Logga Underbara Clara

Månad: november 2017

30 november, 2017

Eftersom ett önskemål från er läsare är fler inlägg om mina vardagsbestyr så kommer prick ett sådant inlägg här.

Jag vaknade denna torsdagsmorgon av att båda pojkarna kom och kröp ner med mig i sängen. Så mysigt att värma iskalla barnfötter mellan låren. Mysigt och obehagligt på samma gång.

Jag kokade gröt och fick berömd av storögda barn för pyntandet som skett över natten. Man vill ju få litegrann på plats till första advent och det är roligt att se barnens reaktioner. Deras frukost är för övrigt nästan alltid densamma: Havregrynsgröt med stor klick smör och lite hemkokt lingonsylt. Ibland även ett ägg i gröten som rörs ner på slutet. Och en slatt mjölk.

Medan barnen glufsade i sig gjorde jag eld i vedspisen. Det är klart mindre trevlig här hemma när Jakob är borta. Det är vanligtvis han som gör eld på morgonen och även fixar frukost till barnen och lämnar dem på förskolan. När han är hemma kommer jag ner strax innan åtta i morgonrock och tjocksockar och njuter av ett ångande varmt kök och färdigbryggt kaffe.

Efter frukosten var det dags att bege sig till förskolan och skolan. Suddig bild av snölyckliga barn!

Det är så fint den där tiden på morgonen. När himlen är en märklig nyans av gråblå.

När jag lämnat dem åt jag frukost i lugn och ro och läste tidningen. Jag är fortfarande sjuk som sjutton så en stillsam morgon passade mig perfekt.

Ute började snön att vräka ner. Till min glädje –  för nu är byns fina skidspår färdigpreparerade. Så fort jag är frisk ska jag ut och åka!

Efter frukosten, ett par alvedon och en stunds vila under täcket tog jag mig samman och åkte iväg för att hämta ut en materialleverans till ett jobb.

När jag kom hem hade den värsta frossan och febern börjat släppa så då satte jag en rejäl saffransdeg på jäsning. Tanken var att testa mig fram till ett nytt recept på bullfyllning.

Jag tror jag kom någonting bra på spåret idag. Återkommer med receptet!

Förutom bullar blev det en stor adventskrans också. Till på söndag när pappa, min moster och kusin kommer och hälsar på. Sen blev jag så trött att jag vräkte mig på kökssoffan och vilade i en hel timme.

Unnade mig en flaska julmust också. Dufvenkrooks! Otroligt god – inte för sliskig och med perfekt fluffigt skum. Den köper jag fler gånger.

Sen började det skymma och jag åkte och hämtade barnen på förskolan. Bertil och hans kompisar hade byggt en jättefin snögrotta så den inspekterade vi innan vi åkte hem.

Och tanken var att dokumentera resten av eftermiddagen och kvällen också. Men se det glömde jag helt bort. Förlåt.

30 november, 2017

Herregud så underbart att komma hem! Sista dagarna har barnen bara pratat om att de längtar efter snö och jag har känt lite samma sak.

I Stockholm regnade det när vi mellanlandade men i Umeå föll snön. Fem mil inåt landet där vi bor var det alldeles vitt. Så fint när vi äntligen fick svänga in efter byavägen och se granarna spritsade med kristyr och snön som duntäcke på marken.

Jag kom alldeles av mig och istället för att bära in och packa upp resväskorna stannade jag ute och fotograferade.

Finns det förresten någonting som är trevligare än att se ett hus där det ryker ur skorstenen? Man känner sig så välkommen och vill bara knacka på och bjuda in sig själv.

Det tråkiga är att jag dragit på mig världens värsta förkylning under resan. Och natten innan vi skulle åka hem kunde jag inte somna utan låg och vred mig till klockan fyra när det var dags att stiga upp och köra till flygplatsen.

Med andra ord var jag fruktansvärt trött när jag kom hem.  Ändå kunde jag inte låta bli att dra fram lådorna med julpynt från källaren och stanna uppe sent och hänga stjärnor. Jag möblerade också om och bytte plats på pianot och soffan. Helt själv med  avbrott för slemmiga hostanfall och svimmningskänslor. Men när det gäller att pynta och göra fint hemma då kan inget stoppa mig. Inte ett dygn utan sömn, inte otäck hosta och inte frånvaro av medhjälpare att flytta pianot ihop med. När det rycker i pysselnerven är det bara att lyda.

