Har varit i ett sällan skådat pyssel-il de senaste veckorna. Just julpynt känns så roligt att hålla på med. Försöker efterapa riktigt gamla modeller och göra dem med noggrannhet.
Har bland annat gjort julänglar av gammalt notpapper jag hade liggande. Det var så sprött att det nästan inte gick att vika. Hittade gräddfärgad självhäftande spets i mina pyssellådor som jag klistrade på. Sedan vek jag ihop notpappret som ett dragspel, i ca 1 cm breda veck. Därefter limmade jag ihop ena änden så att den höll ihop och drog isär den andra delen som en kjol.
Sedan gjorde jag likadant med en mindre bit notpapper och limmade fast på den stora biten som armar. Avslutade med en bokmärkesängel som ansikte och lite mer spets bakom huvudet.
Gjorde en till men utan armar. Väldigt bloggvärlden 2009 när allt var shabby chict!
Och eftersom det kliade i fingrarna gjorde jag också en liten snögubbe av några glittriga kulor jag hade liggande. Limmade fast gröna pärlor som ögon och knappar och orangea pärlor som morotsnäsa. Och tillverkade sedan en liten hatt av kartong. Armarna gjorde jag av piprensare som helt enkel trycktes in i kroppen. Gulligt!
Den 29e november 2007 bloggade jag hela FEM inlägg. Det var normalt då för bloggen var mer som instagram stories. Ett av inläggen föreställde mig i en svart loppisklänning, utan annan text än var kläderna var inköpta.
Idag är det den 29e november 2024 och i köket spinner diskmaskinen som en katt. Ärtsoppa och fläsk har ätits, tillsammans med grälsjuka barn som högg på varje mening någon yttrade. Hosta, trötthet och ett sug efter fredagsmys är starkt närvarande.
Klicka på filmen för att se hur en av de allra första köksalmanackorna från 1935 såg ut. Då var tonen uppfodrande och mästrande – och samtidigt ett underbart tidsdokument. Bläddrar ofta i denna kalender och läser anteckningarna från någon duktig husmoder.
Nu ska jag visa hur man kan göra de vackraste julänglarna av bokmärken och guldpapper!
Blev så inspirerad av dessa gammaldags änglar som jag såg på tradera, att jag försökte mig på att göra något liknande. Hade dock ingen riktig metall att arbeta i – men väl metallpapper från Panduro. Av en lite styvare sort som går att böja. Och så slipper man vara rädd att någon unge ska peta ut ögonen på sig själv med vingarna.
Fina julänglar, va? Jag la först en assiett på guldpappret, ritade av en cirkel och klippte ut. Sedan delade jag cirkeln på mitten. Ena halvan snurrade jag ihop till en kon som jag fäste ihop med limpistol. Perfekta limmet i det läget, när det ska stelna fort.
Den andra halvan fick bli vingar. La den på en grytvante som var lite mjuk och vadderad. Sedan använde jag en sushipinne för att dra ränder på vingarna. Det mjuka underlaget gjorde att det blev tydligare ränder än om pappret hade legat direkt på bordet.
För länge sedan hittade jag dessa antika bokmärken som jag gått och spara på till något särskilt fint pyssel. Det här tyckte jag kvalade in som ett sådant! Jag klistrade fast dem med panokitt-lim från Panduro. Det blir genomskinligt när det torkar och håller riktigt bra. Limpistol är däremot mindre bra till arbeten som dessa, då det blir tjocka klumpar.
Sedan penslade jag botten av ängeln med panokitt-lim och strösslade över lite glitter som jag haft sedan jag var liten och som ursprungligen är pyssel från farmors gömmor. Det har jag också gått och sparat på till något särskilt pyssel. Väl värt väntan!
Gjorde sedan samma sak på vingarna och när de torkat limmade jag fast dem med limpistol på baksidan av ängeln. Jag avslutade med att klippa ut en liten cirkel i guldpapp och klippa jack runtom och göra till en gloria. Fäste med en klutt från limpistolen.
De blev så vansinnigt rara, om jag får säga det själv.
Nu har jag gjord adventsfint i vardagsrummet. Adventsfint är ju någonting helt annat än julpyntat – det är den försiktigare starten. Jag påbörjade en omgörning för någon vecka sedan, tog ner från väggarna och bytte gardiner. Sedan satte jag upp stjärnorna men kom helt av mig med resten för att jag saknade inspiration.
Men nu fick jag feeling! Och jag började som jag brukar när jag gör om.: med att plocka bort så mycket som möjligt för att få en ”ren duk” att utgå ifrån. Tar ner tavlor, hyllor, dukar, lampor och blommor. Och börjar om på nytt.
Först vred jag soffan till en annan vägg. För ny energi och bättre plats för kommande julgran.
Sedan hämtade jag ner tavlorna som stått på vinden sedan i våras, när jag gjorde om i vardagsrummet. Bankade upp dem lite på måfå.
Adderade ett tyg på väggen också, nålade fast det med små knappnålar och tog in golvlampan som stått på verandan. Spikade upp en gammal hylla jag fått av Erica, som stått i magasinet i två år. Ställde fåtöljerna och bordet där soffan stått. Den stora fåtöljen råkade jag visst stöta till på den här bilden. Den står normalt i vanliga fall.
Jag strök en fin julduk och tog ner kandelabern från hyllan.
