje gång befann jag mig vinglandes i en höghöjdsbana. Så nog satte den sina spår allt.

Det var inte mycket till helgfrukost som fanns att uppbåda. Men jag dukade fram det vi hade i alla fall.

Baguette, smör och några grönsaker. Sedan tog vi itu med vår veckostädning. Det var ett riktigt härke denna gång.

Mitt i tog vi dock en paus mitt i och drog på oss gummistövlar och regnjacka och stack ner på byn.

För det var nämligen dags för byns Gammgrejen-dag. Då gamla grejer säljs och ställs ut.

Men först hoppborg i duggregn.

En ny och blöt erfarenhet.

Sedan spanade vi på ursnygga traktorer

Skotrar med picknickset på sätet.

Och rader av veteranbilar.

Med bilklädslar att drömma om.

Skulle så gärna köra en sådan här fin bil!

Ändå var Porsche-traktorn min absoluta favorit.

När vi blev hungriga åt vi hamburgare och sedan köpte vi lördagsgodis och åkte hem och städade färdigt.

Barnen byggde kaplatorn

Åt sina smågubbar.

Medan jag som belöning efter all städning drog igång projektet att göra sommar i vardagsrummet. Väldigt eftersatt. Ut med den röda mattan! Bort med ulldraperierna! Fram med de våriga textilierna och spetsgardinerna. Ska visa fler bilder. Men jag fick en sån otrolig energi av det att sedan fortsatte jag med att byta gardiner och färgskala i köket. Från blåvitt till rödgrönt. Fram med andra plåtburkar, karaffer och dukar i andra färger. Under tiden lekte barnen och Felicia kurragömma. Vårt hus med tre våningar och otroliga mängder skåp och vrår och kammare lämpar sig utmärkt för den aktiviteten. De höll på en god stund.

Sedan körde de ritleken

Och det är en himla fridfull aktivitet. Den går till så att alla ritar på varsin teckning och på en given signal skickar man sedan vidare den till personen bredvid. Som får rita vidare på ens egen bild. Det brukar blir riktigt fina tavlor på det sättet.

Jag dammtorkade porslin och kirrade middagen.

Improviserade ihop någon slags citronkyckling med potatis, morötter och lök. Blev otroligt gott!

Om jag får säga det själv.

När jag skjutsat Felicia till bussen och medan Jakob och barnen spelade tevespel gick jag ut i trädgården som solat upp. Planterade mina tomatplantor och gurkor. Inte många i år men det får räcka som det är.

Och så rensade jag ogräs, vattnade och ställde iordning fint. Nu verkar värmen äntligen komma.

Ganska slut efter att ha gått an precis hela dagen kröp jag ner under en filt och kollade på Sopranos tills jag somnade tidigt.

Morgonen därpå hittade jag denna bild i kameran. Tror det är Bertil som fått feeling och fotat juninatten på eget bevåg.

Vaknade 06.40 på söndagsmorgonen, trots att jag hade bestämt mig för en sovmorgon. Men det spratt i kroppen av verksamhetslust. Så jag gick upp och duschade, la håret på papiljotter och städade verandan.

Sedan skördade jag rabarber

Och svängde jag ihop min goda rabarberkladdkaka med vit choklad. Vi skulle nämligen få gäster!

Hackade rabarber febrilt

Och mortlade oerhörda mängder kardemumma till kakan. Testa mitt recept – ett av de populäraste här på bloggen.

Snart kom gästerna. Det var farsan, min faster Inger och hennes man Ulf. Samt min kusin Stefan. På väg upp mot farmors hus för att öppna det efter vintern.

-Vilken lyx för er pojkar att ha en mamma som kan baka så mycket gott! sa min kusin.

Och pojkarna bara vrålade

-Nej för det blir alltid svinmycket disk som vi måste ta hand om. Och sedan ska hon altid fota kakan precis när vi vill äta den!

Haha, såna otacksamma skitungar. Men ja, de har ju ansvar för disken och det blir en hel del disk när någon i ett hushåll är matlagningsintresserad och inte bara värmer potatisbullar.