Trädgårdsfint med ljus!

29 november, 2017

Ibland får jag frågan om hur jag känner inför att mina barn ibland syns i kommersiella samarbeten på bloggen – eller på bild i mina böcker.

Jo, så här känner jag: Jag har inga som helst problem med att ha med mina barn i mitt jobb. De är ju med hela tiden i våra liv. När vår gårdsbutik Marstorps Mat var öppen så hängde barnen såklart med och pratade med kunder. När jag har journalister eller fotografer på besök får de vara med och kanske lära sig något roligt om en människa från en helt annan plats än vår lilla by.

Skulle mina barn komma till mig när de blir större och säga ”Varför lät du oss vara med på sponsrade blogginlägg för barnkläder eller leksaker? Varför var vi med på bild i dina barnböcker”. Då kommer jag svara.

-För att de pengarna bidrog till att vi hade råd att byta tak så att det slutade regna in i ditt sovrum

-För att de pengarna betalade ditt utbytesår i USA under gymnasietiden.

-För att jag kunde vara ledig två veckor extra med er den sommaren

-För att vi är en familj och för att familjer alltid hjälps åt.

– För att jag alltid värnat er integritet och aldrig skulle dra med er på en filmpremiär eller tramsigt jippo där ni ska visas upp.

-För att det kanske känns jobbigt nu när du är femton men när du är tjugofem kommer blogginläggen, barnböckerna och allt där ni finns med vara en tillgång. Något som berikat ert liv och är ett fint minne att spara.

Och är det något som jag publicerat nu som om tio år inte känns bra – då kommer jag avpublicerar det från min blogg i god tid.

Så tänker jag kring att  ha med barnen i sponsrade blogginlägg. Hur jag resonerar kring att över huvud taget ha med barnen i bloggen och på sociala medier kan ni läsa mer om i detta inlägg.

• annonssamarbete med panduro hobby •
29 november, 2017

Jag får ett sådant lugn i kroppen när jag får skapa med händerna och försjunka i någonting kreativt. Senhösten fram till jul är min pyssligaste period – finns inget lika mysigt som att skapa och samtidigt lyssna på musik eller någon bra ljudbok. Skapandet känns också mer meningsfullt den här årstiden eftersom det ju är tänkt att man ska pynta till jul och hänga upp dekorationer överallt – utan att det behöver fylla någon mer funktion än att vara just vackert!

Jag har beställt hem pysselmaterial från Panduro som har så mycket inspirerande i sitt sortiment! Jutesnören, papperslera och ett gäng kakformar för att göra adventsdekorationer. Jag kavlade ut leran, stansade ut kakorna och gjorde hål för upphängningen.

Papperslera torkar i rumstemperatur och efter ungefär ett dygn var snöflingorna och sjärnorna torra. Då målade jag mönster på dem med tuschpennor. Några trädde jag upp på ett grönt sammetssnöre – att hänga som dekoration i granen eller i ett fönster.

I adventstid är det fint att smyga igång med julblommor och julgrupper. Tomtar väntar jag gärna med – men grått, vitt och inslag av rött kommer fram redan nu.

Av några lerstjärnor gjorde jag girlander med randigt snöre som jag trädde igenom. Hyacinten och enen har jag svept in i vaxat papper – den typen av papper känns rustikt och rätt både till paketinslagning och planteringar.

Den lilla enen sprayade jag med snöspray och i julgruppen i skålen stack jag ner små ekollon och kottar bland renlaven.

Enkla buxbomkransar med breda rutiga band har kommit upp på pardörrarna mellan matsalen och vardagsrummet. Kransarna är egentligen runda men jag böjde dem ovala för att passa dörrarnas form bättre.

Med rutiga band i snöflingorna blir de fina dekorationer.

Nu är jag så glad att vara hemma igen efter min långa resa. Hemma och redo att njuta av julfixet på riktigt! Underbara Advent.

28 november, 2017

Nu kommer jag hem
jag har sökt överallt
Som man lyser upp rymden
som man draggar en sjö
Jag har sökt dig långt borta
bortom bergen med snö 

Åh jag har sådan hemlängtan att det inte är klokt. Jag är så glad att jag i vilken sekund som helst är hemma, ställer in mina väskor och startar världens största brasa i spisen. Sedan fram med julpyntet och göra mysig decemberstämning över en natt. På fredag har jag bestämt att jag ska baka lussekatter och något annat juligt gott för till första advent har jag gäster. Nu går startskottet för juliga bloggen. PANG!

