Igår åkte favoritklänningen på när jag skulle träffa några av mina favoritmänniskor.
Den är så tjusig med hålet i ryggen.
Dessutom illrosa läppar. En läppenna från Face.
Igår åkte favoritklänningen på när jag skulle träffa några av mina favoritmänniskor.
Den är så tjusig med hålet i ryggen.
Dessutom illrosa läppar. En läppenna från Face.
Nattsup vid kallkällan. Det är sommar det.
Å vad tråkigt. Nu har min syster rest hem igen. Nog för att hon varit här i en hel månad – men ÄNDÅ. För mig fick hon gärna vara här jämt! Skönt att hon börjat blogga så att jag kan följa med lite mer (tro’t eller ej – man hinner inte säga allt fast man pratar i telefon tre gånger om dagen). Dessutom får jag se vad min syster har på sig. Känner ingen som är så snygg och stilsäker.
Bloggen hittar man här förresten.
Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid lyxen att bli sminkad och fiffad av någon annan. Som här, inför omslagsplåtningen av Mama. Jag njuter lika mycket varje gång! Som den sminknörd jag är (eller i alla fall var för sisådär tre år sedan) måste jag alltid förhöra mig om deras bästa tips. Hittills kan jag konstatera att MAC verkar vara en riktig favorit i foundationsammanhang. Tror att jag ska slå till på en sådan bas faktiskt, nu när min gamla foundation från ID tagit slut.
Idag var det ap-varmt så jag slog på stort och gjorde svalkande gräddglass med jordgubb och smultronrippel. Helt utan socker!
över 120 minuter
Hittade ett helt gäng roliga barnkläder på en loppis när jag hälsade på mormor och morfar. Den här dressen i plysch med utsvängda ben är tamejtusan helt klockren. Betalade en femma om jag inte minns fel. Ännu har jag inte köpt mer än något enstaka nytt plagg till bebisen, samma sak när det gäller prylar. Det mesta har vi fått ärva och resten har jag fyndat på olika secondhand affärer. Förhoppningsvis blir han lika loppisfrälst som jag när han blir stor. Jag ärvde ju intresset från min mamma och faster. Nu älskar han i alla fall att gå på loppis eftersom det finns så vansinnigt mycket spännande att titta på, där han hänger på pappas mage i babybjörnen.
Hittade ett helt gäng roliga barnkläder på en loppis när jag hälsade på mormor och morfar. Den här dressen i plysch med utsvängda ben är tamejtusan helt klockren. Betalade en femma om jag inte minns fel. Ännu har jag inte köpt mer än något enstaka nytt plagg till bebisen, samma sak när det gäller prylar. Det mesta har vi fått ärva och resten har jag fyndat på olika secondhand affärer. Förhoppningsvis blir han lika loppisfrälst som jag när han blir stor. Jag ärvde ju intresset från min mamma och faster. Nu älskar han i alla fall att gå på loppis eftersom det finns så vansinnigt mycket spännande att titta på, där han hänger på pappas mage i babybjörnen.
Förra veckan var jag och Anna och bebisen och hunden hos min mormor och morfar under några fina dagar. I djupaste norrland, just vid gränsen till fjället – där är mitt sommarparadis!
Vi gick på fält med rallarosor och njöt av att det inte var några enda myggor
Finhuset med massor av vinklar och vrår!
En hederlig gammal Singer pryder sin plats.
Lillen hjälpte moster att rensa (och äta!) hjortron.
Å hjortron – finns det något godare? Det skulle väl vara det lite banala men ljuvliga blåbäret i så fall.
Och så blåklockor. Vet inte hur många toviga blåklocksbuketter jag burit in till mormor ända sedan jag var liten. Alla emottagna med lika stor glädje och entusiasm.
Vi är många som känner med norrmännen i dessa dagar. De behöver inte vårt ekonomiska bistånd (men likväl våra tankar och böner). Några som dock behöver vårt ekonomiska bistånd – mer än varma tankar – är människorna som lever på Afrikas horn. Där hotas mer än 10 miljoner människor av svält om ingenting drastiskt sker. Torkan som drabbat regionen leder till missväxt, boskapsdöd och att en stor del av befolkningen mister sina inkomstmöjligheter. Ökade livsmedelspriser och konflikter förvärrar situationen ytterligare. Och i de läger dit människor flyr sker våldtäkter och övergrepp mot kvinnor och barn.
