Kategori: Claras vardag

De sista veckorna av sommarlovet har jag inte rest alls. Och det har varit så ofantligt skönt! Sommarlovsvardag hemma, där barnen och Jakob har kommit och gått, men jag har varit här och donat på. Haft mina små städ- och rensprojekt och däremellan vridit det härligaste ur ledigheten.

Långhåriga pojkar har spelat memory och ätit frukost i trädgården. Till skolstarten blir det kanske inte memoryfrukost. Men den äts med fördel fortfarande utomhus om vädret tillåter. Och en frisering ska vi väl unna oss.

Min frukost: kaffe och toast med smörstekta kantareller.

Vi har varit och badat varje dag. Ibland flera gånger per dag. På vägen till vår bästa badsjö räknade vi till 28 sorgmantlar som satt mitt på vägen och som vi kanske – eller kanske inte – mosade med bilen. Vilken sorgmantelexplosion det har varit. Men vet någon varför de sitter på vägen? Borde de inte sitta på en blomma eller ett träd eller något?

Öva på att simma med flytkorvar och brorsan som tålmodigt hejar på. Immiga cyklopansikten med tillknycklade näsor är bland det gulligaste jag vet.

Sedan hem igen och hänga badkläderna på tork.

Vissa övar på att simma med flytkorvar och andra övar på att ha jeans. Men who am I kidding? Jeansen åkte av kort efteråt. Saknas en peppande storebror i detta läge.

Säg en hemtrevligare detalj än en tvättlina mellan två träd? Det skulle väl vara en katt i en korgstol då. Eller en saftkanna på en broderad duk. Eller en vedspis som sprakar högt. Eller en broderad bonad ovanför en skänk. Eller ett ensamt ljus i ett nedsläckt hus, när man kommer in från en regnpromenad. Eller en…

Jaja.

En regnig förmiddag ägnades åt klädvård. Jag sydde bland annat trängre knapphål i en skjorta som knäpper upp sig själv. Fäste en ny knapp i en rutig kjol, lagade en dragkedja och nästade upp min lila favoritkjol som bara ramlar ner i fållen. Lyssnade på Maria Lang-deckare och hade det riktig trevligt.

Praktiskt sykitt med alla möjliga färger på trådarna, för att matcha min garderob. Tror Jakob köpte det på Amazon.

Mot eftermiddagen klarnade det upp och vi kunde sitta ute. Eller ligga, efter behag.

Men jag tycke att det såg hotfullt ut ändå.

Och mycket riktigt – snart kom regnet och åskan och det med besked. Älskar verandan i dessa stunder för regnsmattret hörs så tydligt mot plåttaket. Som att sitta i duschen. Men torr.

Barnens hade en långväga kompis på besök. Jag gick en kvällspromenad och när jag kom in hittade jag dem spelandes rollspel. Och Uffe hade somnat i hundbädden.

Jag har skött om mina pelargoner. Varannan vecka får de denna behandling som jag säkerligen berättat om åtminstone tre gånger för mycket. Terracottakrukorna får stå i diskhon i köket och suga åt sig vatten genom krukväggarna. En halvtimme ungefär. Sedan får de en skvätt blomsternäring och sedan får de rinna av innan nästa kruka tar plats.

Fler turer för att bada, med diverse olika kompisar till barnen i släptåg.

Över åkrar och över ängar.

Och en dag bestämde jag mig för att grilla. Det är egentligen Jakob som lagar all mat just nu men jag hittade entrecote med sista förbrukningsdag på affären och gjorde slag i saken. Gick dock först ut i trädgården för att skörda lite grönt.

Medan barnen plockade krusbär för att göra en kräm.

Trädgården är vackrast i augusti, så är det bara.

Vi åt på verandan

Sallad från gården, skrumpen potatis som förvandlades till goda klyftpotatisar, och sedan lite entrecote med vitlökssmör som jag svängde ihop.

-Å vad gott det var! sa barnen.

-Ät lagom för det! sa jag.

Det är min pappas stående skämtsamma kommentar och jag tröttnar aldrig på det. Särskilt inte när man har nya gäster på besök som hejdar sig en sekund och ser förfärade ut.

Eller min mormors anklagande kommentar:

-Ät nu ordentligt flickor så att ni inte säger som när ni var här sist.

-Vad sa vi då?! undrade jag och min syster oroat

-Att ni inte fick någon mat!

Varpå panik utbröt när vi försökte övertyga mormor om att vi aldrig någonsin hade påstått något så hemskt. Det tog ett tag innan vi förstod att hon drev med oss, på sitt vanliga tvära sätt. Så småningom lärde vi oss att svinga tillbaka.

-Nej det sa vi inte. Vi sa bara att du gav oss väldigt lite mat!

Efter maten vankades det bastu, som det görs varje torsdag. Alla Jakobs killkompisar är inbjudna. Och medan storpojkarna sysselsatte sig med svett, hade småpojkarna Bertil, Folke och Ulf fullt upp med att spela Minecraft.

Och jag? Jag tog en efterlängtad långpromenad. Plockade kantareller och beskådade utsikten. Upptäckte en brand två mil bort. Och när jag skulle gå hem igen hade det blivit så skumt i skogen att jag blev riktigt mörkrädd. Grannens gris höll dessutom på att skrämma ihjäl mig. Hade inte noterat att de flyttat hagen till skogen och jag trodde för en sekund att det var ett vildsvin som kom kutande mot mig. Men, nej det var en vanlig fredlig sugga bara.

Klockan var närmare tio, bastuklubben hade fortfarande sammanträde och jag gissade att jag skulle hitta Ulf sovandes när jag kom tillbaka. Men alla tre barn var vakna.

-Vill ni följa med och ta ett dopp?!

Jag stuvade in ungarna i bilen, ganska uppspelta över kvällsäventyret. Ulf satt på bryggan i sin morgonrock och frös men vi andra simmade runt i det bäcksvarta vattnet och skrek av skräckblandad förtjusning. Det var en av sommarens finaste minnen. Kvällsbadet med gossarna!

När vi kom hem tände jag fotogenlampan med sitt varma sken.

Alla bytte om till myskläder och dubbla strumpor. Nedkylda till märgen.

Jag kokade varm choklad

Och skar upp av det brödet som min vän Malin bakat.

Usch vad mysigt, man står nästan inte ut!

Så småningom tassade hela familjen ut i tältet, medan jag njöt tystnaden inomhus. Mig lurar de inte att sova ute i första taget!

När folk reducerar mig till influencer protesterar jag sällan. Det är ju inte en titel jag på något sätt skäms över. Jag ÄR ju en influencer! Men jag har ju gjort mycket mer än så under mina sjutton år i mediebranschen. Och jag kan bli ganska irriterad på mig själv när jag glömmer det och istället går med på att betraktas som någon som ”lever på att fota sin lunch”. Särskilt som alla de här sidouppdragen varit så viktiga för min utveckling och för att mitt jobb ska kännas inspirerande och kul.

• Jag har jobbat på Västerbottens Folkblad som redaktör för familjesidorna. Intervjuade jubilarer, folk som återvänt från utbytesår eller gjort något annat märkvärdigt. Senare jobbade jag med helgmaterial. Både på Folkbladet och Västerbottenskuriren. Recept, pyssel, hemma hos-reportage hos lokalbor. Älskade att intervjua folk för jag är ju en genuint nyfiken person.

• Jag har gjort radio. Pysselprogrammet Pikant i P4 Västerbotten med Erica Dahlgren (tror vi gjorde närmare 100 avsnitt), senare Husmorsskolan i P1. Var också spanare i flera år i P4 Västerbotten.

• Jobbat med Go’kväll. I början pysslade jag och gjorde dukningar och dekorationer och sånt – men senare var jag nyhetsspanare vilket jag tyckte var betydligt roligare. Att tycka saker om aktuella ämnen är roligare än att pyssla. Efter det har jag gjort en rad olika teveproduktioner varav Susannes skafferi ligger mig varmast om hjärtat. Inget klår den publikrelationen och att få möjlighet att vara med och utveckla ett program på det sättet.

• En viktig inkomst under många år vara fota och skriva inredningsreportage till tidningar. Jag nosade rätt på fina hus i Västerbotten som jag dokumenterade. Och så gjorde jag recept och pysseljobb för tidningar. Det slutade jag dock med sedan de stora mediehusen införde värdelösa villkor där ens material i princip kunde säljas runt hur många varv som helst utan ersättning. Då blev det inte längre lönsamt.