28 november, 2017

Clara med sina söner Bertil och Folke i famnen.

Hur tänker jag om uppfostran som mamma till två killar? Hur tänker Erica som har två döttrar? Vi har fått många lyssnarfrågor om barn och här i höstens andra poddavsnitt om föräldraskap pratar vi om likheter och skillnader i hur vi vuxna uppfostrar barn beroende på vilket kön de har.

Ett avsnitt om att kämpa för att vara konsekvent – och sen oroa sig för att ha varit för hård.

Om det knepiga med att uppmuntra barn att försvara sig.

Om att förklara varför en mamma vill göra sig fin.

Och så den eviga frågan om hur man får små troll att städa…

Erica med sina döttrar Isa och Maria på en utflykt, de sitter på ett berg och fikar. Ur En Underbar Pod.

Erica med döttrarna Isa och Maria.

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här är höstens tidigare avsnitt om föräldraskap. Prenumerera gärna på En Underbar Pod i valfri poddapp!

27 november, 2017

Nu&2007 har varit mitt bloggtema i november och nu är det dags att runda av. Tack för alla era fina engagerade kommentarer som gjort temamånaden så rolig och meningsfull! Den här återblicken har också fått mig att fundera över bloggens utveckling. Vad kommer hända 2027? Hur ser branschen ut då? Håll i er för här kommer ett lååångt inlägg.

För tio år sedan var det nytt att få produkter mot att visa upp dem på sin blogg. Några började också att få betalt från annonsörer i reda pengar. Men det var fortfarande småpengar och annonsörerna förstod inte riktigt konceptet med bloggar – och vad de egentligen var bra för.

Sedan 2007 har instagram, facebook, snapchat och youtube exploderat och företagen flyttar en allt större del av sin reklambudget till influencers. Men det vi ser idag är att de största profilerna inte bara nöjer sig med att samarbeta med annonsörer. De vill ta fram sina helt egna varumärken. Kenza har Ivy Revel,  Blondinbella har LCC och jag har Miss Clarity som första året kommer att dra runt betydligt mer pengar är jag gör i min vanliga verksamhet.

Framtiden för profilerna?

Ja, framtiden tror jag blir att ännu fler profiler skapar sina egna märken – istället för att enbart samarbeta med befintliga företag. Influencers vill inte ”ge bort” all kunskap om sina läsare och vad de gillar till annonsörer. Istället tar de fram egna produkter och tjänster. Men här i ligger också en risk – risken att plattformen känns helt igenom kommersialiserad. Blondinbella får mycket kritik från sina läsare för att hon känns allt för kommersiell. Samma kritik har drabbat bloggare som Bianca Ingrosso och Matplatsen vars läsare rasar över mängden sponsrade inlägg. Det kluriga är att balansera rätt: mängden icke-kommersiellt material på ens kanaler måste alltid utgöra den absoluta majoriteten – helst 70-80% av inläggen. Har man för många sidoprojekt som tar tid är det svårt att hinna producera så pass mycket äkta, givande material till sin kanal. Och då börjar motorn som ska driva alla ens nya företagsideer att hacka.

Det är livsfarligt att glömma bort sin huvudkanal. Vårdar man inte sina följare och fortsätter att satsa på dem så kan inget annat heller växa. Jag har själv det här problemet i perioder när mycket annat jobb kommer i vägen för bloggandet. Men numera försöker jag alltid fundera om de uppdrag jag tar är något som gynnar mina läsare  – eller ifall det stjäl tid från att göra bra saker med min egen plattform. Plattformen är allt. Ni som följer mig är allt!

Vilken är då framtidens plattform?

Är det youtube, snapchat, instagram? Jag tror att vi måste se bortom plattformarna som stora jättar som Facebook eller Google äger. Så fort någon av dessa aktörer skruvar sina algoritmer riskerar ju influensers att förlora enorm räckvidd. Själv tror jag stenhårt på att äga sin egen plattform – som en blogg eller en mer traditionell hemsida. Att ha full kontroll över den och inte ligga hos tidningar eller bloggportaler med generisk design. Alla youtubers som inte också bloggar borde genast starta en blogg där alla de gör hamnar. Där de kan bestämma inramningen och hela deras kompetens får utrymme.