Nålade upp virvateller ovanför pianot. Här står ofta tända ljus vilket får dem att snurra i vinddraget, på ett vackert sätt. Blev inspirerad av de fina virvatellerna ovanför vedspisen hemma hos Malin och Johan.
Jag la en gammal duk över pianopallen och hängde tillbaka den där vackra, handvävda och broderade dekorationen på väggen under hyllan.
Vi har så stora fönster och det blir så vitt ute av all snö att jag tycker om mörka gardiner. De minskar det isiga skenet och gör hemmet varmt och ombonat.
Nu är det adventsfint i vårt vardagsrum! Egentligen är det bara julstjärnorna, julduken och vivatellerna som är något klassiskt julpynt. Ändå känns det julpyntat av färgerna och myset. Längre fram i december ska jag dock addera julkyrka, änglaspel och annat trevligt. Längtar efter att ta in julgranen också, men det dröjer tills tredje advent eller längre. Man måste ju bevara magin!
Det är en sådan där ofin fråga i klass med vad någon har i månadslön. Men när Malin är ofin och frågar mig så är jag fin och svarar. I alla fall bakom betalvägg. Svaret får Malin att tappa hakan.
Veckans avsnitt handlar om evig bantning och ifall det är så fel egentligen? Malin försöker ge tips men får backa ut ur rummet. Vi diskuterar hur man bäst hanterar Jehovas vittnen vid sin ytterdörr och Armie Hammers religiösa mamma. Via ett sidospår hamnar vi i en fråga som verkligen engagerar mig och som ofta gjort mig ledsen. Nämligen kristna som tycker att andra kristna inte är tillräckligt kristna utan ska omvända dem till den rätta kristna läran. Plötsligt får man förbön av någon som man inte vill ska be för en. Som man upplever ser ner på en och tycker att hen själv står närmare gud.
Som ni förstår är det det bästa avsnitt vi gjort på länge. Bara för våra kära prenumeranter. 29 kronor bakom betalväggen hos underproduktion.se/wollinochclara
Tack förresten till er som lämnar så fina recensioner av vår podd! Vi blir glada!
Adventsgranar är så kul! Man får liksom provpynta lite inför den riktiga julgranen. När jag var liten var drömmen en plastgran med kulörta lyktor, men pappa högg istället en riktig liten gran som jag fick dekorera. Då var jag besviken, men nu tänker jag på hur mycket trevligare det är med riktiga doningar.
Små, rara julgransfötter har jag funnit på loppis genom åren, men en stadig flaska med smal hals eller en karaff kan också funka fint som adventsgransfot. Här kommer en grankavalkad.
En riktigt tanig liten sak som jag hade i köket en jul. Med egenvikt stjärna och röda pumlor. Önskar jag rymde en adventsgran i köket nu med!
En gles och ful adventsgran klädd i halmstjärnor. Men vad är det nu för fel på att vara gles och ful? Det är charmigt på sitt eget vis.
En härligt knubbig gran på en piedestal i matsalen. Livsfarliga små ljus men himla stämningsskapande.
Barnens alldeles egna gran, med kitschiga julaffischer på väggen bakom. Det svåra är att hitta en tillräckligt liten ljusslinga som inte tynger ner grenarna. Fick planscherna och de lömska tomtarna på bordet av en bloggläsare. Förtjusande kombination!
Den syns inte mycket, men jag minns att den här granen var en favorit. På ett sideboard i matrummet. Helt utan dekorationer men fin i sin enkelhet.
En oklädd gran högt uppe på ett skåp, bredvid julkyrkan. Minns att jag tänkte på det som ett jullandskap där granen och kyrkan hörde ihop.
En liten gran i Bertils barnkammare. Hans rum var världens mysigaste! Älskade de små möblerna, den lilla sängen och alla gamla leksaker.
Adventsgran från en av de första jularna i huset när jag gillade vitt och rosa. Rätt trevligt med en sådan här genomskinlig glasflaska faktiskt.
Förra årets söta gran med den minimala toppspiran och det ömtåliga handgjorde julpyntet av silkespapper och halm. Som ni ser är duken en återkommande favorit.
Avslutar med Bertils allra första lilla adventsgran. Pyntad med flugsvampar och cirkus en tvärhand hög.
Årets adventsgran planerar jag att pynta på ett helt annorlunda sätt! Återkommer med bild på första advent.
Fick den här frågan av läsaren Mia, efter att jag berättat att vi åkte och hälsade på våra kompisar som bor en och en halv timme bort.
Måste fråga, 90 min med bil till din vän, är det ett normalt avstånd för er i norr att bara hälsa på en vän för en dag? Jag är nästan i Örebro på den tiden från Stockholm. Känns avlägset att göra en sån tur till en vän om det inte är för en längre visit på kanske en helg. Det där med avstånd är så intressant.
Skrattade när jag läste för det lät ju helt absurt när Mia beskrev det som att man nästan hinner från Stockholm till Örebro på den tiden. Det är ju jättelångt! Men i min egen vardag, i mitt eget sammanhang är det inget konstigt avstånd. För mig som har många vänner långt bort är en kompis som bor 90 minuter bort med bil närmast ”nästgårds”. Det är ju liksom ändå en sträcka man kan köra utan att blir trött eller behöva ta paus. Det betyder inte att man åker dit hur ofta som helst – men det är liksom ingenting att orda om.