• Jag har jobbat en del som fotograf. Fotat pressbilder, porträttbilder och en del matfoto också. Det är otroligt roligt och utmanande att fota på uppdrag av någon annan och försöka hjälpa dem med deras kreativa vision.

• Jag hade under flera år fasta uppslag i Amelia med recept, texter och pyssel. Och i Family Living! Jag skrev krönikor åt många olika tidningar och var under en period fast krönikör för Expressen.

• Jag har jobbat med att föreläsa. Land och rike runt – framförallt med fokus på digitalt entreprenörskap och den nya tidens entreprenörer.

• Jag har suttit i skuggstyrelser, varit mentor och rådgivit nya företagare som behöver hjälp.

• Jag har varit med och startat upp och drivit ett kontorshotell för kreativa entreprenörer i Umeå

• Jag har varit med och startat, drivit och lagt ner ett klädmärke.

• Jag har sålt illustrationer och gjort illustratörsjobb till externa kunder.

• Jag har skrivit femton böcker (om jag räknat rätt) som översatts till en mängd olika språk. Och skrivit bidrag till ett flertal antologier.

• Jag har gjort över hundra avsnitt av En Underbar Pod och nu har jag gjort över sextio avsnitt av Wollin & Clara.

Men det jag är mest stolt över och det som fortfarande är roligaste, det är ändå min blogg. ÄLSKAR att blogga och ha den här plattformen. Så i själ och hjärta kommer jag väl alltid vara en influencer då? Och det är okej!

Men hur bortskämd är inte jag då?! Jag bad om feedback från er och fick 252 långa och välformulerade kommentarer med tankar om bloggen och vad jag ska skriva. Blev himla glad och fick en sådan rejäl spark i baken!

Det är svårt att dra några riktigt bestämda slutsatser av svaren dock. För medan någon skyr träningsinläggen önskar nästa person att jag ska skriva mer om saken. Och medan någon annan vill ha mindre outfits önskar någon mer modeinspiration. Alla har sina favoritkategorier – och kategorier som de är mindre intresserade av. Men det jag märker att de flesta verkar gillar är ändå blandningen. Att det är så växlande, varierat och olika. Och det är verkligen en medveten strategi från min sida och det sätt jag själv tycker är kul att blogga på. Så det kommer fortsätta. Planerar inte att plocka bort någonting ur mixen. Men kanske tillsätta lite mer!

Jag fick i alla fall många konkreta uppslag och ideer på saker jag vill skriva om – baserat på kommentarerna som kom in och det gör mig jädra glad. Det var precis vad jag behöver. Känner sån bloggpepp!

När jag funderar närmare på bloggens innehåll så är det så tydligt att jag bloggar om det jag själv hade velat läsa – och att jag skriver med mig själv som tänkt publik. Jag skriver träningsinlägg med de insikter jag önskar att någon hade gett mig när jag försökte komma igång. Jag hittar på de recept jag själva hade velat laga. Jag skriver om de lärdomar jag haft kring ångest, stress och utmattning som jag önskar att någon hade uppmärksammat mig på när jag mådde som sämst. Jag tänker att allt kreativt skapande egentligen ska börja så. Att man utgår ifrån vad man själv gillar och sedan får man bara hoppas att det berör någon annan. För om man gör tvärtom kommer man bara bedöma sitt skapande utifrån andras måttstock och aldrig veta om man ska vara nöjd.

Mest av allt är jag himla mallig över kommentarsfältet och er som läser. Jag vet att många av mina bloggläsare kollar kommentarerna lika mycket som de läser själva inläggen. Och det går snabbt att konstatera att stämningen i kommentarsfältet nästan alltid är god. Folk är vänliga mot varandra, svarar på frågor, tipsar, länkar och peppar. Det är en dröm till kommentarsfält, vilket förstås också gör det mycket roligare att blogga. Vi skapar den här platsen tillsammans!

Förra vecka var vi med om någonting så otroligt otäckt med Essa. Jakob släppte ut henne på lunchen för att kissa och när hon kom tillbaka så haltade hon och gnydde. Hon hade blivit biten av en huggorm! Och är det något jag varit rädd för ända sedan vi fick Essa så är just detta – att hon skulle bli ormbiten. Det finns nämligen massor med orm här. Och enbart huggormar. I vår sommarstuga är det nästan värst och när vi var där i somras fick hon inte gå lös i höggräset alls och jag stampade hårt i marken på våra skogspromenader. Sedan hände det ändå när vi minst anade det – utanför husknuten på Jakobs kontor. Och det var så fruktansvärt otäckt. Den enda hund jag känt som blivit biten av en orm var min mosters stora, fina labrador. Och han dog. Så jag har verkligen haft respekt för ormbett.

Vi tog Essa till veterinären men det gick inte att göra så mycket mer än att ge henne kortison och smärtlindring och ha henne under uppsikt. Första natten låg hon som ett paket på golvet. Orkade inte ens öppna ögonen. Fick någon slags näringslösning insprutad i munnen för hon ville inte äta. Och nästa morgon var det inte mycket bättre. Vi fick bära henne överallt och där vi la ner henne blev hon kvar. Men sedan har det blivit bättre dag för dag. Hon har kunnat gå allt mer på benet och orkat vara igång en stund på dagarna. Och just nu – en dryg vecka senare – så mår hon bra. Men promenera och springa runt det måste vi vänta med i några veckor, annars kan det tydligen påverka de inre organen. Ganska jobbigt när man är en energisk hund med spring i benen.

Usch vilken skräck det var. Hon hade bara tur som råkade bli biten av en orm som inte tömde allt sitt gift i henne. För då hade det kunnat bli mycket värre. Ta hand om era hundar där ute och akta höggräset – för det är tydligen ett riktigt ormår i år.

Hela våren hade jag så fullt upp med bokskrivande att jag inte hade tid att analysera bloggen så noga. Och under sommaren har jag njutit ledigheten och bloggat ganska planlöst om det som dykt upp i mitt huvud just den dagen. Oftast har jag faktiskt ingen aning om vad jag ska blogga om. Har jag ideer på så kanske de sträcker sig två inlägg framåt – sedan är det blankt. Resten kommer som det faller sig och det är precis så som jag vill ha det.

Denna onsdag har jag med andra ord ingen som helst aning om vad som ska komma på bloggen under torsdag, fredag, lördag, söndag eller måndag. Jag tar det som det kommer och det är som det brukar! Med det sagt tycker jag ändå att det är väldigt roligt och hjälpsamt att få höra om vad DU vill läsa om här inne.

Vilken typ av inlägg gillar du? Vad vill du ha mer av? Vad har jag missat att skriva om? Är det färre bilder? Längre texter? Mer recept? Mer ryt ifrån? Fler DIY, odling och trädgård? Eller rentav mindre? Kom gärna med önskemål och input så att jag får en spark i baken inför mitt och Ericas redaktionsmöte, som vi ska ha inom kort. För nu är boken klar och semestern går mot sitt slut och jag har tid att tänka mer fokuserat på bloggen igen!

Mina pelargoner är fantastiska i år. Det räcker med en i varje fönster. Inga fler ryms. Den här har nog tre år på nacken och jag undrar om den behöver en ny kruka nästa vår?

I fredags var det ruskigt här hemma. Bertil var fortfarande på läger

Folke och Dahlia spelade Othello

Och jag insåg att det var riktigt trolldegsväder. Så jag gjorde en stor deg

Och barnen gick loss och skapade.

Vi börjar så smått komma tillbaka till våra vanliga rutiner som varit helt upp och ner under juni och juli. Så fredagsmiddagen blev vår vanliga tacos och precis som brukligt fick barnen i uppdrag att göra den.

Efteråt hade vi fredagsmys och det har vi inte heller haft på hela sommaren. Vi såg Tarzan. Så skönt att pojkarna nu läser textningen själv och att Ulf fortfarande är så liten att han inte bryr sig om att han inte fattar.

På lördag förmiddag står städning på schemat. Så vi satte igång att storstäda huset. Farmor kom ut och var med barnen medan jag och Jakob dammade, skurade och röjde.

Till middag hade Folke fått önska maten – bocadillos. Eller på ren svenska: smörgåsar. Men på spanska låter det ju mycket mer spännande!

En så enkel men god middag, Ett bra bröd behövs och sedan allt gott pålägg man kan komma på. En hemmagjord räkröra, majonäs, chark, tomat, mozzarella, rödlök, rostad lök, gurka, sallad, vitlöksdressing och olivolja. Sedan får alla komponera sina egna mackor.