Den nya tidens ”kändisar” äger ju sina egna plattformar på ett sätt som gamla tidens kändisar inte gör. En programledare får vara programledare så länge kanalen ville det. En skribent får skriva så länge tidningen bestämt det. En influencer får publicera sig i resten av sitt liv – och fortsätter den leverera relevant innehåll så kommer den ha följare. Dagens kända profiler – både inom gammelmedia och inom sociala medier – gör klokt i att bygga sina egna plattformar på nätet starka och inte förlita sig på en tevekanal eller tidning.

Jag har känt att jag vill äga min plattform själv. Jag vill att den ska vara som ett litet mediehus och jag vill ha text, rörligt och ljud i min kanal. Jag behöver inte ha den största youtubekanalen eller den största podden – men mina olika plattformar tillsammans ska göra mig till en av de största aktörerna. Och det är jag idag. Men vem vet vad som händer imorgon? Utvecklingen går snabbt så det gäller att vara på tårna. Jag funderar hela tiden på hur jag kan utvecklas.

En spännande ekonomisk utveckling för influencers är Patreon. Att de som gillar en profil stöttar den ekonomiskt så att profilen inte ska vara beroende av annonsörer. Vi ser idag att bloggare som Jonna Jinton och Lady Dahmer använder den här affärsmodellen – som jag tycker är väldigt sympatisk. Vi ser också profiler med tveksamma värderingar så som Janousch, Birro och Lamotte som lever på denna typ av stöd. De har hängivna följare som finansierar deras kanaler. Men – och det här är min stora invändning – de kan inte backa från sina åsikter eftersom deras följare betalar dem för att fortsätta uttrycka dem.  Det betyder att följarna på sätt och vis ”äger” sina influensers och uttrycker de en åsikt som de inte gillar kan de dra tillbaka sitt ekonomiska stöd.

Jag skulle själv inte vilja ha Patreon till min blogg då jag skulle känna mig gisslantagen av läsarna.  Lite av min grej med exempelvis mina ryt-ifrån inlägg är ju att vända och vrida på begreppen och slå åt alla möjliga håll. Det innebär såklart att jag alltid retar upp någon. Och jag förutser redan nu hot av typen ”Jag kommer dra tillbaka mitt ekonomiska stöd nu när jag vet att du tycker sådär…”   Visst  – att ha kommersiella samarbeten kan också vara begränsande. För de sponsrade inläggen måste ju godkännas av annonsörerna. Men de har å andra sidan inga åsikter om vad jag i övrigt skriver om på bloggen – så länge jag driver den seriöst och proffsigt. Det är en frihet för mig och det hjälper mig att våga vara obekväm i vissa blogginlägg och riskera att stöta mig med delar av min läsarskara.

2027 tror jag att fenomenet influencer blivit ännu starkare. Traditionella medier kommer ha allt svårare att hävda sig. I alla fall om de fortsätter som idag – när de gör allting så snuttigt och lättsmält för att passa publiken. Visst –  sociala medier får gärna vara lättsmält. Men när jag väl tar del av gammelmedia söker jag fördjupning, initierade kunskaper och resonemang som får ta tid. Jag vill absolut inte konsumera gammelmedia som liknar sociala medier. Jag söker något annat.

Jag har själv jobbat med TV och radio genom åren – och gjort otaliga programpitcher med diverse produktionsbolag. Det senaste var ett program som i mångt och mycket liknade Mandelmans Gård (men från våran gård istället – vårt förslag kom något år tidigare). Men nu är det slut med det. Jag är helt ointresserad av att jobba fram koncept för gammelmedier. Nu kan jag kan finansiera mina egna projekt och visa dem i mina egna kanaler. Utan inblandning från en massa chefer som vill in och peta. För mig är det en mycket större frihet – men och också en större utmaning. Att ”bara” stå framför kameran eller skriva har alltid känts lite för enahanda för mig. Ska jag göra någonting vill jag gärna få vara inne och peta i fler delar i processen. Både i själva filmandet, producerandet, marknadsföringen och innehållet.

Inför 2027 hoppas jag att jag gör ungefär samma sak som nu. Men jag hoppas att jag når ut till fler och att jag i ännu högre grad kan finansiera mina egna projekt. Själv välja vilka producenter och redaktörer jag vill jobba med och slippa vara beroende av chefers godkännande för att få genomföra mina idéer. Jag kommer aldrig att släppa plattformen jag byggt upp och är fast besluten att fortsätta skapa inspirerande texter, foton, poddar och filmer till er som läser. Så kul det ska bli!

