Kategori: Claras självförsörjning & klimat

Sicken fin långhelg vi har haft! Igår fick vi besök av min vän Malin och hennes familj. Vi lärde känna varandra genom bloggen för en himla massa år sedan och det är jag så glad över!

Våra barn leker så fint ihop också. En liten skara på fem ungar.

Jag bjöd på middag – en matig sallad med olika röror och tillbehör

och till efterrätt fruktsallad och hemmagjord glass. (Glassmaskinen alltså – vilken kanonpresent!)

Idag jobbade jag i trädgården från nio på morgonen till sex på kvällen. Krattade löv, bar kvistar, och assisterade kring växthuset.

Idag var nämligen dagen så plasten skulle på vårt växthus. En riktig rysare då plasten kan sticka iväg med världens fart ifall det råkar komma en vindpust innan man förankrat den ordentligt. Och är det något man inte vill är det att se cirka 500 kvadratmeter plast segla iväg över skyn. Tack och lov hade vi ett gäng kompisar och grannar som hjälpte oss. Tänk att vi har så många fina människor i vår närhet!

Och sedan blev vi som barn på julafton när duken äntligen låg på! Vilket underbart och enormt växthus vi har nu. Helt fantastiskt! Här ska vi odla en massa ekogrönt i sommar. Vi tänker också fästa en hängmatta i taket så att man kan ligga där bland tomaterna och gurkan och filosofera. Vårt odlande ska inte bara handla om hårt arbete och  om att ställa mat på bordet – utan också om njutning!

När vi kämpat färdigt med plasten drack vi kaffe och suckade nöjt över vår plast-prestation

Sedan mulnade det på en aning och då gick vi in och gjorde kväll och nu ligger jag i sängen och orkar inte lyfta ett finger. Utearbete är bland det jobbigaste som finns tror jag. Man sover gott som en gris efteråt! Och imorgon börjar en intensiv  men rolig arbetsvecka för mig igen. Det är så mycket som ska bli färdigt och hinnas med innan semestertiderna.

Äggen alltså. De har blivit våra guldklimpar sedan vi skaffade höns. Istället för sex kritvita ägg med rosa stämplar i en pappkartong från affären plockar vi in spräckliga, ljusrosa, mörkbruna, pyttesmå och jättestora ägg från hönshuset varje morgon. Några med lite halm på, eller fjädrar och några lite fläckiga av hönsen.  Gulorna är som solen och omeletten, sockerkakan och pannkakan ser ut att vara kryddad med saffran.  Den här tiden för ett år sedan hade vi inte ens höns. Om jag vetat hur lättsamt och roligt det är med höns hade jag skaffat dem mycket tidigare. Jämfört med till exempel en hund är det en barnlek att ha höns!

Just nu drömmer jag om några höns av rasen Aracuana och Maran. Aracuana lägger turkosa ägg och Maran mörkt, mörkt bruna. Som kanel i färgen ungefär. Vansinnigt vackert och har man tur lägger deras gemensamma avkomma militärgröna ägg. Kan ni  tänka er så snyggt?!

Kolla gärna in ett av mina bästa recept på ugnspannkaka.

Säkert är det många med mig som oroas över klimatförändringarna och vår användning av kolkraft. Vattenfall ägs av svenska staten men släpper ut mer koldioxid än hela Sverige sammanlagt. De mesta av utsläppen kommer från kraftverk i Tyskland som eldas med brunkol. Utsläppen har upprört många och bolaget försöker nu sälja kraftverken. Problemet är bara att det inte löser någonting. Tvärtom – det skulle troligtvis få förödande konsekvenser eftersom en ny ägare kan öka utsläppen med upp till en miljard ton koldioxid.

Regeringen arbetar för att få klart en sådan försäljning innan sommaren 2015. Men istället för att sälja kraftverken till någon annan som driver dem vidare och ökar utsläppen måste regeringen ta ansvar och långsiktigt ställa om Vattenfalls verksamhet till förnybar energi.