På kvällen ägnade jag mig åt det jag verkligen älskar att göra en regnig sommarkväll – tända ljus, lyssna på Maria Lang-deckare och baka. Charlotta Åkerblom gör ett utmärkt jobb med inläsningen och det är precis sådär mysrysigt och snusförnuftigt som man vill att det ska vara. Jag lyssnade på Mörkögda Augustinatt från 1956 och inget är mer passande!

Jag förberedde fika till dagen därpå när vi skulle få besök. Gjorde veganska vinbärsrutor med flagad mandel. Sedan somnade jag helt utpumpad efter att ha hållit igång precis hela dagen.

På söndagen vankades våra vänner från Lyckobacken. Jag donade på i köket och förevigade min paradhanduk som jag fått av Anna i födelsedagspresent. Den underbaraste jag skådat!

Jag dukade fint för gästerna

Ute var det regnruskigt så jag tände många ljus

Och vid två kom hela fina familjen – med barn som leker så bra ihop med våra ungar. Genuint lycklig över den här vänskapen. Malin och Johan är sådana förebilder i hur man kan leva ett gott och lyckligt liv!

De hade med sig fantastiska hemgjorda presenter. En syrlig, bubblig kombucha och två smarriga bröd. Dessutom fick jag ett par fina örhängen som dottern Luna gjort till mig. Ska visa dem sedan!

Jag hällde upp sista flaskan rabarbersaft från förra sommaren

Och så kalasade vi på vinbärskakan.

Medan Essa låg och såg fånig ut. Hon har varit med om något hemskt i veckan – ska berätta mer om det i ett annat inlägg.

Sedan stack papporna och alla ungarna och badade. Trots kyla och ösregn. Mina barn har badat så mycket i sommar – även när det varit tio grader och hällregn ute och det är en inställning jag applåderar. Har man badat ÄR det per definition en lyckad sommardag. Men jag och Malin badade inte utan hängde hemma och hann prata ikapp ifred.

Så småningom gjorde jag middag. Fläderbål med jordgubbar och Gnocci med rosmarin, rostad mandel och vitlök.

Går hem i alla läger. Och när dagen blev kväll fick vi mycket motvilligt avrunda och så körde de hem igen.

Igår lös solen och jag spelade in podd och jobbade på förmiddagen.

Hade diverse möten och bar den underbara loppisklänningen jag fått av Anna. Prickigt är mönstret jag aldrig någonsin tröttnar på! I öronen stora körsbärsörhängen jag tillverkat av loppade körsbär från Röda Korset.

Mitt på dagen gick jag ut i skogen och vittjade mina kantarellställen. Det har blivit rätt bra med svamp i år.

Innan middagen skördade jag grönsaker

Till en sallad Jakob skulle göra till middag.

Världens oreda i växthuset – men det ger ju skörd ändå.

Trädgården ser så annorlunda ut på sensommaren. Skuggorna är långa och dramatiska.

Egentligen mycket vackrare än juli månad.

Allt är så uppvuxet och utslaget och liksom överdådigt bräddfullt.

Middagen blev en matig sallad med tillbehör – det mesta från trädgården. Och medan Jakob och barnen såg säsongsavslutningen av Stranger Things…

Gick jag en promenad med Elina i telefon. Hade bestämt mig för en lång en, på bortemot två timmar.

Valde skogsvägar jag aldrig gått förut

Och såg sommarhimlar som jag aldrig sett förut!

Jag var så varm och trött när jag kom hem att jag klädde av mig och tog på mig badrocken. Och sedan stack jag och badade.

Tog ett kvällsdopp i en silkeslen tjärn och mitt enda sällskap var en välvuxen groda som gömde sig i min badrock när jag kom upp. Så ljuvligt det var! Har tagit alldeles för få kvällsdopp den här sommaren. Men det finns det tid att ändra på.

Kom hem – djupfryst och huttrande – och satte på en balja te.

Tände ljus och gjorde en kantarellsmörgås med lite av dagens fynd.

Och åt den under andakt innan jag gick upp och la mig för kvällen och somnade under duntäcket. Och det var alldeles, alldeles underbart att få somna riktigt nedkyld. Sov bättre än jag gjort på veckor!

Vi bjöd hem våra kompisar Johan och Malin och deras barn igår. De är veganer så när jag gjorde fikat fick jag tänka till lite – är ju ganska ovan att baka utan ägg. Men sedan lyckades jag experimentera fram en riktigt god vegansk kladdkaka med hasselnötstosca ovanpå. Funkar för alla som inte äter ägg eller mejeriprodukter. Serverade den med vispad sojagrädde och det blev full pott!

Den här kakan räcker till femton bitar. Jag gjorde den i en 25 cm form och då blev den ganska hög. Väljer du en vidare form så kan ev gräddningstiden kortas. Håll noga koll – den får inte gå över tiden och bli torr!

Vegansk kladdkaka med toscatäcke

Print

Ingredienser

• 7 dl vetemjöl

• 5 dl strösocker

• 8 msk kakao

• 1 tsk salt

• 2 tsk bakpulver

• 3 tsk vaniljsocker

• 225 gr margarin

• 4 dl havremjölk

• 1 dl vatten

• Tosca

• 75 gr margarin

• 1/2 dl strösocker

• 2 msk ljus sirap

• 1 msk vetemjöl

• 1 msk havremjölk

• 200 gr hasselnötter

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader. Smöra och bröa en form. Jag använde en med 25 cm i diameter och löstagbar kant.
• Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
• Smält smöret och tillsätt det i mjölet, tillsammans med havremjölken och vattnet. Rör till en jämn smet. Häll över i formen.
• Toscan
• Blanda alla ingredienser utom nötterna i en kastrull och låt koka upp och sedan sjuda någon minut. Hacka hasselnötterna grovt och rör ner dem i smeten. Bred sedan toscan ovanpå kladdkakan. Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Känn efter med en sticka – den ska vara något kladdig i mitten. Ta ut och låt svalna helt. Servera med vispgrädde eller veganskt alternativ.

Igår kom storpojken hem från scoutlägret. Rökdoftande, sotig, trött och så himla efterlängtad. Inte bara av oss utan också av sina brorsor. Det var som att ett lugn lade sig i familjen när vi blev alla fem igen. Det får mig att fasa för den dagen han flyttar hemifrån – på landet flyttar ju många när de är sexton år. Det är bara fyra år bort och så hemskt att det inte går att tänka på. Nä, så ska det inte bli. Han får allt bo hemma gymnasiet igenom!

Jag är ledig hela den här veckan också. Eller jag småjobbar som jag gjort hela sommaren – men är fortsatt ledig från alla externa jobb. Barnen börjar inte skolan förrän den 23e augusti och det är ljuvligt. Dock känner jag en jäsande irritation av allt prat om höst som pågått sedan det var sista juli. Vad är det här för hösthets? Hör det ihop med att vi började skolan mycket tidigare när vi var barn? Det känns som att sommarlovet förskjutits nästan två veckor sedan jag gick i skolan och det har ingen mentalt hunnit anpassa sig till. Men det stör mig.

Tänker folk verkligen så här i januari ”Åååå vad jag läntgtar till sommaren. Juni och juli det vill säga. Augusti är ju höst”. Nej alla månader om året är augusti betraktad som sommar – utom just när vi befinner oss i augusti. Då är det ett jävla tjat om höstpepp och höstinspiration och höststil. JAG ORKAR INTE! Låt mig få vara ifred! Ni stympar min sommar precis som ni stympar min jul när ni slänger ut julgranen på annandagen och köper krispiga vårtulpaner.

Eller egentligen får ju folk göra precis hur de vill. Det enda jag har att göra är att avfölja alla som gör mig nedstämd. Det ligger ju på mig och ingen annan. Sluta läsa, avfölja och begränsa.

Eftersom vi fortfarande har sommar ska jag i alla fall spela spel med barnen idag. Åka och bada eftersom det verkar sola upp på eftermiddagen och ikväll tänkte jag gå en långpromenad med en kompis. Så härligt med sommar! Imorgon kommer barnens kompis och hälsar på och sover över och till helgen kommer gammor och hälsar på. Och eftersom det är sommar planerar jag saft och bullar i trädgården, badutflykt och hallonplock. Så det så!

Här kommer ett gäng med bilder från de senaste dagarna hos oss. Här har varit varmt – nästan tryckande – med sommarens första tropiska natt. I tisdags bar jag loppisfyndad kjol i någon slags creppad bomull, plus en loppad topp. Örhängen gamla från Zara och skorna hyfsat nya från Zara.

Efter en hel sommar med fläng har det varit så härligt att bara vara hemma i sina egna grejer och stöka på.