Minns att Jakob hade en kursare från Stockholm som berättade att han förlorat kontakten med sin farmor sedan hon flyttade trettio minuter bort. För honom var det tydligen ett avstånd som inte gick att överbrygga. För mig lät det löjligt. Trettio minuter är ju noll och intet?!
Så fort jag åker in till stan är det en bilresa på 10 mil t&r och den resan gör jag åtminstone två gånger i veckan. Och det är många i min by som pendlar den sträckan vare dag – min son till exempel. Många tar den med tåg eller buss, men det är inte alla som det fungerar för. Då får man istället köra.
Jag tycker att det är roligt att köra bil och jag är bekväm med att köra långt. Har själv kört de hundra milen till min syster i Borås flera gånger, med bara några raster efter vägen. Det är jobbigt men bra för när jag gör den resan så blir resan till min sommarstuga på 65 mil t&r inte alls farligt lång. Det är härligt att vara självständig och våga och orka köra dit man vill!
Tycker mycket om tiden fram till jul när det ligger sådan förväntan i luften. Det är stök och stoj och saker som ska fixas. Hemligt presentprasslande, maträtter att förbereda, luciarep och pynt. Jag och min syster messar varandra om allt roligt vi ska göra med barnen när vi blir lediga tillsammans.
Eftersom jag älskar jul gör jag någonting nästan varje dag. Hänger upp en till slinga, ställer fram en ljusstake, nålar upp en bonad. Och första advent är lilljul, precis som på Åland. Visserligen får barnen inga presenter, men en liten adventsgran tas in och kläs och jag gör gott sötfika till söndagsfrukosten. Brukar också ge barnen någon namnpepparkaka eller marsipanfigur vid tallriken. Lite vardagsmagi sådär.
Men tro inte att jag gör så här inför varje högtid. Nej, bara inför de jag själv tycker är kul. Halloween plågar jag mig igenom för att göra barnen nöjda. Varje sak jag ordnar för dem frestar verkligen på min energi. Midsommar är ingen stor grej för mig heller. Som en vanlig fest bara. Nej, det är vid jul och påsk som det kommer så här naturligt och beredvilligt från mig.
Den här årstiden fylls jag dessutom av så mycket välvilja mot allt och alla. Pratar extra länge med ensamma grannen, småsurrar med butiksbiträdet, går förbi grisarna med några äpplen eller skämmer bort småfåglarna.
Det är tur att julen lyser som ett fyrbåk i den mörka årstiden för annars vore vintern allt bra lång och svår.
Här kommer en särdeles fin vecka i backspegeln. Har fyllt den med roliga jobb och kompisar och känner mig så rik!
I måndags skrev jag manus och spelade in två pangpoddar med Malin. Släpps på onsdag. När jag kom ner efter jobbet hittade jag Folke och Dahlia i soffan. Han hjälpte henne med matten och hon förhörde honom på glosor. Så fina, fina kompisar!
På kvällen var det matlag hemma hos Albin.
En rejäl paltgryta stod på bordet.
Så mysigt här med alla mattor, soffor, växter och uppstoppade djur.
Barnen hade roligt
Och efter maten härjade de runt i gamla Konsum-delen och lekte tagen. Albin har ju köpt byns gamla butik och utrymmena är enorma.
På tisdagen var jag i stan och skulle jobba och jag var så sur för allting bara jävlades. Bloggen krånglade, fick ingen skrivro, hade ett obehagligt möte att beta av. Fick inte gjort en vettig sak på hela dagen. Och sedan skulle jag träna vilket jag hade absolut noll lust med. Men då var ilskan bara bra. Orkade lyfta tungt på rent raseri!
På kvällen var det syjunta hemma hos Stina. Jag hade med mig saffransbullar.
Det lappades och lagades
Men till slut låg vi bara i varsitt soffhörn och vräkte oss och skrattade och snackade skit och plötsligt var klockan halv tolv. Ajajdå.
På onsdagsmorgonen spelade Uffe sjuk. Han låg under täcket och jämrade sig.
–Jag är förkyyyyld!
–På vilket sätt känner du det?
Lång tystnad för att tänka efter
–Det enda sätt som finns
-Jasså, på så vis. Var har du ont någonstans då?
– I….armen
Det avgjorde saken. Uffe fick gå till förskolan som vanligt.
Jag var i stan på förmiddagen. Operan hade utförsäljning av sitt kostymförråd och jag hade tänkt stanna kvar tills dess men kände mig krasslig (ej i armen). Så när det dessutom blåste upp till snöstorm begav jag mig istället hem. Man ska inte vara ute på vägarna i snöyran om man kan undvika det.
Hade ett roligt möte med SVT när jag kom hem. Alltid sminkkoll i photo-booth innan för att se om allt är okej. Det var det!
Bertil var krasslig och hemma. Folke och Dahlia hämtade Uffe från skolan och de stretade hem tillsammans i snöstormen. Som belöning fick de varm choklad och mackor av mig.
På kvällen spelade vi Vildkatten och ansträngde oss för att Uffe skulle få vinna.
Sedan skjutsade jag till scouterna och passade på att promenera runt med Elina i lurarna.
På torsdagen var det full storm, jag arbetade inomhus och skrev på boken.
På kvällen gjorde Jakob eld i bastun
Och så genomförde vi vår traditionella torsdagsbastu. Bästa som finns en blåsig, kall vinterkväll och ett härligt avslut på arbetsveckan. Då känns fredagen som en liten parantes sedan.
Eftersom jag hade krassliga barn var jag hemma på fredagen. Julstjärnor sattes upp.
