Kategori: Claras vardag

Vi har varit fem dagar hos Jakobs mormor – som vi alltid är den här tiden i juli. Där var det fullt hus! Och Bertil insisterade på att det skulle lekas Knutgubbe

så vi traskade iväg…

Till församlingsgården. Med föredömligt många knutar.

Det blev ett fasligt springande

Varv på varv i värmen

Tills vi inte tyade mer och gick hem igen.

Och drömde om andra fortskaffningsmedel.

Jakob hade med sig tältet så han och barnen sov ute på gräsmattan.

Där det även spelades schack.

Och ett spel som overkligt nog går under namnet Banka Bäver.

Många dopp per dag har det blivit.

Fast det blåst så det stundtals gått vita gäss på sjön.

Och har det inte gått av sig själv…

kan man ju alltid skapa gässen och vågorna tillsammans

Eventuellt den bästa badsjö jag vet.

Det har provsuttits älgtorn

Och för första gången någonsin ätits hämtpizza. Eftersom affären i byn köpt in en pizzaugn.

Overkligt att äta pizza på verandan!

Vi har tagit våra kvällsdopp på en del mer otillgängliga ställen

Som krävt promenad över stock och sten

Ulf fick stanna hemma men storbarnen fick haka på…

Jakob och mig

Ner till vattnet.

Och sedan när vi kom hem igen fick jag dra på mig en tjocktröja och dricka mitt te vid den här utsikten.

Nästa morgon – promenad till badet igen. Den här gången genom byn och inte genande över åkrarna.

Fin stuga på sommaren. Och på vintern

På sommaren använder man sig av appostlahästarna för att komma ner.

Till skillnad från på julafton.

Hejhej till kossera, kossera, kooossera

Fridfullt betande och sannolikt helt ovetande om den fina utsikten de har från hagen.

Fler bad vid aningens mer stilla vatten.

Vi har firat födelsedagar också. Jakobs storasyster fyllde år.

Och vi kom och sjöng med paket på sängen och det var väldigt spännade för fler än födelsedgsbarnet, kan jag säga.

I hängmattan med den här utsikten har jag legat och läst och halvslumrat många timmar.

Någon som inte vilat mycket däremot (och var helt slut när hon kom hem) var Essa. Jobbigt att hålla koll på en hel släkt och försöka valla ihop dem. Och dessutom träffa kattungen Lea för första gången. Nästan mer spännande än man klarar av.

Kalas har vi också haft och Elsa var nog kalasfinast av alla i sin färgglada klänning som absolut kunnat passa i Pridetåget.

Avslutar helt apart med en bild på en otroligt god potatispaj från kalasmiddagen. Innan jag nu skyndar mig upp ur sängen för att fixa frukost till hela kusinhögen som kommer inramlandes från en natt i tältet. Hej så länge.

Oskuldens tid – Edith Wharton

I juni hann jag med en enda bok. Men vilken bok sedan! Gav mig i kast med den amerikanska klassikern från 1920, som gav författaren Edith Wharton Pulizerpriset. Oskuldens tid anses vara en av de stora amerikanska klassikerna – men trots det kände jag inte till Wharton sedan tidigare. Skandal!

Oskuldens tid skildrar ett triangeldrama i New York-societeten under sent 1870-tal. Den hederliga advokaten Newland Archer är redan förlovad med May Welland när hennes kusin grevinnan Ellen Olenska återvänder från Europa. Där har hon levt ett år på flykt från sin tyranniske greve – och hemma igen i den amerikanska societeten skapar Ellen skandal. Hon är djärv, självständig och fritänkande. Och blotta uppenbarelsen får släktingar och vänner att förfasa sig. Newland själv upprörs också först av grevinnan. Men i takt med att deras vänskap fördjupas, förvandlas hon i hans ögon. Och bredvid den världsvana och erfarna grevinnan framstår May som allt mer blek och intetsägande. Newland slits mellan det trygga livet han och May har stakat ut tillsammans – och drömmen om att leva med en kvinna som är honom intellektuellt jämnbördig. Som har tänkt, känt och upplevt saker på riktig.

Oskuldens tid är både humoristisk och emotionellt drabbande. Jag läser hungrigt vidare för att få se hur det går för de älskande två. Och att det är en kvinnlig författare som strider för kvinnan sak, det märks. För Newlands kärlek till Ellen lyfter fram ett nytt sorts kvinnoideal. Där kvinnan som en komplex och flerdimensionell varelse framställs som den mest intressanta. Det är underbar, uppslukande läsning som genast fått mig att leta efter fler av Whartons titlar. Tyvärr verkar inte mycket vara översatt till svenska, så jag får nog övergå till engelska istället.

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari

Vad jag läste i mars

Vad jag läste i april

Vad jag läste i maj

Ända sedan jag kom hem från Borås har jag farit runt och fixat och hållit på, för att komma ikapp mig själv. Känns som att jag behövt det efter den här våren. Hängt om tavlor, möblerat, fejat och donat och gjort hemtrevligt. Har bott i min loppade klänning som hänger så skönt och luftigt på kroppen och låter den andas. Påminner om ett förkläde min farmor Beda brukade ha på sig. Därför älskar jag det lite extra.

En halvmulen dag påbörjade jag baket till Folkes kalas

Konsulterade mina husbiblar för lämpliga recept.

Och tog sedan lådcykeln till affären för att proviantera.

Sedan bakades det pizzabullar (ej till kalaset utan som mellanmål för barnen när de åker och badar) och därefter mormors kalljästa bullar.

Med en fyllning av kardemumma och bittermandel.

De jäser bara en gång och går därför snabbare att baka.

Pojkarna ville vara med såklart.

Mäta ingredienser och sätta igång matberedaren.

Pussipuss

Bullarna blev himmelska.

Hallongrottorna, kaffekyssarna och brysselkexen likaså.

På fredagen åkte jag till Lappis med Stina.

Det stora tältet var fullt med folk. Gamla och unga och jag fick så många minnen från tonårssomrar som spenderats här.

Hem körde vi efter ett nattmöte där jag snörvlat ljudligt och fått förbön. Somnade halv tre.