Långsiktigt behövs politiska åtgärder för att rädda den kontinent som vi i väst så länge utnyttjat och härjat med efter egna intressen. Kortsiktigt behövs kontanter. Pengar. Det är där vi kommer in. 39 miljoner kronor efterlyses från Internationella Röda Korset, i ett första steg. Om alla som läser min blogg skulle ge en hundralapp var skulle vi genast vara uppe i nästan halva den summan. Vad säger ni – visst hakar ni på? Jag har skänkt pengar till Röda korsets verksamhet och vill ni också vara med och bidra så går det bra att göra det här, här, här eller här.
Igår var jag på utflykt med familjen och gick på loppisar, åt körsbär och badade i älven. Idag är det regn och åskoväder och jag känner mig sååå nöjd. Äntligen dåligt väder så man kan sitta inne i lugn och ro och pyssla och fixa. Jakob tvättar, jag stryker och sorterar garderoben. Mycket som ska fixas för när det varit fint väder så här länge halkar ju allt det vardagliga efter. Och kalla mig banal men jag älskar vardag.
Skulle bara gå ut och plocka in lite jordgubbar till frukostmjölken…men det blev visst ett helt lass tillslut!
Igår satt jag uppe sent och följde nyhetsrapporteringen från Norge med fasa. Det otäcka kommer så nära när det är ett grannland som drabbas. Mina varmaste tankar går till alla de som berörs av detta fruktansvärda. Och jag kan inte låta bli att känna mig som en hycklare för att jag reagerar så starkt på just det här. Inte för att jag inte borde reagera starkt, men varför gör jag det inte oftare? I många andra länder i världen är terrordåd som detta närmast vardagsmat. I Etiopien kommer miljoner människor att svälta ihjäl i år om inget drastiskt händer. I Kongo våldtas 48 kvinnor i timmen. Det pratas det också om på nyheterna men jag reagerar knappt alls på det. På något sätt har vi blivit blasé inför den misär som miljoner och åter miljoner människor tvingas möta i sin vardag. Men när det händer här, när ljushylta människor drabbas, människor som ser ut som ”typiska svenskar” och går i h&m-kläder istället för i kaftan – då reagerar vi starkt. Just så starkt och medkännande som vi alltid borde reagera.
Jag vet att jag visat bilder från lillens rum tidigare, men några fina saker har ju tillkommit! Älskar att fynda till honom på loppisar och secondhand så det blir ju en hel del saker…
Bland annat så hittade jag denna ljuvliga dockservis på loppis. Tror att det är femtiotal. Med clowner och apor som mönster.
Korgstolen hade jag som liten och grisen sydde mamma till mig. På en loppis här i närheten hittade jag det här underbara skåpet. Vad kostar det, frågade jag? – Ja, jag vet att det är väldigt dyrt men jag vill i alla fall ha 400 kronor för det.
Ett mycket sympatiskt pris må jag säga, för ett förstklassigt leksaksskåp.
Barnkammaren har en liten alkov där lillen sover.
Hänger för där med en mörkläggningsgardin nu på sommaren. Då blir det kolsvart och han sover så gott så gott!
Fina grodmobilen
På lekskåpet står några grejer från när mamma var liten. En kaffepetter och en plingande kassaapparat.
I fönstret står stjärnlampan och röda pelargoner och en porslinsgroda.
Börjar ana ett helt omedvetet grod-tema
Finaste lådbilen jag lekte med som liten. Jag vet att han inte kan köra den på ett bra tag, men vem bryr sig om det? Den pryder ju sin plats i alla fall.
Och så den söta plåthinken som även den varit mammas. Höstolen hade jag i min egen barnkammare för sisådär 20 år sedan.
Den lilla karusellen i trä köpte jag på en loppis för några år sedan och den står ovanför sängen i alkoven.
Tavlan pysslade jag ihop av rester från tapetseringen. Tapetrullarna köpte jag förresten på loppis för sammanlagt 60 kronor
Massa fina barnböcker, en cirkuskartong från Lagerhaus, och så små koffertar köpta på loppis, precis som den gula lampan.
Det här inlägget är från Bertils tid som riktigt liten, sen dess har jag tapetserat om barnkammaren eftersom de här fina loppistapeterna visade sig vara giftiga! Här kan du läsa mer om det och varför jag kemikaliebantat mitt hem för barnens skull.
Precis innan jag reste bort fixade jag tårtkalas i trädgården.
För ett dussin släktingar och den fina tvååring som jag har äran att vara fadder till!
Min syster hjälpte till en del förstås. Framförallt genom att dokumentera min bakdel.
Finporslinet dukades ut!
Jordgubbar från landet plockades in och snoppades.