Ta mina sedvanliga morgonbad och sedan mitt morgonkaffe i hammocken medan jag läser bort någon timme.

Ulf har hållit mig sällskap. Men mest har barnen suttit hopkrupna på golvet och byggt lego. I timmar!

Jag har vittjat mina bombsäkra kantarellställen och skrapat ihop litegrann.

Och till lunch har jag skördat grönt från växthuset och gjort olika matiga sallader

Tomaterna är himmelska.

Jag har städat ut frysboxarna också. Trodde jag skulle behöva plocka mycket blåbär närmsta tiden men det behövs visst inte alls. Fanns ju massor kvar i frysen. Så oj vad jag har sparat tid på att städa!

En påse hade gått sönder och läckt bärsaft överallt så jag tog upp och kokade sylt av innehållet i de kladdiga påsarna. Sedan diskade jag dem.

Jag är alltså en person som diskar plastpåsar. Mormor upp i dagen! Enklast är att vända påsen ut och in, stoppa handen inuti påsen och spraya diskmedel på en svamp som man sedan tvättar av ”handen” med. Sedan får påsen torka.

Vi har cyklat och badat

Och övat på att SUPa. I år är året då SUPEN slog igenom på bred front i Västerbottens inland. Så många barn som har med sig till badplatsen.

Barnen har sovit i tält och ränt runt i skogen och härjat och lekt många timmar med den nya piltavla som Folke fick i födelsedagspresent.

Jag har tränat på byns gym. Kvavt och tungt var det i värmen. Samtidigt känns kroppen utvilad och pigg efter en lugn sommar. Den svarar bra på träningen.

Imorse steg hela familjen upp tidigt för att säga hejdå till storebror som skulle på scoutläger. Yrvakna småsyskon som darrade på rösten. Bertil som på ingen tid alls blivit så hisnande STOR. I mina Lundhags strl 41 och med min röda anorak stlr 40 i packningen.

När storebror är på äventyr får vi hitta på något annat kul. Så idag tog jag med mig småpojkarna och Folkes bästis till Lycksele djurpark. Extremt peppad barnaskara!

Och vi hade verkligen tur. För det första som hände var att ett lodjur kom fram till oss – tjugo centimeter ifrån ungefär. Och stirrade ut oss en lång stund, gäspade stort och avslutade hälsandet med att fräsa hotfullt och sedan svassa därifrån. Första lodjuret jag har sett IRL. Så mäktigt att dessa katter finns i vår natur.

Sedan gick vi vidare till varghägnet och det första som hände där var att vargarna kom rusande mot oss så att vi fick titta på dem på nära håll. Så mäktigt!

-Titta vilken söt bäver! gastade Ulf när han fick syn på den här filuren.

-Asch dummer, det är ingen bäver det är en lemur, mästrade storbarnen.

Men det var då den sötaste fjällräv som jag någonsin sett.

Mickel låg och sov räv

Och brydde sig inte ett dugg om att vi stor precis framför nosen på honom och blev ”förgullade” som barnen uttrycker det. När man blir förtrollad av någons gullighet helt enkelt.

Jag bar mormors gamla 90-tals T-shirt och en femtiotalskjol. Och i öronen körsbären jag fått av Anna i födelsedagspresent. Fanns en överhängande risk för att någon skulle bli förgullad av mig i den här outfiten.

Folke bar sin mormors gamla blus med puffärm

Och Ulf var fin i komplett i 70-talsoutfit!

Vi gick in i tomtens stuga också. Där man kan träffa tomten vintertid och lämna sin önskelista. Nu var det tomt i tomtehuset men från övervåningen hördes djupa snarkningar. Tomten har förstås gått i idé.

Och snarkningarna gjorde vissa så uppskrämda att de backade ut ur huset illa kvickt.

Det var extremt lugnt på djurparken idag så vi åkte varv på varv i karuseller och bergochdalbana.

Väldigt tacksamt när det är noll köer!

Finns så mycket kul att leka med här – utöver att titta på djuren alltså.

Vi gick (eller barnen rusade) nonstop från att de öppnade till att det stängde för kvällen.

Men vi unnade oss också att åka det lilla tåget som kör runt överallt så att man får se både älgar, bisonoxar, kronhjortar och…

Björnar.

Brukar aldrig känna mig rädd för vilda djur – men när jag tänker närmre på att en sådan här bjässe med två ungar huserade i skogen bakom vårt hus i höstas. Då ryser jag från hårfästet ner till svanskotan.

Tänk om visenten skulle återinföras i fria naturen i Sverige? Otroligt häftigt. Det finns faktiskt vissa planer på detta. Tippar att alla nioåriga killar skulle bli väldigt glada i alla fall. De skulle ju alltid forska om visenter, rita visenter och rabbla fakta om visenter när jag var nio år gammal.

Men allra mest uppskattade jag faktiskt sälarna. Så vansinnigt gulliga och charmiga. Drömmer om att vara säl i nästa liv. Bli smällfet, simma runt och käka fisk och ha det nice. Pax att bo utanför Trysunda vid Höga kusten! Ligga på en klippa på Storviken och solbada hela somrarna.

Kanske lurpassa på sommarbadare och skoja med dem. Stryka mig längs deras ben, när de intet ont anande plaskar omkring i vattnet. Vilken drömexistens!

När våra egna ben började värka packade vi ihop och åkte hem

Och väl hemma igen kraschade vi allesammans av en rent djurisk trötthet.

Och det var senaste dagarna i bilder, det!

Det började imorse med att jag tog fram pojkarnas scoutskjortor för att fästa alla nya märken. Det gick otroligt långsamt, men jag kunde inte med att skynda mig. Det var något med det välbekant mammiga – syskrin i knät och knappnålar i mungipan – som kändes allt för hemtrevligt och välbekant.

Jag satt där i soffan och sydde och lyssnade på en ljudbok och på övervåningen byggde barnen lego. Försjunkna i en sällsam arbetsro, utan minsta rastlöshet i kroppen. Märks att de varit bortresta länge och behöver landa.

När Jakob slutat jobbet och kunde passa Ulf tog jag med mig storbarnen och två kompisar och packade SUP:ar, flytvästar och matsäck. Det var så skönt att åka ut i sommarkvällen – termometern visade 25 grader – och barnen flamsade som de värsta fnitterfior. Deras ljusa röster ekade över den spegelblanka sjön och jag såg ner på mina fötter. Såg att det var mammas som stod stadigt där i gräset. Och det var mammas handryggar som vilade på ratten när jag körde hem igen. Samma synliga senor och blodådror.

När vi kom tillbaka stannade jag ute och hängde badkläder, vattnade blommor och plockade in hallon. Och när jag till slut gick in hade Bertil börjat packa för lägret. Med skarpa taklamporna tända sprang han av och an med kåsor, söljor och ullkalsonger. Halvliggandes i sängen fortsatte jag att fästa scoutmärken och försöka lyssna på ljudbok. Samtidigt som jag med mobilens ficklampa inkilad under hakan lyste på mitt arbete och hojtade åt pojkarna att sluta hoppa i sängen.

Hela tiden kände jag mig precis som min mamma. När hon var 37 år gammal, vattnade blommor hela sommarkvällarna, bar våra badväskor och fållade våra kjolsömmar. Och hojtade åt oss att sluta hoppa i sängen. Den känslan är varm och betryggande. Ger ett absolut lugn i bröstet.

Men sedan var det som om en iskall hand kramade mitt hjärta, när det slog mig att hon bara var 47 när hon blev sjuk. Och att det är tio år bort för mig. Och att man inte kan förutsätta någonting här i livet, utan bara vara glad för det man får. Och visst är jag glad för det jag fått. Men mammor ska inte bli sjuka vid 47 och inte dö ifrån sina barn. Det är en orättvisa jag inte kan förlika mig med. Och plötsligt är det skrämmande att känna mig precis som min mamma.

I juli läste jag två helt underbara böcker.

Mormorsmysteriet av Elsie Johansson

Julis högläsningsbok för barnen och min egen favorit sedan jag själv var liten. FASEN vad jag njuter av att läsa riktigt bra litteratur för ungarna. Av en författare som verkligen kan skriva! Elsie Johansson är ju mest känd för sina vuxenböcker (kan särskilt rekommendera böckerna om Nancy) men även för barn och ungdomar skriver hon fantastiskt. Det är spännande, medryckande och riktigt ruskigt när Mirran skickats till mormor på landet över sommaren. Den stillsamma sommaridyllen ruvar på hemligheter och Mirran och hennes sommarvän Myran försöker att hitta skatten som påstås ligga gömd på Ängagården. Men någon verkar känna till deras avsikter…

Läs – och rys för resten av livet – av tanken på ett par mörka solglasögon med vita bågar. Mina barn älskade den här boken och låg paralyserade i sina sängar när jag läste. Och då har de ändå sett Stranger Things och borde vara härdade. Men inget är lika ruskigt som bilderna man skapar i sitt eget huvud!