Nu kan du göra skillnad! Skriv till en av de ansvariga och kräv att brunkolet fasas ut istället för att säljas. Att lämna kolet i marken är den enda lösningen på klimathotet.

Gör som jag har gjort och skriv under här 

Yawama of Sweden som jag och min syster Anna jobbar ihop med är ett socialt ansvarstagande företag. En av alla de saker vi säljer är fina flätade korgar. Det är inte helt ovanligt att barnarbete ligger bakom en del av de flätade korgar som säljs på marknaden. Men så är självklart inte fallet hos oss. Vi samarbetar med hantverkare och producenter i Sydafrika och vi erbjuder rättvisa löner och arbetsvillkor.

Sydafrikanska korgar är kända för sin fina kvalitet och hantverket förs vidare från en generation till nästa. Varje korg är unik och genom att handla av YS ger du traditionella korgmakare i Sydafrika försörjning och möjlighet att fortsätta väva.

Våra korgar tillverkas för hand av palmblad och är perfekta som förvaring för tvätt, tidningar, vantar och mössor – ja de passar faktiskt överallt. Priset för den övre korgen är 290 kronor och den nedre 390 kronor. Genom att handla från Yawama of Sweden stöttar du småskaliga producenter i Afrikanska länder.

Nu har hönan Lille Skutt börjat värpa. Ganska precis åtta månader gammal. Första ägget kom förra veckan och det är det där lilla ljusrosa ägget längst till vänster. Lite oansenligt och nästan bara hälften i storlek mot Leghornens ägg som ligger bredvid.  Men så fint på något vis. Lille Skutt är hälften Indisk stridshöna och hälften Hedemora och äggen blir således små och rosa.

Det är så spännande med ägg! Jag la två ägg från våra leghorn i äggkläckningsmaskinen för en månad sedan. Äggen kom från en Leghornshöna som befruktats av en Hedemoratupp. Ett av äggen kläcktes förra veckan och ut kom en alldeles gul kyckling. Söt så att man kan dö. Hoppas det visar sig vara en höna så att jag får se vad hon lägger för ägg senare i sommar.

Jag drömmer om många saker med jordbruket och gården. Här är en lista.

– Får eller getter. Får mest för köttet. Getter mest för mjölken. Allihop för att hålla markerna öppna.

– Två kor för mjölk och sällskap

– Några bikupor för bättre pollinering av grödorna och förstås också honung! Gärna ett överskott så att vi kan sälja i gårdsbutiken

– Fler fruktträd och fler bärbuskar på tomten

– 4-5 grisar. Vi hämtade faktiskt hem ett par kultingar i fredags som ska få gå här  ända till jul.

– En häst. En nordsvensk arbetshäst som kan få jobba i jordbruket och som jag kan ta skogsturer på. Det är dock en hopplös dröm eftersom jag är fruktansvärt allergisk mot hästar (även om man håller dem i lösdrift).

Sorg i hönshuset

Något av det lyxigaste med att odla sin egen mat är det stora utbudet man får. Som att ha nio olika sorters tomater att välja på när man lagar mat. Några stora, biffiga som är bra till tomatsås. Några söta platta som är goda i sallader. Några små som vindruvor som smakar godis när de plockas solvarma ur växthuset. Några svarta, några gula, några djupröda och några helt ordinära som doftar så mycket i bladfästet att man nästan trillar baklänges.  I år odlar vi mer än någonsin – ungefär 40 olika slags grönsaker och närmare 85 olika sorter totalt. Vi beställer fröerna främst från Lindbloms frö och Runåbergs fröer.

Nu försöker jag också räkna på vad vi behöver av grönsaker och bär för att klara hushållet. Hur många liter blåbär ska vi plocka? Räcker hundra liter för ett helt år? Och hjortron då? Hur många liter hjortron vill man ha? Sånt tänker jag på nu när jag har tid att planera.

I höstas var jag inte supereffektiv med en nyfödd spädis – men i år tänker jag bli bättre på att ta vara på allting. Bevara alla tomater genom att koka en sjujäkla massa tomatsås inför vintern och göra saft och sylt och mjölksyrat och inläggningar.

