Month: juli 2013

Bardotrutigt är nog det finaste mönster jag vet! Finare än prickigt till och med. Ljusblå bardotrutor är så extra fina mot en solbränna (som jag tillslut lyckats få). Den här blusen är några år gammal och kommer från H&M och kjolen kommer från American Apparel. På läpparna sitter en illrosa läppenna från FACE Stockholm.

När bilden togs var det varmt men mulet – nu däremot, nu ösregnar det. Men jag ska svida om till träningskläder och bege mig ut på en skogsrunda med hunden. Det är väl skillnaden på förr och nu med min inställning till träning. Jag låter inte dåligt väder vara en legitim undanflykt för att hoppa över träningen längre.  (Ok, det gör jag visst men bara ibland). Istället snör jag på mig mig skorna med beslutsamhet som betvingar kylan och regnet. När jag kommer in igen ska jag koka varm choklad och äta med vispgrädde!

Här ser du fler bilder av mig med Bardot-känsla.

Hemma igen efter en vecka uppe hos Jakobs mormor. Vi har haft otroligt tur med vädret – det var så varmt att jag höll på att stryka med och i sjön var det närmare 25 grader. Varje morgon har jag tagit en rejäl promenad som avslutats med en simtur i vattnet. Så ska sommaren vara tycker jag! Men nu är jag alltså hemma igen och förbereder lite småjobb som ska göras bort, för på lördag reser jag till Italien! Gardasjön närmare bestämt, med Italia Living. Ordnade ju en tävling med dem på bloggen här i vintras och nu åker jag dit med min och min systers familj. Jag har aldrig varit i Italien förut så det ska bli väldigt spännande. Pepp på det!

Körsbär frossar jag verkligen i under sommaren! Tyvärr är det svårt att hitta obesprutade i butikerna och något körsbärsträd har jag heller inte på gården – men det borde jag ju ha med tanke på hur fin körsbärsblomman är.  Är det förresten någon som vet om man verkligen på riktigt kan knyta en knut av körsbärets skaft med tungan? Typ som Audrey Twin Peaks gör? Verkar tämligen omöjligt men tänk vilket trick att kunna.

Många år senare lärde jag mig Audreys trick!

Att som förälder vilja ha ensamtid verkar vara lite fult. Speciellt för mammor. Ibland hör jag föräldrar som med stolthet säger att de minsann väljer att spendera sin ensamtid med sina barn. Nej, vill jag då genast avbryta. Nej, du spenderar inte din ensamtid med dina barn. Du har valt bort din ensamtid. Det är en helt annan sak. Du har valt att vara med dina barn all din tid, för att du inte känner ett behov av att få vara för dig själv ibland. Och det är ju jättebra om du trivs med det! Men det är varken något att vara särskilt stolt över eller för den delen skämmas för. Det är mer frågan om ett personlighetsdrag. Själv skulle jag inte stå ut en minut om jag inte fick vara själv och ha min underbara egentid ibland.

Och så tänker jag på det ur min sons perspektiv. Så förmätet av mig att förutsätta att om jag nu vill vara med honom dygnets alla minuter – så vill han också vara med mig! Så är det ju inte. Även en tvååring kan vilja vara ifred. Redan som bebis kunde min son leka ensam i sin spjälsäng dryga timmen varje morgon. Det är helt enkelt hans personlighet och den har han väl troligtvis ärvt av mig. Från väldigt unga år stängde jag dörren om mig när jag lekte – för att jag ville vara ifred. Hade mamma och pappa då hökat över mig och insisterat på att vara med mig för att de inte ville ha ensamtid hade jag nog blivit både irriterad men också lite kränkt – då jag inte fick ha mitt så nödvändiga “privatliv”.

Det blir så fånigt när vi ska plocka poäng i föräldraskapet på sådant som egentligen bara råkar vara ett av våra personlighetsdrag! Vissa vill aldrig vara ensamma, varken som vuxna eller barn. Att de föredrar att inta ha någon ensamtid är förstås klokt. Och framförallt självklart! Precis som vi som som gärna är ensamma ibland kommer försöka att fortsätta vara det när möjligheten bjuds. Helt enkelt för att man skulle bli världens sämsta människa och förälder annars.

Minimalism är kanske inte det som främst kännetecknar min stil. Men ibland så är det så himla skönt att bara vara lite minimalistisk sådär. Kjol och linne jag fått från Anna och en tre år gammal kavaj från Monki.

Gräset slås med lite och höet hässjas. Det är den tiden på året nu. Jakob bär höstackarna på huvudet, det påminner mig om när vi var i Indien och allt möjligt och omöjligt bars på huvudet. En tidningsbal, en get, en plastkasse full met mat.

