Kategori: Överraska mig

Om man sett Milleniumtriologin på teve, eller kanske Kommissarie Winter kan det hända att man reagerat på alla nakna (kvinnliga) kroppsdelar. Kommissarie Winter har en fru som fått fyra repliker men två sexscener och i Millenium humpas det och skumpas så att skinkorna dallrar.

Hur många djupt rynkiga och svårt acneärriade manliga skådisar finns det inte i dessa serier? De har flottiga pannor och putmagar. Men målas upp som värsta drömhunkarna. De får ligga med pangbrudarna som även när de passerat 40 fortfarande är vrålsnygga. Lena Endre, Marika Lagerkrantz, Sharon Dyall, Eva Fröling och Amanda Oms är bara några exempel. Fräscha och fläckfria utan ett enda acneärr eller överskottskilo.

Först reagerar man kanske inte över sexscenerna. Man är glad för en motvikt till all amerikans förljugen skit. Men ganska snart blir detta tvångsmässiga dokumentenande nästan komiskt. För svenska sexscener är ofta besvärande ingående. Och ändå ska de stå där helt okommenterade. Som för att bevisa hur frisläppta och obrydda vi är i Sverige. Fine, men om vi nu är så frisläppt kan man ju undra varför det aldrig visas helnäckande män?  Tror filmskapare inte att kvinnor skulle vilja se det? Eller är männen i serierna helt enkelt för gamla och oattraktiva för att exponeras? Vad handlar detta egentligen om? Och varför måste utvecklandet av det ”naturliga filmsexet” ske på kvinnors bekostnad, till mäns nöje? Vad är det som är så nyskapande med det? Det är ju samma förljugna skit som jämt vanligt. Bara i en lite snyggare kostym.

Svensk filmindustri  – tillåt mig att spy en smula.

Vilken ära att bli avritad! Här följer några porträtt

Orchidpussy gör en Muchapastiche av mig

Anna Ileby ritar mig i vinterskrud

Den här illisen kommer från Kreativitet

och den här är gjord av illuströren Karin på Kakansfoton

Riktigt rödtott hos Thejuicebox

En till illis från Anna med bloggen Kreativitet

Nezzla ritar mig och Melker

Och Tovelisa ritar min frisyr

Alla har vi nog mött en riktig vardagsmartyr. De förpestar sin omgivning med skuld och dåligt samvete. Jag är själv martyr ibland och avskyr det. Det är nämligen olidligt både för martyren och omgivningen. Detta är vad jag menar med en martyr

Ex 1

 Du – Tack för maten. Ska jag hjälpa dig med disken?

 Martyr – Nehejdå jag klarar mig. (Uttalat med en djup trött suck )

Ex 2

Du  – Tack för skjutsen. Det var snällt att du ställde upp

Martyr – Det var så lite så. Jag var ju ändå uppe sent och det gör inget att jag är trött. Jag är van vid det. (Sagt med en syrlig röst och kvävd gäspning)

En martyr säger en sak men menar något annat. Som den ofta uttrycker med en suck eller ett tonfall som motsäger vad den precis sagt. Det skapar obehag för människor runt omkring eftersom de får dubbla budskap. Man blir osäker. Borde jag diska nu? Fast martyren vill ju inte? Men martyren är ju så trött. Vad dum jag är som inte diskar osv. Eller så svarar man genom att krypa. Ojojoj vad snällt att du kunde skjutsa mig, du är verkligen otroligt snäll och hjälpsam. Tusen tack snälla du. Reagerar man så här på martyrens beteende har man gått i fällan. Och i längden blir är det otroligt jobbigt. Martyrer ger kroniskt dåligt samvete utan att omgivningen förstår riktigt varför.

 Så hur botar man då en martyr? Tricket är att sluta förstå deras dolda budskap. Sluta krusa. Ta en martyr på orden. Säger martyren att den inte behöver hjälp med disken svarar du bara Ok. Då sätter jag mig framför teven en stund istället. Lyssna inte om martyren suckar ännu djupare. Har en martyr gjort dig en tjänst? Kräla inte i stoftet. Att tacka en gång med bestämd och självsäker röst räcker bra.

Människor gör bara det som lönar sig. Martyrskap kan vara väldigt lönande eftersom man då kan styra och manipulera andra att göra som man vill. Utan att behöva säga det rätt ut. Ibland är martyrer omedvetna om sitt beteende. Men om de märker att deras sätt inte funkar så ändrar de sig. Det brukar bli jättebra både för martyren och omgivningen.  Martyrskap är nämligen destruktivt. När martyren märker att den inte kan insinuera saker utan måste tala klarspråk sker mirakel. Nästa gång martyren är galet trött efter middagen kanske den själv ber om hjälp. Och då ska man inte tveka att hjälpa till!

Snipp snapp snut så var martyrundervisningen slut.

Så botar du en jättebebis!

Ibland blir folk förvånade när de upptäcker att vi saknar mikrovågsugn – Hur klarar ni det egentligen? Jo, det går alldeles utmärkt. Vi har valt bort mikro för att att den är ful, platskrävande, och gör att maten smakar trist. Men också på grund av att mikron förstör maten. Och det finns faktisk fog för det påståendet. Här är några av de saker som sker med mikrad mat:

Näringsvärdet i maten minskar med 60-90 procent

Mikrad bröstmjölk påverkas med  förändrade aminosyror som omvandlas till att bli giftiga för barnets nervsystem och njurar

Mat som mikras tillsammans med/inuti plastförpackningar kan skapa det cancerframkallande ämnen DEHA

Matsmältningen har svårare att bryta ner mikrovågsvärmd mat.
Näringsämnena förändras så att det leder till tillfälliga försämringar av blodet.

