en långam lördag idag…
en långam lördag idag…
Jag bakar en ny sats morotsbröd. Det är så gott till helgfrukosten.
Ljuvligt hemma bakar nästan alltid någon sorts helgkaka. En trevlig tradition som dock inte fungerar hemma hos oss eftersom att Jakob inte äter socker. Och det blir lite väl mastigt att äta upp en jättestor kaka helt själv. Tro mig. Jag gjorde det häromdagen och det var en prestation utöver det vanliga.
Nu grunnar jag på vad jag ska äta till middag. Det är ju Jakob som sköter middagarna och jag har ingen aning om vad jag ska äta när han är borta. Känner mig som en sådan där gubbe som är hjälplös utan sin fru. Som inte ens kan värma tevatten.
Vad ska ni äta till middag idag? Kan ni inte ge mig några förslag?
Det är fredag och jag borde väl vara så här glad. Men det är jag inte. Klockan är tolv och jag har ännu inte förmått att ta mig ur sängen. Ligger här och mår inge vidare. Eller snarare skit.
Men nu får jag ta mig samman. Ska äta lite sockerkaka tror jag.
Titta vilket sött läppglans jag fick i julklapp av min syster! Smack smack
Jag har ganska sneda tänder
smala tår och stora händer
fasta små bröst, en john travoltaprick i hakan
tunt tunt hår som blir elektriskt som satan
långa ben med ljusa fjun
är långsint men mera arg än sur
jag har lätt för att gråta och är snar att förlåta
är stolt och orädd
oftast uppklädd
ofta utklädd
men ganska konflikträdd
Ja. Nu vet ni.
Mitt morotsbröd med honung är gott och saftigt – helt utan raffinerat socker.
Billigare än köpesbröd är det också. Degen ska vara ganska kladdig vid utbakningen – det gör det extra saftigt och gott.
Gör en dubbel sats på en gång. De är försvinnande goda!
ca 30 – 40 rutor
ca 90 minuter
5 dl mjölk
50 g jäst
0,5 dl rapsolja
2-3 stora finrivna morötter
3 tsk salt
2 rejäla matskedar honung
8-10 dl vetemjöl.
1 dl grahamsmjöl
1 dl havregryn
När jag var liten och godissugen brukade mamma ibland svänga ihop så kallad Slisk till mig. Prova själv – det är gott!
ca 10 minuter
I dag är jag sunkig och färgglös och håret liknar just ingenting. Jag sitter hemma och skriver i strumpbyxor och en alldeles urtvättad blå tjocktröja med en tandkrämsfläck. Om man inte visste bättre skulle man kunna ta mig för en småbarsmamma. Och inte den där fina lattedrickande utan den utarbetade varianten.
Så idag bjuder jag på en gamling istället. Från tiden när jag var brunett och hade bilar kring halsen. Så det kan gå!
Ekologisk misosoppa är väldigt flott att dricka på morgonen. Jag varvar mellan det och välling för barn upp till tre år.
Jag vet jag vet. I’m a woman of great diversity
Jag tänkte svara på en vanlig fråga ni brukar ställa: Varför är du egentligen kristen? Är det ditt eget beslut eller följer du bara dina föräldrars fotspår?
Nej. Jag kommer inte från en kristen bakgrund. Det finns inte en enda aktiv kristen i hela min släkt. Och jag tyckte länge att kristendomen var en religion för kvinnoförtryckare och allmänt tokiga människor. Men när jag började i gymnasiet hände någonting. I min klass gick flera kristna. Och ganska snart lade jag märket till att det var någonting speciellt med dem. Inte så att de var några änglar. Men de hade ett sken omkring sig som jag inte förstod vad det var. De spred ljus. Och när de pratade om kyrkan och Gud lät allting så spännande och exotiskt. Och jag blev avundsjuk. Jag kände att de hade någonting som jag saknade.
Jag följde med mina vänner till kyrkan, men det var med skräckblandad förtjusning. Ena sekunden blev jag förbannad. Andra sekunden varm av lycka. Kyrkan provocerade mig samtidigt som den lockade. Så där höll det på i två och ett halvt år, tills jag slutligen följde med på Alpha (en nybörjarkurs inom kristen tro).Där träffade jag både kristna och ateister. Vi debatterade och ifrågasatte och jag funderade under flera månader. Tills livet plötsligt ställdes på ända och jag under ett ungdomsmöte blev frälst. Det var ett av mitt livs mest intensiva stunder. Och det förändrade allt.