Vi hade ju planerat för en jordkällare på tomten för att kunna vinterförvara maten. Men det är ett lite för stort jobb i dagsläget, så en kompromiss blir att vi inreder ett hörn av vår källare till jordkällare. Om vi isolerar väggarna in mot rummet så stänger vi ute värmen därifrån och stänger inne kylan som kommer ifrån ytterväggarna. Tror att det kan bli helt okej faktiskt om än inte lika charmigt som en jordkällare.

Så soltorkar du tomater

I fredags började det då äntligen hända saker i äggkläckaren. Små sprickor i skalen och pip inifrån äggen och så hips vips var fem små kycklingar kläckta. Fem små svarta australorpar med gult bröst. De är söta så att man kan dö och jag blev sittande framför äggen medan de kläcktes och sedan har jag mest varit i närheten av de söta små dunbollarna. När jag var liten drömde jag om marsvin, råttor eller kaniner – vilket djur som helst istället för fiskarna och eremitkrabborna jag hade. Men allergisk  som jag var fick jag klara mig utan. Så nu när jag plötsligt får ha höns och kycklingar förvandlas jag till åttaåriga Clara.

Jag satte dem bland porslinet på köksbordet för att ni ska få se hur små de faktiskt är – och så spelade jag in en liten film med de dygnsgamla kycklingarna eftersom förra filmen blev så uppskattad. Det blev lite hoppigt men det får ni stå ut med. Kycklingar är ju hoppiga.

[youtubeplay id=”q6JpjMHdZnU” size=”medium”]

Följ gärna min kanal Underbaraclaras på youtube  – för att inte gå miste om några filmer! Kommer börja posta mer regelbundet nu

Något av det bästa med att bo så här är allt mina barn får uppleva. Allt jag får ge dem.  Att växa upp med djur. Att växa upp med skit under naglarna. Att fatta var en potatis kommer ifrån och hur en broccoli egentligen växer. Att kossans kiss och bajs är mat för växterna och att hönsen ger oss ägg om vi ger dem korn och gräs och middagens matrester. Att vi jobbar så mycket här hemma och att de alltid kan hänga med på allt. Vara en del av vår vardag och vårt sammanhang. Själv var jag allergisk när jag var liten och fick inte ha några djur alls och trodde aldrig att jag skulle kunna skaffa några heller. Men min son säger att han tänker bli ko-bonde. För att mjölken aldrig ska ta slut hos oss.

I somras när gårdsbutiken stängt för dagen och gårdsplanen tömts på nyfikna människor, höns och grisar. Då gick Ada och Bertil, två skitiga ungar med skrubbsår och fläckar och leriga sandaler  med varsin liten korg och ”handlade” sina egna grönsaker i affären.

Odling. Bra mat. Djur som lever gott. Arbetsgemenskap med vänner. Stolthet över en några mycket jordiga knölar från åkerns djup. Det är verklig livsmening för mig.

Mina fina hönor. De hatar verkligen snö. Jag öppnar dörren till hönshuset lite varmare dagar – som idag – men de bryr sig inte ens om att prova att gå ut på gården. Här ser ni en av kycklingarna som kläcktes i somras. Lille Skutt som Bertil döpt hen till. Nu ser jag tydligt och klart att det bli en höna. Bamse däremot – det blev en tupp precis som många av förutspådde här på bloggen. Lille Skutt är så himla fin i fjäderdräkten – en korsning av en Indisk Stridshöna och en Hedemoratupp. Och ögonen – alldeles illorangea!

Hon är helt lugn när man plockar upp henne och inte alls rädd för att hanteras. Jag försöker ta upp hönsen en del så att de inte ska vara rädda för det – utan kunna undersökas ifall de skulle bli sjuka.

Jag har gärna snö ett bra tag till men för hönsens skull önskar jag nästan att det skulle bli barmark imorgon så att de fick komma ut och sprätta istället för att gå inne!