Inget tårtkalas utan tekanna! Bättre än kaffepettern tycker jag, och framförallt viktigpettern.
Det blev enkla marängtårtor med banan, grädde och jordgubbar mellan.
Ovanpå ripplade jag hemmagjord kolasås och så massor av citronmelissblad.
A och O för varje värdinna är att färgkoordinera tårta och klänning med gardinerna.
Vi slog oss ner i trädgården
Och tjoffade i oss alltihop. Blev inte en smula över!
Sommaren är fruktansvärt vemodig. Allt är så vackert. Speciellt på nätterna. Speciellt i norrland när solen aldrig går ner.
Jag vill bada i varenda tjärn, vandra över varje myr, lägga mig ner på varje liten mossplätt och blicka upp under grenarna på stora granar. Stryka barken på höga tallar och dra handen genom löven på små fjällbjörkar. Känna klorofyllukten, grön och söt på fingrarna. Jag vill dricka ur varje bäck och plocka alla blåklockor. Vila på varje fält av rallarrosor. Följa med blicken alla rosa moln på himlen och stå högt på en bergsknabb, kula och lyssna på ekot.
Inte en enda ljus sommarnatt får gå till spillo. Jag vill uppfyllas helt, jag vill omfamna hela den vidunderliga världen. Men når knappt med min ena hand kring min andra handled. Otillräcklighet.
Hemma igen efter några sköna dagar hos min mormor och morfar. Körde hem själv, 40 mil i bil med bara bebis och hund som sällskap. Det gick finfint! Älskar att ha körkort och vara självständig och komma och gå som jag vill. Visst är mopeden tjusig förresten? Och lårkorta sjömansklänningen som jag hittade på en loppis hos mormor för fyrtio kronor. Det är vad jag kallar fynd!
Hemma igen efter några sköna dagar hos min mormor och morfar. Körde hem själv, 40 mil i bil med bara bebis och hund som sällskap. Det gick finfint! Älskar att ha körkort och vara självständig och komma och gå som jag vill. Visst är mopeden tjusig förresten? Och lårkorta sjömansklänningen som jag hittade på en loppis hos mormor för fyrtio kronor. Det är vad jag kallar fynd!
Barn föds inte till att bli livets medelpunkt. De föds in i vår gemenskap och våra liv. Det är ett fruktansvärt ok att lägga på barn, att de ska vara grunden till hela ens lycka och glädje. Att hela mitt liv som förälder ska snurra kring mitt barn. Missförstå mig inte, min son är det absolut viktigaste i mitt liv. Min största glädjekälla och mening. Jag vill honom allt gott.
Just därför kämpar jag med att också vilja andra saker. Vara andra saker. Inte alltid bara mamma, utan Clara också. Göra sånt som jag – helt själviskt – mår bra av. Det är konstigt att jag vet det här och ändå kan få dåligt samvete när jag gör sånt. För en mor ska vara självuppoffrande och självförintande. Det sorgliga är att det nästan är en slags egotripp för många föräldrar. Den som offrat allt och kört över alla egna behov äger också sina barn när de blir större. Jag har ju gjort allt för dig! Jag offrade allt för dig! Jag bar dig i min kropp och fick hängbröst och bristningar. Torkade ditt bajs, städade ditt rum, hjälpte dig med läxorna, vabbade och gick miste om pensionsgrundande inkomst. Slutade träffa vänner, passade upp dig dag som natt. Jag har offrat allt för dig och så vill du ändå inte städa rummet/fira jul/komma och hälsa på/ringa till mig så ofta som jag tycker att den uppoffringen förtjänar.
Och – svarar ungen om den har någon insikt – bad jag dig om det? Bad jag dig uppoffra hela ditt liv för mig? Vägrade jag nöja mig med mindre?
Jag hoppas att min lilla son kommer växa upp och känna att han inte står i tacksamhetsskuld till mig. Att jag inte väntar mig något tillbaka. Att jag inte offrade allt och sedan är bitter när han inte är oändligt tacksam över det.
Igår var pappa och Anna här för att fira att farsan fyller år!
Jag gjorde en enkel men smarrig tårta. Marängbotten med grädde mellan. Och så massor av bär från trädgården och lite mandelspån och citronmeliss ovanpå.
Vi drack ur finservisen! Dockskåpssmå kaffekoppar.
Jag drack te och lillen åt banan och drack vatten ur dricksglas som han precis lärt sig.
Så gick vi på promenad till sjön. Melle fick vara kopplad eftersom favoritbruden är på löpen.
Han fick söka sin tröst i Annas famn.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.