26 november, 2017

Varje gång vi pratar om kvinnors utsatthet för våld och sexuella övergrepp kan man räkna med att män kommer och berättar att de minsann också drabbas. Det är ett fenomen som jag blir tokig på. Speciellt som Internationella Mansdagen har kommit och passerat utan att män har gjort särskilt mycket väsen av den. Varför tar män inte chansen? Varför ska de parasitera på Internationella Kvinnodagen och #metoo – istället för att själva lyfta dessa frågor? Om detta handlar veckans Expressenkrönika. Och om revolutionen som är här när kvinnorna förenar sig i sällan skådad takt.

26 november, 2017

Igår var Jakob ledig så då tog vi en riktig utflyktsdag. Packade in hela familjen i bilen och körde upp till Sierra Nevada. Men först fick Jakob dokumentera en dagens outfit på mig.

Jag packade ner min kamera för att ta med den och fota från de tretusen meter höga bergen – och ifrån gamla stadsdelen i Granada.

Tror ni att jag kom ihåg att fota en enda gång? Nixpix. Kameran förblev i väskan medan jag njöt av dagen och barnen och utsikten. Ibland är det ett hälsotecken också – att inte vara så bloggstörd i huvudet att man måste fota prick allt. Jag fick i alla fall barnen fångade på bild med stolt snart sjuårig pojke som tappat sin andra framtand. Ändå bästa motivet.

26 november, 2017

Här kommer ett vykort i poddform till dig!

Tryck på gula playknappen så får du höra saker jag har glömt att berätta om mina veckor här i Spanien. Erica frågar mig saker jag inte tänkt på. Soliga hälsningar Clara!

25 november, 2017

Vit julstjärna med kallt ljus skiner mot glasruta fyllt med froststjärnor i glaset.

Nu&2007. Nästa helg är det äntligen första advent. Jag älskar den här tiden på året och jag vill att julen ska synas och kännas i precis hela hemmet!

När jag nu tittar tillbaka på tio år gamla bilder blir jag både fnissig och lite vemodig. Mitt adventshem var så barnsligt enkelt 2007. Jag hade faktiskt förträngt mina naivistiska porslinstomtar på fönsterbrädan.

Röda porslinstomtar på en fönsterkarm.

Framför allt hade jag glömt att jag skrev blogginlägg bara pang på rödbetan tjoflöjt lite hur som helst. Texten till den här tomtebilden var till exempel ”I have small people living in my fönsterkarm”. Eh… okej?

Ung Clara i grön fåtölj i villa framför trappa inomhus. Från 2007.

Jag verkar inte ha filat särskilt länge på mina idéer. Men samtidigt som jag lätt generad fnissar åt delar av mitt bloggande – känner jag också avundsjuka på mitt yngre jag. Hon den där unga som var nöjd med mindre. Som kände att det var gott nog att sätta sig i en fåtölj brevid en röd lampa och bara skjuta en ruta.

Då var ett grynigt foto tillräckligt bra för min blogg. Läsarna skrev att jag att det var sååå fint hemma hos mig! Allt var fint… alltså hela lampan… jag själv… och… ja trappräcket är ju också fint! skriver ni så artigt och upplyftande.

Kanske är du en av dem som följt min blogg så länge. Tack för det! Jag har uppriktigt sagt svårt att själv förstå vad folk såg i den här typen av bilder. Men kanske tänker jag samma sak om tio år när jag tittar tillbaka på mig själv i dag?

2027 tycker jag kanske att adventsbilderna från mitten av 2010-talet är si så där alltså.

Stannar upp nu i november 2021:
Va? Har det redan gått 4 år sen jag skrev det här?
Ja, titta längst ner, så liten Folke var!
Hunden Melker finns inte längre.
Och möbler har bytt plats.
Men mycket är sig likt.
Så skönt.

Julpyntat vardagsrum med vit julstjärna som lyser

Hela familjen samlade runt matbordet i med levande ljus i mörk vinterkväll. Adventsstjärna i fönstret.

Välpyntat julgran fotad i kvällsmörker

Närbild på julgransgren fylld av julkulor och glansiga pumlor

Julpyntat fönster med burkar av plåt och tomte i papp.