Lill-Ulf och Stor-Ulf.

Så fint att få besök. Alltid roligt med min faster också som har samma smak som mig och lägger märket till alla små detaljer.

Hade unnat mig en kartong svenska jordgubbar till kladdkakan. De var otroligt goda.

Och så dukade jag på mitt nya, loppisfyndade majolikaporslin.

Det var fint!

Och halvvägs in i fikat hämtade Ulf sin skattkista med alla sina pengar. Sedan skickade han runt dem för att gästerna skulle få räkna och se hur rik han är. En riktigt liten kapitalist. Vi spånade på om inte samtliga personer runt borde skulle kunna skicka runt sitt banksaldo till beskådande? Men så blev det inte.

Däremot fungerade kistan som en kollekt som gick runt bland gästerna. Så Uffe gick med ekonomisk vinst av det här släktbesöket.

Sedan sa gästerna hejdå och nu måste vi köra om vi ska hinna fram i tid.

Så då tog jag några sköna timmar på verandan för att vila mig.

Och sedan improviserade jag med matrester och svängde ihop en helt otroligt god rätt som alla i familjen älskade och som genererar ganska lite disk. Ska ge er receptet så fort jag fått tid att skriva ner det ordentligt.

Måndagsmorgonen började med en cykeltur till skolan. Vi var alla lite möra efter att ha kommit hem från stugan sent kvällen innan.

Det spirade i alla fall på åkern i gröna, täta rader.

Jag körde lådcykel och Uffe åkte. Folke och Dahlia cyklade samtidigt. Så fin utsikt.

Vi bor ju längs en liten grusväg – men genom byn går den här något större vägen, som brukar krylla av ungar med tunga ryggsäckar. På cyklar, sparkar eller snowracers beroende på årstid. Nu var vi dock ute redan 07.20 på morgonen, så än hade det inte blivit någon trafik.

Jag filmade Uffe från att vi gick in genom grinden, hängde av oss och gick upp för trappen in till frukosten på hans avdelning. Han har ju inte många veckor kvar i förskolan nu och jag tänker att det är ett roligt minne att titta tillbaka på, för mig lika mycket som honom. Nu när förskoletiden snart är förbi efter tretton år av hämtningar och lämningar. Snyft.

Vad jag skulle ge för att ha någon av de där vardagliga miljöerna från min barndom filmade. Dagis, kapprummet på skolan, fritids, lunchkön i matan…tur att jag fick bli bloggare och ägna hela livet åt dokumentation. Så att jag kan ta igen det som förlorats.

När jag kom hem hämtade jag Essa och så cyklade vi åt andra hållet istället. Så att hon fick sig en morgontur.

Det prunkar på verandan. Funderar på om jag ska orka tjära farstubron i år? Det behövs absolut inte varje år men det blir fint och luktar gott när den är nytjärad. Hittills har det dock varit för kallt.

Resten av måndagen ringde jag viktiga samtal, skrev poddmanus och sedan spelade jag in två poddavsnitt med Malin. Tekniken krånglade så hela jobbdagen drog ut på tiden.

På kvällen gick jag en promenad i skogen och det var så fridfullt med fågelsången.

På tisdagen hade jag en fotodag. Tog de sista bilderna till nästa Hemmets Almanacka (så när som på en bild som jag inte hann med) och sedan var jag helt manglad. Cyklade och hämtade Uffe på förskolan och så stannade vi till på dammen så att han fick bada, leka och rulla naken i den varma sanden. Medan jag låg och slöade i gräset.

Sedan hem och hämta morot och potatis. Grannens sugga har nämligen fått kultingar. ÄNTLIGEN!

Hoppsasteg mot grishagen.

De är så små och söta. Andra år har kultingarna kommit lite tidigare på våren, så vi hade nästan börjat misströsta. Men nu var de här. Åtta stycken ljuvligt söta smågrisar.

Som sliter och drar i spenarna. Igenkänning från mina egna år som aktiv ammare till mina egna morsgrisar.

De är jättetama och gosiga och sitter man ner klättrar de upp på en och försöker äta upp ens kläder.