Ser ni vad det här är? Jo det är en äggkläckningsmaskin! Just nu ligger ett gäng hönsägg i maskinen i väntan på kläckning. In den här apparaten hålls temperaturen jämn och fin och äggen snurras av sig själv om dagarna så att vi slipper vända dem manuellt. Vi ska ju satsa på småskalig äggproduktion till vår gårdsbutik Marstorps Mat i sommar och då behöver vi fler värphöns!

Rasen vi bestämt att vi ska ha är Australorp, en ras som kom till Sverige på 40-talet. Den lägger bruna ägg och hönsen finns i tre färgställningar; vit, svart och blå kanttecknade. Anledningen till att vi har valt just den rasen är förstås att hönsen ger många ägg men är samtidigt en bra köttras.

Äggen har precis hamnat i äggkläckningsmaskinen så om ungefär tre veckor har vi förhoppningsvis en massa ulliga, gulliga kycklingar här hemma. Och när de kläckts ska vi fylla på med nya ägg och kläcka fram ett helt gäng till. Det blir med andra ord en riktig höns-vår!

Efter en fin jul där vi på Yawama of Sweden sålde väldigt (!) bra med ekologiska gosedjur håller vi nu på att ladda upp inför nästa säsong och lägga beställningar inför hösten. Och alldeles nyss fick vi in dessa nya fina kuddar i sortimentet – Regn, Korall och Löv. Kuddar är framtagna i samarbete med Baobab i Swaziland. Baobab är en fairtrade-organisation som sysselsätter tjugofem kvinnor, nästan alla ensamstående mödrar. På Baobab får kvinnorna verktyg för att anpassa sig till ett samhälle i förändring. Kvinnorna i Swaziland får nämligen en allt mer framträdande roll och ett allt större ansvar, inte minst för försörjningen.

Att tillverka våra kuddar är en omsorgsfull process. Smält vax appliceras på tyget som därefter nedsänks i olika färgbad. Vaxet skapar en skyddande barriär som gör att tyget inunder förblir vitt. Dessa färgbad upprepas flera gånger tills önskat resultat uppnås. Sedan soltorkas tyget och vaxet avlägsnas. Då uppstår de för batik så typiska krackeleringarna i färgen. Av det färgade tyget tillverkas sedan kuddarna.

Våra fina kuddar som inte bara är vackra utan också gör gott för producenterna finns att köpa här

Jag ser verkligen fram emot att odlingssäsongen ska starta om några veckor (ja det som ska försås börjar man ju med tidigt på året). Jag gick ju miste om nästan all odling i somras när jag var höggravid. Orkade inte ens plantera några fina krukor utmed huset som jag alltid gör.

Men i år blir det kul att utveckla jordbruket ytterligare. Förfina det vi redan gjorde bra och ta revansch på misslyckandena. Bland annat har vi införskaffat ett 300 kvadratmeter stort växthus där vi ska ha gurka, tomat, kryddor, chili och paprika. På vintern ska våra höns få bo därinne i en ombyggd husvagn. Då kan de ha tillgång till snöfri utomhusmiljö att gå omkring och sprätta i!

Att skaffa höns var faktiskt en succé och något av en milstolpe för mig som drömt om detta sedan vi köpte hus.  Ja, vi lyckades till och med få fram egna kycklingar. Däremot insåg vi behovet av ett bra och praktiskt hus för hönsen att bo i. Så att det går enkelt att hålla rent och snyggt.

Våra ägg var faktiskt bland det populäraste i vår gårdsbutik Marstorps Mat. Så nu har vi bestämt oss för att utöka hönseriet. Vi har beställt hem några dussin ägg från rasen Australorp som både är en bra värpras och köttras. Vi ska kläcka fram dem i källaren här under våren och jag ser verkligen fram emot att ha fullt med kycklingar där nere.