Har donat på en del i mitt växthus. Och jag som tycker att jag knappt hunnit något i vår och inte alls skött mina odlingar, känner stor glädje när jag ser hur det bara sprutar tomater, gurka och massa annat grönt här inne. Det var (nästan) värt att få värmeslag för att hinna skola om allihop innan jag reste bort.

Ulf skulle gå ut och skörda sig en liten gurka – men tog istället en chili och tuggade i sig med glatt humör. Sedan blev det storgråt i en halvtimme, stackarn.

Har precis gjort slut på fjolårets jordgubbar – perfekt när skörden av årets börjar sätta fart. Skulle egentligen behöva förlänga landet med två rader och ta rätt på utlöpare för att föryngra plantorna. Snart är det så gammalt att skörden börjar avta.

Bertil har haft vapenvård och slipat sin yxa och sina knivar, precis som Albin lärt honom.

Jag har planterat om blommor och gett ny jord och näring.

Och igår åt vi palt till middag. Julipalten den bästa är.

Med mjölk, smör och hemkokt lingonsylt. I höst ska jag tvinga med mig storpojkarna upp i lingonbacken och plocka åtminstone 30 liter lingon. Förra hösten plockade vi för lite och har alltså behövt köpa bär under vårkanten. Ej okej.

Igår körde jag de hundra milen hem med barnen. Vaknade vid fyra på morgon och låg och vred mig till fem. Sedan steg jag upp, packade in ungarna och drog iväg. Hem kom vi vid niotiden på kvällen. Lite möra men vid gott mod. Älskar att jag kan köra långt själv – även med barnen! Det vande jag mig vid alla somrar som Jakob hade jordbruket och inte kunde följa med någonstans. Det är SÅ viktigt för mig att vara självständig. Att kunna köra vart jag vill, att jag vågar och att jag kan. Att jag tjänar egna pengar och har inre resurser att göra det jag föresatt mig. Tvåsamhet absolut – men inte på bekostnad av frihet och självständighet. Vilket verkligen hade kunnat bli resultatet av att bli ihop med sin tonårskärlek och sedan fortsätta hålla ihop. Jag har sett allt för många kvinnor som aldrig tror sig om att åka på egen semester, som inte får köpa en möbel utan att först övertyga mannen om dess riktighet och som behöver tigga sig till skjuts om de ska någonstans. Inte sällan av en halvsur gubbe som tycker att hon borde stanna hemma.

Jag har längtat så mycket efter Ulf när vi varit borta. Men tror ni han hade tid för mig? Nej, han kramade mig knappt. Däremot kastade han sig över brorsorna och ville inte släppa taget. Och inte tänkte han sova med mig heller – vilket jag ju hade förutsatt. Nej istället kröp han ner hos Folke och så låg de där och gosade med varandra. Fan vad fint!

Efter en natt när jag sovit som en gris har jag nu ägnat morgonen åt att packa ur bilen, sortera tvätt, packa upp alla loppisfynd (ska fota och visa för er!) och sedan tänkte jag möblera om vardagsrummet. UT med den stora antika mattan och in med somriga trasmattor och blommor i parti och minut. Upp med loppisfynd och ut med dova färger. Måste ta mitt hem i besittning efter en vecka ifrån det. Liksom lära känna alla vinklar och vrår på nytt.

I torsdags satte vi oss i en tidsmaskin och åkte till Vilda Västern. Närmare bestämt High Chaparral. För vad gör man inte för sina barns glädje och fröjd?

Direkt vi kom in på området möttes vi av ridande cowboys på världens finaste hästar. Vi skyndade oss att utrusta barnen med vapen eftersom vi förstod att skjutglädjen är den enda sanna glädjen. Och man måste ju kunna försvara sig!

Överallt på High Chaparall går det runt personal i tidstypiska kläder. Lucky Luke, Bröderna Dalton och diverse annat löst folk. Man kan råna alla i personalen på chokladmynt. Här ser ni en särskilt hotfull situation när ett oskyldigt bodbiträde blev överfallen av en skock ungar.

Miljön är tidstypisk och fin och många av besökarna – så väl vuxna som barn – är där i kostym! Särskilt många leksugna pappor i cowboyhatt syntes.

Folke köpte pistol, hölster och hatt för sin månadspeng.

Bertil köpte gevär och en jädra massa skott.

Sedan utbröt en vild jakt på kusinerna. Pangpang i varje vrå och skrik och skratt.

Djärva hopp från en bro och en efterföljande jakt genom vatten.

Det roliga med High Chaparall är att det är som världens största lekpark – där alla leker samma lek.

Barn som inte känner varandra börjar skugga, skjuta och råna varandra. Hoppa från hustaken i Buffalo City och gömma sig i fönstergluggarna för att överrumpla. Jag själv la mig i bakhåll och pepprade en salva i baken på mina systerdöttrar.

Roligt att hoppa på stenar och åka flotte också.

Och sikta på Bröderna Dalton som var på promenad.

Men bäst av allt var ändå tåget som vi löste biljett till, för att besöka Old Mexico.

Extremt spännande när tåget stannade för att hämta post

men istället kapades av rånare på jakt efter en guld.

In i vagnen stormade några brutala typer som ryade och stökade och hojtade åt oss hålla händerna högt i luften om vi ville leva till nästa dag. Jag var glad att jag lämnat vigselringen och alla smycken hemma – för rånaren tog med sig allt av värde. Mitt guldhylsade läppstift ville han turligt nog inte ha.

Barnen gjorde sitt bästa för att försvara lasten

Laddade för rejäla salvor och försökte överlista skurkarna. Bertil kröp ner och gömde sig under sätet och när den brutale rånaren gick förbi stack han upp sin gevärspipa mellan sitsarna och vrålade

-Upp med armarna, annars skjuter jag dig i röven! till stor muntration för både rånare och medpassagerare.

Vild skottlossning utbröt men tågpersonalen avgick med seger och rånarna låg döda längs spåret när vi tuffade vidare till Old Mexico.

Framme!

Väl där fick vi både träffa rara Åsnor. Och de som ville fick fäktas med Zorro i hans fäktningsskola.