 Alkaloiderna (viktiga cancerhämmande ämnen) försämras hos grönsaker.

 Aktiva proteiner (enzymer) destabiliseras och inaktiveras.
Mjölkens struktur ändras och den blir surare.
Biotillgängligheten av vitaminer och mineraler minskar.
Matens vitalkraft försämras kraftigt.

(Källa; de Vetenskapliga tidsskrifter som hänvisas till i de här

här här, här och här internetartiklarna. Dvs inte artiklarna själva, utan deras källor!)

Blir vardagen krånglig utan mikro? Nej det tycker jag inte. Jag är så van. Mitt frysta bröd stoppar jag i ugnen istället för mikron. Där blir det färskt och saftigt istället för segt och blött. Frysta matlådor värmer jag i en kastrull på spisen. Te kokar jag i vattenkokaren. Det är lätt som en plätt. Har man småbarn har Ekoblogg flera fina tips för ett liv utan mikro.

Någon undrade vad jag ritar i min ateljé.

Ja bland annat så illustrerar jag sådant här:

Bilderna är alltså från 2009. Fler inlägg av den här typen hittar du under knappen”överraska mig” i menyraden. Enjoy!

Jag har en favoritbibelvers. Jag fick den av en vän när jag mådde väldigt dåligt. Och den har följt mig sedan dess.  Vi läste den också i samband med att min mamma dog. Och den bara säger allt om hur det är tänkt att Guds relation till människan ska fungera.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever

high up in the sky

she flies

babys black ballon

Svart vintage

Och jag som trodde att jag inte hade några svarta klänningar

Jag har ganska sneda tänder

smala tår och stora händer

fasta små bröst, en john travoltaprick i hakan

  tunt tunt hår som blir elektriskt som satan

långa ben med ljusa fjun

är långsint men mera arg än sur

jag har lätt för att gråta och är snar att förlåta

 är stolt  och orädd

oftast uppklädd

ofta utklädd

men ganska konflikträdd

Ja. Nu vet ni.

Typiskt Underbar Clara typ tio år senare…

Ni efterfrågar ofta bilder hemifrån oss, så jag tänkte visa några och jag börjar med filmrummet. Vi har ju ingen tv här hemma.  Vi kan inte se Idol, Debatt eller Stjärnorna på is. Men vi har ändå ett filmrum där vi kan se på film. Så här ser det ut

Sixten matchar så fint med vår 200 kronorssoffa

Soffa, bord, tyg, kuddar, vaser – allt är fyndat på loppis utom mattan.

 Dessa tjusiga tygtavlor har Tant Märta gjort

Jag samlar på kitchiga glasbubblor med plastblommor i

Sixten tittar ut genom fönstret vilket är hans största intresse

 På ena väggen hänger en stor tavla med massor av mammas gamla filmisar inramade. Brigitte Bardot, Elvis, Sophia Loren, Clark Gable. Det passar finfint i vårt filmrum

Hemma hos oss flera år senare…

I was thinking that I might fly today. Just to disprove all the things you say

It doesn’t take a talent to be mean, your words can crush things that are unseen  

So please be careful with me, I’m sensitive and I’d like to stay that way

I was thinking that I might fly today. Just to disprove all the things you say

It doesn’t take a talent to be mean, your words can crush things that are unseen  

So please be careful with me, I’m sensitive and I’d like to stay that way

…med två små purjolökshuvuden med pudelrockarhår.

En av mina absoluta favoritsaker att göra här i världen är att Jesusflasha. För er som inte vet vad som menas med det kommer ett utdrag från min förra blogg, då jag Jesusflashade mina kursare i litteraturvetenskap förra hösten. Läs.

Idag, efter tentan (som btw gick super!) stod jag med några kursare och diskuterade tentaftesten som skulle vara ikväll. De undrade om jag hade tänkt komma.

– Jaa…jag vet inte om jag kan…jag ska till kyrkan…
Spridda fnitter. Ingen förstod om jag menade allvar eller inte.
– Vadå ska du sjunga kör eller?
– Nej jag ska på bönegrupp.

På detta följde en tystnad lika obehaglig som om jag visat stjärten och bett dem klämma. Det blev stelt. Beklämmande stelt. Tills jag skyndade därifrån.

Jag går ju inte direkt omkring och skriker ut att jag är kristen det första jag gör när jag träffar någon. Lika lite som att jag börjar med att berätta att jag minsann är feminist så passa er förbannat noga. Men till slut kommer ändå stunden då man måste berätta. Ibland blir det krystat och fel. Ibland inte. Men det blir som regel alltid mycket pinsamt för den jag flashar.

Först blir det tyst och efter en liten stund kommer  orden, alltid samma. Alltså jag har ju inget direkt emot kristna..och så länge de lixom inte håller på och fördömmer andra så…

Ja detsamma brukar jag tänka.

Den här bilden tog min syster av mig på nyår. Det är en favorit. Jag ser ut som Nigella tycker jag.

Håret som lockar fram nyårsmonstret

Nyår med skaldjur på en bädd av snö

En fantastiskt ful klänning hittade jag häromdagen

tuttifrutti

Från flicka till fullvuxen – se mina 10 år av klänningar!

Pretty woman, walking down the street
Pretty woman, the kind I like to meet
Pretty woman I don’t believe you, you’re not the truth
No one could look as good as you

Ja, jag gillar Julia Roberts tacky klädstil i Pretty Woman. Den är perfekt att gå ut och dansa i! Men det blir kallt om fossingarna.