Ett rum med utsikt – E.M Forster

Berättelsen om hur den känsliga och tänkande Lucy Honeychurch lär sig att tänka med hjärtat, och väljer bort det som är passande för den äkta kärleken, blev E M Forsters genombrott som författare. Så står det på baksidan av Ett rum med utsikt.

Lucy och hennes kusin Charlotte är på besök i Florens, men får till sin besvikelse inte de rum med utsikt som de blivit lovade. De får byta rum med den påstridigt vänlige Mr Emerson och hans son George. Ett byte och ett möte som får stora konsekvenser i Lucys liv. Väl hemma i England tvingas hon göra en rad svåra val och ompröva den framtid hon föreställt sig.

Att Ett rum med utsikt är en klassiker är inte svårt att förstå. Forster skildring av den första spirande kärleken är underbar. Och jag är så glad att ha fått läsa en bok som beskriver en kärlekshistoria på ett sätt som man kan bära med sig i hjärtat länge efteråt. Blev så förtjust i hans sätt att skriva att jag efteråt lånade hem en hel hög av hans andra böcker.

Ett litet obs dock: strunta i att läsa slutordet där Forster (långt efter att boken gjorde succé) fantiserar ihop en fortsättning på historien. Jag gjorde själv misstaget att läsa, men jag vill ju inte ha en fortsättning på historien! I alla fall inte direkt efter att jag lyckligt avslutat den. Då vill jag vila i den berättelsen ett tag. Slutordet kunde jag gott ha skjutit upp att läsa. I tio år sisådär.

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari

Vad jag läste i mars

Vad jag läste i april

Vad jag läste i maj

Vad jag läste i juni

I onsdags var familjen fortfarande vid höga kusten. Själv var jag överlycklig över att ha en tid hos frisören. Mitt blonda hår brukar vara en katastrof i augusti varje år. Men i år var det faktiskt lite bättre än vanligt. Inte grönt, inte spagetti-stunsigt och inte fullt av beläggningar. Men så har jag också tvättat håret noga efter varje sjöbad. Med Kevin Murphys Maxi Wash och Under Your Skins shampo. Och nästan helt slutat med värmeverktyg. Trots det var det skönt att få det blekt, nyanserat, friserat och upplagt på rullar.

Hemma igen gjorde jag iordning mys för att min bästis Elina skulle komma på besök. Hon var mycket gladare än hon ser ut. Lovar.

Bjöd på en slags chevrésallad. Och sedan gick vi två långpromenader.

Innan vi landade i soffan för kvällsmys.

Där satt vi och pratade tills klockan var halv två på natten och det var det sjukaste för det kändes som den precis blivit tio. Men vi hade ju inte setts på ett bra tag och då finns det ju mycket att prata om. Vi somnade gott…

Och nästa morgon steg jag upp vid nio för att plocka in bär och göra iordning frukost. Men inte förrän när klockan var nästan halv elva vaknade Elina. Började tro att hon dött i sömnen eftersom hon aldrig kom ner. Men det var henne väl unt – och fasen vad jag blir glad när folk sover gott hemma hos mig.

Gjorde en smoothiebowl och bjöd på smörgåsar med gurka och tomat från växthuset. Sedan gick vi en tvåtimmarspromenad, badade nakna i en sjö och pratade tills tungan domnade bort. När Elina åkt hem behövde jag lägga mig i sängläge i flera timmar och bara processa allt vi pratat om. Fullkomligt påfylld med energi och fullkomligt kognitivt dränerad – som jag alltid blir eftersom vårt umgänge är som att ha ömsesidig terapi i tolv timmar.

På kvällen – efter att jag gjort bort en massa jobb – gick jag ut i trädgården och donade. Borstade Essa som släpper så mycket hår att vi skulle kunna tillverka en helt ny hund.

Älskar mina stunder i växthuset. Här inne trivs både paddor, smågrodor och grönsaker

Mycket vattning blir det! Tur att vi inte har vattenbrist.

Längtar efter att skörda min första aubergine och mina kapkrusbär (dvs physalis)

Gurkor har jag redan skördat massvis utav.

Nästa år ska jag bara odla basilika i växthus. I mina pallkragar trivs den inte – är nog för regnigt och kallt. Sedan jag vattnat färdigt plockade jag in jordgubbar från landet.

Rensade och styckfrös på bricka för att kunna ta fram till vintern.

Och det var den onsdagen och torsdagen i bilder, det!

Har varit i stan och gjort ärenden hela förmiddagen och blivit dyngsur, iskall och trött. Först upp tidigt med Essa imorse. Sedan in till stan och klippa mig. Sedan lämna igen en massa försenade böcker och betala mina böter. Sedan leta rätt på och köpa en grej jag behöver till jobbet. Sedan förbi polisen och hämta ut våra pass. Sedan ladda elbilen. Sedan in på affären och köpa några saker som inte går att köpa i byn. Sedan förbi på returmarknaden på hemvägen och lämna ett billass fullt med saker jag rensat ut. Sedan hem och sälja ett slagbord som jag lagt ut på annons. Passapå och passapå och passapå.

Men nu har jag passat av. Kokat mig en kopp kaffe och krupit upp i mitt soffhörn. Fårskinnstofflor på fötterna och dubbla tröjor på överkroppen. Flanellbyxorna är också på – de rutiga av pyjamasmodell som är så gosiga mot benen. Jag är ensam hemma i fem dagar. Resten av familjen åkte till höga kusten med farmor och faster i måndags och jag njuter av total ensamhet efter socialt intensiva dagar i stugan. Behöver få gå för mig själv och plocka i mina saker i lugn och ro. Ingen som ropar på mig och behöver hjälp.

Jag har tagit in en vedbärare och ska göra upp eld. Mota den rå luften ur huset. Jag ska stryka en ren duk till köksbordet. Jag ska gå ut en sväng så att Essa får springa av sig och dessutom plocka in en bukett med luktärter. Och sedan vid middagstid kommer min bästis och äter middag och sover över. Kan man ha det bättre? Jag tror knappt det! Vi har inte pratats vid på flera veckor och jag är så peppad på att prata mig hes!

Och du? Du som läser bloggen denna första tisdag i augusti? Vad gör du och hur mår du?

Så är jag hemma igen efter tolv underbara dagar i stugan. När vi kom dit – jag och syrran och alla ungar – visade väderleksrapporten 10 grader och regn i en hel vecka. Inget muntert besked precis. Men vi vet att roa oss!

Första frukosten blev en hotellfrukost där man fick betala med knappar och papperslappar medan servitrisen slog in ens beställning på en gammal knapptelefon. Flott värre!

Barnen drog fram stora legolådan och stora billådan med leksakerna från när mina storkusiner var små.

Det sysselsatte dem i timmar. Medan jag och Anna utnyttjade pissvädret till att städa och tömma garaget och organisera om. En städning som inte skett på de senaste tolv åren och var väldigt välbehövlig.

Sedan kom en snäll granne förbi med nyrökt aborre. Vilken lycka! Vi hade mandelpotatis och tunnbröd hemma och gjorde suveränt goda aborrklämmor till middag den dagen.

Och trots att vattnet inte var mer än sexton grader gick barnen och badade i ösregn och sedan behövde de bylta på sig alla kläder de hade för att få upp värmen.

Bertil räknade upp vad han hade på sig på denna bild och bad mig anteckna

Tre par kalsonger

Två par långkalsonger

1 par byxor

1 par strumpor

1 par tjocksockar

Ulltofflor

Ullundertröja

Flanellskjorta

Ullkofta

2 mössor

Den som inte har något underhudsfett får ha en fet garderob, helt enkelt.

Trefikat är heligt i stugan. Jag bakar någonting gott och så sitter alla ner och fikar i lugn och ro. Det strama tidsschemat har vi dock frångått sedan mormors dagar. Hon såg till att någorlunda klockslag hölls men nu kan fikat inträffa allt mellan 13-16 på dagen.

Buketten på bordet tog jag med hemifrån. När jag reser bort på sommaren är en stor bukett med allt som blommar hemma det sista jag packar ner innan vi åker.