Och jag filmade ett recept till min instagram.
Kålrotslåda, närmare bestämt.
Tog en promenad med Essa bland snöiga granar
Och höll utkik efter barn på väg hem från skolan.
Till fredagsmiddag åt vi hamburgare och sedan såg vi Dumbo, som jag somnade ifrån som vanligt.
Kvicknade till när barnen gått och lagt sig så då drog jag fram julpyssel och var uppe och skapade till ett på natten.
Ska visa er vad rart jag har gjort! Ska bara fota det i dagsljus först.
På lördagsmorgonen visade termometern -12 grader och solen strålade. Fullt av fåglar vid vårt fågelbord!
Vi inledde dagen med att städa. Nu var barnen friska, men Jakob ruggig och hängig.
Jag gjorde ett blomsterarrangemang som jag skulle ta med som gåbort-gåva.
Vaxat papper, en vacker tråd, lite vitmossa jag plockat på berget och några flugsvampar. Tillsammans blev det en rar liten julgrupp. La till en jultidning, lite hemkokt paradisäppelgelé och några härliga flaskor från Rscued och det blev värdinnegåvan.
Tog på en klänning och svängde ihop mitt ostyriga hår. Och sedan hoppade jag och pojkarna in i bilen och körde på slingriga vägar genom hisnande vackert snölandskap. Termometern visade på sina ställen hela sexton minus och vi jublade åt den riktiga vintern och skrålande julsånger.
Tills vi kom fram till våra vänner på Lyckobacken.
Malin och Johan och deras barn som bor så vansinnigt fint, en och en halv timmes bilväg ifrån oss. Älskar att hälsa på här. Det är så hemtrevligt och varmt.
Vi satte oss genast ner för att fika och prata ikapp lite. Efter maten stack barnen ut och lekte med varandra – de har så kul ihop!
Malin drog fram chips och vegansk romröra som var himmelsk. Samt Blossas mousserande glögg med härliga julkryddor i glaset. Ska göra en copy paste på detta nästa gång jag får besök. Sedan satt vi och surrade i timmar och hann prata ikapp om allt, medan barnen hade roligt för sig. Att vara hos Malin är att bli bortskämd i varje detalj. Så mycket omsorg och kärlek nedlagd i mat och hem.
Jag satt som en padda på deras kökssoffa och bara åt och pratade och blev bortskämd. Malin gjorde en god vegansk yakiniku till middag och äppelpaj till dessert.
Vi hade så roligt att vi blev kvar nästan hela kvällen och åkte hem under stjärnhimlen med två av tre barn snarkandes i baksätet. Kände mig så glad över den dagens bestyr!
På söndagsmorgonen var vi trötta och sega i starten.
Men sedan drog jag fram julpyssel och då ville pojkarna såklart vara med.
De tillverkade julklappar till morfar och farmor och jag gjorde små juldekorationer.
Delikat kristyr, inspirerad av kristyrerna på Skansen. Tyckte dock inte riktigt att jag fick till det. Behöver bättre spritspåsar och sprits.
På kvällen träffade Bertil några av sina gamla klasskompisar och såg på film. Jakob och småpojkarna vilade i soffan och jag åkte till kyrkan för nattvardsgudstjänst. Väldigt stämningsfullt och välbehövligt. Och stärkande att få skråla några klassiska lovsånger ur Segertoner.
När jag kom hem gick jag på promenad med Elina och Essa och fångade snöflingor med tungan och tänkte på hur rik jag är. På vänner, familj och tro. Livet har verkligen sina prövningar – men jag är glad över allt fint som omger mig.
Hela hösten har jag gått och längtat. Klämt och känt och drömt om det lena flanelltyget mot min kropp när jag ska sova. Men nya påslakan kostar så mycket! Och är det verkligen nödvändigt att köpa nytt när man redan har det man behöver? Men sedan inventerade jag linneskåpet och rensade ut några söndernötta och håliga lakan och gjorde putsrasor utav dem. Det är så sorgligt, för lakanen är ju alltid som allra skönast precis innan de går sönder. Mjuktvättade och tunna.
Plötsligt var det ganska tomt på lakanshyllan och sedan hade Hemtex rea och då slog jag till. På nya påslakan i flanell.
Flanellpåslakan. Smaka på det ordet.
Ångrar så mycket att jag inte gjort detta tidigare!!!! Det är så otroligt mysigt att sova i flanellakan. Ligger och gnussar med fötterna på om kvällarna när jag ska sova. Mjölktrampar som en katt i mitt duntäcke med flanellfodral. Känner det lena örngottet mot kinden och njuter av att vara helt inbäddad, varm och trygg.
Världens skönaste säng med världens skönaste sängkläder. Nu drömmer jag bara om ett underlakan i flanell också. För att verkligen få den kompletta upplevelsen.
Barnen slåss om att också få sova här. Dock är det oftast Essa som får den äran – eller tar sig den. Här gosar vi även om det mest ser ut som jag har henne i en nacksving.
Så skönt att ha riktigt kallt i sovrummet på nätterna och sedan ligga och tryna under ett tjockt täcke med en varm hund vid fötterna och bara min näsa som sticker ut för att få luft.