Det tror jag även att Bertil gör! Eftersom vi skalar upp hönseriet kommer vi ordna det lite mer praktiskt än vi haft tidigare. Tror dock att jag vill behålla min lilla hönsflock här nere på gården samtidigt. Älskar verkligen att ha höns så nära inpå att man hör dem gala och ser dem från köksfönstret.

Vi siktar på att ha öppet gårdsbutiken längre på säsongen i år och även ha större volymer att sälja. Det var ju så många kunder så vi känner verkligen att underlaget finns. Kanske ska vi också börja leverera till en restaurang vilket vore lite extra roligt!

Grisar ska vi också ha förstås. Kanske fem stycken som vi hade i år.

För bökhjälp, gödsling…

…och för mat.

Det blir spännande med en ettåring på gården i sommar. Tror inte att jag kommer få göra annat än att plocka jord ur munnen på honom. Storkille däremot börjar ju vara rätt självgående så han kanske vi kan leja som dräng.

Vi funderar också på att skaffa får som kan går här och hålla åkrarna öppna. Men vi har inte bestämt oss riktigt då det skulle innebära en hel del extra arbete och ansvar.

Ja det blir roligt att plantera och planera inför odlingssäsongen och jordbruket och inte minst vår lilla gårdsbutik i soldattorpet. Ändå är jag mest med på ett hörn för huvudsakligen är det Jakob och Albins projekt. Men när man gör något sådant här så blir det lite av en livsstil för hela familjen. Och när jag tänker på Odlingsåret 2015 så finns det väldigt mycket fint att se fram emot!

Att odla morötter – en liten guide

Det blev en lång fotodag med Annakarin idag. Då var det skönt att bli bortbjudna på middag till våra kompisar Albin och Ulrika så att vi slapp fixa med middagen själva.

Och bästisarna (eller halvsyskonen för de är mer som syskon än kompisar nästan) hade roligt åt att träffa varandra efter julhelgerna.

Det vankades mat från våra egna odlingar. Ugnsrostade rotsaker och sallad på kålrabbi och broccoli

Och så lite ugnsbakad ungtupp! När man har höns som ruvar fram kycklingar får man ju en hel del ungtuppar på köpet. Men tupparna ger ju inte ägg så de äter vi upp.  Albin och Ulrika hade slaktat två tuppar nyligen och nästa helg har vi planerat en gemensam tuppaslakt!

Kycklingen var jättegod men man märker stor skillnad jämfört med den man köper vad gäller köttmängd. Våra höns har mycket mindre kött på sig. Industrikycklingar matas ju enormt mycket – så att de växer onaturligt fort och blir onaturligt stora. Men våra höns går ju ute och sprätter av sig allt fett. Dessutom har vi ju ingen köttras utan snarare en äggras – som framförallt är bra på att lägga ägg men inte lika bra att ätas. Trots det – riktigt gott med kyckling. Jag äter det väldigt sällan eftersom jag inte vill köpa den konventionellt framställda. Tänk så dumt att de inom äggindustrin normalt eldar upp alla hankycklingar istället för att ta tillvara dem som mat. Galenskap!

Idag den tredje advent var det dags för Den Stora Korvstoppar-Dagen! Förra helgen slaktade vi ju våra grisar så nu var det dags att tillsammans med Albin och Ulrika (som vi driver jordbruket med) ta rätt på delar av köttet. Himla mycket vinter ute idag för övrigt!

I år köpte vi korvfjälster från får. Men eftersom vårt korvhorn bara passar svinfjälster fick vi fixa till det lite grann med en polygrip innan vi började. Man får inte vara dum inte!

I år ville vi göra lite kryddigare korvar än förra året så vi öste på med allt möjligt gott (återkommer med recept sedan)! Vår egenodade chili bland annat och enorma mängder vitlök.

Ulrika hackar chili och Albin tärnar kött.

Jag har upptäckt att det inte alls är svårt att göra korv – däremot väldigt pilligt så man ska ha gott om tid på sig och gärna vara ett par stycken som hjälps åt. Första laddningen gjorde jag efter ett recept men sedan improviserade jag bara när jag blandade och det gick hur bra som helst. Tycker att det är så roligt att ha vänner att göra sådana här saker här ihop med istället för att bara harva på själv.