Folke ligger i soffa och äter rullad tunnbrödssmörgås.

Nu&2007 – Elva outfits från olika tider

24 november, 2017

Vi är så himla glada för alla trogna lyssnare av En Underbar Pod. Tack för era kommentarer och all pepp ni skickar. Vår podd är gjord för att vara en riktig ljudupplevelse både med prat och saker vi gör. Ibland bakar vi, ibland går vi på skogspromenad i knarrande snö eller grillar pinnbröd vid en sprakande brasa.

Flera poddlyssnare har reagerat på att jinglarna med utomstående reklam låter illa i En Underbar Pod. Ni har rätt. Och inte bara låter de illa – ibland gör de också reklam för företag som jag inte alls kan stå för.

Så från och med nu är de jinglarna borta. Här kan du höra mer om hur och varför vi fattat det beslutet:

• innehåller reklam för Miss Clarity •
24 november, 2017

Åh hjälp vad många som ville vara med och tävla om en klänning från Miss Clarity. Så roligt att se – men så fruktansvärt svårt för mig som ska utse en vinnare. Egentligen är det ju en helt omöjlig uppgift. Men jag fastnade slutligen för den här formuleringen av Rosanna

I maj ska jag och min sambo gifta oss efter 7 år ihop! Detta ska såklart firas med dunder och brak med fester för släkter, familjer och vänner och jag kan inte låta bli att vara så himla nöjd med att ha många kalas så man kan ha många brudklänningar… FLORA från Miss claritys vinterkollektion har jag suktat efter sedan den släpptes och nu hoppas jag att hon ska få bli mitt sällskap till rådhuset i maj!

Som plåster på såren så till alla som inte vann har jag kirrat rabatt på kollektionen under fredag, lördag, söndag och måndag.  Kolla in hos provrummet.se och haffa din favorit. Alla klänningar finns till rabatterat pris dessa dagar – men med koden underbaraclara blir det ytterligare 5%rabatt på hela köpet. 

23 november, 2017

Nu&2007. En av de största vinsterna med bloggandet är att det utvecklat både mitt skrivande och fotograferande. För i början var framförallt fotograferandet under all kritik…

Mörka chokladgodisar i tre långa rader på bakplåtspapper på en köksbänk, blänker i lampskenet. I bakgrunden står en bakbunke i plast. Från 2007.

Detta kan man ju flabba käken ur led av. Jag minns att jag var så stolt när jag tog den här bilden några dagar före julafton 2007. Jag tyckte att detta var min absolut finaste matbild någonsin – vinkeln var perfekt och blänket i chokladen snyggt. Det fanns medveten skärpa och suddighet i samma bild och receptet på världens enklaste julgodis var faktiskt riktigt bra.

Men när jag jämför med de bilder jag tog av samma julgodis bara några år senare – kan jag lättat konstatera  att jag med tiden blivit några stå vassare på det här med att plåta.

Ett knep är att godis ska se ut som något man vill stoppa i munnen.

Inte bajs.

22 november, 2017

Alltså – vilken drömmig tillvaro vi har här. Vädret är perfekt, barnen är nöjda och jag har bara enstaka jobb att utföra så den mesta tiden är jag ledig på riktigt. 

Vi har hittat vår favoritstränder i Nerja och Maro och där hänger vi varje dag och tar med oss en rejäl matsäck.

Efter tips bestämde vi oss för att också utforska grottorna i Nerja.

Först laddade vi upp med mangosmoothie och frappuchino

Många turistmål kan ju kännas aningens överhajpade men å så roligt det var i grottorna! Barnen var i extas.

Kolla människan nere i hörnet liksom –  enorm takhöjd i grottorna! Det bästa med att vara här när den intensivaste turistsäsongen är slut är att det är så lugnt överallt. Inga köer eller stora folksamlingar.

Efter grottorna tog vi en promenad

Och käkade Paella. Sedan återgick vi till att ligga på stranden och slappa.

Jag är så glad att få vara här en hel vecka till – och att vi sedan kommer hem till julfix, vintermys och allt jag älskar. Bästa av båda världarna.