Jag är gärna ute sent och arbetar på gården, när allt blivit knäpptyst, vinden lugnat ner sig och solen målar himlen rosa. Det är så vackert där vi bor!

Jumpsuiten här ovan är vad jag lever i på sommaren. Ett secondhandfynd för 125 kronor som jag aldrig ledsnar på! Med platta ballerinaskor är den skön på stranden, med klackar som här har jag den när jag ska vara fin! Väldigt skönt att det är en byxdress också så att den inte kan blåsa upp helt och hållet.

(Jackan har jag haft sedan jag var fjorton och bältet kommer från loppis)

När känner du dig fin i kläder?

Någon undrade hur det har gått med träningen under semestern och jag måste säga att det har gått riktigt bra! Jag ligger i och promenerar och joggar. Mindre vissa dagar – mer andra. Som tur är har jag bra promenadsällskap då min kompis och granne också är inne i ett motions-il. Jag försöker göra ungefär 90 minuter konditionsträning per dag. Antingen uppdelat på flera pass eller så ett enda långt. 90 minuters promenad innan frukost blir man nästan lite hög utav och går omkring som på ett moln resten av dagen.

Men sedan får man ju så mycket annan träning på sommaren också. Bärplockning, simma, cykla och hålla på i trädgården är bra motion. Måste förresten passa på att tacka för alla fantastiska tips jag fick från er läsare, på hur man kan lindra sina allergiska besvär och möjliggöra träning mitt under pollensäsongen. (Älskar att kunna slänga ut en fråga sådär och få så mycket input). Så hur går det med min vidriga allergi då? HELT SJUKT BRA! Jag är i princip besvärsfri för första gången på många år. Jag känner mig som en ny människa! Och det är helt av en tillfällighet. Har nämligen ätit Clarityn sedan jag var liten men mina allergiska problem har ökat för varje år. Trodde jag. I själva verket verkar Clarityn ha slutat funka för mig! Av en händelse råkade jag köpa Loratadin istället på apoteket och det har jag aldrig gjort förut. Men det har typ botat mig och tagit bort allergin helt. Vem visste att det kunde vara så enkelt?

Igår blev det rabarbersaft för hela slanten. Det är tacksamt att göra när rabarbern blivit övervuxen och träig och smakar lite trist.

Sorry om det här har förvandlats till en enda saft och syltblogg sista veckan. Men ärligt talat känns det som att det är vad jag i huvudsak gör just nu. Saftar och syltar!

Rabarbersaft

Print

Ingredienser

• Ett halvt kilo rabarber

• 1 1/2 liter vatten

• 1 citron

• 1 kilo strösocker

Print

Gör så här

• Hacka ett halvt kilo rabarber men skala den inte.
• Lägg i en gryta med 1 1/2 liter vatten. Låt koka tills rabarbern är helt mjuk.
• Häll genom en silduk.
• Diska ur grytan och häll ner rabarbersaften igen.
• Blanda också ner saften från 1 citron och 1 kilo strösocker.
• Koka upp och skumma av saften väl.
• Häll därefter upp på desinficerade flaskor. Smakar vansinnigt gott!

Älskar bärmånaderna! Det är så himla härligt att vara ute och plocka bär inför vintern.

Idag plockade vi hjortron i sex timmar och fick ihop en hel massa!

Det är tungt att plocka hjortron och löpa över sura myrar – men det tar jag som ett träningspass.

När man blir trött får man ju sätta sig under en gran och dricka kaffe och ta en kaka så man orkar fortsätta en stund.

Det känns så himla bra att lillen får vara med ute i skogen precis som jag fått under hela min uppväxt.

Efter många timmar på myren måste man unna sig något gott.

Jag kokade hjortronsylt, vispade grädde och bröt ner några havreflarn.

Så enkelt och så vansinnigt gott!

Ugnspannkaka med hjortronsylt

Älgörtssaft kan vara min absoluta favoritsaft!

Älgört växer runtom i landet – i dikesrenar och vägkanter och den går inte att ta miste på.

Växten har stora duniga bollar till blommor som luktar mandelmassa och mazariner med en ton av fläder.

I juni känner man doften av älgört över hela byn när man är ute och promenerar!

Både Jakobs mormor och våra kompisar i byn brukar göra denna fantastiska saft – så i år har jag också varit tvungen att prova.