Jag kallar det pose med korv. I mormors gamla förkläde.

 Vi började vid tiotiden på morgonen och vid sextiden på eftermiddagen var några hundra korvar färdiga! Vi avslutade arbetsdagen med att provsmaka de olika korvarna till middag. De blev faktiskt väldigt lyckade allihopa – men min favorit var korven med timjan och rosmarin. Smakar säkert ännu bättre efter en stund på grillen också!

Det känns så roligt att fira jul här hemma i år så att jag får gå all in gällande i husmoderligheten och självhushållningen. Älskar att kunna ställa fram ett julbord där nästan allting är framtällt på vår egen gård! Det har länge känts som ett svåruppnåeligt mål att producera sin egen mat – men nu står vi här ändå och börjar närma oss det allt mer!

Jag och min syster har ju tagit fram en kollektion med barnsaker för Yawama of Sweden (läs mer om vårt samarbete här). Yawamas produkter tillverkas enligt fair trades principer och flera av dem är dessutom ekologiska!

Några har undrat om de finns att köpa i någon fysisk butik. De gör det inte i vanliga fall men just nu i december gör de det! Nämlien i Eljest popupbutik i MVG Gallerian i Umeå. Eljest samlar lokalt hantverk och design från Norrrland. Allt  ifrån barnböcker till keramik, kläder, smycken, illustrationer, tvålar och nu även Yawama of Swedens gosedjur och kuddfodral. Ett bra ställe att julklappshoppa med andra ord!

Dessutom vill jag också tipsa om att Loppi har en tävling med Yawama just nu där man kan vinna produkter från oss till ett värde av  2300 kronor. Kika in och tävla här vetta!

En bloggläsare undrade hur det kommer sig att jag och min syster Anna började samarbeta med Yawama of Sweden. Både jag och Anna har länge velat använda det vi kan för att göra gott för någon annan. Så när Yawamas grundare Nicola Fackel kontaktade oss nappade vi direkt. Nicola är född och uppvuxen i Zambia men har en svensk pappa. Hon har bott i Umeå och läst på Handelshögskolan men också jobbat på plats i Zambia med att bland annat stödja småföretagare.

”Jag har ett starkt minne av en kvinna som livnärde sig på att sälja tomater på marknaden. En månad efter hon hade genomgått vår enkel utbildning för att hålla koll på sin ekonomi hade hon lyckats spara ungefär 150 SEK i månaden. Det var mycket pengar som betydde att hon kunde skicka sina barn till en privat skola. Hon var överlycklig och jag med. Det kändes verkligen som en  liten summa. Ändå kunde den göra så stor skillnad för henne” berätta Nicola

Yawama betyder just ”it’s good” på bembaspråket och målet med Yawamas verksamhet är att göra gott. Vi vill göra skillnad för människor genom att hjälpa producenter att nå ut och hitta nya kunder. Och på så sätt få en möjlighet till ökade inkomster och ett bättre liv. Yawama arbetar efter Fair Trades principer (även om vi inte är fairtrademärkta).

Men att arbeta med dessa producenter är inte alltid så enkelt. Många av företagen har ingen tidigare erfarenhet av export och flera av producenterna kan varken läsa eller skriva. Little Ndaba heter företaget som stickar våra ekologiska gosedjur. I och med att vi tog fram den här kollektionen har de kunnat starta upp sin verksamhet som varit nedlagd på grund av bristande lönsamhet. Några av kvinnorna som stickar heter Emily, Betty, Esnart och Mary. Inte alla kan läsa stickbeskrivningar så det har varit en utmaning att få arbetet att fungera. En gång i veckan träffas kvinnorna och hämtar nytt garn till sina mjukisdjur och kvalitetskontrollerar gosedjuren de har stickat. Little Ndaba betyder mötesplatsen och det är precis vad det här är. En mötesplats för kvinnor. På bilden ovan har de samlats för att arbeta några timmar tillsammans.