22 november, 2017

Nu&2007. ”Jag blir tokig när jag hör människor säga: ”Jag har inte råd med ekologisk mat”. Speciellt med tanke på att majoriteten av Sveriges befolkninge lever i ett groteskt överflöd. Det är otroligt vad människor väljer att lägga pengar på. Kläder, bio, ljuslyktor och kylskåpspoesi. Men ingen har råd med ordentlig mat”

Så här skrev jag när jag var tio år yngre än i dag. Så skönt att gå i taket och bli heligt förbannad av alla idioter som satsade pengar på fel sak! Jag minns den sköna känslan och läser vidare…

”Anledningen till vår oerhörda fattigdom är att vi köper tre par skor för två, på Skopunkten. Vi har inte har råd med ekologisk mjölk, eftersom vi prioriterar en ny mobltelefon. Vi sparar fyra kronor när vi köper besprutade äpplen, men spenderar tusenlappar på julklappar. Våran bakvända girighet driver oss i fördärvet. Varför ska det vara så svårt att unna sig bra mat? Mat som är närproducerad. Som inte är giftig. Som inte suger ut tredje världen. Varför är vi så snåla?”

En grej med att bli fullvuxen är att man inser att verkligheten inte är riktigt så svart-vit som man trott. I dag fattar jag ju att många barnfamiljer köper den prispressade maten för att ha råd med kläder. Billiga besprutade äpplena sparar in pengar att köpa vantar för. För tio år sen hade jag dålig koll på verkligheten för ensamstående mammor med kass ekonomi. Mammor som bara kan drömma om att ge julklappar till sina barn fast de inte gjort annat än att spara hela hösten…

Så kategoriskt som jag uttryckte mig 2007 skulle jag tack och lov inte uttrycka mig i dag.  Skönt att man kan utvecklas.

Här kan du läsa inlägget från 2007. Och här kan du läsa om när jag vände på perspektivet helt i texten Klass & Klimat.

• Annonssamarbete med Urtekram •
21 november, 2017

Min frisör har lärt mig bästa tipset för att verkligen få håret rent. Speciellt om man använder många hårstylingsprodukter. Och det är att schamponera håret flera gånger i rad när man väl duschar. Första gången löser man upp stylingprodukterna  – andra schamponeringen får man bort fettet i håret, avgaser och damm. Nu för tiden gör jag alltid dubbla schamponeringar och sköljer håret noga mellan. Jag märker stor skillnad på hur rent det känns efteråt.

Jag tycker mycket om Urtekrams ekologiska Kokosserie med svag doft av kokos och med vårdande egenskaper.

Hårprodukterna är veganska och fria från parabener, mineraloljor och silikoner.

Just nu har vi en instatävling där du kan du vinna ett hårkitt från Urtekram värde 350 kronor  – kolla på min instagram @underbaraclaras!

21 november, 2017

Clara och Erica tittar in i kameran med grönt landskap i bakgrunden. Ur En Underbar Pod.

Vad är jag rädd för? Hur mycket socker äter jag? Varför är Erica så festlig och hur blev hon feminist?

Den här veckan river vi av så många lyssnarfrågor vi bara orkar. I ett extra långt avsnitt.

Tryck på play så kan du få en och annan överraskning! Ledtråd: torgskräck.

Det här gjorde vi vårt chai te av:
5 dl vatten

2 dl mjölk

5 hela kryddnejlikor

En kanelstång

Ca 0.5 dl strösocker

Svarta teblad

En bit ingefära stor som ungefär en tredjedels tumme

Ca ett kryddmått mald kardemumma.

Clara och Erica dricker te hemma hos Clara. På bordet står levande ljus. Ur En Underbar Pod.

 

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här finns alla poddavsnitt samlade (senaste först).

20 november, 2017

Nu börjar den allra bästa tiden på året för mig. Julfixartiden. Folk som säger att man inte ska börja för tidigt vet inte vad de pratar om. Den 24 december är ju en trevlig parantes – men det är tiden fram tills dess som jag älskar mest och vill frossa i. Och veckorna efteråt förstås. Man får inte plocka bort julen för tidigt! Här är de saker jag tycker är extra kul fram till jul – som får mig att älska denna årstid!

Se på julkalendern tillsammans hela familjen. Till och med Melker är peppad!

Plocka fram allt ärvt och loppisfyndat pynt och placera ut i huset.

Sitta i den blå gryningen och äta frukost med tända ljus och julstjärnor i varje fönster.

Elda massor i vedspisen.

Gå kalla vinterpromenader och få äppelröda kinder

Fylla hela huset med väldoftande saker. Apelsiner med nejlikor, hyacinter och granris.