Hästar klappades

och strider utkämpades

Lunchpaus

Glasspaus

Sen åkte vi hjulångare

Floden runt.

Och fräschade upp rodeokunskaperna.

Bertil kastade yxa och visade vart skåpet skulle stå. En naturbegåvning med så väl yxa, som kniv och pilbåge. Skulle passa bra i Buffalo City.

Vi kikade också på de fina Buffalos som låg och sov i solen och lärde oss mer om den amerikanska ursprungsbefolkningen.

Men när vi blev riktigt trötta tog vi paus och svalkade oss genom att vaska guld.

Svårt beroendeframkallande. Och när vi vaskat nog med guld fick vi smälta ner det och göra en guldpeng att ta med hem.

Min favoritplats var ändå Pangkakshuset – en timrad byggnad från Minnesota som svenska nybyggare en gång i tiden satte upp (om jag minns rätt). Så fin trädgård utanför.

Vi avslutade dagen med en riktigt vild föreställning där det sköts och exploderade. Där folk ramlade från tio meter höga hustak och hästarna skenade och stegrade.

När man är van vid Astrid Lindgrens Världs fina liveföreställningar känns föreställningarna här lite trista i jämförelse. Man satsar inte så mycket på storyn utan mer på skjutande och action. Men okejdå! Kul hade vi ändå, barnen gapskrattade sig igenom föreställningen och stuntsen var oerhört imponerande.

Men när vi åkte hem vid stängning konstaterade vi att det allra bästa med High Chaparall var frileken. Att springa runt i Buffalo City tillsammans med en massa skjutglada barn och peppra loss och bara leka. Det var toppen!

Vi var där en väldigt lugn dag då vi inte behövde stå i en enda kö – och det var förstås extra skönt. Bra att tänka på är att det mesta kostar i High Chaparall. Inträdet är inte så fasligt dyrt men vill man vaska guld och åka tåg så får man slanta upp ytterligare. Man kommer förstås billigare undan om man tar med egen matsäck istället för att köpa där – men glöm INTE att ta med vapen! Det är liksom halva grejen. Det säljs ganska prisvärda knallpulverpistoler på området – men skotten är dyra. Så köp gärna med dig hemifrån så kommer du billigare undan.

Fler fina besöksmål jag utforskat med barnen

Astrid Lindgrens värld

Astrid Lindgrens Näs

Norrbyskär

Skogsmuseet i Lycksele

Åsle tå

Ekehagens forntidsby

Funnys äventyr i Malmö

Ajtte i Jokkmokk

Museiietåget mellan Anten och Gräfsnäs

Senaste dagarna här i Borås har det regnat rejält. Lite mulet väder hindrar dock inte oss ifrån att bada! Vi traskar ner till sjön i alla fall.

Jag invigde min nya badrock som Annas kompis Ellinor designat. Hon gör badrockar av loppade handdukar som hon kombinerar och syr om på ett underbart sätt. ÄLSKAR den här! Frottémorgonrockar är ju det härligaste – och stor bonus för använd frotté som faktiskt suger åt sig vatten istället för att ligga som en blöt kladdig filt utanpå kroppen.

Kommer vårda ömt!

Som GB Big Pac i tresmak. Så smarriga färger!

Anna hade på sig en jacka som Ellinor sytt av ett gammalt påslakan. Egentligen en pyjamasjacka – men alldeles för fin för att bara ha på sig inom hemmets fyra väggar.

Himlen såg hotfull ut men vi badade av hjärtans lust och övade oss på att gränsla en stor badboll i vattnet. Guld-content om jag haft en TikTok.

Fina färger på båtbryggan.

Efter badet bollade vi med den stora badbollen och sulade den i ansiktet på varandra. Hurra vad roligt.

Stora bollar överträffas endast av…

slagsmål med hemmagjorda svärd pimpade med washitejp.

Efter att ha lekt nonstop i snart en vecka börjar barnen bli både gyllenbruna och avmagrade. Långa lekpass tär på reserverna. Och om några veckor kommer kusinerna istället upp till oss – och då fortsätter leken. Hejdlöst!

Vaknade av mig själv imorse efter nio timmars nattsömn och tog med mig en kopp kaffe ut. Sedan satt jag bara och tomglodde över den spegelblanka sjön. Det var länge sedan jag kände mig lika ledig som i den stunden! Hela förmiddagen blev jag kvar i fåtöljen och läste samtidigt som det ena barnet efter det andra släntrade in i köket och gjorde sig frukost.

Först efter en sen lunch tog vi oss samman och gjorde en riktig utflykt. Packade badväskor och picknickkorgar och stack till sjön. Jag vältrad mig som en valross på filten och lovprisade lyckan i att ha stora simkunniga barn och äntligen få läsa bok på stranden. Anna låg bredvid och virkade och hade det lika bra hon.

Vi blev kvar till sju på kvällen – efter att vi badat oss till texturen på ett russin.

Kan absolt vänja mig vid semestrar som dessa. Det är rätt fett att ha stora barn.

Men imorgon väntar en utflykt till ett ställe jag aldrig besökt förut. Och där jag vet att det kan gå vilt till. Återkommer i frågan!

Det här inlägget skriver jag från sängen i min systers gästrum. Första morgonen! Igår tog jag nämligen de två äldsta barnen i familjen och körde de 96 milen mellan våra hus. Idag är jag lite mör men nöjd att det gick så bra. Jakob och Ulf är hemma och semestrar och tar hand om Essa eftersom vi inte fick någon hundvakt. Lite tråkigt men också ganska mysigt att göra något med bara Bertil och Folke.

Efter Gysinge brukar vi alltid ta en längre rast. Av en händelse hittade vi för några år sedan en underbar liten undanskymd badplats vid sjön Östa. Nu är det vårt smultronställe.

Så skönt att ta en rast på en strand när man ska köra långt. Sträcka ut ryggen på en filt, bada, simma och gymnastisera för att väcka liv i en stel kropp. Dagen innan vi åkte körde jag ett tungt träningspass så att jag skulle ha träningsvärk och tycka att stillasittandet kändes lyxigt och skönt. Det gjorde det. De första 65 milen.

Barnen kastade sig i vattnet på en gång.