Vilken julmusik är den första du lyssnar på för säsongen? För mig börjar det strax efter Allhelgona och då gärna med I Himmelen i versionen med Sigmund Groven och Iver Kleive. Sedan har jag ju min jul-spellista full med låtar och arr som som är lite mindre självklara och utslitna. Maybe this christmas med Sarah Dawn Finer ligger tidigt i listan. En vintervisa med Svante Thuresson är fantastiskt fin, liksom Tinsel and lights av Tracey Torn, Å menneske, ved juletid av Ina Hoem och River av Joni Mitchell. Ringen i klockorna av Nikolai Severin Grundtvig och Petter Tikkanen Trio är även den ett lyckopiller i den mörka tiden.
Ingen av låtarna så julig och utsliten att man storknar av att höra dem redan i slutet av november.
1944 flammade svenska folkhemmets fönster i orangegult. Under senare delen av andra världskriget hade nämligen en adventsstjärna i orange papp blivit mer och mer vanlig. När sedan priset på den sjönk, blev den så populär att den började kallas proletärstjärnan. Adventsstjärnans riktiga namn var Tindra Kristall och bakom modellen stod Erling Persson, mannen som senare skulle grunda företaget Hennes & Mauritz. Redan i början av 1940 talet hade han och hans kompanjon Björn Wennberg börjat skapa adventsstjärnor av tysk modell för att sälja i Sverige. Men först när de satsade på en egen svensk modell kom framgångarna.
Under kriget tog de hjälp av flyktingar från Danmark, Norge och Polen för att klistra ihop de första pappstjärnorna. När kriget gick mot sitt slut tog företagarna fram den billigare modellen Tindra Kristall, och den svarade direkt på svenskarnas behov av julstämning för en liten peng. Stjärnan blev en storsäljare. I dag är den orangegula stjärnan med sju uddar en svensk julklassiker, som gnistrar tack vare små hål i pappen.
Tyskland är annars adventsstjärnans moderland och staden Herrnhut dess vagga. Här finns det evangeliska brödraskapet herrnhuterna som var först med att tillverka adventsstjärnor redan på 1880talet. De tidiga herrnhutstjärnorna var klotformade, hade uddar som pekade åt olika håll och kunde rymma en olje eller fotogenlampa i mitten. Den tyska adventsstjärnan kom till Sverige på 1910-talet och blev med tiden plattare och därmed lättare att hänga i ett fönster. Den ursprungliga modellen, med uddar åt olika håll, tillverkas dock fortfarande i Herrnhut och har fått ett uppsving i Sverige.
Den här texten finns med i min bok Underbara Vinter. Och denna jul – liksom tidigare jular – hänger jag upp mina proletärstjärnor i fönstren och njuter av dess varma sken!
Det snöade och stormade så under natten att jag knappt fick en blund i ögonen. Vaknade ideligen, oroade mig för huset och gården och när jag väl slumrat in en stund, letade sig stormen in i drömmarna. På morgonen väckte jag Ulf, klädde på honom i värmen under täcket och gav barnen skjuts till skolan. Att gå i det här vädret kändes svårt.
På förskolegården lekte snön i vilda virvlar och Uffe gjorde bomben i en snöhög som plogats upp under natten. När jag kom hem släppte jag ut Essa medan jag skottade framför garaget. Det hade drevat så att det var knädjup snö på sina ställen. Essa rullade sig i snön, dök i dikena och hoppade efter snöflingor. Hon kände livet i sig, som man ju gör när det är riktigt väder ute!
Rutorna är täckta av frost
Och idag ska jag bara sitta här klädd i ullbyxor, ulltröja och ulltofflor. Gunga gungstol och skriva på mitt bokmanus.
Tacksam för att få arbeta hemifrån i ovädret.
Essa håller mig sällskap
Liksom väggklockans tickande.
Huset jämrar sig i vinden och det tända stearinljuset fladdrar i draget från fönstret. En mysig, stormig vintertorsdag.
”Snälla Clara ta upp igen hur man gör ljust och fint i en vinterträdgård med hjälp av belysning. Vi har totalt kolmörker både i trädgården och runtomkring. En väg utan belysning och noll grannar. Det är som att titta rätt in i en vägg efter klockan 16 på eftermiddagarna. Jag får ångest bara jag skriver detta för det är så läskigt. Vi har en stor och grann björkhäck runt nästan hela tomten, går det att pynta den med belysning? Får inte in i mitt huvud hur det skulle bli snyggt riktigt. Har pyntat runt en av husets uteplatser för där fanns en bjälke men i övrigt är det bara huset och tre lampor i trädgården (fast belysning). Alla som bor på detta sätt med noll grannar och noll närhet till stad vet hur totalt mörker känns och ser ut. Några fjuttiga lampor hjälper nada, det lyser upp en kvadratmeter på sin höjd. Vad göra? Hjälp!!”
Så skrev signaturen Nat och jag är helt med på hennes linje. Bor man på landet med långt till grannar och kanske till och med utan gatlyktor kan det vara ruskigt mörkt och deprimerande på gården under vinterhalvåret. Här kommer lite tips och lärdomar jag gjort genom åren.
Den fasta belysning som finns på vår gård är först och främst en brolampa. Sedan har vi också små enkla lampor som Jakob köpt på Amazon och skruvat upp. Inga fasta elinstallationer utan det är sladdar som ligger ute året om. De smålamporna lyser upp där vi ofta rör oss. Som vid garageportarna, källaringången och husknuten med stentrappen. Här tycker jag att man ska tänka på att hellre ha fler lampor med svagare styrka, än färre och starkare. Annars blir man bara bländad.