Älgörtsaft

Print

Ingredienser

• 50 klasar älgörtsblommor

• 4 ekologiska citroner

• 2 liter vatten

• 2 kilo socker

• 2 tsk askorbinsyra

Print

Gör så här

• Börja med att plocka ungefär 50 klasar älgörtsblommor (jag plockade dock runt 200 klasar för jag vill ha mycket saft!).
• Skaka dem lätt för att få bort eventuella insekter från dem.
• Femtio klasar älgört – till det är det lagom att skiva fyra ekologiska citroner och lägga i en bunke med blommorna.
• Koka upp 2 liter vatten och rör ut 2 kilo ekologiskt socker i det. Se till att det löser upp sig. Tillsätt 2 tsk askorbinsyra och häll vätskan över blomsterklasarna. Täck över med en tallrik.
• Låt stå ett dygn och dra
• Sila sedan och häll upp på desinficerade flaskor.
• Eftersom saften varken kokas eller skummas är hållbarheten kort. Bäst är om man fyller t.ex petflaskor med saft och fryser in dem. Sedan tar man fram en åt gången och använder upp.
• Saften ska spädas och lite beroende på hur stark den blivit brukar 1+2 vara lagom.

Bumbisaft med magisk kraft

Kolla in fler goda drycker!

Omdömena om min och Annas nya bok är så fina! Den åkte rätt upp på första plats på Bokus topplista för Trend & Livsstil och har legat där sedan dess. Bland annat Tidningen Kulturen skrev en superfin recension av den! Jag blev så glad för det kändes som att recensenten verkligen förstått meningen med boken. På ett plan handlar den förstås om pyssel och kläder. Men på ett djupare plan handlar den om identitet. Om att våga uttrycka vem man är. Om att våga vara annorlunda. Och tanken med boken är inte att man ska göra precis de projekt vi gör utan att man ska bli sugen på att göra något eget.

Boken innehåller massa pyssel och stylingideér – men också flera längre texter jag lagt ner själ och hjärta i. Jag önskar att jag fått den här boken i handen när jag var tonåring och älskade mode och att pyssla  – men inte alltid hade självfortroenet att gå min egen väg. Boken “UnderbaraClaras Garderbok – Pimpa, sy och fixa” finns att köpa bland annat här.

Blåbärsplockandet är i full gång för sommaren. Även om allt inte är moget är tillräckligt mycket moget för att jag ska sätta fart. Jag har haft lillen och hunden med mig i skogen två av dagarna och det funkar väldigt bra. Jag placerar bara B i en tuva så sitter han där och plockar bär för liv och lust. Inte mycket hamnar i hinken dock…det mesta hamnar runt munnen. Påminner mig om alla somrar jag varit ute i blåbärsskogen med mamma, pappa, morfar, mormor och Anna. Vi brukar bli helt besatta och inte kunna sluta förrän varenda tiolitershink blivit fylld. När man kommer hem väntar dock det tråkiga – att rensa alltihop. Men igår när jag var ute hittade jag några nävar kantareller så jag smörstekte dem och åt som belöning när jag kom hem. Man blir girig och lycklig av gratis mat i skogen!

Mycket i bloggvärlden har förändrats sedan jag själv började blogga för snart åtta år sedan. I början var man inte nödbedd. Man läste de första bloggarna med stort intresse, nästan hur dåliga de än var – bara för att det var så nytt och spännande. Modebloggarna jag följde på den tiden skulle jag aldrig följa om de startats idag – men då var de oslagbara för att de bevakade mode så som mode annars aldrig blev bevakat.

Med tiden skaffade allt fler bloggare bra kamerautrustning och lade ner mer energi på bloggdesign och presentation. Bildernas storlek och kvalitet växte och plötsligt kunde man hitta rena magasinbilderna i bloggvärlden. Det var fantastiskt roligt och den trenden har nu pågått i många år. Samtidigt har också konkurrensen hårdnat. För idag – tillskillnad från förut – lägger både inredning – och modetidningar ut mycket sådant material på webben. Och med pinterest, instagram och effektiv bildgoogling är det plötsligt inte längre nödvändigt att uppsöka bloggvärlden för att hitta inspiration. Istället har någonting nytt tillkommit. Behovet av att läsa bloggare som också lägger krut på texterna. För när man möts av oändliga bildströmmar på instagram och och korta små statusuppdateringar på Twitter och FB känns bloggen som form mer aktuell än någonsin. Och jag blir alltid lika glad när jag ser att mina favoritbloggar skriver långa textinlägg! För det är i de längre texterna, kåserier och funderingar över livet och vardagen jag numera hittar det jag inte hittar i andra sociala medier. Där är bloggandet som form överlägsen.

Många spådde att Instagram skulle leda till en bloggdöd. Och det är sant i så måtto att många som bloggar ersätter bloggandet med instagram. Men det ökar ju snarare än minskar efterfrågan på bra bloggar att läsa! För de flesta vill fortfarande konsumera bloggar, även om allt färre har uthålligheten att skriva dem. Detta betyder att de som är ihärdiga med sitt bloggande och förutom bildkvaliten utvecklar textbiten och gör den välskriven och relevant – kommer att vara de stora vinnarna.