Medan jag dukade fram matsäcken. Hade fyllt vår enorma Margretheskål med min barnvänliga pastasallad som både jag och barnen älskar. Jag åt tills jag storknade, badade tills jag var sval och sedan halvslumrade jag en stund på filten.

Vid midnatt kom vi äntligen fram till vår destination! Spyless på att åka bil och med en lätt sjösjuk känsla i kroppen. Men efter en god natts sömn känner jag mig nästan återställd. Nu ska vi äta frukost, skrota på i lugn och ro och senare ska jag och Anna sticka och träna ihop. För tänk att nu har vi så stora barn att vi kan göra något eget ibland. Mäktigt!

Högtidsstunden när jag gick i högstadiet och precis fått sommarlov: att cykla till Ålidhemsbiblioteket och strosa runt där precis hur länge som helst. Bläddra mellan böckerna, fingra på allt och fundera. Vad ska jag läsa i sommar? Vilken värld ska öppna sig för mig?

Sedan vingligt cykla hem igen med en bokpåse på varje sida styret och en ännu tyngre på pakethållaren. Packa upp påsarna på skrivbordet och veta att jag har all tid i världen för att läsa. Och att jag i slutet av sommaren kommer ha upplevt så mycket jag ännu inte ens kan föreställa mig.

Ungefär samma känsla hade jag i tisdags när jag arbetade sista dagen i stan innan semestern. Avslutade med att gå förbi stadsbiblioteket och utan brådska fylla en stor kasse med böcker jag kanske – eller kanske inte – kommer att läsa i sommar. Det gäller ju att ha en bruttolista att välja ifrån. På den finns bland annat Samlade verk av Lydia Sandgren, Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall, Morgonstjärnan av Knausgård, Ett rum med utsikt och Howards End av E.M Forrester. Samt Förmöget folk och I bojor av John Galsworthy. De flesta tips från er som läser min blogg. Ser fram emot att hugga in!

Vad planerar du att läsa i sommar?

I veckan gick jag och Erica ut för att fira. Fira ännu ett fint arbetsår ihop. Erica har nu jobbat i sju år som min bloggredaktör – men egentligen har jobbat ihop på olika sätt ända sedan 2009. Vi tog en selfie i fasaden.

Varma sommarkvällar älskar jag Umeå. Älvspromenaden med allt som händer där. Det unga paret som håller handen, skateboardåkaren som långsamt rullar fram. Ettåringen som tultar vid sina föräldrar, tonårsgängen som drar runt och pappan och sonen som fiskar metallskrot med en stark magnet. Och alla äldre som klätt sig i finskjorta och strosar runt för att titta på folk. Och tänk att när jag växte upp så var den här ytan mest parkeringar och undanskymd park. Nu är älven närvarande och levande!

Men vi firade inte bara att arbetsåret är slut – utan också att boken strax går till tryck. Erica som varit min redaktör och mitt bollplank och min hejarklack. Bästa man kan tänka sig! Ibland ryser jag när jag tänker på vad som hänt om jag tackat nej till den där första intervjun som Erica gjorde med mig. Om vi aldrig lärt känna varandra och hade börjat arbeta ihop. Så mycket av det bästa jag gjort har jag ju gjort med Erica!

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att höra Sommar i P1 med Hooja, som hon har producerat. Ska spara det och lyssna på med pojkarna på hemvägen från Borås.

Vi hoppade runt mellan olika barer och restauranger. Pratade sju stugor fulla.

Gillar Ericas stil. Alltid eyeliner och stort hår. Här också i blommig byxdress, fotsida kimono med broderier samt ett par stora clips i öronen.

Själv bar jag fynd från förra sommaren. Knytblus i linne och en kort rosa jeanskjol.

Pose med drink.

Som snabbt urartade

På grund av olämpliga kommentarer från Erica.

Vid midnatt skildes vi åt och jag körde hem till Tvärålund igen. Glad över en kväll ihop med en riktigt fin kollega och vän.

Här kommer en midsommarhälsning. Regnet trummar mot plåttaket och jag kan inte sluta gäspa. Men jag tänkte ändå sticka in med en uppdatering. Kanske ligger någon fler än mig vaken på en av årets ljusaste nätter?

Vårt egentliga midsommarfirande med kompisar ställde vi in eftersom jag fortfarande inte känner mig återställd efter värmeslaget. Tror eventuellt att jag också har någon förkylning i kroppen som spökar. Som tur är för oss ville farmor gärna fira med oss i alla fall, så det blev festligt.

Jakob hade handlat till midsommar och jag började förmiddagen med att laga mat. I papiljotter. Älskar när jag får laga mat i lugn och ro och göra extra fint och mysigt.

Sigge Fürst ekade i högtalarna och särskilt Filosofisk Dixieland gick på repeat. Den känner någon kanske igen som signaturmelodin i mitt och Ericas radioprogram Husmorsskolan i P1. (Först otroligt utskällt och sedan väldigt älskat).

Men nu ska jag inte tom-prata mer om husmödrar utan faktiskt visa på en husmors framfart i verkligheten. Jag skrubbade färskpotatis och ansade sparris i en faslig fart.

Gjorde en sillröra med lite majonnäs, creme fraiche, citronskal, citronsaft, gräslök, salt och peppar. Gott!

Ulf ville gärna äta av allt jag tillagade. Han gillar överlag att sitta på köksbänken när jag arbetar.

Men sedan satte farmor och barnen satte igång med att ordna en majstång. De plockade blommor och hämtade ris. Den här bilden tog Folke av sin lillebror och farmor. Visst är han duktig? Man ser ju också att det ska vara barn som fotar barn – för då hamnar kameran på rätt nivå för att dokumentera deras eget perspektiv.

Bertil som lärt sig surra ordentligt i scouterna gjorde en stabil konstruktion.

Annat man kan få se när man kikar ut genom köksfönstret.

Dock är det lite mindre läskigt nu än när han var 18 månader och gjorde samma sak.

Efter en hel natt av regn kändes världen frisk och ny.

Här är resultatet av de uttagna papiljotterna. Klädinspirationen var klen så jag drog på mig en gammal favoritklänning ur garderoben. Älskar den här modellen så mycket. Skulle vilja ta ut mönstret och sy upp den i fler varianter.