Jag vet att många är rädda för kyrkan därför att de är rädda att bli fördömda. Men för mig var det precis tvärtom. När jag kom till Gud kände jag att jag äntligen landat på ett ställe där jag blev accepterad för precis den person som jag är. Med fel och brister. Men det var ändå inte lätt. Både familj och vänner undrade om jag blivit galen. Men det struntade jag i. Jag har alltid haft radikala åsikter, vare sig det gäller politik eller feminism. Så att bli kristen var bara ännu en sak jag visste att jag skulle kunna bli ifrågasatt för.
Att bli kristen är nog det bästa som har hänt mig. Hela livet förändrades. Jag minns när jag var på väg hem från skolan. Jag var ledsen och trött och full av oro för min sjuka mamma. Jag tittade upp mot den grådassiga himlen och undrade: Varför lever jag egentligen, vad är meningen med allt? Plötsligt kände jag bara en trygg och varm glädje som genomsyrade hela kroppen. Svaret på min fråga var Gud.
Sedan jag blev kristen för fem år sedan har jag sett både familj och nära vänner göra samma resa. Det gör mig nog gladast av allt. För jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva vad jag har upplevt. Det är svårt att förklara skillnaden för någon som inte gjort den. Men jag kan säga så här:
Förut var livet svartvitt. Nu är det technicolor!
Tjoflöjt!
Gammeldags nattkläder är fint som snus
Korsetter och underkjolar
En spetsmorgonrock
Min guldhårborste med riktiga borst
samt tyll, spets och bomullskjolar
I natt för precis ett år sedan dog min mamma. Det är ofattbart att det var så länge sedan jag fick krama henne och prata med henne och att hon inte längre kan stryka mig på ryggen och klia mig i håret. Att vi inte längre kan ligga i mamma och pappas dubbelsäng och läsa inredningstidningar tillsammans. Att jag inte kan fråga henne om råd och att jag inte längre kan höra henne skratta. Jag saknar min mamma så att det känns som att jag ska implodera. Jag saknar hennes lukt och hennes mjuka hud och hennes milda leende. Åh mamma! Jag vill bara gråta.
Ni som är så välsignade att ni har era mammor och pappor i livet. Krama dem extra hårt idag. Ni vet aldrig när det är borta. Och ni som just nu upplever samma sak som jag. Jag tänker på er.
Och ni som känner någon som har en närstående som är sjuk eller har dött. Kom ihåg att stötta dem. Första tiden när någon har dött får man mycket stöd. Men man behöver det länge länge framöver. Kanske mer ju längre tid som går.
Idag har varit en mysig lördag. Jag har sovit länge. Sett på film med Jakob och nu ska vi hem till pappa på middag. Jag är hungrig som en varg!
Koftan är Jakobs, resten är loppis.
Består av starkt te, nybakat morotsbröd med ost och min hemlagade apelsinmarmelad.
Plus ett glas med nypressade blodapelsiner och riven färsk ingefära . Bra mot en begynnande förkylning.
Sitter och läser min gamla blogg och förvånas över hur mycket jag utvecklats. Det gör mig glad och stolt. Jag skrev ett inlägg om Duktiga Flickor för några år sedan och när jag läser det så ser jag att jag faktiskt har följt mina egna råd. Jag har blivit bättre på att skita i att vara duktig. Jag vågar vara lat och äta chokladbollssmet utan ångest. Och det har gjort mig så otroligt mycket lyckligare. Men det händer fortfarande att jag måste be den där Duktiga Flickan i mig själv hålla käften. Hårt. Och när hon säger Måste Borde Ska visar jag bara fram mitt långa finger och säger Struntar i, Slipper, Orkar inte.
Här är berättelsen om mitt liv som Duktig Flicka:
Förut beundrade jag människor med outsinlig energi. De individer som kallas för Duktiga Flickor. De kategori kvinnor som fungerar som hela samhällets smörjmedel. Det gör jag inte längre. För jag vet att ingen människa i längden hinner allt. Eller att det ens är meningen.
Jag spenderade mina sista fem år i skolan med att springa omkring som en skållad råtta och oroa mig för allt och inget. Med magkatarr, prestationsångest och huvudvärk. Jag jobbade varje lördag under tre år och använde söndagen till att plugga. Samtidigt var min mamma svårt sjuk. Under tiden oroade jag mig över om jag dög. Om jag skulle hinna. Vad alla andra människor i min ålder gjorde. Om de hade roligare än mig?