”I am very happy to start crocheting because I learn new things and I help my husband and my children for school fees” säger Betty. Esnart använder pengarna hon tjänar till att ta hand om sina föräldrarlösa barnbarn. ” I help my husband who is old like myself and I take care of my two grandchildren and my own children”

Bakom varje produkt finns ett livsöde. Konstnären och sjubarnsfadern Spider som tillverkar våra kapsylkorgar försörjer inte bara sin egen sjubarnsfamilj på detta sätt utan ger också en inkomstmöjlighet till de som samlar in kapsylerna från barer, cafér och restauranger.

Och våra kuddar som målas för hand produceras i ett område i Zambia med hög arbetslöshet och har med tiden blivit en viktig arbetsgivare i regionen.

Min dröm är att vi ska kunna resa till Zambia nästa år och träffa alla producenter även utveckla nya prototyper och på så sätt få fler människor i arbete. Det handlar inte om välgörenhet utan det handlar om hjälp till självhjälp. Människa till människa. Jag önskar att fler skulle inse att de faktiskt kan göra skillnad med sin konsumtion. Att det  spelar roll vad man lägger pengarna på.

Våra kycklingar har nu blivit nio veckor och jag tycker att det borde går att könsbestämma Bamse och Lilleskutt nu? Men jag tänkte att eftersom jag har en hel del hönskunniga läsare kanske ni kan hjälpa till. Om någon av dem ska bli tupp – borde den inte ha börjat försöka gala vid det här laget och borde inte en tuppkam börjat visa sig? Försökte fotografera dem men just idag var de väldigt motsträviga så det blev inte så bra bilder tyvärr. Bamse (den mörkare) har något som skulle kunna vara en antydan till en tuppkam men Lilleskutt har ingen alls.

Det vore ju så fantastiskt om jag fått två hönor istället för ytterligare en tupp. Vi har redan två tuppar till fem hönor och det är snudd på för mycket för de stackars hönorna som tappar fjädrarna av allt parande…

I år har vi fått flera hundra chilifrukter. Många har vi sålt men nästan lika många har vi kvar. Bra förstås, men vissa är så starka att äta att man inte klarar mer än en knivsudd av dem! Det blir spännande att se om jag alls hinner få avsättning för chilin under året. För att torka den har jag trätt snören i chilin och hängt högt under taket. Både praktiskt och fint!

Många har önskat läsa mer kring hur vi planerar vår gårdsbutik och odlingarna vi har tillsammans med våra grannkompisar Albin och Ulrika. Men efrersom det huvudsakligen är Jakob och Albin som planerar och sköter odlingarna har jag inte så mycket att säga om just den saken. Men läs gärna Albins blogg som lite mer ingående handlar om att odla för självförsörjning och att driva gårdsbutik.

Det var tråkigt att åka ifrån min syster igår, men efter en vecka borta samtidigt rätt så skönt att komma hem igen! Förutom familjen har jag ju längtat efter mina höns. Lite knäppt hur man fäster sig vid de där hönshjärnorna egentligen! Speciellt kycklingarna

De har vuxit på sig rejält och fått annan färg på fjärderdräkten. Önskar att jag kunde mer om höns så att jag kunde avgöra om de är hönor eller tuppar. Tycker att det verkar vara hönor (hoppas hoppas! Annars blir det coq au vin till våren).

Hönsen har fina dagar och går mest lösa här på gården. Var tredje dag börjar de känns sig lite för trygga och utökar reviret – så då stänger jag in dem i hönsgården ett dygn och då återställs ordningen. (deras minne är bra men kort). Man vill ju inte att de ska gå iväg till grannens gård eller ut på vägen och picka!

Känns lite sorgligt när man ser ut över åkern denna första oktober. Allt vi odlat fram är skördat och istället ligger koskit och gräs utslängt inför nästa odlingssäsong.

Oh, well. Nu väntar vintervila och det är ju rätt så behövligt det med.