Faller så fint – men färgen funkar bäst sommartid. På vintern ser jag sjösjuk ut.

Bar den mycket när jag hade Folke i magen för nio år sedan.

Plockade in ett fång med syren, Louis Bugnet-rosor, dahlior, kanelrosor och snöbollsblommor att pryda buffébordet med.

Och dukade upp vår lilla buffe på köksön. Prydde den också med en loppad majstång jag fått av min syster.

Sill, gravlax, sparris och ägg fyllda med olika sorters röror.

Prinskorvar till barnen, färskpotatis, tunnbröd, baguette och en god ost. Och det var hela vår midsommarbuffé.

Vi åt på verandan

Och av allting gott så älskar jag nog ändå fyllda ägghalvor allra mest.

Finpojkarna

Efter maten bjöd jag på sommartårta som jag dekorerat med rosenblad och jordgubbar. En vanlig sockerkaksbotten där första lagret består av mosad banan med vispgrädde. Andra laget består av mosade jordgubbar med vispgrädde. Sedan grädde och bär ovanpå. Klart!

Ulf sa något roligt.

Och Bertils gubbe var vackrast.

Efter maten spelade farmor spel med Ulf, Jakob gick ut för att fortsätta montera vårt nya tält på gården och barnen fick en stunds skärmtid. Själv gick jag upp och la mig i sängen och vilade. Det behövdes.

Mot kvällssidan började det regna.

Och det känns som en lättnad! Nederbörden är efterlängtad med tanke på torkan.

Ulf hittade en nyckelpiga. Eller snyckelpicka som Bertil trodde det hette när han var liten. Han trodde också att hotell hette botell. Och att hotellets balkong hette kalkong. Botellkalkången var en favoritplats han gärna lekte på.

Men nog pratat om det. Nu ska jag prata lite om att åskan hängde i luften.

Barnen spelade kortspel och jag tog fram lite fredagsmys och valde ut en film vi skulle se. Det bästa är att mamman i lugn och ro väljer ut en film i god tid innan filmkvällen. Så slipper man mycket gråt, bråk och tandagnisslan.

Vi såg Den bästa sommaren som ju är helt UNDERBAR! Ligger på SVT Play några veckor till så passa på att se. Både för mys och inredningsinspiration.

Sedan blev det läggdags och eftersom Jakob hunnit få upp tältet och göra iordning där med bäddar och trasmattor på golvet så traskade pojkarna ut.

Självklart med vakthunden i hälarna och varsin bok under armen. Det blir ju aldrig mörkare än så här så det går utmärkt att läsa utan ficklampa. Folke läser just nu första delen i serien Amulett av Kazu Kibuishi och Bertil läser Uppdraget av Camilla Lagerqvist. Kan rekommendera båda böckerna!

Och nu ska jag själv lägga mig och läsa en stund innan jag somnar. Det blev en riktigt mysigt midsommar till slut. Trots att den inte blev som vi planerat.

Ikväll smattrar regnet mot plåttaket och luften känns frisk och syrerik. Barnen stack och badade i ösregnet och kom hem frusna, genomvåta och trötta. Och efter att de kvällsfikat tog jag fram en sommarlovsbok jag lånat hem för att läsa högt.

De fick hämta sina täcken och kuddar och krypa ner i vår säng. Essa ville såklart också vara med.

Ulf var vaken sent ikväll, men så har han ju precis fått sommarlov också. Som jag!

Ett väldigt stök innan alla hittat sin plats.

Jag lånade Elsie Johanssons Mormorsmysteriet på biblioteket. Minns att jag älskade den när jag gick i mellanstadiet. Lagom blandning mys och rys.

Blir så lycklig av att få introducera mina egna barndomsfavoriter för barnen och märka att de gillar samma sak. Sist vi var i stugan lyssnade vi klart på Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe – och den boken tyckte min äldsta son var den bästa han någonsin hört. Hoppas att också denna bok ska bli omtyckt. Jag läste femtio sidor för barnen ikväll – och de tiggde hela tiden om mer. Men sedan när jag läst färdigt fick jag bära över två sovande pojkar och en vaken till sina egna sängar. Får fortsätta en annan kväll.

Snart kör jag ner med storbarnen till Borås och måste tänka ut någon bra boklyssning för oss i bilen. Förra sommaren hann vi igenom ALLA Narniaböcker under resan dit och hem. Vi lyssnade också på Jorden runt på 80 dagar. Kom gärna med lite ljudboktips i den stilen, om du har några!

Jag tror att jag går på semester på torsdag. I vanliga fall brukar jag ha stenkoll på vilken dag det ska ske, för i vanliga fall räknar jag ner. Alltid helt slut efter att ha betat av inför semestern. Tusen samarbeten att få iväg och en miljard säckar att knyta ihop. Just innan jag ska bli ledig känner jag en våg av panik. Hur ska jag hinna och orka?

Men den här våren har varit annorlunda. Jag är inte utarbetad i desperat behov av semester utan mest lite kreativt matt efter att ha skapat väldigt mycket. Jag har arbetat hårt – men i mina egna projekt och inte i någon annans. Det är en spännande förändring. Med en svikande annonsmarknad har jag sett mina intäkter smälta ihop den här våren, men i samma takt också sett min kreativiteten blomma ut. Jag har äntligen gjort den bok jag gått och burit på i tio års tid. Det behövdes luft i schemat för att göra den. Visst hade jag kunnat skapa mig luft tidigare men det är svårt att tacka nej till säkra inkomster idag – till förmån för potentiella inkomster längre fram. Jag har inte vågat. Men nu när jag blivit tvungen har jag upptäckt hur bra det får mig att må.

Jag tycker verkligen att det är kul att jobba med annonsörer, för jag har ju haft förmånen att kunna plocka dem som russinen ur en kaka. Men den här våren har jag fått smak på att göra färre samarbeten. För att frigöra mer tid till mina böcker och alla andra projekt som jag drömmer om. Under de senaste fyra åren har jag nämligen gjort precis tvärtom. Och det har varit väldigt lukrativt men inte alltid så kreativt utmanande.