När jag tänker på det blir jag illamående. Jag var så himla Duktig hela tiden. Men det insåg jag inte då. Jag tyckte att jag var lat och slö och onyttig. När min psykolog berättade att jag var svårt insjuknad i DuktigFlickaSyndromet så vägrade jag tro på det. Jag var ju en dålig flicka!
Men nu har jag fått sjukdomsinsikt. Och nu beundrar jag en helt annan typ av människor. Jag är fortfarande en Duktig Flicka. Men jag har omvärderat vad en Duktig Flicka är för någonting. En Duktig Flicka är när jag säger nej till att jobba mer än nödvändigt. Jag hinner inte jobba, för jag ska leva! Och vad ska jag med pengar till om jag inte har tid att leva? Jag är en Duktig flicka när jag inte bry mig om hur duktiga andra flickor är. Eller vilka som är coola. Jag plockar mina vänner som russin ur en kaka. Jag är en Duktig Flicka när jag lägger mig med en Elle och en chokladbit istället för att städa huset. När jag sover då jag är trött och äter när jag är hungrig och skiter i vad alla andra pysslar med en fredagkväll. Jag vill leva på mitt sätt!
Kära Duktiga Flicka. Jag vet att du sitter där och läser. Du tar givetvis inte åt dig. Tror inte att det gäller dig. Men älskade du, detta vill jag att du ska veta:
Det kommer alltid fler tåg. Det kommer alltid fler chanser.
Var den du tror att du är. Det finns redan så många andra.
Välj en egen väg för dina fötter att vandra
Din kropp är ingen dödlig sjukdom
Det kommer alltid fler tåg.
Andra människor har inte särskilt roligt. De är inte heller särskilt coola. Det bara verkar så.
När Gud skapade världen vilade han den sjunde dagen. Till och med Gud behöver vila. Helga vilodagen.
Att någon är bra gör inte dig sämre. Faktiskt!
Nej är ett välsignat ord. Använd det så mycket att det plötsligt finns tid att säga ja.
Det kommer alltid fler tåg.
Man får hänga med sina föräldrar en lördagkväll.
Det kommer alltid fler tåg.
Även Beyonce har diaree ibland
Även Kate Moss klämmer pormaskar
Stop youreself from volontering.
Tanken är att livet ska njutas så mycket som möjligt.
Partyt är där du är
Det kommer alltid fler tåg.
Och så mitt valspråk:
Du skulle inte oroa dig så mycket för vad folk tänker om dig om du visste hur sällan de tänker på dig! Ta’t lugnt för f*n!
Jag vet vem som äter upp all fågelmat jag tillverkat
Det är denna sköna herre
Men det är klart. Ekorrar ska väl också få äta.
Att tillverka sin egen fågelmat ger mer vuxenpoäng än att gifta sig. Nu fattas bara en prenumeration på Allers så kan jag snart gå i pension. He ska bli skönt.
Äpplen på ståltråd för gästerna i trädgården
Så här skönt är det att trycka en gammal hatt mot bröstkorgen. Ni borde prova. Effekten motsvarar ca fjorton dagar i Phuket.
Jakob kom hem med några fina fredagspresenter idag
Blommor
Violtabletter
Och en supersöt godispåse.
Nu är det äntligen helg!
Dagens Citat är en komplimang från min morfar
(Please insert Jokkmokksdialekt here)
ja Clara hon ä’ inte skitdum inte
Fick även den här fantastiska komplimangen från en bekant
( Please insert hjärtligt och uppskattande tonläge here)
Du är ju varken tappad bakom en vagn eller född i farstun!
Vad är det som gör att vi norrlänningar (är det bara vi?) ger komplimangerna liksom bakvägen? Jag gör det ofta själv. Kanske för att jag blir lite generad och osäker när jag ska berömma någon. Det botar jag genom att säga det lite tvärtom sådär. Dessutom vill man bespara mottagaren att bli generad och inte veta vad den ska svara. Ingen blir ju röd i ansiktet av att höra att de inte är skitdumma. Åh att det ska vara så besvärligt att vara människa.
Här finns fler exempel på Dagens citat du kan kolla in:
that’s me
Inte idag dock. Jag är så trött så trött så trött. Men det är väl årstiden antar jag. Man borde egentligen ligga i ide.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print