Nektarinsäsongen pågår för fullt just nu – till min stora lycka då nektariner är min favoritfrukt. De ska vara fräkniga och fasta i köttet. Men ändå så saftiga att när jag tar en tugga rinner det efter hakan på mig så att jag får torka ansiktet med fållen på bomullsklänningen, lite diskret när ingen tittar. Nektarinerna ska ligga framme förstås, så att de är ljumma – då smakar de mer. Och vill man inte äta nektarinen som den är kan man göra världsgoda fruktflan av dem, eller tärna ner dem i en smulpaj, eller mixa dem i en smoothie. I en vanlig grönsallad är den också väldigt god. Passa på att njut den nu när den är i säsong!

Älskar semesterlunken här hemma! Jag har tagit mig an vårt helt enorma tvättberg med en sällan skådad frenesi. Tvättat maskin på maskin, hängt ut på tork, strukit alla kökshanddukarna och sorterat linneskåp och garderober med fascistisk noggrannhet. Jag riktigt njuter av att ha tid att göra det! Tråksysslor som ändå är djupt tillfredsställande på något vis.  Idag har det mest regnat vilket lämnat utrymme för en hel del nya tråksysslor som att laga en massa kläder som behöver lagas, tvätta upp känsliga plagg för hand och köra bort sopsorteringen. Som ni hör. Djupt tillfredsställande. I morgon tänkte jag dock bege mig ut vare sig det regnar eller ej för att plocka blåbär med lillen eftersom jag hört ryktas att de ska vara mogna nu.

Denna dag har spenderats utomhus på gården. Kämpande med odlingarna som vi har tillsammans med våra kompisar. Vi odlar korn till våra grisar (och kornmjöl till oss förstås), bondbönor i långa rader, massor av potatis, foderbetor till djuren och så lite annat smått och gott. Det var som rena Barnen i Bullerbyn med barnen och alla ute på fältet, arbetande hårt så svetten lackade! Så himla härligt att arbeta med kroppen, odla sin egen mat och ha en arbetsgemenskap. Det slogs med lie också – det ljudet låter annorlunda än en motorgräsklippare kan jag lova…

Om odlingarna ger den fina utdelning det nu verkar som  så har vi eget kött i höst (gris och älg) och ägg från egna höns och så potatis och allehanda andra grönsaker. Vad mer kan en människa önska liksom?

Klockan sju på morgonen igår kom vi hem från semestern vi haft hos min syster. Vi körde hela natten och turades om och Jakob och jag. Efter femtio mil var bakom ratten var vi tämligen möra. Så vi slängde oss på sängen, sov några timmar och sedan steg vi upp vid lunch och satte igång att packa upp och städa. Jag känner mig alltid lite konstig när jag kommit hem från en resa. Allt känns lite olustigt, jag mår lite illa, tycker att allt här hemma är lite fult och unket. Den enda boten mot det är att genast radera alla rester av semesterresan. Inte låta väskan stå ouppackad en vecka – utan packa upp, slänga i tvätten och göra fint och hemtrevligt, så att det känns härligt att vara tillbaks, istället för jobbigt! Det har jag lärt mig av min mormor som alltid gör så efter en resa

Trots tröttheten städade vi hela huset igår och gick en promenad på en halvmil och höll igång till sent på kvällen. Det var rätt så jobbigt men också lite härligt och idag när jag vaknade hemma i min egen säng, i ett nystädat hus med färska ängsblommor på köksbordet kändes den jobbiga resan som ett avlägset minne.

Hemma är inte det värsta man har

Syster fyllde trettio förra veckan och vi firade förstås henne! Känns helt sjukt att hon är trettio år – det har alltid låtit så himla gammalt men om några år fyller jag ju själv trettio. Kul ska det bli! Jag bakade i alla fall en Brittatårta som smakade fantastiskt om jag får säga det själv!

Spettekaka är också ett födelsedagsmåste! I alla fall i min systers nya familj som kommer från Malmö.

Dukningen gick i orange och grönt!

Jag bar en knytblus som Anna designade när hon jobbade på Gina Tricot.

De lite trötta balongerna fick hänga kvar i flera dagar efter firandet. Fint med longer som Bertil kallar dem. Fint med longer och fint med kalas!

Lycka är att ha en liten systerdotter som nytt sällskap när man ligger och myser i soffan med sonen! Hon är så himla fin! Mörkt fjunigt hår, stora mandelformade blå ögon, ett jäkla temperament, och världstjocka ben. -Älski gulligull! ropar Bertil när han får se henne.