Ett år använde Jakob också dessa lampor för att ljussätta träd och buskar. Det var superfint, men eftersom det snöar så mycket var det svårt att hålla efter belysningen. Man fick hela tiden hissa upp och skotta av den. Så nu har vi slutat med det.
Och om vi pratar ljusslingor tycker jag att det är bättre att lägga lite krut på en ordentligt stor ljusslinga än flera små. Ser ibland att det säljs ljusnät som är 1 x 1 meter – men det är ju liksom ingenting. Knappt att det räcker runt en vissen pion ens? Nä, köp istället ett lite större nät som faktiskt täcker in någonting. Hellre ett litet äppelträd fullkomligt invirat i ljus än ett stort träd med en liten lösa slinga som mest ser ut som en tarm. Man får mer per pang för pengarna på det viset! Se verandabilden ovan för bevis. Pilträdet ser ju ut som en liten kristallboll.
Problemet med utebelysning är att den oftast sitter på fasaden, eller nära huset. Så att man istället för att bli vägledd fram till gården blir bländad. Och när man trevar sig fram till ytterdörren känns det som man deltar i ett polisförhör.
Så flytta ut belysningen en bit i trädgården. Då lyser den dels upp vägen fram till huset – dels ser du den också inifrån. Har du inget lämpligt träd eller buske så kan du kanske trycka ner en utegran och klä in den? Eller så hittar du andra strukturer i trädgården som kan kläs in. Som tex en rosenbågen, som här ovan. Har faktiskt beställt en väldigt enkel rosenbåge för några hundralappar som jag tänker klä i granris och slingor och sätta i häcken vid vägen, så att det blir en pampigare entré. Det får bli ett projekt för någon helg här framöver.
Ett tips är också att nu i vinter notera var belysning saknas – och till sommaren plantera för det. Det var så jag gjorde när jag insåg att det behövdes en grön thuja utanför mitt köksfönster, som alltid skulle kunna agera utegran. Har faktiskt planterat otaliga buskar och träd med baktanken att de ska vara ljusklädda vintertid.
Det finns ju också fristående ljusträd. Hade under några år dessa från Clas Ohlson och de förgyllde nedre delen av trädgården, där vi saknade något att hänga slingor i.
En upplyst fågelbur (eller lykta) på ett trädgårdsbord kan också blir ett trevlig blickfång och ljuspunkt. Kan placeras ut lite varsomhelst.
Har man några oömma trädgårdsmöbler så tycker jag att man kan låta dem stå ute i trädgården som en dekoration. Våra gröna i järn står ute året om. I februari är de helt översnöade men fram tills dess är de ett vackert motiv och en plats att liksom dekorera kring med ljus. Här hänger slingor mellan pilträdet och en stör nedstoppad i en kruka. Slingorna skapar en härlig rumslighet i trädgården, så att man nästan vill sätta sig ner.
Det är fint att mixa stora ljus med små, för övrigt.
Man ska heller inte glömma att ljus i fönster adderar till i trädgården. Har till exempel alltid en stor julstjärna i vårt garagefönster. Det ger extra ledljus, men är också en trädgårdsdekoration.
Skulle också vilja tipsa om att satsa på något ordentligt stort. Tycker i regel att kransstommar och kransar som säljs är alldeles för små och taniga för att göra ett hus rättvisa. Här köpte jag istället en tunn metallstomme från Blomsterlandet, typ är 80 cm i diameter. Var inte alls dyr. Sedan virade jag runt lite gröna fuskslingor (äkta gran är förstås finare ) och därefter en ljusslinga på sex meter. Då blev det en rejäl dekoration.
Men på vår veranda ger den ju ändå ett ganska nätt intryck. Så var inte rädd för att fläska på!
Vi har några uttag på utsidan av huset, för motorvärmare och sånt. Där stoppar jag i sladdvindor med flera uttag i. Har totalt tre sladdvindor i trädgården som placeras ut strategiskt för att täcka alla behov. Efter ett tag snöar de över och syns inte mer. Var alltid noga med att välja en sladdvinda för utomhusbruk.
Ett problem med att träd och buskar växer är ju att samma slinga sällan passar mer än två år på samma plats. Första åren satte jag slingor i alla pilträd – men det finns inte en chans att kunna göra det nu. Och förut satte jag nät i alla syrebuskar men de har också blivit för stora. Vare år får jag tänka om med mitt dekorerade och nu är det snarast mina rosenbuskar som är lagom stora för att hålla ett ljusnät.
I år ska det här lilla aroniaträdet föräras med ett ljusnät, för första gången. Tidigare år har det varit för liten för att kunna bära upp det.
Slutligen tycker jag att det är fint att hänga ljusslingor kring själva fasaden. Kring ledstången på en farstubro, eller takutskjutet ovanför trappen. Både dekorativt och hjälpsamt i mörkret.
Som svar på Nats konkreta fråga så tror jag att det kan vara svårt att på något snyggt sätt hänga en ljusslinga i en lång häck. Risken är att den vingkar omkring i häcken och mest ser tanig ut. Snyggast vore förstås att lägga ett nät över hela häcken – men det blir jättedyrt och är nog inte riktigt realistiskt. Finns det något halvhög buske framför häcken som istället kan prydas av nät? I sådana fall så tror jag på det!