Jag kommer givetvis fortsätta att göra samarbeten. Men de får inte ta lika mycket utrymme som de gjort hittills. För om tre år fyller jag 40 och då känns det viktigt för mig att ha nått en ny verkshöjd i mitt skapande. Och för att komma dit måste jag utmana mig själv mer och göra svårare saker. Inte bara tacka ja till det som erbjuds mig, utan våga sträcka mig efter det jag verkligen vill ha.

Jag går på semester med ett lugn i kroppen och en förväntan inför allt som stundar i höst. Boklansering, tankar på ytterligare en bok jag vill skriva samt planer på ett projekt jag vill göra med Erica. Känns hoppfullt och roligt och alldeles lagom. Som att jag är på väg in i en kreativ och produktiv fas där jag ska skapa saker med ett bestående värde.

Men först: semester och vila.

Storbarnens sommarlov började med en rivstart på fredagen. Jag skulle in och träna och ha några jobbmöten men när jag lämnade på förskolan insåg jag att den var stängd för planeringsdag. Jahopp. Vad skulle jag göra nu? Avboka mina sista viktiga grejer inför sommarlovet? Nej, det gick inte. Som tur var kunde jag lämna Ulf hos morfar hela förmiddagen medan jag for runt och gjorde ärenden.

Sedan avrundade jag dagen tidigt och mötte barnen på dammen.

Med hem från badet tog barnen sin kompis Dahlia. Vi åt tacos på verandan

Min bästa grisröra

Jag hade på mig en klänning jag fyndat i Borås. På högskolan har modestudenterna nämligen en hörna med begagnade kläder liggande. Bara att prova och swisha om man hittar något man gillar. Anna högg den åt mig och den passade!

Femtio kronor för puffärm och skönt schvung i kjolen.

På huggkubben i vedförrådet hittade jag sedan barnens matteböcker. De ska huggas sönder med yxa och jag ser fram emot slutresultatet. Inställningen till gamla skolgrejer verkar ligga i släkten för när Jakob gick ut sexan gick han ner till ån och gjorde upp en stor brasa. Och sedan eldade han upp alla sina papper, böcker och teckningar.

Man får göra motstånd mot systemet på de sätt som bjuds.

Efter fredagsmyset kröp alla barn in i tältet och somnade. De sover här ute hela somrarna. Ofta gör Jakob och Essa det också.

Morgonen därpå åt vi en långsam frukost

Yrvakna barn som svettats i tältet.

Smörgåsar och kaffe.

Sedan ut i trädgården. Det övades med pilbåge

Och jag somnade när jag läste i hammocken. Bertil smygfotade.

Mängden ogräs i gruset indikerar vilken arbetsbelastning jag haft den här våren. Ligger efter med allt.

Men så småningom fick jag eld i baken av värmen. Packade kylbagen och stoppade in barnen i bilen och drog till vår bästa badsjö. Över älven och genom kohagen.

Här ser ni paradiset!

Vi kastade oss i

Och humöret höjdes betydligt.

Melon, skurna pepparkakor, köttbullar stekta i lite kryddpeppar, majskakor och flera liter iskall saft är en perfekt matsäck.

Alla åt med glupande aptit

Innan de kastade sig ner i vattnet igen. När vi badat, lekt och solat i flera timmar började storbarnen tappa musten så då åkte vi hem till Tvärålund igen.

På dammen i byn var det Gammgrejen-dag! Ordnat av några eldsjälar.

Det fanns loppisbord…

Och veteranbilar i mängder

Varför är dagens bilar så fula? Önskar att alla moderna bilar kunde se ut så här.

En livs levande Snöped.

Älskar att kika på allt som är gammalt och fint.

Det såldes också korv från den snygga gamla postcykeln med parasoll. Och Hans agerade korvgubbe!

Det var verkligen knökfullt med folk vid dammen – så roligt att bo i en by där det finns många driftiga människor som gillar att hitta på saker.

Den kvällen somnade alla ovaggade av värmeslag.

Morgonen därpå var jag seg som sirap och drack mitt kaffe på farstubron. Vid lunchtid kom farmor ut och hälsade på

Och vi tog barnen med oss för att bada igen. Halva dagen blev vi där

Och när vi kom hem igen tände jag grillen och marinerade lite grönsaker

Barnen härjade i trädgården

Det vädrades korsdrag

Och vi åt ute för första gången den här sommaren. Oftast äter vi på verandan annars, som ju är en bra hybrid mellan inne och ute. Men nu var det för varmt.

Är svårt förtjust i utsikten från vår matplats.

Efter maten bestämde sig Bertil och Folke för att bygga ett vildsvin att skjuta prick på. De tog fram huggkubben, hämtade ull från fårhagen, gjorde ben och tryne av vedträn.

Ett ungerskt ullsvin upp i dagen.

Och därefter tillverkade de en hare. Nu kan de öva prickskytt inför sitt framtida liv som trappers i vildmarken!

Jag och Stina tog en kvällspromenad runt Storsjön i värmen. Blev 1,5 milt till slut och när vi kom tillbaka badade vi. Sedan gick vi hem till Stina och såg på The Chosen

Och därifrån kom jag hem först vid midnatt.

Och det var den helgen i bilder, det!

Igår torsdag var det då äntligen skolavslutning för storpojkarna. Kvällen innan hade jag länsat rabatterna på blommor till fröken-buketterna. Det var lite skralt eftersom våren blev så sen i år.

På skolavslutningsdagen hojade jag iväg tidigt på morgonen. Man har väl rutiner för att lyckas få sittplats i det proppfyllda bönehuset.

Fin skolväg!

Barnen tågar från skolan till bönhuset i samlad tropp med fanan vajande. De äldsta få gå först och hålla flaggan. Så fint!

Hela bönhuset fullt med sommarlovsfina barn, föräldrar och äldre släktingar. Och mina fickor var fulla med snytpapper.

Glada ungar efter avslutningen.

Jakob var tvungen att rusa iväg till jobbet

Men jag lyckades få en bild av mig och pojkarna. Ulf trilskades, Folke hade klippt sin lugg helt själv med en papperssax och Bertil hade nystruken tvättad skjorta men vill inte hoppa ur sin arbetsbyxor.