Efter att vi städat garaget tog vi tag i att rensa, tömma och städa alkoven. Så mycket skrot som anhopats och behövdes få undan för att kunna använda denna gamla skrubb som ytterligare ett gästrum. Jag och Anna for runt som två illrar – skurade och tvättade och tätade springor med aluminiumfolie för att hålla äckliga möss borta. Resultatet blev riktigt fint. Och medan vi höll på tog barnen båten och drog till andra sidan sjön för att plocka hjorton.

När de kom hem gjorde jag hjortronsylt av bären och jordgubbssylt av mina medhavda gubbar hemifrån. Sedan stekte jag ett enormt lass småplättar.

Barnen plockade flitigt men det gjorde också jag och Anna dagen därpå.

Och då går ju kvällarna åt till att rensa. Man sitter med stora brickor och sorterar moget från nästan moget som ska ligga på bricka någon dag extra. Sedan fryser man in i påsar och allting sker under trevlig småprat eller asflabb. Lite beroende på hur mycket vin de som rensar har druckit.

Det tar sin lilla tid att få färdigt. Men ärligt talat gillar jag hjortronkart mest av allt. Krispiga som fin-oliver och med en smak av både nektarin och apelsin.

Kolla in storleken! Vi plockar mycket bär de år vi har tur att hitta. Tycker hjortron är så bra present att ge bort också. Brukar koka en stor burk och ta med mig som värdinnegåva.

Det tar på krafterna att vara mellanbror. Först läsa saga för lillebror och sedan läsa kapitelbok för storebror. Tur han släktar på mig och gillar att läsa.

Uffe sover inne i mitt och Jakobs sovrum, men storpojkarna har en egen liten alkov med snedtak och ett fönster ut mot sommarnatten.

Tråkiga kalla förmiddagar har vi suttit kvar i morgonrockarna och pärlat pärhalsband…

Och när gammelmoster Mia och min kusin Jonas anslöt spelades det Othello. Folke lärde Mia.

Jag har bakat kakor. Tigerkaka, kardemummakaka, chokladbollstårta….

Och blåbärskaka en dag när barnen plockat bär.

Och så efter sex regniga, kalla dagar kom värmen och solen tillbaka. Vi skyndade oss ut för att njuta!

En särskilt rolig lek försiggick på taket till vedboden. Det lektes zombies i flera timmar

Och när alla var svettiga och trötta traskade vi ner till sjön.

Barnen som badat i regn och iskyla fick nu bada i sol och något varmare vatten.

Av med kläderna och hopp i!

Jag badade också såklart

Till och med Essa kände för att ta ett dopp.

Och sedan skaka av sig vattnet över alla torra kläder på land.

Sedan rusade vi hem igen

Hela högen.

Och jag hängde badrockar på tork

Och barnen spelade in en skräckfilm i vår vedbod. Den blev faktiskt riktigt, riktigt ruskig. De brukar spela in filmer ihop och det gör mig så nostalgisk – för det gjorde jag och min syster också när vi var där på sommarlov. Med VHS-kamera och kläder ur mormors förråd. På kvällarna tvingade vi mormor och morfar att titta på filmerna och de guppade av skratt i soffan.

Min kusin Jonas plockade ännu mer hjortron som fick ligga på vänt på vedspisen. Älskar hjortronsylt på bär som aldrig varit frysta. Då slipper man den lite bittra tonen om annars tillkommer. Nästa år ska jag ha med mig burkar och allt som behövs för att kunna koka sylten på en gång och slippa mellansteget i frysen.

Det har varit ovanligt lite mygg vilket känns som en välsignelse. En kväll grillade vi korv och fläsk.

Viktig tradition. Jag var ansvarig för själva grillandet.

Barnen för ätandet. I ut-och-invända tröjor och bak-och-framvända byxor.

Ratigt och mysigt på samma gång. I stugan går man omkring som gud skapade en och att man blir impregnerad i grillrök gör ingen skillnad. Bertil täljde grillpinnarna.

Anna skar upp fläsket till alla hungriga barn. Här är klockan omkring tio på kvällen – och solen står fortfarande högt på himlen.

Sedan barnen somnat (alldeles för sent som vanligt) satt vi uppe och surrade till tre på natten. Jag, Anna, min moster Mia och min kusin Jonas.

En dag fyllde Folke år. Hans riktiga födelsedag alltså. Vi sjöng enligt hans eget önskemål varianten

”Happy birthday to you, no body likes you. You look like an animal, go back to the zoo”

Fast bara sedan jag insisterat på att först sjunga den vanliga sången.

Peppade barn!

En eftermiddag traskade Anna hem till en granne och köpte grönsaker. Så fina odlingar och roligt med närproducerat. Det är minsann inte så enkelt att odla så här långt upp i landet. En extremt kort odlingssäsong blir det ju när det är risk för nattfrost fram till mitten av juni och sedan från mitten av augusti igen.

En korg full med grönt packades upp och förvandlades till diverse sallader.

Själv gjorde jag palt med assistans av småbarnen. I stugan lagar jag alltid mormors paradrätter. Den här vistelsen blev det förutom palt också köttsoppa med klimp, minestronesoppa, tjockpannkaka med hjortronsylt, samt köttbullar med kryddpeppar och potatis. Jag har lagat all mat och Anna och moster och kusin har skött disken. Bertil ville tjäna extra pengar så han har klippt gräs och diskat en hel del han också. Här är det handdisk som gäller.

En dag åkte vi ut med grannfamiljen på deras fina flotte. Till mitten av sjön där vi hoppade bomben och skrämde slag på gäddorna.

Till kvällen gjorde Jonas eld i bastun

Så att vi kunde gå ner och basta och svalka oss.

Och sedan kom den vackra kvällsskymningen

Och jag gick runt gården och njöt av alla vackra vyer. Här uppe blommar sommarblommorna ända fram till frosten.

Ja här har vi vårt lilla paradis på jorden.

Världens finaste plats!

Där barnen springer mellan gårdarna och härjar. Det krigas med hemgjorda vapen och barnen ror, plockar bär och fiskar. Spelar rollspel i en friggebod och klättrar på vedbodtaken som en skock apor.

Det härliga med att vara i stugan är att ungarna bara drar runt i en stor flock. De har ju jämnåriga vänner i stugorna – och här i byn är vi ju faktiskt släkt allihopa (om än lite avlägset). Och barnen har verkligen funnit varandra! Inte anade jag att det skulle bli som mest socialt på den mest avlägsna och glebefolkade platsen.

Så tacksam för att solen visade sig till slut och för att jag fick vara med släkten och umgås intensivt under nästan två veckor. Hinna prata om annat än det man pratar om till vardags – hinna uppleva saker ihop.

Tror mormor och morfar skulle bli väldigt glada och belåtna om de såg hur gården de gett så mycket kärlek nu bubblar av liv och rörelse. Och hur den får sina små förbättringar för att kunna hålla i hundra år till! Som ett nytt plåttak och ett städat garage.

Igår åkte vi hem igen – men kommer nog tillbaka om några veckor. Och inte minst i höst när vi planerar vår årliga fiskevecka!

Då ska vi lägga ut nät och röka abborre och sik. Renovera farstubron, fixa vinterveden och plocka lingon. Och då hänger min farsa med förstås.

Tackochej och sorry för jordens längsta inlägg. Finns säkert fjorton stavfel också men de orkar jag inte korrläsa ikväll. Ni får stå ut till imorgon.

Jag har känt mig lite jagad hela sommaren. Som att tempot varit för högt. Jag har stannat några dagar för kort på varje ställe jag besökt – tvingad att resa vidare för att det ska klaffa med nästa destination. Så många viljor, önskemål och tidsscheman att ta hänsyn till för att kunna träffa släkten.

Varje sommar gör jag och Anna en egen resa till stugan med barnen. Våra män är bannlysta – det här är vår egentid! Jag betraktar det som något av en höjdpunkt på sommaren och hela året längtar jag hett. Egentligen skulle vi bara ha stannat en vecka och åkt hem i onsdags, samtidigt som min systers familj. Men sedan tog jag mitt förnuft till fånga. Vad har jag bråttom hem till? Jakob jobbar ju ändå hela veckan. Jag sköt upp hemresan till torsdagen.

Och sedan till fredagen, till lördagen och därefter söndagen. Barnen har ju så roligt här och jag känner mig så ledig. Ledig men inte rastlös. Att ha ett eget hushåll så att jag får laga min egen mat och sköta mina vanliga bestyr gör verkligen att jag kan stanna längre. Det är helt enkelt sånt som jag börjar längta efter när jag är gäst. Jag VILL laga mat jag själv bestämt, hänga min egen tvätt och möblera om i vardagsrummet om jag känner för det.