Utebelysning kostar en rejäl slant, men några av mina slingor har jag ju haft i åtta-nio år. Och med tanke på att de lyser halvårsvis så är kostnaden inte så stor om man slår ut den. Men det går inte att komma ifrån att de förstås ändå innebär en investering vid själva införskaffandet. Jag är därför tacksam för alla i byn som dekorerar så fint i sina trädgårdar, och skapar små öar av ljus i mörket för mig att gratisnjuta av!
I veckans avsnitt av podden har Malin blivit kontaktad av deltagare i Gift vid första ögonkastet. Ris och ros uppstod. Och jag har fått nya, djupa livsinsikter efter att ha läst alla reaktionern till det här inlägget, som handlar om när Bertil sov själv i skogen.
Det handlar om vikten av att kunna bita ihop och glädjen i att ha det riktigt, riktigt tråkigt på jobbet. Samt att hellre drunkna vid ensambad än att dö av försiktighet.
Det blir livsråd till ängsliga och mörkrädda. Samt lite om bananer. Trevlig lyssning!
Jag är SÅ glad och stolt idag för jag har fått veta att Hemmets Almanacka är nominerad till Adlibrispriset i kategorin Livsstil. Så lycklig över det fina mottagandet av den här bokserien jag nu kickat igång. Underbara Vinter vann ju förra året Adlibrispriset för Årets kokbok och det var extra roligt eftersom det ju är folkets bokpris – där läsarna får rösta.
Vill också passa på att säga tack till dig som köpt Hemmets Almanacka och som ser till att den två månader efter släpp fortfarande ligger på topplistorna. TACK!
I fredags firade jag med Erica, att det går så bra för Hemmets Almanacka! Jag bar en loppad angorajumper och en kjol från Jumperfabriken.
Och Erica bar blondinens bästa blå färg.
Vi åt Wallenbergare och hade så mycket att prata om. Så glad att Erica finns i mitt liv.
På kvällen var Jakob på punkkonsert och jag hade fredagmys med barnen. Det kliade i hela kroppen efter att istället för att se på film byta gardiner, organisera i lådor, möblera om och spika upp tavlor. Men efter att vi sett på film (såg Hitta Nemo som barnen inte hade sett) var jag så trött att jag la mig samtidigt som barnen. Fast jag hann i alla fall såga till två rundstavar och betsa dem innan jag somnade. Så att de skulle vara redo till dagen därpå.
Lördagen inleddes med städning av huset. Var så trött och sur, trots att jag sovit ordentligt. Det enda som fick mig att orka städa var tanken på att sedan få göra fint! Rundstavarna blev nya gardinstänger med gamla fästen, till köket. Har tänkt ordna detta i säkert fem års tid, men aldrig kommit till skott.
Se vilka fina, vintriga gardiner jag satt upp i de lite bredare stängerna! Handvävda i stadig ull. Vintertid vill jag ha ordentliga gardiner så att det inte känns som kylan och snön strålar in i huset.
Satte årets sats av glögg. Har faktiskt kvar sedan förra året, så jag gjorde bara en liten sats. Men vill inte vara utan detta, då det doftar så gott i hela huset.
Glöggen ska ju stå i minst fyra veckor i rumstemperatur och det får hela nedervåningen att dofta julkryddor! Receptet hittar du bland annat i min bok Underbara Vinter.
Jag monterade en gardinstång ovanför köksfönstret ner mot åkern och hängde upp en rutig röd sak. Här har jag aldrig haft gardinstång förut, men kände att det behövdes.
Farmor kom och hälsade på och det spelades spel, ritades ritgubbar och så var de ute i trädgårdens mörker och lekte knutgubbe.
Efter middagen påbörjade jag ett julpyssel
Och barnen var med på ett hörn, tills de började se på film med Jakob och jag fick pyssla själv.
Se på film är någonting jag nästan aldrig har lust att göra. Vill mycket hellre skapa, måla, baka eller plocka med mina saker. Och min storasyster kan typ inte se på film. Inte utan att handarbeta samtidigt, eller tillverka ett halsband eller något. It runs in the family. Kan för övrigt aldrig sitta helt still när jag sitter still. Skakar alltid på en fot eller ritar lufthjärtan med stortårna. Erica brukade behöva lägga en lugnande hand på mitt lår när vi spelade in En Underbar Pod ihop….
Jag hade till min enorma glädje sett att det skulle börja snöa på kvällen och jag kunde inte somna förrän jag försäkrat mig om att det stämde. Vid midnatt gick jag ut och fick syn på det här! Och sedan kunde jag äntligen sova sött.
Och vakna glad till det här.
Bar ner alla pelargoner på vinterförvaring i veckan. De blommade som tokar och var helt enorma, men jag var LESS på dem! Nu förtjänar de att vila. Och jag förtjänar att vila från dem. Dessutom skymde de allt ljus utifrån och det vill jag inte.
Har ni sett vilka otroligt vackra gardiner förresten? Hittade dem hos Anettes byggnadsvård i Nordmaling. Jugendgardiner som jag parat ihop med riktigt gamla spetsgardiner. Vackert så man dånar.
Barnen har återupptäckt det här spelet. Ibland behöver man bara plocka bort och ställa fram saker igen för att de ska kännas fräscha och roliga. Gäller både för barnens leksaker och mina.
Efter frukosten gick jag ut för att plocka bort alla ruttna pumpor och äpplen.