Se på gulliga luciatåg och julavslutningar.

Premiäråka skidor

Ta in en adventsgran och tutta på helt brandfarliga ljus.

Ta sparken för att hämta och lämna på förskolan

Baka med barnen en vanlig onsdag.

Slå in paketen man samlat på sig under sommaren och hösten (jag köper julklappar året om).

Spontanbjudahem kompisar på julfika

Samt äta hemlagade julköttbullar och rödbetssallad hur ofta som helst.

Så underbart det ska bli – det blir kul fram till jul!

• Annonssamarbete Clas Ohlson •
19 november, 2017



Eftersom vi bor på landet med få grannar blir det ruskigt mörkt på vintern. Tittar man ut genom rutan är allting kompakt svart. Därför är det så härligt när julbelysningen kommer upp och jag kan se ut i en vinterträdgården som känns inbjudande och levande.

När Clas Ohlson ville att jag skulle visa hur man kan dekorera med slingor från deras julsortiment blev jag överlycklig –  äntligen fick jag gå loss totalt i min trädgård!

Jag gillar som sagt mycket ljus i trädgården. Men för att det fortfarande ska kännas stilrent och inte allt för ”amerikanskt” väljer jag slingor i en och samma färgton. Tycker varmvita är vackrast.

Runt verandan har jag hängt en elva meter lång LED-ljusslinga med små vita bollar. I pilträdet hänger ljusnät.

Vid farstubron har jag virat en liten ljusslinga i en jul-en. Nu lyser den välkomnande och jag kan bara föreställa mig hur fint det kommer bli när enen täcks av snö.

Häng gärna slingorna på mer än buskar och träd – som på husfasaden för att ge den liv. Jag fäste slingan runt verandan och ner vid fasaden genom att sätta små spikar som jag hakade fast den tvinnade slingan i. Superlätt att plocka upp och ner.

Precis som med belysning inomhus är det fint att placera lamporna i olika nivåer så att det känns mer spännande. I våra bollpilar har jag hängt flera stora ljusnät – tycker att ljusnäten är bättre i träd och buskar än vad slingor är eftersom de ger en maffigare effekt. I syrenerna bredvid bollpilen har jag hängt likadana nät – fast där räckte det med ett nät till varje buske.

Häng inte bara julbelysningen för att det ska vara fint för förbipasserande och grannar. Se till att du kan se dem inifrån också!

Har du inte lämpliga träd att hänga slingorna i tycker jag att dessa dekorationsträd med LED-ljus är fantastiska. Träden finns i olika storlekar och varianter – det stora trädet har runda lampor som sprider ett mjukt sken. De fästs i marken med järnpinnar så de klarar även att stå där det blåser litegrann.

Jag har placerat ut mina ljusträd nere på gräsmattan mot åkern till – där det annars brukar vara väldigt mörkt.

Mina bästa knep för en lyckad ljussättning av vinterträdgården

  1. Välj gärna en enhetlig färg på slingorna.
  2. Arbeta med belysning i olika höjder och former. På runda träd, toppiga buskar, längs raka trädstammar eller husets fasad. Tänk högt, lågt, smalt och brett.
  3. Installera någon form av skymningsrelä till belysningen  – det sparar ström. Jag har valt den här varianten som jag tycker är toppenbra. Då tänds lamporna i skymningen och släcks när det blir ljust. Man kan också tidsinställa den så att belysningen släcks mitt i natten när man ändå sover.
  4. För att nå högt upp med slingorna – använd en trappstege och en lång pinne/kvastskaft av trä. Jag spikar in två spikar längst ut på pinnen. Spikarna bildar en klyka som gör att jag kan nå längre och utan problem hänga upp slingorna i tre meter höga träd.
  5. Har du inte möjlighet att köpa ljusslingor till en hel trädgård – satsa allt krut på ett ställe hellre än att sprida ut slingorna lite överallt. Ett vackert äppelträd täckt i några rejäla ljusnät är en prydnad för hela gården och det ger en större effekt än att hänga någon enenstaka slinga i en buske här och där.
  6. Kontrollera att ljusslingorna och skarvsladdarna är hela och tål utomhusbruk. Jag använder mig av detta grenuttagsset. Leta efter en CE-märkning som betyder att slingan uppfyller EUs säkerhetskrav. Samt texten IP44 vilket innebär att slingan klarar av att placeras på marken utomhus.

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.