Efter tolv dagar i stugan har jag verkligen landat. Plötsligt tog det slut på datum att anpassa mig till. Jag har kunnat vara precis så spontan som jag längtar efter och stannat kvar längre bara för att jag fått feeling.

Imorgon åker vi dock hem igen och det känns bra. Den jagade känslan har försvunnit.

Jag och Anna städar ur alkoven i vårt sommarhus. Ska förvandla den från sängklädesförvaring till ett extra sovrum så att vi ryms fler. Jag blir stående med den tjocka traven tidningar från när mormor levde. Allers, Svensk Damtidning, Hemmets Journal och Damernas värld. De har tretton år på nacken. Ska vi slänga allt det här?

Ja, vad ska vi med tretton år gamla tidningar till? Som berättar om att Christer Sjögren ska vara med i Vem tror du att du är och att president Obama besökt kungen och drottningen på slottet.

Samtidigt tänker jag på mina Allers från 1941 och hur spännande det är att bläddra i dem nu och försöka förstå sig på en annan tid. När man virkade sina julklappar, gjorde kaffe på surr och kämpade för att få ihop till ett julbord i ransonseringstider. Även om en tidning från 2010 inte verkar så upphetsande nu – så kan man ju kanske stå ut med den i sisådär trettio år för att den ska bli intressant igen.

Anna lägger upp en bild från mormors kök på sin instagram. Köksinredning från åttiotalet och kakel av en sort som folk river ut i parti och minut. Men vi har inte tänkt göra det – vi älskar det här köket. Det är ju det som är vår barndomsdröm. Någon skriver i en kommentar

-De där miljöerna är utrotningshotade

Och det är verkligen sant. De här miljöerna finns snart inte mer och det är väl ingen som bryr sig om det heller. Men om inte någon människa – vid något tillfälle – bestämt att allmogeskåpet skulle sparas istället för att eldas upp, att stringhyllan fick hänga kvar istället för att skickas till tippen. Och att det omoderna porslinet med guldkant visst kunde vara värt att spara – trots att det inte mötte förväntningarna på att kunna diskas i maskin. Då skulle det ju inte finnas några allmogeskåp i mitt hem, inga stringhyllor och inget guldkantat porslin. Jag hade aldrig hittat igen det på loppis, eller ärvt det av släktingar. Vad tragiskt det vore!

Någon måste orka hålla kvar. Spara. Invänta att saker blir intressanta igen. Förr gjorde man det lika mycket av nöd som av lust. Man hade inte råd till annat. Idag har vi råd att renovera och byta ut och i den hetsen är det inte bara det gamla och fina som försvinner. Utan också det som med tiden kommer upplevas som gammalt och fint, men som just nu mest är fult.

I mormor och morfars hus, som nu är vår sommarstuga, finns flera gamla möbler. Dels vackra gamla möbler, dels ganska fula sjuttiotalsmöbler. Som inte är sjuttiotal på ”rätt sätt” men som jag förbarmat mig över ändå. Här får de en fristad. Vi vill att det ska se ut som det alltid har gjort och då finns utrymme för ett omodernt sjuttiotalsskåp med guldknopppar och fejkmahogny. Det är okej. Snart har vi gått varvet runt och det är fint igen.

Jag och Anna enas till slut om att alla gamla tidningar knappast kan vara kvar. Vi har inte plats. Men ett exemplar av varje titel lägger vi i en trave i en kommod. Och tänker att det är en gåva till våra kommande barnbarn. Att bläddra i och läsa om hur det faktiskt var på mormors tid.

Jag är i stugan sedan en dryg vecka tillbaka. Och det som händer i stugan är att jag känner mig ledig som aldrig annars, plus att täckningen är i princip obefintlig. Dessutom har jag varit här med min och syrrans barn vilket gör att dagarna är så fulla med umgänge, ungar och stök att jag knappt hinner med någonting annat.

Så jag har inte bloggat på en hel vecka. Extremt sällsynt. Inte ens när jag födde Ulf hade jag så långt uppehåll från bloggen. Sist det hände var sommaren 2018 när ett datorhaveri, camping på Öland och min systers bröllop sammanstrålade. Att inte blogga känns konstigt, tomt och vilsamt.

Men jag kommer liksom inte ihåg att ta fram datorn här. Och mobilen ligger kvar på nattygsbordet hela dagen, precis som den borde göra när jag är ledig. Jag hinner inte heller läsa bok ordentligt, för på kvällarna somnar jag direkt efter att ha nattsuddat med min syrra, moster och min kusin som också är här. Ingen kväll har jag somnat innan ett, men flera kvällar har vi suttit uppe till tretiden på natten och pratat.

Det är semester det! Men nu har min syster och hennes barn åkt hem så nu är vi några färre på plats. Och följaktligen har jag hittat en lucka i tiden, så att jag kan öppna datorn och skriva

-Hej, jag är snart tillbaka igen. Ska bara njuta färdigt först!

I måndags hade vi kalas för Folke som fyller nio. En vecka för tidigt men det var ända sättet att kunna fira med så många släktingar som möjligt närvarande. Ständigt detta sommarpusslande.

Vi dukade upp allt möjligt gott. Scones, jordgubbar och Bondmoran-osten jag köpt i Borås och sparat. Och självklart födelsedagsflaggan som ska stå på bordet vid varje festlig tidpunkt.

Till frukosten kom farsan och min systers svärföräldrar ut och hälsade på. Folke fick två presenter som han kunde ha på sig under dagen (färgglada skor och en fin blå skjorta). Kastade av sig kläderna vid matbordet och bytte om.

Sedan var det dags att ta itu med kalasförberedelserna. Ballonggirlangerna skulle hängas upp. Ungarna hade fått i uppdrag att blåsa två hela påsar. Anna hade strukit spetsdukar i parti och minut och jag länsade trädgården på sittgrupper att möblera med.

Bjöd på sju sorters kakor – bland annat brysselkex, kaffekyssar, hallongrottor och vinbärsmazariner. Samt två sorters tårtor. Chokladbollstårta till jubilaren som inte äter grädde, inte gillar marsipan, inte är förtjust i maräng och generellt sett är rätt svårbjudd när det gäller fika.

Anna var ett annat slags fikabröd, i en riktig åttiotalsbakelse till klänning.

Och jag var veckans kex.

Jag gör alltid samma sorts gräddtårta som mamma lärt mig. Sockerkaksbottnar och ett lager mosad banan med vispad grädde och ett annat lager med mosade bär och vispad grädde. Sedan grädde ovanpå. Enkelt och gott.

Jubilaren klättrade upp i trädet när vi skulle sjunga för honom. Han vrålade högt

-Jag är kuuuuungen!

Men sedan kom en geting och gjorde livet surt för kingen så då fick Bertil rycka ut och rädda sin paniskt rädda lillebror. Han slänga sig upp i kronan och skrämde bort getingen.

Sedan var det dags att fika.

Vi serverade varmkorv genom luckan i fönstret. Skeptiskt födelsedagsbarn tog upp beställningar.

Och langade varmkorvar för glatta livet.

Så härligt att ses även om hotet om regn hängde tungt i luften.

Vi skyndade oss att fika för att hinna innan regnet slog till igen.

Och mycket riktigt. Precis när vi börjat kom skurar. Och vi flydde och tog skydd under verandataket. Och medan vi väntade på uppehåll sjöng ikapp till barnens favoriter Sigge Fürst, Povel Ramel och Siw Malmquist som dånade ut från köket. Min spellista ”Sommar på svenska” som gått varm för andra i sommaren i rad och barnen kan alla texter. Regnet det bara öser ner, Bullfest och Far, jag kan inte få upp min kokosnöt. Man har inte roligare än man gör sig!

När Bertil fyllde år i vintras och inte visste vad han önskade sig sa jag

– Du önskar dig inte biljetter till någon konsert eller så?

Bertil tittade upprört på mig och röt

-Men Povel Ramel är ju död?!

End of discussion.

100 procent svensk sommar.

Till paketöppningen fick vi gå in. Tjugo personer trängde ihop sig i vardagsrummet.

Folke fick en teddybjörn som kusinerna köpt till honom så nu har alla tre barn varsin stor nallebjörn. Ulf har fått sin från farmor och Bertil har ärvt sin från mig och den heter Lilla Stornalle. Och på kvällen när vi skulle sova sa Folke att hans björn skulle heta Stubbe.

-Vad heter din björn då Ulf?

-Min björn heter Stubbe.