Klart mamman ska ha sig lite kel, samt en egen potatis för att hon är så duktig. Precis vad en ammande mor drömmer om.

Så rart när de ligger och trynar så här i halmen.

Och så fantastiskt med grisar som får gå ute och böka och lerbada som de vill.

Middag åt hela familjen på verandan. Jag gjorde den här rätten, som alla gillar, fast på lite nötfärs jag hittat billigt. Rensade även kylen på alla grönsaker som höll på bli mjuka och trista.

Tog en ny kvällspromenad, med Elina i lurarna. Det är så härligt fridfullt ute i naturen just nu.

Ännu har jag inte tagit mitt första bad för säsongen. SKANDAL. Men det har varit så kallt och sedan när det blev varmare så var jag krasslig.

Kom hem och åt kvällsfika. Tyckte att det här var så otroligt trist mat förut. Kvarg med rågflingor, banan, några mandlar och frystorkade hallon. Nu äter jag det var och varannan kväll. Fast inte hallonen. Råkade bara ha hemma.

På onsdagen jobbade jag hela dagen med att spela in en reel till en kund. Sedan hämtade jag gossarna tidigt för att åka till frisören. Bertil hade åkt själv på måndagen och nu tog jag de mindre till närmsta samhälle. Folke väntade på sin tur och läste Vi Bilägare. Som man gör.

När Uffe skulle vänta på sin tur sa han

-Jag har inget att göra så jag tänker gå i cirklar.

Och så gick han runt runt i cirklar och roade sig på det viset. Tips till er som har det tråkigt. Har hört att tumrullning också kan vara effektivt vid situationer som dessa.

VI fick samma hårfärg (Ulf tillfälligt) och tog en selfie att skicka till Jakob.

På torsdagen hämtade jag ut min nya kamerautrustning. Så pirrigt att börja använda den. Tog sedan en outfitbild med mobilen på en elbox. Allt på kroppen är second hand eller sånt jag fått av syrran och Malin.

Åt ensamlunch på en bänk vid älven. En pokébowl med för mycket dressing.

Och medan jag väntade på att Bertil skull sluta skolan så att vi kunde samåka hem tog jag en promenad runt Bölesholmarna i Umeå.

Det är så väldigt fint där. Älskar min hemstad.

På fredagsmorgonen åkte jag och barnen in till Umeå igen för att träffa våra stugkompisar som var i stan. Karin med sin son Harry. Vi möttes upp på Umeå Zip Adventure Park där vi skulle klättra och gå höghöjdsbanor. Jag fick hjälp med min sele.

Och sedan satte vi igång. Vi har aldrig varit där tidigare, så det var hög tid att prova.

Vi började försiktigt med de lägre höjderna.

Med glatt humör tog vi oss sedan an banorna.

Och avancerade snart mot allt högre höjder.

Harry, Bertil och Folke på sex meters höjd.

Och sju.

Och här är jag på nio meters höjd! Det är så konstigt för jag blir ju i vanliga fall höjdrädd av att stå på en köksstol och byta batterier till en brandvarnare. Men här gick det bra, särskilt när jag klättrade med Uffe. Då fick jag skärpa mig för att inte göra honom rädd. Uffe tog sig utan att tveka an bana 4, på 7 meters höjd och lärde sig själv att fästa zip-linen och föra haken genom säkerhetslinorna.

Vi klättrade i fyra, fem timmar och hade så roligt ihop. Och när vi vinkat hejdå hämtade vi Jakobs kusin Felicia i stan och så följde hon med oss hem för en övernattning.

Den här bilden får symbolisera läget i vårt hem på fredagar, särskilt när Jakob varit bortrest i jobbet. SÅ ÄCKLIGT dagen innan veckostädning. Smulor överallt, grejer i drivor, ingen ordning på någonting och disk till tusen.

Men jag lyckades ändå skaka fram så väl fredagsmys som tacos – så det blev en trevlig kväll till slut. Och vad jag gjorde under resten av helgen, det berättar jag mer om i ett kommande blogginlägg.