Men är inte så peppad på att dekorera farstubron, innan vi fått tillbaka dörren som bytt färg. Klart jag passar på att byta färg på den när den ändå ska målas. Var lite djärv den här gången och är faktiskt osäker på resultatet. Om jag snabbt kommer tröttna på den alltså? Men när den väl är grundligt renoverad så kan jag ju enkelt måla om den igen, när andan faller på. Och det ger mig mod att vara lite djärv.
Så vit som en snö.
Hängde upp och fyllde fågelmataren med frö. Den är så ful tyvärr. Men tycker inte att jag hittar någon riktigt fin i butik heller, så den här får hänga med en vinter till.
Sedan gick jag in och satte en saffransdeg. Var så sugen på att baka någonting. Och medan den jäste…
…bakade jag också en sats saffransskorpor. Båda recepten från min egen bok.
Fast nu varierade jag mig och tillsatte hackad mandel.
Uffe hjälpte till och formade korvarna
Sedan åkte Jakob till vårt lilla badhus med pojkarna. Och jag fick njuta ensamheten, lyssna på podd och baka.
Målbild för loppisfyndet. Check på den!
Det blev väl en sisådär femtio goda bullar av degen och under tiden lyssnade jag på tre Söndagsintervjun med Martin Wicklin. Ronny Ambjörnsson (så berörande, vackert och fullkomligt prestigelöst) Britta Marakatt-Labba (som både gjorde mig rasande och hoppfull) och slutligen Marcus Samuelssons starka intervju som jag tror gjorde extra starkt intryck efter min egen resa till Etiopien. Att tänka på var han kommer ifrån och hur långt han har tagit sig trots rasism, diskriminering och allt han fått utstå.
Tre fina intervjuer om olika slags ”klassresor” genom samhället. En arbetargrabb, en samisk flicka och en adopterad pojke från Etiopien. Som alla mött motstånd och utmaningar och reflekterar intressant kring dessa. Kände mig både tankfull och inspirerad av att lyssna. Och så grät jag en skvätt. Söndagsintervjun när den är som bäst!
Saffransskorporna var klara. Nu har jag och Jakob något litet gott till morgonkaffet.
Mörkret sänkte sig och barnen kom hem trötta, hungriga och blöta i håret.
Uffe är helt otrolig när han badar. Han dyker från kanten vid djupa delen som är 180 cm. Ner till botten utan puffar, simmar och hämtar ringar och tar sig upp på kanten igen. Är övertygad om att det är hans hejdlöshet som liten som nu tar nya, vettiga vägar när han är fem år. Lång näsa åt de som förfärade sig över att han var så ”ouppfostrad” och ”vild”.
Med vänlig hälsning, Alma Svensson i Lönneberga.
Medan jag lagade middag eldade Folke i vedspisen och blev förhörd på sina engelskaglosor av storebror. Och efter en kort tupplur orkade jag masa mig till ett halvtimmespass på gymmet och därefter en promenad. Vidrigt jobbigt och noll procent kul. Men jag gjorde det ändå!
Hela helgen har jag varit trött, men med ett otroligt kli i fingrarna efter att skapa. Behöver få göra någonting kreativt med händerna varje dag – annars känner jag mig rastlös och missnöjd. Jag är också i den här konstiga mellanperioden när jag är som en otålig häst i startfållan. Inför första advent är det ungefär som inför vårens ankomst till Västerbotten. Man väntar, väntar och väntar och får inte börja. Det går inte att börja! För trädgården är full i snö och det är kallt. Men sedan över en natt blir det vår och då känner man sig direkt försenad. Som att man borde ha börjat för en månad sedan. Och precis sådan är känslan i november. Jag kan inte dra igång med allt redan nu, men jag vet att när jag väl får dra igång så kommer jag att känna mig försenad.
Eftersom vi firar jul hemma i år kommer jag dock påbörja julmaten betydligt tidigare. Köttbullar, kålrotslåda, grönkål, brunkål och lite andra saker mår inte dåligt av att förberedas i god tid och frysas in. Så det ska jag göra de närmsta helgerna. Julkakor ska också bakas, även om risken är att man hinner äta upp dem om man gör dem för tidigt.
Idag är jag i alla fall glad och vintrig till sinnet efter att snön har återvänt. Det snöade inatt och nu snöar det igen och det verkar ska snöa flera dagar den kommande veckan. ÄNTLIGEN! Usch och tvi för en november med barmark i Västerbotten.
Tycker så bra om sockerkakor i alla former. Men vem gör inte det förresten? Jag gör gärna saffranssockerkaka den här tiden på året. Här kommer mitt recept.
Med brynt smör för en extra god och djup smak.
Gräddar saffranskakan i en slät form
Gör en frosting av färskost och låter den snöa över med kokos.
Smält smör i en kastrull. Låt det stå kvar på värmen under vispning, tills det är brunt och har en nötig doft. Tillsätt saffran och låt svalna.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt
Blanda mjöl och bakpulver i en bytta och rör försiktigt ner i äggsmeten tillsammans med saffranssmör och fil.
Häll upp i sockerkaksformen och grädda i mitten av ugnen i ca 40 minuter eller tills den inte längre är kladdig i mitten (känn efter med en sticka)
Under tiden kakan gräddas – vispa färskost, smör, florsocker och citron till en frosting som inte får vara för trögflytande. Tillsätt mer citron om den känns hård.
Låt sockerkakan kallna i formen och lossa sedan försiktigt. Ringla eller bred över frostingen på kakan och strö över kokosflingor
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