Alla blir saliga på sin fason.

Stina och Elle var färgglada

Efter avslutningen var det fika på kyrkbacken på medhavda filtar. Syskonbrottning.

Rulltårta med grädde och strössel.

Och sedan skyndade sig alla barn hem för att hämta badkläder. Så också Bertil och Folke. De blev kvar i nästan åtta timmar på byns badplats ”dammen” med alla klasskompisar. Roligt (och skönt för mig) att de är så stora att de nu kan dra dit själva. Alltid finns det ju någon skolkompis att leka med.

Själv bytte jag om till skönare kläder, vädrade korsdrag genom hela huset…

och tog ut min dator på verandan. Hade ett enormt lass med post, administration och bokföring att hantera. Där satt jag utan paus i närmare fyra timmar innan jag så småningom hojade och hämtade Ulf på förskolan och sedan vidare till dammen där storpojkarna var.

Blev lycklig i hela kroppen av att se deras sommarlovsyra. Hur det då och då bara kom över barnen att det är SOMMARLOOOV! Sovmornar! Bad! Läxfritt! Kompisar som sover över och sena filmkvällar. Det hördes många plötsliga glädjevrål.

Jag hade packat picknick-korgen med nektariner, oliver och en påse av Stinas goda saffransbullar som är kvar sedan i vintras. Perfekt kombo med sandstrand och saffran.

Barnen lekte med sina kompisar.

Grävde ner varandra och gjorde bomben från bryggan. Själv badade jag flera gånger och hetsad av ett helt gäng mellanstadiepojkar hoppade jag bomben från trampolinen. Faller för grupptrycket

Vid middagstid cyklade vi hem igen.

Men stannade förstås först och klappade lammen.

Och efter middagen när Ulf somnat kröp jag och pojkarna upp i soffan med glasstrutar och såg de två första avsnitten av Skuggornas hus. Och då var det jag som glädjevrålade plötsligt, över tanken på hur mysigt vi har det.

Några dagar efter att min syster disputerat var det dags för en redig trädgårdsfest! Vi satte fram allt fint porslin vi ville använda.

Och gjorde iordning små sittgrupper överallt i den mysiga och kuperade trädgården.

En blandning av loppis, campingmöbler och designklassiker.

Tur min syster samlar på stolar

För varenda en togs i bruk.

Det var en riktigt varm dag när festen nalkades. Knappt en fläkt från sjön.

En knasig stol och en pall min syster tejpat färggrann.

Så roligt att rota fram allt ur gömmorna – ljusslingor, kuddar, möbler, parasoll och andra dekorationer.

Det var alldeles för länge sedan vi hade en riktig trädgårdsfest!

På Annas odlingsbord dukade vi upp drycken.

Femtiofem gäster och lika många glas. Och då hade ändå ett dussin av Annas kompisar fått förhinder kvällen i fråga. Förstår inte hur man kan ha så många vänner?!

Eller jo det förstår jag. Blir så stolt över min syster och all värme och energi hon sprider runt sig. Som gör att alla vill fira hennes stora dag.

Anna var vacker i en citrongul vintageblåsa, jadeörhängen från Venedig och ett par skojiga hjärtformade glasögon. På fingret hade hon sin ”doktorsring” som hon fått i present av oss. Köpt vintage förstås.

Jag körde på prickigt

Och fläktande. För det behövdes i hettan.

Så fylldes då trädgården av människor mellan 1-78 års ålder.

Anna har så många roliga kompisar! Kan ibland sakna att jag inte pluggade vidare och fick lite större vänskapskrets. Alla hennes knasiga designvänner med rolig stil och spännande bakgrund. Från världens alla hörn.

Vi åt libanesiskt.

Köpte från en restaurang och ställde fram i olika skålar och det var helt enkelt löjligt gott!

Alla åt och åt

Och solade och fläktade sig

Presentbordet dignade

Och jag var så glad att få sitta och surra och lära känna några av min systers vänner som jag bara hört talas om ryktesvägen under de senaste åren.

Till efterrätt serverades det baklava och turkish delight.

Och när solen sjönk i sjön, sjönk också temperaturen så att det blev riktigt behagligt.

Vi tände oljelampor

Och det kramades hej till nya gäster och hejdå till de som gick tidigt.

Barnen bäddade med gosedjur och kuddar fulla trappen och kröp ner med godis och dricka.

Sån rolig mix av hemvävd och piffig

Kvällen blev mörkare och mörkare

Och tillslut var vi ett tappert gäng brudar som satt och skvallrade i natten och skrattade så att vi fick svårt att hålla tätt.

Halv tre på natten snavade jag isäng och somnade ovaggad. Vilken jädra fest!

Det har varit så mysigt att hälsa på min syster en hel vecka. På fredagen var det skolavslutning för flickorna i närmsta kyrka.

Fullt med festklädda barn och föräldrar med snytpapper i fickorna.

Anna var cool i långklänning och en kofta hon virkat själv – som terapiarbete under avhandlingen.

Min fina systerdotter i en kimono köpt i Tokyo och turkosa hårtoppar.

Det snyftades och snöts och firades i bänkraderna. SÅ glad över att för en gångs skull kunna fira mina systerdöttrars skolavslutning.

Och efteråt fick de blommor.

Mina älskade flickor!

Obligatorisk släktbild. Ser ju helt sjukt ut att jag är så mycket längre än Anna. Men så hade jag ju klackskor också.

Gul från tå till topp

Lykke tog en bild på oss med ett mycket kreativt utsnitt. Fångade sommarlovsglädjen på pricken!

Och efter skolavslutningen åkte vi hem och dukade fram lunch och sedan tårta på Annas terass. När jag nu räknar efter inser jag att jag ätit tårta varje dag i en veckas tid. Känner spontant att jag inte vill äta en enda tårta till i resten av mitt liv. Tårt-tröttman har verkligen slagit till. Får se vad jag ska bjuda barnen på när de själva går på sommarlov? Kanske bara färska jordgubbar.

Kvällen innan jag reste söderut var jag ute och rastade Essa. Himlen glödde i rosa när klockan närmade sig midnatt.