Folke ilsknade genast till.

-Men din björn kan ju inte heta precis samma sak som min!

Ulf tänkte efter en lång stund och sedan sa han

-Min björn heter Nedhugget Träd.

Stubbe, Nedhugget Träd och Lilla Stornalle. Vilket rövgäng.

Anna hjälpte till med att ta rätt på allt paketpapper och i det stora paketet var det en SUP. Fast den var till hela familjen egentligen. Har önskat en i flera år.

Lego och en Minecrafttröja blev det också och i vanlig ordning började Folke bygga på en gång och hade inte tid för särskilt mycket mer kalas.

Snart kom de riktigt ruskiga skurarna också.

Det fullkomligt vräkte ner över trädgården

Och vi fick söka skydd på bron

Förutom några dårar som överlyckliga sprang ut och lekte

Minns hur roligt det var när jag som liten tog på mig baddräkt och sprang ut på kvarteret och hoppade i vattenpölar. Tror att det agerandet i vuxen ålder skulle kunna ha en väldigt positiv effekt på min inställning till nederbörd. Kanske måste testa det?

När det så småningom solade upp gick vi ut och körde en kubb-match.

Tjugo personer som alla var anmärkningsvärt inkompetenta på att träffa någonting annat än sina medspelare i skenbenen.

Det blev en lång och utdragen match, med väldigt gott humör.

Och därefter lekte vi Femton och nedåt medan gräddtårtan vispades runt i magen av allt springande.

Två trötta färdigkalasade systrar

Och ganska så utfestade barn.

Och det var den födelsedagen i bilder, det. Puh, så skönt att det blev av och till på köpet blev så bra.

Så kom då min syster med familj och hälsade på. Alltid lite av en höjdpunkt på sommaren. Alltid så mycket jag vill visa upp. ”Kolla växthuset! Kolla gurkorna! Har du sett hur fint brandliljan från farmor blommar? Här har jag tänkt möblera om men vet inte hur – vad tycker du? Visst är det gott att dricka ur de blå kopparna…”

Jag och Anna är likadana när vi besöker varandra och ingen berömmer så vänligt och uppmärksamt alla förändringar och förbättringar som min storasyster. Och så säger hon de välsignade orden ”Du har ju så lite grejer! Det känns så undanplockat och städat överallt” och då vet jag att det är mitt klartecken till att få handla mer på loppis!

Jag tvättade färskpotatis Per Morberg-style. Med högtryckstvätten, dvs.

Sedan gick jag ut i växthuset och skördade grönsaker

Lykke följde med mig.

Barnen spillde lite frön när de hjälpte till att så i våras – och det växer så det knakar. OVANPÅ markduken. Egentligen borde man ju bara odla sånt som växer så här kraftigt trots att man planterat av misstag. Så belönande för självförtroendet.

Eftermiddagsljuset i vår trädgård

Snabbt hopplockad bukett

Och medan vi förberedde middagen…

Satt barnen och skissade på sina karaktärer till rollspelet samt scenariot som Bertil ska leda oss in i.

Vi dukade på grusplanen

Och barnen dansade och tramsade

Men sedan kändes det för skuggigt och då dukade vi om på gräsmattan istället. Äta middag i morgonrock – det är sommar det.

Vi grillade spetskål, färsk korv och DET GODASTE KÖTTET på ben från The fat cow.

Mums mums i kvällssolen

Och Essa fick en och annan bit från bordet.

Och till efterrätt en stor skål med jordgubbar, precis plockade från landet.

Vi har satt upp vår slack line igen och barnen övade balansgång. Uffe fick lite hjälp på traven.

Sedan kastades det bollar i skymningen.

Innan barnen bytte om till pyjamas och försvann ut till tältet

För att sova fem kusiner som packade sillar.

Uffe somnade ovaggad omgiven av gosedjuren

Vi dukade upp till oss vuxna på verandan

Jakob gjorde någon slags basilikadrink

Och sedan satt vi där och surrade resten av kvällen.

En efter en steg barnen upp

Hungriga som vargar

Syrligt, spritsigt Fjällfil med färska bär.

Efter frukosten stack papporna och storbarnen iväg för att bestiga ett berg. Jag och Anna var hemma med Lykke och Ulf istället.

Vi tog en nättare promenad för att plocka älgört och göra saft.

Precis lagom långt för oss

Och för balanscykeln

När vi kom in igen kokade jag te och gjorde iordning lite eftermiddagsfika.

Barnen fick provsmaka kakorna inför kalaset dagen därpå. Och jag och Anna konstaterade att vi numera – helt oironiskt – är två praktexemplar till tanter på semestern. Det enda jag vill är att koka saft, baka kakor, duka med finporslin, läsa böcker och lösa korsord.

Och Anna vill bara handarbeta. Reser alltid med sin påse full av virkgarn, nålar, fransar, bollar och diverse pysselprojekt hemifrån.

Nu var det bland annat ett par skor som skulle piffas.

Så sitter vi på varsin sida av rummet, i kökssoffa och fåtölj. En med handarbete och den andra med korsord. Och mår så jävla bra.

På kvällen kröp barnen upp i soffan och halvslumrade framför en film. Sedan gick alla barn och sov

Och vi vuxna satt uppe och handarbetade alldeles för sent, innan vi stupade i säng.

Och det var de första dagarna av besöket. Ledsen om det mest blir sådana här inlägg nu för tiden. Hjärnkapaciteten räcker inte till så mycket mer än att referera min vardag. Ber att få återkomma med mer tänkvärda inlägg en regnig osocial dag när jag bara varit hemma och kurat i lugn och ro.

Sedan vi kom hem från Gammor har det varit fullt ös, fast av det trevligare slaget. Jag har till exempel haft massor att ta igen i trädgården. Ogräsrensning, grästrimning, jordgubbsplockning.

Landet bara fortsätter att ge.

En kväll var vi bjudna på middag hemma hos Albin. Jag hade min loppade röda kjol och förra årets reablus från Zara

*Med bestämda steg mot kaninburen*

Mest peppad av alla var ändå Essa!

Vi borde skaffa kaniner för hennes mentala stimulans. Eller en katt. Hon vallar alla smådjur och hon låg framför buren och tittade fokuserat på kaninerna nästan hela kvällen. Som helt oberörda fortsätta tugga maskrosblad. Essa älskar verkligen smådjur men kärleken och intresset är sällan särskilt besvarat.

Så trevligt att bli bjuden på middag helt apropå ingenting alls.

Albin hade gjort en otroligt god laxsallad med färskpotatis och allehanda grönt från landet.

Det åts med god aptit

Och pekades finger

Sedan satt vi uppe och pratade om allt möjligt.

Och försökte samtidigt finta ungarnas önskemål om än det ena, än det andra och sedan det tredje som var att hjälpa dem att tillverka tygmasker.

Väl hemma igen gick jag runt och vattnade och gjorde fint i trädgården. Så vilsamt att gå en sväng innan man ska sova.

Trots att jag inte gett min trädgård mycket kärlek denna sommar så tycker jag att den belönar mig rikligt.

Morgonen därpå åkte vi in till stan. Bland annat behövde vi fixa pass.

Det gick snabbt och sedan stannade vi till och lekte på Hedlundaparken.

Hela grabbhögen och jag.

Det klättrades och klängdes

Och efteråt åkte vi hem till morfar där kusinerna befann sig. Så att det kunde klättras och klängas lite mer.

Barnen vittjade morfars klädvind och storbarnen drog på sig sin mormors gamla sjuttiotalsblusar. Ulf hittade en tröja som Anna gjort i tonåren, med texten SKEPTISK skriven över hela magen. Passade honom som hand i handsken.

Vi har passat på och firat pappas och syrrans födelsedag också. Jag och Anna svängde ihop en somrig buffé och bjöd in min moster och kusin. Plus att min systers svärföräldrar kom upp från Malmö för att hälsa på min pappa några dagar. Så det var fullt hus!

Anna gjorde någon slags aprikos-bellinis.

Och Folke var finklädd med blommor i håret och diverse smycken ur Annas gamla gömmor.

Det är mysigt på pappas baksida. Särskilt i den skönaste hammock som världen skådat. Tillbringade nog 50% av mina somrar i den. Läsandes en bok.

Jag bar min några år gamla Otherstories-klänning, som jag burit väldigt lite eftersom jag inte vill få fula fettfläckar på den. Och nu fick jag fula fettfläckar på den. Galltvål nästa!

Till dessert blev det pavlova. Sedan hakade Annas familj på hem till oss och då blev det ett jädra hålligång i några dagar. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.