Västerbotten är så vackert i den ljusa juninatten att det känns svårt att åka härifrån. Och samtidigt längtar jag till tusen andra ställen varje sommar. Min sommarstuga, farmors hus, Jakobs mormors gård och Höga kusten. Helst skulle jag vilja ha tre sommarlov att hinna sprida ut mig på. Får njutångest av tanken på allt jag vill hinna med.

Men jag är ju redan ledig längre än de flesta. Eller jag jobbar ju nästan hela sommaren men har stor flexibilitet och möjlighet att styra själv. Så jag är lyckligt lottad.

På torsdag går storbarnen på sommarlov och är lediga tio långa veckor. Som de kämpat med skolan, tidiga mornar och höga läxtravar. De förtjänar verkligen en vilsam ledighet!

Igår vaknade jag i min egen kupé 05.45 och steg upp och gjorde mig ordning och bytte i Stockholm tåg till Hallsberg. Väl i Hallsberg fick jag vänta en timme i solen på en bänk innan det var dags för sista tåget. Läste bok och hade det skönt.

När jag åker genom Sverige sitter jag alltid och räknar efter på hur många av orterna jag passerar som jag också föreläst på genom åren. Börjar ju bli en hel del. Dock inte Töreboda.

Har många kära föreläsningsminnen, men nu föreläser jag aldrig längre. Och lika skönt är det.

Väl i Herrljunga hämtades jag upp på tågstationen av två distingerade grå herrar. Min farsa och min systers svärfar. De skjutsade mig sista biten. Gillar vägen mellan Herrljunga och Fristad för det är en fullkomlig orgie i dockskåpssöta hus med snickarglädje, vackra staket, punschverandor och annat fint.

På Annas terass stekte solen och hennes man hade gjort shakshuka till lunch. Gott i värmen. Kändes som att jag klivit av charterplanet till Italien eller något. Från kalla Västerbotten till varma Borås.

Inspekterade min systers fina sommarblomsplanteringar.

Och till efterrätt åt vi rulltårta.

Kan hända att jag slumrade lite på maten.

Efter lunchen ville flickorna ha uppvisning med allt de lärt sig i cirkusskolan. Hänga upp och ned i tyg och sådär. Konstigt hur olika matsmältningen funkar. Det sista jag vill efter en kryddig shakshuka och gräddig rulltårta är att hänga upp och ner i ett tyg.

Men vi gick i alla fall ner till trädkojan och kollade på deras imponerande tricks.

Är också väldigt imponerad av min systers trick att bygga denna fantastiska trädkoja till barnen. Förra sommaren sov jag och pojkarna här ute.

Ska nog passa på att sova här igen någon kväll.

Efter cirkusuppvisningen var det dags för en helt annan cirkus – nämligen Annas. Jag skulle hjälpa henne att bygga iordning utställningen som hon ska ha under sin disputation.

Vi härjade och plockade med kläder och steamade plagg och bar tungt.

Och monterade på ”docka”.

Vi jobbar så bra ihop och jag är så glad att kunna vara med och hjälpa till lite nu på slutet. Hon har slitit som ett djur med den här avhandlingen och äntligen, äntligen går hon i mål. Jag och pappa är så stolta och jag bara vet hur stolt (och nervös!) min mamma skulle varit om hon funnits i livet.

Efter en hel eftermiddag med byggande drog vi hem igen och åt middag.

Världens finaste matbordsutsikt.

Jag gjorde iordning vattenmeloner med limesaft och salt. Som jag lärt mig av Erica som hon i sin tur lärt sig av sin stjärnkock till bror – Mattias Dahlgren. Det var extremt gott. Tipsar också om att göra detta med mango. Höjer frukten med 1000 procent.

Potatissallad

Grillad spetskål och diverse annat smått och gott. Vi åt tills magarna stod i fyra hörn.

Och sedan tog vi med oss handdukar och badväskor och traskade ner på stigen mot sjön.

Mina fina flickor! Och Juni till höger i min gamla skolavslutningsklänning från årskurs fyra. Helt på modet igen. Men då hade jag den med en vit jeansväst utanpå tror jag.

Min syster bor så fint och det finns många vackra gamla hus att spana på här.

Jag kände mig klibbig och svettig efter en lång varm dag

Kastade badkläderna

Och hoppade i plurret med barnen.

Det var nästan tjugo grader varmt i vattnet så det gick ingen nöd på oss.

Anna badade också såklart.

Himlen var oskyldigt blå

Några kom upp ur vattnet tidigare än andra.

Men jag och Juni plaskade på

Och sedan gick vi hem igen i blöta badkläder och morgonrockar.

Min syster har den finaste! Sydd av flera gamla badlakan som satts ihop till en morgonrock. Från designern Ellinor Nilsen.

Så kom vi hem till gården igen, med den mysiga trädkojan med gungorna under. Och medan barnen somnade för kvällen satt vi ute på verandan och räknade porslin och planerade inköp till lördagens stora trädgårdsfest för att fira disputationen!

Jag har precis baxat min tunga väska upp på det extra långa tåget söderut. Och sedan burit den genom de fyra vagnar som inte rymdes på plattformen. Jag har köpt en god ost, en klase vindruvor och lite choklad till mig själv. Att kalasa på i min alldeles egna kupé.

Jag är på väg till min syster i Borås och jag åker själv. SJÄLV! Ingen som följer med mig. Min syster disputerar nu på torsdag och sedan väntar en hejdundrande fest. Jag tajmar det dessutom så att jag för första gången kan bevista mina systerdöttrars skolavslutning och fira deras födelsedagar. Och som bonus ska vädret vara varmt och soligt, vilket är precis vad jag längtar efter just nu. Har packat mina nya badkläder.

Men precis just nu njuter jag av stunden. Att få sitta på ett tåg och se sommarsverige susa förbi. Och veta att jag har en lång, skön natt framför mig, efter en dag när jag packat, tvättat, spelat in podd, städat och gått an från morgon till kväll. Längtar efter att att krypa ner mellan lakanen men låta rullgardinen vara uppdragen. Så att jag kan se landskapet som skiftar i grönt där ute.